☰
OBS! Denna textfil ingår i ett arkiv som är dedikerat att bevara svensk undergroundkultur, med målsättningen att vara så heltäckande som möjligt. Flashback kan inte garantera att innehållet är korrekt, användbart eller baserat på fakta, och är inte heller ansvariga för eventuella skador som uppstår från användning av informationen.
¯¯ ¯¯¯¯¯ /¯¯¯¯¯¯¯/¯¯/ /¯¯/¯¯¯¯¯¯¯/¯¯¯¯¯¯¯/¯¯¯¯¯¯¯/¯¯/ /¯¯/ ¯ ¯¯ ¯¯¯¯ ¯ / /_/ / /_/ / /_/ / /¯¯¯¯¯/ /¯/ / /_/ / ¯ ¯¯¯ ¯ ¯¯¯ / _____/ / __/ __/ / ¯¯ / __/ ¯¯ ¯¯¯¯¯ ¯¯¯ / / / /¯/ / /¯/ / /_____/ /¯/ / /¯/ / ¯¯¯ ¯¯¯¯ ¯ /__/ /__/ /__/__/ /__/_______/__/ /__/__/ /__/ Public domain! /¯¯¯¯¯/¯¯¯¯¯/¯¯¯¯¯/ ¯¯¯¯ ¯ ¯¯ Nummer: #10 1999-05-28 / / /¯¯/ / / / ¯¯ ¯¯¯ ¯¯¯¯¯ Information wants to be free / / /¯¯¯__/ / / ¯ ¯¯¯ ¯¯¯ ¯ ¯ /_____/_____/_____/ ¯¯ ¯¯ ¯¯¯¯¯ .-------. Innehåll '-------' ¤ Ledare ¤ Fabrikstillverkad LMHS ¤ Veckans SexNovell - Ipspoofaren får sitt... ¤ 31337 H4xX0rZ ¤ Filosofi #3 ¤ Copyright finns inte 2.0 - Rave, Techno och Acid .-----. Ledare '-----' Är jag bäst, eller? Dags för ironi nu! Zinet behöver bli mer likt 020... Ganska roligt att skriva ironiska saker också, eftersom jag är mycket bättre på det än Paramount Ivil Crewet... Ja jag har ju läst lite om ipspoofing typ, och lärt mig varför du behöver Un*x. Grejen handlar om att du modifierar lite headers på TCP/IP packets, eftersom source addressen står där... Fyller ju år idag så sänd alla gratulationer till celsius@mindless.com. Så glöm nu bara inte att droger er med *mIRC*, Quake och Warez...=) Lyssna på några bra mp3or och ta ledigt från skolan, skönt med sommarlov, men Phreak 020 fortsätter komma ut under sommaren. Gå ut på irc servern 24.5.160.146 och joina #Sweden och #Lobby. Tack till TBV för den nya loggon Over and out, eller som Forsman skulle ha uttryckt det: Jag är skejtar-Leif från USA! Om du åker fast för att ha prövat något illegalt härifrån så referera gärna till zinet =), men det är inte vårt fel att du åker fast. Det är ju en fördel om du läser detta zine i edit eller något annat program som kan läsa DOS text(inte notepad). Let's Phreak... Denna gång i zinet kollar vi på följande Fabrikstillverkad LMHS, Veckans SexNovell, 31337 H4xX0rZ, Filosofi och Copyright finns inte 2.0. .---------------------. Fabrikstillverkad LMHS '---------------------' Gizmo hittade denna fina site där du kan beställa fabrikstillverkade LMHS. Är du för lat för att göra en själv eller vill brilljera i din phreakingkrets? Ja då kan du ju alltid carda en LMHS =). Så gå till http://www.my-secret.com... I vilket fall som helst är det en kul sak... //Celsius .------------------------------------------. Veckans SexNovell - Ipspoofaren får sitt... '------------------------------------------' Det var en lördag kväll och den 31337-Wannabe-Spoofern Kalle, 15 år, tänkte koppla upp sig mot sin ISP, Tele2. Ja han visste ju att Telia kunde man ju inte använda sig av. När han väl hade kopplat upp sig mot Tele2's modempol, tog han och gick in i C:\Spel\Quake genom explorer. När han väl var inne bästämmde han sig för att starta Quakeworld och scanna efter lite BRA Quake Servrar, så han kunde testa sin Quake C kod som han hade skapat efter den välkända metoden rippa och modifiera... Plötsligt hände det som inte fick hända, Quakeworld crashade och gjorde en minnes dump. Då tänkte han gå ut på *mIRCen*, startade mIRC och skrev /server irc.df.lth.se:6668. Han var av den gamla skolan, EFnet. Inga moderna services botar här heller. Nu skulle han göra en takeover på #Kalasbulle... Han var ju 31337 och körde med 7th Sphere 3.0, så det var ju bara att klicka på nicklisten och sedan ta nuke på @-pojkarna. Detta var så spännade att han blev så upphetsad att han höll på att dö. Ja man kunde ju ta och välja mellan massa quit messages på dom man nukade också, elite! Men så kom han på att han kunde fixa lite mer 0-dayz warez/k-rad/rhadware. Och se vad fick han upp om inte jizz ipspoofer, detta var så interssant att hans hjärna kokade med adrealin. En Un*X port av DNS shit... That's 31337, tänkte Kalle som för övrigt hade nicket 1_am_31337 på mIRCen. Här skulle det spoofas som bara den. .edu, .gov, .mil, ja alla dom där hosten som Kalle ville ha skulle han nu få tillgång till, typ I.0wz.yew.gal.gov. Här skulle det hackas DNS, men Kalle upptäckte att Un*X porten inte fungerade så bra :(. Kalle läste överallt på nätet om spoofing, och kom på att han kunde fixa ett un*x shell och fixa en wingate server. Då kunde han spoofa! Oaaah, skrek han i sin glädje! Nu måste jag fixa ett shell tänkte Kalle, som i övrigt inte visste ett shit om sånt, han joinade #Hacking och fick URL:en telnet://sdf.lonestar.org. Gratis shells! Här ska minnsan h4xx0riseras tänkte Kalle... Vad han inte visste var att LoneStar inte tillåter användandet av kompliatorer, som han inte heller visste vad det var. Han fick läsa Phreak 020 som han hittade ute på nätet och kom på att han kunde scanna efter proxies och spoofa. Men han nöjde sig inte med det, han skulle ha en Wingate. Han hängde på kanaler som #2600... och plötsligt kom han i kontakt med 3v1l Phr34k0r som gav bort ett un*x shell, i utbyte mot att han fick en bild på Kalle + Kalles address. Kalle fick en fet orgasm när han upptäckte att kontot funkade! Ja, han kunde ju i och försig inte köra passwd, men han kände inte till dess existens heller. Han läste hur man komplierar en eggdrop i en text som LordSomer hade skrivit. Oj, nu började han ju lära sig lite, så kom han på en sak dels från Phreak 020 och dels själv. Han kunde ju Wardiala 1-800 nummer. Denna tänke gav han så mycket adrealin att han inte kunde sova på hela natten. Nästa kväll letade han upp Modem Finder och började Wardiala, men dum som han var glömde han sätta 009 före nummren, så en hel natts scannande gick åt helvete. han blev upplyst om detta på mIRCen senare, på kanalen #Phreak.se där den 0nde "Wannaben" Knash^ opererade... Han började en scanning och ta me fan om han inte fick fram nummret: 1-800-Internet-Hacking-Gov-Spoofing, oj där kom adrealinet igen. Ett litet problem bara han kunde ju inte ringa med bokstäver... så han fick helt enkelt göra en liten konvertering, genom att ta den siffran en bokstav motsvarade i alfabetet, typ a = 1, H = 8, G = 7 etc... Han ringde upp genom ett terminal program han hade laddat ner, som hette Netterm. Han hade läst i Internet Guiden att detta var en bra program, utan nackdelar. Vad han inte visste var att till Win95 följer det med ett minst lika dugligt terminal program. När han hade kopplat upp sig kom följade text upp: *Welcome to this open spoof system for you who wanna get a .gov host* Create a spoof login by typing newspoofer as the login login: Han skapade ett nytt konto, svarade på frågorna om var han bodde och sådant och valde att spoofa som hostet: evil.haxxor.gov Nu var det bara att använda "wingaten", precis som en proxy! Han fick en fet jävla adrelin kick när han upptäckte att detta funkade, adrealin kicken varade i fyra timmar och han höll på att få flera psykoser... Nu kunde han spoofa! När han hade "landat" från sin kick, så var klockan runt 01:30, och då knackade det på hans fönster. Någon kom in genom fönsteret! Det var 3v1l Phr34k0r, som kom och tänkte ta betalt för sin hjälp. Kalle ställde upp på att ta det i natura, och dom hade sköna orgasmer hela natten, och 3v1l Phr34k0r fick hälsa på när han ville. Nu hade ipspoofaren fått sitt... Om man tar och kör en /dns evil.haxxor.gov på en sen lördagskväll så kan man upptäcka att det inte går att resolva hostet, ipspoofern spoofar igen! //Celsius .------------. 31337 H4xX0rZ '------------' Japp en hacker är INTE en hacker i gårdagens bemärkelse, typ en som är bra på datorer. TRO inte på skiten som står i The New Hackers Dictionary aka The Jargon file. En hacker är inte heller elite på något sätt han är ju en vanlig människa, som kungen. Kände för att klaga lite på zinet attentat... Det är ju inget underground zine, det är en KPML(r)(Kåta Pojkar Med Lungcancer (rövknullare)) propaganda skrift! Lägg ner jävla wannabe maoister, som igentligen inte har läst Marx ens... Läs Det kommunistiska manifestet, Maos lilla röda och Phreak 020 =). Är det något ni undrar över så maila till celsius@mindless.com, eftersom jag borde vet något mer än er! Wannabe RKUare! Ta och gör som jag, gå och köp Ebba Grön boxen för 400 kronor. Kolla också det politiska lägget på underground scenen, eftersom dom flesta som håller på med civil olydnad inom undergrounden är nazi/facister... Stick hem till GöteBorg och läs Proletären =). Jag kom, jag beigeboxade, jag phreakade... //Celsius .-----------------------------------------------. Filosofi #3 '-----------------------------------------------' Ännu en FiloSofi stund med Celsius... Har du någon som helst övertygelse om något eller någon form av förväntningar, så är ju du lurad. Det finns inget som säger att du har rätt, vilket du igentligen inte har :P, eftersom min övertygelse är lika mycket rätt som din. En dag kanske även du vaknar upp och inser hur lurad och manipulerad du är... Att förneka att man är manipulerad är som att käka pizza utan pålägg och ändå vara övertygad om att det är pålägg på det, detta kan beskrivas med ett ord: Lurade, det är vad vi alla är... mer eller mindre. Du tror du är så jävla bra, men du kan inte ens styra över ditt egna liv! För detta gör den tjocke Göran ifrån Malmö, så ni ska slippa göra det själv! Visst är Socialism bra men detta är inte 3v1l G0r4n... Så gå och lägg dig och försök undvika SÄPO som brukar komma in genom ditt fönster när du ligger i sängen, för att använda sin hyper teknologiska utrustning till att kolla in i dina tankar, så dom vet om du är bög eller inte och dom vet allt om dina åsikter... Dom buggar din telelina och kollar exakt vad för något du gör när du är på internet. När du läser detta känner dom till att du har laddat ner detta för länge sedan. SÄPO har kontroll över varje kvadrat meter i Sverige, och brukar förklä sig, och manipulera dig till att göra det dom vill. Dina kompisar är inga kompisar och deras familjer är utsända av SÄPO för att kontrollera folket. Allt detta och IB är Görans fett^H^Hl. Ja allt kan man skylla på denna feta^H^Hlande människa! Du sitter och blir full på bärs och tycker att du har det bra, men då är du en liten Zlickward som inte inser hur dåligt ställt hans familj har det. Han går omkring och har en placebofylla och tycker att han är Cool. Men igentligen är han bara en fattig jävel som inte inser sanningen. Vad ska man med ögon till om dom inte kan se sanningen? Stick ut och leta reda på alla bilmärken som funnits i Sverige istället... Jävla dålig stil att åka till Skottland över sommaren, speciellt när man inte kan stava till Skottland, som redax på attentat tänker göra. Jävla Kapitalist! Ni går omkring och tror på något, men sluta med det. Tro inte på något så mår du bättre, tro mig! Tänk bara på dina prov och tentor, och strunta i alla annan framtid, förutom semestern då =). Lycka till med placebofyllorna på skolavslutningen... =) //Celsius .-----------------------------------------------. Copyright finns inte 2.0 - Rave, Techno och Acid '-----------------------------------------------' Här är den sjunde delen till den kända boken Copyright finns inte, Version 2.0. För att kunna läsa den så används en speciel teknik för att markera feta ord och kursiva ord. Om ett ord markers med _understreck_ så betyder det att ordet är i fet stil, och är det *stjärnor* runt ett ord betyder det att ordet är kursivt. Det kommer komma ett nytt kapitel i varje nummer tillsvidare... Bokens hemsida är: http://www.df.lth.se/~triad/book/ _RAVE, TECHNO OCH ACID_ _Det dök upp något konstigt i Sverige under åttiotalet. De diskjockeyer som vuxit upp under 70-talet och som var tänkta att ersätta den alltför dyra och okontrollerbara levande musiken hade fått konstnärliga ambitioner, och små bolag som var mellanting mellan skivbolag och diskjockey-stall började dyka upp över praktiskt taget hela västvärlden. De producerade skivor med en sorts musik som var avsedd för en enda sak - att spelas på diskon. Den skulle vara så dansant som möjligt, med en markerad rytm och ett tempo runt 120 bpm - ett perfekt danstempo. (Bpm är en förkortning för *beats per minute* antal anslag per minut, en måttenhet för musiktempo.) _Swemix_ och _Nordik beats_ var bolag som var typiska för Sverige. Bland de diskjockeyer som lyckades slå sig fram bäst genom att kombinera dans- och populärmusik fanns t ex _Robert Wåtz_ och _Rasmus Lindvall_, senare mer kända som _Rob'n'Raz_*,* speciellt efter att ha omarbetat rockgruppen _Electric Boys_ musik så att den passade för dansgolv. Andra föredrog att hålla sig mindre kommersiella och göra *sin egen grej*. I mitten och slutet av åttiotalet, och i Sverige speciellt 1987-88, uppstod den nya danskulturen. Vild, fri dans för dansens egen skull, inte något välordnat som man underkastade sig av sociala skäl på välorganiserade danstillställningar eller diskon eller på skolgymnastiken, utan *vild* hämningslös dans. Det var den rytmiska, tidigare rituella dansen som i århundraden tryckts under ytan och tyglats av västvärldens moraliska och etiska värderingar som återuppstod. Och den återuppstod i form av acidhouse. Givetvis blev det etablerade samhället med politiker, musiker och kuratorer dödsförskräckt. Och givetvis köpte var enda ung människa som hade vett nog att vara upprorisk en acidhouseplatta för att skrämma föräldrarna med. (Även författaren, som köpte sin första acidplatta *House Nation* av _MBO_, 1987.) Ren *house* var mest framgångsrik till en början, förmodligen för att den byggde på funk-, soul- och diskomusik ßla George Clinton och James Brown snarare än på syntetisk musik. Det syntetiska inslaget var begränsat till ett trumkomp som man fick från en trummaskin eller bara stal rakt av från någon Kraftwerkskiva. Genren uppstod i Chicago och skall ha fått sitt namn från att danspartyn ofta hölls i lagerlokaler, på engelska *warehouses*.* *(En av de första europeiska klubbarna som spelade housemusik hette också just _Warehouse_ och låg i Köln.) Tillsammans med en samtida (rent elektronisk) genre från Detroit som kallades *techno *samlades den nya dansmusiken under beteckningen *acid house*. Tidiga houseband var t ex _The Royal House_, nämnda _MBO_ eller _D-Mob_. När musiken blev populär blandades de båda stilarna, framför allt i Europa och kallades bara *acid* och det var ingen som hade reda på vilket som var vilket. Runt Manchester i England växte de första riktigt inflytelserika europeiska houseklubbarna upp. Acidhouse var en speciell variant på dansmusik som använde *samplingar* (brottstycken av ljud) på ett speciellt sätt. Inspirerade av industrimusikens kakafonier av maskinljud (som hos _Throbbing Gristle_ eller _Einsterzende Neubaten_), författaren _William S Burroughs_ sätt att bygga större texter av små textfragment (läs mer om Burroughs i nästa kapitel!), och kollage- och mosaikkonsten, byggde acidmusikerna en mosaik av ljudfraser. Musikerna var genomgående diskjockeyer som visste att lägga tonvikt på bra dansrytm. Man kan säga att man för första gången lyckades göra *konkret musik* (Pierre Scaeffers skötebarn) som nådde en bred publik. Det var bland de musiker som jobbat med konkret musik som samplingsmaskinerna först gjorde sitt intåg. Rent musikaliskt byggde man på den tendens som redan tidigare fanns inom elektropopen att använda välkomponerade *Riff* (ett Riff är en enkel musikalisk idé som upprepas gång på gång) i form av syntetiska slingor som träffade en viss känsla och gav en stämning åt hela låten. "Acid" är ett engelskt ord som betyder "syra" vilket olyckligtvis är ett slanguttryck för *lysergsyradietylamid* eller *LSD* som man brukar säga kort. Acidhouse är dock antagligen inte döpt till *acid* för att musiken skulle ha något med LSD att göra. Det sanna ursprunget till namnet skall ha varit slanguttrycket *Burn Acid* som betyder ungefär "spinna skivor", dvs en diskjockey-syssla som utfördes medan man samplade ljud från olika skivor. Sedan finns det andra som säger att detta är en förskönande lögn och att det sanna urspunget är att några musiker från England åkte till Detroit runt 1986 då England befann sig i en acidrock-revival och köpte allt möjligt som det stod "acid" på, i jakt på t ex Grateful Dead m fl hippieband, varvid de istället fick med sig en hel del konstig syntmusik som visade sig vara tidig techno och house. Genrebeteckningen skulle sedan ha fötts ur denna händelse. Acidhouse karakteriseras också av ett speciellt "sound", lite råare än vanlig diskomusik, men snällare än "råsynten" som jag nämnde tidigare. Speciellt populära är ljud från syntar och trummaskiner av märket _Roland 303, 707, 808_ och _909_. (Därav t ex gruppen _808 State_.) Acidmusiken var populär samtidigt som hemdatorhackarna befann sig i sin absoluta guldålder. Åren 1987-88-89 betraktas som de absolut intensivaste i hemdatorkulturens tidiga historia, varför många demon, pseudonymer och gruppnamn bland de subkulturella hackarna hämtade inspiration direkt från acidmusiken. Kulturerna vilar på samma amatörmässiga grund och uppstod båda tack vare att datorutrustning och elektroniska instrument blev tillgängliga för gemene man under den här perioden. Notera också ett oklart inflytande från hackarkultur på acidmusiker: diskjockeyer med namn som _Phuture_ och _Phusion_ har (om man iakttar stavningen) uppenbarligen inspirerats av hackare. Acidhouse blev under de här åren något av en symbol för ungdomsrevolt. Det råder sedan länge total begreppsförvirring inom dansmusiken. Acidhouse utvecklades explosionsartat till en mängd underkategorier; varenda större stad i England och Tyskland hade sin egen housegenre, och även i USA utvecklades nya housegenrer. Mycket snart tröttnade många på de eviga kompromisserna mellan elektronisk dansmusik och vers-refrängtänkandet från rockmusiken eller den inom hip-hopen obligatoriska rapen och lyfte åter fram den ursprungliga rent elektroniska dansmusiken: *techno*. _Techno_ Techno strävade tillbaka till den elektroniska populärmusikens rötter - man hade blivit tröttnat på de ljud och harmonier som användes inom vanlig dansmusik och all acidhouse hade börjat låta likadant. Acid var inte nyskapande längre; det var dags för något nytt. Diskjockeyer som numera var fullfjädrade elektronmusiker satt nätterna igenom och lyssnade på _Kraftwerk, Ultravox, D.A.F_ (Deutsch Amerikanische Freundschaft) och andra tidiga syntband som hade haft något att ge, i ett försök att hitta det goda som gått förlorat på vägen och samtidigt skapa något nytt. Och man lyckades, speciellt genom att använda riktigt tidiga syntar som _Prophet, Fairlight_ och nämnda _Roland_märken. Anledningen till att man använde gamla syntar lär främst ha varit att man inte hade råd med annat. Technon föddes som sagt i Detroit. Hela genren kan spåras till tre diskjockeyer som hette _Magic_ (Juan Atkins), _Reese_ (Kevin Saunderon) och _Mayday_ (Derrik May). Själva säger de sig ha varit inspirerade av framför allt Kraftwerk och _Parliament_ (George Clinton). Mayday åkte på turné i England 1987 och inspirerade den underjordiska acidscenen med sina kompositioner. Förmodligen har denne legendariske diskjockey fått ge namn åt det enorma rave som heter just *Mayday*, som hålls årligen i Tyskland och som har fått astronomiska proportioner. I Frankfurt hade man tidigt inspirerats av technon från Detroit och skapade sin egen variant, *eurotechno* genom att slänga bort sina japansyntar och ge sig ut på jakt efter gamla reliker från sjuttiotalet. _SNAP_ uppfann det vinnande konceptet med en färgad rap:are och en kvinnlig vokalist, _LA Style_ gjorde en skramlig och provokativ låt: *James Brown is Dead*, för att markera att det var slut på flirten med funk och rhythm'n'blues. Grupper som _2 Unlimited, Pandora, Captain Hollywood project_ och _Culture Beat_ kallas med ett samlingsnamn *eurodance* (i USA kallar man denna genre för *techno/rave*). Dessa och andra tidiga eurotechnogrupper tillförde något nytt som många väntat länge på. Man sprang ifrån de 120 bpm som varit ett skönhetsideal för acidhouse och pressade upp låtarna i ett tempo som närmast påminde om driven punkmusik. Tempot ökade på dansgolv runt om i världen samtidigt som MTV växte sig riktigt stora och ytterligare snabbade upp hela populärkulturutbudet. Vi fick en ny uttråkad ungdomsgeneration som kallades generation X och som gick ifrån biograferna om inget hände de första 10 minutrarna i filmen. I samma veva dök de odefinierbara _KLF_ (Kopyright Liberation Front) upp från ingenstans och gjorde en runda på hitlistorna med en enda skiva och en enorm mängd singlar, för att sedan dra sig tillbaka och, som de själva säger, "aldrig mer göra musik". Gruppen bestod av _Bill Drummond_, desillusionerad fd manager för bl a *Echo and the Bunnymen* och _Jimmy Cauty_, som tidigare varit medlem i *Killing joke*. De förde in ett helt nytt element i populärmusiken genom att ta danmusikens instrumentering och dansanta tempo och kombinera detta med klassiska rockarrangemang. Resultatet blev musik som gick hem hos såväl synt- techno- och rockdiggare. KLF var mycket medvetna om vad de gjorde. Under den tidigare delen av sin karriär skrev de en bok med titeln *The Manual* (sv: *Manualen*) och lovade pengarna tillbaka till alla som inte lyckades få en topplacering på Englands hitlista med bokens hjälp. Innan KLF blev KLF kallade de sig _The Timelords_ och _The Justified Ancients of Mu Mu_ (ett namn, som liksom mycket av KLFs image är hämtat från kultboken *Illuminatus!*). I själva verket är nog hela KLFs kommersiella karriär att betrakta som modern konst i form av en protest mot popindustrin. Mot slutet av sin karriär *hatade* de verkligen denna självgående maskin som ständigt producerade samma smörja om och om igen. Genomgående kännetecknades bandet av total respektlöshet gentemot pengar, den etablerade populärmusiken, och en allmänt småcynisk livssyn. Huvudmannen Drummond var mycket inspirerad av Zenbuddhism och provocerade dem som frågade om bandet med att anklaga dem för att vara under inflytande av Lucifers fyra tjänarinnor *Varför, Vad, Vart* och *När*, frågor som enligt Zen inte kan besvaras med ord. Drummond jobbade tidigt med Alex Paterson på projektet *The Orb* och de två kan tillsammans sägas ha uppfunnit genren *ambient techno*. KLF visar också tydligt på sambandet mellan attityder i den underjordiska danskulturen och bland hackarna. Som så många andra diskjockeyer samplade de friskt från andra artister, och ansåg mer eller mindre att musik inte skulle patenteras. Vid ett tillfälle samplade de ABBA och skrev lite provocerande på baksidan av skivan att *"KLF förklarar härmed allt material på denna skiva befriat från copyright"*, vilket så småningom ledde till att hela upplagan fick brännas på en åker i mellansverige efter att KLF misslyckats med att övertyga ABBA att dra tillbaka det hot om stämning man fått från svenskarnas agenter. Vid ett annat tillfälle började Drummond "befria" gruppens utrustning vid en spelning på en klubb i London, vilket resulterade i att klubbägarna fick rycka in och hindra besökarna från att ta med sig apparaterna hem. I England finns en uppsjö underliga musiker, förutom KLF även bl a ambientförnyarna _Black Dog Productions_ och en egensinnig grupp vid namn _The Prodigy_ som uppfunnit en helt egen form av musik kallad *breakbeat *och som gett gruppen dess speciella sound. Dessa grupper uppstod liksom KLF under senare hälften av 80-talet parallellt med diverse independentband som t ex *Pop Will Eat Itself*. Att utvecklingen i musikbranchen var så explosiv i just England berodde på just den popindustri som KLF protesterade mot. Betydligt fler människor i England går på inneklubbar och lyssnar på den senaste musiken innan den släpps, och topplistan är en konstruktion baserad på lobbying och utan något som helst samband med verkligheten. Egentligen är Englands top-40 bara ett maktmedel som popindustrin använder för att tala om för publiken vad de skall köpa. Eftersom placeringarna på topplistan rasar upp och ned med en våldsam hastighet måste ny musik och nya artister ständigt genereras. I denna hetsjakt får hundratals artister varje år chansen att visa vad de kan, på gott och ont. Originalitet är betydligt intressantare än teknisk skicklighet. På så vis rotade man fram acidhouse musiken från förorternas småklubbar, och det osannolika inträffade att denna smala genre dök upp på topplistan. Detta fenomen har gjort England till "motorn" bakom europeisk populärmusik. I Tyskland producerade Sven Väth och myriader med andra diskjockeyer en blandning av techno och ambient med tydliga influenser av åttiotalets acidhouse: sk *trance,* som i England kombinerades med influenser från det indiska semesterparadiset Goa och kallades* goa-techno*. Några halvgalna holländare som kallade sig _Rotterdam Termination Source_* *gjorde en låt med enbart trummor och ljudeffekter; *Poing* och skapade därmed en egen genre som kallas *hardcoretechno* och som utvecklats till en hybrid mellan techno och deathmetal, gärna med ett tempo på uppemot 300-400 bpm. Denna hybrid har fått en del fd metal-diggare att börja lyssna på techno. Elektronisk populärmusik står aldrig stilla: Hela tiden händer något nytt, hela tiden experimenteras det i små studior runt om i världen. *crossovertechno,* där techno (framför allt eurodance) blandas med andra musikstilar, dyker upp överallt. Det är ofta mycket kommersiellt, kanske med undantag för hyperexperimentella _The Grid_ som för första gången i sin karriär lyckades göra kommersiell succé med *Swamp thing* - en blandning mellan någon form av techno och banjoslingor. *Jungle* är en genre som är både en föregångare till och fortsättning på The Prodigys breakbeattechno - en blandning mellan techno-, ragga- och dubmusik och som verkar mycket lovande och som heller inte är direkt kommersiell. Värre än värst är *gabber* som är en förvärrad verison av Hardcoretechno. Gud vet vad som dyker upp härnäst; techno blandat med gospel kanske? Andra musiker som _Future Sound of London, Black Dog Productions_ och de svenska_ Lucky People Center _har närmat sig elektronmusiken och utgör en genre som brukar kallas *progressive house*, alltså housemusik som är på väg någonstans och som ständigt utvecklas. Dessa vill komma ifrån genretänkandet genom att bryta alla normer. Otacksamt nog blir genrespräckandet en genre i sig. Motsvarande fenomen finns inom jazzen. Så fort en genre blir kommersiell, som när technon blev eurodance med U96, tenderar de små klubbarna att uppfinna någon ny variant och smyga tillbaka ned i underjorden. Jungle, Goa-techno och Gabber är exempel på detta. Jungle är i skrivande stund på väg upp ur underjorden, och nya stilar uppfinns med säkerhet just nu i någon studio i Tyskland, England, Holland eller Belgien. Man kan ha vilken åsikt som helst om detta. I praktiken är hela den underjordiska klubbkulturen bara en konceptfabrik för popindustrin. Man letar upp något nytt, putsar till det, gör det lite snällare, och släpper det för bred publik. Om man tror på ändlös artistisk integritet och nyskapande konst är det kanske hemskt att se. På ett annat plan kanske man skall vara tacksam för att vi inte lyssnar på samma tuggummipop idag som för tjugo år sedan. _Klubbar och Rave_ Techno spelas mest på små slutna klubbar, även om det numera faktiskt *går* att sälja technoskivor till människor som inte är diskjockeyer. Som kulturell företeelse är technon starkt knuten till dansgolvet, och de två kan sägas utgöra en helhet. Dansmusiken har förändrat musikmarknaden. Förr i tiden lyssnade man på radio och kollade in vad kompisarna lyssnade på, skaffade sig skivorna och lyssnade hemma. Nu går man på disko, kanske rent av rave, och tar åt sig av musiken man hör där - musik som är gjord för att lyssnas på medan man dansar. Kanske köper man sedan någon skiva. Speciellt samlingsskivor med eurodance säljer som smör i solsken. Techno är inte gjord för att man skall sitta stilla medan man lyssnar och kan verka stressande om man använder den som skvalmusik. I England där publiken av tradition är mycket öppen för nya musikformer har tung kompromisslös technomusik lyckats slå igenom kommersiellt, likaså i Tyskland som med sin tradition av elektronmusik ßla Kraftwerk välkomnar varje ny innovation på området. Även i Sydeuropa spelas till och med riktigt råa technolåtar på skvalradion. Rave är fortfarande mycket underjordiska händelser i Sverige och Norden, även om publiken har vuxit explosionsartat sedan 1988. Det finns idag *tusentals* glada ravare i Sverige, som kan åka långväga för att gå på ett bra rave. I Tyskland och Storbrittanien är rave redan en accepterad företeelse som i bästa fall samlar uppemot 150.000 personer, t ex det välkända *Mayday* i Tyskland som ibland beskrivits som vår tids Woodstock-festival. Speciella rave för olika genrer anordnas också. Rave i Norden brukar inte precis annonseras ut i dagspressen; informationen sprids ryktesvägen och via flygblad (eng: flyers) som man kan få tag i om man har rätt kontakter. Detta såklart därför att det är mest ekonomiskt och effektivt - *inte*, egentligen, för att hålla det hela hemligt på något vis. En speciellt uppmärksammad form av rave är de sk *bryt-raven*, som innebär att man bryter sig in i en lagerlokal, slår upp en ljudanläggning och börjar spela och dansa. Det hela påminner om ett slags husockupation, och är publiken stor är polisen maktlös. Denna typ av rave har förekommit ganska rikligt i Hammarbyhamnen i Stockholm. Koppla t ex mot Prodigy-låten *break & enter* (det engelska namnet på företeelsen), där ljud av krossat glas och dörrar som skjuts upp ackompanjerar musiken. Känslan av revolt och uppkäftighet mot samhället är total. Ravekulturen är numera framför allt baserad på Trancegenren, som med sina långa låtar i perfekt danstempo kan hålla ett dansgolv levande hela nätter igenom. Ett rave är *inte *en plats dit man går för att bli full eller ragga. Ett rave är en plats dit man går för att dansa, lyssna på musik, och träffa och titta på andra människor. Den som bevistar ett rave med andra intentioner blir urskiljningslöst besviken. Ravekulturen gör anspråk på att expandera - även futuristisk klädsel och annat som skapar en homogen gruppidentitet har börjat utformas. Ravelokalerna (mestadels lagerlokaler, alltså "warehouses") har också börjat inredas futuristiskt för att ge mer "cyber"-känsla till miljön. Företeelsen har fått ett svenskt ansikte i _Mikael Jägerbrand_, chefredaktör för den relativt nystartade tidningen _NU NRG Update_ (Uttalas "New Energy"), en tidning som trycks i cirka 1000 exemplar och har en layout som luktar "underground" lång väg; sidlayouten påminner om amerikanska annonssidor. Det är givetvis helt rätt - ravare *älskar* att vara underjordiska. Trots sin lilla upplaga undviker tidningen att vara sekteristisk eller enkelriktad, och man tycks ha en viss distans och samhällsmedvetenhet. Det finns även en del mindre fanziner och såklart även en del elektroniska bulletiner och tidningar. _Klubbar, Trender och Droger_ Debatten kring danstillställningar som acidpartyn och rave är kraftigt inflammerad av drogdebatten. Den underjordiska danskulturen är *under inga omständigheter* drogförhärligande. Ibland kan dock dessvärre människorna som vistas där vara spaceade haschtomtar. Det huvudsakliga syftet med dansarrangemangen är och förblir dock dans och musik. Ursprungligen var acidpartyn helt drogfria tillställningar. Redan under det sena 80-talet hakade diskoteken på Ibiza på acidhousetrenden och skapade sin egen variant, *balearic beat*, en blandning mellan house, flamenco(!) och en del andra stilar, främst förknippad med artisten _Paul Oakenfold_. Till Ibiza åker framför allt rika människor, främst från England, och där finns droger i överflöd. Anledningen till att acidhouse och technorave förknippas med droger är alltså att de som redan innan acidpartynas tid tyckte om att festa hela nätterna tog med sig sina konstiga modedroger när de gick på acidpartyn. Speciellt "designer-drogen" *ecstacy*, ett slags mellanting av amfetamin och LSD, har figurerat i media. Ecstacy är egentligen en "yuppie-drog", som blivit en sorts exklusiv marijuana för rika överklassmänniskor. Ursprungligen var det ett bantningspreparat. Störst skuld i acid- och ravekulturens drogstämpel har utan tvivel Engelska överklassungdomar. Drogerna solkade ned ryktet för alla de livliga house-klubbarna kring Manchester, och stämpeln sitter i än. Icke desto mindre förekommer ecstacy, amfetamin och kokain på en del raveliknande tillställningar. Som man kunde vänta sig verkar det förekomma mer på rent kommersiella danstillställningar dit "innefolk" som vill hänga med i den nya kulturen dras. Entusiaster på små technoklubbar tycker för det mesta att ecstacy är ett ofog som förstör technokulturens rykte. Men eftersom allt förbjudet dessvärre också är "rebelliskt" har drogerna spritt sig till flera acid- och technoklubbar. Även svenska sådana. Den puckade medelrebellen tror som vanligt att man är en *riktig* outsider först när man knarkar knark. Självständigt tänkande är aldrig populärt i konforma grupper. Kort sagt: de ravare som har något i huvudet håller sig borta från drogerna, och de som inget begriper tycker såklart att det är skithäftigt. (Nej, det är sant - människor lär sig *aldrig*.) _Stora_ klubbar finns det gott om i storstäderna. Det är kitschigt, väl inrett med elaka dörrvakter och en ganska lång kö utanför oavsett om det är fullt därinne eller ej. (För att skapa ett publiksug, givetvis.) Det är här inte *frågan* om att stödja någon subkultur även om många diskjockeyer från den underjordiska scenen får chansen att göra sig en hacka på dessa klubbar. Droger intas på toaletterna. Skräcken i folkhemmet är total. Ungdomarnas stackars föräldrar minns nämligen med fasa några år i slutet på 60-talet då de själva drogs med av vinden från San Francisco, rökte Marijhuana och Hasch och provade LSD. Det är det inte många som vill erkänna idag, men skräcken för att de egna barnen skall göra samma sak är genuin. Huvudgrejen då var att protestera mot vietnamkriget och samhället, och huvudsaken nu är att dansa och ha kul. Ravare behöver inte politik som ursäkt för att träffas och ha roligt. Droger är en bisak och inte alls så omfattande som media vill få det att framstå. Skräck och missförstånd förstorar ofta upp problemet till bizarra proportioner. Något ravare däremot gärna sysslar med är såkallade *smarta drycker* (eng: *smart drinks*) - energigivande preparat som hjälper ravedansare att hålla igång länge, länge. För det mesta rör det sig om preparat som man kan hitta i vilken hälsokost- eller dagligvaruaffär som helst, fast med andra etiketter. Det finns ingen anledning att misstänka att detta skulle vara farligt - medelålders svenskar har ätit pillren i årtionden utan att ta skada. Något värre är dock tendensen att blanda in receptbelagda läkemedel, något som speciellt cyberpunkare kan få för sig. (Mer om dessa i nästa kapitel.) De flesta "larm" om droger på ravefester beror på att journalister gått på någon tillställning och sett dessa sockerpiller och läskedrycker stå framme i baren, ofta insvepta i något grällt färgat papper eller aluminumfolie, vilket givetvis ser jättehemskt ut. När man intervjuar ungdomar som varit på rave svarar de säker "ja" på frågan om de har tagit extacy, fast de i själva verket käkat *Kan Jang*. Så kan det gå. Någon debattör har försökt göra gällande att dansen i sig skulle kunna vara skadlig. Påståendet att förmågan till extatisk dans - något som finns inbränt i våra gener sedan tusentals år - skulle vara *farlig*, faller på sin egen dumhet. Ett sådant påstående är då snarare ett uttryck för konservativa kulturvärderingar eller ren främlingsfientlighet, något som verkar vara utmärkande för många "tyckare". Uppenbarligen måste alla som inte går på vanliga diskon och lyssnar på Gyllene Tiders *sommartider* för 18803:e gången och dricker sig fulla som as, och som inte går till ett dansställe enbart i syftet att finna en sängkamrat, ha *något* fuffens på gång... Noll koll, kort sagt. Även i Sverige har vettskrämda poliser upplöst ravefester helt utan anledning, i total okunskap om hur underjordisk kultur fungerar. En del polisingripanden mot ravefester liknar mest etisk rasism - av samma slag som när tulltjänstemän och butikskontrollanter kategoriskt förföljer människor med udda klädsel eller hudfärg. Somliga poliser är uppenbarligen svaga för stereotypier. Orsaken till det kulturella fenomenet rave är att själva dansen på de kommersiella danstillställningarna blivit något sekundärt. Arrangörerna är mer intresserade av att sälja så mycket öl och sprit som möjligt och besökarna är mer ute efter att ragga och kröka än att dansa. Dansens egenvärde har försummats. Tanken har slagit mig att det kanske rent av är *bra* att ravekulturen har dåligt rykte. Det hindrar folk med enbart kommersiella intressen att annonsera om stora ravefester och därmed kommersiallisera den vitala och underjordiska technokulturen. Ibland verkar det till och med som om ravare är en smula roade av att vara illa sedda, att man *identifierat* sig med underjorden. I Sverige har ravekulturens dåliga rykte bara fått ett resultat: det lockar ungdomar till festerna. _Musik och Musikkultur_ Om elektronisk musik i allmänhet kan man säga att det verkar som om varje ny generation innovativa musiker föraktas av den föregående: Klassiskt skolade elektronmusiker ser med avsmak på elektronisk populärmusik, syntpopare föraktar tungsyntare och technomusiker, technomusiker föraktar hardcoretechnomusiker osv, osv. Jag behöver väl knappast nämna att klassiska musiker och rockmusiker föraktar all form av elektronmusik. Detta är antagligen nödvändigt. Det är avståndstagandet från gamla normer som skapar en ny subkulturell grupp inom ett accepterat område, och det är så kulturen utvecklas. Resonemanget är tillämpligt på skrift, teater, film - kort sagt all form av konst. Technomusik och technokultur är, speciellt tack vare TV:s inverkan, ofrånkomligt sammankopplad med video- och datorkonst. Att techno inte går att skilja från danskultur har jag redan illustrerat. Denna utveckling av populärkulturen innebär att vi fått många artister som är mera produkter än människor. Musiken skapas i studio, framförandet sköts av en grupp fotomodeller osv. Populärmusik blir mer än musik - det blir en del av en kultur. Du köper inte bara en skiva utan en hel livsstil. Mode, dans, film - allt ingår. Man skulle kunna sammanfatta det och kalla det "konst". Populärkonst. Konst vidareutvecklas genom att individer med en önskan att skapa något nytt där inte allt redan har provats bryter mot de gängse idealen och utvecklar något nytt. Oftast är det ungdomar som t ex Sex Pistols, Grateful Dead, Bob Dylan eller Jack Kerouac. Någon gång är det en excentrisk konstnärssjäl som Marcel Proust, James Joyce eller Frank Zappa. När det är en ung konstnär som bryter mönstret skapas det under gynnsamma förhållanden en ny subkultur, som under ännu gynnsammare förhållanden skapar en ny generationsanda. Ju mer jorden krymper samman och desto snabbare massmedier vi får, desto fler subkulturer utvecklas det, desto snabbare växlar generationerna och desto snabbare förändras samhället. Detta är en egenskap hos det postindustriella samhället som jag skall återkomma till. Låt oss konstatera att detta med att bryta med normer och skapa nya är mycket viktigt för de nya musikstilarna. Det har nämligen en avsevärd betydelse för den här bokens mera centrala poänger. Vi skall nu se hur den pulserande rytmen i kulturen odlade fram en helt ny litterär genre, en ny samhällssyn och - snart - en ny ideologi. //Linus Walleij .----------------------------------------------------------------------------. Phreak 020 - Http://come.to/phreak020 - Joina Mailinglistan! #Phreak020 på DALnet och EFnet //Celsius Artiklar sändes till celsius@mindless.com Tack Till VSU, VSP, KBB och 020 för inspiration! '----------------------------------------------------------------------------'