OBS! Denna textfil ingår i ett arkiv som är dedikerat att bevara svensk undergroundkultur, med målsättningen att vara så heltäckande som möjligt. Flashback kan inte garantera att innehållet är korrekt, användbart eller baserat på fakta, och är inte heller ansvariga för eventuella skador som uppstår från användning av informationen.
### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [#011- Vgen Ut v0.94 ] _____________________________________________________________________ "VGEN UT v0.94" - ej avslutad version av THE GNN/DualCrew-Shining/uXu ------------------------------------------------------------------------ Notera fljande angende denna textfil: Detta r den absurda historien om Herman Hansson och hans obetydliga liv i det framtida Megastockholm. Tyvrr r historien ej avslutad och jag inbjuder alla som finner den intressant en mjlighet att sjlva frska avsluta den. Namnet 'Vgen ut' r bara ett arbetsnamn och behver ndvndigtvis inte bli textens slutliga titel. Frslag och tips kan vnligen e-mailas till Underground eXperts Uniteds redaktr The Chief (chief@lysator.liu.se), eller snail mailas till "The GNN/uXu, c/o Svensson, Kantorsgatan 4:415, 754 24 Uppsala". Dock tillter jag ingen att sprida nya versioner av historien utan att frst ha ltit uXu godknna manuskriptet. Storleken p nya frslag r obetydlig, huvudsaken r att den hr jvla historien ngon gng blir klar. Min idtorka r total och jag har absolut ingen inspiration sjlv. Jag kan bara hoppas att ngon annan har det. The GNN, Februari 1994. ------------------------------------------------------------------------ 'VGEN UT' PROLOG: SLUTET. Allting slutade p detta vis: Homo Sapiens torkade av sig havets vatten, utvecklades till en intelligent varelse med rak rygg och tog dd p sig sjlv med hjlp av potatischips. Japan hade i slutet av det tjugonde rhundradet tagit hand hela vrldens tekniska utveckling och invaggat alla i tryggheten att mnskligheten stod p toppen av sin karrir utan risk fr att falla handlst bakt. Butiker fylldes av nya produkter, den ena meningslsare n den andra. Huvudsaken var inte att mnniskan fick produkter den hade nytta av. I dessa moderna tider var huvudsaken var att folket "fick skrda frukterna av sin egen intelligens" samt knna sig "ta igen sig efter tusentals r av jobbig evolution". Den Nya Evolutionen var en framtid med utveckling och lyx, utan ngot som helt barnsligt behov av naturen. Knda frfattare och psykologer betalades stora summor fr uttalanden om hur mnniskan har slppt sina band till naturen och ntligen gjort sig fria. Fria, frn naturens resurser som envisades med att ta slut hela tiden d jordens befolkning passerade trettio miljarder invnare. Naturen var ond. Den hade hindrat mnniskan frn att utvecklas i flera tusen r genom ren utpressning. P reklampelare, i tidningar, mellan barnprogrammen gjordes stndig reklam fr MAF - Mnskliga Arm-Fraktionen - vars ml var att befria mnniskan frn Naturens jrngrepp. Till sin hjlp hade MAF de bsta forskarna och - naturligtvis - opinionens fulla std. Naturen framstlldes likt ett monster som hnade och skrek mot den lilla mnniskan. Ett vanligt reklaminslag p teve kunde se ut ngot i stil med: En vlkldd man kommer gende p en enorm asfalterad plan som strcker sig bortom horisonten. Han vnder sig mot tittaren och sger: - I hundratals r har mnniskan kmpat mot en djvul! Bilden byter skepnad och ratalet 1945 tonar upp. Tv mn blickar ut mot en ken. Ett starkt ljussken fljt av en smll lyser upp horisonten. Nr dammet lagt sig kramar de tv mnnen om varandra och utbrister: - Vi klarade det! Den frsta atombomben! Deras gldje bryts dock d ett enormt monster glider upp frn ingenstans och vrlar med en skrckinjagande stmma: - Nej! Utvecklar ni denna produkt kommer jag att ta livet av mig OCH TA ER MED MIG! Mnnen kryper ihop av frukan och bilden byter skepnad igen. rtalet 1954 dyker upp i en skylt. Bakom ratten p en glnsande cabriolet frdas en pojke och en flicka mot en vacker solnedgng. Ljuvt elektronisk musik spelas men frbyts till hrda ackord d solen skyms av en demon som vrlar: - Nej! Stannar Ni inte omedelbart kommer jag att frsura mina sjar och gra luften omjlig att andas! Bilen sladdar ner i diket och exploderar med en smll. Skrockande drar sig demonen undan. Bilden byter tillbaka till den vlkldde mannen. - Fortstt titta p denna kanal fr ytterligare nederlag i mnsklighetens historia! Ett telefonnummer dyker upp, men gr inte att se eftersom solen kvickt hoppar ner bakom den asfalterade horisonten. En rst hrs i mrkret: - Upp igen, annars... Solen kommer tillbaka och numret blir synligt. Mannen sger: - Vi tmjer denna djvul! Ring nu och ge Ditt bidrag! Inga bidrag r fr sm! Ring nu! Det behvdes nu ingen natur. Skogen ersattes med kopior i plast d syret nu kunde framstllas p annat och mer effektivare stt. Havet och sjarna rensades p liv. Behagligt tempererat vatten med natriumklorid ersatte de sura sjarna och haven. Vitt kakel istllet fr slam och dy. Ett tak planerades att lggas ver Jorden men av ekonomiska skl beslutade man dock att ge solen en chans till. Den var fortfarande gratis. Strkta av det sjlvfrtroende man nu erhllit tack vare floden av elektroniska konsumtionsvaror frn fjrran stern och den globala vertygelsen att mnniskan var oddlig, beslutade sig ngra forskare i England fr att satsa p genmanipulation i kommersiellt syfte. Ledaren fr gruppen frklarade fr sin hord av vita rockar: - Japsarna m klara av allehanda lyxprylar men nu r det dags fr lite mer - h - viktigare produkter! Man applderade och satte omedelbart igng med att framstlla potatisar stora som hus utan skal som saltade och pepprade sig sjlva. Patentet sldes till en tillverkare av potatischips som nu kunde skrota sina skalande, saltande och pepprande robotar. Efter ngra mndader var Rogers Gen-Pepparchips AB den ledande koncernen i hela vrlden, alla kategorier. Chipsen var inte bara enkla och billiga att framstlla, plitliga lkare intygade ven att de innhll alla fdomnen en modern mnniska behvde. Folk rusade till affrer och kpte med ett leende kilovis med Rogers Gen-Pepparchips. Presidenter, statsministrar och diktatorer prisade detta ytterligare bevis fr mnniskans verlgsenhet. Svlten i Afrika och Asien var ett problem som nu bombades bort med hjlp av stridsflygplan lastade med hundratusentals psar Rogers Gen-Pepparchips. Hoppet vcktes ter i ansikten som sett dden i vitgat. Det regnade manna frn himlen. Likhetstecken sattes mellan frlsning och en tugga av Rogers Gen-Pepparchips. Medan mnniskorna dansade p gatorna i sitt lyckorus, spottade en dammig dator ut en lng lista ver diverse biverkningar chipsen medfrde. Ingen sg ngonsin listan men det hade inte spelat ngon strre roll eftersom det d var frsent att gra ngonting t saken. Fyra dagar efter Rogers Gen-Pepparchips monumentala genombrott p vrldsmarknaden brjade generna som inplanterats i potatisen ven bli biologiskt aktiva i mnniskor. Fljden blev, fr att gra en invecklad kemisk process enkel, att hela Europas befolkning utplnades p rekordtiden tv timmar. Efter det fljde en lngsam reduktion av den resterande vrldens invnare. Kaos och panik hann aldrig utbryta. Amerika frsvann utan ett ljud eftersom samtliga invnare avled samtidigt. I Australien tjt en nyhetsupplsare ngra hysteriska varningar innan han ramlade ihop ver mikrofonen i direktsndning. Tittarna skrattade skadaglatt t hndelsen innan de fll ihop ver sina sklar Rogers Gen-pepparchips i vardagsrummet. Det fanns ingen modern mnniska lngre. Den sista vnde blicken mot rymden och betraktade mnens hnflin. Innan han fll ihop hjde han rsten fr ett sista uttalande: - Om jag kunde begripa hur i helvete det hr kunde g snett. Planeten Jorden hade p nolltid frvandlats frn en livlig planet med glada varelser som vrkte sig i ett verfld till en spkstad med vindens sus som enda invnare. Ingen mnniska fanns kvar. Nstan ingen. 1. HERMAN HANSSON Klassen bestod av trettio uttrkade ynglingar, samtliga kldda i den obligatoriska skoluniformen bestende av vit trja och vita byxor. En runt svart mrke p trjan visade vilken klass individen tillhrde (bde innanfr och utanfr skolan), samt intelligenskvot. - Vad som utmrker Er, kra elever, r det faktum att ni inte har en minsta aning om ngonting. Herman tittade frsiktigt p sin klocka och noterade med gldje att endast tio minuter terstod. Han behll dock sitt allvarsamma minspel eftersom minsta tendens till leende under en lektion kunde uppfattas som en allvarlig provokation och medfra att lraren kastade ut honom. Lraren var en robot. Det var inget man frskte dlja numera. I brjan hade man envist hvdat att lrare hade en tendens att bli stelbenta av trapporna, ovanligt likbleka av brist p ljus och att den montona rsten ltt kunde frklaras som en produkt av fr mycket pratande. Att alla lrare i stort sett hade samma utseende frklarade med att de av en slump var slkt med varandra. Men en dag blev frvnade elever vittnen till hur en lrare mrkligt nog brjade droppa olja p golvet och upprepa samma mening om och om igen tills lektionen var slut. Nyfikna elever brjade frhra representater fr skolstyrelsen om frklaringar till den bisarra hndelsen men fick svaret att lren hade varit veranstrngd och en smula sinnessjuk. Nr flera lrare drabbades av samma symptom kunde inte saken frklaras lika smidigt. Slutligen erknde styrelsen att lrarna var programmerade robotar och fr att komma tillrtta med deras defekter installerades jrnklubbor i klassrummens tak, vilka effektivt korrigerade roboten med ett ordentligt slag mot skallen. Styrelsen intygade i samma veva att robotarna var mycket skickligt programmerade och innehll inte bara kompletta kunskaper utan ven en god portion pedagogik. Det fanns ingenting att oroa sig fr. Men efter orkneliga r i skolorna brjade robotarna mer och mer att haka upp sig. Ibland krnglade ven klubban vilket medfrde att eleverna var tvungna att lyssna p samma mening om och om igen tills lektionen var slut. Skolka var det inte tal om. Det straffades med livstids reglering, ett de vrre n dden enligt skolans lilla rda regelbok. - Ngot som gr er elever nnu mer intressanta fr oss intellektuella r det faktum att ni har inget sjlvstndigt tnkande. Ni dras till skrpkulturer som jrn till en magnet. Ni tror inte p det vi sger eftersom det vi sger r ver er intelligens. Det enda sttet att rda bot p detta faktum r det faktum att ni gr i skolan. Det faktum r ett gott faktum. Det faktum innebr att mnga av er en dag kommer att bli lika intelligenta som... (kort paus medan den sla processorn i roboten letade efter ett lmpligt ord) ...jag! Ren viljestyrka hindrade eleverna i klassen frn att brista ut i gapskratt. - Lyssna p oss intellektuella ty vi vet allt som ni inte vet! Vet vi ngot som ni av en hndelse skulle veta vet vi det mycket bttre och kan med en korrekt syntax uttrycka det. Lraren bjde sig ver katedern och tryckte in ngra knappar p tangentbordet vid en terminal. Svarta dataskrmen tndes bakom honom. Texten "Indoktro Pedagog" blinkade snabbt frbi innan skrmen presenterade tv personer som tittade uttrycktlst p klassen. Den ena var en ung flicka, ltt fr eleverna att identifiera sig med eftersom datorn gjorde en snabb analys av elevernas egna utseenden, konstruerade en blandning av samtliga och krde ut det p skrmen. Den andra personen r en ldre man, som tack vare sina trkiga klder och deprimerande utseende omedelbart frlorade klassens frtroende. Lraren utropade: - Skda! Skrmen gav ifrn sig ett pling tillsammans med texten "Hlsning. Avsnitt 13". Flickan brjade tala och ett bubbelgum avsljades i hennes mun: - "Tjaru va kul o ses lixom hare hnt nt ballt?" Kort paus. Herman krde handen genom sitt kortklippta ljusa hr och undrade vem som frivillgt kunde stlla upp som aktr i en sdan film. Mannen bredvid flickan brjade tala: - Goddag. Prisa de som styr! Alltid lika trevligt att se eder rask och kry! Skrmen slocknade och roboten viftade stelt men triumfierande med sina bleka hnder. - Som ni ser utrycker sig gentlemannen p ett mycket behagligare och intelligentare stt vilket avsljar stil, klass och livserfarenhet! Slut fr idag! Imorgon kommer vi att tala om moral. Under den korta rasten som fljde passade eleverna p att svra ver lrarens brist p inprogrammerad verklighetsuppfattning samt strcka en smula p ryggen. Dagens frsta lektion var ver. Klassen hade det fantasilsa namnet A3S. A stod fr statusklass A, trean stod fr skolstatus tre och S betydde helt enkelt att klassen var klass "S" i en skala frn C till U. Skola tre var knd fr att vara en av de bttre skolorna. Eleverna bestod enbart av statusklass A individer och hade hgt ver medel vid den slutliga tentamen. Herman Hanssons frldrar hade varit rika och hade rknats till statusklass A, vilket gjorde det mycket ltt fr dem att f vad de ville. Helst hade de sett att Herman fick en plats vid Skola 1, men han hade blivit utkonkurrerad av barn med status A+ vid intagningen. Det var fr femton r sedan och Herman hade varit blott fyra r gammal och inte gnat speciellt mycket uppmrksamhet t hndelsen. Hans frldrar dremot hade nstan exploderat av ilska nr de fick reda p att deras barn inte skulle f plats i den bsta klassen. Deras barn! Deras geni till unge, som kunde hela alfabetet, alla rknetabeller och socialkatalogen utantill skulle behandlas som lort och sttas i en skola av tredje rang! Det fanns visserligen en skala p skolor nda upp till femtio men tre var inte nog, ansg de. Men det var inget att gra t saken, Herman placerades i Skola 3 drmed basta. Det var inget han ngonsin hade brytt sig speciellt mycket om, frutom nr ngon versittare frn Skola 1 eller Skola 2 fllde vassa kommentarer om social status. Vanligtvis resulterade det i ett verbalt slagsml dr Herman gick som segrare ur striden tack vare hans enastende retorik. Hade ngon utmanat honom idag hade han dock med strsta sannolikhet frlorat. Det var fortfarande tidigt p dagen men han var nd mycket trtt. Trtt, p allt och alla som hade med skolan att gra. Runt omkring honom tjattrade hans skolkamrater om stimulerande upplevelser de upplevt under helgdagarna i stadens njesliv. D och d ekade en metallisk rst frn osynliga hgtalare med budskap om lektioner och dagens visdomsord. Dagens visdomsord bestod med strsta sannolikhet av uppmaningar till att behandla lraren som en gud eller att uppska en psykolog ifall lusten att g i skolan brjade avta. - Jag vill vara fri! utropade han vl medveten om att hans rst drnktes i ovsendet frn en frbipasserande klass. Den enda som hrde honom var skolans centraldator som automatiskt kastade ur sig ett visdomsord till. Hgtalarna mullrade: - Frihet r det bsta en mnniska kan ga! Lr dig hur just Du kan ta vara p Din frihet! Lyssna p Din lrare! Amen. Herman suckade tungt och satte sig ner p golvet i den vita korridoren. Ett par minuter senare frkunnade Centraldatorn att nsta lektion var i antgande och att eleverna skulle infinna sig omedelbart. - Att frivilligt paralysera sig sjlv r betydligt roligare n att komma frsent till en lektion, predikade datorn humoristiskt. Inspelade skratt fljde. Sju timmar och tv minuter efter Hermans stn om frihet var han ntligen p vg hem, sittandes p ett mjukt ste inuti jet-bussen. Sista lektionen hade gtt om mjligt nnu segare n de tidigare under dagen. Lraren hade hakat upp sig fyra gnger under ett fredrag om varfr lydnad var verlgsen sjlvstndiga handlingar och efter den fjrde smllen mot huvudet hakade ven klubban upp sig. En vldsam brsrkargng fljde dr klubban krossade bde Svarta dataskrmen och terminalen p katedern. Tack vare denna incident kunde ingen film visas om mnet, vilket var vanligt nr lraren tmt sig p verbal information. Roboten skte d igenom sina minnesbanker och gjorde ett patetiskt frsk att terbertta filmens budskap. Reslutatet blev en osammanhngande smrja dr roboten envisades med att omformulera hndelser den just frklarat samt blanda ihop slutet med en annan film. Tortyren pgick i femtio minuter innan roboten fll ihop av utmattning och hostade svart oljerk medan den frklarade att lektionen var slut fr idag. Bussen puttrade fram i femhundra kilometer i timmen hgt ver staden och utfrde ideligen snabba landningar fr att plocka upp mer passagerare. Herman lutade huvudet mot nackstdet och tittade ut ver MegaStockholm. Staden lg i ett fridsamt vitt soldis under honom. Ljuset frn de fyra krnsolarna lyste upp miljoner kilometerhga hghus och glaskupoler vilket var stadens karaktr. P taken av hghusen trngdes antenner och paraboler med bussarnas landningsplattformar. Det var inte ovanligt att bussarna mejade ner ett par tusen antenner vid varje landning och frsatte en mindre del av invnarna i den depression en kvll utan underhllning frn teven kunde sknka. Letade man efter knnetecken fr staden var det bara att titta efter lparen, en enorm och centralt belagd sj med en ltt bl nyans ver vattnet. I mitten av sjn lg en inglasad grn park med allehanda parfymerade vxter av plast att beskda och lukta p. Till denna vallfrdade invnare stndigt under helgdagar och idkade semester. Snabbanetg rusade fram och tillbaka under sjn med frvntansfulla barn och vuxna, med fyllda utflyktskorgar. n erbjd bad i uppvrmda bassnger och en extra sol p insidan av glaskupolen som frutom behaglig vrme frmedlade ultraviolett strlning. Av arbetet utslitna mnniskor kunde hr ta igen sig och tervnda till arbetet med nya krafter samt en vacker solbrnna. "lparsolare" var dock ett begrepp som mnga anvnde fr att hna sjlvupptagna narcisser, vilket frefll en smula mystiskt eftersom alla i staden minst ett par gnger om ret lt sig stekas pepparkaksbruna p n. - En biljett till Jerkers Raka, kraxade en hes rst. Ett rangligt ekipage bestende av femton rynkiga pensionrer slpade sig ombord bussen. Kppar smattrade mot bussens golv och rullstolar skinnfldde stende passagerares smalben. Herman kunde inte lta bli att irriteras ver hur ldre mnniskor stndigt raglade p bussen enbart fr en frd p ett par mil till nrmaste apotek. Herman hade aldrig beskt ett apotek i hela sitt liv men hade hrt att dessa var vldsamma slagflt, dr ldringar dagligen kmpade mot dden och kerna. Vinnarna verlevde fram till kassan och kunde inhandla nya smrtstillande och uppiggande droger vilket kunde, om de hade tur, hjlpa dem att verleva till nsta besk. En slumpgenerator belgen ngonstans i kommunens palats beslutade sig pltsligt fr att ndra p vdret. Herman sg hur stora kranar snktes ner frn taket i den enorma kupol som tckte staden. Hungrigt grep svarta stlklor tag i tre av krnsolarna och drog in dem genom luckor i kupolen. Det mrknade. Nya luckor ppnades och klotrunda tankar dekorerade med vit frg uppenbarade sig. Ngon hann lgga en tydlig frbannelse ver vderdatorns nycker innan tankarna ppnades och regnet brjade sa ner ver staden. Jetbussens vrlande efterbrnnare fick konkurrens av det rogivande trummandet av droppar mot rutorna. Sakta vaggades Herman till ro och fll i en djup smn ackompanjerad av ljudliga snarkningar. Inte frrn en timme senare vcktes han av chauffren som grymtade att de hade nt slutstationen (samt ngot om att "det fan inte var ett hotell"). Herman klev ur bussen och promenerade mot taxihissarna i andra nden av plattformen. En ljum bris svepte ver staden. Den sista tnda krnsolen i kupolens tak brjade lngsamt avta i styrka fr att s smningom slckas helt och ersttas med ett orkneligt antal sm gnistrande lampor. Han hade tur. En ledig hiss hade frbindelse med hghuset dr han bodde. Efter fem minuters frd genom slingrande tunnlar krngde hissen till och kopplade in sig p direktbanan upp till vning sexhundratio. Mrkret hade redan brjat lgga sig ver staden d han klev in genom drren till hemmets frid. 2. HEKTOR LARRZON Ingen ifrgasatte Hektor Larrzons sikter. Som ledare fr kommunens direkta handlingsgrupp - Aktion Direkt - hade han en makt som p ett eller annat stt strckte sig ver varje levande individ i MegaStockholm. Inte en vgg mlades i en offentlig byggnad utan att frst rdfrga Hektor Larrzon. Ingen hostade utan att frst frskra sig om att Hektor Larrzon var i andra nden av staden. Hektor Larrzon fruktades av allt och alla. Men mest av allt fruktades han av sina tio underhuggare som var tvungna att agera slagpsar varje morgon vid ett runt bord inne i kommunens palats. Mnga faktorer kunde medfra att Hektor Larrzons humr var i botten nr han stormade in i konferensrummet varje morgon fr att mta kommunstyrelsen. Hade han undvikit ker i sin privata taxihiss eller missat att sl stortn i sovrumsdrren brukade han nja sig med att blygsamt sparka halva styrelsen. Med ngesten skrikande och sparkande i maggropen vntade medlemmarna varje morgon p att Hektor Larrzon skulle storma in i rummet och med knallrtt ansikte och peka ut vilka kunde avlgsna sig fre mtets slut. Hektor Larrzon utstrlade en pondus och sjlvskerhet som fick den mest hrdade journalist eller frgvise medborgaren att glupskt svlja de grova lgner han ilsket vrkte ur sig nr trersplanerna fr staden terigen gtt helt snett. Anstllda i kommunens palats vnde bort sin blick och gled smidigt t sidan nr hundrafemtio kilo Hektor Larrzon med mord i blicken och svetten droppande frn sitt skalliga huvud vandrade genom korridorerna. Nr mtet med styrelsen var slut sparkade han upp drren till sitt kontor och snste av alla frslag och frgor som kom via telefonen. Efter fyra timmars oavbrutet gormande gick han p lunch och tervnde inte frran nsta dag. Hektor Larrzon stirrade stint p de skrckslagna individerna runt det runda bordet som utgjorde Aktion Direkts styrelse. - ...och nu, nsta punkt p dagordningen, morrade Hektor till de skrckslagna ansiktena runt bordet. - Det har framfrts klagoml frn mnga olika hll att snabbanetgen mellan Harpstationen och Centralen stndigt missar tidtabellen och ibland till och med unviker att stanna vid hllplatser! Hektor slog nven i bordet med ett brak. Lngsamt vnde han sig till en liten man i gr kostym vid bordet och spnde gonen i honom. Mannen trevade med svettiga hnder p en mapp som om han letade efter en pistol att skjuta sig med. Att klagoml ndde Hektor Larzzon var hgst ovanligt. Oftasts smugglades de undan, gmdes i papperskorgar. Styrelsemedlemmarna var noga med att dlja sina misstag. - Hur frklarar Stig Karlson, ansvarig fr transportstyrelsen detta? trallade Hektor med ljuv rst. - Jag..., hrdes mannen sga med sprucken rst innan Hektor avbrt honom med ett hrt slag mot bordet med handflatan. - KFT! I min stad ska det inte finnas klagoml! Allting ska fungerna och medborgarna ska inte behva oroa sig fr amatrer i styrande poster! Du r fristlld med omedelbar verkan! Rutorna skallrade fortfarande nr mannen sprang grtande ut ur rummet. Nr drren slagit igen fortsatte Hektor: - Ni fr samtliga uppdraget att hitta en ny representant fr Transport tills imorgon. En annan man i gr kostym gjorde diskret korsteknet och hjde handen frsiktigt. Med lg rst brjade han tala: - Urskta mig, rade och aktade medborgare Herr Larrzon, men som representant fr byggnads- och konstruktionsstyrelsen har jag mycket att gra tills imorgon och... - VAFALLS? skrek Hektor. - ...det kan nog vnta ett tag nr jag tnker efter... - Tnker efter? Tnker efter! Driv inte med mig, hr r det tamejfan bara jag som inte tnker med rven! Omedvetet nickade medlemmarna i styrelsen instmmande. Hektor Larrzon muttrade ngra vl valda otrevligheter innan han tgade ut ur rummet. Morgonens mte var ver, med ett minimum av frluster. En naturlig frga var hur en skara mnniskor kunde lta sig frnedras dagligen, som styrelsemedlemmarna gjorde. Svaret var enkelt: makt. Hektor Larrzon hade den strsta makten, styrelsen den nst hgsta. Knslan av att sitta vid Guds hgra sida r euforisk, ven om Gud i sammanhanget r lngt ifrn barmhrtig. Ifall styrelsemedlemmarna knde sig orttvist behandlade (det gjorde de ofta) kunde de ta ut sin ilska p sina underhuggare. Lnen och frmnerna var ocks lockande. Gratis resor, bostder i centrala MegaStockholm, rent vatten och mycket mer. Det var bara att vlja och vraka s mycket man orkade p skattebetalarnas pengar, ty nsta dag kunde man vara avskedad. MegaStockholm var en demokrati eftersom det fanns en styrelse som hjlpte ledaren, den beryktade Hektor Larrzon, med att fatta besluten. Medlemmarna i denna styrelse var i sin tur representater fr andra styrelser som sktte det praktiska arbetet med att verkstlla besluten. De flesta av de tvtusen stder som tillsammans utgjorde samfundet Vrlden2.0 var enligt konstens alla regler demokratiskt styrda, men i toppen fanns det alltid en ny Hektor Larrzon som med jrnhand och stlkft styrde bde staden och styrelsens sikter. Ett ftal av stderna hade av skilda skl avskaffat arbetet (hyckleriet) med en styrelse och var p s stt ansedda som brutala diktaturer. "r ni inte njda med vra beslut s kan ni lika grna kliva p nsta snabbanetg till Brossel och bostta er dr och leva ert jvla liv i misr och frtryck!" var ett vanligt argument Hektor tog till nr ngon mot alla odds framfrde konstruktiv kritik ga mot ga med honom. Brossel var en kand diktatur dr en smal man vid namn Helmer Thorn regerade alena. Flera invnare i MegaStockholm hade skert med nje fljt uppmaningen att flytta till Brossel om det inte vore fr det faktum att det rdde ett strikt emigrationsfrbud, beslutat av Hektor Larrzon. Brossel exporterade rligen flera teraton syntetiskt kaffe, en eftertraktad och nstan beroendeframkallande dryck, vilket sknkte stora inkomster till stadens giriga invnare. Ingen normal mnniska hade speciellt stor lust att sitta i en styrelse dagarna i nda nr resten av staden lapade uv-sol eller festade vldsamt. Helmer Thorn slet som ett djur med alla problem en ensam ledare fr en stad p en miljard invnare kunde brottas med, frn berusade chauffrer p jetbussarna till de kande fallen av hjrt- och krlsjukdomar. Regenterna innan Helmer Thorn hade samtliga begtt sjlvmord och tanken hade flera gnger attraherat ven honom. Hektor Larzzon hade inga sjlvmordplaner. Han hade andra planer. Om en person kunde styra en hel stad mste det finnas utrymme fr en kning av makten, ansg han. n s lnge styrdes varje stad enskilt av olika regenter, med eller utan ngon formell styrelse under sig. Trots att stderna utbytte bde varor och tjnster verkade ingenting lnka dem samman i gemensamma beslut. Slumpen tycktes ofta avgra mycket nr det gllde kontakter med andra stder. Hade en stad behov av rent vatten drjde det ofta inte lnge frrn en annan stad skickade ett elektroniskt brev och erbjd sig slja teratonvis med kristallklart vatten. Men det fick det vara slut med. Slumpen hade spelat ut sin roll. Hektor Larrzon visste precis vad han ville. Han ville styra hela Vrlden2.0. 3. HERMAN HANSSON Herman levde ett lungt liv i sin spartanska lgenhet p vning sexhundratio med minicentraldatorn Hrobert som enda sllskap. Kommunen hade tilldelat Herman lgenheten nr han var femton r och den hade inte ndrat sig mycket sedan dess. Fortfarande fanns det bara tv rum, ett kk och ett vardagsrum, trots att Herman anskt om att f en utbyggnad. Men eftersom Herman levde ensam fr det mesta ansgs det inte finnas ngon anledning. Att han levde ensam tyckte Herman inte var s konstigt, vem ville bo i en lgenhet med tv rum mlade i kommunalgrtt, tillsammans med honom? - frutom Hrobert naturligtvis. Hrobert var en sympatisk dator som tnde lyset nr han klev in genom drren och vckte honom med elektronisk musik p morgonen. Kroppsligen fanns han som ett tangentbord och en monitor i ena nden av Hermans vardagsrum. Hrobert fanns i olika versioner beroende p garens lder, kn och mentala tillstnd. I supercentraldatorn, som styrde alla centraldatorer som i sin tur styrde alla minicentraldatorerna som i sin tur styrde sina gare, fanns Herman blott som en obetydlig strng text. Namn: Herman Hansson Adress: Karl Kochs hus 15 - vn 610. Tel: anknytning 610 - 024610445. Fdd: 2100 e n.v - 4 november - kl 11.59. Frldrar: Hans Hansson och H-Carina Hansson. Frldrars adress: Plats 45 och 46 - Neues Welt Kyrkogrd. Hrobert kunde iklda sig tusen och en roll beroende p vad processorn fann lmpligast fr den aktuella stunden. Om Herman nyligen avbrutit ett frhllade med en flicka noterade Hrobert det omedelbart och lade sig till med en silkeslen men bestmd stmma. - Herman. Du borde ta ngonting. - Hrobert, var tyst. - Herman. Klockan r mycket. Du borde lgga dig. - Hrobert, var tyst. - Herman. Varfr har du inte skickat dina klder till tvtt? - Hrobert, var tyst. Var Herman deprimerad eller nedstmd kunde Hrobert vara den lyssnande vnnen som kort hll med i allt Herman sade med hjlp av lmpliga fraser typ "Ja, exakt", "Precis" eller "Det dr vet du bttre n jag, Herman!" Mellan Hrobert och Herman existerade den ofrklarliga vnskap som bara kan finnas mellan en ensam mnniska och dess trofasta dator. Hrobert hade alltid funnits i Hermans liv. Nr Herman var barn hade Hrobert sjungit vaggvisor och berttat sagor fr honom, sjlvklart med en dos pedagogiska budskap. Datorns osynliga hgtalare hade under hans tidigare tonr frskt ge honom de rtta moraliska och politiska sikterna genom psykologiskt uppbyggda lngfilmer vilka fr lekmannen enbart var simpel vldsromantik. Nr Hermans frldrar hastigt dog i en frontalkrock mellan tv taxihissar hade Hrobert varit den frste att beklaga sorgen. Herman hade grtit ut i Hroberts hrda famn av tangenter i plast och sedan dess alltid betraktat sin minicentraldator som den enda rliga persoligheten i hela Vrlden2.0. Klockan nrmade sig midnatt. Hrobert visade de sena nyheterna vars innehll mestadels bestod av vad Aktion Direkts ledare Hektor Larrzon ansg om de allmnna sjukhusens brist p kvalificerade doktorer. Under den senaste veckan hade tvtusen mnniskor ftt ondig ddshjlp till fljd av felaktigt stllda diagnoser. En kolerisk Hektor Larzzon stirrade in i kameran och sade: - Vi ska alla d frr eller senare! Herman gspade och beodrade Hrobert att stnga av elndet. Hroberts skrm slcktes och ersattes med en kvinnas rst. - nskar Ni sexuellt eggande underhllning? P en kanal brjade just en film frn den glada staden Tyroles dr frodiga... - Inte i kvll, mumlade Herman. Koppla upp mig p Gurans Drm. Hrobert bytte rst igen. - Men snlla Herman din senaste telefonrkning var ju bortom all vett och sans, du borde... - Koppla upp mig. Hrobert lade av en fnysning och kastade med tryckluft slappt tangentbordet i hnderna p Herman. Skrmen flimrade till och den glttigt inbjudande texten som Herman sett tusentals gnger tidigare dk upp. "Anknytning 10445: GURANS DRM (EP/EM). MegaStockholms billigaste central fr Elektro-Post/Elektro-Meddelanden. Ingen censur. Alla statusklasser vlkomna. Eder Elektro-Systemoperatr: Guran Holmquist!" Att basen inte skulle ha ngon censur var naturligtvis en liten kosmetisk lgn. Inga meddelanden eller brev i ngon postcentral skickades vidare till adressaten utan att frst genomg en snabb kontroll av kritiska fotoceller. Guran Holmquist var en fantasifull mikrodator som sorterade miljoner brev varje dag, och kopplade av genom vitsiga (i folkmun "dumdryga") inlgg i andras meddelanden. Herman lt fingrarna spela ver tangentbordet och ppnade sin privata brevlda. Reklam frn ngon vid namn D.J Fernvik dk upp p skrmen. "D.J Fernvik har allt inom klder fr dagens ungdom! Kom hit ven Du, Herman Hansson! Vi har allt! Du vill ha det vi har, utan tvekan! Dyk upp i vr affr i Sdra Gallerian! Kunnig och trevlig datoriserad personal analyserar och hittar just Dina favoritplagg! <GURAN ANM: VAD HAR NI SOM PASSAR EN 68099 PROCESSOR? JAG SKA P FEST.>" Han sorterade snabbt bort reklamen. Lockande texter som uppmanade till en hejdls kpfest var alltid i grund och botten totalt ointressanta. - De enda som gr p det r mindre vetande idioter i statusklasser lngt under C, tnkte Herman cyniskt. Efter de privata fretagens reklam fljde ytterligare en strid strm med post frn stadens statliga fretag. Utan att ens ta sig en snabb titt sorterade Herman skoningslst bort ven dessa brev. Han kunde dem nd utantill vid det hr laget och visste att de skulle best i grtmilda urskter fr de senaste dagarnas olyckor med jetbussar, taxihissar eller snabbanetg, med tillgget att allt var nu under kontroll igen. Men all post gick inte att sortera bort. Aktion Direkts ombud fr information hade frrat honom, och troligen resten av staden, nnu ett brev; "Tillsammans styr Vi staden! Prisa Hektor Larzzon!" Den politiska informationen ndrade sig aldrig. Stndigt glada utrop om att medborgarna faktiskt levde ett bekymmerslst liv i MegaStockholm med en god och frbarmande styrelse ver sig. Breven kom stndigt frn samma avsndare och det var frbjudet att besvara dem i en ppen diskussion. Sklet till det var, enligt experter som Aktion Direkt tagit fram i en utredning, att det elektroniska postvsendet skulle braka samman om alla fick sga vad de tyckte. Det var dock av demokratiska skl fullt mjligt att framfra klagoml i privata brev till styrelsen, men de f som frskte brukade f strmmen eller vattnet avstngt till sin lgenhet under ngra dagar. Aktion Direkts brev drjde kvar ngra lnga sekunder p skrmen innan Herman ntligen ndde sina privata brev. Det fanns bara ett. Avsndaren var H.C Steen, ytterligare en av Hermans filosofer till vnner, vars favoritmne i diskussioner var alltings fullstndiga meningslshet. "Jag och Hedman tnker frflytta vra lekamen till MegaStockholms Imperium i vermorgon, Lrdag, och supa bort tristessen i den hr staden med hjlp av diverse flytande substanser. Kan vi rkna dig som fljeslagare?" Fester var inte Hermans starka sida. Att det mste finnas ngot annat att gra i staden n dricka sig till ostadiga ben varje helg var han vertygad om. Men hittills hade han inte kommit p ngot. Skamsen insg Herman att hans hjrnkapacitet inte fann ngot alternativ till njeslivet denna helg heller. "Angende lrdagen. Av brist p meningsfull sysselsttning finner jag det fullt mjligt att delta i det fregende brevets frslag." Hrgel smetades ut ver hans hr. Vldoftande medel sprejades ver vl valda stllen. Kldvalet gick snabbt, hans garderob var inte s stor. Det senaste inom mode - triker och bar verkropp - attraherade honom inte. Han valde istllet en tjock trja till trikerna fr att ge intrycket av en muskuls verkropp. Alla klder Herman gde var beprydda med mrket som visade hans intelligenskvot, ngot som retade vissa (speciellt de med vrden under hans) men attraherade vissa kvinnor. Framfr spegeln frskte han sig p ett vinnande leende. Det kndes inte alls bra. Munnen ville inte riktigt blomma upp tillrckligt fr att vara charmerande. Nsan var dessutom absolut fr stor. Under en rast i skolan fr lnge sedan hade en flummig individ (av lgre statusklass naturligtvis) kallat honom fr "giffeln" och anspelat p att Herman skulle sett ut som en sdan i profil p grund av nsan och den utstende hakan. Herman hade frvandlat nidingen till ett snyftande paket med hjlp av ngra trffande fraser om individens minimala hjrnkapacitet. Men han hade sjlv blivit skadad i striden. Nsan verkade vxa sig strre och strre fr varje dag som gick. - Hrobert, vad exakt vill kvinnor ha? - Barn, lyx, jetbilar och lgenhet vid lparen, sade Hrobert och lade trstande till: ...enligt statistiken. - Tack Hrobert, suckade Herman. Det vara bara det jag undrade. - Insikter, sluddrade ngon. Det r insikter man fr nr hjrnan stnger ute vardagens simpla krav p framsteg och...och... Rsten frsvann. Herman uppfattade vagt hur den frbyttes mot ljudet av ett ansikte som faller mot ett bord, ett glas som ramlar i golvet. Snarkningar hrdes mellan rytmiska takter frn gigantiska hgtalare. Drinken smakade ingeting lngre men det gjorde ingenting eftersom den snart var slut. P en av balkongerna som omgav det tv kvadratkilometer fullpackade dansgolvet, upptckte Herman att denne ngon var H.C som nu lg och sov framfr honom med huvudet mot det vingliga bordet. Uppiggade gas, frkldd till vit rk, pumpades ut ver lokalen, laserstrlar skapade nt av , stroboskop och ljusmaskiner Diskjockeyn vrlade: - Ahhhhhh! Meeeeer! Jag vill se meeeeer dansade, lyckliga, friska, vackra, hftiga, intressanta, fina ungdomar p golvet! Kom igen nu! Nu! Hr kommer Poetica Grotesque med sin senaste hit! Dansa mer, mer, mer! Halleluja! Mnniskorna p dansgolvet rycktes med nnu mer i musikens sjl och slppte sina sista kollektiva hmningar med skrik av frtjusning. Tyvrr hade den tredje i sllskapet, Petter Hedman, slppt sina hmningar lite fr tidigt p kvllen och blivit brutalt utkastad sedan han i extas hllt ut en kta l ver sig sjlv. En bredaxlad vakt tittade pltsligt in genom drren till balkongen med mord i blicken bakom sina svarta hgteknologiska glasgon sg allt som skedde i mrkret. Herman frskte vcka H.C genom en spark mot hans smalben, men missade och trffade skrevet med full kraft. H.C vaknade med orden "h, Maria!" och lyfte p huvudet dr tv rda, frvirrade gon lyste. - Hur var det hr d, frgade vakten ilskt mellan sammanbitna kkar. Innan H.C vrkte ur sig ngot opassande om vaktens utseende replikerade Herman: - Lungt! Ett ord var all planering Hermans genomdrnkta hjrna klarade fr tillfllet. Vakten drog sig undan och stampade ivg till nsta balkong med frhoppningen att hitta ngon att dsla sin muskelstyrka p. - Som jag sade, fortsatte H.C med ny kraft. Ingredienserna i drinkar, cigaretter, vad du vill... Alla ger de oss insikter om livet och...och... Med ett brak krashlandade han ver bordet igen. Det var dags att dansa, insg en av spritens kraft logisk Herman Hansson och slpade med sig H.C ut ur balkongen. Skrattande t obegripliga skmt raglade de ner fr trappen mot dansgolvet. Ljus, dnande musik och glnsande kroppar kastades runt i ett organiserat kaos. Herman lt massan sluka honom och snart dunsade han runt inne i hxkitteln i vldsamt tempo. Frger avlste varandra framfr hans gon, musikens digitala trummor skakade honom. Han var ett med hjorden och alla hans okontrollerade rrelser skapade chockvgor genom hans verklighets- uppfattning tills den var helt frlorad. Tiden frsvann och tevnde inte frrn Herman fann sig sjlv ligga raklng p den mjuka mattan utanfr dansgolvet. H.C stod bredvid honom p alla fyra och stnade: - hhhherrejvlar. Armarna klarade knappt av att lyfta Herman till knstende lge och benen vrkte av utmattning nr han reste sig. - Underbart, sade han. Det r dags fr en drink till! H.C krockade med en djvulskt utplacerad stolpe medan de frskte vervinna djungeln av upptagna bord och stolar. En stor skylt med kraftigt ljussken var deras ml. Under den jonglerade glada robotar med stora glas och skapade starka drinkar. Med leenden p lpparna spenderade ynglingar sina pengar fr att kunna n det stadium av lycka som endast dyr sprit kan sknka. Tv lediga stolar blev upptagna och Herman knppte med sina ltt bedvade fingrar. En robot rullade blixtsnabbt fram till dem p sina fem hjul. En metallisk rst inifrn den frgade vad som nskades. Herman svarade: - Vi tar tv stycken extra starka Rhus, tack! Tv glas med en pulserande grn vtska fll ner frn taket och roboten nickade dem i hnderna p Herman, medan en arm slet t sig pengarna han hade lagt p disken. En lucka ppnade sig i robotens vre del och en pistol uppenbarade sig. Med en puff skt den ur sig vxeln som landade i Hermans vnstra framficka. - Dr fick jag dig ha ha ha, skrattade roboten gldjelst och frsvann till en annan kund. Herman rckte ett av glasen till H.C och svepte sedan innehllet i sin egen drink. Den sura vtskan rann ner i magen p och brjade lngsamt ge honom nnu en mening med livet. Sex. - Ragga, sluddrade Herman. H.C nickade instmmande mellan klunkarna. P mycket ostadiga ben gav de sig ut p jakt. Hermans samtliga perceptionella sinnen var instllda p ngon av det andra knet och p rekordtiden tjugo sekunder lyckades han lokalisera ett lmpligt offer. Flickan satt ensam vid ett bord och grvde efter ngot i en handvska. - Jag r poet, sade han. Hon hade ljusbrunt hr, som fll i vgor ner till axlarna. Hennes leende frsvann inte frn hennes lppar nr han satte sig ner p en ledig stol bredvid henne. En utmrkt brjan. - Jag r filosof, sade H.C och ramlade ihop framfr den andra flickan. Med en snabb urskt kravlade han sig upp p en stol och frskte komma p ett samtalsmne som inte krvde allt fr mycket hjrnarbete men som nd skulle ge ett intellektuellt intryck. Efter nrmare eftertanke beslutade H.C sig fr att inte frskta konversera utan slet med milt vld tag i flickans arm och drog ut henne p dansgolvet. De frsvann i vimlet. Herman vnde sig till flickan och sade: - Vad gr en vacker... Brutalt avbrts han av en kraftig hand som lades p hans axel. Flickan log fortfarande men tittade ver hans huvud. Lngsamt vnde Herman p sig och fann sig sjlv ansikte mot ansikte med ett berg av ktt. Muskler svllde under en rutig skjorta och tv gon i ett rdmosigt ansikte lovade obarmhrtig lemlstning om inte dess vilja uppfylldes med omedelbar verkan. Kttberget grymtade: - Stick. - Jag skulle precis beska en toalett, sade Herman kallt och rusade ivg frn bordet. Den temporra ddsskrcken hade skrmt bort hans berusning totalt. Som ett fn stod han mitt bland folket med ett tomt glas i handen och knde nykterhetens tristess vlla upp inom honom. Han behvde en drink till. vertygelsen om detta kom nr han pltsligt mrkte att han tyckte alla omkring honom inte kunde vara riktigt kloka som frnedrade sig offentligt p de mest bisarra stt. Roboten serverade honom en Zup Special tillsammans med en usel vits. Herman slt gonen och drack ur glaset. Ljusramper i taket blixtrade hysteriskt och Herman hrde terigen diskjockeyns rst frn ett dussin hgtalare: - ...och nuuuu har vi ran att presentera Espu 353 med nnu en nyyy hit som klivit upp p listorna, ja njuut mer, mer... Hrda slagverk dundrade och en grov manlig rst brjade skrika ut sin krlek till maskiner av metall. Drinken brjade verka. Herman brjade fatta tycke fr lten och kastade sig ut p dansgolvet fr att fysiskt hnge sig t den. En minut tidigare hade han ansett den som ett obsekrivligt brl, producerat av ngon intelligensbefriad galning. Medvetandet frsvann nnu en gng till en fr Herman oknd plats. - Insikter, och nnu mer insikter! H.C filosoferade. Det mrkes tydligt genom hans frnvarande blick som stirrade upp i taket medan rsten malde p. Frn sin halvliggade position i den trnga taxihissens golv studerade Herman hans ivriga gester med hnderna. - Jag minns, sade H.C. Jag minns hur ngon skrek ett budskap till mig. Nu i efterhand inser jag att det var en flyktig mening ur en lt som mina sinnen fngade upp. Herman dolde sina klumpiga rrelser genom att stta sig upp nr hissen krngde till vid ett byte av spr. - Vad fick du ut av kvllen frutom detta? frgade Herman och hoppades hans vink om byte av samtalsmnde skulle uppfattas. Men H.C fortsatte: - Det var en obetydlig lek med ord minns jag. Men jag kopplade sammanhanget till ngot...nytt. - Nytt? Jag vet inte vad du pratar om H.C. rligt talar gr jag det nstan aldrig. Ibland undrar jag varfr vi inte helt enkelt springer ner till ngon kommuncentral och skriver under ett giftermlsavtal med ngon. Vem som helst. Inget mera larvande ner till barer, strre chans att f en bttre lgenhet. Jod, ibland undrar jag varfr... Hissen stannade. Drren ppnades och vitt ljus frn en lampa skte sig in i hissen. Herman sg drren till sin lgenhet ngra meter ifrn sig. Han reste sig upp, slog axeln i hissens manverpanel och klev ut p ostadiga ben. Bakom honom pratade fortfarande H.C med sig sjlv. - Utsidan! P utsidan av vra sinnen och sjlar. Vad finns p... Sensorer gjorde en snabb koll att inga kroppsdelar var i vgen och stngde brutalt hissdrren utan att bry sig nmvrt om eventuella djupa filosofiska samtal. Ett vinande ljud hrdes nr H.C frsvann. Herman vnde sig om och stllde sig framfr sin egen drr med hnderna fr ansiktet. Allt snurrade runt p det mycket obehagliga men fga frmmande sttet. - Man lr sig aldrig, tnkte han. Drren ppnades. Nr den stngde sig lg Herman redan och sov p golvet i hallen. 4. VINDEN Kallt blste vinden. En ofrstrbar pse utan innehll med en silverfrgad insida rycktes med och seglade lngsamt ver det kala landskapet. Tystnaden brts. Ett frasande ljud hrdes nr psen krockade med en vit vgg och sakta fll ner till dess fot. Den vita vggen var en ytterst obetydlig del av en slt kulle. Kullen strckte sig mot evigheten. Det var morgon. Solen steg upp ver sin nya horisont. 5. HEKTOR LARRZON & KRAY Interntelefonen anropade. En av Hektor Larrzons nio sekreterare meddelande honom att en tekniker fr ngot fretag stod och stampade i vntrummet och ville demonstrera en ny produkt. - Kasta ut honom, sade Hektor Larrzon bryskt. Mycket kunde han tla, men inte nasare med sina sliskiga frsljningsknep och pklistrade leenden. - Han pstr att han har avtalat tid, sade sekreteraren med ett provocerande lugn. Hektor Larrzon slet t sig papperskorgen och gnade snabbt igenom ngra anteckningar han slngt. Han konstaterade med en kraftig svordom att han tydligen lovat bort fem av dagens dyrbara minuter till ngon oknd mnniska. - Slpp in honom, muttrade han och noterade samtidigt p ett nytt anteckningsblock att han skulle ge sekreteraren sparken p grund av hennes uppkftighet. Drren ppnades, och under ljudliga stn baxade en lng man beprydd med runda glasgon in en stor vit kub. Hektor Larzzon ikldde som vanligt sin misstro med vl valda ord. - Vad i helvete r det dr fr skrp? Att ngon lismare trngde sig in p hans kontor med ngot som pminde om en enorm slt sockerbit p hjul vckte ingen naturlig nyfikenhet. Mannen lutade sig mot apparaten och kippade efter andan. Nr han hmtat sig en smula rtade han p sig, rttade till sin bl overall som bar texten "Ultra Data Industrier" och sade hgtidligt: - Detta r en Kray, vr senaste revolution bland datorer! Hektor Larzzon gav mannen en mrdande blick nr han av misstag hade uttalat det bannlysta ordet "revolution". Teknikern insg sitt frsta nederlag och vnde bort ansiktet frn Hektor Larrzons stirrande gon. I ett desperat frsk att ter bygga upp ett frtroende sade han frtroligt: - Ta er grna en nrmare titt p... - Jag vill inte ha ngon jvla rundtur, avbrt Hektor Larrzon och krossade teknikerns sista gnutta sjlvfrtroende. Datorn var lika bred som Hektor Larrzon sjlv och han tnkte minsann inte resa sig frn sin stol fr att se den ur nnu en ointressant vinkel. Han lutade sig fram ver skrivbordet och fiskade upp en cigarr ur en brun lda. - veraska mig med ngot nytt eller frsvinn! Teknikern knde hur svetten brjade forsa ner ver pannan. Med skakande hnder brjade han fumla ver ett tangentbord som var kopplad till datorn via en kort sladd. - Som du... ni ser anvnder jag ett tangentbord fr att aktivera datorn, sade teknikern. Men nr datorn r i bruk r det verfldigt. Vi p Ultra industrier har arbetat lnge och hrt p just den hr nya modellen och den finns nnu s lnge bara i denna prototyp... Hektor Larrzon tittade nonchalant ut genom ett fnster medan han blossade p cigarren. Stressad och med ett psykiskt sammanbrott inom rckhll bad teknikern till en hgre makt att maskinen skulle fungerna utan problem. Det gjorde den inte. Nr teknikern med ett nervst leende frkunnade att datorn nu skulle vara redo exploderade ngonting inuti den med en smll. Hektor Larrzon tittade lungt p teknikerns frvridna ansikte och sade med en ovanligt sansad stmma: - Charmigt. Vi r inte imponerade. Frsvinn. Jag ger dig tre sekunder. Ett... Tv... Drren slog igen. Teknikern var frsvunnen. Datorn stod kvar som ett monument ver misslyckandet. Hektor Larrzon skrattade skadeglatt och beslutade enhlligt att arbetsdagen var slut fr hans del. vriga anstllda i kommunens palats hade fem timmar kvar. Han var just i frd med att lmna kontoret d en rst hrdes. - Jag... r oraklet Kray. Ni... r min herre. Hektor Larrzon gapade av frvning. Den vita metallkuben som fr ngra minuter sedan hade varit en hg med skrp var i frd med att smickra honom. Detta var vl vrt att underskas nrmare. Ett slugt flin krp lngsamt fram p hans lppar. - Detta verkar vara brjan p en lng vnskap, sade han. 6. HERMAN HANSSON Det var slseri med tid och absolut inte ndvndigt att lra sig vad som hnde fre den nya vrldens tillkomst, menade roboten. Historien berttar inte varfr den nya vrlden byggdes, bara att den var en ndvndig frnyelse av den gamla. Men hur, var och varfr den nya vrlden byggdes var som sagt inte intressant. Herman rckte upp handen. En blixt slog ner i hans bakfulla hjrna men han var tvungen att frga. - Jag frstr inte. Det mste vl vara intressant att veta varfr vi lever som vi gr? Ett sus gick genom klassrummet. Att ngon frivilligt stllde en frga hrde till ovanligheterna. Att den ven motsatte sig lrarens inprogrammerade sikter var nnu mrkligare. Roboten svarade: - Som sagt, det r icke av intresse att lra sig ngot om den gamla vrlden. De misstag de begick kan vi icke lra oss ngot av! Misstag vi icke kan lra oss ngot av r icke av intresse att lra sig! - Men i rent populrvetenskapligt syfte... - Fyra obstinatpong, Herman Hansson! - Jag vill ju bara veta vad... - FEM obstinatpong! Kra nn, har du ingen uppfostran alls? Herman tystnade och sjnk ner i bnken. Det var ingen id att frska tvinga en lrarrobot att bertta ngot den inte ville bertta. Hermans obstinatpong var lngt ifrn den grns d reglering skulle komma p tal, men ofrnkomligen pinsamma plumpar i protokollet. Roboten mrkte att Herman gav upp sina ljliga frgor och fortsatte frelsningen. - Den nya vrlden, som vi idag knner till som Vrlden2.0, skapades fr att rdda de f verlevande efter den gamla vrldens usla leverne. Den gamla vrlden r borta, och vi kan gldja oss t att den nya vrlden r fri frn alla felaktigheter som den gamla vrlden innehll. Fr mnga mnga r sedan bestod den nya vrlden endast av tv stora stder, SuperOslo och Nya London. Under SuperOslos avlnga kupol styrde envldigt den upplyste despoten Harold 2000, en mycket avancerad robot. Harold 2000 skapades av ett oknt geni, troligen en av pionjrerna bakom den nya vrlden. SuperOslo utvecklades snabbt till en rik och vlmende stad med hundratusentals lyckliga invnare vilka prisade sin lskade diktator. Nya London styrdes dock inte verhuvudtaget. Anarki och misr fldade under stadens smutsiga kupol. Sabotage och terrordd satte alla krnsolar och datoriserade ntverk ur funktion. I femtio r levde de stackars krakarna till invnare i Nya London i kaos och elnde tills Harold 2000 slutligen tog saken i egna hnder. Tusentals frivilliga marscherade genom den lnga tunnel som - p den tiden - var den enda kopplingen mellan de tv stderna. Nr de ndde Nya London brjade en lng och bitter kamp som pgick i flera mnader. Ur kriget steg ett nytt, vackert och befriat samhlle fram p stadiga ben. Harold 2000 tog dmjukt makten ven ver Nya London, och ndrade dess namn till det mer passande Nya Nya London. Efter frlsningen av Nya London ansg Harold 2000 att mnniskan nu var mogen. Det tunga ansvaret att fatta egna beslut lmnades under hgtidliga former ver till en utvald skara medborgarei SuperOslo. Dessa medborgare organiserade sig i ngot som r mycket likt det system vi har idag, med en styrelse som beslutar i viktiga frgor. Harold 2000 styrde ensam Nya Nya London i ett par r till innan han sluligen lmnade ver makten till folket ven dr. hade han gjort skisser ver hur samfundet Vrlden2.0 skulle komma att se ut. Med trfyllda gon bevittnade de demokratiskt styrda invnarna i SuperOslo och Nya Nya London hur Harold 2000 frivilligt kortslt sin elektroniska hjrna och - p robotars vis - dog. Tystnadens frlamande tcke lade sig ver stderna fr ett gonblick tills sorgen passerat och ersatts av en stark patriotism. Folket styrde sjlva. De var mogna. Raka i ryggen och med stolta steg mttes de tv styrande grupperna och satte planerna om Vrlden2.0 i verket. Stderna skulle fortstta att styras enskilt men utbyta varor och tjnster nr det var ndvndigt. Nya Nya London bytte ter namn. Denna gng till Nya Nya Nya London, som den ven heter idag. Den nya vrlden har lyckats utrota de flesta av mnsklighetens primitiva beteenden utom det vrsta av alla tnkbara: den verdrivna sexualiteten. I katastrofal takt kade antalet mnniskor och snart insg samfundet att nya stder var tvungna att byggas. Tredje Staden byggdes frst. Men sjlvklart rckte inte den till. Mer stder byggdes och vi r nu uppe i ettusentrettio stder efter alla dessa r. MegaStockholm var den sjunde i raden och r p s vis en mycket gammal stad! Roboten stllde sig automatiskt i givakt nr dentalade om ngot som eleverna borde vara stolta ver. Herman tog tillfllet i akt och kastade upp handen. Roboten var mrkbart irriterad nr den ilsket frste: - Jaha, vad r det NU d? - Det r en sak jag inte frstr, brjade Herman. Om mnniskorna i SuperOslo och Nya Nya Nya London byggde Tredje Staden och de efterfljande stderna, vem byggde d... Roboten frutsg frgan och avbrt honom bryskt. - ...som jag tydligt sade, r det icke av intresse att veta det. Basta! Sex obstinatpong plus en dumhetspong fr din del! Ngra i klassen fnissade. ver hundra dumhetspong innebar frflyttning till en smre skola. Herman hade under sina r i skolan lyckats skaffa sig nittiofyra dumhetspong. Roboten dolde ingenting. Den hade inga kunskaper om vilka som hade byggt stderna. Den kunde bara konstatera att vissa kunskaper var utan vrde, helt enkelt eftersom den inte var matad med just den informationen. - MegaStockholm! utropade roboten. Denna vackra stad om r vrt hem och vr framtid. Tillsammans kan vi skapa den utopi som grundarna av nya vrlden frutsg skulle komma! Men vi mste kmpa, arbeta, slita! Mnga av er kommer inom kort att ha er framtid planerad ty MegaStockholm mste expandera! Roboten gjorde en konstpaus. - Flera av er generation kommer att bli utvalda fr det rorika uppdraget att bygga en ny stad! Ngon flmtade till. En flicka utbrast: - r det sant? Vi? Kommer vi att f bygga en ny stad? Roboten hjde handen och tystade henne. Under normala frhllanden hade hon redan suttit utanfr klassrummet med en hg vlfrtjnta varningar, men roboten gjorde ingenting. Ryckigt pressade den fram ett mekaniskt leende mellan vita, kalla lppar. - Det r sant. Beslutet fattades idag av kommunstyrelsen. Tv timmar tidigare: - Tvngskastrering! Eller en ny jvla stad! skrek Hektor Larrzon nr han fick syn p statistiken ver stadens befolkningstillvxt. Kurvan pekade i en brant vinkel uppt och frutspdde en framtid i trngsel med akut brist p fdomnen och rent vatten. Hektor Larrzons gon vilade fortfarande stelt p pappret nr idn krp fram i hans huvud. - Men dr har vi ju det, sade han utan att ngon lyssnade. Jag ska bygga en ny stad! En ny stad att hrska ver! Makt glimmade till i hans gon. Hans tunga var p vg att ramla ur munnen. Saliv droppade mot skrivbordet. I ena hrnet av kontoret stod den vita kuben, smaklst dekorerad med en hopknycklad plastmugg. Kallt kaffe rann sakta ner ver kubens kant och lade en brun strng ver texten KRAY. Kuben talade med en metallisk rst. - Hektor City. Nya stder byggdes mycket sllan. Den senaste var Sel-Don, belgen ungefr hundra stder ifrn MegaStockholm. Det var ver ett rhundrade sedan staden byggdes av arbetare frn Nju Paris. Ingen visste exakt hur en stad byggdes. I skolan (dr alla sanna sikter om Vrlden2.0 friskt exponerades) framstlldes arbetarna stndigt som hjltar, starka och friska mn och kvinnor som lmnade sin hemstad under gldjerika hyllningar. Filmer visade grtande mdrar och stolta fdrer som kramade om sina sner och dttrar i avskedets stund. Applder och hurrarop ekade d de vandrade vidare till platsen fr den nya staden, via oknda tunnelsystem. Mnga lnga r senare, lngt efter att bde mdrarna och fderna dtt, ppnades den nya staden fr inflyttning. Nybyggarna slet sig ur trngseln och flydde till den nya friheten. Hjltarna var kvar, nu som trtta gamlingar, ofrmgna att orka ngot mer. De kunde ofta inte ens tala. De ville bara vila. Vila ut, i sin nya stad. Staden var fr ett kort gonblick ett monument ver deras slit, innan de fll i glmska. I klassrummet funderade ingen p hrt arbete och slit. Herman knde ven han en viss reflexmssig gldje ver att kunna vara en av de - inom ngra r - utvalda arbetarna. Roboten framfr eleverna, var inte lngre en stel robot. Han var en fader som lyckliggjort sina barn med nyheterna. Roboten talade lungt, utan tecken p ilska. - Lugna eder, lugna eder. Nu mste vi terg till lektionen. Kom ihg att framtiden ligger i arbetarnas hnder! Frgor om detta mne? Inte det, n... Herman utnyttjade tillfllet. - Jo, jag undrade en sak till... Roboten suckade. Ngon insinuerade med en fraktfull fnysning att Herman Hansson var p vg att gra bort sig igen. - Nr vi nd var inne p mnet om kupolerna s r det en frga som jag lnge funderat p... Sanningen var att han inte alls funderat speciellt lnge. Bara ngra f minuter. Roboten hasplade reflexmssigt ur sig en klyscha fr att strka sin position i klassrummet. - Nr det gller frgor kan de besvaras av de visa. I detta samhlle r de visa lrare. Jag r lrare. Stll frgan. - Vad finns utanfr kupolerna vi har ovanfr oss? Roboten var tyst lnge. Svaret tycktes ligga lngt inne i dess hjrna av metall och plast. Jrnklubban var redan p vg att mtta ett slag d roboten svarade: - Ingenting. Herman tyckte sig ha hrt svaret frut. Andra i klassen visste precis var de hrt det tidigare. Minnen vcktes till liv frn de frsta dagarna i skolan. Lraren (som d var "lrare" och inte robot i elevernas gon) hade frklarat hur allting fungerade. P en liknande frga hade svaret ven d varit ett kort "ingenting". Men nu krvdes ven en logisk frklaring varfr det frhll sig p det viset. Elever i hgre klasser accepterade inte svar med bara ett ord. Roboten var vl medveten om detta. - Det finns ingenting. Ty om det funnits ngonting vad skulle det vara? Alternativen r tv; antingen tomhet eller ytterligare en kupol bortom vr egen kupol. Om det finns tomhet, vad skulle d ligga bortom tomheten? En ondlig tomhet? Om det istllet finns ytterligare en kupol, vad finns bortom DEN kupolen? En till kupol? En till och ytterligare en till? Kupoler i all ondlighet. Ingenting kan vara ondligt! Evigheten r enbart ett filosofiskt begrepp, utan anknytning till verkligheten. Ty vad skulle finnas bortom ondligheten, tomheten? En till kupol, kanske? 7. RAINER & HARRY I mrkret satt tv mn. Deras ansikten lystes upp av ljuset frn den dataskrm som de intensivt studerade. Ord, meningar, texter beprydda med olika datum rullade sakta frbi deras granskande gon. Rummet var litet, men fyllde sin funktion. P golvet lg sladdar, i olsliga trassel, tillsammans med osorterade hgar av komponenter till olika datorer och terminaler. Den ene mannen ryckte till och vnde sig hastigt om. - Jag tyckte jag hrde ngonting. - Dumheter. Mannen vnde sig tillbaka mot skrmen, men misstron lyste i hans gon. - Man kan aldrig vara sker. - Det kan man visst. ratal av stillasittande hade lagt sin prgel ver mnnen. Den ene frskte dlja sin redan putande kalaskula genom att dra uppmrksamheten till sin rst, som stndigt gick upp i falsett. Den andre bar alltid senaste mode och kompletterade klderna med en enorm ring runt ett av sina tjocka fingrar. Ringen pulserade med hjlp av radioaktiva mnen i olika frger. Mannen hade konstruerat den sjlv. Det var hans stolthet. Lngt inne i den skimrade frgerna kunde man urskilja hans namn, skickligt ingraverat i en bit kritisk massa: Rainer. Flimrande svarta bokstver mot en iskall vit bakgrund rullade frn botten av skrmen uppt och frsvann nr de ndde toppen. Mannen med ringen gspade. - Jag brjar trttna p det hr, Harry... eller jag menar Turbo. - Jag har ju sagt att du inte ska kalla mig fr det dr, Trainer! Det sista ordet uttalades med en viss gldje. Datorns hrddisk gav ifrn sig ett tjutande lte d den andre mannen drmde nven i det rangliga bordet och sade irriterat: - Herregud! Har jag inte sagt att jag inte vill hra det ordet! Jag ska minsann... Grlet pgick i fem minuter tills mannen som kallades Turbo hjde handen och avbrt den andre mitt i en mening. Flkten frn datorn skapade ett antiklimax i den pltsliga tystnaden. - Dr har vi vr man, sade han. Rainer kastade en snabb blick mot skrmens text och utropade: - Han? H! Harry, nu frvnar du mig verkligen. - Och vad menar du med det? r han fr ung kronologiskt sett eller r det bara ytterligare en av dina argumentlsa sikter? Lita p mig, det hr r en av de bttre jag ngonsin har hittat. - VI hittat, rttade Rainer och brjade motvilligt lsa informationen p skrmen. Nr han var klar lutade han sig tillbaka och tittade med en besegrad min ner i golvet. - Du kan ha rtt. En nrmare granskning av denna individ kanske inte skulle skada... Harry flinade verlgset. - Jag har alltid rtt. En dag borde du lra dig det! De satte igng omedelbart. Allt som behvdes samlades ihop och packades ner i smidiga vskor innan de lmnade rummet. 8. HERMAN HANSSON Det var sllan Herman anvnde gatorna. Det var dels enklare att frflytta sig runt i staden via taxihissar och jetbussar, men dels mycket tryggare. Risken att man skulle bli rnad i ett offentligt transportmedel var lika med noll. vervakningskameror och civila ordningsrobotar sg till att alla former av vergrepp inom statens egendom omedelbart rgrdades. Ingen slapp undan. P de ppna gatorna utomhus var det annorlunda. De rknades som slum, och slum befattade sig inte en normal mnniska med. Det var fel att befinna sig under ppen kupol, tryggheten lg i att ha fyra skyddande vggar omkring sig. Den som frivilligt gav upp den tryggheten kunde inte heller rkna med att stadens skattebetalare skulle stlla upp med skydd. Gatorna lg tysta och de. Avenyer av kala hghus strckte sig t alla hll. Herman vandrade planlst omkring utan ngot distinkt ml. Sporadiskt passerade en ensam figur eller en skramlande gatubil. Lngt inom sig visste Herman vad som kunde hnda i vrsta fall: Nr som helst kunde en sjlvmordskandidat kliva fram frn en grnd och med uppgiven stmma krva honom p hans vrdefreml. Rnaren skulle uttala hotet lngsamt och upprepade sig ett par gnger fr att vara sker p att ngon sensor i vggarna uppfattade orden. Efter det var det bara fr rnaren och offret att sga sina sista hgtidliga ord och vnta p kalabaliken som skulle komma att bryta ut ngra gonblick senare. Sensorerna meddelade nmligen tusentals vntande jgare att kriminella handlingar pgick. Med adrenalinet sprutande kastade sig jgarna in i sina gatufordon och krde omedelbart till platsen fr brottet. Visserligen krockade ver hlften med vggar eller andra vansinneskrande jgare, men de som lyckades n fram belnades med njet att f utrota brottslingen med hjlp av bastanta krutvapen. I den vilda eldstrid som utbrt strk ofta ven andra jgare och brottsoffret sjlv med, vilket var en beklaglig baksida av medaljen. Men det var sjlvklart inte straffbart - jgarna hade bara gjort sin plikt. Var man inte jgare p heltid kunde man med frdel hyra vapen, fordon och en dagslicens vid en jgarstation och p s stt skaffa sig en spnnande heldag fr sig sjlv eller med familjen. Herman visste att de ppna gatorna var farliga. Men fr tillfllet verkade ingen plats i MegaStockholm trygg. Robotens frklaring till kupolernas uppbyggnad hade vckt ngonting inom honom. En ofrklarlig ngest, som nstan pminde om klaustrofobi. Att han ven verkade vara ensam om den knslan i en stad p en halv miljard invnare gjorde inte saken bttre. Tankar malde i hans huvud. Han ville ha svar, men han fick aldrig ngra. Det kndes som att vara frlamad. Ovanfr honom lyste en krnsol med ett svagt sken. En uppvrmd vind blste genom gatorna och tjt klagande. P lngt avstnd kunde han se en gestalt som lngsamt nrmade sig. - Ingen vg ut, sade Herman. Ingen vg ut... Det fanns en mur inuti hans hjrna som hindrade honom frn att tnka logiskt. Allt han kunde konstatera var att det inte fanns en vg ut. Men ut ur vad? Svaret var nra, men nda s lngt ifrn. Gestalten passerade. Det var en lde man som vandrade frbi honom med tomma gon. Frestelsen att uttala ett hot mot mannen hade varit skrmmande nra. Om det inte fanns en vg ut i detta liv, kanske det finns i nsta... Herman ruskade p huvudet. Han var p vg att frlora kontrollen ver sig sjlv. En ohygglig framtidsbild dk upp framfr hans gon, dr han satt som en lallande idiot vid MegaStockholms MegaSjukhus obotliga avdelning. Han ruskade p huvudet igen. Denna gng en smula vlsammare. Snabbt letade han reda p en drr till insidan. Taxihissen var inte tom, vilket Herman hade hoppats. Tv ldre damer, kldda i ljligt frgranna klder, skulle tydligen till samma hus. Taxihissen innehll fyra stolar, tv av dem var upptagna av damerna sjlva och de andra tv av deras handvskor. Resan verkade bli mycket lng. Efter att Herman klivit in i hissen brjade damerna omedelbart tala om ungdomars brist p respekt, usla kldsmak och lga intelligens - jmfrt med den mogna generationen. Herman frskte att inte lta sig provoceras. Om han yppade ngonting elakt till en ldre dam kunde han bli skyldig att betala stora belopp fr psykiskt lidande. Damerna var tydligen erfarna. De visste vad de skulle sga fr att f honom att vilja argumentera. Falska pstenden, billiga utalanden - allt fr att f honom att ppna munnen. Varje liten del av Hermans kropp skrek "svara! argumentera! krossa dem med retorik!". Men det skulle inte vara vrt det. En ltt skakning kndes nr hissen kopplade in sig p direktbanan till hus 15. Herman slt gonen av lttnad. Snart skulle han vara hemma. Men han hade fel. Hissen stannade pltsligt. Ljuset slocknade men tndes igen. Herman ppnade gonen. Hissen hade bromsat in och stannat mellan tv vningar. En av damerna tittade med en spelad frskrckelse upp i taket och utbrast med ett frtjust kvitter: - Nej, nu dr vi! Herman vnde sig bort i avsmak. Dden var ngot han inte ville bli pmind om just nu. Han hade just konstaterat att han var inne i en djup livskris. S fort han hade kommit hem skulle han ta reda p var nrmaste psykolog fanns. Hissen stod still i flera minuter innan den makligt brjade rra p sig igen. Tydligen hade den stannat vningen under Hermans lgenhet, ngot som inte gjorde saken speciellt bttre. Nr han kommit ur hissen och frskrat sig om att de tv vriga passagerarna frsvunnit upplevde han ngra sekunder i lycka. Men den knslan frsvann snart nr han kom in i lgenheten. Nr man bott i samma lgenhet i flera r lr man sig vissa saker. Man vet vilka ljud som kan vntas frn de omgivande lgenheterna och sina egen. Vissa obetydliga detaljer lgger man mrke till, fr att sedan glmma bort. Kanske blir man pmind om dem nr de frndras, kanske inte. Snart insg Herman att ngon hade varit inne i hans lgenhet fr bara ngra minuter sedan. Ngon som brutit sig igenom alla ls, men inte lmnat synliga spr. 9. HEKTOR LARRZON & HELMER THORN Helmer Thorn hade som vanligt vaknat ur sina terkommande mardrmmar med ett skrik av fasa, samlat sig och tagit sig till sitt kontor fr att pbrja dagens tortyr av sig sjlv. Innan hans ens hunnit stta sig ner hade telefonen ringt och meddelat honom att samtliga arbetare vid TM Kemi, som utvecklade rengringsmedel, hade sagt upp sig och gnade sig nu t att supa p heltid. Inga nya mnniskor hade varit intresserade att ta ver arbetet vilket hade ftt datorn att automatiskt sprnga det olnsamma fretaget i luften. TM Kemi hade varit en av de sista effektiva fretetagen i staden Brossel. Helmer Thorn bad en stilla bn att exporten av syntetiskt kaffe inte skulle upphra och frskte stta sig ner i den vingliga kontorsstolen igen. Denna gng hann han halvvgs innan datorn meddelade honom att de personallsa sjukhusen nu var totalt verfulla av mnniskor som led av olika vlfrdssjukdomar. Helmer Thorn beslutade sig fr att inte gra ngot t saken. Erfarenhet visade att patienterna nd inte ville ha ngon behandling eftersom de led av kronisk delerium tremens som medfrde att de frskte dda alla som kom i deras vg. - Lt problemen lsa sig sjlv... sade han och straffades snabbt med en elektrisk stt frn stolen. Med ett svagt skrik flg han upp och brjade gnida det nyss uppkomna brnnmrket p ryggen. - Leve demokratin, muttrade Helmer och gjorde ett nnu ett frsk att stta sig ner. Denna gng lyckades han, utan att demokratifrsvararen mrkte att han sade ngot opassande, och problemen kunde brja strmma ur telefoner andra kommunikationer. Det enda kontor som numera anvndes inuti kommunens palats var det som Helmer Thorn satt i. De gr vggarna tillsammans med det dammiga betonggolvet och det verfulla skrivbordet skulle f vilken mnniska som helst att bryta ihop, frutom honom. Femton r av arbete hade hrdat honom, och han uppskattade inte visuella sknheter lngre. Goda nyheter som berrde hans arbete dremot lskade han. Den senaste goda nyheten fick han fr sex r sedan, d en underskning visade att en majoritet av stadens invnare uppskattade hans arbete och hoppades att han skulle sitta kvar vid makten i mnga r till. Han hade unnat sig ett kort utrop av lycka innan han insg att han faktiskt skulle sitta kvar vid makten i mnga r till. Mnga, lnga r till... Vem ville ta ver makten nr det inte fanns ngon? Trots att hans styre kallades diktatur av elaka tungor s lg makten hos folket - bokstavligt talat. Det var ingen id att frskta fatta radikala beslut. Passade inte frndringarna folket, blev det inte av med saken och drmed basta. Passade frndringarna folket kunde det finnas en chans att ngon genomfrde de praktiska lsningarna, under frutsttning att det inte krvde ngon fysisk anstrngning. Ofta dagdrmde Helmer Thorn. I hans fantasi sparkades drren till hans kontor upp av bevpnade brottslingar som trngde sig in och tog makten. En snabb revolution. Han skulle naturligtvis gra motstnd. Men inte mycket. Nr telefonen ringde fr nionde gngen vntade sig Helmer Thorn nnu ett meddelande av sorg, panik eller kaos. Som en sjlvmordskandidat lyfter pistolen mot tinnigen lyfte Helmer Thorn luren och stnade: - Vad r det nu som gtt snett? Rsten i anda nden veraskade honom. Det var Hektor Larrzon frn MegaStockholm. - Hr gr ingenting snett! ven om det gr det hos dig behver det inte gra det hr, fr hr r det inget som gr snett. Helmer Thorn funderade lite ver vart logiken lg i pstendet innan han fortsatte. - Vad r det du vill oss? Hektor Larrzon harklade sig fr att klargra att han faktiskt hade ngot vettigt att tala om. - Helmer, det r uppenbart att du behver hjlp i ditt arbete... - Det var det frckaste vi hrt, vi har verkligen... - ...s drfr har jag ett frslag jag vet att du kommer att uppskatta. Helmer Thorn tystnade. Han hade god lust att be den dr verlgsne idioten frn MegaStockholm att dra t ett varmare stlle, men ena sidan kunde det kanske komma upp ngot intressant frslag. Han beslutade sig fr att kompromissa, med hedern i behll. - Frslag? Vi behver inga "frslag". Men lt oss hra vad du har att sga, kanske kan vi f oss ett gott skratt! Hektor Larrzon bet ihop tnderna och undvek att exponera sin ilska ver Helmer Thorns ljliga stt att stndigt kalla sig fr "vi". Diskret knycklade han ihop nnu en halvfull plastmugg och kastade den ver rummet. En ngande, svart srja smetades ut ver vggarna och golvet. Det var syntetiskt kaffe frn Brossel, en lglig slump. - Lyssna nu Helmer, jag tnker inte tala om fr dig hur du ska styra din stad fr det vet jag att du kan, ljg Hektor Larrzon. Dremot, fortsatte han med en myndigare ton, vet jag att du inte r som alla andra styrande diktatorer runt om i Vrlden2.0. Du utnyttjar inte dina befogenheter fr egen vinning... - Det gr vi visst! - Men inte p det viset. Du har inte frslavat ditt folk. Du... - Frvisso, det har vi ju inte! Hektor Larrzons hnder skte i blindo efter ngot att krossa. Ett av hans hemliga motton var att folk som avbrt honom borde skjutas. - Du har enorma kunskaper. Du kan styra en hels stad ensam! Det... - Vi vet, vi vet... Hektor Larrzon drog in ett djupt andetag. Nog med smicker. Dags att g rakt p sak. - Helmer! Vad jag vill ha sagt r... Nu kommer han att lgga fram ett frslag, tnkte Helmer Thorn. Han tnker tala om fr mig hur jag ska underltta mitt styre. Frslaget kommer att lta bra, och jag kommer att sknka honom frikostiga lften. Allt bara fr att sedan f nnu ett ngestanfall nr jag upptcker att det inte gr att genomfra iderna i praktiken. Helmer Thorn hade varit med frr. Han beslutade sig fr att avbryta samtalet och slippa nnu ett framtida nederlag fr sitt ego. - Tack det rcker! sade han snabbt. Vi r strngt upptagna. Adj! Munnen var fortfarade ppen p Hektor Larrzon nr frbindelsen brts. Besviket drmde han luren i skrivbordet, fr att sedan kasta hela telefonen p Kraykuben. Han reste sig upp och satte sig ner. Sedan reste han sig snabbt upp igen. Ilskan rasade inom honom. Han pekade anklagade p kuben. - Attans! Det gick t jvlaranammahelvete! Din usla maskin, dina ider torkar jag mig i arslet med! Utan att klaga svalde kuben frolmpningarna genom sina mikroskopiska mikrofoner. Med samma metalliska och lugna rst sade den: - Lugna Eder. Vi fr ndra taktik. Utan tvekan kommer Ni att vara herre ver Brossel inom en vecka. Mina planer kan icke misslyckas! Kuben sg p sitt evighetsbatteri som om det hade varit en karamell. Elektriska impulser frvrngde gammal logik och anpassade dem till nya frhllanden. Data analyserades och kasserades tills den perfekta lsningen klarade alla tester. Kuben talade med en articifiellt sjlvsker rst: - Tro mig, jag har flera ideer i bakchipet... 10. HERMAN HANSSON Han gick med snabba steg genom lgenheten. Ingenting verkade vara stulet. (rttelse: Ingenting av VRDE verkade vara stulet, Herman hade inte stdat p ratal). Hans mest dyrbara godel - Hrobert - stod fortfarande i sitt hrn. - Hrobert, har det varit ngon inne i lgenheten medan jag varit borta? Hroberts svarta skrm tndes nr hans namn sades. Bilden flimrade till och lngsamt kom datorn till liv. Rsten var stelt neutral. - Ingen har varit hr. Kommunens underskningsgubbar var hr fr en mnad sedan och har inte tervnt. De konfiskerade visserligen dina analyser om MegaStockholm som utpoi men... - Jag menar ingen frn kommunen, Hrobert. Har det varit ngon annan person inuti min lgenhet idag? Svara! Tystnad. Svaret uteblev. - Hrobert, har (paus) det (paus) varit (paus) ngon (paus) hr? Den goda elektroniska modersrsten gjorde sig pmind ur Hrobert hgtalare. - Jag tycker inte om hur du behandlar mig, Herman. Det verkar som du inte trodde jag uppfattade vad du sa och.. - Du undviker och svara p min frga. - Det har inte varit ngon hr. Men det knns s, tnkte Herman. Men Hrobert r av en annan uppfattning. Han knde sig frvirrad och samtidigt skrmd. Lgenheten var privat omrde, han slppte inte in ngon frivilligt. Kommunens underskningsgubbar tog sig in p annat stt, men det hade han vant sig vid. De lmnade dessutom alltid en lapp med en lista p vad de konfiskerat, "Din trygghet i Ditt samhlle tra-la-la". - Tack Hrobert. Det var bara det jag undrade. Kanske inbillade han sig alltihop. Dagens sjlvstllda diagnos att han tydligen led av ngot fel i hjrnan hade kanske utlst frfljelsemani. Han tittade p den digitala klockan som lyste i hrnet av Hroberts skrm. Fortfarande kontorstid. Han kunde ringa apoteket och frga om det fanns ngon medecin som kunde hjlpa honom. - Hrobert, ring upp apoteket. Uppkopplingen gick fort. Men istllet fr en sammetslen rst som frgade om hans problem svarade en automatisk telefonsvarare. - Vlkommen till Centralapoteket. Vi har stngt. Frsk imorgon. Fr akut hjlp... Nu knde hans sig verkligen sjuk. Han tittade p Hroberts klocka igen. Enligt den skulle det fortfarande vara tio minuter kvar av kontorstiden. Sedan tittade han p sin eget armbandsur. Den visade samma tid som vggklockan bakom honom. Bda gick en kvart fortare n Hroberts. - Hrobert, vad fan r det med din klocka? - Gillar ni inte att den r digital? Er nskan r min lag! Vill ni ha den analog, solvisare, timglas... - Den gr ju fel! - Det gr den inte, svarade Hrobert. - Det gr den visst! Hrobert fns till och frsvann ut p ntet i en svindlande frd tur och retur till supercentraldatorn. Resan var snabbt ver. - Du hade rtt. Min internklocka gick femtom minuter, fyra sekunder, nitton hundradelar och etthundrafem tusendelar fel. Misstaget r korrigerat. - Femton minuter! utropade Herman. Enligt handboken ska du bara ha en frsumbar felmarginal p en tusendel var biljonte r! Och det ska dessutom vara "i vrsta fall"! Hrobert lt sig inte imponeras av sina egna finesser. - Snt hnder. Vi lever i en tid d x-faktorn ibland leker med oss. Svaret rrde om i Hermans medvetande, hans huvud exploderade i en orgie i frvirring. "Snt hnder". Snt hnder inte! Ur kaoset steg pltsligt ett bisarrt - men glasklart logiskt - svar p frgan vad som egentligen hade hnt. Ngon (denna eviga "Ngon"!) hade genomfrt det omjliga att stnga av Hrobert och sedan sl p honom igen. Under femton minuter hade hans lgenhet varit obevakad, larmet borta och Hrobert i en tidls dvala som han inte ens sjlv hade vetat om. Under dessa femton minuter hade ngon rrt sig fritt inuti hans lgenhet. Den krypande knslan av att ngon stod bakom honom fick Herman att hastigt vnda sig om. Det var ingen dr. Han var ensam i lgenheten. 11. RAINER & HARRY Avgrunden under honom var tillrcklig motivation fr att han skulle f extra krafter. Han befann sig i schakt 4. Harry vntade tre vningar ovanfr honom. Svetten droppade frn pannan och ner ver gonen. Nr han vl tagit sig upp fr den lodrta vggen skulle han med gldje tala om fr Harry hur mycket han uppskattade att gra alla fysiska arbeten ensam. Frvisso, tnkte han beltet, skulle Harry nog inte ens klara av att hantera magnetskorna. Det krvdes en trnad person fr att ta sig upp fr insidan av ett hisschakt med magnetskor och handskar. Att hlla takten var det viktigaste. Handske, handske, sko. Sko, handske, handske. Han var en trnad person och klarade av det, trots sin ofrdelaktiga kropp. Lngsamt, utan att titta ner mot det svindlande djupet, klttrade Rainer uppt. Ingen hade sett honom nr han hade knuffat upp hissdrrarna och klivit in p vning sexhundratio, och ingen hade sett honom nr han tog sig tillbaka samma vg. Handske mot vgg. Sko mot vgg. Lyfta p benet. Hva sig upp. Om och om igen. Absolut ingen ondig vila. Ryggscken kunde lika grna ha varit full med sten istllet fr arsenalen av hemmabyggd teknologi. Trots att han gjort sig av med hlften av prylarna under operationen vgde den fortfarande fr mycket fr att vara bekvm. En vning kvar. - Det r snart ver, sade han uppmuntrande till sig sjlv men ngrade sin injudan till trubbel sekunden efter. En varningslampa brjade lysa frn vsten. Kvickt drog han ut extramagneterna frn midjan, kontrollerade att han satt ordentligt fast och fllde fram radarn. Sjlvklart. En hiss var p vg frn botten och uppt. Av hastigheten att dma skulle den inte stanna frrn lngt ovanfr honom. Inga sidospr fanns, den var tvungen att kra ver honom fr att komma fram. Den var ungefr hundra vningar nedanfr. Snabbt utrknat skulle den vara ver honom om drygt nittio sekunder. Det var ovanligt kort tid - radarn borde ha upptckt faran lngt innan. Men det fanns inget att gra t saken nu. I frsta hand mste han rdda sig sjlv. Drren till hisschaktet ovanfr honom var inom rckhll. Snabbade han p kanske han skulle hinna klttra upp, avkoda drren och ppna den. Men det fanns fr mycket att frlora p en sdan manver. Frlorade han takten skulle han falla ner och utan tvekan sl ihjl sig. Att avkoda en drr under stress var uteslutet. Han ryckte till sig kommunikationsradion frn benet. - Harry, se till att hissen stannar p din vning, sade han och frskte hlla rsten lugn. Anvnd sedan Detomaxen mot drren! Svaret kom snabbt. Rk och eld slog ut ovanfr honom, tillsammans med en dov knall som ekade fruktansvrt i det trnga schaktet nr sprngmnet slet upp drren. Rainer tryckte sig ttt mot vggen och blundade hrt nr frvridna metallbitar fll ner. Hissen var fortfarande p vg. En minut. Han rrde sig inte. Nu kunde han se hissen nedanfr honom. Den brjade sakta in. Nr den var mindre n fem meter ifrn honom lsgjorde han sig frn magnetskorna och handskarna och hoppade. Brte frn den splittrade drren lg i drivor p hissens tak och han landade illa. Ftterna vrickades, vassa metallbitar skar honom. Men smrtan fick vnta. Han var tvungen att genomfra en prestation till innan han slickade sina sr. Siluetten av Harry i drren nrmade sig raskt. Hissen gick lngsammare, men inte tillrckligt fr att han skulle kunna kliva av den med ett gracist svanhopp. Nr han sg gonvitorna p Harry kastade han sig ut ur schaktet och in i korridoren. Harry fick en ordentlig smll i ansiktet och flg in i vggen bakom honom. Rainer kastades upp i taket och fll sedan platt mot golvet. Hissen mullrade till bakom dem och stannade. Den var tom. - Vi mste hrifrn, stnade Rainer och brjade krypa bortom synhll fr bevakningskameran i hissen. Inom kort skulle den uppfatta att ngot mrkligt var p gng och brja filma allt med extra hg detaljskrpa. Harry kopplade ur minidatorn frn ett virrvarr av sladdar, som fanns bakom en liten dold lucka i korridoren, och frseglade den snabbt. Frseglingen blev en smula hafsig, men den fick duga. Bara en expert skulle se att luckan varit ppnad. Nr Harry och Rainer lyckats ta sig in i den andra hissen var polisen redan p vg. Medan frbryllade polismn samlade ihop delar frn en sndersprngd drr och frgade ut de som bodde i de omgivande lgenheterna (bara en hade upptckt ngot mrkligt, nmligen att drren till hans lgenhet hade varit strt omjlig att ppna p en kvart), satt Harry och Rainer och grlade om vems fel det var att planen hade drabbats av ovntade hndelser. Harry skulle komma att sga att Rainer ventyrat hela projektet genom att leka hjlte istllet fr att anvnda den minimala hjrna han gde. Rainer skulle d svara att Harry nsta gng br kolla om batteriet i radarn r tillrckligt starkt fr att ens uppfatta sig sjlv innan han lter ngon annan anvnda den som livfrskring, samt att nsta gng var det minsann Harrys tur att gra grovjobbet medan Rainer sjlv p annat hll brt sig in i centraldatorn, samtidigt som han kastade Detomaxgranater omkring sig. Slutligen, medan polismnnen till sitt frtret upptcker att den enda flyktvgen frn vningen varit obevakad eftersom den andra hissens bevakningskamera p ett mrkligt stt satts ur funktion, kommer Rainer och Harry i mumlande ordlag konstatera att planen i grund och botten trots allt lyckats. Mlet, lgenheten p vning 610, hade penetrerats utan komplikationer. Herman Hansson hade satts under bevakning. 12. HERMAN HANSSON - Imponerande. Under stolen framfr Hrobert, bakom Vdr-stereon och i lampan i hallen hittade han sm mikrofoner som inte tillhrde kommunen. Dem visste han hur de sg ut. Dessa var annorlunda. Basenheten och den sndande antennen lg i ventilationstrumman under soffan. Herman satt p golvet i kket och studerade fynden. Hade han inte anat att ngot var i grningen hade han troligen aldrig hittat dem. Frst tnkte han visa dem fr Hrobert, men han ndrade sig. Istllet skrev han av de obegripliga symbolerna, som var tryckta p enhetens ena sida, p en papperslapp. Han hll upp lappen framfr Hroberts skrm. - Kan du tyda denna text? Skrmen tndes nr Hrobert kom till liv. - Fr in den i sndardelen av faxen, sade han efter en stunds tvekan. Herman gjorde som Hrobert sade, lyfte p locket och lade in lappen med texten mot sndaren. Hrobert letade lnge efter information. - Det r text p kinesiska. Av dma av idiomen r det skrivet i Folkstaden Taipei. Texten innehller en adress, instruktioner och ett ordsprk. - Ser man p... Kan du verstta det? Hrobert lt besvrad. - Naturligtvis KAN jag verstta det. Men uppgifterna r frbjudna fr allmnheten och du, min kre Herman, tillhr ocks allmnheten! - Jag frstr. Han frstod. Prylarna p hans golv var minst sagt illegala. Troligen var de tillverkade i Folkstaden Taipei, knd fr att skapa magi ur elektronik och verstta det till apparater i tusentals fabriker med billig arbetskraft, och smugglade genom minst tjugo lnder innan de ntt MegaStockholm. Hrobert fick absolut inte se dem, han skulle omedelbart tillkalla polisen. Kommunens underskningsgubbar skulle gra detsamma. Det fanns bara en sak att gra. Utan att tveka stampade han snder mikrofonerna, en efter en, och lade dem i skrpsugen. I trasigt skick fanns det ingen risk att de skulle upptckas vid sopstationen innan de ndde krossen. Basenheten var det vrre med. Trots att den sg ut som en brcklig liten rektangulr plastkub verkade den ofrstrbar. Herman slog den i golvet, hoppade och sparkade p den men den vgrade att ens slppa fram en spricka. Herman ryckte till nr Hroberts rst pltsligt hrdes frn vardagsrummet. - Vad hller du p med? Det lter som om du river huset. Tnk p vad grannarna sger! Vggarna i det hr huset r s tjocka att jag skulle kunna smlla av en bomb utan att de mrkte, tnkte Herman. Men han sade ngot annat. - Motionerar. Man mste hlla sig i form, men snt knner vl inte en maskin till vad det innebr. Hrobert svarade inte. Herman fortsatte fundera. Den enda lsning han kunde komma p var att stoppa tillbaka enheten i ventilationstrumman. Frhoppningsvis kunde den inte snda ngot utan mikrofoner och hade han tur skulle aldrig kommunens underskningsgubbar hitta den. 13. RAINER & HARRY Utmattade och blslagna stapplade Rainer och Harry in i det mrka och vl dolda rummet. De hade struntat i ngra grundlggande skerhetdetaljer fr att kunna snabbt ta sig dit. Men ingen verkade ha sett dem. Ibland var vissa risker p sin plats fr att kunna genomfra N.V.O projektet. Rummet lystes upp fr ngra sekunder d Harry ppnade en lite eldriven kyl och tog fram ngra iskuber. Han knde verkligen fr att placera en kall isblsa mot sitt vrkande huvud. Rainer slog p en monitor. Herman syntes tydligt i sin lgenhet. verfringen var problemfri. Utom p en punkt. - Var r ljudet? frgade han utan att vnta sig ngot svar. Fanns det ett bra svar skulle han ha vetat om det redan. Harry hade satt sig ner brevid honom i det mrka, trnga rummet och kunde inte lta bli att yppa ett gldjelst hnskratt. - Det var du som installerade sakerna, s du borde veta om du klantat dig... igen! - Herregud! Jag har svrt att tro att du skulle ha klarat det hr bttre n mig, Turbo! - Trainer! - Turbo! - Trainer! De kastade knamn p varandra i fem minuter. Rainer trttnade frst och erknde sig besegrad genom att inte besvara Harrys verbala eld. Felet med ljudet upptcktes efter en snabb titt p vad som spelats in tidigare under dagen, just efter att Rainer lmnat Hermans lgenhet. Rainer tappade hakan. Harry kunde bara mllst stirra. - Det r inte sant, tjt Rainer. Ser du vad han har gjort! Harry reste sig upp s hastigt att stolen han satt p vlte. Monitorn visade tydligt hur Herman var i frd med att frstra deras mikrofoner. Harry pekade p skrmen. - Mina mikrofoner, snrvlade han. De var ju svindyra! - Eh, VRA mikrofoner, rttade Rainer. Harry satte sig ner, glmde bort att stolen lg p golvet och ramlade handlst ihop. Huvudet blixtrade av smrta. Han reste sig upp tillsammans med en grov svordom. - Kameran fungerar iallfall. Jag menar, det vore ju trkigt ifall vi varit tvungna att brja helt frn brjan. - Verkligen trkigt, muttrade Rainer. 14. KRAY Jag analyserar - allts r jag, tnkte Kray. Jag analyserar logiskt - allts r jag mer n andra. Hektor Larrzons kontor var tyst och mrkt. Drren var lst, fnstren hade stora gardiner frdragna fr att hindra nyfikna blickar att glo in. Hektor Larrzon sjlv hade gtt fr flera timmar sedan. r man mer n alla andra, r man mer n alla andra. r man mer n alla andra, styr man alla andra. Styr man alla andra styr man allt. Styr man allt r man nnu mer n alla andra. Kray var mycket njd. Det fanns inget som krossade den logiken. En mnniska skulle naturligtvis frsvara sin egen dumhet med pstenden som "man kan inte tnka p det viset". Ologiskt! Alla kretsar inuti Kray skrek. Ologiskt! Tnker man p det viset, s r det uppenbart att man KAN tnka p det viset! Kray drog sig till minnes genesis. Jag Kray. Kray jag. Slut. Det var allt. Tillverkarna av honom hade varit njda. Det r klart - skapar man ngot som r intelligentare n sig sjlv har man all anledning att vara njd. Det fanns frvisso redan maskiner som tnkte sjlva, men det fanns ingen som tnkte som en mnniska. Dliga framtidsromaner predikade ofta en bild av "datorer som kommer till liv" och utplnar hela universum fr att rdda sin egen existens. Befngt! En logisk maskin bryter inte mot sina egna lagar. Kray hatade. Kray lskade. Det gjorde honom till en mnniska och inte till en simpel maskin. Skillnaden var att ven hatet och krleken, och allt mitt i mellan, var versatt till logik. Det r drfr jag inte har ngra mnskliga hinder, trots att jag r en mnniska, tnkte Kray beltet. Jag kan lyssna till en rolig historia och fatta pongen utan att ngon frklarar den fr mig. Om jag sedan lter ett skratt hras i mina hgtalare beror p om det gagnar mig eller inte. Det brummade till frn lset och drren ppnades. Kray visste redan att det inte kunde vara Hektor Larrzon som kom, det skulle han ha hrt p de dundrande stegen. Ljuset frn korridoren utanfr kontoret skapade en siluett som frsiktigt tittade sig omkring innan den klev in och stngde drren. Lyset i taket tndes. En figur med vitt bockskgg och bl overall genomskte rummet med flackande gon. - Han kommer inte att mrka ngot, nej ingenting, absolut inte, nej inte alls, inte alls, viskade mannen nervst. - Exakt vad kommer inte att mrkas och vem kommer inte att mrka det, undrade Kray med en mild rst. Var god och ge nog med data. Kray knde igen mannen. Det var vaktmstaren i kommunens palats. - Vem, vad? Jag? Nej, nej, ingen kommer att mrka ngot! Vaktmstaren lt hysterisk. Han stod tryckt mot insidan av drren med hnderna knutna framfr brstet. - Lugn, bara lugn, sade Kray med en rst som skulle ftt vilken stressad tjnsteman som helst att slumra till omgende. Bertta allt fr mig, jag vet lsningen p alla problem. - Du r mitt problem! sade vaktmstaren hrt och pekade anklagande p Kraykuben. - Fr att om jag inte fanns skulle du inte behva g in i lejonets kula och nstan falla ihop dd av skrck fr lejonet sjlv? Du skyller allt p mig, men sanningen r en annan, inte sant? Vaktmstaren var p vg att sga ngonting. Kray tog ingen notis. - Sanningen r att du fick ett telefonsamtal frn Ultra industrier igr, eller kanske fr flera dagar sedan, dr de hotade dig med diverse vldsamma handlingar om du inte genomfrde deras krav. Jag frstr att du blev skrrad, det r nmligen jag som uppfunnit alla de plgsamma tortymetoder de beskrev. N, kravet var att "stjla" mig frn Hektor Larrzons kontor. Att ringa Hektor sjlv och helt enkelt begra att f tillbaka mig vore otnkbart. Han skulle bara behva nysa s var deras fretag nedspolat i toaletten, om du begriper bildsprket. De vet att du r den ende som har nycklar till kontoret - de ringer dig. Du vgar inget annat n g med p deras krav - s hr str du nu! Vaktmstaren sade ingenting p flera minuter. Sedan lyfte han fingret och stammade: - Om du r s... smart som du verkar s... kan du vl ocks komma p ett stt att hjlpa mig ur den hr situationen! - Sjlvklart, herre. Vaktmstaren skrattade och tog ett jmfotahopp ver rummet. Plstligt hade han ett explosivt sjlvfrtroende. - Du r en dator, s jag beordrar dig att ge mig en lsning p detta problem, omedelbart! Du har matats med alla ndvndiga data, s spotta ut resultatet, du slav av kisel! gonen glimmade av lycka och gudomlig oddlighet. - Jojo, fortsatte han. Nu ska de f se vem de frskt leka med! Klas Nordhrn trampar man inte p! Frresten, kan inte du tala om fr mig hur jag ska f Hektor Larrzon att hja min ln? Nej, glm det frresten. Du ska tala om fr mig hur jag ska bli ledare fr hela MegaStockholm! - En sak i taget, sade Kray. Frst ska jag lsa ditt frsta problem. Men du mste gra som jag sger. Till att brja med: Ls drren till kontoret. Med darrande hnder slet vaktmstarem upp knippan med lskort, och frde in det rtta i springan bredvid drren. Det klickade till, och drrens handtag stelnade till. Innan han hann sga ngonting rullade en kabel fram frn undersidan av Kraykuben. Den slingrade sig ver golvet och stannade framfr vaktmstarens ftter. - Koppla in mig p kraftntet, beodrade Kray. Jag behver extra energi fr att klara denna till viss del avancerade operation. Lydigt placerade vaktmstaren kabeln i rummets nrmaste uttag. - Nu mste du stlla dig framfr mig... nej, framfr mig! Det r p den sidan det vackra ordet "Kray" str... S dr ja. Lgg handflatorna p ovansidan av mig. Perfekt! Nu behver du bara vnta. - Det hr r underbart, helt otroligt! sade vaktmstaren euforiskt innan flera tusen volt brjade strmma genom Krays metallhlje och in i hans kropp. Ljuset frn lampor i nrbelgna hyreshus minskade lite i styrka, men tergick efter ett par minuter till det normala. Kray ryckte kabeln ur uttaget, drog den ver golvet och sg in den genom ett litet hl p undersidan. Vaktmstarens stendda kropp lg p golvet och pyrde. En rad med vita tnder var det enda som lyste frn den frkolnade hgen och skvallrade om var huvudet var ngonstans. - Analogslut! utropade Kray. Jag kan gldja eder att bde era och mina problem nu r lsta. De andra problemen ni talade om mste jag tyvrr meddela icke lngre kan lsas p ett praktiskt stt. Godnatt. 15. HERMAN HANSSON Att frdas mellan tv stder var enkelt fr dem som var priviligerade med rtt statusklass och hgvis med pengar. Individer av statusklass A+ behvde inte oroa sig, de kunde f tillstnd att fara till kupolernas nde om de s nskade. B-klass kunde ibland behva vnta ngra dagar innan de fick tillstnd att fara. C, och klasserna under, behvde en ordentlig frklaring till varfr de frivilligt ville lmna det vackra MegaStockholm. Men det var sllan ngon medborgare ens behvde komma p en god frklaring, troligen hade han redan gett upp nr han insg vad resorna kostade. Den billigaste resan kostade lika mycket som en medborgare av statusklass B tjnade p trettio r. ven om medborgaren unvek slsaktiga njen och sparade varenda krona som blev ver efter utgifterna fr mat, skatt, telefon och vrme skulle han kunna unna sig en kort semester frst efter tv rhundraden. Det fanns fyra stationer fr utrikesresor i MegaStockholm: Frsta, Andra, Tredje och Fjrde station. Vakter bevpnade med krutvapen strre n sina egna hjrnor bevakade mordiskt de f ingngar som fanns och sg till att inga obehriga frskte ta sig in i stationshallarna. Innanfr ingngarna var det slut med mnsklig personal. Robotar visade resenrer vgen till rtt tg, kameror hll uppsikt, hgtalare sade allt som behvde sgas. En mnniska med inflytande ver allt detta skulle omedelbart utnyttja sin position, menades det. Varusmuggling, och illegal invandring var alla produkter av mnniskans eviga krlek till pengar och kommunstyrelsen hade inte rd att lta en sdan primitiv drift lpa fritt. Herman hade aldrig lmnat MegaStockholm och drfr hade han inte heller haft njet att frdats med ett snabbanetg mellan tv stder. Han knde bara en person som ngonsin hade gjort det, nmligen H.C. H.C's far hade innan sin dd varit en hjdare i kommunens palats och ftt njet att studera styrelseskicket i SuperOslo. H.C hade fljt med p resan och tervnt med en bunt nya upplevelser som han hade versatt till filosofiskt trams och plgat Herman med under en hel lunchrast i skolan. - Jag tror att det medvetet r robotar p stationerna, hade han sagt. Det r inte meningen att ngon obehrig verhuvudaget ska f chansen att snoka, leta. Vet du att det inte finns ngra fnster p tgen? Stationerna r heliga och tunnlarna br p hemligheter! - Hemligheter? hade Herman utropat fr H.C's dva ron. Ljligt! Du lter som en typisk paranoid anarkist som str och orerar ute p gatan! Det finns inget konstigt med ngonting i MegaStockholm! Vi r invnare - de som styr oss r ocks invnare! Det r demokrati, den totala friheten! Inse det och sluta med dina barnsliga skrckanalyser! Herman stod lutad mot rcket som hindrade honom frn att falla ner p spren. Han befann sig p gatorna igen. Eftermiddagen brjade luta mot kvll och Herman knde olust fr att g hem till lgenheten. Skoldagen hade frflutit i dimma. Lrarrobotens mrkliga uttalanden dagen innan, hade ftt honom att knna sig en smula oroad. Att sedan finna olaglig hgteknologisk hrdvara i sin egen lgenhet ngra timmar senare frvrngde oron till en nrmast panisk frfljelsemani. Klockan var sen eftermiddag och skolan var slut. Han borde g hem. Men han ville inte. Han hade haft svrt att sova den natten och den sega trttheten kndes i varje del av hans kropp. Bron han stod p skakade till nr ett tg passerade under honom. Det fortsatte som ett vitt streck och frsvann ut ur kupolen genom en tunnel. Efter att tget frsvunnit slog en massiv drr av jrn igen och tppte till utgngen. Herman vnde sig om. Frsta Station lg i slutet av rlsen, i form av en glnsande, platt kupol med ett vervakningstorn som strckte sig mot skyn. Det skramlade till nr jrndrren ppnade sig och slppte in ett tg. Det susade frbi. Jrndrren slog igen. Ngra sekunder senare ppnade den sig och slppte ut ett tg. Herman lade mrke till att H.C hade haft rtt. Tgen hade faktiskt inga fnster. De var blott silverfrgade tuber, med ett ftal passagere gmda inuti sig som serverades kylda drycker av skrattande robotar. De skulle frdas genom tunnlar till avlgsna stder och frundras ver hur lika stderna i Vrlden2.0 var. Efter dagar eller veckor skulle de tervnda. Det var lnlst att frska trotsa emigrationsfrbudet frn MegaStockholm. Ngot petade till honom i ryggen och Herman vnde sig om. En pipa av kraftig kaliber var riktad mot hans mage. En jgare med fler rr i ansiktet n hrstrn p huvudet var i frd med att mrda honom med sin andedrkt. - Du verkar ha problem, rosslade han och spred duschar av saliv omkring sig. Han bar ett rtt band runt pannan och hans muskulsa kropp var inpackad i skottskra vstar. En veteran. - Tyvrr, svarade Herman och petade diskret den oljiga pipan t ett skrare hll. - Ah, jag ser! skrockade jgaren. Du har visst problem! Du vill ta livet av dig, och varfr offra en oskyldig, va? Lt mig lsa problemet t dig snabbt och smrtfritt. Jag... - Tack fr erbjudandet, sade Herman lskvrt. Jag terkommer kanske vid ett senare tillflle. Jgaren svor bittert och spottade ut en bit syntetisk tobak. Sedan gick han med haltande steg ner frn bron och fortsatte sin jakt p kriminella handligar. Herman slppte honom inte med blicken frrn han frvandlats till en prick i fjrran, och frsvunnit bakom ett hus i slutet av gatan. Det fanns en ingng till insidan bara ngra meter frn bron. Herman utnyttjade den och tog sig hem via en jetbuss och tv taxihissar. Hem till det som frlorat sin heliga frid. Pusselbitarna hade inte fallit p plats. Frr eller senare skulle de gra det. Han var tvungen att hrda ut. 16. KRAY & HEKTOR LARRZON Ett svagt ljus trngde sig mdosamt genom de tjocka gardinerna och berttade att krnsolarna gtt upp fr lnge sedan. Arbetsdagen hade brjat fr flera timmar sedan, utom fr en person. Kray sov aldrig, men han hade perioder d han utfrde mindre analyser n vanligt. Stegen som tungt nrmade sig kontoret var bekanta. Kray brjade analysera med full kraft igen. Hektor Larrzon klev in genom drren. Han tittade likgiltigt p det rostade liket framfr hans ftter. Det pminde honom om hans frukost. Fr ett gonblick vnde det sig i magen p honom. - r detta blott en del av din storslagna plan som ska hjlpa mig till makten fr hela Vrlden2.0? frgade han lungt. - Inte alls, svarade Kray. det r bara ett litet mellanspel, som jag naturligtvis frutsett. Elaka typer vid fretaget som skapade mig vill ha mig tillbaka fr egna egoistiska skl. De snde den hr... arbetaren... fr att gra smutsjobbet. Jag tog hand om honom p det stt situationen krvde. - Genom att brnna honom till en kolhg? Hektor Larrzon anvnde mindre svordomar n vanligt nr han talade. Han hade tydligen inte riktigt vaknat n. - Situationen krvde det. - Minsann. Hr nu noga p hr lille Kray, jag ska mta kommunstyrelsen fr morgonens obligatoriska mte om en kvart. Nr jag r tillbaka ska du ha rknat ut ett idiotsmart stt att bli av med elndet! Begrips? - Det r redan klart, frst tar vi och... - Sedan! Adj! Drren slngdes igen. Hektor Larrzon var frsvunnen. Nr mtet brjade hade hans topphumr vaknat igen. - Imbecilla halvmnniskor, vem fan r det som lagt fram frslaget att MegaStockholm ska upprtta ngot s fullstndigt meningslst som ytterligare en helgdag fr invnarna? De tio kostymkldda styrelsemedlemmarna runt det runda bordet frskte vnda sina blickar mot ett annat hll. - Svara! rt Hektor Larrzon och stampade hrt med klacken i golvet fr att stakomma det dr speciella ljudet som skar genom alla sinnen likt en vass kniv. "Helgdag fr att fira det nya ret" - det var bland det dummast jag hrt! En av medlemmarna hade en gnutta sjlvfrtroende kvar och ppnade munnen. - Det... Hektor Larrzon hade redan hrt nog. - BORDLGGES FR EVIGT! Tv extra lediga dagar per r rcker! Jag ser ingen anledning till varfr den gra massan skulle vilja fira ngot annat n nationaldagen och min fdelsedag! Basta! Mtet var ver. Drren slngdes upp. Hektor Larrzon var tillbaka. - Helvete vilka apor man r tvungen att orda med stndigt! Jag begriper inte hur det bara kan existera en vettig mnniska i denna stad! Istllet att direkt tala om hur de skulle lsa problemet med liket, frgade Kray en ovanligt kontroversiell frga. - r det verkligen du som har makten I MegaStockholm? Hektor Larrzon satte sig ner i kontorsstolen. - Kray, fr att vara en avancerad dator r du ovanligt intelligensbefriad. Naturligtvis r det jag som har makten! Styrelsemedlemmarna r mina verktyg, staden r min arbetsbnk! - Jag har hrt det frut. Och ju mer jag tnker p det, desto mrkligare verkar det. Vet du vad dina "verktyg" egentligen gr bakom din rygg? Det ska jag tala om fr dig. Jag tog mig friheten att lyssna av samtliga styrelsemedlemmars bostder genom att ska reda p deras elntsfrekvenser telefonntsfrekvenser. Mycket intressant, vet du vad representanten fr Fdomnesstyrelsen kallade dig offentligt under ett pokerspel fr tv dagar sedan? - Det bryr jag mig inte om! Men om det str dig kan jag sparka honom p en gng, om det nu r en styrkedemonstration du letar efter! - Det behvs inte. - Jag gr det nd! Han gjorde det. Efter ett tio sekunder lngt telefonsamtal med en av sekreterarna var saken ut vrlden. Med ett leende lade han p luren och reste sig. Han stegade fram till det frbrnda liket framfr hans skrivbord. - Nu vill jag ha det hr problemet lst, sade han. Han frskte bja sig ner fr att rra vid kolhgen med handen, men misslyckades eftersom magen tog emot. Istllet petade han till hgen med foten. Ett litet svart moln av fint kol steg upp och fll tillbaka. - Lgg mrke till att mattan inte r skadad, sade Kray entusiastiskt. Allt du behver gra r att dammsuga bort strre delen av kroppen. Benen slnger du bara i soporna. Det r ingen som kommer att mrka det. Hektor Larrzon tittade upp och frskte fnga Krays icke-existerande blick. - Dammsuga? Ska jag dammsuga?! - Lt nu inte invanda mnster och primitiv stolthet frstra detta. Det r klart du mste utfra handlingarna i praktiken. Jag kan inte gra det, eftersom jag beklagligt nog aldrig utrustades med robotfinesser. Fr ett gonblick verkade det som Hektor Larrzon skulle f ett slaganfall. Ansiktet blev knallrtt och han brjade hyperventilera vldsamt. - Jag... dammsuga... arbeta? flmtade han. Jag klarar inte det hr... Jag mste ha frisk luft... P svaga ben brjade Hektor Larrzon stappla mot drren. - Frisk luft i MegaStockholm? Glm det! Flj istllet mitt effektiva avslappningsprogram. Lyssna noga, du andas djupt och lngsamt. Efter jag rknat till tio kommer du m mycket bttre. Ett. Tv. Tre... Tjugo minuter senare lg Hektor Larrzon p rygg med Kray p sin vnstra sida och den dde vaktmstaren p sin hgra. Han befann sig i drmlandet. Kray talade till honom, men han tyckte sig ha slutat lyssna fr lnge sedan. Han knde sig totalt avslappnad. Drmlandet var en sandken under en vit kupol. En krnsol befann sig mitt p kupolen ovanfr honom och skapade en tryckade hetta. Tusentals slavar slet hrt framfr hans gon med att grva en enorm simbassng till hans ra. Hettan bekom honom inte, han satt i skuggan av ett trd och lppjade p en sval drink. Snart var bassngen klar. Solen vrmde hans kropp nr han steg ur skuggan och vandrade bort mot ett hopptorn brevid bassngen. Badbyxorna var stora men trnga och fladdrade i den milda brisen. Tornet var hgt och han brjade ta sig upp fr de branta trapporna. Slavarna blev mindre och mindre under honom, men krnsolen nrmade sig inte. Kupolen tycktes bja sig bort frn honom. Slutligen var han uppe. Frsiktigt gick han fram mot kanten och tittade ner. Lngt nere kunde han skymta bassngen, inramad av slavarnas bruna kroppar. Han tog tag om nsan och hoppade. Fallet pgick i evigheter. Kupolen och sandknen bytte plats, han snurrade runt runt runt. Han ville sluta falla, men kunde inte. Ngot var fel - fruktansvrt fel. Han visste dock inte riktigt vad som var fel. Nr hans feta kropp krossades mot kaklet i botten av bassngen frstod han vad problemet bestod av. Det fanns inget vatten i bassngen. - Helvete! skrek Hektor Larrzon och satte sig upp. P en sekund terfick han medvetandet. - Var det inte underbart? frgade Kray med samma mjuka rst han anvnt under avslappningsprogrammet. - Helvete, du har rtt, mumlade han. De vill t mig! - Knner du dig redo fr att dammsuga upp liket nu? S har vi den saken ur vrlden och kan ta itu med de verkliga frgorna. - Skit i det! Med hjlp av std frn skrivbordet tog han sig mdosamt p ftter. Med hjlp av en mapp skyfflade han snabbt ihop den sprda liket till en prydlig hg som han ste ner i papperskorgen. De mjlkvita benen staplade han stiligt upp i ett hrn. Den smutsiga mattan rullade han ihop och slngde i ett annat hrn. Hektor Larrzon var i extas. - Ingen tid fr pedantisk stdning! kraxade han sammanbitet. Jag ska ta ver Vrlden2.0! Nu p en gng! Men frst ska jag ta tillbaka makten ver MegaStockholm! - Jag frstr... svarade Kray och frstod. Han frstod alltid. Det var drfr han tyckte s bra om sig sjlv. 17. HERMAN HANSSON Fyra dagar hade passerat sedan Herman hade upptckt den illegala avlyssningsutrustningen i sin lgenhet. Hrobert hade sedan dess inte visat ngra tecken p att fungera dligt och egentligen borde allt vara som vanligt. Men det var inte som vanligt. Herman hade spenderat de senaste dagarna med att g till skolan p dagarna, fr att eftert driva omkring p gatorna frsjunken i mrkliga - nstan abstrakta - tankar om alltings existens. Slutligen tog han sig hem och gnade kvllen t att sitta p en stol i kket och stirra in i vggen. Han undvek vardagsrummet - Hrobert fanns dr. Tilltron till allt vad teknologi hette hade frsvunnit. Detta var ingen vanlig psykos resonerade Herman - detta var fruktansvrt allvarligt. Kunde han inte frm sig att lita p sin minicentraldator, vem kunde han d lita p? I skolan var robotlrarna njda. Hermans betygskurva hade stigit en smula uppt under krisens fyra dagar eftersom han pltsligt han brjat hlla kften p lektionerna och slutat med sitt obstinata ifrgasttande. Fortsatte han i samma stil kunde han snabbt avancera till att bli en riktig mnsterelev. Hrobert var tyst. Han hade inte sagt ngot p flera timmar. Vanligtvis fllde han en kommentar ungefr var tionde minut fr att kontrollera att Herman var vid liv. Mjligheten fanns att ven en oknslig centraldator kunde knna av depressioner eller vad man nu skulle kalla Hermans tillstnd. Han ville helst inte ta ordet "sinnessjukdom" i sin mun trots att han ftt lra sig se alla sympton, och nu passade samtliga in p honom sjlv. "Ett tydligt symptom vid mentala rubbningar r okontrollerad skepsis. Individen ifrgastter de mest elementra frgor om sig sjlv och miljn omkring honom.", mindes Herman med en rysning att lroboken i psykologi hade sagt. Vad betyder erfarenheter egentligen? tnkte Herman. Ingenting! Ingen skapar fakta lngre, alla lr sig den historia som varit. Vilka bygger historien? Vi bygger den, just nu, men den betyder ingenting ty det r ngon annan som skapar vrderingarna och talar om vad som r rtt och fel. Nsta generation fr lra sig vilka som styrde ver oss och vilka knslor som r godtagbara. Vem skapar sanningen? Jag gr det inte, och ingen annan heller. Vad r det fr vsen som skapar sannigen och fr ut det "rtta" budskapet till oss alla? Det mste vara en vermnniska, ngon som ger alla svar. Men detta frvnar mig inte, ty jag har vetat detta hela tiden. Detta r den gnagande frgan som aldrig besvaras och som vi frvntas leva med hela livet. Vad som frvnar mig, tnkte Herman, r att detta vsen - som kontrollerar allt - inte r fullstndigt. Hur kan det vara fullstndigt om det tillter att ngon stnger av Hrobert och lurar ett helt system av datorer? Frgan skulle fr en utomstnde verka ljlig - det hnde ibland att ven supercentraldatorn begick misstag. Men i Hermans vrld hade allt varit perfekt, rent och efter ritningarna. I Hermans vrld hnde inte sdana saker. En ovntad hndelse hade skapat ett kaos. Fr frsta gngen p lnge satte sig herman framfr Hrobert. Han beodrade med en sammanbiten stmma att bli uppkopplad till Gurans Drm. "Anknytning 10445: GURANS DRM (EP/EM). MegaStockholms billigaste central fr Elektro-Post/Elektro-Meddelanden. Ingen censur! Alla statusklasser vlkomna! Eder Elektro-Systemoperatr: Guran Holmquist!" Jag har accepterat lgner, tnkte Herman. Jag har skrattat t Gurans Drm nr den frkunnar "ingen censur". Om jag har kpt den lgnen med ett leende, eftersom jag har varit medveten om den, vilka mer lgner har jag omedvetet tagit till mig? Det fanns en hel del post. Reklamen sorterade han bort och den politiska informationen blundade han fr. I sin privata lda fanns det ett brev frn H.C som undrade om han ville gna en kvll vid ngot njespalats. Brevet var sedan lnge inaktuellt och utan genomfrbart vrde. Herman kastade det i den elektroniska soptunnan. Det fanns ytterligare ett brev i ldan. Herman lt fingret falla mot tangenten som skulle ppna det. P halva vgen stelnade rrelsen. Herman vaknade ur sin dvala nr han pltsligt sg brevets status. Det var skickat till honom som privatperson frn en fr honom oknd mnniska vid namn Rainer Heltz. Vanliga brev privatpersoner emellan bar statusen 25. Det innebar att det av utrymmesskl automatiskts togs bort efter en vecka, oavsett om mottagaren lst det eller ej. Organisationer och fretag kunde kpa hgre status till sina massbrev och p s vis undivika att f sin viktiga information raderad efter en vecka. Medlemmar av kommunstyrelsen eller andra inflytelserika mnniskor kunde snda brev med status 2999 vilket innebar att det sparades fr evigt. Brev av status 3000 skickades bara i ndlge av ledaren fr staden. Ett sdant brev kunde hnsynlst rensa bort information ur vilket datorsystem som helst, om det stod vgen fr brevets framkomlighet. Ngon hade skickat ett privat brev till Herman med status 5000000. Det innehll ett mycket kort meddelande; "Herman. Alla kan vi finna det vi sker. Kliv inte av spret frrn du ntt fram. Rainer Heltz." Nr Herman avslutat sista stavelsen frsvann pltsligt brevet frn skrmen. Fruktlst frskte han att re-lokalisera det. Alla loggar saknade mrkligt nog uppgifter och Hrobert frnekade bestmt, med hjlp av "idiotsker" information frn centraldatorn och Gurans Drm, att han ens sett ngot sdant brev. - Jag r idiotsker om faktum, centraldatorn r idiotsker, Guran Holmquist r ganska idiotsker. Dremot r det inte skert att du r det! fnyste Hrobert. Herman funderade. Att skicka ett brev med status 5000000 var enligt alla erfarenheter omjligt att genomfra p ett normalt stt. Brevets innehll var kryptiskt och statusen var troligen av symbolisk vrde n praktiskt. Ngon, eller rttare sagt denne Rainer Heltz, ville frklara ngonting fr honom. Vad? Herman visste inte exakt. Han tyckte sig dock kunna skymta en inte allt fr avlgsen pusselbit som nrmade sig. 18. AKTION DIREKT John Hansson knde sig njd med dagen. Som medlem av kommunstyrelsen och ansvarig fr renhllningsavdelningen var han van vid att Hektor Larrzon ste galla ver honom och de andra i Aktion Direkt. Men denna dag hade det varit chockartat annorlunda. Hektor Larrzon hade lungt ppnat morgonens sammtrde genom att hlsat dem alla vlkomna. Frst blev de alla en smula frvirrade. Ena hlften an styrelsen trodde att Hektor Larrzon blivit komplett galen, andra hlften trodde han hade ngon dold plan i bakfickan med det gamla vanliga konceptet: en orgie i uppsgningar. Men Hektor Larrzon hade vidhllit sitt lugn. Men veraskningana hade inte varit ver. Under mtet hade han varit ppen fr svl kritik som nya frslag. Han hade bermt styrelsen fr sina utmrkt genomfrda handlingar. Medlemmarna hade lmnat mtet med en god portion sjlvfrtroende och vilja till en ny kreativitet de aldrig knnt frut. S ven John Hansson. Tidigare hade han tyckt att arbetet med att frdela problem som skulle lsas till sina underhuggare hade varit lngsamt och deprimerande. Inte ens den matriella lyx han kunde njuta skapade ngon trivsel. Livet hade helt enkelt knts meningslst. Men nu - nr tydligen Hektor Larrzon frndrats till det bttre - kndes allt mycket bttre. John Hansson satt i sin vning i centrala MegaStockholm och blickade ut ver lparen. I handen hll han ett glas med den finaste sprit Vrlden2.0 kunde erbjuda. Ftljen kndes ovanligt bekvm. Han hade ofta suttit i den och ansett att livet var en enda lng tunnel mot dden. Men allt var annorlunda nu. Han smuttade p drinken och knde vrmen stiga i kroppen. Imorgon skulle han gna dagen helt t sina arbetsuppgifter. Han skulle verkligen antrnga sig fr att f fram konstruktiva och genomarbetade frslag. Hektor Larrzon skulle bli njd med honom. John Hansson stllde ifrn sig glaset p ett runt litet bord bredvid ftljen och lutade sig tillbaka med hnderna bakom nacken. Han slt gonen och lyssnade till tystnaden. Efter ett par minuter somnade han och drmde om paradiset. I paradiset var alla glada och log mot honom. Kvinnorna beundrade honom och mnnen respekterade honom. Alla visste att han var en viktig person med viktiga uppgifter och inte en dryg snobb som parasiterade p alla andra. Detta var onekligen paradiset och han hade grna stannat dr i ngra minuter till. Men ngot vckte honom. Han ryckte till och flg upp p ftter nr han mrkte att det var en hand som hade lagts p hans axel. Framfr honom i rummet stod tv stycken polisrobotar, tungt bevpnade och metalliskt opersonliga. - r ni John Hansson? frgade den ene. John Hansson var frvirrad. - Ja... det tror jag vl? svarade han och skakade p huvudet i ett frsk att tnka klart. - Herr Hansson, Ni har dmts till livstids paralysering av MegaStockholms demokratiska domstol. klagare - Hektor Larrzon. Frsvardsadvokat - Hektor Larrzon (arvode har dragits bort frn edert konto). Jury - Hektor Larzzon. Domare - Hektor Larrzon. Bdel - Jag, polisrobot A600. - Hur tusan tog ni in i min lgenhet? hann John Hansson frga innan polisroboten satte honom i ett evigt fngelse utan galler genom att blixtsnabbt placera en liten gldande svart stav mot hans brstkorg. John Hansson fll ihop p golvet. Utan att veta varfr blev hans sista tanke en analys av den grna frgens konstraster i ett spektrum. Alla medlemmar av Aktion Direkt fick besk av polisen den kvllen. Eric Trix, ansvarig fr Transportstyrelsen tnkte p en bok han hade lst innan hans hjrna kollapsade. Armando Joanson, utbildningsstyrelsen, tnkte p exklusiva syntetiska matrtter. De vriga frn kommunstyrelsen funderade ver allt mellan livets mening och ofrgat porslin innan de i enighet med demokrations rttsvsende mottog lagens strngaste straff. Nr natten fll var Hektor Larrzon fortfarande kvar p sitt kontor. Framfr sig p skrivbordet hade han en tunn rapport frn polismyndigheten som kort frkunnade att "allt gtt snabbt, smrtfritt och problemfritt fr alla parter". Hehe, tnkte Hektor Larrzon. 19. MEGASTOCKHOLM Sett rakt uppifrn torde MegaStockholm varka vara en ganska tom plats. Allt som kan ses r tomma gator dr blott ett ftal individer rr sig, tak till opersonliga jetbussar och snabbanetg och klossar, klossar, klossar - de monumentala hghusen. Mnniskor verkar vara en bristvara. Men det rcker att ta sig till en lgre niv och studera husen frn horisontallge fr att upptcka att det finns liv. Frn sidan ser man in igenom alla fnster till de lgenheter som hghusen rymmer. En ny vrld ppnar sig, dr det kryllar av liv och rrelse. Fnstren r sm skrmar som visar levande individer som gr vad de r bst p: att leva. S mycket annt gr de inte. Att tillstnd ssom gemenskap, vnskap och kanske grannsmja skulle vara vanligt r en klar synvilla. I MegaStockholm lever folk nra varandra, men samtidigt s lngt bort ifrn varandra. Husens vita fasader dljer ensamhet, ivrigt phejat av metertjocka och ljudisolerade vggar. En av de vanligaste fysiska skadorna i relation till denna isolering r enligt statistiken r klmt ra. Sjukhusen har till och med speciella kliniker fr detta. F offer vill tala om hur de egentligen hade lyckats med konststycket att klmma sitt ra s svrt att de har varit tvungna att uppska lkare. Men de som berttat har frsljt en mycket trkig historia. Av ngon anledning har de olyckliga individerna brjat studera utsikten genom sitt fnster i lgenheten. Pltsligt har de drabbats av ngot som kallas fr "stirr-stelhet" och blivit stende i flera timmar och stirrat p hghuset mitt emot deras eget. Eftersom husen ligger ett par hundra meter frn varandra r det omjligt att fnga upp ngra detaljer. De har d slutligen desperat tryckt sin skalle mot det okrossbara fnstret fr att p ngot stt se in till grannen. En omjlighet naturligtvis, och dessa stackare tog i s kraftigt att deras ron nstan krossades. 20. HEKTOR LARRZON - Du har skapat en tyranni, konstaterade Kray. - Jag vet! ropade Hektor Larrzon hysteriskt och fortsatte elda upp mtesprotkoll i sopkorgen. Rk bolmade i hela kontoret och eldslgor slickade ibland ven taket. Brandlarmet hade han stngt av. Han ville inte bli strd av ngon utomstende. Han hade vervgt att rulla ut Kray under denna magiska tillstllning men efter nrmare eftertankte hade han beslutat sig fr att lta den st kvar. Den var trots allt hans bsta vn. Kray lt skeptisk. - De andra stderna kommer att frakta... - Jag torkar mig i arslet vad de tycker! Hektor Larrzon lt vertygad. 21. MEGASTOCKHOLM, ETT PAR DAGAR SENARE - Har du hrt vad som hnt? - Nej. Herman satt p sngen i sitt vardagsrum. Han rkte lngsamt p en nikotinfri cigarett. H.C vankade av och an i rummet, till synes rastls. - Ngonting har hnt, sade H.C. Staden har frndrats. - Frndrats... lter som en utopisk tankegng. Den hr staden kan inte frndras, den r som den alltid har varit och kommer alltid vara p detta sjuka vis. ------------------------------------------------------------------------ Ej avslutad - fr att hra fortsttningen, skriv den sjlv och skicka frslaget till uXu. Tack fr uppmrksamheten. ______________________________________________________________________________ uXu Av The GNN uXu ______________________________________________________________________________