OBS! Denna textfil ingår i ett arkiv som är dedikerat att bevara svensk undergroundkultur, med målsättningen att vara så heltäckande som möjligt. Flashback kan inte garantera att innehållet är korrekt, användbart eller baserat på fakta, och är inte heller ansvariga för eventuella skador som uppstår från användning av informationen.
¯¯ ¯¯¯¯¯ /¯¯¯¯¯¯¯/¯¯/ /¯¯/¯¯¯¯¯¯¯/¯¯¯¯¯¯¯/¯¯¯¯¯¯¯/¯¯/ /¯¯/
¯ ¯¯ ¯¯¯¯ ¯ / /_/ / /_/ / /_/ / /¯¯¯¯¯/ /¯/ / /_/ /
¯ ¯¯¯ ¯ ¯¯¯ / _____/ / __/ __/ / ¯¯ / __/
¯¯ ¯¯¯¯¯ ¯¯¯ / / / /¯/ / /¯/ / /_____/ /¯/ / /¯/ /
¯¯¯ ¯¯¯¯ ¯ /__/ /__/ /__/__/ /__/_______/__/ /__/__/ /__/
Public domain! /¯¯¯¯¯/¯¯¯¯¯/¯¯¯¯¯/ ¯¯¯¯ ¯ ¯¯
Nummer: #16 1999-08-12 / / /¯¯/ / / / ¯¯ ¯¯¯ ¯¯¯¯¯
Information wants to be free / / /¯¯¯__/ / / ¯ ¯¯¯ ¯¯¯ ¯ ¯
/_____/_____/_____/ ¯¯ ¯¯ ¯¯¯¯¯
+-------------------------------------------------------+
¦ ¦
¦ Disclaimer ¦
¦ ¦
¦ ¦
¦ Om du åker fast för att ha prövat något illegalt ¦
¦ härifrån så referera gärna till zinet =), men det ¦
¦ är inte vårt fel att du åker fast. Det är ju en ¦
¦ fördel om du läser detta zine i edit eller något ¦
¦ annat program som kan läsa DOS text(inte notepad). ¦
¦ ¦
¦ ¦
¦ Let's Phreak... ¦
¦ ¦
+-------------------------------------------------------+
--===< Innehåll >===--
(1) Ledare
(2) pron.c
(3) wingate-lista
(4) wingate-HOWTO
(5) Krypterad HTML
(6) Respons på ZiTech's brev
(7) WoW!
(8) Links to the underground
(9) Copyright finns inte 2.0 - Nätattityd, Teknokrati och Demokrati
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
(1) Ledare
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Celsius: Ny design på zinet och som alla andra zine så fick Phreak 020 854
besökare på en vecka efter medverkan i FNA #121... "VAdå, man e väl inte
KNARKARE för att man FEST-skjuter?" Följande citat är taget ur KBB #15 och jag
vill ju inte vara sämre än MeglaW och Priik Inc. så jag genererade följade
citat: "VAdå, man är väl inte phreaker för att man beigeboxar?"
Gizmo: Till alla VSP-lewserz: Om ni inte tycker om Phreak 020 så SKIT i att
läsa den då!!! Vi går inte omkring och rescenerar andra zines och säger att
dom är lama bara för att dom har gjort eller skrivit om en viss sak
(vilket vi mycket väl skulle kunna göra). Neh, vi är inte riktigt sååååå lama...
Vi gjorde Phreak 020 för OSS själva, inte för några jävla LIGISTER som vars
enda mål är att försöka verka "K-rad elajta", som den där jävla clownen,
clown4 och MegaWANNABE'n #1.
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
(2) pron.c
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
/* pr0n clicker 1.0 by HoGs HeaD
* -----------------------------
* Howdy. Whoah, it's been a while since I released a program! Well, su1d
* gave me the idea for this program and he is supposedly going to make a
* Windows version soon.
*
* What this program does: You know those banners that give you ten cents
* or something cheap when they're clicked? Well, this program will click
* a banner with a list of wingates you have, so you can just have a large
* list of wingates, turn this on, and start gaining some money.
*
* This also has functions for downloading http files through wingates or just
* plain downloading the http file. You may use these functions provided they
* are in a different program than this, and that you don't sell the program
* you use that code for. When you download this code you agree to not claim
* this code as your own.
*
* Special thanks to: SIN, duke(for being a massah debugger), su1d(for the
* idea)
* ------- hawgshead@yahoo.com ------------------------------------- */
#include <stdio.h>
#include <string.h>
#include <netdb.h>
#include <sys/socket.h>
#include <sys/types.h>
#include <netinet/in.h>
#include <netinet/ip.h>
/* Cute function to download an HTTP file, compliments of me. */
void downloadHttpFile(char *server, char *file)
{
FILE *fp;
struct hostent *getFrom;
struct sockaddr_in from;
char inBuff[100], *oldBuff, outBuff[100];
int sckFd, isConnected, numSent;
if(isdigit(*server)){
from.sin_addr.s_addr = inet_addr(server);
}else{
getFrom = gethostbyname(server);
strncpy((char *)&from.sin_addr, (char *)getFrom->h_addr, sizeof(from.sin_addr));
}
from.sin_family = AF_INET;
from.sin_port = htons(80);
sckFd = socket(AF_INET, SOCK_STREAM, 0);
if(sckFd < 0){
printf("Socket could not be established.\n");
exit(0);
};
isConnected = connect(sckFd, (struct sockaddr *)&from, sizeof(from));
if(isConnected < 0){
printf("Connection failed.\n");
exit(0);
}else{
printf("Connection success.\n");
snprintf(outBuff, sizeof(outBuff), "GET %s\n", file);
numSent=send(sckFd, outBuff, sizeof(outBuff), 0);
fflush(0);
if((fp=fopen("temp.html", "w"))==NULL){
printf("Error opening temporary file for writing!\n");
exit(0);
}
get:
numSent=recv(sckFd, inBuff, sizeof(inBuff), 0);
oldBuff=inBuff;
fprintf(fp, "%s", inBuff);
if((strstr(oldBuff, "</HTML>"))==NULL){
bzero(inBuff, sizeof(inBuff));
goto get;
}else{
fclose(fp);
}
printf("HTTP download complete.\n");
};
close(sckFd);
}
/* Download an HTTP file through a WinGate. Woop! */
void throughWingate(char *wserver, char *httpServer, char *wfile)
{
FILE *wfp;
struct hostent *wgetFrom;
struct sockaddr_in wfrom;
char winBuff[100], *woldBuff, woutBuff[100];
int wsckFd, wisConnected, wnumSent;
if(isdigit(*wserver)){
wfrom.sin_addr.s_addr = inet_addr(wserver);
}else{
wgetFrom = gethostbyname(wserver);
strncpy((char *)&wfrom.sin_addr, (char *)wgetFrom->h_addr, sizeof(wfrom.sin_addr));
}
wfrom.sin_family = AF_INET;
wfrom.sin_port = htons(23);
wsckFd = socket(AF_INET, SOCK_STREAM, 0);
if(wsckFd < 0){
printf("Socket could not be established.\n");
exit(0);
};
wisConnected = connect(wsckFd, (struct sockaddr *)&wfrom, sizeof(wfrom));
if(wisConnected < 0){
printf("Connection could not be established.\n");
}else{
printf("Connection success.\n");
snprintf(woutBuff, sizeof(woutBuff), "%s 80\n", httpServer);
do{
bzero(winBuff, sizeof(winBuff));
read(wsckFd, winBuff, sizeof(winBuff));
}while((strstr(winBuff, "WinGate>"))==NULL);
printf("Connection established, sending commands.\n");
write(wsckFd, woutBuff, strlen(woutBuff));
do{
bzero(winBuff, sizeof(winBuff));
read(wsckFd, winBuff, sizeof(winBuff));
}while((strstr(winBuff, "Connected"))==NULL);
printf("Connection established through WinGate->Server.\n");
snprintf(woutBuff, sizeof(woutBuff), "GET %s\n", wfile);
write(wsckFd, woutBuff, strlen(woutBuff));
fflush(0);
if((wfp=fopen("temp.html", "w"))==NULL){
printf("Unable to open temporary file for output!\n");
exit(0);
}
getit:
read(wsckFd, winBuff, sizeof(winBuff));
woldBuff=winBuff;
fprintf(wfp, "%s", winBuff);
if((strstr(winBuff, "</HTML>"))==NULL){
bzero(winBuff, sizeof(winBuff));
goto getit;
}else{
fclose(wfp);
}
printf("HTTP download complete.\n");
}
close(wsckFd);
}
/* Parse the WinGate file and try each entry in the file. */
void parseGates(char *gateFile, char *httpServ, char *fileName)
{
FILE *gate;
char currGate[100];
int i=0;
if((gate=fopen(gateFile, "r"))==NULL){
printf("Error opening WinGate list.\n");
exit(0);
}
while(fgets(currGate, 80, gate) != NULL){
*(strchr(currGate, '\n')) = '\0';
throughWingate(currGate, httpServ, fileName);
}
fclose(gate);
}
/* Main function. */
void main(int argc, char **argv){
printf("HoGs HeaD's Linux pr0n clicker 1.0.\nhawgshead@yahoo.com\n");
printf("-----------------------------------\n");
if(argc < 3){
printf("Usage: pron (server) (file) (wingate list)\n EX. pron www.yahoo.com /index.html wingate.list\n");
exit(0);
};
printf("Connecting from localhost\n");
printf("-------------------------\n");
downloadHttpFile(argv[1], argv[2]);
printf("------------------------\n");
printf("Connecting from WinGates\n");
printf("------------------------\n");
parseGates(argv[3], argv[1], argv[2]);
unlink("temp.html");
}
//Gizmo
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
(3) wingate-lista
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
* IP * * PORT * * SOCKS *
192.129.123 23 Nej
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
(4) wingate-HOWTO
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Har du som jag ett nätverk hemma med två eller fler datorer? Vill du att alla
datorerna i nätverket ska kunna dela en internet-anslutning med hjälp av ett
och samma modem? Då ska du installera en wingate.
En wingate är ett program som körs på en server. Den gör bla så att du kan
dela en internet anslutning m.m... Det finns olika typer av wingates med olika
namn fast den officiela och mest använda distrubtionen heter just wingate. Den
är rätt så avancerad och jag rekommenderar inte att man installerar den
(om man inte kan en del om nätverk).
Nej, jag föredrar RideWay som är en nedbantad version av wingate. Dessutom så
räcker det med att man installera den på server-datorn, man behöver alltså
inte installera den på varenda dator som man vill ska dela en internet
-anslutning (vilket man måste göra på wingate). Den sparar alltså både tid
och utrymme. Du kan tanka ner shareware versionen på
http://www.tucows.com (tar ca 1,27 MB). Innan du installerar RideWay måste
du dock installera winsock2 uppdateringen.
för mer info besök:
http://www.itserv.com <---> RideWay's officela hemsida
http://www.wingate.nu <---> ny svensk sida om wingate
http://www.microsoft.com <---> winsock2 uppdatering
//Gizmo
////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
(5) Krypterad HTML
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Krypterad HTML. Inte precis PGP kryptering men tillräckligt mycket
för att förhindra andra från att kunna kopiera din HTML kod.
Det fungerar så att själva HTML koden först krypteras så att den blir
oläslig för utomstående, och sen så kallas ett litet java-script
inifrån HTML koden som översätter den krypterade koden så att den blir läsbar
för webbläsaren.
Hur gör man då? Det är faktiskt ganska enkelt. Vi börjar med att skappa
själva krypteraren. Öppna notepad och skriv in följande kod:
<html>
<head>
<title>HTML krypteraren</title>
<script language="JavaScript">
<!--
var Words;
function SetWords(word)
{
Words = escape(word.value);
}
function SetNewWords(form)
{
var NewWords;
NewWords = Words
form.NewWords.value = NewWords;
}
// -->
</script>
</head>
<body>
<form method="POST">
Klistra in HTML koden du vill krypter här:
<br>
<textarea name="Word" value="" rows="7" cols="45" wrap="VIRTUAL" onchange="SetWords(this)">
</textarea>
<p></p>
<input type="BUTTON" onclick="SetNewWords(this.form)" value="Kryptera">
<p></p>
<textarea name="NewWords" value="" ROWS="7" COLS="45" wrap="VIRTUAL">
</textarea>
</body>
</html>
Spara som en HTML-fil och öppna den i din webbläsare.
Nu ska du få upp två text-rutor (dvs om du har Java-stöd). I den första rutan
ska du klistra in den HTML-kod du vill ha krypterad och i den andra ska den
krypterade HTML-koden visas. Tryck på kryptera.
Nu har du alltså krypterat din HTML-kod men för att webbläsaren ska kunna
läsa koden så måste du först skappa ett litet java-script som översätter koden
åt webbläsaren. Skappa ett nytt HTML-dokument i notepad
och skriv in:
<html>
<head>
<title>Min krypterade HTML sida</title>
<script language="Javascript">
<!--
var Words =" ---> KLISTRA IN DEN KRYPTERADE HTML-KODEN HÄR! <--- "
function SetNewWords()
{
var NewWords;
NewWords = unescape(Words);
document.write(NewWords);
}
SetNewWords();
// -->
</script>
</head>
<body>
</body>
</html>
Spara som HTML och öppna i din webbläsare. Klart, nästa gång nån kollar på
källkoden till det krypterade HTML-dokumentet så kommer dom bara att se en
massa konstiga krumelurer.
//Gizmo
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
(6) Respons på ZiTech's brev
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Cluster ONE vs Vanliga Svenska Priikers
Goddagens. Jag vill att du publicerar detta brevet i ditt e-zine,
ocensurerat och oediterat. Jag vill gärna tala om för VSP och framför allt
Zitech vad Cluster ONE är och vad vi har varit.
Ok, jag fick höra från Zitech att Zitech hade skickat ett brev till Phreak 020
där han skulle förklara vad han kände inför VSP, c1 och allt det här. Ok
tänkte jag, han skriver väl en liten text och förklara lite smått hur det
ligger till och varför VSP hävdar att de är äldst på scenen. Men vad får jag
se när jag läser "Brev från ZiTech"?
En ren och skär maktförklaring där Zitech (är det verkligen han?!) skriver
hur jävla mycket VSP har gjort och hur jävla visa och fina de är. Är det
någon som har läst MeglaW och c0l4s texter i KBB? Nähä, jag tänkte väl det,
för det är ren jävla skit. Det räcker att läsa VSP nummer 9 för att fatta
vilka jävla barnrumpor det är som sitter och kladdar på sina jävla
tangentbord.
Vidare skriver Zitech att Cluster ONE inte har utvecklats och att VSP är
mycket bättre fast de bara är ett år. Ni vet inte vilken nivå vi ligger på
och det lär ni inte heller få reda på, men att skriva att vi inte har
utvecklats är ta mig fan det värsta jag har läst. OK om det skulle ha kommit
från c0l4 eller MeglaW det hade jag inte brytt mig om, men detta är skandal.
Vi har haft hemsida sedan den officiella starten 1997. Men dock ett uppehåll
mellan våren 1998 och hösten 1998. Vi har dessutom ALDRIG sagt att vi är
sverige äldsta "priik crew". Vi har bara sagt att vi är äldre
eftersom VSP skröt om sin ålder på sin hemsida. Det finns t.o.m. en annan
grupp som är äldre och det är WSPA.
Faktumet att vi inte hade hört talas om någon av dessa grupper,
"LOD", "SPA", o7nio75 och de andra raden bevisar att vi
knappast spelat i samma liga, Vi har fem medlemmar, numera aktiva
programmerare och tekniker ifrån hela Sverige, ingen av oss hade någonsin
hört talas om SPA eller ens VSP. Inte ens någon av de andra i vår krets.
Att sen hävda att VSP är äldst på scenen är ett mycket starkt bevis på att ni
levt i er egen "Priik" värld. Att sen vara shitlistad av era
blöjgrupper kan ju knappast skrämma Phreak 020 (eller någon annan heller för
den delen) som trots allt släpper sina nummer i tid.
Zitech satte verkligen pricken på I:et när han skrev att han respekterade mig
och tyckte att jag var schysst. Jag kan tyvärr bara replikera med orden: Dra
åt Helvete!
Tack för mig
Avalon [M.O.I.]
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
(7) WoW! =8-)
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
.:IIIIHIHHIHHHII::I:.
.IIIIHIHHHHHHIHIIIIMHHI:,
:IIIIHIHHHHHHMMHHIHHIIHHIII:.
.:IHIHHHHHHHHHHHHHIHIHHIHHHIH:I:,
,.:HIHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHIHIHHII:.
,.:IHHHHHHHHHHMMMMHHHHHHHIIHHHIHIII,
.:IIHHHHHHHHMMMMMHHHHMMMHHMHHHIIIHIIII:
.IIHHHMMMMMMMHHMMMHHHMMMHHMHII:HHHII:I.
:HIHHHMHMMMMMMMMMMMMHMHHHHII:HHMMHII:II
:HHHHMHMMMMMMMMMMMMMMMHIIHIHHMMHHHHII::I:
:IIHHHHHMHMMMMMMMMMMHMMHIHMMMMHHHI:"::IIHII:
:IHHHHHMHMMMMMMMMMMMMHHI:II::I:"' . '"IHH.
::HHHHMHMMMMMMMMMMHMHHI:II::.' . 'VMA.
IHHHHHMHNMMMMMMMMHMHHI:II:. . . "MMH.
HHHHHMHMMMMMMMMMMHMHI:I::.' . . . .,MMM:.
HHHHMHMMMMMMMMMMMHMHI:II:. .. . ..LI:"IMMI.
HMHMMMMMMMMMMMMMMHMHI:II.'. :HT;.,, VHI:
HHHHHMHMMMMMMMMMHMHHHI:HMHII:,. ':,MHP"HPIHII.
IHHHHMHMMMMMMMMMHMHHHII::IT:.I:. 'HMMH ,:" VII:
:HHHHHHHMHMMMMMHMHHHHIIMMMPVHI::. .P"TIT"' IH:I
HHIHHHHHHMHMMMMHMHHHHH:VMMM:.HI:H:. :. . . .II:I.
:HHHHHMHMMMMMHMHHHHIIHMMHHI:.:HI:. . .. . :III;
IHHHHMHMMMMMMMHHHHHI:IT:TI:..:HI:.. ..:. . :IHII
IHHMHMMMMMMMMMMMHHI:I::.:. ..:II::.. :I.. :HIIH.
'HHHMHMMMMMHMHHHH:II:.. ...:II:II./'::. ' IHHIH;
HHMHMMMMMMMHMHHHH:I:I::....::VIHI;, ' . . IHHIHA
MHHMMMMMMMMMHMHHH:II:::...::II:::.;,,,: AHHIHH;
;HHMHMMMMMMMMHMHH-:II::..:::I::"",,:"'' .HHHIHHI.
'HHHMHMMMMMMMMHMHHA:II:.:H.::-"'""' ,'. .AMHHIHHH;
:HHMHMMMMMMMMMMHMHA:II::.::::-;,,:: .. :AMHI:IHHI
'HHMHMMMMMMMMMMHMHHA:III:::II:II::. . .AMMHI:IHHH.
:HHHMHMMMMMMMMMHMHHA:IIIHII:.:::. . .AMMMHI:IHHH:.
'HHMHMMMMMMMMMMMMHMHHHI:":VIII::...:AMMMMHHI:IHHHI
;IHMHMMMMMMMMMMMMMHMHHII:. '"" 'AMMMMMMMHI:IIHHH:I.
:IMHMMMMMMMMMMMMMMHMHHHII:. .:IHMMMMMMHHHIHIHHHI::.
;HHHMHMMMMMMMMMMMMMMHMHHHI:..IHHMHMMHHHHHIHHHMHH;I:".'
;HHHHHMHMMMMMNMMMMMMMHMHHHI::.HHHHMMHHHHHIHIHHHHHI:'
:HHHHHHHHMHMMMMMMMMMHHHMHHHI:IHHMHMMHHHHHMHIHHHHIHI;
;HHHHHHHHMMHMMMMMHMHHMMHIHMI:IIHHHMHHHHMHMHIHIHHHHI:.
IHHHHHHHHHHMHMMMMMHMHHMMHHMMII:IHHMMHMHHHHMMHMHMHHHH;
;HH:":IHHHHMHMMMMMHMHIHMHIIMMHI:IMHMMMI:HHHHHMMHHHHI:I.
;HV" . .:IIHHHMMMMMMMHHHMMHIIHMHHI:HHHMHI:IHHIHHIHHMHI:II;.
;IV" . .''":VMMMMMMHMHHHMMHI:HHHHI:HHHIHI:IHHHHHIHHHIHII;,
.II" .. . ':VHHHMHMMMMMHMHHI:HMMHI:IHHHI::IHHHI:HIHHHI:I:.
.II . . . . . ':HHHHMHMMMHMMMHIHIMMMHI:HHHMI:IHHHIHI:HHHHII:I.
.;V' . .. . . 'IHMMMHHMHHHMMMHIHIHHHHI:IHHHI:IHHHHHIHHHHHIIHII:.
.:I" .. . . . :IHMMMHHHMHHIHHHI:HHIHHHIHIHHHAIHHHHHHI:HHHIHII:.
'..: . . . :IMMMHMHHIMHIIHHI:IHHI:IHHIHHHHIHIHHHHIHIHHHHIHI:.
.: .. . . . ..:IHMMMHMHMHMHHHHMHIHHI:.IVIIHHHIHHHHHHHHI:HIHHIHII:.
.: . . . . :IHMMMHMIHIH:IIHHHIHH:.I:IIHHHIHHHHHHHHIHI:IHHHI:;.
:: .:. . . . ..:IHHMMMHMIHIH:IIHHHMHH::..:HHHHI:HHHHHHI:I:IIIHII;
:. ... . . . ..::HHHMMHMHHII:HIIHHMMHH:..:HHHMHHIHHHI:: . :IHII:I
':.... . . . ..:IHHHMMMMHMHI:HIHMMMHA...VHMMHHHMI:' .' :IH::"
:. .. .... . ..IHHHHMMMMHHII:I:IHMMHA. .VHMHHHI:' '' '':,
::... . .... . . ..::IHHHMMMMIHII::I:IHMMHHMHIHIHI'' . . ,
::.... . ..... .. ...::IIIHHHMMIHI::IHHHIIIHHHIIHI". .. . ,
::.:.......... .. . ....:::HHIIHHHHHHHIIHMMMHI:' 'VI::.. . . ,
::.:............. .. . ...AHIHIIIIIHHHI::""' 'VII:.. .. .
::.:.:.......... .. . ...HHHIIIIIIHHHI::. . 'VII::. . . ,
':::.:.:..... .. . . . ..:MHHIHIIIII:I::. . 'VII:::. .. .
:::::.:..:.... . . . ...AHHHHIHIIII:::. . 'VII:::. . . :.
:::::::.:..... .. . ....MHHHHHIHIII::.:.. . 'VII::. . ::
:::::::::.:.... .. ....:MHHHHIHII:I::::... . 'VI::. . ::I)
'::::::::::.:... .. ...:MHHHHIHIIII::::.. . 'VI:. ...:V
.:::::::::::.:.... . .AMMHHIHIII:I::::... . . I::. ...:-"
:.::I::::::::.:. . ..MMMHHIHIIII:I:::... . . .::. ,..-"
:..:II:I:::::.:.. . ..MMMHHIHIIIIIII:I::.... . . ..::""'
.::.:III:I::::::.:.. ..MMMMIVHIHIIIII:I::::.... . .....:,
.:.::..:III:I:::::.:... .MMHMAIVHHIHIIIII:I::::.. . ..::..:,
. .:::.::III:I::::.:... .VMMHMAIVHHHIHIIII:I::::.. ..:...:::
. :::I.:::III:I:::.::.. .:MMHHMAIVHHIHIIIII:I::::....:::.::::
.::IIH.:::III:I::::.:.. .MMHMHMAIVHHHIHIIIIII:I:::.:::::::I)
.::IIHH.II:::II:I::::.:...MMMHMHMAIVHHHHHIHII:I:::..::::::HV
::IIIHIH.III::I:I::::.:. .MHHMHHHIAIIVHHHHIHIII:...::::.:-"
:IIHIHHA.VIHII:I:::::::...HHHHHHIHI::":VHHHII:I:::...:-'
IIHIHHHHI.HHIHII:I:::::...HHHIHII:' . .'"VIIIII::-'
IHIHHHHH-:HHIHIIII:I::.:..HIHI::. .. ...:"
HIHHHHIHHH:HHHIHIIII:I::.:HII:'. . ..:"
HHHHHHMHHHIHHHHHHIHIII::.IHI:. . ..:-.,
HHHHHHHMHHIHHHHHHHIHII:..II:' . .:" ''"-.
HHHHHHHMHHIHHHHHHIHII::..I;'. . ..:" '"-.
HHHHHHHMHIHHHHHHHHIHI::,.I;' . . .;" "- . ",
MMHMHHHHHH-IHHHHHHIHII::.::;. :.:;.... . '"-.
MMMHMHHHHHHIHHHHHHIHII::..:., .N.:I::.... . '"-.
MMMMHMHHHHHIHHHHHHIHIII:..:.;. :.:AI:::..... . . .'-.
MMMMMHMHHHIHHHHHHHHHIHII:..:.;:.:AIII::::....... . .':,
MMMMHMHHHHIHHHHHHHHHHIH:I:.:.,::AHIHIII:I::::::::...... . . ...::,
MMMHMHHHHHIHVHHHHHHHHHIII::.:.:AHHIHIHIIIII:I:::::::.:....... .. ...::.
MHMHHHIHIIII:HHHHHHHIHII:I:. :AHHHHHHHHHHHIHIIHIIIIIII:I::.:..... ..::.
HHHHIHIIII:I:HHHHHHHHIHII:: .IHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHIIHIII:I::::::::::::.
HHIHIIIII:I::VHHHHHHHIHII::. :MHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHIHIIHIIIIIIIIIIIV
HHIHIIII:I::::MHHHHHHHIII::.. MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMHMHHHHHHIIHIIIHIIIV'
HHHIHII:I::I::MHHHHHHIHIII:: .HHIHHHHHIHHHHHHHHIHHIHHHIHHHHIHHIHIHHV'
HHHHIHII:I::::HHHHHHHIHII:I:. MHHHIHHHHHHHIHHHHHHIHHHHHHHIHHHHHHHHV'
MMHHHIHIII:I::HHHHHHHHIHIII: .:MMMMMMMMMMMMMHMHHHHHHHHHHHHHHHHHV:'
II:IHMHHI::::AIHHHHHHHHHIII::. MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMHMHHHHHHHV:'
III:IHMHIAMMMIHHHHHHHHHIHII....MMMMMMMMMMMMMMMMM--"""''
IIIII:I:IIHMMMMMHHHHHHHHHHHII:::"""""""""""""''
IIIII:I:II:.T, 'VHHHHHHHHIHI:::
IIIHIII:I:::.:, :HHHHHHHHHHIHII
IIIIII:I::::::., VHHHHHHHHHHIHI
IIHII:I::::.:..., 'MMMHMHHHHHIHI.
IIII:I:::::.:....:.VMMMHMHHHHHIH.
IIIIII:I::::::.:..:.MMMMMHMHHHHH:
IHIIIIII:II::::.:.:.VMMMMMHMHHHHA.
IIIHIIIHIII:I::::.:..VMMMMMHMHHHHA
IIIIIHIIIIIII:I:::.:..VMMMMHMMHHHH.
IIHIIIIIIHIIIII:I:::..IMMMMMMMHMHHI
HIIIIIHIIIIIIIII:I:.:..VMMMMMHMHHI:.
HIHIIIIHIIIIIHIHI:I::..IMMMMHMHIHI:.
HHIHIIIIIIHIIIIHIHIII:.:MMMMMHMHHI::
HHHIHHHHHHIIIIIIHHHHIHI:MMMMMHMHHII:
HHHHIHIIIHIIIIHIHHHHHHHI..HHHIHIIHI:.
HHHHHHIHIIIIIIIIIHIHH..IHHHHIHI:III:,
HMHHHHHIHIIIIIIIIIHIHMHHIIHIIHI:II:::,
MMHHHHHHHHIHIIIIIIIHMIHIIHHIIIHI:I::..,
MHMHMHHHHHHHHHIHIIH.;I:IIIHHIIHHI:::::.,
MMMMMHMHHHHHHHHIHIH;I:IHIHII:HI:HII::.::.
MMMMMMMMHMHHHHHHHIH;I:IHMHI.:HIIHI:II:IHA
HMMMMMMMMMHMHHHHHHVI::IMHIHHHMH:IH::I:IHH.
HHHMMMMMMMMMMHMHH;I:HHIMHHHHMHHIHHI.:AMHI:
HHHHMMMHHHHMMMMM;I:IIHHIIHAIIIHI:HI:HA:IHI
HIHHHHMMMHHHMMM:II:IMHHIIMIHIIIHIHHIHMMH.I
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
(8) Linkz
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
http://www.enemy.org <--> Kul anti-m$ sida.
http://www.cdcovercentral.com <--> Covers till de flesta cd-skivorna.
http://www.yourmom.com <--> Hehe.... din mamma!
http://www.smurfalizer.com <--> Smurfarlisera hemmsidor.
http://www.flashback.se <--> Bra zine.
http://www.come.to/phreak020 <--> Bättre zine... =).
http://www.vsp.cc <--> Världens sämsta zine.
http://www.algonet.se/~jannep/ci/prices.htm <--> Billigaste dataprodukterna i Sverige.
http://www.geocities.com/~meepster/tutor/ <--> Denthor's demo tutorials.
http://www.linux.org <--> Linux, do I need to say more?
http://www.freedos.org <--> Nytt, fritt, DOS OS.
http://www.xircon.com <--> Bästa irc-klienten för Windoze.
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
(9) Copyright finns inte 2.0 - Nätattityd, Teknokrati och Demokrati
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Här är den trettonde delen till den kända boken Copyright finns inte, Version
2.0. För att kunna läsa den så används en speciell teknik för att markera feta
och kursiva ord. Om ett ord markers med _understreck_ så betyder det att ordet
är i fet stil, och är det *stjärnor* runt ett ord betyder det att ordet är
kursivt. Det kommer komma ett nytt kapitel i varje nummer tillsvidare...
Bokens hemsida är: http://www.df.lth.se/~triad/book/
_NÄTATTITYD, TEKNOKRATI OCH DEMOKRATI_
Att sälja och äga information är idag ett yrke. Journalister, speciellt
fackjournalister och allehanda informatörer, konsulter och lobbyister, bygger
stora delar av sin yrkesstolthet på att *äga* information. Givetvis vill de
inte dela med sig om de inte får något i utbyte, och det vi ger dem i utbyte
är en hederlig lön och en social status. Informationsteknologin hotar att i
grunden förändra deras yrken, och många av dem vet om det. Hur?
På MIT brukade de första hackarna låta program de skrivit (i form av långa
pappersremsor med hål i!) ligga framme i en låda bredvid datorn. Det gjorde de
dels för att den som hade lust skulle kunna titta på dem, men också för att
den som så önskade skulle kunna bättra på och utöka programmen. Denna
hjärtliga och öppna attityd är typisk "hackarmentalitet", och har sedan dess
genomsyrat nästan all forskning och programutveckling som skett via Internet.
Detta går in under det som jag nämnde som *Regel 1* i kapitlet om cyberpunk:
*hands-on*-imperativet.
Det finns ett otal sådana dataprogram som utvecklats enligt en princip som
på engelska kallas *stone soup* - vad vi i Sverige brukar benämna att *koka
soppa på en spik*. Detta är alltså en av de allra äldsta metoderna att driva
programmeringsprojekt (om inte den äldsta). De första hackarna på MIT på
60-talet jobbade enligt denna princip. I dag fungerar det så att en
programmerare tillverkar en grundstomme, ett fungerande program som utgör
*fundament* för programmet (spiken i grytan). Han lägger sedan ut programmet
på Internet och säger till alla de amatörprogrammerare som finns där:
*"Här har ni programmet - hittar ni brister och kan rätta till dem, så gör
det. Skicka sedan ändringarna till mig."*
Den ursprungliga programmeraren fungerar sedan som en redaktör som tar
emot programförslag och ständigt lägger till nya delar till programmet.
Programmet distribueras sedan gratis. PC-programmen *Fractint* och nämnda
*Pretty Good Privacy* är bara två av många program som är utvecklade på detta
vis. Även om en amatör inte kan åstadkomma så mycket själv, så är han ofta
expert på *något.*
Ett av de första riktigt lyckade spiksoppsprogrammen var _Tiny BASIC_, en
konkurrent till Bill Gates Altair BASIC som skilde sig från denna genom att
vara mycket bättre än Gates BASIC *och gratis*. (Gissa om det stack i ögonen
på vissa!) Bland moderna spiksoppor finner vi hela operativsystem som _Linux_
(ett projekt som startades av _Linus Torvalds_ vid universitetet i Helsingfors
och som betecknats som det mest lyckade hackarprojektet någonsin),
_X-Windows_, och texteditorn _EMACS_ som använts för att skriva otaliga
läroböcker och högskoleuppsatser. Alla dessa program är gratis.**
Kommunikationsprotokollstacken (vilket ord!) _TCP/IP_ (Transfer Control
Protocol / Internet Protocol) som är på väg att ta över hela marknaden för
nätverkskommunikation, är också spiksoppa. (Man använder det för att få olika
datorer att "prata" med varandra i datanätverk, TCP/IP är för en dator ungefär
vad en telefonlur och en knappsats är för en människa.) Denna protokollstack
utvärderas av de som bygger Internet, och förbättras ständigt genom att
"redaktörerna" skickar ut sk *RFC:er* (*Request For Comments*, sv ung: *Önskar
Synpunkter* [på detta]).
TCP/IP är helt gratis, och det är ingen som tjänar pengar på att ha
uppfunnit TCP/IP. Det har, helt utan marknadsföring, blivit så stort bara för
att ingen bråkar om upphovsrätten till det och försöker behålla
"företagshemligheter". Däremot är det inga problem att tjäna grova stålar på
*kunskap* om hur TCP/IP fungerar. Kunskapen om hur produkten fungerar har
alltså större marknadsvärde än själva produkten. Därför håller sig de som kan
det hela ibland rent av med hemligheter, för att på så vis skapa sig en
födkrok som konsulter.
De företag som säljer egna kommunikationsprotokoll är givetvis inte så
glada. Därför sprider de gärna ut osanningar om att TCP/IP inte skulle vara
bra. Ja, rent av att det skulle vara dåligt, eller värdelöst. Den vanligaste
angreppspunkten är att *"ju fler kockar desto sämre soppa"* - i princip att de
läggs in en massa skräp som inte behövs i programmen. Detta är inte sant.
Diskussionsgrupperna utvärderar varje förslag innan det skrivs in. Det är synd
att sådana rykten ibland publiceras i en del riktigt stora tidningar. (Ingen
nämnd, ingen glömd.) Själv föredrar jag att lyssna på experter som _Peter
Schaeffer_ som vet vad de talar om. (Se exempelvis Datateknik #3/1995 sid 36.)
I främsta ledet bland försvararna för denna grundläggande teknokratiska
princip finner vi bland annat _Richard Stallman_, en fd hackare från MIT som
ett tag kallade sig den sista riktiga hackaren. Han lade grunden till såväl
_GNU_ som _EMACS_ och anser i princip att mjukvara inte bör ägas, och är
dessutom den tongivande kraften bakom stiftelsen *Free Software Foundation*
som i princip inte gör annat än underblåser produktion av gratis mjukvara. Han
har retat gallfeber på många mjukvaruföretag genom att kopiera idéer utan att
kopiera programkod, en metod som kallas för *bakvänd ingenjörskonst* eller
bara *dekonstruktion*, och innebär att man analyserar ett program på
objektnivå (i maskinspråk!), ser vad det gör, och sedan skapar ett program som
utför samma sak. Stallmans produktivitet i detta hänseende är så vida beryktad
att han omtalas som den kanske skickligaste och mest drivna hackaren någonsin,
fullt kapabel att utföra samma jobb som ett helt lag programmerare ensam. Han
har dessutom haft avgörande inflytande på organisationen *League for
Programming Freedom* som driver kravet att all programkod skall befrias från
patent.
Spiksoppsmjukvara har dessutom den fördelen att man själv lätt kan göra
ändringar eller ta reda på *exakt* hur programmet fungerar eftersom all
dokumentation är tillgänglig för den som så önskar, till skillnad mot mjukvara
som tillverkats av företag; dessa låser in källkod och dokumentation i ett
kassavalv och tar sedan skyhögt betalt för att dela med sig av kunskaperna när
något problem uppstår. Meningen är att användaren skall tro att programmet är
så otroligt fantastiskt att bara det producerande företagets programmerare
(som utmålas som en slags trollkarlar) som har en chans att begripa sig på och
förbättra programmet. Där kan man tala om monopol på information.
Nå.
Tänk er nu att man tillämpar spiksoppsprincipen på en text; till exempel
den här. Om jag hade tillgång till en Internetserver skulle jag kunna lägga ut
det här dokumentet i sk *hypertext* (en sorts text uppfunnen av _Tim
Berners-Lee_ efter en idé av _Ted Nelson_, där sammanhängande ämnen eller
generella sökord är hopkopplade med elektroniska länkar för att man snabbt
skall kunna hoppa i texten) och skriva någonstans i slutet:
*"Alla ni som läser det här - skicka in ändringar och tillägg till mig, så
fogar jag dem till texten."*
Allt är gratis. Vem som helst kan hämta dokumentet på Internet. Jag tjänar
inget på det, mer än kunskap. Ingen annan heller. Om mitt dokument blev
populärt och lästes av många, skulle (med lite tur) snart några experter höra
av sig och lämna rättningar och tillägg. Inte mycket, men precis lagom för att
täcka upp just det område som den personen är expert på. Jag kunde sedan sitta
som redaktör och sammanställa detta, lägga in nya länkar i hypertexten och
göra det lätt att söka och för läsaren att veta vad som är nytt varje gång
han/hon läser. Jag skulle känna att jag gjorde nytta, men jag skulle inte
kunna leva på det. Efter några år skulle mitt dokument vara en hel databas och
täcka in snart sagt varenda litet område inom datorkultur, mer omfattande,
lättbearbetat och utförligt än nationalencyklopedin, dessutom skriven av
gräsrötter som älskar det de håller på med.
*Varför gör jag inte det?*
_Svar:_ för det första har jag varken tid eller lust. För det andra
handlar det inte om att lösa ett tekniskt problem som i ett dataprogram, denna
text är mångfasetterad och högst subjektiv. Den är präglad av mina egna
värderingar och jag vill att den även i framtiden skall vara det. Varenda ord
är skrivet av *mig* och ingen annan. Kalla det stolthet. Dessutom har den en
början och ett slut, och man kan *kritisera* den som något faktiskt, inte som
något som hela tiden ändrar på sig. Man kan bilda sig en *klar* uppfattning
som håller ett par dagar. Detta är den statiskt oföränderliga textens fördelar
framför den ständigt föränderliga.
Hade det här rört sig om ett praktiskt problem av teknisk karaktär inom
vilken som helst av naturvetenskaperna eller t ex medicinen, hade det varit
radikalt annorlunda. Sådana hypertextdokument skapas i detta nu runt om i
världen. De växer samman till en värld av information, tillgänglig för alla,
överallt, som har tillgång till Internet. Dess namn är World Wide Web (WWW). I
förlängningen kommer det mänskliga *hypertextarvet* att växa till en
informationsmängd som är så mastodontartad att man varken vet ut eller in. Den
kommer att bli som ett stort biblioteksliknande minne för hela mänskligheten.
Hypertexten i sig förvandlas dessutom alltmer till *programkod* och gör
att gränsen mellan vanlig, litterär text och dataprogram blir allt suddigare.
Yrkena författare och programmerare flyter ihop. Det är det som *är* sk
multimedia. Verktygen för att skapa multimediaprodukter kallas inte
programspråk, utan *författarprogram* (eng: *authoring programs*).
En del skönlitterära författare har anammat idén att publicera sina alster
för en bred publik på Internet. Eftersom skönlitterära författare i allmänhet
främst är ute efter att bli lästa och inte så mycket efter att tjäna pengar,
är det ett naturligt steg. Den första etablerade författare som publicerade
något av sina alster fritt tillgängligt på Internet var _Stephen King_ den
19:e september 1993. Många andra författare tyckte att det var en alldeles
utmärkt idé och publicerade några av sina gamla verk på Internet. Först ut i
Sverige var _Lars Fimmerstad_ med romanen *Välkommen Hem* och strax därefter
_Ola Larsmo_ med novellen *Stumheten*. Ju mer etablerad en författare är,
desto mer styvmoderligt tycks han/hon betrakta denna elektroniska publicering.
De lever ju till viss del på intäkterna från sina böcker och känner sig hotade
av publicering som man ännu inte kan ta betalt för.
Denna utveckling av medierna ligger väl i takt med att allt fler
organisationer omformas till nätverk - löst sammanhållna sällskap utan
kanslister och ombudsmän som etableras för en enda fråga eller för att lösa
ett enda väl definierat problem (koka spiksoppa), och som hittills hållts
samman genom brevväxling och telefonsamtal (informationsbyte). Förväxla inte
"nätverk" med "datanätverk" även om många "nätverk" utnyttjar "datanätverk".
Stödstrumporna är ett "nätverk", Internet är ett "datanätverk". Gemensam
nämnare för alla nätverk är att de distribuerar information av något slag.
(Förvirrande?) Minnesregel: Stödstrumpor = Nätverk av människor, Internet =
Nätverk av datorer.
Vad är då poängen med det här?
Jo, nätverksdokumenten kommer på nolltid att bli totalt oöverkådliga.
Alltså måste man, om man behöver tillgång till ett visst stycke kunskap,
precis som alltid förut, läsa sig till det under en lång mödosam
inlärningsprocess *eller* anlita en konsult. En typisk konsult är en grupp som
bevakar det intresseområde man delar; vad vi brukar kalla fackpress, fast
elektronisk i det här sammanhanget, ju. Behovet av fackpress finns alltså även
i informationssamhället. I skrivande stund kan sådana tidningar inte ta betalt
för sina informationstjänster, men ett system är just nu under utveckling. Det
innebär att du kommer att kunna *köpa* information om vad som helst från din
egen dator. Du betalar givetvis inte med kontanter utan med siffror.
Dessa fackjournalister kommer i princip att vara de första som förtjänar
sitt livsuppehälle på att bara bearbeta information - de kommer att vara de
första som tar klivet in i en total informationsekonomi. Sedan kommer de andra
tidningarna att följa efter, en efter en. Några tidningar, t ex _Aftonbladet /
Kultur_ har redan förutsett detta och börjat förbereda sig för att träda in i
informationsekonomin med experiment med elektroniska tidningar. Andra
tidningar nöjer sig med elektroniska komplement till sina tryckta alster.
(Under experimenttiden är allt detta gratis! Passa på nu, för den här chansen
återkommer aldrig.) Utöver detta kommer vi som en naturlig följd att få en
uppsjö elektroniska fanziner, i och med att det blir *så lätt och billigt* att
göra en egen elektronisk tidning. (Hackarkulturen har sedan länge alstrat
hundratals eller rent av tusentals sådana fanziner.) Inga tryckkostnader -
inga avtal - inga annonsörer osv, bara information och initiativ. Bara kultur,
ingen bizniss.
Skall vi se det krasst är journalisterna experter på informationshandel.
Det är väl egentligen den enda yrkesgrupp som redan långt innan datorernas tid
levde på att enbart producera och bearbeta information. *Journalister* tycker
*inte* att information, och därmed kunskap, skall vara fri och tillgänglig för
alla. Tvärtom. Varje journalist (åtminstone varje fackjournalist) vaktar med
näbbar och klor "sina" små informationskällor, och är noggrann med att inte i
onödan nämna var han får sin information i från. Journalisten är lika
återhållsam och snål som de elitistiska och sekteristiska hackargrupperna.
*Det allmännas bästa*, i och för sig - men även en journalist måste ju äta.
Det gäller att skydda sin intellektuella egendom. Sanningen är att den fjärde
statsmakten, likt staten och storföretagen, också den består av personliga
kontaktnät och hierarkier där det gäller att kunna rycka i rätt trådar vid
rätt tillfälle. Även journalister är fullständigt främmande för hackarnas
etik, vilket inte minst färgar de reportage man gör om hackare.
Riktlinjerna kring elektronisk publicering antyder att vi kommer att få
två nya typer av media. Den ena kommer att levereras på CD-ROM skivor och
innehålla stora mängder kunskap, som en databas eller ett lexikon där man kan
söka information. Tidningen _Interface_ var den första svenska tidning som
provade på detta. Den andra tjänsten är *onlinetjänster* vilket innebär att du
får nyheter reguljärt som uppdateras varje dag, timma eller ännu oftare. Den
första onlinetidningen i Sverige var förmodligen _Text-TV_. Den första svenska
onlinetidningen på Internet var _Datateknik_. Onlinetjänster kan man i dagens
läge inte ta betalt för, men det är på väg.
På sikt kommer CD-ROM skivorna att få problem. Det är nämligen snart inga
som helst problem att kopiera en skiva, så varför skulle jag köpa tidningen,
uppslagsverket, ordlistan eller vad det nu är, när jag kan kopiera grannens?
Så fort man försöker skydda informationen från kopiering så kan man ge sig fan
på att det är några hackare som kommer att knäcka skyddet och kopiera i alla
fall. Onlinetjänster lider inte direkt av detta problem. Några siar att
skivorna skulle försvinna helt till förmån för online-tjänsterna. Detta lär
inte ske än på ett tag. Behovet att äga något fysiskt, som en CD-skiva eller
en papperstidning, är ännu starkt i vår generation.
En del säger att massmedia kommer att försvinna. Det beror på hur man ser
det. Massmedia *som det ser ut idag* kommer att försvinna, men vi kommer
säkert att få en ny definition på massmedia. Papperstidningarna kommer
givetvis att vara kvar tills dess vi kommer på något sätt att göra elektronisk
information lika lätthanterlig, men den dagen kommer säkert.
Tidningen *The Whole Earth Review* har väckt det allmänna intresset för
elektroniska media i USA. Populärtidskriften *Wired*, som jag nämde tidigare,
är en av de tidningar som fått en skjuts framåt av händelserna på den
elektroniska fronten. Denna tidning har blivit omåttligt populär, inte minst
tack vare sin ungdomliga layout. Den har banat väg för flera liknande
tidningar världen över, i Sverige _Z mag@zine_ och _Hallå_ som uppenbarligen
har tagit över hela marknadsidén från tidningar som Wired. Man skriver om
Internet, BBS:er och allt som ingår i begreppet informationsteknik och medier,
samt mode och trender. Båda tidningarna har hittills (med utstuderad
ankdammstaktik) vägrat erkänna den andres existens. Bägge är i skrivande stund
nedlagda, men Hallå skall göra ett nytt försök inom kort.
Andra amerikanska tidningar som verkar vara en stor inspirationskälla för
dessa medier är _RayGun_ och _Gray Areas_. _MONDO 2000_ är en smula för
provokativ för att passa in i de fina salongerna. Denna har nämligen ganska
tydliga drag av hippie- och yippie-sympatier.
En del blir förbannade på de här tidningarna som i princip skriver mest om
sig själva (medier som skriver om andra medier, journalister som intervjuar
journalister osv). Om man skall söka någon orsak till detta så är det väl just
detta att hela medieutbudet håller på att förändras i och med
informationsteknikens intrång. Text och bild blir allt lättare att distribuera
och manipulera, journalistens uppgift ifrågasätts mm. Att journalister är
intresserade av journalistik är väl inte heller särskilt överraskande. I och
med mediernas ställning som "den fjärde statsmakten" är mediegranskande medier
antagligen nödvändiga. För att piffa upp det hela skriver man gärna om saker
som är spännande på riktigt. Helst hackare såklart. Det är ju de som är den
superhypeade "informationsrevolutionens" spjutspets.
*Hackarna själva* ser inte dessa tidningar som något särskilt märkvärdigt
(vilket de ibland själva tycks göra) utan kallar dem rakt av för
*hacker-wannabe's*, sådana som själva inte är, men vill skriva så att det
verkar som om de vore (tyvärr finns det inget bra svenskt ord för
företeelsen). Sverige är t ex fullt av Schyffert-wannabe's, Guillou-wannabe's
och Bildt-wannabe's. (Själv är jag Visionär-wannabe :-). Gemensam nämnare för
hacker-wannabes som är journalister är enligt en tumregel att de använder
enkla floskler som *cyber, kraftfullt, IT,* och *<senaste modeordet här>* i
var och varannan mening, och att de jobbar med MacIntosh-datorer.
Att dessa tidningar ibland anammar hackarkultur och ideal beror antagligen
på att den agressiva tävlingsattityd som finns bland hackare är ruskigt lik
den hårda vardagen för journalister. Få av dessa journalister tycks begripa
sig på den vänliga, icke-amerikanska delen av hackarkulturen, vilken inte är
så intressant eftersom den inte är fullt lika olaglig och innehåller betydligt
mindre konfrontationer, samt bygger mer på vänskap än tävlan. Det är i och för
sig inte så konstigt eftersom journalister älskar konflikter, och inte så
sällan underblåser dem. (Konflikter ger *mycket* bra rubriker, och drar till
sig läsare.)
_Teknokrati_
Internet har ofta kallats "anarkistiskt". Detta är en grov överdrift.
Internet är i grunden *teknokratiskt* och *decentraliserat*. När nätet från
början byggdes av hackarna på högskolorna vävde de också in lite av sin öppna
attityd i det. Kom ihåg regel nr 3 i hackaretiken: *Misstro auktoriteter -
främja decentralisering*.
*Jag hjälper dig så hjälper du mig*, alltså, och ingenstans i grundstommen
på Internet fanns det någon funktion för universiteten att debitera varandra
för utnyttjandet av kommunikationskanalerna. Det fanns inga låsta dörrar
någonstans, eftersom man ansåg att alla borde få komma in överallt och att
alla borde dela med sig av all information. (Regel nr 2: *All information
borde vara fri*.) Koppla in dig och kör, bara. Det enda man behövde betala för
var de ständigt uppkopplade telefonlinjerna där informationen strömmade fram,
sedan var det bara att kommunicera bäst man ville.
Hela nätverket har konstruerats enligt spiksoppsprincipen. Varje problem
som dyker upp läggs ut i diskussionsgrupper och sedan får vem som vill komma
med förslag på lösningar. Engagemanget bland nätanvändarna är stort, och ofta
föreslås en mängd lösningar. Förslagen utvärderas i diskussionsgruppen och det
som anses vara det bästa vinner. Resultatet dokumenteras och dokumentationen
sprids som en *de facto*-standard.
Detta teknokratiska sätt att lösa tekniska problem är radikalt annorlunda
mot marknadsmodellen. I marknadsekonomin *konkurrerar* företag om den bästa
lösningen. Varje företag har sin egen forskningsavdelning som utarbetar en
lösning, som sedan marknadsförs. Därefter får konsumenterna utvärdera genom
att köpa den produkt som faller dem mest i smaken. De "dåliga" lösningarna
slås ut genom att de företag som inte lyckats vinna konsumenterna lägger ned
sin produkt, och köper upp patent från de företag som lyckats, eller (i värsta
fall) går i konkurs. På så vis menar man att den bästa produkten alltid lever
vidare.
Problemet med de marknadsekonomiska lösningarna är att det inte alltid är
de *tekniskt* *bästa* lösningarna som vinner. Det kan lika gärna vara de som
*marknadsförts* bäst, eller de *billigaste*. Jämför t ex med hur videosystemet
VHS slog ut det tekniskt överlägsna Betamax. (Detta beror enligt legenden
ytterst på att VHS-formatet marknadsfördes av porrfilmsdistributörerna...
Hmmm.) Något sådant skulle aldrig hända i en teknokrati som Internet. En
teknokrati tillåter inte att marknadsföring eller godtycke får förpassa en bra
idé till historiens papperskorg. Det är ganska typiskt för högskolorna att
bygga upp ett teknokratiskt nätverk, eftersom man hela tiden strävar efter
teknisk utveckling.
I en marknadsekonomi är det *moroten* i form av personlig vinning och
rikedom som driver företagarna att utveckla än bättre produkter. I en
teknokrati är det det personliga engagemanget, gruppgemenskapen och
forskningslustan som driver utvecklarna. I och med Internet har denna attityd
till forskande och produktutveckling kommit att sprida sig över världen och
ibland lyckats med att helt slå ut marknadsekonomiska lösningar. Man kan inte
kalla det planekonomi, eftersom det inte finns någon stat som enhetligt
finansierar eller utvärderar framstegen. Det är teknokrati, byggd på individer
i frivillig samverkan.
Utöver de universitetsforskare som har tryggad ekonomi och kan jobba
engagerat på arbetstid med att lösa Internet-problem har även många personer
som om dagarna arbetar på vanliga marknadsmässiga företag börjat jobba ideellt
på fritiden med att utveckla lösningar på olika tekniska problem. Viljan att
visa sig duktig på ett tekniskt område och bli accepterad som skicklig
utvecklare bland andra på Internet har varit tillräcklig för att driva dessa
människor att utveckla tekniska lösningar. Kalla det arbetsglädje eller
yrkesstolthet. (Ja, sådant existerar tydligen än i vår tid.)
Om teknokratin är ett hot mot, eller ett komplement till marknadsekonomin,
är ännu svårt att sia om. Kanske är vi på väg in i en form av
*kunskapsekonomi*. Klart är dock att man i och med internationaliseringen och
möjligheten att arbeta i små intressegrupper över långa avstånd har hittat en
sk "ideell" drivkraft som gör det möjligt att utföra praktiskt arbete och
samtidigt ha roligt. Gruppgemenskapen är densamma som hos de hackargrupper som
sedan länge utbytt erfarenheter via brev, BBS:er, copypartyn och Internet. Den
enda skillnaden är att den ena formen är mera "respektabel" än den andra.
I teknokratin kan man, som jag tidigare antydde, spåra ett ideologiskt arv
från anarkismen. Den anarkistiske teoretikern _Peter Krapotkin_ menade att
samhället skulle skötas av fria grupper i samverkan. Till skillnad från
_Charles Darwin_, som ansåg att raser (och i förlängningen även samhällen)
växte fram genom konkurrens, betonade Kropotkin *samarbetet* som en viktig
faktor i samhällsbygget. Teknokratin på Internet är på sätt och vis ett bevis
för att fria grupper självständigt upprättar samarbete utan statlig
inblandning. Det *virtuella samhället* är på så vis anarkistiskt. Samtidigt
*har man* ett inslag av Darwinism i och med att bara de bästa tekniska
lösningarna får leva vidare. Skillnaden är att detta sker i samförstånd och
inte drabbar någon människa eller något företag.
_Ett Par Exempel_
Jag skrev en gång när jag var ung och dum en insändare till tidningen
Datateknik. I denna ondgjorde jag mig över den dåliga tillgången på
digitaliserad (maskinläsbar, lagrad i en dator eller på t ex disketter)
litteratur, och att vårt kulturarv inte fanns ordentligt elektroniskt lagrat.
Jag föreslog att man skulle tvinga förlag att lämna ut icke copyrightskyddat
material till allmänheten i elektronisk form, när de återutgav äldre litterära
verk. Jag fick en väl motiverad åthutning av _Lars Aronsson_, projektledare
för *Projekt Runeberg* som lagrar klassisk svensk litteratur. I min blåögda
iver hade jag bara tänkt praktiskt och förbisett de marknadsekonomiska
aspekterna.
Digitaliserad text är givetvis en konkurrensmässig fördel vid
återutgivning och mitt förslag skulle kunna skada vissa företags
konkurrenskraft. Ett annat förlag skulle ju (om mitt system infördes) kunna ta
texten direkt från det andra företaget och ge ut samma bok i nyupplaga, vilket
i sin tur skulle leda till förluster för det första företaget som lagt ned
pengar på att anställa någon som suttit framför en ordbehandlare och skrivit
in texten.
Faktum kvarstår att det är slöseri med mänskliga resurser att låta flera
människor utföra det monotona arbetet att skriva in en text gång på gång
istället för att lagra denna centralt och göra den tillgänglig för alla;
företag såväl som privatpersoner. Detta är betecknande för en av
marknadsekonomins nackdelar som teknokratin försöker råda bot på:
marknadsekonomin underblåser ibland slöseri med naturresurser och dubblering
av arbetsinsatser. Man kan dra en parallell till utbyggnaden av
mobiltelefonnätet där man istället för att bygga upp ett enda stort och
stabilt nät gemensamt, bygger upp flera små nät som inte kan utnyttja
varandra. Kalla det gnidenhet eller konkurrens - kostnadseffektivt är det
*inte*.
Givetvis är detta slöseri faktiskt *bra* med vår klassiska måttstock på
samhällsnytta. BNP ökar och människor får jobb. Vad man bör fråga sig är om
*människorna* mår så bra av det hela. Vi lever i en tid då livskvalitet bedöms
med ett samhällsekonomiskt bollande med siffror. Är det t ex vettigt att skapa
problem för att skaffa jobb åt problemlösare? Att provocera brott för att ge
jobb åt brottsmålsadvokater och utredare?
Teknokraterna på Internet med League for Programming Freedom i spetsen
anser att bra kunskap inte skall patenteras. Det anser däremot företagen.
Redan nu har det kommit till öppen konflikt mellan idealister och
profithungriga företagare. Jag har redan nämnt den negativa ryktesspridningen
kring "spiksoppsmjukvara". Ett annat exempel är bråket om en
komprimeringsmetod som kallas LZW och som bara är en modifikation av en
allmänt tillgänglig metod från högskolan i Jerusalem som kallas LZ2. I princip
kan företag vara så fräcka att de tar patent på metoder som uppfunnits av
idealister och som avsetts vara tillgängliga för alla. Företag har dessutom
tid och pengar att driva processer...
Ett annat påtagligt exempel på skillnaden mellan marknadstänkande och
idealism är hur olika kommersiella entreprenörer nu slåss om att få erbjuda
sina kunder elektroniska posttjänster via Internet. Svenska Telia har fått
smaka på teknokratin. Bakgrunden är följande: det är inga problem för Telia
att få koppla in sig på Internet. Problemet är att Telia vill kunna bestämma
hur vissa adresser på Internet skall se ut. Det är ju roligt att kunna smöra
kunder med ett personligt utformat telefonnummer så att numret blir lätt att
komma ihåg. (T ex SJ:s 020-757575) Nu är det *tyvärr* så att det inte är Telia
som bestämmer sådant på Internet. Principen är att alla kommersiella
anslutningar till Internet skall ha ändelsen COM som i COMmercial. Istället
för detta vill Telia ge sina företag ändelsen 400NET som är namnet på deras
kommersiella elektroniska postnätverk.
_Bernt Allonen_ på Telia säger i Z-mag@zine 1/95: *"Det är dags för
Internet att lämna sandlådan"* (...) *"Internet behöver strikta regler och
operatörer som garanterar driften."* Med detta vill han förmodligen ha sagt
att Internet borde drivas marknadsmässigt, som ett företag istället för
ideellt-akademiskt som idag, med allt vad det innebär av rigid byråkrati,
marknadsplaner och små hierarkier där det ständigt gäller att slicka uppåt och
sparka nedåt. Helst skulle han antagligen se att Telia tog över all hantering
av Internet i Sverige så att det blev *ordning och reda.* Nu är det inte så.
Förhoppningsvis kommer det heller aldrig att bli så. Vem bryr sig egentligen
om vad Bernt Allonen tycker? Han företräder bara ett stort företags
expansionsintressen.
_Björn Eriksen_ och _Peter Löthberg _är de som har mest makt över Internet
i Sverige. Båda företräder den öppna och teknokratiska attityden, och det är
Björn som bestämmer vilka sk *domäner* som får upprättas på den svenska delen
av Internet. Till Telias stora förtret har deras marknadplaner inget som helt
inflytande på dessa akademiker. Internet *kan inte köpas!* Ack och ve och onda
demoner. Akademikerna är inte alls intresserade av att det skall vara "ordning
och reda" på Internet. Internet är i deras ögon i första hand till för att
*användas,* inte för att *säljas*.
Törs man drista sig att påpeka för Telia att alla dessa idealister och
akademiker faktiskt har lyckats med att bygga upp världens största datanätverk
*helt utan konkurrens, marknadsanpassning och reklamkampanjer?* Nu när Telias
såkallade X.400-nätverk inte har blivit lika framgångsrikt som Internet, vad
vill man göra då? Jo, givetvis vill man ha rättigheterna till Internet. I
normala fall kan ju en jätte som Telia utan vidare köpa upp sina konkurrenter.
Tänkande människor är nu betydligt mer svårköpta. Telia företräder den
gamla marknadsmässiga filosofin att det som inte går att köpa för pengar går
att köpa för *mer* pengar. Internets användare med de tekniska högskolorna i
botten har ett helt annat sätt att tänka. Hade det funnits annat än
marknadstaktiska skäl bakom Telias krav hade man kanske lyssnat. Som tur är
föredrar man att tänka. Tack vare denna filosofi har Internet blivit något som
ingen i Sverige har monopol på. Hundratals företag slåss idag om att få
erbjuda sk Internetaccess. Konkurrensen har pressat priserna oerhört lågt. Ett
Internetabonnemang är idag överkomligt för en helt vanlig människa, och alla
som har en hyfsad startplåt och kunskaper därtill kan köpa in några datorer
och modem och starta sin egen Internet-nod. Mångfald istället för monopol. Ur
den här synvinkeln främjar Internet småföretag och motarbetar jättar. Minns
åter regel nr 3 i hackaretiken om decentralisering.
Regel nr 3 är också en av anledningarna till att cyberpunkare m fl gärna
motarbetar _Microsoft_ och då framför allt deras operativsystem *Windows*. När
hundratals hackare arresterades under *Operation sundevil* som jag nämnde
tidigare, var detta föranlett av att man trodde att det var hackare som låg
bakom ett sammanbrott i det amerikanska telefonsystemet den 15 januari 1990.
Nu var det inte hackarna som låg bakom. Istället berodde sammanbrottet på ett
fel i det *dataprogram* som styrde telefonväxlarna. Felet förvärrades av att
samma program användes överallt, och växlarna "sänkte" varandra. De enda
växlar som fungerade klanderfritt var de som använde ett äldre program.
Microsofts produkt Windows, är också ett program, närmare bestämt ett
*operativsystem*, dvs ett program som används för att man skall kunna använda
andra program. Idag finns detta installerat på i princip varenda PC-dator som
säljs i Sverige. De flesta program som används idag behöver programmet Windows
för att fungera. Windows används därför av ett otal privata företag och
statliga verk, däribland SJ och det svenska *försvaret.* Alldeles nyligen har
ny version av Windows som heter *Windows 95* släppts ut på marknaden. Detta
skall man framför allt använda sig av för att på ett smidigt sätt koppla upp
flera datorer med varandra över exempelvis Internet.
Om det nu var ett programfel som liknade det i de amerikanska televerkens
växlar - fast i *Windows 95?* I så fall skulle alla datorer som använde
Windows 95 krascha. Det finns inget sätt att empiriskt bevisa att ett
dataprogram saknar sådana fel. Det är alltså fullt möjligt, och som sagt - det
har hänt förr. Liknande risker finns med andra näst intill monopoliserade
programvaror, exempelvis *Netscape*. En del puckade datanissar tror kanske att
det är omöjligt, men det var Harrisburg och Tjernobyl också, så det tror jag
inte mycket på. Förresten vet jag vad jag pratar om. (Ursäkta den populistiska
och provokativa kommentaren.)
Om något sådant hände skulle alltså stora delar av det svenska samhället
slås ut. Ett parallellfall har vi i det virus som hösten 1988 lamslog hela
Internet genom att sätta 6000 datorer ur spel. Att detta virus kunde skapas
berodde på fel i operativsystemet (dataprogrammet) Berkeley-UNIX (BSD). En del
datorer infekterades inte av viruset - tack vare att de använde en annan
"dialekt", en annan version av UNIX, exempelvis NeXT eller AIX. (Det finns
ungefär 11 olika varianter på UNIX.) UNIX fungerar i princip likadant som
Windows, men *Windows finns det bara en enda dialekt av!* Om alla datorer hade
använt *samma* UNIX hösten 1988 - ja då hade hela Internet kraschat! Jag
påstår alltså att detta kan hända även Windows 95, eller någon av programmets
efterföljare. Om detta skedde skulle alla datorer som använde Windows 95 kunna
braka ihop, om de var hopkopplade. En katastrof med oöverskådliga följder för
samhället.
Här gäller det att ta efter naturen. Mångfald, där flera *olika* program
jobbar sida vid sida, är att föredra. Hackare har i alla tider förespråkat
mångfald och decentralisering. Monopol på programvara är i längden skadligt,
och ger upphov till fel i datorsystemen som liknar de som uppstår vid *inavel*
bland levande djur. De enda som idag kunnat ta upp kampen med Microsoft är
_IBM_, som lanserat operativsystemet *OS/2* och _Apple_ med sitt *System 7*.
Jag ser själv fram mot ytterligare konkurrens. Mångfald, decentralisering och
små företag istället för jättar och enkelriktning är det enda som håller i
längden. Microsoft kan inte låtas dominera marknaden för operativsystem. Kaos
är kul. Och nyttigt.
Gripandet av hackare efter incidenten i januari 1990 var alltså ett sätt
att skyla över inaveln i telefonsystemet och de stora företagens oförmåga till
praktiska lösningar genom att skylla på hackare. Vad skall de få skulden för
härnäst?
Det finns hinkvis med exempel på hur marknaden fått stryk av
hemmatillverkade lösningar. En del datanördar vill därför begränsa spridningen
genom att försöka stoppa de statsfinansierade distributionskanalerna. En sådan
är t ex _ftp.sunet.se_, en dator i Uppsala där tusentals bra gratisprogram
finns lagrade. Denna dator finansieras av skattepengar och vem som helst kan
koppla in sig via Internet och hämta hem vilket som helst av dessa program.
Egentligen är det ganska bra eftersom alla Sveriges datorentusiaster får
tillgång till gratis programvara, men det sticker givetvis i ögonen på dem som
upphöjer ett dogmatiskt kapitalistiskt system till livsnorm.
*"Det största problemet med ftp.sunet.se är att det på ett effektivt sätt
sticker kniven i ryggen på alla försök att starta upp inhemska
mjukvaruföretag.* (...) *Mjukvara är framtidens industri, en industri som
vi här i Sverige kunnat dra stora fördelar av pga vår välutbildade
befolkning om det inte varit för ftp.sunet.se.* (...) *Men hur skall
sådana företag kunna konkurrera med program som är 'gratis' på grund av
att de subventioneras via skatterna?"*
(_Bertil Jonell_ i Z-mag@zine #6 1995)
Här blir det en uppenbar konflikt med hackaretikens motto *Misstro
auktoriteter*. Svaret från den etablerade mjukvaruindustrin blir: *Misstro
hackare*, vilket i och för sig är väl underbyggt i de fall Bertil nämner ovan.
Det torde dock vara svårt att hitta belägg för att något känsligt program i
flygplan eller medicinsk utrustning någonsin tillverkats av en amatör.
Företagen som tillverkar denna utrustning är ju rädda om sitt rykte och
anställer inte vilka hobbyhackare som helst av den anledningen. De hämtar
istället sina programmerare från högskolans statusbemängda utbildningar.
Nu skall vi inte haka upp oss på vad en enda person har tyckt vid ett enda
tillfälle. Vi tar istället det hela som ett belysande exempel. Det finns en
hel del värderingar som vi tror är oss givna av Gud allsmäktig men som i
själva verket inte alls är några självklarheter. Att en välutbildad ingenjör
skulle vara bättre elektronikkonstruktör än grabben på hörnet som varit
radioamatör sedan barnsben är ingen självklar sanning. Snarare är det en
direkt lögn. I och för sig söker sig de kallade gärna till de fina
universiteten och högskolorna, men en del tycker *inte alls* om den formella
och strikta miljö de i så fall blir förflyttade till. De stannar hellre hemma
i garaget och pluggar och experimenterar på egen hand. Den sortens
*motivation* slår de flesta högskoleutbildningar med hästlängder vad beträffar
direkta praktiska kunskaper.
Du har dock i hemmahackaren en individ som inte är särskilt socialt
anpassningsbar, och som dessutom när ett varmt intresse för vissa suspekta
subkulturer. *Det* är snarare den *verkliga anledningen* till att dessa
skickliga hackare inte anställs där de kunde göra mest nytta. Istället sitter
de hemma och filar i bästa fall ihop gratis mjukvara åt alla och envar. (Vad
som händer i värsta fall har jag ju redan berättat i kapitel 4 och 10 om
underjordiska hackare och databrott.) En universitetsexamen betecknar alltså
inte bara kompetens. Den betecknar också att innehavaren är socialt
anpassningsbar och besitter den förmåga till disciplin och lydnad som fordras
på stora företag. En programmerare skall kunna realisera ett projekt utan att
ifrågasätta det. Inget storförtag har något intresse av anställda som tänker
för mycket själva och genomför alternativa lösningar utan att fråga om lov.
Istället styrs och ställs alla projekt från en överliggande nivå i hierarkin -
kort och gott: en universitetsexamen innebär, förutom att man är kompetent,
att man accepterat de auktoriteter och maktstrukturer som finns inom såväl
företag som utbildningsväsenden.
Spiksoppor hopkokade av entusiaster med en mångfald rivaliserande
lösningar på ett och samma problem kan alltså konkurrera ut monolitiska
företag. Det är uppenbart att detta sätt att arbeta och se på ekonomins
betydelse i samhället en del av underbyggnaden till cyberpunkideologin. Men
här är det de respektabla högskolehackarna som kommer in i bilden: personer
som lever ett helt vanligt familjeliv, men som växte upp med - och utvecklade
- de första datorerna under 70-talet, och som nu går i bräschen för den
explosiva datorutvecklingen. Deras budskap är det samma: Frihet åt
informationen! Datorernas rationella värld tycks påverka sina användare i
samma riktning: mot effektivitet, decentralisering, samarbete och
kunskapsutbyte och bort från tjäbbel, byråkrati och monotoni. Bra, säger jag.
Vad säger ni?
_Vetenskapens Värld_
För att förstå hur folk kan jobba häcken av sig utan att tjäna en massa
pengar måste man förstå hur det vetenskapliga virtuella samhället fungerar.
Det vetenskapliga samhället är nämligen ett samhälle i samhället med sina egna
normer och ideal. I detta är det *prestige* och *kunskap* som räknas, inte hur
många aktier man har eller hur stor ens Mercedes är. Forskare, doktorander och
andra vetenskapsmän *betalar* för att få sina alster granskade av andra
vetenskapsmän, bara av glädjen att dela med sig och driva vetenskapen framåt.
Att information och kunskaper är allmän egendom är så grundläggande för detta
samhälle att det inte ens ifrågasätts. All denna information publiceras i
några tusental olika vetenskapliga tidskrifter världen över, med extremt liten
spridning, som framställs *av* vetenskapsmän *för* vetenskapsmän (eller
kvinnor för den delen). Numera börjar allt fler av dessa tidskrifter helt
eller delvis utnyttja till elektronisk publicering som ett billigare
alternativ till pappersjournalerna, även inom "mjuka" vetenskaper som
Sociologi och Psykologi.
Det vetenskapliga samhället har skapats för att befria forskningen från
den samhällsliga maktapparaten. Det enda sättet att göra detta är nämligen att
bygga upp en kultur med egna ramar och värderingar, vilket även hackarna för
länge sedan har upptäckt.
Som du förstått har det vetenskapliga virtuella samhället tydliga
gemensamma drag med hackarnas subkulturella *Scen*. Man byter information
fritt sinsemellan och struntar i marknadsekonomin. Detta ställer givetvis till
det för många ekonomer som helst skulle se att alla människor handlade efter
en rationell marknadsmodell, men det vetenskapliga samhället låter sig inte
kommersialliseras, hur gärna samhället i övrigt än vill. Som grädde på moset
är det vanliga samhället också *beroende* av det vetenskapliga samhället. Utan
vetenskapen sker mycket få framsteg och utbildningen av nya chefer,
ingenjörer, psykologer osv är helt avhängig det vetenskapliga samhället.
Alltså är man tvungen att stödja dessa vetenskapsmän med pengar. Som tack för
detta stödjer vetenskapsmännen i sin tur hackare och en del andra subkulturer
genom att ställa upp med fritt tillgängliga datorer.
Varför hjälper vetenskapsmännen hackarna? Enkelt. De är beroende av dem.
Hackarna står för en stor andel av uppslagen till nya uppfinningar och
forskningsområden. Dessutom jobbar en del av dem på universiteten och
högskolorna. En del jobbar på företagen som producerar informationstjänster,
och en del finns till och med på de allra största företagens dataavdelningar.
Det är faktiskt så, att samhället i övrigt är beroende av både det
vetenskapliga samhället och hackarnas Scen. Konflikterna vi ser är produkter
av att det teknokratiska samhället med vetenskapsmän och hackare i spetsen
håller på att öka sin makt över det vanliga, marknadsekonomiska samhället.
Anledningen till att etablissemanget vill styra om finanserna för Internet är
bakom ytan det gamla vanliga: *Man är rädda om sin MAKT!*
_Marknadens Paradigm_
Vi måste försöka förstå hur den här konflikten uppstår. Vårt samhälle som
det ser ut idag är inriktat mot allt högre specialisering. Hela vår ekonomiska
marknadsmodell bygger på specialisering, eller rent av *ständigt ökad*
specialisering. Produktiviteten i detta system måste ständigt öka för att ge
ett antal anonyma aktieägare avkastning på sina aktier, så att de kan köpa och
äga ännu mer.
Om jag vill utveckla en programvara skall jag ha en idé. Sedan skall jag
starta ett företag, anställa så många programmerare jag behöver och leta reda
på lämpliga finansiärer. Kan jag inte hitta finansiärer är min idé dålig,
eller så har jag letat på fel ställen. När produkten skall säljas anlitar jag
speciella företag för distribution, marknadsföring och kopiering av
programvaran.
Exakt så här ser vilken chef som helst på vilket mjukvaruföretag som helst
på processen.
Problemet med den här synen är att det inte finns någon plats för kreativ
skaparlusta hos programmerarna själva. Jag som chef måste med benhård hand
styra dem in på rätt väg. Jag får aldrig tappa kontrollen på vilken produkt
jag vill ha i slutändan, och om programmerarna kommer med egna idéer kan jag i
och för sig lyssna på vad de säger, men det är *jag* som projektledare som
skall avgöra om denna idé skall få lov att vara kvar i den slutgiltiga
produkten eller inte. Någon plats för fritt handlande för individen finns inte
i det marknadsekonomiska tankesättet. Bara projektledaren skall veta vad som
verkligen händer med produkten, men de individuella programmerarna skall helst
bara känna till sin egen lilla del. Det tycks alltid finnas en hierarki
underförstådd i denna organisation.
Marknadsekonomiskt tänkande bygger också på en dold funktion för att gömma
kunskaper. Det vore olycka för projektledaren om programmerarna fick kunskap
om hur liten makt över den skapande processen de egentligen har. Det samma
gäller alla hierarkiskt organiserade företag. De enda som skall ha någon som
helst koll på vad som egentligen händer inom ett företag är ledningen. Om
arbetarna skall få veta något om vad som är på gång, sker det genom
kontrollerad nyhetsförmedling där informationen är väl utformad i form av gula
papper som skickas ned i de anställdas fack, och där man berättar om utvalda
delar av företagets göromål som är menade att ytterligare öka medarbetarnas
motivation.
Vi har att göra med en maktbild som är allt annat än demokratisk. Det är
denna sneda maktbalans som är anledningen till att företag fungerar mycket
bättre än stater. Frånvaron av demokrati är nämligen enormt effektiv. Det är
ingen hemlighet att det demokratiska intåget i det svenska näringslivet i form
av medbestämmandelagen (MBL) etc, har minskat effektiviteten i företagen.
Arbetarna skall handla under ledningen och inte på eget bevåg.
Företagsledningarna har därför uppfunnit snillrika mekanismer för att trots
detta begränsa demokratin inom företagen. Dessa består till exempel i ständig
omorganisation, i syfte att dölja maktmekanismerna och ge de anställa en
känsla av att de kontrollerar sitt eget arbete.
I rak opposition till detta står hackarnas etik, cyberpunkideologin och
teknokratin. Samtliga synsätt förutsätter att programmerare är kreativa,
uppfinningsrika, och *ifrågasättande*. Marknadsekonomin bygger på att
övergripande planer *inte* ifrågasätts förrän de är genomförda. Det är därför
företag är så noggranna med att anställa endast ingenjörer från universitet
och högskolor, som därmed klarat den sociala skolning som lärt dem att *inte
ifrågasätta*. De individer som ifrågasätter skickas till andra delar av
samhällsapparaten: forskning, politik och inte minst *brottsindustrin*, för
att producera information av ett slag som på annat vis är nödvändig för
samhället.
//Linus Walleij
CCC WWW CCC WWW CCC WWW
CC :CC| WW CC :CC| WW CC :CC| WW
C : W C | W C : W C | W C : W C | W
W C : W C | W C : W C | W C : W C | W
|W C: :W C| |W C: :W C| |W C: :W C| |W
| W C : W C | W C : W C | W C : W C | W C
| W C : W C | W C : W C | W C : W C | W C
C |WW: WW CC |WW: WW CC |WW: WW CC |WW:
CCC WWW CCC WWW CCC WWW CCC WW
oooooooooooo .oooooo. oooooooooooo
`888' `8 d8P' `Y8b `888' `8
888 888 888 888
888oooo8 888 888 888oooo8
888 " 888 888 888 "
888 o `88b d88' 888
o888ooooood8 `Y8bood8P' o888o
+----------------------------------------------------------------------------+
¦ Phreak 020 - Http://come.to/phreak020 - Joina Mailinglistan! ¦
¦ #Phreak020 på DALnet och EFnet //Celsius ¦
¦ Artiklar sändes till celsius@mindless.com ¦
¦ Tack Till VSU, VSP, KBB och 020 för inspiration! ¦
+----------------------------------------------------------------------------+