Digital Underground - Phreak 020 #phreak-6

___________ __ __ ___________ _________ __________ ___ ___ | _____ | | | | | | _____ | | | | ______ | | | / | | | | | | | | | | | | | | _____| | | | | | | / / | |_____| | | |__| | | |_____| | | |_____ | |______| | | |/ / | _______| | | | _______| | _____| | ____ | | / | | | __ | | |\ \ | | | | | | | |\ \ | | | | | | | | \ \ | |_____ | | | | | | \ \ | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |___| |__| |__| |___| |__| |_________| |__| |__| |___| |__| ________________ _____________ ________________ | __________ | | | | __________ | | | | | | |-----| | | | | | | | | | |___| / / | | | | | | | | / / | | | | | | | | / / | | | | | | | | / /_______ | | | | | |__________| | / | | |__________| | |________________| |______________| |________________| Nummer 6 - 1999-04-23 .-------. Innehåll '-------' ¤ Ledare ¤ Datorbibeln ¤ Skapelseberättelsen ¤ Trosbekännelsen ¤ Välsignelsen ¤ #620 Buggen ¤ Sprängämnen #2 ¤ Copyright finns inte 2.0 - Hackerkulturens Gräsrötter .-----. Ledare '-----' Nu var vi här nu igen, med en mp3a som alla kommer känna igen... Detta nummer blev ett av dom mer misslyckade nummeren i Phreak 020, men inte helt värdelöst för det... Lyckades se 026-STORMGATAN-WANNABE-LAMER-(GAMER) förra helgen och så var den förstörd =), och jag ger inte ut mitt IRL telefonnummer heller. BRYNÄS har ju vunnit SM-Guld, själv tvivlade jag aldrig, ganska självklart tycker jag. Om du åker fast för att ha prövat något illegalt härifrån så referera gärna till zinet =), men det är inte vårt fel att du åker fast. Det är ju en fördel om du läser detta zine i edit eller något annat program som kan läsa DOS text(inte notepad). Let's Phreak... Denna gång i zinet kollar vi på följande Datorbibeln, #620, Sprängämnen och Copyright finns inte 2.0. .----------. Datorbibeln '----------' Från SPA Ezine #1, what more can I say? .--------------------------------. Datorbibeln - Skapelseberättelsen '--------------------------------' I begynnelsen skapade Commodore Inc ROM och RAM. Och ROM var öde och tomt. Den Helige Guru svävade över RAM. Och Commodore sade "Varde Ljus"; och Powerlampan tändes. Och Commodore såg att ljuset var grönt (eller rött, på 1.2). Och Commodore skilde Powerlampan från Drivelampan. Och ljuset kallade han On och mörkret Off. Och Commodore sade "Varde mitt på kretskortet en processor som skiljer 1 från 0". Och det skedde så. Och Commodore kallade processorn M68000, och ettorna och nollorna för bitar. Och Commodore såg att den var snabb, 7.14 MHz. Och CBM sade "Låt på TVn vara en bild som skiljer On från Off" Och på TVn var en bild av en Hand och en Diskett. CBM såg att den var ful. Och Commodore sade "Må kretskortet frambringa ett vimmel av kretsar och mojänger". Commodore såg att det var förbannat komplicerat. CBM välsignade kretsarna så att de skulle funka i multitasking. Och de anställda på Commodore tog semester i två dagar. Och på sjunde dagen skapade Commodore Workbench, AmigaBasic och andra oanvändbara saker som de la in på de Heliga Disketterna. Disketterna kallades Workbench, Extras och Lär-Dig-Själv. Commodore sålde senare sin skapelse och tjänade stora stålar till sitt schweiziska bankkonto. .----------------------------. Datorbibeln - Trosbekännelsen '----------------------------' Vi tror på Commodore Inc allsmäktig, ROM och RAMs skapare. Vi tror ock på Amigan, dess enfödde Dator, vår Herre, avlad av den Helige Guru, född av Hong Kong Electronics, pinad av flera Lamers, Formatterad, Zappad och Nedgrävd i en grop, nederstigen till Angelskog, på tredje dagen lagad och reparerad, uppstigen till Kontoret, sittande på allsmäktig Commodores högra sida, därifrån igenkommande till att döma Lamers och Coders. Vi tror ock på den Helige Guru, en helig, allmännelig fara, de heligas Plåga, syndernas Straff, de levandes död och inget liv. .-------------------------. Datorbibeln - Välsingelsen '-------------------------' Commodore välsigne oss och bevare våra program. Commodore låte sin Skärm lysa över oss och vare oss nådig. Herren vände sin Skärm mot oss och give oss en Blitterskola. I Commodores, Amigans och den Helige Gurus namn. Enter //MexPower .----------. #620 Buggen '----------' Som vissa kanske noterat skrev jag en artikel till Mr Headache's Underground för ett tag sedan, där jag berättade hur man kunde ringa gratis från kortautomat till telefonnummer som började på nummret 20 och som låg innanför riktområdet. Well, jag tänkte faktiskt skriva om det i SPAEZ också.. av den anledningen att jag vill veta ifall det finns fler ställen runt om i landet där knepet fungerar (dvs fler ställen än en just det samhälle där jag bor som det finns abbonenter med inledande telenummer på 20). Känner du någon inom ditt riktnummer med telenummer 20XXXX så hör av dig till SPA snabbt utav bara helvete, då är det ju ett grymt bra teleknep:) Okej.. för er som inte vet vad jag jiddrar om så ska jag förklara det. Utanför Helsingborg finns det 3-4 samhällen där ALLA abbonenter har telenummer som börjar på 20 (dvs 20XXXX), och till dem kan man ringa HELT gratis ifrån en vanlig teleautomat, under förutsättningar att man är inom samma riktområde (042 i detta fallet), genom att göra följande: 1) Lyft luren och slå ner klykan så fort som kopplingstonen hörs. 2) Slå _snabbt_ 6# och då ett ö visas på skärmen slår du numret (20XXXX). Som du förstår har jag och alla andra en enorm användning för detta knep, eftersom vi ju inte längre behöver något fuxing Phelia-kort för att ringa till polare. Varför knepet funkar vet jag inte, men troligen är det en bug hos Phelia som gör att automaten uppfattar det som ett gratisnummer á la 020, eftersom ö'et antagligen representerar en 0'a, och följt av 20 blir det, just det, 020. Av den anledningen kan man inte ringa till 20-nummer utanför riktområdet (då blir det ju inte "020", om man har ett riktnummer på tex 042 innan). Ännu har Phelia inte gjort något åt saken, och det fungerar *utmärkt* fortfarande. På de nya automaterna (de som tillverkas from nu) är buggen dock åtgärdad.. kanske det beror på att W0nka och några andra *idioter* gick ner till Phelia och frågade om de kände till buggen, vilket de inte gjorde och i respons fick SPA'arna var sin biobiljett.. *hata Phelia.. fan kunde de inte har gett _liiiite_ mer?*. En tid senare gick W0nka och de andra ner till Phelia-butiken igen, denna gången för att testa knepet på automaten som Phelia har *inne* i butiken. Ganska fräckt.. använda knepet mitt framför ögonen på Phelia och i deras egen butik.. //Zitech, SPAEZ #1 .--------------. Spräng ämnen #2 '--------------' Andra receptet på sprängmedel, kommer mer senare... Jag har dock inte testat detta recept, och kommer inte göra det heller. What more can I say? ------------------------------------------------------------------------------ NITROGLYCERIN & TROTYL & SPRÄNGDEG !! ------------------------------------------------------------------------------ Tillverkning av nitroglycerin och trotyl är ganska enkel med tanke på att ingredienserna finns hos närmaste färghandlare ! Grundingredienserna består av två syror, koncentrerad svavelsyra och koncentrerad salpetersyra. Båda dessa går att köpa i 5-liters dunkar i närmaste färg och kemiaffärer. NITROGLYCERIN: För att tillverka nitroglycerin behövs förutom ovan nämda syror även glycerin (finns i samma affärer som syrorna). Det ska vara ren glycerin, den får inte vara utblandad med något annat. Blanda 2 delar svavelsyra med 1 del salpetersyra i en glas eller plast- behållare. En reaktion uppstår vid blandningen och värme uppstår. Efter det att syra- landningen har svalnat hälles försiktigt 1/2 del glycerin ned under omrörning (O.B.S. Stor försigtighet bör ske när glycerinet nedhälles). Värme uppstår åter igen. Rör om ordentligt, låt sedan blandningen sedan stå några timmar. Nitroglycerinet har nu lagt sig som "olja" ovanpå syrablandningen. Den tömmer man försiktigt över till en glas eller plast- behållare. På grund av syrarester bör man rena nitroglycerinet genom att hälla det i en svag alkalisk blandning, tex20 delar vatten och 1 del natriumhydroxid. Blandningen röres om och får sedan vila en stund. Nitroglycerinet har åter lagt sig som en olja överst i blandningen. "oljan" hälles försiktigt över i en ren glas eller plastbehållare, det är rent nitroglycerin! För att testa att så är fallet så tömmer du ut en droppe (ej mer!!) på ett platt järnföremål, en flat sten duger ochså bra. Smäll nu till droppen med en hammare, smäller det som ett pistolskott, ja då är det nitroglycerin som du har fått fram! Förvara det i ett tätslutande glas eller plastflaska. ( O.B.S. AKTAS FÖR STÖTAR). TROTYL: Den ända skillnaden är att man byter ut "glycerin" mot lösningsmedlet toulen. Det kan man ochså köpa i färg och kemiaffärer. SPRÄNGDEG: Blanda diselolja med 10% notroglycerin. Detta för att få degen att detonera lättare. Men andra ord så behöver man inte blanda i nitroglycerin. Men kan använda ren diselolja. Ammoniumnitrat, populärt kallat "kvävenitrat" (finns att köpa på lantmanna, det är nämligen konstgödsel!) Mals till mjöl och blandas med diseloljan tills det att konsisensen blir som deg. För att detonera sprängdeg så används oftas tändhattar med elektrisk tändning, men det gå naturligtvis även att använda vanliga tändhattar !! //Matrix .----------------------------------------------------. Copyright finns inte 2.0 - Hackerkulturens Gräsrötter '----------------------------------------------------' Här är den tredje delen till den kända boken Copyright finns inte, Version 2.0. För att kunna läsa den så används en speciel teknik för att markera fetta ord och kursiva ord. Om ett ord markers med _understreck_ så betyder det att ordet är i fett stil, och är det *stjärnor* runt ett ord betyder det att ordet är kursivt. Det kommer komma ett nytt kapitel i varje nummer tillsvidare... Bokens hemsida är: http://www.df.lth.se/~triad/book/ _HACKARKULTURENS GRÄSRÖTTER_ Hackarkulturens gräsrötter bestod av alla de radioamatörer och elektronikhobbyister som byggde sina egna mikrodatorer med de första hemmabyggsatserna. Radioamatörerna uppstod redan runt 1915 och florerar i olika läger, där de mest puritanska fortfarande anser att telegrafnyckeln och morsealfabetet är det yppersta verktyget för internationell kommunikation. Andra anser att radiotelefoni, dvs komradio, är att föredra. Andra åter, har slagit sig på amatör-TV och andra fuskar med datakommunikation via radio. Radioamatörer finns i varje svensk stad och by värd namnet och många av dessa har idag gått över till datakommunikation via Internet, där de utforskar ännu ett område för kommunikation. Radioamatörerna var på sätt och vis de första hackarna. Tidigare till och med, än hackarna på MIT. Radioamatörerna har till skillnad från hackarna mycket sällan attraherat ungdomar i någon större utsträckning. Detta beror dels på att det (i Sverige) fordras att man är 16 år och har tagit ett radiocertifikat (sk C-certifikat) för att få syssla med radio. En normal ungdom i Sverige idag har inte råd med de kurser och prov som krävs för att få sända radio. En del gör det ändå, och kallas då radiopirater. Om man sänder amatörradio utan certifikat är det inte många som bryr sig, bara man inte ställer till problem för andra. Men det gäller att hålla sig till rätt frekvenser. Om man börjar sända ut radio på frekvenser som reserverats för andra ändamål, exempelvis militärer och brandkår, kan man bli spårad och dömd till böter för detta. För att kunna hålla rätt på vilka frekvenser man skulle utnyttja för att inte ställa till problem för sig själva och för andra, fordrades tidigt ett internationellt samarbete mellan radioamatörer. På så vis grundlades det första *virtuella samhället*, oberoende av nationsgränser, men begränsat av apparaturen. Radioamatörerna förkroppsligar mycket av den kultur som senare har överförts till hackarkulturen: en faschination för dels teknologi (maskiner) och dels för kommunikation med andra människor. Några vill alltid hitta nya, häftiga mackapärer (teknikdårar), andra vill bara kommunicera med andra människor så smidigt som möjligt och försöker ständigt förbättra dessa system (evolutionister), och en del känner att de har funnit en teknisk nisch de behärskar, och stannar där (de kallas ibland stockkonservativa). Och sedan finns det de som de andra inte vill kännas vid: de som tycker att det häftigaste i världen är att sända piratradio. De som vill använda tekniken som ett medel att utmana samhället. De första elektronikhobbyister som slog sig på datorer samlades till en början speciellt kring den absolut första hemdatorn _Altair 8800_ som började säljas som byggsats i USA i början av 1975. Datorn hade fått sitt namn från en planet i ett avsnitt av TV-serien Star Trek och såldes i så stor mängd att några av entusiasterna skapade sina egna användargrupper. De var genomgående elektronikamatörer, och inte sällan ingenjörer till yrket. Få eller inga var ungdomar. Hos dessa, såväl som hos högskolefolket, uppstod samma sorts tekniska begeistring och förhäxning vid programmeringsarbetet som kunde hålla hackarna vakna hela nätter och få dem att glömma allt utom maskinen. Användargruppen i Silicon Valley, San Francisco var den mest aktiva. Den hette _Homebrew Computer Club_ (Klubben för hembrända datorer), och bland medlemmarna fanns bl a _Steve Wozniak_, en hängiven hackare som senare skulle bygga datorn _Apple II_ som hans kamrat _Steve Jobs_ sedan 1977 lyckades marknadsföra som den första riktigt stora hemdatorn. Långt senare, en bit in på 80-talet, tillverkade de en professionell dator som hette MacIntosh, och som än idag är ståndaktig i den stenhårda konkurrensen. I Sverige hette motsvarigheten till Homebrew Computer Club _PD68_ -- en klubb för glada ingenjörer och andra som tyckte att mikrodatorer var det roligaste som fanns. Man utgav bl a tidningen MPU-laren. Tyvärr vet jag inte så mycket mer om denna klubb. _Hemdatorer För Bred Publik_ År 1978 byggde det svenska företaget _Data Industrier AB_ (DIAB) på uppdrag av Luxor och Scandia Metric en dator som hette _ABC80_. Medan DIAB gjorde själva datorn konstruerade Luxor lådan till datorn, monitorn och tangentbordet. Förutom att den hade svartvit skärm och som sagt krävde en speciell monitor för att kunna användas, var det inget fel på denna dator. Precis som när det gällt de samtida datorerna Apple II och Tandy Radio Schack TRS(som med tanke på namnet tydligen var en förbild) i USA trodde den etablerade databranchen att dessa datorer var i det närmaste oanvändbara. IBM var fullständigt ointresserade. Trenden var att utveckla minidatorer som Digital Equipments DEC-monster och liknande maskiner. Branchens giganter med IBM och Digital i spetsen hade tidigare trott att det runt år 2000 skulle finnas c:a 50 stora datorer i hela världen som användarna anslöt sig till via nätverk. Vad som fick Luxor och Scandia Metric att utveckla en persondator för gemene man är höljt i dunkel. Antagligen hade chefsingenjörerna hört talas om utvecklingen på persondatorområdet i USA där både Apple II och TRSbörjat serieproduceras, och på något vis lyckats övertala företagsledningen att göra en liknande satsning. ABC80 fann stor kärlek bland Sveriges allra första hemdatorentusiaster som länge väntat på en dator värd namnet. (Allt som ditills erbjudits hade kostat skjortan och importerats från USA.) Nu fick man en -- och till råga på allt en svensk sådan. 1981 efterföljdes den av ABC800. 1980 bildades så *ABC-klubben* av elektronikentusiaster, ingenjörer och annat datorintresserat folk under ledning av hemdatorlegenden _Gunnar Tidner_. Redan från början var ABC-klubben intresserade av datakommunikation, och mot slutet av året kunde man slå upp vad som antagligen var Sveriges första idéella BBS: *Monitorn*, som fungerade tack vare ett program skrivet av Gunnar Tidner själv. Under 80--talet hette sedan nästan alla svenska BBS:er *X-monitorn* (Örebro-monitorn, Eskilstuna-monitorn etc) som en hyllning till Tidners genombrott. Klubben har fortfarande en monitor som används som intern växelstation för allt möjligt. ABC-klubben växte explosionsartat; hemdatorintresset i Sverige var i princip lika enormt som i USA. Klubben blev centrum för alla debatter om datateknik runt ABC-datorerna och datakommunikation i största allmänhet. I början av 1985 fick ABC-klubben genom avtal tillgång till en DECdator på datacentralen QZ i Stockholm. På denna startade man en central BBS, eller vad vi kan kalla en riktig konferens, med olika diskussionsgrupper. Denna BBS kördes på QZ:as KOM-system och fick namnet *Q-Zentralen*. Zentralen liknade datanät som fanns (och fortfarande finns) runt om i världen, t ex Compunet i England eller Usenet och Prodigy i USA. I diskussionsgrupperna på Q-Zentralen figurerade många av de personer som senare skulle bli viktiga nyckelpersoner i det kommande elektroniska Sverige: _Sven Wickberg_, _Anders Franzén_, _Henrik Schyffert_ och _Jan-Inge Flcht_. Det var först i och med dessa hemdatorer i början på åttiotalet som någonting verkligen hände. Nu var det inte längre nödvändigt att kunna tillverka sin utrustning själv, och därmed kunde var och en som hade råd få tillgång till en egen dator, om än inte alltför avancerad. En hel uppsjö hemdatorer dök upp över en natt, i USA såväl som i Europa: Sord, Atari 800, Sol, Texas TIVicSpectravideo m fl. De flesta var dagsländor som bara fanns på marknaden några år innan tillverkningen lades ned eller företagen som stod bakom maskinerna gick i konkurs. De hemdatorer som överlevde konkurrensen var egentligen (i Sverige) bara tre: _Sinclair ZX_ (tack vare sitt låga pris), _ABC80_ (tack vare sina industriella tillämpningar och starka support från ABC-klubben), och _Commodore 64_ (hädanefter kallad _C64_), som överlevde helt enkelt därför att den var den mest tekniskt avancerade hemdatorn vid den tiden. Även de första PC-maskinerna dök upp i början av 1981, men betingade sådana hutlösa priser att ingen normal människa skulle betrakta dem som hemdatorer. I Amerika var överlevde _Apple II, Atari 800, Commodore PET_ och _Commodore 64_. Apple II var för Amerika vad ABC80 var för Sverige. Än idag finns det ihärdiga Apple II-fanatiker som fortfarande använder sina datorer från slutet av 70--talet, liksom vi i Sverige ännu har ihärdiga ABC80 användare, varav några ännu utgör den hårda kärnan i ABC-klubben. Till en början var de flesta europeiska hackare av samma typ som de amerikanska; gamla radioamatörer, ingenjörer och elektronikenstusiaster som drömde om att få använda en *riktig* minidator som VAX eller IBM (dessa härliga, stora grå, kylskåpsliknande saker), och inte bara hålla på med hemdatorer. Hackarkulturen från 60--talets MIT och den elektroniska förlängningen av radioamatörerna sågs som ett ideal; en riktig hackare var en person som skrev program som gjorde något nyttigt (eller något som såg ut att vara nyttigt) eller en som behärskade elektronik och kunde bygga om sin egen dator och på så vis imponera på sina kompisar. De lyckligaste datorklubbarna hade kunnat köpa in en begagnad minidator från något företag och startat egna BBS:er kring dessa. Sådana hackare som börjat med ABC80, minidatorer och elektronik blev i regel chockade och närmast äcklade av den kultur som uppstod kring mitten på 80--talet i och med Commodore 64-invasionen (som jag behandlar i stycket *Subkulturernas Subkultur* lite längre fram). Många av dessa hackare har idag skaffat sig en PC och anser det vara en ädel konst att skriva sharewareprogram och liknande riktiga sk *hack*. Det var också hackare av den här typen som startade det alternativa datanätverket *Fidonet*. Det var amatörerna _Tom Jennings_ och _John Madill_ i San Francisco som utarbetade ett system där olika BBS:er ringde upp varandra efter ett visst mönster och som genom skicklig samordning lyckades uppbringa lika god täckning som Internet, med den skillnaden att posten gick lite långsammare i och med att man saknade permanent uppkopplade förbindelser. Istället förmedlades posten genom olika mellanstationer som i ett gammalt hederligt postsystem. På detta vis kunde man också starta diskussionsgrupper som omfattade hela världen. I början av 1985 startades det svenska fidonätet av _Conny Johnsson_ i Karlstad. I och med att Internet blivit billigare är det många som tycker att Fidonet spelat ut sin roll. Långt ifrån alla håller med -- Fidonet är en genuin amatörskapelse medan Internet från början till slut är skapat av akademiker. Sedan länge finns dock bryggor mellan de båda nätverken så att användarna av båda näten kan skicka post till varandra. Hemdatorägarna blev ett begrepp, och många tonåringar fick sin första dator i mitten på åttiotalet. De flesta futuristiska föräldrar som köpte sig en hemdator hade nog inte tänkt sig att deras söner (och ibland döttrar) skulle använda datorn så mycket som de gjorde, men genom en miss i marknadsföringen av hemdatorerna kom det att bli så. Man gick nämligen ut med parollen att hemdatorerna skulle användas till ekonomi, ordbehandling och dataregister, något som de för det mesta visade sig ganska värdelösa till. Det var uppenbarligen enklare att slå upp ett recept i en kokbok än att starta hemdatorn och leta reda på det i något dataregister som tog 5 minuter att ladda in. Det enda "nyttiga" maskinerna verkligen dög till var ordbehandling eller enklare kalkyler, något som få var vana vid eller förstod att uppskatta. De enda vuxna som använde sina hemdatorer ordentligt var nästan samtliga tekniker eller tekniskt intresserade som kunde sitta hela nätterna igenom och bråka med sin ABC80 för att få den att göra det ena eller det andra. Många var elektronikhobbyister som använde datorn för att bygga om den för sina egna ändamål. (Jag tillhör själv den våg av ungdomar som blev helt fångade av ABC-datorerna i 13--14 års åldern: dessa var för många en entrébiljett till den elektroniska världen.) Det skulle dröja ända in på 90--talet innan hemdatorn slog igenom på allvar som verktyg i hemmen, men då med besked. Det är först nu IBM PC har blivit allmän egendom. Hade det inte varit för Altair 8800, Apple II, Atari 800 och ABC80 hade IBM för övrigt aldrig kommit på tanken att tillverka PC-maskiner. Tidens melodi var att tillverka stordatorer; enorma burkar som slukade flera kilowatt ström och alstrade mer värme än en ångpanna och inte kunde fungera utan ett separat kylsystem. Idén med en egen dator för varje användare *är och förblir* en hackaridé som går ända tillbaks till MIT, där man jobbade ensam med sin PDPmånga sena nätter. Hade inte dessa mikrodatorer uppstått hade industrin säkerligen fortfarande arbetat på sina 50 datorer som skulle klara av att försörja hela världen med datorkraft. Utan mikrodatorerna hade moderna system för datoranvändning som den populära *Client-Server* modellen där stora och små datorer samsas och delar på arbetet i ett nätverk, aldrig blivit påtänkta. //Linus Walleij .----------------------------------------------------------------------------. Phreak 020 - Http://come.to/phreak020 - Joina Mailinglistan! #Phreak020 på DALnet och EFnet //Celsius Artiklar sändes till celsius@mindless.com Tack Till VSU, VSP, KBB och 020 för inspiration! '----------------------------------------------------------------------------'

← Svenska e-zines (1990-2008)