Flashback Magazine
Flashback Magazine startades 1983, och är en svensk undergroundtidning utgiven på papper. Samtliga utgåvor är sedan länge slutsålda. Varje nummer innehåller material som är olagligt och åtalbart, vilket också har fungerat som en sorts garanti för att nytryck och digitala publiceringar aldrig kommer bli aktuellt.
Efter att Flashback lanserades på internet 1995 så har endast ett nummer utkommit. Det har länge funnits planer på att ge ut fler utgåvor av Flashback Magazine. Om detta blir verklighet så kommer de - precis som alla de tidigare utgåvorna - att tryckas i en begränsad upplaga, vara befriade från reklam och utgivna med utgångspunkten att de troligtvis (och högst medvetet bör tilläggas) är ekonomiska förlustprojekt. Med ett tidlöst innehåll som inspirerar till eftertanke.
Flashback #4/5 (1997)
Flashbacks fjärde och senaste utgåva gavs ut i juli 1997, drygt två år efter den tredje utgåvan. 152 sidor, limmad rygg, UV–lackat omslag och numrerad upplaga: 5000 exemplar. Slutsåld två veckor innan utgivning, och den till storlek största undergroundtidningen som blivit utgiven i Sverige någonsin.
Beräknat samlarvärde: 350–650 kronor
Artiklar i Flashback #4/5 (1997)
Flashback #3 (1995)
Den tredje utgåvan under namnet Flashback gavs ut i juni 1995, samma månad som Flashback även etablerade sig på internet. Utgivningen resulterade i mängder av artiklar och uppmärksammanden i både radio och TV. Upplagan, 1200 exemplar, såldes slut på mindre än tre veckor. Flashback #3 blev anmäld till Pressombudsmannen, Justitiekanslern och Polisen. I ett tryckfrihetsmål fälldes denna utgåva för förtal, och Flashback dömdes senare i Svea hovrätt till att betala 50 000 kronor i skadestånd.
Beräknat samlarvärde: 750–1500 kronor
Artiklar i Flashback #3 (1995)
Flashback #2 (1994)
Den andra utgåvan under namnet Flashback gavs ut i april 1994. Upplagan höjdes till 1 000 exemplar, och omslaget var denna gång UV–lackat. Tidningen innehöll bl.a. namn och adresser till personer som beställt barnpornografi, en självmordsguide, receptet på hur man tillverkar ecstacy och G.G. Allins dödsattest. Tidningen skapade stor uppmärksamhet. Kafé Kapten Haddock i Stockholm blev den första återförsäljaren som meddelade att denna tidning inte längre var önskvärd i deras sortiment.
Beräknat samlarvärde: 650–1200 kronor
Artiklar i Flashback #2 (1994)
Flashback #1 (1993)
Första utgåvan under namnet Flashback tog sex år att sammanställa, och gavs ut i februari 1993. Den innehöll 84 sidor, limmad rygg och trycktes i endast 300 exemplar. Hela upplagan såldes slut på mindre än en månad. Tidningen uppmärksammades bl.a. i radions P3 och skapade ett flertal starka reaktioner på grund av artiklarna om LSD och satanism, samt listan över civila polisbilar.
Beräknat samlarvärde: 1500–3500 kronor
Artiklar i Flashback #1 (1993)
1983-1993
Flashbacks föregångare, punktidningen Dead or Alive, gavs ut under perioden 1983-1985. Sammanlagt fem utgåvor med en upplaga på 100-150 exemplar. Namnet Flashback användes första gången 1987.
Paralellt med Dead or Alive startades 1983 även Skins Magazine, vilket var Sveriges första skinheadtidning! Dessa två tidningar slogs 1987 samman, och bytte namn till Flashback. Dead or Alive #6 blev istället Flashback #1.
Dead or Alive #5 (1985)
Dead or Alive nummer 5 kom att bli den sista utgåvan under namnet Dead or Alive, och innehållsmässigt var det inte längre någon renodlad punktidning.
Dead or Alive nummer 5 innehåller bl.a. Eddie Meduza, Nyx Negativ, Roadrunner records och Exciter. Tidningen uppmärksammades av amerikanska tidningen Flipside och upplagan var nu 150 exemplar.
Beräknat samlarvärde: 250–550 kronor
Artiklar i Dead or Alive #5 (1985)
Dead or Alive #4 (1985)
Dead or Alive nummer 4 utkommer någon månad efter nummer 3, och innehåller material som inte fick plats i den tredje utgåvan. När nummer 3 skulle tryckas så fanns det material för två nummer, men inga pengar till att trycka ett så stort nummer att allt fick plats (vilket var den ursprungliga planen). Precis som det tidigare numret så såldes tidningen för ett lägre pris än vad den kostade att trycka.
Dead or Alive nummer 4 innehåller bl.a. Destructors, Really Fast records, Johnny Thunders, Rattus och Vainoharha. Tidningen trycktes i numrerad upplaga: 100 exemplar.
Beräknat samlarvärde: 450–850 kronor
Artiklar i Dead or Alive #4 (1985)
Dead or Alive #3 (1984)
Dead or Alive nummer 3 var planerad att bli större än de två tidigare utgåvorna tillsammans, men blev tvärtom den minsta av dem alla. Avsaknaden av tryckeri resulterade i att nummer 3 slutligen trycktes på Arkitektkopia, för en kostnad som var mycket högre än de fem kronor per utgåva som den senare såldes för.
Dead or Alive nummer 3 var ett specialnummer om punkbandet Crude SS, och innehåller bl.a. en lång intervju med dem gjord av Peter 'Babs' Ahlqvist. Tidningen trycktes i numrerad upplaga: 100 exemplar.
Beräknat samlarvärde: 400–750 kronor
Artiklar i Dead or Alive #3 (1984)
Dead or Alive #2 (1983)
Dead or Alive nummer 2 gavs ut i oktober 1983, och trycktes gratis av en bekant. Tyvärr så tröttnade personen snabbt på att trycka tidningar, och upplagan stannade på knappt 100 exemplar. Trots att det nu fanns ett betydligt större intresse för tidningen. Detta nummer var i stort sett alltid slutsålt.
I tidningen finns en tacklista, och i slutet av denna finns texten; "Inga tack till NRP, Sveriges nazister och Eddie Meduza. FUCK OFF". Eddie Meduza medverade drygt två år senare i Dead or Alive nummer 5, och tidningen blev senare – under namnet Flashback – känd för sin toleranta attityd till just politiskt oliktänkande (exempelvis nazismen). Filosofin om att alla ska ha rätt till åsiktsfrihet, oavsett övertygelse eller värdering.
Dead or Alive nummer 2 innehåller bl.a. intervjuer med Kurt i Kuvös, Wax, Eva Blomquist (redaktionschef för Barn– och ungdomsradion angående varför radioprogrammet Ny Våg skulle läggas ned), Broadway Boys, Joon Erektion, Dead Rats, samt artiklar om Vapaa Pääsy, oi–musikens historia och en planch med punkbandet Anti–Cimex.
Beräknat samlarvärde: 950–1500 kronor
Artiklar i Dead or Alive #2 (1983)
Dead or Alive #1 (1983)
Dead or Alive nummer 1 utkommer den 25 februari 1983. Mindre än en månad innan utgivning så byter punktidningen namn från Tabu till Dead or Alive. I flera punktidningar kunde man vid tidpunkten läsa om den nya punktidningen Tabu (men som i själva verket blev Dead or Alive, samma tidning som senare skulle byta namn till Flashback) som skulle utkomma inom kort.
Arbetet med tidningen började redan hösten 1981, men utgivningen försenades på grund av problem med att hitta ett lämpligt tryckeri. Från början skulle den tryckas på en stencilapparat hos bokcaféet Röda Tuppen i Norrköping. Det visade sig senare att stencilapparaten var trasig, och den trycktes till slut på en Rank Xerox–kopiator. Föreningstryck i Norrköping tryckte upplagan, 150 exemplar, för 80 kronor.
Dead or Alive nummer 1 innehåller bl.a. intervjuer med Anti–Cimex, Sabotage, Bizex–B, Jonas Almqvist (programledare för radioprogrammet "Ny Våg" och sångare i Lädernunnan), TST, Terror Pop och A.S.L (Anti Society League).
Beräknat samlarvärde: 650–1300 kronor
Artiklar i Dead or Alive #1 (1983)
Skins Magazine #1 (1983)
Sveriges första skinheadtidning. Endast en utgåva gavs ut, trots att nummer två var färdig för tryckning. Orsakerna till att tidningen lades ner berodde på svårigheter att hitta ett lämpligt tryckeri. Skins Magazine nummer 1 gavs ut vid ungefär samma tidpunkt som Dead or Alive nummer 2, men var främst inriktad på skinheadkulturen.
Skins Magazine nummer 1 innehåller bl.a. Exploited, Attak, The Samples, Anti–Social, Red Skins, poem (av skinheads), skinheadkulturens historia och en serie (ritad av Jan Axelsson). Upplaga: 100 exemplar.
Beräknat samlarvärde: 850–1500 kronor
Artiklar i Skins Magazine #1 (1983)
