Intervjuer

I slutet av maj 2002 fyller konungarikena Elgaland-Vargaland tio år. Dessa annorlunda länder grundades av de svenska konstnärerna Carl-Michael von Hausswolff och Leif Elggren som ett renodlat konstprojekt. Men under årens lopp har själva projektet vuxit och kommit att inrymma vida ifrågasättanden av begrepp och koncept som många människor tar för givna: Vad är en stat, ett land, en nation, en gräns? Och vem har egentligen rätt att bestämma och diktera för andra hur de ska leva sina liv?

Steven Johnson Leyba är förmodligen USA:s mest kontroversielle konstnär. Hans måleri, i huvudsak sammanställt i sex handgjorda böcker som väger åtskilliga kilo var, är en odyssé i mörker och dramatik. Könsorgan i collage, fotografier, pärlor, klädesplagg, blod, urin, avföring, pentagram, hakkors, amerikanska ikoner och en stor portion vrede över USA:s behandlande av indianbefolkningen blandas samman till en häxkittelhelhet av hårt slående slag.

Genesis P-Orridge, konstnären bakom projekt som COUM Transmissions, Throbbing Gristle, Psychic TV och Thee Majesty, är inte en lätt person att beskriva. Utseenden och intressefokus har skiftat ett stort antal gånger under hans 35 aktiva år som konstnär i England och internationellt. Hans produktivitet inom olika uttryck är legendarisk: hundratals skivor och konserter, tusentals intervjuer, bildkonst, ljudkonst, otaliga texter om konst och esoterisk filosofi ... Och detta är, enligt honom själv, endast innehållet i de "första faserna".

Stewart Home är författare, satiriker och konstnär av provokativ rang. Då Home började skriva om gör-det-själv-kultur och musik under det punkexplosiva 70-talet med en tidstypisk ettrighet och stark vilja, fanns där alltid även en utpräglad intellektualism och politisk vänstermedvetenhet som gärna användes för att kritisera den samtida konsten och det samtida engelska samhället. Klädd som en skinhead i bomberjacka, kängor och med rakad skalle, deklamerade unge Stewart Home Marx, Engels och sina andra politiska profeter och fann sig själv utsatt för precis den förvirrade kritik han önskat.

Mats Hinze grips med en sprängladdning på Millesgården på Lidingö i Stockholm. Där finns Carl Milles staty "Människan och Pegasus", symbolen för Stockholms Stads fåfänga dröm om att OS 2004 ska äga rum i huvudstaden. Precis då Hinze ska hänga upp sin ryggsäck hör han två vapen osäkras. På grund av andra sprängningar, bland annat på Stockholms Olympiska Stadion från 1912, har polisen beslutat vakta den symboliskt signifikanta statyn.

Malcolm McLaren föredrar numer att kalla sig konstnär. Allt började ju på konstskola i London. Alla de projekt som följde (ökända butiksprojekt, upptågen som manager, experimentellt klädskapande, hans egen musik och nu hans film- och tv-produktion) är samtliga exempel på åderlåtningar från den kreativa ådra han redan som barn uppmuntrades att utveckla. Med andra ord är Malcolm McLaren en slags konceptuell konstnär med ett främsta syfte: att provocera sin omgivning. Att han lyckats råder det inga tvivel om.

Den svenska porrstjärnan Ingrid Swede är en av de i branchen som arbetat sig uppåt, från strippa över modell till producent med eget bolag, är hon en av pornografins främsta och mest högljudda förespråkare i det puritanska Sverige.

Har du verkligen glömt bort Hans Scheike? Har du glömt bort grafologiexperten som i slutet av 80-talet fick megamedial uppmärksamhet som "sexsektsledare"? Som utpekades som Sveriges egen Charlie Manson? Som fick lösnummerförsäljningen av aftonblaskorna att skjuta i höjden? Svaret på ovanstående frågor borde bli "Nej", förutsatt att du var i någorlunda medveten ålder kring 1988. Smiskförespråkaren Hans Scheike dömdes till ett långt fängelsestraff och betraktades som antingen en till straffet välförtjänande, grym brottsling eller som ett tacksamt offer för en skuggrättegång, ett offer för medialt justitiemord.

Den amerikanske fotografen Eric Kroll är förmodligen mest känd för sina bilder av kvinnor iförda korsetter, skyhöga klackar, strumpor och strumpeband. Inte helt sällan i omöjliga ställningar uttryckandes antingen total sexuell dominans eller total undergivenhet. Hans bilder har publicerats i ett antal erotiskt orienterade tidningar och i böcker med titlar som "Eric Kroll's Fetish Girls" och "Eric Kroll's Beauty Parade".

En australiensare vid namn Luke Ford började under 90-talet att skriva om porrbranschen som sådan, dess inblandade, samt alla dess problem och avarter. Från 1997 och framåt har hans webbsida varje dag attraherat tusentals fans såväl som porrproffs. Sedan dess har Luke Ford träget granskat, avslöjat, trängt in och skapat nyheter. Och fiender. Branschen som sådan avskyr honom. För producenter och stjärnor är han bokstavligen en annan slags "pain in the ass" än vad de är vana vid. En som inte försvinner då kameran stängs av ...

V. Vale är en enigmatisk liten amerikan med japanskt påbrå. För Vale är dokumentation av det som sker omkring oss livsviktigt, oavsett om det är kulturella, konstnärliga eller politiska fenomen och företeelser. Hans förlag, som i olika skepnader de senaste 25 åren gett ut böcker om vitt skilda och ofta udda ämnen, heter just RE/Search.

R.U. Sirius är mest känd för att ha arbetat med en snudd på legendarisk tidning på 80- och 90-talen, "Mondo 2000". Påkostad och grafiskt överflödande, på gränsen till sinnesvidgande. Fylld av material som inte bara beskrev utan även ledde en kulturhybrid bestående av Internet, teknologi, science fiction såväl som vanlig fiction, ravekultur, designerdroger och generell psykedelia. Allt kryddat med en amerikansk entusiasm och framtidstro som definitivt skulle behövas i Silicon Valley i dessa dagar av lågkonjunktur och pessimism.

Satirikern Lars Hillersberg och hans arbete har hängt över det svenska samhället likt ett regnmoln av bitsk intelligens sedan 35 år tillbaka. Idogt tecknande, skrivande, målande, betraktande och publicerande. Idogt provocerande, kritiserande, gränsöverskridande och dragandes fram eventuella samhälleliga dåliga samveten.

Då den amerikanske konstnären John Duncan började sin offentliga bana i konstvärlden, blev det nästan omedelbart ramaskri. Med provokativa performances och framför allt med dokumentationerna från dessa, skapade han sig ett namn som en ovanligt självutlämnande och mörkt kommenterande skapare av vanliga människors värsta mardrömmar.

"Apocalypse Culture" heter en bok som kom ut 1987 i USA på förlaget Amok Press. Dess struktur, antologins, och dess form, den billiga pocketbokens, skapade en oväntad komet på den alternativa amerikanska förlagshimlen. Artiklar om konspirationsteorier, totalitära tendenser, individualistiska extremister, LSD och estetikens terrorister var en blandning som tydligen låg rätt i tiden. Boken och dess redaktör, Adam Parfrey, fick uppmärksamhet från många håll. Förbudsivrare skrek om behovet av censur medan subkulturella extremister och deras mer polerade liberala vänner skrek om anti-censur och behovet av debatt.

Al Goldstein är amerikanen som grundade tidningen Screw 1968 och som drivit den sedan dess. Tidningen fick snabbt gensvar och växte under 70-talet till en väldistribuerad sextabloid. Men bara i New York. Att skapa ett nationellt nätverk för distribution gick helt enkelt inte, eftersom tidningen innehöll så mycket material som var olagligt i många amerikanska stater. Rättsprocesserna avlöste varandra. Goldstein arresterades 19 gånger och ställdes till och med inför rätta av ingen mindre än Richard Nixon vid ett tillfälle ...

Peter Sotos är mannen få egentligen känner till, men många hört talas om. En amerikan från Chicago som spelar brutal industrimusik med bandet Whitehouse och släpper alster som "Never forget Death", "Great White Death" och "Buchenwald". Vars böcker och publikationer skapat oro och osäkerhet hos läsare och kritiker i snart 20 år. Som i mitten av 80-talet greps och dömdes för obscenitet och innehav av illegal pornografi.