Digital Underground - Attentat #attentat-3

======== ATTENTAT ======== #3 April/maj99 ¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨ attentat@email.com INNEHÅLL:________________________________________________________ @ REDAKTÖREN HAR ORDET...........0.1 |E-mail: attentat@email.com | @ SE & HÖR -DÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖ!......0.2 || @ FRÖKEN SVERIGE.................0.3 |Medarbetare i attentat #3: | @ SKICKA SNAILMAIL GRATIS........0.4 |Markus, Tobbe, ZorlaQ und | @ ÄR DET NÅN SOM VET.............0.5 |Joel(biten)(; webbansvarig)| @ ASCII-KONST....................0.6 |Om du vill bli medarbetare;| @ SMILEYS........................0.7 |attentat@email.com! | @ TOMT!..........................0.8 @ ATTENTAT-BUGG HITTAD...........0.9 || @ LISTA ÖVER CIVILPOLISENS BILAR.1.0 |Pris för kampprenummeranter| @ MASKINEN.......................1.1 |Överklass..............10.-| @ PUNKENS HELIGA SKRIFT..........1.2 |Medelklass..............5.-| @ ALLA I REGERINGENS E-MAILS.....1.3 |Arbetarklass............0.-| @ PEDOFILJÄVELN IGEN.............1.4 |Ta det lungt! Skämtade bara| | @ HÅRDKOKTA HEMSIDOR.............1.5 |---------------------------| @ HEMSIDAN ÄR ÄNTLIGEN KLAR!.....1.6 |Tack Till @ SKRIV SÅ SVARAR VI.............1.7 |Markussoft,Tobbe,HuBBe @ SEX ANARKISTISKA STÅNDPUNKTER..1.8 |Mohamedson, ZorlaQ ok @ SAC............................1.9 |johan,mIRC, Bängt mfl. @ TRAFIKSÄKERHETENS SVARTA LISTA.2.0 |'''''''''''''''''''''''''' @ KONSTEN ATT TOTALVÄGRA.........2.1 | ATTENTAT BUGGEN! @ GUD ÄR DÖD.....................2.2 |*********0.9!************* @ NÄSTA NUMMER...................2.3 | S V A R T A V I T A, T I L L S A M M A N S M O T D E R I K A ****************************************************************** 0.1 ¨¨¨ ======================= Der ReDaKteUR har ordet ======================= Hej Och hå här kommer nr2...Ops nr3... ================================================================ 0.2 ¨¨¨ ========= Se & Hör ========= Kärring-tidningen se & hör har gjort bort sig igen. För några år sen klippte de ut prinsessan Viktorias ansikte och satte den på en modell i baddräkt, men det här tar ju fan priset. Läs detta, kamrater! Tidningen skickade för några månader sedan ut ett reklamblad till lite folk runt om i sverige. En morsa fick lappen som förresten var en prenumerations blankett. Det stog ungefär så här: Din man holger Kan få chansen att få en klocka och en telefon om han prenumererar på se & hör. Holger hade prenumererat på tidningen under 1995 så han stog kvar i deras register. Men det råkade vara så att Holger hade varit sten-död sedan 1996. Pinsamt! Morsan blev såklart jätteledsen och har stämt se & hör på en STOR summa pengar. ================================================================ 0.3 ¨¨¨ Fröken Sverige ¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯ Fredagen den 26:e mars avgjordes det vem som skulle bli Fröken Sverige 1999. Det var Emma-Helena Nilsson från Östersund i Jämtland som vann. Men är Fröken sverige verkligen en bra tävling? Ungefär var fjärde svensk kvinna är överviktig. Det betyder att om dom som håller i tävlingen verkligen försöker blanda tjejer från olika län så borde ju ungefär sju personer i tävlingen vara feta. I sverige bor -- Människor. om man delar det i 4 så blir det... -- överviktiga. Om man är fet och tittar på fröken sverige, är det väl sunt att självförtroendet sjunker, eftersom det ger folk en förklaring till att de smalare människorna är bättre! Jag såg i en tidning vinnare från 50 år tillbaka och de är ju likadana allihop: Långa, smala och oftast blonda. Om det är nån som har en annan uppfattning till fröken sverige så kan ni maila in den då. Tack för mig. 0.4 **** SKICKA SNAILMAIL GRATIS För vissa kostar det pengar att skicka brev. För andra är det helt gratis. Så här gör du: 1) skriv en påhittad adress på brevet 2) Skriv mottagarens adress på avsändaren 3) Kom ihåg att du INTE ska sätta på nåt frimärke Postverket skickar nu tillbaka adressen till det dom tror är avsändaren men som i själva verket är mottagarens! 0.5 ¨¨¨ ============================================================== ÄR DET NÅN SOM VET... Hur man trimmar en moped i 200 km/h (doommaster28@hotmail.com) __________________________________________________________________ 0.6 *** Ascii-konst *********** Fyrabarnsmamman Joan Stark från Mississippi i USA är en av många som lagt ut sin konst på nätet. På knappt två år har hon byggt upp ett stort arkiv ASCII-bilder som föreställer allt från seriefigurer, husdjur, byggnader och hennes familj. - Det var mest av en slump jag fick upp ögonen för den här konstformen, berättar Joan. Jag fick ett mail med en liten bild på en cykel. Då visste jag inte ens vad bilderna kallades, men jag blev fullständigt såld på det, och förstod att folk måste ha grava sysselsättningsproblem som håller på med det. - Kort därpå började jag sökte jag efter fler bilder på Yahoo och hittade Ett ställe där man kunde skicka in sina egna ASCII-bilder. Och i juli 1996 började jag data ihop egna teckningar. Vad är det som är så fascinerande med ASCII? - Dels är de roligare och smidigare att få och skicka per mail än vanliga pics. ASCII är ju text och tar därför mindre plats. - Dels finns det bara 94 tecken att jobba med (97 i Sverige med å, ä och ö) och det är allt. - Och så ligger det en fet utmaning i att använda ett tangentbord som palett och skärm som duk. .:*~*:._.:*~*:._.:*~*:. Det finns olika sätt att skapa ASCII-konst på. Ett sätt är att använda program som modellerar bilderna, till exempel Gifscii. Men det är inget Joan Stark rekommenderar, bilderna blir kantiga och fula. "Solid-style" är en annan möjlighet - men rätt svår. Den används mest till att skugga och konturera bilderna. "Line-style" är precis vad det låter som; ASCII-konst med enbart raka streck. (Markera figuren under med markören.) : : : : : RRVIttIti+==iiii++iii++=;:, : : IBMMMMWWWWMMMMMBXXVVYYIi=;:, : : tBBMMMWWWMMMMMMBXXXVYIti;;;:,, : t YXIXBMMWMMBMBBRXVIi+==;::;:::: , ;t IVYt+=+iIIVMBYi=:,,,=i+=;:::::, ;; YX=YVIt+=,,:=VWBt;::::=,,:::;;;:;: ;;; VMiXRttItIVRBBWRi:.tXXVVYItiIi==;: ;;;; =XIBWMMMBBBMRMBXi;,tXXRRXXXVYYt+;;: ;;;;; =iBWWMMBBMBBWBY;;;,YXRRRRXXVIi;;;:;,;;;= iXMMMMMWWBMWMY+;=+IXRRXXVYIi;:;;:,,;;= iBRBBMMMMYYXV+:,:;+XRXXVIt+;;:;++::;;; =MRRRBMMBBYtt;::::;+VXVIi=;;;:;=+;;;;= XBRBBBBBMMBRRVItttYYYYt=;;;;;;==:;= VRRRRRBRRRRXRVYYIttiti=::;:::=;= YRRRRXXVIIYIiitt+++ii=:;:::;== +XRRXIIIIYVVI;i+=;=tt=;::::;:; tRRXXVYti++==;;;=iYt;:::::,;; IXRRXVVVVYYItiitIIi=:::;,::; tVXRRRBBRXVYYYIti;::::,:::: YVYVYYYYYItti+=:,,,,,:::::; YRVI+==;;;;;:,,,,,,,::::::: .:*~*:._.:*~*:._.:*~*:. | | / ,' ,-' _,-' | .' / ,' ,-' _,-' | | / ,' ,-' _,-' __..--"" | .' / ,' ,-' _,-' __..--"" | | / ,' ,-' ,-' __..--"" _______________ _____ __ .-' `-. ,dP""Yb, .' `. ,d" "b, / \ d' _ `Y, _ ; ; 8 8 `b __ ,'" "`. | | `b,_,aP P __ ,' `. / \ ; ; """" d' .' `. / | | | \ / ,P" _ | | | / \ / `. .' a,.__,aP" . o (_) `.__.' `.__.' `.___.' `-._____.-' `"""'' 0.7 0.8 0.9 *** *** *** Ascii-Smileys Tomt! ATTENTAT-BUGG FUNNEN! ************* ********************* _________________________________________________________________________ När du har skrivit ett email eller| Ibland kan det hända att när ni har chattar är det inte säkert att | fått tidningen till eran email så mottagaren uppfattar tonen i | är den svår att läsa. Det kan bero brevet. För att hjälpa till med | på att ni läser tidningen i ett a- detta kan man använda så kallade | nnat typsnitt än det som är smileys. Det är små symboler som | vanligast. E-mail.com eller iname. visar T.ex. ditt "humör". Smileys | com är några exempel. Om du markerar ska läsas från sidan. | Hela blaskan och kopierar den, så kan | du klistra in den i vilket ordbehand- ********************************* | lingsprogram som helst, och byta tec- :-) Glad * | kensnitt. Byt T.ex till fixedsys. Den :-( Sur * | finns på varje dator med windows. Du :-| allvarlig * | Kan också klistra in den i anteckni- :-ß person med halvöppen mun * | ngar för då blir det automatiskt rätt ;-) Glimten i ögat * | eftersom standardfonten är fixedsys då. :-0 Gapar av förvåning * | Tidningen görs i write och antecknin- :-þ Lipar * | gar. :-© Person med napp * | q:) Person med keps * | /Markus ********************************* |____________________________________ Det finns många mer olika Smileys men de flesta andra är inte så kända och används inte så ofta. ------------------------------------------------------------------------ 1.0 CIVILSNUTARNAS BILAR KOMPLETT LISTA! ******************* A ACR 384 SAAB 900 GLI Blå Västerås ADE 572 SAAB 900 TURBO Vit Eskilstuna ADL 527 SAAB 900 Blå Eskilstuna ADU 098 SAAB 900 TURBO Blå Karlstad AEA 993 SAAB 900 TURBO Vit Uddevalla AEO 430 SAAB 900 GLI Blå Huddinge AGC 756 SAAB 900 TURBO Blå Karlshamn AHB 576 SAAB 900 TURBO Svart Ljungby AHU 319 SAAB 900 GLI Gul Stockholm AJC 454 SAAB 900 GLI Gul Nyköping ALN 553 SAAB 900 TURBO Vit Göteborg AMM 801 SAAB 900 TURBO Röd Skövde ANH 488 SAAB 900 TURBO Vit Stockholm AOR 738, Volvo 940, Vit, Sölvesborg APD 933 SAAB 900 TURBO Grå Kristianstad APT 790 Volvo 245 Blå Göteborg ARA 571 SAAB 900 TURBO Blå Göteborg ASP 361 SAAB 900 TURBO Blå Kalmar AUA 310 Volvo 244 Gul Stockholm AUS 201 SAAB 900 Vit Skellefteå AWS 206 SAAB 900 Vit Malmö AXF 275 SAAB 900 TURBO Vit Stockholm B BBH 669 SAAB 900 TURBO Vit Helsingborg BBN 156, SAAB 900 GLI Röd Gävle BEA 108, Volvo 244 Vit Nyköping BMF 757, Volvo 245 Grön Kristianstad BTT 782, Volvo 245 Brun Östersund BWA 316, Volvo 245 Brun Uddevalla C CCP 264 Volvo 244 Blå Lund CBP 792, SAAB 900, Vinröd, Västerås CJN 485, Volvo 244 Brun Malmö CSM 992, Saab 9000 Turbo, Blå, Gotland (trafikbil med videokamera) CTT 782, Volvo 245 Brun Gävle CWF 712, Saab 9000, Mörkgrå/svart, Norrköping/Malmö D DCD 548 Volvo 245 Blå Kalmar DFB 413, Volvo 245 Röd Linköping DJS 736, Volvo 244 Brun Malmö DMO 562, Volvo 245 Grön Stockholm DUG 072, Volvo 245 Röd Malmö DXY 450, Opel Corsa 1.4 L, Vit, Uppsala E EDG 905, en ny röd Volvo 855, Eskilstuna ELO 407 Volvo 244 Röd Malmö ENJ 683, Volvo 744 Vit Stockholm ENN 202, Volvo 245 Brun Helsingborg EPS 395, LT-31, Röd, Umeå (Minibuss) ESN 642, Volvo 245 Röd Helsingborg EYE 290, Volvo 850, Mörkblå, Eskilstuna. EZS 008, Röd, Audi 100, Gävle EWT 540, SAAB 900, Vinröd, Västerås F FDA 415 Volvo 245 Grå Falun FDA 418, Volvo 245 Brun Nyköping FFB 417, Volvo 245 Röd Stockholm FGO 374, Volvo combi, Röd, Söderhamn FMR 811, Volvo 244 Brun Norrköping FTU 385, Saab 900, Silver, Umeå FXT 020, VW Buss, Silvemetallic, Umeå G GJN 961 Volvo 245 Blå Trollhättan GJF 365, Volvo 244, Vit, Norrköping GJL 172 SAAB 9000, Blå, har videok, Västerås GPF 124, Volvo 245 Grön Jönköping GRE 804, Volvo 245 Blå Helsingborg GRP 919, Volvo 850, Mörkblå, Stockholm GRT 791, Volvo 244 Blå Sundsvall GTN 640, Chevrolet Astrovan, Svart, Ystad GWN 382, Volvo 855, Olivgrön, Vattholma H HGU 078 Volvo 245 Blå Malmö HHP 109, Mörkblå Audi 1.8, Eskilstuna HJB 456, SAAB 900, Alingsås HJZ 765, Volvo 245 Blå Stockholm HKA 719, Saab 9000 2.3T CD, Röd, Västerås HTE 610, Volvo 944 Turbo, Vit, Uppsala HUO 874, Volvo 244 Blå Solna J JLD 386, Volvo 745, Mörkgrön, Ystad JWE 081 Volvo 245 Vit Malmö K KAK 055, SAAB 900, Svart, Västerås KFH 073, Volvo 940, Mörkgrön, Eslöv KNB 417 Volvo 245 Blå Malmö KNE 175 Volvo 245 Blå Sundsvall KOB 414 Volvo 245 Grön Malmö KSN 640 Volvo 245 Röd Malmö KUL 464 Volvo 245 Blå Vänersborg KWN 759 Volvo 245 Röd Härnösand KXM 106 Volvo 345 Grön Västerås KXN 752 Volvo 245 Brun Malmö L LAG 068 VOLVO 244 Grön Uppsala LBC 616, Volvo 850, Svart, Västerås LBG 060, Volvo 244 Grön Malmö LBG 061, Volvo 244 Grön Ulricehamn LBG 063, Volvo 244 Grön Lund LBG 067, Volvo 244 Röd Malmö LBG 074, Volvo 244 Blå Malmö LBG 076, VOLVO 244 Grön Malmö LBW 066, VOLVO 244 Blå Malmö LCP 445, Volvo 240, Grön, Göteborg LDG 063, VOLVO 244 Grön Sundsvall LEC 372, VOLVO 245 Blå Jönköping LEC 373, VOLVO 245 Blå Stockholm LEC 375, VOLVO 245 Blå Malmö LFG 404, Saab 9000, Umeå LFJ 859, VOLVO 245 Blå Göteborg LGJ 850, VOLVO 245 Blå Stockholm LHE 909, VOLVO 245 Blå Stockholm LJF 429, VOLVO 245 Vit Sundsvall LJT 852, VOLVO 245 Blå Umeå LKP 855, VOLVO 245 Blå Borås LKP 857, VOLVO 245 Grön Solna LKP 859, VOLVO 245 Grön Karlstad LLP 851, VOLVO 245 Grön Helsingborg LLP 853, VOLVO 245 Blå Stockholm LLH 145, VW Caravelle, Trollhättan LMF 469, VOLVO 244 Blå Eksjö LOT 795, VOLVO 244 Blå Göteborg LOY 799, VOLVO 245 Röd Västerås LSN 530, VOLVO 244 Svart Stockholm LTT 780, VOLVO 245 Blå Ljungby LTT 782, VOLVO 245 Brun Uppsala LTT 784, VOLVO 245 Brun Örebro LWZ 008, VOLVO 244 Blå Stockholm LXW 963, VOLVO 244 Brun Malmö LXW 966, VOLVO 244 Blå Skellefteå LYJ 532, VOLVO 244 Blå Stockholm LZN 762, VOLVO 244 Blå Jönköping LZP 589, VOLVO 245 Blå Jönköping LZY 792, VOLVO 245 Röd Jönköping M MAX 889 VOLVO 244 Blå Falun MCJ 582, VOLVO 744 Svart Stockholm MFY 365, Volvo 245, Vit, Umeå (Hund) MGD 692, VOLVO 244 Blå Örebro MGD 693, VOLVO 245 Gul Falun MGZ 857, SAAB 900, Blå, Gävle (ful och bucklig) MJT 327, Audi 100, Ljusblå, Umeå MKT 680, VOLVO 744 Svart Stockholm MLS 695, Volvo Kombi, Beige, Falun MPP 759, VOLVO 244 Blå Stockholm MRW 143, SAAB 900, Vit, Gävle (rostig) MUX 782, VOLVO 244 Blå Skellefteå MXX 782, VOLVO 244 Grå Vetlanda MYX 095, VOLVO 245 Brun Helsingborg MYX 786, Volvo 240DL, Vit, Lomma-Bjärred N NED 389, Toyota Camary, Vit, Gävle NCD 685, Volvo 245, Vit, Norrköping NHZ 402, Saab 900, Vinröd, Umeå NKW 534, VOLVO 244 Röd Jönköping NMW 532, VOLVO 244 Röd Solna NNW 532, VOLVO 244 Blå Malmö NNW 537, VOLVO 244 Röd Lund NOH 131, Volvo 245, Mörkblå, Gävle NPH 239, Volvo 740, Blå, Umeå NPR 958, VOLVO 745 GL Röd Ljusdal NYW 308, VOLVO 744 Vit Gävle O OBB 553, Saab 9000 CD, Vinröd, Kungsälv OBY 017, SAAB 900, Vit, Örebro OCA 953, Audi 100, Vit, Gotland OFF 779, Saab 9000 CD, Mörkröd, Skellefteå OGM 825, Saab med extralysen OKR 679, SAAB 9000, Vit, Norrköping OOA 953, Vit, Audi 100, Gävle OOG 815 SAAB 900, Svart, Västerås OOW 783, SAAB 9000, Röd, Gävle ORY 541, Saab 9000 CD Turbo, Grå, Täby OUP 003, Audi 100, Röd, Gotland OYU 280, Volvo 850 Turbo, Röd, Skellefteå P PDL 988, Volvo 940, Röd, Gävle (narkotikaspan) PEZ 083, röd Volvo 850 turbo, Borås PFM 571, VW Buss, Silvemetallic, Umeå PFS 585, Volvo 945, Mörkblå, Umeå PGR 220, Opel Astra, Vit, Ystad PGM 688, Volvo 850, Grön, Ystad PGY 877, Volkswagen Passat, Röd, Umeå PPW 281, Volvo 850, Röd, Falun PGO 936, Volvo kombi, Röd, Norrköping PGW 227, SAAB 9000 CD, Röd, Borlänge PGW 506, Volvo 940, Vit, Umeå PHZ 985, Volvo 244, Röd, Kalmar PJL 441, Saab 900 Mörkblå, Trollhättan PJM 785, Röd combi Volvo, Stockholm PJO 681, Volvo 940, Vit, Skövde PJY 101, Volvo 940, Röd, Borlänge PKE 781, Volvo 850 GL, Vit, Uppsala PKP 621, Volvo 745, Mörkblå, Söderhamn PLH 358, Saab 900 Mörklila, Trollhättan PLX 175, Volvo 940/740, Vit, Alingsås PMT 502, Volvo 940, Vit, Gävle PNK 246, Volvo 945, Röd, Skellefteå POM 623, SAAB 9000, Mörkblå, Eskilstuna POM 911, Saab 9000, Vit, Umeå POM 922, SAAB 9000 Grå-metallic, Falun PPU 085, Saab 9000, Vit, Lund PRH 608, BMW K1 , Röd, Göteborg (OBS: Motorcykel) PRW 286, Volvo 850 Turbo, Röd, Umeå PSG 129, Volvo 850, Röd, Kungsbacka PSX 529, SAAB 900 Turbo, Örebro, Svart PTJ 693, Volvo 940, Blå, Alingsås PTS 753, Saab 9000 CD, Vit, Trollhättan PUL 640, Volvo 240, Blå, Ystad PUM 280, VW Caravelle, Mörkblå, Skellefteå PWE 307, Volvo, Vit, Karlskoga PYE 312, Volvo 940, Umeå PYX siffror okänt. röd Volvo 850, Eskilstuna PZP 094, mörkgrön Volvo 945, tonade rutor, Borås 1.1 *** MASKINEN -------- Sverige är inte ett fritt land. Media, staten och de sociala kraven bestämmer över Dig, vilka åsikter Du ska ha, men framför allt vilka åsikter Du inte ska ha. I Sverige räknas det inte som rätt och fel, i Sverige räknas det som rätt och sjukt. Media. Tror ni Aftonbladets "Sveriges största kvällstidning" är objektiva? Aftonbladet vinklar sina artiktlar så att de ska sälja, likadant med Expressen och Dagens Nyheter, Dagens Nyheter är kända för sina debatt-artiklar där person A attackerar person B som inte 'får' försvara sig. Aftonbladet och Expressen liknar mest två skvallertidningar som slåss om sina läsare, vilket gör att Sanningen kommer i andra hand. När Du läser artiklarna, se åt vilket håll de vinklas och ställ Dig frågan: Skulle de sälja mer eller mindre på att vinkla åt andra hållet? På samma sätt funkar det i riksdagen. Riksdagen stinker av dubbelmoral och pengar. Maskinen bestämmer över Dig, och den tjänar på det. Tre exempel: 1. Mer och mer människor börjar röka/snusa, därför höjer maskinen priset på tobaksvaror, inte för att minska tobaksbruket, utan för att tjäna pengar på det. För att det inte ska framstå så, bestämmer maskinen om en 18 års gräns för inköp av tobak. Fråga Dig nu om den gränsen hjälper? Varför börjar man röka/snusa? För att det är gott? För att andra gör det? För att det är förbjudet? Om Du köper tobak ska Du veta vilken maskin Du håller i drift. 2. Ungefär samma sak med alkoläsk, som man inte 'ville' sälja, men likt förbannat gör de det ändå, genom systembolaget, statens bolag som tjänar pengar på folks festande och på alkoholister. Alkoläsk går under beteckningen 'vindrycker' och drar in flera miljoner till maskinen. 3. Christer Örnfjäder (socialdemokratisk riksdagsledamot) gjorde en god gärning för sitt land när han tackade nej till löneförhöjning, det gav honom rätt bra PR i media också, osis att han tog de där pengarna i alla fall. Lärare utbildas till att främja demokratin/kapitalismen/maskinen, med andra ord, de utbildar Dig i det, men de ger Dig inte nackdelarna. En elev som inte läst om andra statsskick kan inte argumentera mot en lärare som har en lång utbildning bakom sig. Inse, från 7 års ålder har Du blivigt hjärntvättad, Du blir en del av maskinen. Till sist, de sociala kraven. Folk med 'fel' åsikt blir utfrysta av maskinens offer (läs: medelsvenson), och tvingas söka sig till mindre grupper, eller bara vara ensam. Mycket sällan kan folk vara objektiva och acceptera att andra medmänniskor har andra åsikter än dem, de som maskinen inte kan få grepp om. Stå för din egen åsikt i alla väder, Du kommer inte till riksdagen, men det kan Du bara vara stolt över. 1.2 *** Punkens heliga skrift! ********************** När alla ser blommornas kraft När livets mening finns i solens strålar När ingen dryck är starkare än saft Då ska vi kasta av oss våra säkerhetsnålar När ingen längre ser nöjet i att döda När inga soldater finns gömda i busk och snår När alla kan ta del av livets gröda Då ska vi kamma ner vårat hår När alla kan möta sin nästas blick När inte glädjen är något som andra får Då ska vi ställa undan våra kängor När djuren på människan litar När vi rivit ned egoismens mur Då ska vi kasta av oss våra nitar När ingen längre behöver bo på gatan När jorden har kommit in i en trivsam lunk När ingen längre dyrkar gud eller satan Då ska vi inte längre tillhöra något vi kallar PUNK 1.3 *** Riksdagens webbsite saknar en sammanställd lista över alla ledarmöters emailadresser. Här kommer istället en komplett lista så att man lätt kan maila dem och be om tillåtelse att få nämna deras namn när man är ute och chattar, på IRC, på BBS:er, i Email eller kanske på en hemsida. agne.hansson@riksdagen.se agneta.brendt@riksdagen.se agneta.lundberg@riksdagen.se agneta.ringman@riksdagen.se ake.carnero@riksdagen.se ake.gustavsson@riksdagen.se ake.sandstrom@riksdagen.se alf.eriksson@riksdagen.se alf.svensson@riksdagen.se alice.astrom@riksdagen.se amanda.gronlund@riksdagen.se anders.berglov@riksdagen.se anders.bjorck@riksdagen.se anders.g.hogmark@riksdagen.se anders.karlsson@riksdagen.se anders.sjolund@riksdagen.se anders.ygeman@riksdagen.se anita.johansson@riksdagen.se anita.jonsson@riksdagen.se anita.siden@riksdagen.se ann-kristine.johansson@riksdagen.se ann-marie.fagerstrom@riksdagen.se anna.akerhielm@riksdagen.se anna.lilliehook@riksdagen.se anne-katrine.dunker@riksdagen.se anne.ludvigsson@riksdagen.se annika.nilsson@riksdagen.se arne.kjornsberg@riksdagen.se asa.torstensson@riksdagen.se barbro.andersson@riksdagen.se barbro.hietala.nordlund@riksdagen.se barbro.johansson@riksdagen.se barbro.westerholm@riksdagen.se beatrice.ask@riksdagen.se bengt-ola.ryttar@riksdagen.se bengt.silfverstrand@riksdagen.se berit.adolfsson@riksdagen.se berit.andnor@riksdagen.se berit.johanesson@riksdagen.se berndt.ekholm@riksdagen.se berndt.skoldestig@riksdagen.se bertil.persson@riksdagen.se birger.schlaug@riksdagen.se birgitta.ahlqvist@riksdagen.se birgitta.carlsson@riksdagen.se birgitta.dahl@riksdagen.se birgitta.sellen@riksdagen.se birgitta.wistrand@riksdagen.se bjorn.kaaling@riksdagen.se bjorn.leivik@riksdagen.se bjorn.von.der.esch@riksdagen.se bo.konberg@riksdagen.se bo.lundgren@riksdagen.se britt-marie.danestig@riksdagen.se britt-marie.lindkvist@riksdagen.se britt.bohlin@riksdagen.se camilla.dahlin-andersson@riksdagen.se camilla.skold@riksdagen.se carin.lundberg@riksdagen.se carina.adolfsson@riksdagen.se carina.hagg@riksdagen.se carina.moberg@riksdagen.se carina.ohlsson@riksdagen.se carl-erik.hedlund@riksdagen.se carl-erik.skarman@riksdagen.se carl.bildt@riksdagen.se carl.fredrik.graf@riksdagen.se carl.g.nilsson@riksdagen.se carlinge.wisberg@riksdagen.se caroline.hagstrom@riksdagen.se catharina.elmsater-svard@riksdagen.se catharina.hagen@riksdagen.se catherine.persson@riksdagen.se cecilia.magnusson@riksdagen.se charlotta.l.bjalkebring@riksdagen.se chatrine.palsson@riksdagen.se chris.heister@riksdagen.se christel.anderberg@riksdagen.se christer.skoog@riksdagen.se christina.axelsson@riksdagen.se christina.nenes@riksdagen.se cinnika.beiming@riksdagen.se claes-goran.brandin@riksdagen.se claes.stockhaus@riksdagen.se conny.ohman@riksdagen.se cristina.husmark.pehrsson@riksdagen.se dan.ericsson@riksdagen.se dan.kihlstrom@riksdagen.se elisabeth.fleetwood@riksdagen.se elisebeht.markstrom@riksdagen.se elizabeth.nystrom@riksdagen.se elver.jonsson@riksdagen.se erik.arthur.egervarn@riksdagen.se erling.walivaara@riksdagen.se eskil.erlandsson@riksdagen.se ester.lindstedt.staaf@riksdagen.se eva.arvidsson@riksdagen.se eva.flyborg@riksdagen.se eva.johansson@riksdagen.se eva.zetterberg@riksdagen.se ewa.larsson@riksdagen.se ewa.thalen.finne@riksdagen.se fanny.rizell@riksdagen.se fredrik.reinfeldt@riksdagen.se goran.hagglund@riksdagen.se goran.lennmarker@riksdagen.se goran.lindblad@riksdagen.se goran.magnusson@riksdagen.se goran.norlander@riksdagen.se gote.jonsson@riksdagen.se gote.wahlstrom@riksdagen.se gudrun.lindvall@riksdagen.se gudrun.schyman@riksdagen.se gun.hellsvik@riksdagen.se gunilla.tjernberg@riksdagen.se gunilla.wahlen@riksdagen.se gunnar.axen@riksdagen.se gunnar.goude@riksdagen.se gunnar.hokmark@riksdagen.se gunnel.wallin@riksdagen.se gustaf.essen.von@riksdagen.se hakan.juholt@riksdagen.se hans.andersson@riksdagen.se hans.hjortzberg-nordlund@riksdagen.se hans.karlsson@riksdagen.se hans.stenberg@riksdagen.se harald.bergstrom@riksdagen.se harald.nordlund@riksdagen.se helena.bargholtz@riksdagen.se helena.frisk@riksdagen.se helena.hoij@riksdagen.se helena.hillar.rosenqvist@riksdagen.se henrik.landerholm@riksdagen.se henrik.s.jarrel@riksdagen.se henrik.westman@riksdagen.se holger.gustafsson@riksdagen.se inga.berggren@riksdagen.se inge.carlsson@riksdagen.se ingegerd.sahlstrom@riksdagen.se ingela.thalen@riksdagen.se ingemar.josefsson@riksdagen.se ingemar.vanerlov@riksdagen.se inger.davidson@riksdagen.se inger.lundberg@riksdagen.se inger.rene@riksdagen.se inger.segelstrom@riksdagen.se inger.strombom@riksdagen.se ingrid.burman@riksdagen.se ingrid.naslund@riksdagen.se ingvar.eriksson@riksdagen.se ingvar.johnsson@riksdagen.se ingvar.svensson@riksdagen.se jan-erik.agren@riksdagen.se jan-evert.radhstrom@riksdagen.se jan.backman@riksdagen.se jan.bergqvist@riksdagen.se jan.bjorkman@riksdagen.se jarl.lander@riksdagen.se jeppe.johnsson@riksdagen.se jerry.martinger@riksdagen.se johan.lonnroth@riksdagen.se johan.pehrson@riksdagen.se johnny.ahlqvist@riksdagen.se johnny.gylling@riksdagen.se jonas.ringqvist@riksdagen.se jorgen.andersson@riksdagen.se kaj.larsson@riksdagen.se kalle.larsson@riksdagen.se karin.enstrom@riksdagen.se karin.falkmer@riksdagen.se karin.olsson@riksdagen.se karin.pilsater@riksdagen.se karin.svensson.smith@riksdagen.se karin.wegestal@riksdagen.se karl-goran.biorsmark@riksdagen.se kenneth.johansson@riksdagen.se kenneth.kvist@riksdagen.se kenneth.lantz@riksdagen.se kent.harstedt@riksdagen.se kent.olsson@riksdagen.se kenth.hogstrom@riksdagen.se kenth.skarvik@riksdagen.se kerstin.heinemann@riksdagen.se kerstin.kristiansson-gran@riksdagen.se kg.abramsson@riksdagen.se kia.andreasson@riksdagen.se kjell-erik.karlsson@riksdagen.se kjell.eldensjo@riksdagen.se kjell.nordstrom@riksdagen.se knut.billing@riksdagen.se krister.ornfjader@riksdagen.se kristina.zakrisson@riksdagen.se laila.back@riksdagen.se laila.bjurling@riksdagen.se lars-erik.lovden@riksdagen.se lars.angstrom@riksdagen.se lars.backstrom@riksdagen.se lars.bjorkman@riksdagen.se lars.elinderson@riksdagen.se lars.gustafsson@riksdagen.se lars.hjerten@riksdagen.se lars.leijonborg@riksdagen.se lars.lindblad@riksdagen.se lars.ohly@riksdagen.se lars.tobisson@riksdagen.se lars.wegendal@riksdagen.se larsu.granberg@riksdagen.se leif.carlson@riksdagen.se leif.jakobsson@riksdagen.se lena.ek@riksdagen.se lena.olsson@riksdagen.se lena.sandlin@riksdagen.se lennart.beijer@riksdagen.se lennart.daleus@riksdagen.se lennart.friden@riksdagen.se lennart.gustavsson@riksdagen.se lennart.hedquist@riksdagen.se lennart.klockare@riksdagen.se lennart.kollmats@riksdagen.se lennart.nilsson@riksdagen.se lennart.varmby@riksdagen.se lilian.virgin@riksdagen.se lisbet.calner@riksdagen.se lisbeth.staaf-igelstrom@riksdagen.se liselotte.wago@riksdagen.se maggi.mikaelsson@riksdagen.se magnus.jacobsson@riksdagen.se maj-britt.wallhorn@riksdagen.se majlene.westerlund.panke@riksdagen.se margareta.andersson@riksdagen.se margareta.israelsson@riksdagen.se margareta.sandgren@riksdagen.se margareta.viklund@riksdagen.se margit.gennser@riksdagen.se maria.larsson@riksdagen.se mariann.ytterberg@riksdagen.se marianne.andersson@riksdagen.se marianne.carlstrom@riksdagen.se marianne.jonsson@riksdagen.se marianne.samuelsson@riksdagen.se marie.engstrom@riksdagen.se marie.granlund@riksdagen.se marietta.de.pourbaix-lundin@riksdagen.se marina.pettersson@riksdagen.se marta.johansson@riksdagen.se martin.nilsson@riksdagen.se mats.berglind@riksdagen.se mats.einarsson@riksdagen.se mats.lindberg@riksdagen.se mats.odell@riksdagen.se matz.hammarstrom@riksdagen.se maud.bjornemalm@riksdagen.se maud.ekendahl@riksdagen.se michael.hagberg@riksdagen.se mikael.johansson@riksdagen.se mikael.odenberg@riksdagen.se mikael.oscarsson@riksdagen.se mona.berglund.nilsson@riksdagen.se monica.green@riksdagen.se monica.ohman@riksdagen.se morgan.johansson@riksdagen.se murad.artin@riksdagen.se nalin.baksi@riksdagen.se nils-erik.soderqvist@riksdagen.se nils-goran.holmqvist@riksdagen.se nils.fredrik.aurelius@riksdagen.se ola.karlsson@riksdagen.se ola.rask@riksdagen.se ola.sundell@riksdagen.se olle.lindstrom@riksdagen.se owe.hellberg@riksdagen.se paavo.vallius@riksdagen.se par.nuder@riksdagen.se patrik.norinder@riksdagen.se per-olof.svensson@riksdagen.se per-richard.molen@riksdagen.se per-samuel.nisser@riksdagen.se per.bill@riksdagen.se per.lager@riksdagen.se per.landgren@riksdagen.se per.rosengren@riksdagen.se per.unckel@riksdagen.se per.westerberg@riksdagen.se pererik.granstrom@riksdagen.se peter.eriksson@riksdagen.se peter.pedersen@riksdagen.se ragnwi.marcelind@riksdagen.se raimo.parssinen@riksdagen.se reynoldh.furustrand@riksdagen.se rigmor.ahlstedt@riksdagen.se rinaldo.karlsson@riksdagen.se roland.larsson@riksdagen.se rolf.abjornsson@riksdagen.se rolf.gunnarsson@riksdagen.se rolf.kenneryd@riksdagen.se rolf.olsson@riksdagen.se ronny.olander@riksdagen.se rose-marie.frebran@riksdagen.se rosita.runegrund@riksdagen.se roy.hansson@riksdagen.se runar.patriksson@riksdagen.se rune.berglund@riksdagen.se sinikka.bohlin@riksdagen.se siv.holma@riksdagen.se siw.persson@riksdagen.se siw.wittgren-ahl@riksdagen.se sofia.jonsson@riksdagen.se sonia.karlsson@riksdagen.se sonja.fransson@riksdagen.se soren.lekberg@riksdagen.se stefan.attefall@riksdagen.se stefan.hagfeldt@riksdagen.se sten.i.malmo.andersson@riksdagen.se sten.lundstrom@riksdagen.se sten.tolgfors@riksdagen.se stig.eriksson@riksdagen.se stig.rindborg@riksdagen.se stig.sandstrom@riksdagen.se sture.arnesson@riksdagen.se susanne.eberstein@riksdagen.se sven-erik.osterberg@riksdagen.se sven-erik.sjostrand@riksdagen.se sven.bergstrom@riksdagen.se sven.hulterstrom@riksdagen.se sylvia.lindgren@riksdagen.se tanja.linderborg@riksdagen.se tasso.stafilidis@riksdagen.se thomas.julin@riksdagen.se tom.heyman@riksdagen.se tomas.eneroth@riksdagen.se tomas.hogstrom@riksdagen.se tommy.waidelich@riksdagen.se tone.tingsgard@riksdagen.se torgny.danielsson@riksdagen.se tullia.von.sydow@riksdagen.se tuve.skanberg@riksdagen.se ulf.bjorklund@riksdagen.se ulf.kristersson@riksdagen.se ulf.nilsson@riksdagen.se ulla-britt.hagstrom@riksdagen.se ulla.hoffmann@riksdagen.se ulla.wester@riksdagen.se urban.ahlin@riksdagen.se viola.furubjelke@riksdagen.se viviann.gerdin@riksdagen.se willy.soderdahl@riksdagen.se yilmaz.kerimo@riksdagen.se yvonne.andersson@riksdagen.se yvonne.angstrom@riksdagen.se yvonne.oscarsson@riksdagen.se yvonne.ruwaida@riksdagen.se 1.4 *** Pedofilen i örebro har fått många ovänner på nätet: ---------------------------------------------------- http://www.flashback.net/~foks/spegeln/ http://members.xoom.com/rickhunter59/ http://boyz.freeteen.nu/p/pedo1.htm http://boyz.freeteen.nu/p/pedo2.htm http://www.geocities.com/ResearchTriangle/Forum/4539/pedo1.htm http://www.geocities.com/ResearchTriangle/Forum/4539/pedo2.htm http://members.tripod.com/~theKmm/ http://i.am/peddohunter/ http://www.geocities.com/Heartland/Farm/8167/ http://meltingpot.fortunecity.com/egypt/692/ http://members.xoom.com/sviin/ http://www.angelfire.com/az/harkonen/child.html http://Hatehim.CyberPests.com/ Pedofilen (Jonas Fernqvist) hade tidigare sin hemsida på http://www.barnfakta.nu men sidan stängdes av. ('Puh'). Attentat har förutom pedofilens namn även hans adress, hemtelefonnummer, mobiltelefonnummer, adress & personnr! Om du vill ha informationen ska du skicka ett mail till attentat@email.com. Tyvärr kunde vi inte lägga ut info- rmationen i tidningen, pg.a böter och skadestånd. 1.5 ========= HÅRDKOKTA HEMSIDOR! ========= betyg: @ - @@@@@ @@@@@: http://www.boxman.se Billigast i sverige på skivor och filmer. http://www.hata-staten.pp.se Ashäftig hata staten-hemsida. @@@@: http://www.oldeagle.com Du kan prenumerera på Bovens tidning, gratis. http://www.kungen.nu Troligen världens största balle. Kan ta ett tag att ladda sidan. (Men det är det värt) ------ Har du några tips till hårdkokta hemsidor? skriv till: attentat@email.com / red 1.6 ================ Hemsidan färdig! ================ Attentats hemsida är färdig. Men den är inte utlagd än. Kommer nån gång i april/maj ¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤ Visste du att attentat har en chatkanal på mIRC? den heter #attentat och ibland kan det hända att Redaktören sitter där. '''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''' 1.7 *** S K R I V S Å S V A R A R V I : ¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨ Det fanns inga frågor i #3... ADRESSEN ÄR: attentat@email.com Vi har svaren på alla frågor! ------------------------------------------------------------------------------ 1.8 **** Sex Anarkistiska ståndpunkter ***************************** Författaren till denna text är okänd. Hittad på hata-staten! 1. Vad är Anarkism? 2. Om makten 3. Staten 4. Om individ och kollektiv 5. Den anarkistiska samhällsordningen 6. Anarkisten är revolutionär 7. Politik på anarkivis 8. Direkt aktion 9. Mål och medel 10. Parlamentarismen 11. Direkt Demokrati 12. Det var ideologin 13. Slutord 1. Vad är Anarkism? Historiskt sett är anarkismen som rörelse en riktning inom socialismen. Under den period då den internationella arbetarrörelsen tog form (1800-talet) stred i huvudsak två grupper med varandra om den rätta vägen till socialismens förverkligande: Den marxistiska och den anarkistiska/federalistiska. I fråga om det socialistiska målet (arbetarnas övertagande av produktionsmedlen) var marxister och anarkister ense, men de skilde sig, och gör så fortfarande, beträffande taktiken. Marxisterna ville organisera sig för maktövertagande på parlamentarisk väg, sk politisk kamp. Dvs införandet av socialismen "uppifrån" genom ett partis ledarskap. Federalisterna ville avskaffa staten och införa socialismen "underifrån" genom ekonomisk kamp. Dvs av människorna själva utan ledarskap från någon partielit, organiserade i sina egna sammanslutningar i direkt kamp. Marxisternas uppfattning blev den rådande efter Första Internationalen, när anarkisternas då främste förespråkare, Bakunin, uteslöts av den marxistiska falangen. Marxismen splittrades senare i en revolutionär riktning (olika kommunistpartier), som vi kallar auktoritär statssocialism, och en reformistisk riktning (olika socialdemokratiska partier). Anarkismen kom emellertid att dominera vissa länders arbetarrörelser, framför allt i de latinska länderna, och kom att spela en stor, men tillfällig, roll i vårt århundrades första stora revolutioner, den ryska 1917 och den spanska 1936-39. Anarkismen har genom hela sin historia haft olika uttolkare som företräder olika riktningar. I 1900-talets början uppstod syndikalismen som rörelse och fick stor spridning. Bla i Frankrike, som också räknas som syndikalismens vagga. I Sverige bildades den syndikalistiska fackföreningen Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC), som nu har ungefär 90 år på nacken. Syndikalismen är den gren av den anarkistiska idétraditionen som lägger störst vikt vid den fackliga kampen på arbetsplatserna (ekonomisk kamp) som medel för samhällsomvandling. Gränsen mellan syndikalister och anarkister är flytande. Skillnaderna består, rent teoretiskt, av den vikt man tillmäter facklig kamp kontra annan kamp och, vilket hänger samman med detta, det mål man har som riktlinje för kampen: Enbart arbetarkontroll eller självförvaltning av hela samhället med mänsklighetens frigörelse som yttersta mål. Anarkismen har historiskt sett också ett borgerligt arv från liberalismen. Det gäller betonandet av individens rätt till tanke- och handlingsfrihet. Men för oss anarkister förblir den liberala humanismen otillräcklig som teori för mänsklig frigörelse, eftersom både liberalismen och den allmänna humanismen inte befattar sig med frågeställningen om maktens relation till frigörelse. Likaså anser vi att den socialism som inte har för avsikt att avskaffa makten, utan i stället befäster den, med, om inte ett kapitalistisk styre, så väl ett socialistiskt enpartistyre, socialism utan frihet, att den socialism inte är något annat än diktatur. Det följande är ett försök att sammanfatta den anarkistiska åskådningen. Vi kommer att hålla oss till det specifikt anarkistiska perspektivet med tonvikten lagd på kommunistisk anarkism. Vi lämnar alltså åsido den anarkistiska kritiken av kapitalismen som ju till största delen sammanfaller med den marxistiska. Detsamma gäller de socialistiska grundvärderingarna: Dem delar vi med övriga socialistsika riktningar. 2. Om makten Det som särskiljer anarkismen från både borgerligt och marxistsikt synsätt, anarkismens speciella kännetecken, är det konsekventa avståndstagandet från auktoritetsprincipen. Tron att allt auktoritetsutövande är skadligt, både för de som utövar makten och de som underkastar sig, gör oss till motståndare till all slags överhet, oavsett vad överheten själv utger sig att vara. Där marxisten ser klassamhället som det största, och enda, hotet mot mänsklig frigörelse ser anarkisten makten i sig som den största fienden. Vi vill förverkliga ett samhälle med största möjliga frihet åt alla människor - Därför är vi motståndare till frihetens motsats: Makten. Frihet kan bara skapas genom frihet. Därfö menar vi att de medborgerliga (borgerligt demokratiska) fri- och rättigheterna; press-, tryck-, mötes-, yttrande- och åsiktsfrihet mfl ska gälla oinskränkt, dvs för alla människor (även för våra motståndare) i alla politiska lägen. Det är en garant för möjligheten att leva i frihet - nödvändig, men inte tillräcklig. Bakunin uttryckte det så här: "Jag är endast verkligt fri när alla människor som omger mig, män såväl kvinnor, också är fria". Vi talar om frigörelse av människor, marxister om, och endast om, arbetarnas frigörelse. Följdaktligen betraktar vi klass som bara en av flera möjliga makt- eller dominansförhållanden. Kön-kön, gammal-ung, förälder-barn, människa-djur, individ-kollektiv, människa-natur, ras-ras mfl; alla är exempel på förhållanden som makten kan manifestera sig på. Var och en av dem fordrar sin egen kamp. Det är en praktisk fråga och vars och ens ensak vilken man väljer, men utmärkande för en anarkist är, eller borde vara, insikten att den största faran inte är något av maktens enskilda uttryckssätt ensamt, utan deras minsta gemensamma nämnare, livsnerven själv: Maktprincipens psykologi och praktik. 3. Staten Som motståndare till all makt efterstävar vi ett icke-hierarkiskt, anti-auktoritärt (frihetligt) samhällssystem. Alltså mer än bara ett upphävande av klassamhället. Därför är vi inte bara, som övriga socialister, mot kapitalismen, utan också mot staten; den offentliga sektorn med ett nutida ord. Vår syn på staten skiljer sig markant från den gängse socialdemokratiska varianten. Socialdemokratin ser på den offentliga sektorn som ett serviceorgan, vars uppgift är att ta hand om oss människor, särskilt de svaga grupperna; en instans som, till skillnad mot kapitalet, inte skiljer på kreti och pleti utan känner sitt ansvar för mänskligheten och som därför är nödvändig för att försvara de mänskliga värden som kapitalet trampar på. Det är synen på staten som en övergripande rättviseinstans utan maktutövning eller kontrollfunktion. Vi menar att det är en myt. Staten har visserligen till uppgift att ta hand om kapitalets avfall, de oproduktiva m.m. Genom att på det sättet agera städgumma åt kapitalet, är statens verkliga roll knappast motsatt kapitalets, som socialdemokraterna vill få oss att tro. Statens roll är snarare kapitalets förutsättning. Staten är en buffert mellan folket och kapitalet som, under sken av sin människovänlighet, döljer sitt verkliga syfte: Att underlätta en maximal exploatering av människor, djur och natur på kapitalets egna villkor utan störande hinder i form av t.ex. sämre arbetskraft e.d. Så var det med den människokärleken....... Den socialdemokratiska myten om staten som en nödvändig motvikt till den förfärliga kapitalismen, staten som samhället, de svagas beskyddare m.m. tjänstgör som olja i det maskineri som gör att kapitalismen består. Staten är alltså inte en neutral storhet, människorna själva eller ett annat ord för samhället. Det är en maktapparat riktad mot folket med två huvudsakliga funktioner. Den ena är redan nämnd: Värnandet om kapitalet, redskapet för att säkerställa den härskande klassens maktställning. Dessutom är staten ett organ med egna maktintressen; alla statssystem bygger nämligen på maktprincipen, på föreställningen att det måste finnas några som bestämmer och styr och andra som lyder och utför. En centraliserad statsmakt är ett av maktens effektivaste verktyg för kontroll och ideologisk styrning av enskilda människor. Denna uppfattning om statens eget maktutövande delar inte marxisterna som bara betraktar den borgerliga staten som ett hot. Denna senare funktion upphör inte att verka bara för att den offentliga sektorn i moderna statssystem har hand om förment positiva verksamheter som sjukvården, det sociala sjukförsäkrings- och bidragssystemet och utbildningsväsendet, för att nämna några exempel. Tvärtom ökar möjligheterna till kontroll genom att staten kan lägga under sig fler sidor av våra personliga liv, t.ex. tanke- och känslovärlden. Den socialdemokratiska föreställningen att staten fungerar efter mänskliga principer (helt enkelt ÄR människorna i samhället) är så kompakt i Sverige att själva tanken på t.ex. en sjukvård utan central styrning och privatekonomiska intressen helt enkelt är oförståelig för det stora flertalet människor. Den staliga repressionen är med andra ord till största delen dold i strukturen i ett land som sverige av idag och uppträder bara undantagsvis öppet i form av våld när makten angrips direkt av någon eller några, t.ex. vid vapenvägran eler ockupationer. Som anarkister erkänner vi i princip ingen annan auktoritet än vårt eget omdömme baserat på erfarenheter och insikt och ingen annan moral än den som individerna finner inom sitt eget sociala samarbete är önskvärd. Den juridiska lagen respekterar vi bara i den mån den sammanfaller med vår egen uppfattning om brott och straff. Om ens det. Alla system och trosföreställningar som menar att vi ska förlita oss på andra än oss själva är vi motståndare till, exempelvis religion. Därför att kraften att förändra finns hos oss själva. 4. Om individ och kollektiv Som vi redan nämnde i inledningen finns det olika riktningar inom anarkismen; rent individualistiska teorier om Jagets suveränitet (Stirner), Bakunins och Krapotkins teorier om samhällets organiserande i samverkan mellan olika grupper av människor och vissa nya strömningar (se längre fram). Företrädarna för de olika riktningarna har tidvis bekämpat varandra. Bakunin och hans förespråkare pläderade för den sk frihetliga kollektivismen, Krapotkin för den frihetliga kommunismen. Skillnaden ligger i att kollektivismen innebar att produktions- och distributionsmedlen skulle vara gemensam egendom, medan de frihetliga kommunisterna också ville se konsumtionen socialiserad. Kollektivisterna ansåg att produkterna i princip tillhörde de producerande (även om vissa delar måste avsättas till allmänna ändamål); de frihetliga kommunisterna att allt som producerades tillhörde alla, oavsett arbetsinsats, och skulle fördelas efter behov - av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov - Det är den senare uppfattningen som också går under namnet kommunistisk anarkism. Skillnaderna de båda riktningarna emellan saknar emellertid parktisk betydelse nuförtiden, individualanarkisterna har inget inflytande och själva anser vi att den enda typ av anarkism som har något värde är den kommunistiska. Som kommunistiska anarkister anser vi att människors grundläggande behov är gemensamma. Vi har mer som förenar än skiljer oss åt över kulturgränser - de sociala skillnaderna är skapade. Vi har behov av varandra, av gemenskap, människan är social och aktiv av naturen. Den bästa formen för att organisera mänskligt liv borde alltså vara den som motsvarar männsikans naturliga förutsättningar. Individens rätt är okränkbar för oss. Ingen, vare sig rörelse, institution, myndighet, organisation eller enskild individ har rätt att påtvinga någon annan vad det kan vara månde utan den andres samtycke. Vi erkänner inte majoritetens rätt över minoriteten endast i kraft av sitt större antal. Omvänt har ingen rätt att göra vad som faller honom in utan andras samtycke, om det berör fler än en själv. (Samtycket förutsätter självklart inga påtryckningar). Vi har ansvar för våra handlingar. Även om det yttersta ansvaret inte ligger hos en enskild person, anser vi att varje enskild individ är personligen ansvarig för sina handlingar. Den kommunistiska anarkismen är alltså ingen enkel gör-som-du-vill-filosofi, långt därifrån; möjligtvis är den individualiastiska det. Under de här förutsättningarna menar vi, att ett kollektiv som fungerar icke-hierakiskt genom samarbete, dvs inbördes hjälp, och solidaritet inte begränsar individen (eller sig själv). Tvärtom blir vi till männsikor bara i samspel med andra människor. En bieffekt av fri samverkan mellan människor tror vi skulle bli, att den mänskliga skaparförmågan skulle frigöras långt mer än vad som är fallet för majoriteten idag, individualiteten skulle utveckla, mångfalden och fantasin blomstra. I den mån vi ändå skulle begränsa av andra i en sådan kollektiv samhällstyp beror det på att de andra begränsar sig själva, mentalt och psykologiskt. Den här synen på individ-kollektiv försätter oss i en motsatsställning till övriga kommunisters och borgerlighetens människo- och samhällssyn. Andra socialister behandlar individen underordnad kollektivet. Med hänvisning till någon tvingande abstraktion (men deras verkliga motiv är, anser vi, att befästa den egna makten) i namn av partiet, revolutionen, den historiska nödvändigheten etc, etc har auktoritära kommunister inte dragit sig för att likvidera människor på det mest brutala sätt under historiens lopp. Ett exempel från förr är Kronstadt-massakern under ryska revolutionen. Borgerlighetens förkärlek för individen och valfriheten, som de spelar ut som ett trumfkort mot statssocialisternas tvångskollektiv, och det med rätta, är en ihålig koloss. Den individuella frihet de talar om tar inte hänsyn till om den sker på bekostnad av andras ofrihet. Och den valfrihet som inte gäller alla människor förutsätter att klass- och könsskillnader är intakta. Då talar vi inte längre om frigörelse utan om privilegier. Och privilegier, mina vänner, förutsätter alltid människor utan privilegier..... 5. Den anarkistiska samhällsordningen Vi har redan antytt grunddragen i vår samhällsupbyggnad - produktionen i händerna på de som producerar; den privata kapitalackumulationen måste avskaffas och produktionsmedlen göras till gemensam egendom. För ett samhälle som först och främst producerar för att tillfredställa allas gemensamma, och därmed vars och ens, elementära, materiella och psykologiska behov. Utan det inget människovärdigt liv. Men det räcker inte om vi vill bli fira. Till det krävs att kontrollen över arbetet (eller livsbetingelserna över huvudtaget) inte är skild från de som arbetar - det är frihetens materiella förutsättning. Vårt svar på det är självförvaltning med kontroll från basen i en federalistisk organisationsform. Det finns flera modeller för det anarkistiska samhället. Gemensamt för alla är att just principen om organisation underifrån, decentralisering eller, bättre, samordning genom federalism, och fria överenskommelser i stället för lagar och påbud. Anarki är med andra ord en annan ordning, inte motsatsen till ordning. Ordet anarki betyder för övrigt inte oordning, utan: Utan styre. Federalism innebär i korthet att en organisation vilar på små enheter som fritt etablerar samarbete med andra enheter utan centralstyrning. Olika anarkistiska skolor har olika uppfattning om vilka enheterna ska vara. Den klassiska anarkistiska grundenheten är kommunen. Syndikalisterna betraktar fackföreningen som den framtida samhällsordningens bästa grundsten. Dessa eneheter federerar sig regionsvis, regionerna bildar större federationer osv. Principen är att varje enhet ska vara självstyrande i egna angelägenheter och endast delegera befogenheter i frågor som är gemensamma för större områden, t.ex. transport- och distributionsväsendet. SAC är federalistiskt organiserat och samlar följdaktligen alla lönearbetare under samma tak. Samhälleliga och mänskliga problem kommer givetvis inte att lösas en gång för alla i ett federalistiskt organiserat samhälle. Vad gör man med de som saboterar, med de som inte vill organisera sin verksamhet anarkistiskt, med icke-anarkistiska grupperingar som försöker utnyttja andra för sina syften? Det kan och bör vi inte svara på i förväg - vägen får inte vara fastspikad och detaljfrågor är till för att lösas i den konkreta situation i vilken de uppstår. Det viktiga är inte att svaren finns på alla frågor; det viktigaste är vår strävan. Nu kan vi bara skissera principerna för ett anarkistiskt samhälle. Och en sådan princip är rätten att, då som nu, bekämpa det icke-anarkistiska om det skulle visa sig nödvändigt. Anarkin är alltså inte förverkligandet av det eviga lyckoparadiset.. Dels därför att konflikter mellan människor är oundvikliga, oavsett samhällssystem, och på grund av det varken möjliga eller önskvärda att utrota. Dels därför att anarkismen inte gör anspråk på att ha svaret på människans existensiella levnadsvillkor, dvs frågorna om meningen med livet, kärleken och döden. Det är för övrigt en fiktion att tro att något samhällssystem kan lösa den existentiella livsproblematiken - förmodligen för att det inte finns något svar; det tillhör villkoren för att vara människa, det kan varken upphävas eller undvikas, möjligtvis förstås, som bäst accepteras som en del av livets svåra konst. Men det ska i rättvisans namn nämnas att många anarkister själva gjort sig skyldiga till visionen om anarkin som paradiset självt, drömmen om det sk tusenårsriket. Nej, anarkismen handlar istället om den sfär av det mänskliga livet som människan har skapat och som också därför är möjlig att förändra av människan själv. Anarkin är en organisationsform för samhälleligt liv som syftar till att avskaffa orättvisorna. Och det är förmodligen det närmaste ett paradis mäniskan kan komma. Åter till den federativa samhällsordningen. Avskaffandet av nationsgränserna blir en naturlig följd. Således är vi internationalister: Solidariteten ska inte gälla det egna landets intressen (som oftast är liktydigt med makthavarnas) istället är målet solidaritet mellan förtryckta världen runt. Denna vår syn på mänsklig solidaritet är också en av anledningarna till att vi är anti-militarister; att försvara fosterlandet betyder att vi tvingas slåss mot de människor som vi egentligen har gemensamma intressen med. 6. Anarkisten är revolutionär Vi är revolutionärer i det att vi tror på nödvändigheten av att förstöra det nu existerande samhället, krossa stat och kapital, och i förlängningen alla dominansförhållanden - även psykologiskt och socialt, dvs maktens fundament, dess innersta kärna. Metoderna varierar beroende på den politiska situationen och ideologisk uppfattning: Punktstrejker, generalstrejk, sabotage, bojkott, ockupation och samarbetsvägran är några exempel på civil olydnad som vi kan använda oss av. Det är en öppen fråga hur själva samhällsomvandlingen ska gå till - anarkismen rymmer allt från radikalpacifister över förespråkare för väpnad kamp till terrorister. Terroristdåd var framför allt vanliga under perioden 1880-1900. Alltsedan dess har borgerligheten (inklusive andra socialistiska rörelser) förknippat, eller satt likhetstecken mellan anarkismen och terrorismen. Det är en föreställning som än idag är vanlig bland människor utan kunskap om anarkismen och/eller med intresse av att en så förenklad bild av anarkismen lever kvar. Vår revolutionsuppfattning står i direkt motsättning till den leninistiska teorin om att ett parti ska leda revolutionen. Den historiska erfarenheten har visat att en revolution är en spontan folkresning - den är anarkistisk till sin natur - som varken kan eller bör framkallas av anarkister eller andra revolutionärer. Ett bra exempel är upproret i Ungern 1956 när arbetarna bildade arbetarråd på fabrikerna utan ledning av vare sig partier eller andra överstepräster. I den stund en revolution börjar ledas av revolutionärer utan folkets stöd är den revolutionära andan förrådd. I Ungern stod den kommunistiska partiledningen för förräderiet. Med Sovjets stöd i ryggen krossades uproret genom intervention; revolutionen var räddad åt partiet på folkets bekostnad. Det enda vi som anarkister kan och bör göra i en revolution är att agera anarkistiskt för att påverka männsikor till en anarkistisk medvetenhet och revolutionär beredskap, så att den eventuella revolutionen fortsätter på den inslagna vägen mot anarkin. Vi tror på vikten av att göra uppror mot förtryck, individuellt eller kollektivt, i vilken form förtrycket än förekommer och att inte lyda eler underkasta sig någon som helst överhet. Den andra sidan av saken är att vägra att själv bli en del av maktapparaten. Till skillnad mot marxister och vissa sk renläriga syndikalister tror vi alltså att det är nödvändigt att rasera fler barriärer än de rent ekonomiska - vår revolution är social. Det är en revolution av tanken och ett uppror mot de sociala konventionerna; en ny social föreställningsvärld är en förutsättning för förverkligandet av anarkin. 7. Politik på anarkivis Förändringen till ett nytt samhälle skulle vara ofullständig om vi inte, parallellt med nedbrytandet av det nuvarande samhället, också försökte bygga upp alternativ till borgerlighetens etablerade institutioner. Det handlar, som sagt, på sikt om en total samhällsomvandling; vilket alternativ man väljer att satsa på är förstås det som i ett givet läge är praktiskt genomförbart. Exempel: Solidaritetsarbete, civilt ickevåldsfösvar, producentkooperativ, boendekooperativ, egna daghem och skolor och banker. Den anarkistiska poängen är att driva verksamheterna utan statliga och privatekonomiska intresen. Med det menas också utan hjälp från den snälla pappa staten, dvs utan bidrag. Det är också viktigt att etablera samarbete mellan progressiva, människor, inte partier, inom och utom systemet, att sprida de anarkistiska idéerna och att organisera sig fackligt i SAC. Annorlunda uttryckt: Vi tror på en kamp här och nu, av människorna själva. För drägligare levnadsvillkor, för återupprättande av solidaritet och samarbete på ett sätt som stämmer överens med vårt mål om ett självförvaltat samhälle. Enklare: För att skapa ett självförvaltat samhälle sätter vi igång att självförvalta - inte att motionera i riksdagen om det. Vår kamp är direkt och utomparlamentarisk. 8. Direkt aktion En av anledningarna till att arbeta politiskt genom direkt aktion är vikten av att vara mentalt och praktiskt förberedd för en eventuell framtida federativ samhällsordning; ett sätt att hålla den anarkistiska andan levande, eftersom anarkin inte kan förverkligas på en natt - det är en lång process på flera plan. Direkt betyder i det här fallet inte genast, utan utan omvägar. Detta förarbete till en större samhällsomstörtning kan vi kalla vår motsvarighet till marxisters tro på den sk övergångsperioden mellan kapitalism och socialism. Den period som, enligt deras tro, ska förvalta arbetarnas tillkämpade rättigheter genom upprättandet av proletariatets diktatur och som så småningom, ska utmynna i den nya statens upplösning av sig själv. Direkt aktion är en dubbel kampmetod; genom att ingripa direkt i den faktiska verkligheten förändrar vi både den och oss själva, vilket är både roligt och psykologiskt tillfredställande. Direkt aktion innebär att ansvaret återförs till individen. Det är en bra träning i samarbete och solidaritet och just ansvarstagande. Och träning behövs, då tron att andra kan och ska och bör ta hand om oss, och också gör det bättre än de direkt berörda själva, är så förankrad i den svenska folksjälen. Det gäller särskilt tilliten till myndigheterna; en tillit som i sig utgör ett hot mot mänsklig solidaritet. Det är ytterligare ett exempel på att makthavarna har folkmajoriteten i en liten ask, inte i första hand genom öppet utövad repression, utan genom folks ideologiska förvillelse; fångenskapen i den av makthavarna önskvärda föreställningsvärlden. Skillnaden mellan vad man säger sig vilja göra och vad man faktiskt gör upphävs automatiskt med direkt aktion som kampmetod. Man kommer ifrån den vanliga politikens retoriska slag i luften - pratkvarnspolitiken -, typ utredningar, kampanjer o.d. företeelser som våra folkvalda och de flesta opinionsbildare och massmedia mfl ägnar sig åt med förkärlek; företeelser som inte förändrar något i sak. Vi gör tvärtom, slår mot de verkliga drivkrafterna, angriper orättvisornas orsak, roten till (van)styret. Vi bygger upp och river ner i direkt kamp och blir därmed ett öppet hot mot etablissemanget. På köpet avslöjar vi ihåligheten i politikernas i ord så fint uttryckta vilja. 9. Mål och medel Trots alla dessa viktiga synpunkter på direkt aktion, är kanske ändå den viktigaste den anarkistiska principen om överensstämmelse mellan mål och medel. Den innebär att man måste handla på ett sätt som inte är motsatt, men heller inte identiskt med, det man strävar efter - annars uppnår man något annat än det man vill. Mål och medel är inte två skilda enheter utan två sidor av samma helhet - man skapar målet genom vägen dit. Revolutionär omvandling - revolutionära medel och omvänt; revolutionära medel måste syfta till revolutionär förändring. Direkt aktion som påtryckning på en allmän opinion för opinionens egen skull eller riktat som krav på politiker att ta sitt ansvar, är revolutionära medel använda i samhällsbevarande syfte och, således, inte vår melodi. För att upprepa: Om man vill avskaffa all hierarki, måste man arbeta icke-hierakiskt. Om inte, uppstår en hierarki i en ny form i stället för ett avskaffande, oavsett intentioner. Det är samtidigt en förklaring till den historiska erfarenheten att befrielse från förtryck inte leder till frihet utan till ett förtryck i ny skepnad. En vanlig uppfattning är annars att måttet av det våld (ett medel) som behövdes för att slå sig fri från de gamla härskarna, är ansvarigt för uppkomsten av de nya tyrannernas herravälde. Ett rimligare antagande är att urspårningen av frigörelsen beror på att befrielsekampen aldrig syftade till utplåning av makten med stort M, utan brar en typ av auktorietetsutövande. Det är ett ganska vanligt misstag numera bland många som kallar sig anarkister, att förväxla mål och medel, i tron att de är identiska, troligtvis. Många av maktens uttrycksmedel, kvinnoförtrycket, kärnvapenhotet eller våldet görs till det allt överskuggande hotet. Om vi bara lyckas stoppa kärnvapen, om bara mannens förtryck av kvinnan upphör, eller - freden är den viktigaste frågan idag; har ni hört det förut? Nej mina vänner, för när mannens förtryck av kvinnan har upphört, när kärnvapnen är borta, när freden har inträtt, har inte rovdriften på naturen upphört av sig själv, har inte lönearbetarna blivit fria från tvånget att försörja sig. Det är viktigt att föra en självständig kamp mot varje form av förtryck, men man bör akta sig för att tro att den ena kampen är viktigare än andra. Det är ett tecken på auktoritetstro, nämligen prestigetänkandet. Makten har många ansikten; det är bra om man lyckas krossa något av dem. Men om man tror att målet är nått med det, misstrar man sig ytterligare. det är den förenande punkten i kampen mot olika sorters förtryck, förtryckets gemensamma nämnare, auktoritetsprincipen; det är den, och ingenting mindre än den, som måste krossas om vi ska kunna störta herraväldet i sig - anarkins slutmål. Mål-medelprincipen, uttryckt i filosofiska termer, är insikten att vår strävan sätter gränser för våa möjlighter. Befrielsen kan inte nå längre än sitt syfte. Om syftet inte är frihet, blir vi inte fria. 10. Parlamentarismen Principen om mål-medel-överensstämmelse är en av anledningarna till att vi är emot partipolitiskt arbete i klassisk bemärkelse. Genom att föra direkt kamp, bidrar man genom själva kampen till en social omvandling, dvs handlingen är förändringen. På så sätt kommer man en bit på vägen mot målet. Vi förändrar genom handlingen, vilket partipolitikst arbete aldrig kan göra, det förändrar inte i sig själv, det syftar bara till förändring i någon riktning. Traditionellt partipolitikst arbete är systembevarande, eftersom det, oavsett vilket parti det gäller, är hierarkiskt organiserat och ingår som beståndsdel i en större samhällshierarki. Politikerna formar ett nytt skikt, en kast, med egna intressen som de tenderar att försvara framför deras de är valda att representera. Den enskilde politikern riskerar att fångas i systemet, snarare än att kunna förändra det inifrån. (Makt korrumperar) Dessutom ger politikerna, genom att delta, sitt moraliska stöd till en ordning som medger beslutsfattande av vissa utvalda över huvudet på de direkt berörda. Det handlar om makt för några få och maktlöshet för flertalet. Som anarkister betraktar vi styre över andra som oförenligt med en demokratisk samhällsordning. Den parlamentariska sk demokratin är också, minst sagt, ofullständig som demokrati betraktad, eftersom frågan om vem som ska ha makten över näringslivet lämnas utanför den parlamentariska arenan. Parlamentarisk demokrati är med andra ord en inskränkning av demokratin, då ju folkviljan bara tillåts bestämma över vissa delar av det samhälleliga livet. Trots denna brist, maktlösheten över kapitalet, är det en vida utbredd uppfattning bland allmänheten att det parlamentariska styrelseskicket är demokratin, folkviljan förkroppsligad, dess enda möjliga form och det enda möjliga alternativet till diktatur. På det sättet kan kapitalet använda sig av parlamentarismen ideologiskt som medel för att trumfa i folk att de är med och påverkar utvecklingen. Vi hävdar att verkliga förbättringar bara kan komma till stånd genom direkt revolutionär kamp av människorna själva. Riksdagen är inget organ för social förändring. Det bästa man kan säga om riksdagen är att den kan på sin höjd registrera vad som redan har vunnits i praktiken. 11. Direkt Demokrati Vi syftar helt enkelt till en annan form av demokrati än den parlamentariska, nämligen direkt demokrati. Direkt demokrati i anarkistsik tappning inbegriper kontrollen över ekonomin, gäller samhällets alla nivåer och ska utövas så lite som möjligt genom ombud. Vår typ av direkt demokrati förutsätter på sikt parlamentarismens avskaffande genom att parlamentarismen helt enkelt kommer att sakna en vettig funktion; den blir överflödig och onödig. I detta perspektiv är den klassiska parlamentarismen bara en förenklad form av demokrati. Om den ens kan kallas demokrati - sublim diktatur vore en bättre benämning. 12. Det var ideologin Då kan man fråga sig: Har anarkismen haft någon praktisk betydelse i verkliga livet? I Sydeuropa och Syd- och Mellanamerika har anarkismen traditionellt sett haft en starkare ställning än i övriga länder. På Kuba t.ex. fanns en bred och tidvis ganska stark anarkistisk influens hos arbetarklassen innan Castro kom till makten. Spanien 1936-39 är legendariskt - historiens största experiment i kollektiv självförvaltning på anarkistisk grund. I USA var anarkismen en faktor att räkna med för makthavarna, framför allt opinionsmässigt, från slutet av 1800-talet fram till första världskriget. De mest kända företrädarna: Alexander Berkman och Emma Goldman. Arbetarråden (sovjeterna) som bildades under ryska revolutionen är exempel på spontan anarkistisk organisation innan bolsjevikerna, med Lenin i spetsen, tog kontrollen över dem och hela revolutionen. Under ryska revolutionen såg också en anarkistisk revolutionsarmé av bönder dagens ljus under ledning av anarkisten Machno. I Italien inspirerades delar av arbetarklassen att ta över de egna fabrikerna efter sovjetsikt mönster 1919. Frankrike 1968 hade starka anti-auktoritära inslag. I Sverige har den rena anarkismen fört en undanskymd tillvaro ända sedan Hinke Bergegren och Schröder blev uteslutna ur det socialdemokratiska partiet 1908. Anarkismen har sedan dess främst företrätts av de grupper som under årens lopp, har stått bakom utgivningen av tidningen "Brand". 1910 bildades SAC. I och med det kan man kanske säga att den frihetliga socialistiska kampen i Sverige kom att föras huvudsakligen inom fackförenings ram, men med anarkistiska influenser. Senare års freds-, miljö- och kvinnorörelser har haft anarkistiska drag och sympatier. Deras kardinalfel är att de gör till huvudfråga det, som enligt anarkistiskt sätt att se, borde underordnas maktens vara eller inte vara. Internationellt sett har det på senare år, efter -68,uppstått nya riktningar inom anarkismen. Exempel: Eko-anarkismen och anarkafeminismen. 13. Slutord Anarkismen är en ideologi som spänner över flera nivåer samtidigt; teoretiska utkast som innefattar kritik av den nuvarande existensen, en vision om en kommande och riktlinjerna för vägen dit. Anarkismen är ett redskap för förändring, en handlingsteori, som, genom betoningen av mäniskans individuella ansvar, inbegriper den personliga livshållningen. Handling och teori, dröm och konkret verklighet, det personliga och det politiska i en sammanvävd helhet. Anarkismen är utopisk. Det brukar anföras som kritik. Den går ut på att anarkin är ett vackert ideal, men heller inget mer: Anarkin är ogenomförbar i praktiken. Orsaken skulle vara att människor inte är kapabla att samarbeta av egen drivkraft - tvång av något slag måste till. Tvånget skulle alltså ha sin naturliga orsak. En sådan syn bygger på tron att ordning inte är möjlig utan tvång. Vi menar att det är fel, för tvång är inte ordning utan auktoritetens ordning. Vi har redan anfört våra skäl till att tro att vi människor är naturligt samarbetsvilliga - här är bara ytterligare ett: Det finns de som hävdar att samhällsmaskineriet även i auktoritära system skulle rasa ihop, om det inte vore för det samarbete som vi utför till hjälp för varandra. Beträffande genomförbarheten är Spanien 1936-39 redan nämnt. Det blev visserligen inte bestående, men orsaken var inte inre kollaps, de slogs ned med vapenmakt. Så vi är utopister - och inte nog med det - vi envisas med att anse att utopin är nödvändig. För som sagt, utan överensstämmelse mellan syfte och dagskamp, når man inte sitt mål, alldeles oavsett vad man tror sig göra eller säger sig vilja. Och vi är idealister som lever med förhoppningen att visionen ska bli verklighet. Om inte i vår egen tid, så i mänsklighetens någon gång under historiens lopp. Vi har kanske fel i det. Det misskrediterar i så fall inte oss, utan mänskligheten. Utopin som overklig idealbild? Ja, sådana idealister är vi kanske också. Inte för att vi tror på människans sociala bestämmelse, men för att vi tillskriver alla en inneboende, outnyttjad, positiv kraft. Det är kanske en önskeuppfattning om den mänskliga naturen snarare än mänsklighetens faktiska natur. Men frågan om människan är god eller ond av naturen är kanske, trots allt, inte väsentlig. Det räcker långt om vi har rätt i att människan har en naturlig benägenhet för samarbete utan yttre ledning och ett naturligt aktivitetsbehov. Dessutom: Vägen till anarkin går inte i första hand genom att påverka så många som möjligt att bli så bra människor - så anarkistiska - som möjligt. En ensidig inriktning på det skulle vara ett tecken på likhettänkande, en likriktning av tanken som är allt annat än anarkistisk - åsiktsdespotism. tanken är, eller borde åtminstonde vara, fri. Anarkin och vägen dit garanteras bäst och först och främst genom idéernas förverkligande. Det ankommer ett speciellt ansvar på anarkister att se till att de förverkligas, men det är också allt. Inom parentes sagt är den här synen på tankefrihet ett åskådliggörande av anarkisternas stötesten framför andra - anarkismens akilleshäl om man så vill -, konsten att tolerera utan att acceptera. Akilleshälen är den punkt där cirkeln sluts, anarkismens alla nervändar strålar samman i individen, överbryggandet av det personliga och det politiska, teorin konkretiserad, personifierad i människan, måttet på en frihetlig anda; den punkt som visar om vi menar allvar med vårt motstånd mot allt auktoritetsutövande, beviset på om det ens är möjligt att eleminera auktoritetsprincipens natur och psykologi. Möjligt eller inte möjligt - vi menar att det är nödvändigt att pröva. Alla nu- och hittillsvarande samhällssystem har visat sin inkompetens när det gäller att komma tillrätta med mänsklighetens sociala problem. Sanningen är den att de har skapat dem. De har redan visat sin otillräcklighet, omänsklighet, sin oförmåga att skapa människovärdiga liv i realiteten. Vi har den fördelen framför dem att vår väg är oprövad. Det är vi som brukar beskyllas för att vara naiva. Att inte släppa föreställningar, inte ege upp förhoppningar som grusats, att fortsätta hoppas och tro på lösningar som har prövats, testats mot verkligheten och som ändå inte har lyckats med det de säger sig vilja uppnå - det är omoget, barnsligt och orealistiskt. Dessutom bakåtsträvande. Den är inte blind som kan föreställa sig en annan syn. De anarkistiska idéerna har en inneboende kraft, en övertygelse som talar för sig själv, som, om inte förr, borde uppenbaras även för den icketroende när idéerna tar konkret form - utan den tron skulle det vara skit till anarki och vi inte anarkister. Och - det är vår övertygelse - om idéerna aldrig blir verklighet, kommer mänskligheten aldrig bli sant mänkslig. OM NÅN VET VEM SOM HAR SKRIVIT TEXTEN KAN NI MAILA OSS: attentat@email.com 1.9 *** sveriges arbetares centralorganisation ************************************************* Title: SAC PrincipförklaringSAC Principförklaring 1. Sveriges Arbetares Centralorganistation, SAC, är en syndikalistisk arbetarrörelse vars mâl är att förverkliga den frihetliga socialismen. Under denna övergâr produktionsmedlen i allas ägo och förvaltas av de arbetande. Därmed skapas förutsättninar för ett klasslöst samhälle. 2. Den avgörande motsättningen under kapitalismen stâr mellan den klass som äger produktionsmedlen och den klass som utför det värdeskapande arbetet. Denna motsättning leder till klasskamp i vilken lönearbetarna uteslutande har sig själva att lita till. 3. Under kapitalismen tillgrips alla medel för att öka produktion och profit. Okontrollerad tillväxt sker till priset av rovdrift pâ människa och miljö; arbetare slits ned och ställs utanför yrkeslivet, oersättliga naturtillgângar skövlas, produktionsmedel förstörs och klyftor mellan olika samhällen vidgas. 4. Det borgeliga demokratibegreppet begränsas till det politiska livet. SAC vill ersätta den partipolitiska parlamentarismen med en verklig demokrati som ocksâ innefattar de ekonomiska, indistruella och kulturella omrâdena. Ett frihetligt socialistiskt samhälle kan endast skapas av folkets flertal under hänsyn till dess minoriteter. De hittills vunna demokratiska fri- och rättigeterna mâste därför försvaras och utvecklas. 5. Liksom det frihetliga samhället syndikalismen vill skapa, är även SAC uppbyggd efter den federalistiska principen. Denna innebär att alla som berörs av ett beslut har rätt att delta i det. Ingen grupp fâr dock handla i strid med gemensamt fattade beslut. 6. Större grupper av människor mâste fatta beslut genom ombud. I det socialistiska samhället ska representantskapet cirkuleras inom hela gruppen, ombudens befogenheter begränsas och deras mandat göras âterkalleliga för att inga eliter med egna intressen ska uppkomma. 7. Den sydikalistiska organisationen ska utvecklas till att omfatta alla samhälleliga funktioner. Den ska ersätta den nuvarande förvaltnings- apparaten med en egen samhälsstruktur. Därför är SAC uppbyggd i sâväl en facklig som en samhällsorganisatorisk del. Kamporganisationens tillväxt och medlemmarnas ökade erfarenhet och kunskap leder till ständigt nya krav, som till slut medför ett definitivt övertagande av produktionsmedlen. 8. Syndikalismen är till sin natur internationell och verkar för solidaritet och samverkan mellan lönearbetare i alla länder. Den vill skapa federationer av fria samhällen som ska avlösa de nuvarande nationalstaterna. 9. Människan har en medfödd skaparlust. Därför verkar SAC för allas rätt till meningsfullt arbete samt för individens möjlighet att forma sin egen arbetssituation. 10. Facklig solidaritet, medventehet och organisering är grunden för arbetarklassens kamp mot utsuging och förtryck. SAC samorganiserar därför alla lönerarbetare oavsett om de kallas arbetare eller tjänstemän. 11. SAC ser vâldet som ovärdigt människan och tar avstând frân samhälleligt som enskilt vâld. Situationer kan dock uppstâ dâ lönearbetare tvingas försvara den frihet och rättigheter de tillkämpat sig. 12. SAC ser den direkta aktionen som medlet för att förändra samhället och levnadsvillkor. Endast därigenom kan det självansvar utvecklas som är socialismens förutsättning. 2.0 *** TRAFIKSÄKERHETSVERKETS SVARTA LISTA Trafiksäkerhetsverket (TSV) har sammanställt en lista över fula tre- stavningar, d.v.s. bokstavskombinationer som inte får användas på våra registreringsskyltar. Detta för att inte utsätta bilisten för onödigt lidande och orsaka att han eller hon blir utskrattad, uttittad och utskämd av och inför sina medbilister. Denna listan upptar närmare 100 förbjudna trestavningar. Märk då att Å, Ä och Ö inte ingår i bilistens alfabet. Den fulaste trestavningen är tydligen KUK, för den är förbjuden i en rad bokstavs- och ljudlika kombinationer som CUK, CUK, GUC, GUK, KUC, KUG, KUK och KYK. FES är olämpligt men inte FIS. Ord som ger en negativ bild av bilisten får heller inte förekomma, t.ex. DUM, FEG, FET, FUL och LAT. Däremot går det an med positiva egenskaper som BRA, FIN, GOD och VIS. Siffran SEX är förbjuden, men det är också ETT, FEM, SJU och TRE. Kanske för att de inte ska förväxlas med den efterföljande sifferkombinationen. GUD får ingen vara på vägarna, inte heller GAM eller GET, medan det däremot går bra att vara både MES, STO och t.o.m. BOV. Det är omöjligt att skönja något mönster eller någon linje i urvalet. Ta t.ex. förkortningarna. Vissa som FNL, KDS och LSD utgår, men inte CIA, KGB, TCO och VPK. Den kompletta listan: APA, ARG, BAJ, CUC, CUK, DUM, DYR, ETA, ETT, FAN, FEG, FEL, FEM, FES, FET, FNL, FUC, FUL, GAM, GAS, GAY, GEY, GLO, GOM, GUB, GUC, GUD, GUK, HAL, HAN, HAO, HAR, HAS, HAT, HER, HES, HET, HJO, HKH, HMO, HOM, HON, HOR, HOT, HRA, HUD, HUK, HUS, HUT, JUG, JUK, JUO, JUR, KDS, KUC, KUF, KUG, KUK, KYK, LAM, LAT, LEM, LOJ, LSD, LUS, LUZ, MAD, MAO, MAS, MEN, MES, MBL, MUF, MUS, MUT, NEJ, NJA, NOS, NRP, NUP, NYP, OND, OOO, ORA, ORM, OST, OXE, SEX, SJU, SUP, TOK, TRE. För den som vill betala extra och få en unik registreringsskylt med enbart bokstäver finns också regler. Exempel på kombinationer som nekats är bl.a. POLIS, POLICE och KUNGEN. Det finns också exempel på engelska som har en stötande betydelse på svenska. Som exempel kan nämnas YBSOBR (why be sober = varför vara nykter). [Källa: Stora Fula Ordboken] 2.1 *** KONSTEN ATT TOTALVÄGRA. *********************** Mönstring: De flesta manliga 17-18-åringar kallas till mönstring. Vid mönstringen är det meningen att man skall genomgå ett antal fysiska och psykiska tester. På så vis vill militären skaffa underlag för att kunna placera dig där de anser att du gör mest nytta. Du är enligt lag skyldig att INSTÄLLA dig till mönstring. Vägrar du mönstra kan det medföra böter. DÄREMOT FINNS DET INGA SOM HELST KRAV PÅ ATT DU SKALL DELTA I ALLA TESTER. Du kan alltså lugnt vägra fylla i testformulär, prata med psykologen, pissa i plastmugg och genomföra muskelprov. Tänker du totalvägra så kan du meddela detta redan vid mönstringen. Inkallelse: När de militära tänkarna väl klurat ut var du skall placeras, får du en inkallelsesedel. Där framgår var och när du skall inställa dig. Vägrar du att inställa dig kan du åtalas för rymning. Det brukar ge en månads fängelse. I vissa fall har man dömt till böter. Anser du att inkallelseorten ligger för långt bort, kan du alltid försöka få den ändrad. Föreslå själv ett lämpligare förband. Om du inte hämtar ut din inkallelse - och därmed inte skriver under något mottagningsbevis - går det inte att bevisa att du fått kännedom om inkallelsen. Meddelandet om att du har en inkallelse liggande på posten, kan ju ha kommit bort på vägen..... Inryckning: När du väl anländer till inställelseorten bör du så snart som möjligt uppsöka ansvarigt befäl. Detta om du vill komma därifrån så fort som möjligt. Du får sedan vägra en symbolisk order ("plocka upp vapnet", "kvittera ut dina persedlar" e.d.) inför ett vittne. Ofta upprepas ordern så att inga oklarheter ska föreligga. De är noga militärerna. Sedan vill de ha hjälp med att fylla i ett formulär som klargör att de uppfyllt alla sina skyldigheter. Som att upplysa dig om vad vapenfri tjänst är för något samt konsekvenserna av totalvägran. Du har givetvis ingen skyldighet att svara på de frågor de ställer. Efter det att du genomfört din vägran skall du omedelbart hemförlovas. Militären har ingen som helst rätt att hålla dig kvar för eventuell "betänketid" eller dylikt. Hemresan betalas i likhet med ditresan, av skattemedel. Polisförhör: När du lämnat förbandet är du misstänkt för brott. Du har vägrat lyda order och därmed har du brutit mot värnpliktslagen. Som vid de flesta andra brott leder detta till en polisanmälan. Polisen kallar dig efter en tid till förhör. I vissa fall nöjer de sig med att göra ett telefonförhör. Det hela är ytterst formellt och går mycket fort. Men givetvis kan du vägra att infinna dig till förhör. Detta kan få till följd att du blir hämtad och eventuellt leda till böter. Domstol: När polisen utrett att du verkligen har begått det brott som militären påstod i sin anmälan, överlämnas ärendet till åklagaren. Han åtalar dig och du kallas till domstol. Inledningsvis kommer du till någon av landets tingsrätter. Där frågar man om du det är sant att du gjort det du uppgivit i polisförhöret(!), det vill säga vägrat värnplikt. Om du svarar ja är det möjligt att rättens ordförande fortsätter med några frågor om dina motiv. Men motivet till vägran påverkar inte straffet. Du är inte tvungen att svara på dessa frågor - eller på några andra frågor heller för den delen.. När domaren och åklagaren frågat färdigt är det dags för enskild överläggning. Det innebär att du och åklagaren samt eventuell publik får lov att lämna rättsalen. Domstolen skall i enskildhet bestämma hur du skall bestraffas. Efter ett antal minuter ropas du in och domstolen avkunnar sin dom. Är det din första vägran av grundutbildning, döms du till mellan 60 och 80 dgsböter (se nedan) samt villkorligt fängelse. (Vid vägran av repövning kan bötesbeloppet bli lägre. Du skall alltid kräva att domstolen tar hänsyn till den tid du eventuellt avtjänat inom det militära vid straffmätningen.) Fängelse: Vid din andra vägran får du gå igenom hela ovanstående cirkus ytterligare en gång. Skillnaden är att du denna gång döms till 4 månaders fängelse ovillkorligt. Dock gäller för närvarande en straffreduceringsreform som gör att alla dömda till längre än 2 månaders fängelse släpps efter halva tiden. Du sitter således inte längre än 2 månader. Förutsatt att anstaltsledningen inte anser att du misskött dig. Då kan det bli aktuellt med påbackning. (T.ex. om du försöker rymma, missköter eventuella permissioner, organiserar upplopp eller begår någon annan form av brottslig handling.= När du väl avtjänat ditt straff så får du efter en tid ett brev från regeringen där det framkommer att du inte längre är inkallningsbar. Därmed är det hela över för din del. En viktig sak att komma ihåg vid första vägrartillfället är att om domstolen anser att du inte kommer att ändra dig av ett bötesstraff, så kan de döma dig till fängelse redan vid första tillfället. På så vis slipper du bötesstraffet. Vill du endast bli dömd en gång är det således viktigt att det framkommer att du inte kommer att ändra din uppfattning. Straffet avtjänas på så kallad öppen anstalt, det innebär att du får sitta med andra värnpliktsvägrare, rattfyllerister och andra korttidsdömda. Det råder arbetsplikt på svenska fängelser. Vill du studera så kan du försöka få möjlighet till det genom att bli placerad på ett ställe där det går för sig. Ta kontakt med Kriminalvårdsstyrelsen i Norrköping i så god tid som möjligt. Vägrar du att arbeta så hamnar du med största säkerhet på sluten anstalt. Klimatet där är hårdare. Hungerstrejk leder också för det mesta till sluten anstalt. På öppen anstalt har du möjlighet att få besök en gång i veckan. Du har egen nyckel till din cell. Däremot låses eventuella korridorer samt ytterdörrar på kvällen. Dagsböter: Antalet dagsbot utgör hårdheten på straffet. Detta antal multipliceras sedan med en tusendel av årsinkomsten. Får du 70 dagsböter och tjänar 90000 före skatt, så skall du alltså betala 70 x 90 = 6300 kronor. Kan du inte betala allt på en gång, får du göra upp en avbetalningsplan. Lever du på existensminimum får de lov att vänta tills du har pengar. Eventuella värdefulla tillhörigheter kan det vara fördelaktigt att någon annan äger. (T.ex. musikinstrument, bil, dator, stereo, vävstol m.m.). Det är värt att observera att det är väldigt sällan domstolen kollar att du verkligen uppgivit rätt inkomst. Det finns anledning att försöka ligga så lågt som möjligt..... Diverse: Den tid det tar mellan de olika "stationerna" kan vara högst varierande. Det beror på hur mycket dessa myndigheter har att göra, hur många mål domstolarna har, hur många fängelseplatser som är lediga o.s.v. Men det är rimligt att räkna med att det tar mellan sex månader till ett knappt år från vägran på förbandet till domstol. När domen efter tre veckor fått laga kraft (d.v.s. ingen av parterna - du eller åklagaren - överklagar domen till hovrätten) kan det ta ytterligare ett antal månader innan du kallas till fängelse. Beträffande fängelsevistelsen är det mycket säsongsbetonat. Beläggningen är som störst under vinterhalvåret. Då den vapenfria tjänsten inte utgör någon form av värnpliktsvägran har den inte tagits upp här ovan. De vapenfria begår inget lagbrott. De behandlas enligt en kompletterande lag till lagen om allmän värnplikt, lagen om vapenfri tjänst. Vapenfri tjänst gör man som lägst tio månader. [Källa hata-staten...tror jag.] 2.2 **** Kyrkan ****** Varje söndag går jag till kyrkan för att där visa min gudadyrkan jag försöker få ett bättre liv utan elände krig och kiv detta tror jag att jag får om mina böner fram till gud når För jag har lurats till att tro jag har lurats till att be jag har lurats till att dyrka ja, jag har blivit lurad Hur sjukt det är det förstår inte jag följer bibelns ord som en lag jag gör allt som gud har sagt över mig har han väldig makt men jag märker inte det nej det kan jag inte se För jag har lurats till att tro jag har lurats till att be jag har lurats till att dyrka ja, jag har blivit lurad *************************************************** Ett stort tack till alla prenummeranter! _________________________ |0 0| | Vill du prenummerera? | | ¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨ | | Adressen är: | | attentat@email.com.. | | pris: 0.00kr. (All | | eventuell moms inräknad)| | | |0 0| -------------------------- 2.3 Nästa nr:

← Svenska e-zines (1990-2008)