OBS! Denna textfil ingår i ett arkiv som är dedikerat att bevara svensk undergroundkultur, med målsättningen att vara så heltäckande som möjligt. Flashback kan inte garantera att innehållet är korrekt, användbart eller baserat på fakta, och är inte heller ansvariga för eventuella skador som uppstår från användning av informationen.
### ###
### ###
### #### ### ### ### ####
### ### ##### ### ###
### ### ### ### ###
### ### ##### ### ###
########## ### ### ##########
### ###
### ###
Underground eXperts United
Presenterar...
Intressant Svenskt Stoff
[#011- Vgen Ut v0.94 ]
_____________________________________________________________________
"VGEN UT v0.94" - ej avslutad version
av THE GNN/DualCrew-Shining/uXu
------------------------------------------------------------------------
Notera fljande angende denna textfil:
Detta r den absurda historien om Herman Hansson och hans obetydliga liv
i det framtida Megastockholm. Tyvrr r historien ej avslutad och jag
inbjuder alla som finner den intressant en mjlighet att sjlva frska
avsluta den. Namnet 'Vgen ut' r bara ett arbetsnamn och behver
ndvndigtvis inte bli textens slutliga titel.
Frslag och tips kan vnligen e-mailas till Underground eXperts Uniteds
redaktr The Chief (chief@lysator.liu.se), eller snail mailas till "The
GNN/uXu, c/o Svensson, Kantorsgatan 4:415, 754 24 Uppsala".
Dock tillter jag ingen att sprida nya versioner av historien utan att
frst ha ltit uXu godknna manuskriptet. Storleken p nya frslag r
obetydlig, huvudsaken r att den hr jvla historien ngon gng blir klar.
Min idtorka r total och jag har absolut ingen inspiration sjlv. Jag kan
bara hoppas att ngon annan har det.
The GNN, Februari 1994.
------------------------------------------------------------------------
'VGEN UT'
PROLOG: SLUTET.
Allting slutade p detta vis: Homo Sapiens torkade av sig havets vatten,
utvecklades till en intelligent varelse med rak rygg och tog dd p sig
sjlv med hjlp av potatischips.
Japan hade i slutet av det tjugonde rhundradet tagit hand hela vrldens
tekniska utveckling och invaggat alla i tryggheten att mnskligheten stod
p toppen av sin karrir utan risk fr att falla handlst bakt. Butiker
fylldes av nya produkter, den ena meningslsare n den andra. Huvudsaken
var inte att mnniskan fick produkter den hade nytta av. I dessa moderna
tider var huvudsaken var att folket "fick skrda frukterna av sin egen
intelligens" samt knna sig "ta igen sig efter tusentals r av jobbig
evolution". Den Nya Evolutionen var en framtid med utveckling och lyx,
utan ngot som helt barnsligt behov av naturen. Knda frfattare och
psykologer betalades stora summor fr uttalanden om hur mnniskan har
slppt sina band till naturen och ntligen gjort sig fria. Fria, frn
naturens resurser som envisades med att ta slut hela tiden d jordens
befolkning passerade trettio miljarder invnare.
Naturen var ond. Den hade hindrat mnniskan frn att utvecklas i flera
tusen r genom ren utpressning. P reklampelare, i tidningar, mellan
barnprogrammen gjordes stndig reklam fr MAF - Mnskliga Arm-Fraktionen -
vars ml var att befria mnniskan frn Naturens jrngrepp. Till sin hjlp
hade MAF de bsta forskarna och - naturligtvis - opinionens fulla std.
Naturen framstlldes likt ett monster som hnade och skrek mot den lilla
mnniskan. Ett vanligt reklaminslag p teve kunde se ut ngot i stil med:
En vlkldd man kommer gende p en enorm asfalterad plan som strcker sig
bortom horisonten. Han vnder sig mot tittaren och sger: - I hundratals
r har mnniskan kmpat mot en djvul! Bilden byter skepnad och ratalet
1945 tonar upp. Tv mn blickar ut mot en ken. Ett starkt ljussken fljt
av en smll lyser upp horisonten. Nr dammet lagt sig kramar de tv mnnen
om varandra och utbrister: - Vi klarade det! Den frsta atombomben!
Deras gldje bryts dock d ett enormt monster glider upp frn ingenstans
och vrlar med en skrckinjagande stmma: - Nej! Utvecklar ni denna
produkt kommer jag att ta livet av mig OCH TA ER MED MIG! Mnnen kryper
ihop av frukan och bilden byter skepnad igen. rtalet 1954 dyker upp i en
skylt.
Bakom ratten p en glnsande cabriolet frdas en pojke och en flicka mot
en vacker solnedgng. Ljuvt elektronisk musik spelas men frbyts till
hrda ackord d solen skyms av en demon som vrlar: - Nej! Stannar Ni
inte omedelbart kommer jag att frsura mina sjar och gra luften omjlig
att andas! Bilen sladdar ner i diket och exploderar med en smll.
Skrockande drar sig demonen undan. Bilden byter tillbaka till den
vlkldde mannen. - Fortstt titta p denna kanal fr ytterligare nederlag
i mnsklighetens historia! Ett telefonnummer dyker upp, men gr inte att
se eftersom solen kvickt hoppar ner bakom den asfalterade horisonten. En
rst hrs i mrkret: - Upp igen, annars... Solen kommer tillbaka och
numret blir synligt. Mannen sger: - Vi tmjer denna djvul! Ring nu och
ge Ditt bidrag! Inga bidrag r fr sm! Ring nu!
Det behvdes nu ingen natur. Skogen ersattes med kopior i plast d syret
nu kunde framstllas p annat och mer effektivare stt. Havet och sjarna
rensades p liv. Behagligt tempererat vatten med natriumklorid ersatte de
sura sjarna och haven. Vitt kakel istllet fr slam och dy. Ett tak
planerades att lggas ver Jorden men av ekonomiska skl beslutade man dock
att ge solen en chans till. Den var fortfarande gratis.
Strkta av det sjlvfrtroende man nu erhllit tack vare floden av
elektroniska konsumtionsvaror frn fjrran stern och den globala
vertygelsen att mnniskan var oddlig, beslutade sig ngra forskare i
England fr att satsa p genmanipulation i kommersiellt syfte. Ledaren fr
gruppen frklarade fr sin hord av vita rockar: - Japsarna m klara av
allehanda lyxprylar men nu r det dags fr lite mer - h - viktigare
produkter!
Man applderade och satte omedelbart igng med att framstlla potatisar
stora som hus utan skal som saltade och pepprade sig sjlva. Patentet
sldes till en tillverkare av potatischips som nu kunde skrota sina
skalande, saltande och pepprande robotar. Efter ngra mndader var Rogers
Gen-Pepparchips AB den ledande koncernen i hela vrlden, alla kategorier.
Chipsen var inte bara enkla och billiga att framstlla, plitliga lkare
intygade ven att de innhll alla fdomnen en modern mnniska behvde.
Folk rusade till affrer och kpte med ett leende kilovis med Rogers
Gen-Pepparchips. Presidenter, statsministrar och diktatorer prisade detta
ytterligare bevis fr mnniskans verlgsenhet. Svlten i Afrika och Asien
var ett problem som nu bombades bort med hjlp av stridsflygplan lastade
med hundratusentals psar Rogers Gen-Pepparchips. Hoppet vcktes ter i
ansikten som sett dden i vitgat. Det regnade manna frn himlen.
Likhetstecken sattes mellan frlsning och en tugga av Rogers
Gen-Pepparchips.
Medan mnniskorna dansade p gatorna i sitt lyckorus, spottade en dammig
dator ut en lng lista ver diverse biverkningar chipsen medfrde. Ingen
sg ngonsin listan men det hade inte spelat ngon strre roll eftersom det
d var frsent att gra ngonting t saken. Fyra dagar efter Rogers
Gen-Pepparchips monumentala genombrott p vrldsmarknaden brjade generna
som inplanterats i potatisen ven bli biologiskt aktiva i mnniskor.
Fljden blev, fr att gra en invecklad kemisk process enkel, att hela
Europas befolkning utplnades p rekordtiden tv timmar. Efter det fljde
en lngsam reduktion av den resterande vrldens invnare. Kaos och panik
hann aldrig utbryta. Amerika frsvann utan ett ljud eftersom samtliga
invnare avled samtidigt. I Australien tjt en nyhetsupplsare ngra
hysteriska varningar innan han ramlade ihop ver mikrofonen i
direktsndning. Tittarna skrattade skadaglatt t hndelsen innan de fll
ihop ver sina sklar Rogers Gen-pepparchips i vardagsrummet.
Det fanns ingen modern mnniska lngre. Den sista vnde blicken mot
rymden och betraktade mnens hnflin. Innan han fll ihop hjde han rsten
fr ett sista uttalande: - Om jag kunde begripa hur i helvete det hr
kunde g snett.
Planeten Jorden hade p nolltid frvandlats frn en livlig planet med
glada varelser som vrkte sig i ett verfld till en spkstad med vindens
sus som enda invnare. Ingen mnniska fanns kvar.
Nstan ingen.
1. HERMAN HANSSON
Klassen bestod av trettio uttrkade ynglingar, samtliga kldda i den
obligatoriska skoluniformen bestende av vit trja och vita byxor. En runt
svart mrke p trjan visade vilken klass individen tillhrde (bde
innanfr och utanfr skolan), samt intelligenskvot.
- Vad som utmrker Er, kra elever, r det faktum att ni inte har en
minsta aning om ngonting.
Herman tittade frsiktigt p sin klocka och noterade med gldje att
endast tio minuter terstod. Han behll dock sitt allvarsamma minspel
eftersom minsta tendens till leende under en lektion kunde uppfattas som en
allvarlig provokation och medfra att lraren kastade ut honom.
Lraren var en robot. Det var inget man frskte dlja numera. I brjan
hade man envist hvdat att lrare hade en tendens att bli stelbenta av
trapporna, ovanligt likbleka av brist p ljus och att den montona rsten
ltt kunde frklaras som en produkt av fr mycket pratande. Att alla
lrare i stort sett hade samma utseende frklarade med att de av en slump
var slkt med varandra. Men en dag blev frvnade elever vittnen till hur
en lrare mrkligt nog brjade droppa olja p golvet och upprepa samma
mening om och om igen tills lektionen var slut. Nyfikna elever brjade
frhra representater fr skolstyrelsen om frklaringar till den bisarra
hndelsen men fick svaret att lren hade varit veranstrngd och en smula
sinnessjuk. Nr flera lrare drabbades av samma symptom kunde inte saken
frklaras lika smidigt. Slutligen erknde styrelsen att lrarna var
programmerade robotar och fr att komma tillrtta med deras defekter
installerades jrnklubbor i klassrummens tak, vilka effektivt korrigerade
roboten med ett ordentligt slag mot skallen.
Styrelsen intygade i samma veva att robotarna var mycket skickligt
programmerade och innehll inte bara kompletta kunskaper utan ven en god
portion pedagogik. Det fanns ingenting att oroa sig fr. Men efter
orkneliga r i skolorna brjade robotarna mer och mer att haka upp sig.
Ibland krnglade ven klubban vilket medfrde att eleverna var tvungna att
lyssna p samma mening om och om igen tills lektionen var slut. Skolka var
det inte tal om. Det straffades med livstids reglering, ett de vrre n
dden enligt skolans lilla rda regelbok.
- Ngot som gr er elever nnu mer intressanta fr oss intellektuella r
det faktum att ni har inget sjlvstndigt tnkande. Ni dras till
skrpkulturer som jrn till en magnet. Ni tror inte p det vi sger
eftersom det vi sger r ver er intelligens. Det enda sttet att rda bot
p detta faktum r det faktum att ni gr i skolan. Det faktum r ett gott
faktum. Det faktum innebr att mnga av er en dag kommer att bli lika
intelligenta som... (kort paus medan den sla processorn i roboten letade
efter ett lmpligt ord) ...jag! Ren viljestyrka hindrade eleverna i
klassen frn att brista ut i gapskratt.
- Lyssna p oss intellektuella ty vi vet allt som ni inte vet! Vet vi
ngot som ni av en hndelse skulle veta vet vi det mycket bttre och kan
med en korrekt syntax uttrycka det. Lraren bjde sig ver katedern och
tryckte in ngra knappar p tangentbordet vid en terminal. Svarta
dataskrmen tndes bakom honom. Texten "Indoktro Pedagog" blinkade snabbt
frbi innan skrmen presenterade tv personer som tittade uttrycktlst p
klassen. Den ena var en ung flicka, ltt fr eleverna att identifiera sig
med eftersom datorn gjorde en snabb analys av elevernas egna utseenden,
konstruerade en blandning av samtliga och krde ut det p skrmen. Den
andra personen r en ldre man, som tack vare sina trkiga klder och
deprimerande utseende omedelbart frlorade klassens frtroende.
Lraren utropade: - Skda!
Skrmen gav ifrn sig ett pling tillsammans med texten "Hlsning.
Avsnitt 13". Flickan brjade tala och ett bubbelgum avsljades i hennes
mun: - "Tjaru va kul o ses lixom hare hnt nt ballt?"
Kort paus. Herman krde handen genom sitt kortklippta ljusa hr och
undrade vem som frivillgt kunde stlla upp som aktr i en sdan film.
Mannen bredvid flickan brjade tala:
- Goddag. Prisa de som styr! Alltid lika trevligt att se eder rask och
kry!
Skrmen slocknade och roboten viftade stelt men triumfierande med sina
bleka hnder.
- Som ni ser utrycker sig gentlemannen p ett mycket behagligare och
intelligentare stt vilket avsljar stil, klass och livserfarenhet! Slut
fr idag! Imorgon kommer vi att tala om moral.
Under den korta rasten som fljde passade eleverna p att svra ver
lrarens brist p inprogrammerad verklighetsuppfattning samt strcka en
smula p ryggen. Dagens frsta lektion var ver.
Klassen hade det fantasilsa namnet A3S. A stod fr statusklass A, trean
stod fr skolstatus tre och S betydde helt enkelt att klassen var klass "S"
i en skala frn C till U. Skola tre var knd fr att vara en av de bttre
skolorna. Eleverna bestod enbart av statusklass A individer och hade hgt
ver medel vid den slutliga tentamen.
Herman Hanssons frldrar hade varit rika och hade rknats till
statusklass A, vilket gjorde det mycket ltt fr dem att f vad de ville.
Helst hade de sett att Herman fick en plats vid Skola 1, men han hade
blivit utkonkurrerad av barn med status A+ vid intagningen. Det var fr
femton r sedan och Herman hade varit blott fyra r gammal och inte gnat
speciellt mycket uppmrksamhet t hndelsen. Hans frldrar dremot hade
nstan exploderat av ilska nr de fick reda p att deras barn inte skulle
f plats i den bsta klassen. Deras barn! Deras geni till unge, som kunde
hela alfabetet, alla rknetabeller och socialkatalogen utantill skulle
behandlas som lort och sttas i en skola av tredje rang! Det fanns
visserligen en skala p skolor nda upp till femtio men tre var inte nog,
ansg de. Men det var inget att gra t saken, Herman placerades i Skola 3
drmed basta. Det var inget han ngonsin hade brytt sig speciellt mycket
om, frutom nr ngon versittare frn Skola 1 eller Skola 2 fllde vassa
kommentarer om social status. Vanligtvis resulterade det i ett verbalt
slagsml dr Herman gick som segrare ur striden tack vare hans enastende
retorik. Hade ngon utmanat honom idag hade han dock med strsta
sannolikhet frlorat. Det var fortfarande tidigt p dagen men han var nd
mycket trtt. Trtt, p allt och alla som hade med skolan att gra.
Runt omkring honom tjattrade hans skolkamrater om stimulerande
upplevelser de upplevt under helgdagarna i stadens njesliv. D och d
ekade en metallisk rst frn osynliga hgtalare med budskap om lektioner
och dagens visdomsord. Dagens visdomsord bestod med strsta sannolikhet av
uppmaningar till att behandla lraren som en gud eller att uppska en
psykolog ifall lusten att g i skolan brjade avta.
- Jag vill vara fri! utropade han vl medveten om att hans rst drnktes
i ovsendet frn en frbipasserande klass. Den enda som hrde honom var
skolans centraldator som automatiskt kastade ur sig ett visdomsord till.
Hgtalarna mullrade: - Frihet r det bsta en mnniska kan ga! Lr dig
hur just Du kan ta vara p Din frihet! Lyssna p Din lrare! Amen.
Herman suckade tungt och satte sig ner p golvet i den vita korridoren.
Ett par minuter senare frkunnade Centraldatorn att nsta lektion var i
antgande och att eleverna skulle infinna sig omedelbart.
- Att frivilligt paralysera sig sjlv r betydligt roligare n att komma
frsent till en lektion, predikade datorn humoristiskt. Inspelade skratt
fljde.
Sju timmar och tv minuter efter Hermans stn om frihet var han ntligen
p vg hem, sittandes p ett mjukt ste inuti jet-bussen. Sista lektionen
hade gtt om mjligt nnu segare n de tidigare under dagen. Lraren hade
hakat upp sig fyra gnger under ett fredrag om varfr lydnad var
verlgsen sjlvstndiga handlingar och efter den fjrde smllen mot
huvudet hakade ven klubban upp sig. En vldsam brsrkargng fljde dr
klubban krossade bde Svarta dataskrmen och terminalen p katedern. Tack
vare denna incident kunde ingen film visas om mnet, vilket var vanligt nr
lraren tmt sig p verbal information. Roboten skte d igenom sina
minnesbanker och gjorde ett patetiskt frsk att terbertta filmens
budskap. Reslutatet blev en osammanhngande smrja dr roboten envisades
med att omformulera hndelser den just frklarat samt blanda ihop slutet
med en annan film. Tortyren pgick i femtio minuter innan roboten fll
ihop av utmattning och hostade svart oljerk medan den frklarade att
lektionen var slut fr idag.
Bussen puttrade fram i femhundra kilometer i timmen hgt ver staden och
utfrde ideligen snabba landningar fr att plocka upp mer passagerare.
Herman lutade huvudet mot nackstdet och tittade ut ver MegaStockholm.
Staden lg i ett fridsamt vitt soldis under honom. Ljuset frn de fyra
krnsolarna lyste upp miljoner kilometerhga hghus och glaskupoler vilket
var stadens karaktr. P taken av hghusen trngdes antenner och paraboler
med bussarnas landningsplattformar. Det var inte ovanligt att bussarna
mejade ner ett par tusen antenner vid varje landning och frsatte en mindre
del av invnarna i den depression en kvll utan underhllning frn teven
kunde sknka. Letade man efter knnetecken fr staden var det bara att
titta efter lparen, en enorm och centralt belagd sj med en ltt bl nyans
ver vattnet. I mitten av sjn lg en inglasad grn park med allehanda
parfymerade vxter av plast att beskda och lukta p. Till denna
vallfrdade invnare stndigt under helgdagar och idkade semester.
Snabbanetg rusade fram och tillbaka under sjn med frvntansfulla barn
och vuxna, med fyllda utflyktskorgar. n erbjd bad i uppvrmda bassnger
och en extra sol p insidan av glaskupolen som frutom behaglig vrme
frmedlade ultraviolett strlning. Av arbetet utslitna mnniskor kunde hr
ta igen sig och tervnda till arbetet med nya krafter samt en vacker
solbrnna. "lparsolare" var dock ett begrepp som mnga anvnde fr att
hna sjlvupptagna narcisser, vilket frefll en smula mystiskt eftersom
alla i staden minst ett par gnger om ret lt sig stekas pepparkaksbruna
p n.
- En biljett till Jerkers Raka, kraxade en hes rst. Ett rangligt
ekipage bestende av femton rynkiga pensionrer slpade sig ombord bussen.
Kppar smattrade mot bussens golv och rullstolar skinnfldde stende
passagerares smalben.
Herman kunde inte lta bli att irriteras ver hur ldre mnniskor
stndigt raglade p bussen enbart fr en frd p ett par mil till nrmaste
apotek. Herman hade aldrig beskt ett apotek i hela sitt liv men hade hrt
att dessa var vldsamma slagflt, dr ldringar dagligen kmpade mot dden
och kerna. Vinnarna verlevde fram till kassan och kunde inhandla nya
smrtstillande och uppiggande droger vilket kunde, om de hade tur, hjlpa
dem att verleva till nsta besk.
En slumpgenerator belgen ngonstans i kommunens palats beslutade sig
pltsligt fr att ndra p vdret. Herman sg hur stora kranar snktes ner
frn taket i den enorma kupol som tckte staden. Hungrigt grep svarta
stlklor tag i tre av krnsolarna och drog in dem genom luckor i kupolen.
Det mrknade. Nya luckor ppnades och klotrunda tankar dekorerade med vit
frg uppenbarade sig. Ngon hann lgga en tydlig frbannelse ver
vderdatorns nycker innan tankarna ppnades och regnet brjade sa ner ver
staden. Jetbussens vrlande efterbrnnare fick konkurrens av det rogivande
trummandet av droppar mot rutorna. Sakta vaggades Herman till ro och fll
i en djup smn ackompanjerad av ljudliga snarkningar. Inte frrn en timme
senare vcktes han av chauffren som grymtade att de hade nt slutstationen
(samt ngot om att "det fan inte var ett hotell"). Herman klev ur bussen
och promenerade mot taxihissarna i andra nden av plattformen. En ljum
bris svepte ver staden. Den sista tnda krnsolen i kupolens tak brjade
lngsamt avta i styrka fr att s smningom slckas helt och ersttas med
ett orkneligt antal sm gnistrande lampor.
Han hade tur. En ledig hiss hade frbindelse med hghuset dr han bodde.
Efter fem minuters frd genom slingrande tunnlar krngde hissen till och
kopplade in sig p direktbanan upp till vning sexhundratio.
Mrkret hade redan brjat lgga sig ver staden d han klev in genom
drren till hemmets frid.
2. HEKTOR LARRZON
Ingen ifrgasatte Hektor Larrzons sikter. Som ledare fr kommunens
direkta handlingsgrupp - Aktion Direkt - hade han en makt som p ett eller
annat stt strckte sig ver varje levande individ i MegaStockholm. Inte
en vgg mlades i en offentlig byggnad utan att frst rdfrga Hektor
Larrzon. Ingen hostade utan att frst frskra sig om att Hektor Larrzon
var i andra nden av staden. Hektor Larrzon fruktades av allt och alla.
Men mest av allt fruktades han av sina tio underhuggare som var tvungna att
agera slagpsar varje morgon vid ett runt bord inne i kommunens palats.
Mnga faktorer kunde medfra att Hektor Larrzons humr var i botten nr han
stormade in i konferensrummet varje morgon fr att mta kommunstyrelsen.
Hade han undvikit ker i sin privata taxihiss eller missat att sl stortn
i sovrumsdrren brukade han nja sig med att blygsamt sparka halva
styrelsen.
Med ngesten skrikande och sparkande i maggropen vntade medlemmarna
varje morgon p att Hektor Larrzon skulle storma in i rummet och med
knallrtt ansikte och peka ut vilka kunde avlgsna sig fre mtets slut.
Hektor Larrzon utstrlade en pondus och sjlvskerhet som fick den mest
hrdade journalist eller frgvise medborgaren att glupskt svlja de grova
lgner han ilsket vrkte ur sig nr trersplanerna fr staden terigen gtt
helt snett. Anstllda i kommunens palats vnde bort sin blick och gled
smidigt t sidan nr hundrafemtio kilo Hektor Larrzon med mord i blicken
och svetten droppande frn sitt skalliga huvud vandrade genom korridorerna.
Nr mtet med styrelsen var slut sparkade han upp drren till sitt kontor
och snste av alla frslag och frgor som kom via telefonen. Efter fyra
timmars oavbrutet gormande gick han p lunch och tervnde inte frran
nsta dag.
Hektor Larrzon stirrade stint p de skrckslagna individerna runt det
runda bordet som utgjorde Aktion Direkts styrelse.
- ...och nu, nsta punkt p dagordningen, morrade Hektor till de
skrckslagna ansiktena runt bordet. - Det har framfrts klagoml frn
mnga olika hll att snabbanetgen mellan Harpstationen och Centralen
stndigt missar tidtabellen och ibland till och med unviker att stanna vid
hllplatser!
Hektor slog nven i bordet med ett brak. Lngsamt vnde han sig till en
liten man i gr kostym vid bordet och spnde gonen i honom. Mannen
trevade med svettiga hnder p en mapp som om han letade efter en pistol
att skjuta sig med. Att klagoml ndde Hektor Larzzon var hgst ovanligt.
Oftasts smugglades de undan, gmdes i papperskorgar. Styrelsemedlemmarna
var noga med att dlja sina misstag.
- Hur frklarar Stig Karlson, ansvarig fr transportstyrelsen detta?
trallade Hektor med ljuv rst.
- Jag..., hrdes mannen sga med sprucken rst innan Hektor avbrt honom
med ett hrt slag mot bordet med handflatan.
- KFT! I min stad ska det inte finnas klagoml! Allting ska fungerna
och medborgarna ska inte behva oroa sig fr amatrer i styrande poster!
Du r fristlld med omedelbar verkan! Rutorna skallrade fortfarande nr
mannen sprang grtande ut ur rummet. Nr drren slagit igen fortsatte
Hektor: - Ni fr samtliga uppdraget att hitta en ny representant fr
Transport tills imorgon.
En annan man i gr kostym gjorde diskret korsteknet och hjde handen
frsiktigt. Med lg rst brjade han tala: - Urskta mig, rade och
aktade medborgare Herr Larrzon, men som representant fr byggnads- och
konstruktionsstyrelsen har jag mycket att gra tills imorgon och...
- VAFALLS? skrek Hektor.
- ...det kan nog vnta ett tag nr jag tnker efter...
- Tnker efter? Tnker efter! Driv inte med mig, hr r det tamejfan
bara jag som inte tnker med rven!
Omedvetet nickade medlemmarna i styrelsen instmmande. Hektor Larrzon
muttrade ngra vl valda otrevligheter innan han tgade ut ur rummet.
Morgonens mte var ver, med ett minimum av frluster. En naturlig frga
var hur en skara mnniskor kunde lta sig frnedras dagligen, som
styrelsemedlemmarna gjorde. Svaret var enkelt: makt. Hektor Larrzon hade
den strsta makten, styrelsen den nst hgsta. Knslan av att sitta vid
Guds hgra sida r euforisk, ven om Gud i sammanhanget r lngt ifrn
barmhrtig. Ifall styrelsemedlemmarna knde sig orttvist behandlade (det
gjorde de ofta) kunde de ta ut sin ilska p sina underhuggare. Lnen och
frmnerna var ocks lockande. Gratis resor, bostder i centrala
MegaStockholm, rent vatten och mycket mer. Det var bara att vlja och
vraka s mycket man orkade p skattebetalarnas pengar, ty nsta dag kunde
man vara avskedad.
MegaStockholm var en demokrati eftersom det fanns en styrelse som hjlpte
ledaren, den beryktade Hektor Larrzon, med att fatta besluten. Medlemmarna
i denna styrelse var i sin tur representater fr andra styrelser som sktte
det praktiska arbetet med att verkstlla besluten. De flesta av de
tvtusen stder som tillsammans utgjorde samfundet Vrlden2.0 var enligt
konstens alla regler demokratiskt styrda, men i toppen fanns det alltid en
ny Hektor Larrzon som med jrnhand och stlkft styrde bde staden och
styrelsens sikter. Ett ftal av stderna hade av skilda skl avskaffat
arbetet (hyckleriet) med en styrelse och var p s stt ansedda som brutala
diktaturer.
"r ni inte njda med vra beslut s kan ni lika grna kliva p nsta
snabbanetg till Brossel och bostta er dr och leva ert jvla liv i misr
och frtryck!" var ett vanligt argument Hektor tog till nr ngon mot alla
odds framfrde konstruktiv kritik ga mot ga med honom. Brossel var en
kand diktatur dr en smal man vid namn Helmer Thorn regerade alena. Flera
invnare i MegaStockholm hade skert med nje fljt uppmaningen att flytta
till Brossel om det inte vore fr det faktum att det rdde ett strikt
emigrationsfrbud, beslutat av Hektor Larrzon. Brossel exporterade rligen
flera teraton syntetiskt kaffe, en eftertraktad och nstan
beroendeframkallande dryck, vilket sknkte stora inkomster till stadens
giriga invnare. Ingen normal mnniska hade speciellt stor lust att sitta
i en styrelse dagarna i nda nr resten av staden lapade uv-sol eller
festade vldsamt. Helmer Thorn slet som ett djur med alla problem en ensam
ledare fr en stad p en miljard invnare kunde brottas med, frn berusade
chauffrer p jetbussarna till de kande fallen av hjrt- och
krlsjukdomar. Regenterna innan Helmer Thorn hade samtliga begtt
sjlvmord och tanken hade flera gnger attraherat ven honom.
Hektor Larzzon hade inga sjlvmordplaner. Han hade andra planer. Om en
person kunde styra en hel stad mste det finnas utrymme fr en kning av
makten, ansg han. n s lnge styrdes varje stad enskilt av olika
regenter, med eller utan ngon formell styrelse under sig. Trots att
stderna utbytte bde varor och tjnster verkade ingenting lnka dem samman
i gemensamma beslut. Slumpen tycktes ofta avgra mycket nr det gllde
kontakter med andra stder. Hade en stad behov av rent vatten drjde det
ofta inte lnge frrn en annan stad skickade ett elektroniskt brev och
erbjd sig slja teratonvis med kristallklart vatten.
Men det fick det vara slut med. Slumpen hade spelat ut sin roll. Hektor
Larrzon visste precis vad han ville. Han ville styra hela Vrlden2.0.
3. HERMAN HANSSON
Herman levde ett lungt liv i sin spartanska lgenhet p vning
sexhundratio med minicentraldatorn Hrobert som enda sllskap. Kommunen
hade tilldelat Herman lgenheten nr han var femton r och den hade inte
ndrat sig mycket sedan dess. Fortfarande fanns det bara tv rum, ett kk
och ett vardagsrum, trots att Herman anskt om att f en utbyggnad. Men
eftersom Herman levde ensam fr det mesta ansgs det inte finnas ngon
anledning. Att han levde ensam tyckte Herman inte var s konstigt, vem
ville bo i en lgenhet med tv rum mlade i kommunalgrtt, tillsammans med
honom? - frutom Hrobert naturligtvis. Hrobert var en sympatisk dator som
tnde lyset nr han klev in genom drren och vckte honom med elektronisk
musik p morgonen. Kroppsligen fanns han som ett tangentbord och en
monitor i ena nden av Hermans vardagsrum. Hrobert fanns i olika versioner
beroende p garens lder, kn och mentala tillstnd. I
supercentraldatorn, som styrde alla centraldatorer som i sin tur styrde
alla minicentraldatorerna som i sin tur styrde sina gare, fanns Herman
blott som en obetydlig strng text.
Namn: Herman Hansson
Adress: Karl Kochs hus 15 - vn 610.
Tel: anknytning 610 - 024610445.
Fdd: 2100 e n.v - 4 november - kl 11.59.
Frldrar: Hans Hansson och H-Carina Hansson.
Frldrars adress: Plats 45 och 46 - Neues Welt Kyrkogrd.
Hrobert kunde iklda sig tusen och en roll beroende p vad processorn
fann lmpligast fr den aktuella stunden. Om Herman nyligen avbrutit ett
frhllade med en flicka noterade Hrobert det omedelbart och lade sig till
med en silkeslen men bestmd stmma.
- Herman. Du borde ta ngonting.
- Hrobert, var tyst.
- Herman. Klockan r mycket. Du borde lgga dig.
- Hrobert, var tyst.
- Herman. Varfr har du inte skickat dina klder till tvtt?
- Hrobert, var tyst.
Var Herman deprimerad eller nedstmd kunde Hrobert vara den lyssnande
vnnen som kort hll med i allt Herman sade med hjlp av lmpliga fraser
typ "Ja, exakt", "Precis" eller "Det dr vet du bttre n jag, Herman!"
Mellan Hrobert och Herman existerade den ofrklarliga vnskap som bara
kan finnas mellan en ensam mnniska och dess trofasta dator. Hrobert hade
alltid funnits i Hermans liv. Nr Herman var barn hade Hrobert sjungit
vaggvisor och berttat sagor fr honom, sjlvklart med en dos pedagogiska
budskap. Datorns osynliga hgtalare hade under hans tidigare tonr frskt
ge honom de rtta moraliska och politiska sikterna genom psykologiskt
uppbyggda lngfilmer vilka fr lekmannen enbart var simpel vldsromantik.
Nr Hermans frldrar hastigt dog i en frontalkrock mellan tv taxihissar
hade Hrobert varit den frste att beklaga sorgen. Herman hade grtit ut i
Hroberts hrda famn av tangenter i plast och sedan dess alltid betraktat
sin minicentraldator som den enda rliga persoligheten i hela Vrlden2.0.
Klockan nrmade sig midnatt. Hrobert visade de sena nyheterna vars
innehll mestadels bestod av vad Aktion Direkts ledare Hektor Larrzon ansg
om de allmnna sjukhusens brist p kvalificerade doktorer. Under den
senaste veckan hade tvtusen mnniskor ftt ondig ddshjlp till fljd av
felaktigt stllda diagnoser. En kolerisk Hektor Larzzon stirrade in i
kameran och sade: - Vi ska alla d frr eller senare!
Herman gspade och beodrade Hrobert att stnga av elndet. Hroberts
skrm slcktes och ersattes med en kvinnas rst.
- nskar Ni sexuellt eggande underhllning? P en kanal brjade just en
film frn den glada staden Tyroles dr frodiga...
- Inte i kvll, mumlade Herman. Koppla upp mig p Gurans Drm.
Hrobert bytte rst igen. - Men snlla Herman din senaste telefonrkning
var ju bortom all vett och sans, du borde...
- Koppla upp mig.
Hrobert lade av en fnysning och kastade med tryckluft slappt
tangentbordet i hnderna p Herman. Skrmen flimrade till och den glttigt
inbjudande texten som Herman sett tusentals gnger tidigare dk upp.
"Anknytning 10445: GURANS DRM (EP/EM). MegaStockholms billigaste
central fr Elektro-Post/Elektro-Meddelanden. Ingen censur. Alla
statusklasser vlkomna. Eder Elektro-Systemoperatr: Guran Holmquist!"
Att basen inte skulle ha ngon censur var naturligtvis en liten kosmetisk
lgn. Inga meddelanden eller brev i ngon postcentral skickades vidare
till adressaten utan att frst genomg en snabb kontroll av kritiska
fotoceller. Guran Holmquist var en fantasifull mikrodator som sorterade
miljoner brev varje dag, och kopplade av genom vitsiga (i folkmun
"dumdryga") inlgg i andras meddelanden.
Herman lt fingrarna spela ver tangentbordet och ppnade sin privata
brevlda. Reklam frn ngon vid namn D.J Fernvik dk upp p skrmen. "D.J
Fernvik har allt inom klder fr dagens ungdom! Kom hit ven Du, Herman
Hansson! Vi har allt! Du vill ha det vi har, utan tvekan! Dyk upp i vr
affr i Sdra Gallerian! Kunnig och trevlig datoriserad personal
analyserar och hittar just Dina favoritplagg! <GURAN ANM: VAD HAR NI SOM
PASSAR EN 68099 PROCESSOR? JAG SKA P FEST.>"
Han sorterade snabbt bort reklamen. Lockande texter som uppmanade till
en hejdls kpfest var alltid i grund och botten totalt ointressanta.
- De enda som gr p det r mindre vetande idioter i statusklasser lngt
under C, tnkte Herman cyniskt.
Efter de privata fretagens reklam fljde ytterligare en strid strm med
post frn stadens statliga fretag. Utan att ens ta sig en snabb titt
sorterade Herman skoningslst bort ven dessa brev. Han kunde dem nd
utantill vid det hr laget och visste att de skulle best i grtmilda
urskter fr de senaste dagarnas olyckor med jetbussar, taxihissar eller
snabbanetg, med tillgget att allt var nu under kontroll igen.
Men all post gick inte att sortera bort. Aktion Direkts ombud fr
information hade frrat honom, och troligen resten av staden, nnu ett
brev; "Tillsammans styr Vi staden! Prisa Hektor Larzzon!"
Den politiska informationen ndrade sig aldrig. Stndigt glada utrop om
att medborgarna faktiskt levde ett bekymmerslst liv i MegaStockholm med en
god och frbarmande styrelse ver sig. Breven kom stndigt frn samma
avsndare och det var frbjudet att besvara dem i en ppen diskussion.
Sklet till det var, enligt experter som Aktion Direkt tagit fram i en
utredning, att det elektroniska postvsendet skulle braka samman om alla
fick sga vad de tyckte. Det var dock av demokratiska skl fullt mjligt
att framfra klagoml i privata brev till styrelsen, men de f som frskte
brukade f strmmen eller vattnet avstngt till sin lgenhet under ngra
dagar.
Aktion Direkts brev drjde kvar ngra lnga sekunder p skrmen innan
Herman ntligen ndde sina privata brev. Det fanns bara ett. Avsndaren
var H.C Steen, ytterligare en av Hermans filosofer till vnner, vars
favoritmne i diskussioner var alltings fullstndiga meningslshet.
"Jag och Hedman tnker frflytta vra lekamen till MegaStockholms
Imperium i vermorgon, Lrdag, och supa bort tristessen i den hr staden
med hjlp av diverse flytande substanser. Kan vi rkna dig som
fljeslagare?" Fester var inte Hermans starka sida. Att det mste finnas
ngot annat att gra i staden n dricka sig till ostadiga ben varje helg
var han vertygad om. Men hittills hade han inte kommit p ngot. Skamsen
insg Herman att hans hjrnkapacitet inte fann ngot alternativ till
njeslivet denna helg heller. "Angende lrdagen. Av brist p meningsfull
sysselsttning finner jag det fullt mjligt att delta i det fregende
brevets frslag."
Hrgel smetades ut ver hans hr. Vldoftande medel sprejades ver vl
valda stllen. Kldvalet gick snabbt, hans garderob var inte s stor. Det
senaste inom mode - triker och bar verkropp - attraherade honom inte.
Han valde istllet en tjock trja till trikerna fr att ge intrycket av en
muskuls verkropp. Alla klder Herman gde var beprydda med mrket som
visade hans intelligenskvot, ngot som retade vissa (speciellt de med
vrden under hans) men attraherade vissa kvinnor.
Framfr spegeln frskte han sig p ett vinnande leende. Det kndes inte
alls bra. Munnen ville inte riktigt blomma upp tillrckligt fr att vara
charmerande. Nsan var dessutom absolut fr stor. Under en rast i skolan
fr lnge sedan hade en flummig individ (av lgre statusklass naturligtvis)
kallat honom fr "giffeln" och anspelat p att Herman skulle sett ut som en
sdan i profil p grund av nsan och den utstende hakan. Herman hade
frvandlat nidingen till ett snyftande paket med hjlp av ngra trffande
fraser om individens minimala hjrnkapacitet. Men han hade sjlv blivit
skadad i striden. Nsan verkade vxa sig strre och strre fr varje dag
som gick.
- Hrobert, vad exakt vill kvinnor ha?
- Barn, lyx, jetbilar och lgenhet vid lparen, sade Hrobert och lade
trstande till: ...enligt statistiken.
- Tack Hrobert, suckade Herman. Det vara bara det jag undrade.
- Insikter, sluddrade ngon. Det r insikter man fr nr hjrnan stnger
ute vardagens simpla krav p framsteg och...och...
Rsten frsvann. Herman uppfattade vagt hur den frbyttes mot ljudet av
ett ansikte som faller mot ett bord, ett glas som ramlar i golvet.
Snarkningar hrdes mellan rytmiska takter frn gigantiska hgtalare.
Drinken smakade ingeting lngre men det gjorde ingenting eftersom den snart
var slut. P en av balkongerna som omgav det tv kvadratkilometer
fullpackade dansgolvet, upptckte Herman att denne ngon var H.C som nu lg
och sov framfr honom med huvudet mot det vingliga bordet.
Uppiggade gas, frkldd till vit rk, pumpades ut ver lokalen,
laserstrlar skapade nt av , stroboskop och ljusmaskiner Diskjockeyn
vrlade: - Ahhhhhh! Meeeeer! Jag vill se meeeeer dansade, lyckliga,
friska, vackra, hftiga, intressanta, fina ungdomar p golvet! Kom igen
nu! Nu! Hr kommer Poetica Grotesque med sin senaste hit! Dansa mer,
mer, mer! Halleluja!
Mnniskorna p dansgolvet rycktes med nnu mer i musikens sjl och
slppte sina sista kollektiva hmningar med skrik av frtjusning. Tyvrr
hade den tredje i sllskapet, Petter Hedman, slppt sina hmningar lite fr
tidigt p kvllen och blivit brutalt utkastad sedan han i extas hllt ut en
kta l ver sig sjlv.
En bredaxlad vakt tittade pltsligt in genom drren till balkongen med
mord i blicken bakom sina svarta hgteknologiska glasgon sg allt som
skedde i mrkret. Herman frskte vcka H.C genom en spark mot hans
smalben, men missade och trffade skrevet med full kraft. H.C vaknade med
orden "h, Maria!" och lyfte p huvudet dr tv rda, frvirrade gon
lyste.
- Hur var det hr d, frgade vakten ilskt mellan sammanbitna kkar.
Innan H.C vrkte ur sig ngot opassande om vaktens utseende replikerade
Herman: - Lungt!
Ett ord var all planering Hermans genomdrnkta hjrna klarade fr
tillfllet. Vakten drog sig undan och stampade ivg till nsta balkong med
frhoppningen att hitta ngon att dsla sin muskelstyrka p.
- Som jag sade, fortsatte H.C med ny kraft. Ingredienserna i drinkar,
cigaretter, vad du vill... Alla ger de oss insikter om livet och...och...
Med ett brak krashlandade han ver bordet igen. Det var dags att dansa,
insg en av spritens kraft logisk Herman Hansson och slpade med sig H.C ut
ur balkongen. Skrattande t obegripliga skmt raglade de ner fr trappen
mot dansgolvet. Ljus, dnande musik och glnsande kroppar kastades runt i
ett organiserat kaos. Herman lt massan sluka honom och snart dunsade han
runt inne i hxkitteln i vldsamt tempo. Frger avlste varandra framfr
hans gon, musikens digitala trummor skakade honom. Han var ett med
hjorden och alla hans okontrollerade rrelser skapade chockvgor genom hans
verklighets- uppfattning tills den var helt frlorad. Tiden frsvann och
tevnde inte frrn Herman fann sig sjlv ligga raklng p den mjuka
mattan utanfr dansgolvet. H.C stod bredvid honom p alla fyra och
stnade: - hhhherrejvlar. Armarna klarade knappt av att lyfta Herman
till knstende lge och benen vrkte av utmattning nr han reste sig.
- Underbart, sade han. Det r dags fr en drink till! H.C krockade med
en djvulskt utplacerad stolpe medan de frskte vervinna djungeln av
upptagna bord och stolar. En stor skylt med kraftigt ljussken var deras
ml. Under den jonglerade glada robotar med stora glas och skapade starka
drinkar. Med leenden p lpparna spenderade ynglingar sina pengar fr att
kunna n det stadium av lycka som endast dyr sprit kan sknka. Tv lediga
stolar blev upptagna och Herman knppte med sina ltt bedvade fingrar. En
robot rullade blixtsnabbt fram till dem p sina fem hjul. En metallisk
rst inifrn den frgade vad som nskades.
Herman svarade: - Vi tar tv stycken extra starka Rhus, tack! Tv glas
med en pulserande grn vtska fll ner frn taket och roboten nickade dem i
hnderna p Herman, medan en arm slet t sig pengarna han hade lagt p
disken. En lucka ppnade sig i robotens vre del och en pistol uppenbarade
sig. Med en puff skt den ur sig vxeln som landade i Hermans vnstra
framficka.
- Dr fick jag dig ha ha ha, skrattade roboten gldjelst och frsvann
till en annan kund.
Herman rckte ett av glasen till H.C och svepte sedan innehllet i sin
egen drink. Den sura vtskan rann ner i magen p och brjade lngsamt ge
honom nnu en mening med livet. Sex.
- Ragga, sluddrade Herman.
H.C nickade instmmande mellan klunkarna. P mycket ostadiga ben gav de
sig ut p jakt. Hermans samtliga perceptionella sinnen var instllda p
ngon av det andra knet och p rekordtiden tjugo sekunder lyckades han
lokalisera ett lmpligt offer. Flickan satt ensam vid ett bord och grvde
efter ngot i en handvska.
- Jag r poet, sade han.
Hon hade ljusbrunt hr, som fll i vgor ner till axlarna. Hennes leende
frsvann inte frn hennes lppar nr han satte sig ner p en ledig stol
bredvid henne. En utmrkt brjan.
- Jag r filosof, sade H.C och ramlade ihop framfr den andra flickan.
Med en snabb urskt kravlade han sig upp p en stol och frskte komma p
ett samtalsmne som inte krvde allt fr mycket hjrnarbete men som nd
skulle ge ett intellektuellt intryck. Efter nrmare eftertanke beslutade
H.C sig fr att inte frskta konversera utan slet med milt vld tag i
flickans arm och drog ut henne p dansgolvet. De frsvann i vimlet.
Herman vnde sig till flickan och sade: - Vad gr en vacker...
Brutalt avbrts han av en kraftig hand som lades p hans axel. Flickan
log fortfarande men tittade ver hans huvud. Lngsamt vnde Herman p sig
och fann sig sjlv ansikte mot ansikte med ett berg av ktt. Muskler
svllde under en rutig skjorta och tv gon i ett rdmosigt ansikte lovade
obarmhrtig lemlstning om inte dess vilja uppfylldes med omedelbar verkan.
Kttberget grymtade: - Stick.
- Jag skulle precis beska en toalett, sade Herman kallt och rusade ivg
frn bordet.
Den temporra ddsskrcken hade skrmt bort hans berusning totalt. Som
ett fn stod han mitt bland folket med ett tomt glas i handen och knde
nykterhetens tristess vlla upp inom honom. Han behvde en drink till.
vertygelsen om detta kom nr han pltsligt mrkte att han tyckte alla
omkring honom inte kunde vara riktigt kloka som frnedrade sig offentligt
p de mest bisarra stt.
Roboten serverade honom en Zup Special tillsammans med en usel vits.
Herman slt gonen och drack ur glaset. Ljusramper i taket blixtrade
hysteriskt och Herman hrde terigen diskjockeyns rst frn ett dussin
hgtalare: - ...och nuuuu har vi ran att presentera Espu 353 med nnu en
nyyy hit som klivit upp p listorna, ja njuut mer, mer...
Hrda slagverk dundrade och en grov manlig rst brjade skrika ut sin
krlek till maskiner av metall. Drinken brjade verka. Herman brjade
fatta tycke fr lten och kastade sig ut p dansgolvet fr att fysiskt
hnge sig t den. En minut tidigare hade han ansett den som ett
obsekrivligt brl, producerat av ngon intelligensbefriad galning.
Medvetandet frsvann nnu en gng till en fr Herman oknd plats.
- Insikter, och nnu mer insikter!
H.C filosoferade. Det mrkes tydligt genom hans frnvarande blick som
stirrade upp i taket medan rsten malde p. Frn sin halvliggade position
i den trnga taxihissens golv studerade Herman hans ivriga gester med
hnderna.
- Jag minns, sade H.C. Jag minns hur ngon skrek ett budskap till mig.
Nu i efterhand inser jag att det var en flyktig mening ur en lt som mina
sinnen fngade upp.
Herman dolde sina klumpiga rrelser genom att stta sig upp nr hissen
krngde till vid ett byte av spr.
- Vad fick du ut av kvllen frutom detta? frgade Herman och hoppades
hans vink om byte av samtalsmnde skulle uppfattas.
Men H.C fortsatte: - Det var en obetydlig lek med ord minns jag. Men
jag kopplade sammanhanget till ngot...nytt.
- Nytt? Jag vet inte vad du pratar om H.C. rligt talar gr jag det
nstan aldrig. Ibland undrar jag varfr vi inte helt enkelt springer ner
till ngon kommuncentral och skriver under ett giftermlsavtal med ngon.
Vem som helst. Inget mera larvande ner till barer, strre chans att f en
bttre lgenhet. Jod, ibland undrar jag varfr...
Hissen stannade. Drren ppnades och vitt ljus frn en lampa skte sig
in i hissen. Herman sg drren till sin lgenhet ngra meter ifrn sig.
Han reste sig upp, slog axeln i hissens manverpanel och klev ut p
ostadiga ben. Bakom honom pratade fortfarande H.C med sig sjlv.
- Utsidan! P utsidan av vra sinnen och sjlar. Vad finns p...
Sensorer gjorde en snabb koll att inga kroppsdelar var i vgen och
stngde brutalt hissdrren utan att bry sig nmvrt om eventuella djupa
filosofiska samtal. Ett vinande ljud hrdes nr H.C frsvann. Herman
vnde sig om och stllde sig framfr sin egen drr med hnderna fr
ansiktet. Allt snurrade runt p det mycket obehagliga men fga frmmande
sttet.
- Man lr sig aldrig, tnkte han.
Drren ppnades. Nr den stngde sig lg Herman redan och sov p golvet
i hallen.
4. VINDEN
Kallt blste vinden. En ofrstrbar pse utan innehll med en
silverfrgad insida rycktes med och seglade lngsamt ver det kala
landskapet. Tystnaden brts. Ett frasande ljud hrdes nr psen krockade
med en vit vgg och sakta fll ner till dess fot. Den vita vggen var en
ytterst obetydlig del av en slt kulle. Kullen strckte sig mot evigheten.
Det var morgon. Solen steg upp ver sin nya horisont.
5. HEKTOR LARRZON & KRAY
Interntelefonen anropade. En av Hektor Larrzons nio sekreterare
meddelande honom att en tekniker fr ngot fretag stod och stampade i
vntrummet och ville demonstrera en ny produkt.
- Kasta ut honom, sade Hektor Larrzon bryskt. Mycket kunde han tla, men
inte nasare med sina sliskiga frsljningsknep och pklistrade leenden.
- Han pstr att han har avtalat tid, sade sekreteraren med ett
provocerande lugn. Hektor Larrzon slet t sig papperskorgen och gnade
snabbt igenom ngra anteckningar han slngt. Han konstaterade med en
kraftig svordom att han tydligen lovat bort fem av dagens dyrbara minuter
till ngon oknd mnniska.
- Slpp in honom, muttrade han och noterade samtidigt p ett nytt
anteckningsblock att han skulle ge sekreteraren sparken p grund av hennes
uppkftighet. Drren ppnades, och under ljudliga stn baxade en lng man
beprydd med runda glasgon in en stor vit kub.
Hektor Larzzon ikldde som vanligt sin misstro med vl valda ord.
- Vad i helvete r det dr fr skrp?
Att ngon lismare trngde sig in p hans kontor med ngot som pminde om
en enorm slt sockerbit p hjul vckte ingen naturlig nyfikenhet. Mannen
lutade sig mot apparaten och kippade efter andan. Nr han hmtat sig en
smula rtade han p sig, rttade till sin bl overall som bar texten "Ultra
Data Industrier" och sade hgtidligt: - Detta r en Kray, vr senaste
revolution bland datorer!
Hektor Larzzon gav mannen en mrdande blick nr han av misstag hade
uttalat det bannlysta ordet "revolution". Teknikern insg sitt frsta
nederlag och vnde bort ansiktet frn Hektor Larrzons stirrande gon. I
ett desperat frsk att ter bygga upp ett frtroende sade han frtroligt:
- Ta er grna en nrmare titt p...
- Jag vill inte ha ngon jvla rundtur, avbrt Hektor Larrzon och
krossade teknikerns sista gnutta sjlvfrtroende.
Datorn var lika bred som Hektor Larrzon sjlv och han tnkte minsann inte
resa sig frn sin stol fr att se den ur nnu en ointressant vinkel. Han
lutade sig fram ver skrivbordet och fiskade upp en cigarr ur en brun lda.
- veraska mig med ngot nytt eller frsvinn!
Teknikern knde hur svetten brjade forsa ner ver pannan. Med skakande
hnder brjade han fumla ver ett tangentbord som var kopplad till datorn
via en kort sladd.
- Som du... ni ser anvnder jag ett tangentbord fr att aktivera datorn,
sade teknikern. Men nr datorn r i bruk r det verfldigt. Vi p Ultra
industrier har arbetat lnge och hrt p just den hr nya modellen och den
finns nnu s lnge bara i denna prototyp...
Hektor Larrzon tittade nonchalant ut genom ett fnster medan han blossade
p cigarren. Stressad och med ett psykiskt sammanbrott inom rckhll bad
teknikern till en hgre makt att maskinen skulle fungerna utan problem.
Det gjorde den inte. Nr teknikern med ett nervst leende frkunnade att
datorn nu skulle vara redo exploderade ngonting inuti den med en smll.
Hektor Larrzon tittade lungt p teknikerns frvridna ansikte och sade med
en ovanligt sansad stmma: - Charmigt. Vi r inte imponerade. Frsvinn.
Jag ger dig tre sekunder. Ett... Tv...
Drren slog igen. Teknikern var frsvunnen. Datorn stod kvar som ett
monument ver misslyckandet. Hektor Larrzon skrattade skadeglatt och
beslutade enhlligt att arbetsdagen var slut fr hans del. vriga
anstllda i kommunens palats hade fem timmar kvar.
Han var just i frd med att lmna kontoret d en rst hrdes.
- Jag... r oraklet Kray. Ni... r min herre.
Hektor Larrzon gapade av frvning. Den vita metallkuben som fr ngra
minuter sedan hade varit en hg med skrp var i frd med att smickra honom.
Detta var vl vrt att underskas nrmare. Ett slugt flin krp lngsamt
fram p hans lppar.
- Detta verkar vara brjan p en lng vnskap, sade han.
6. HERMAN HANSSON
Det var slseri med tid och absolut inte ndvndigt att lra sig vad som
hnde fre den nya vrldens tillkomst, menade roboten. Historien berttar
inte varfr den nya vrlden byggdes, bara att den var en ndvndig
frnyelse av den gamla. Men hur, var och varfr den nya vrlden byggdes
var som sagt inte intressant.
Herman rckte upp handen. En blixt slog ner i hans bakfulla hjrna men
han var tvungen att frga.
- Jag frstr inte. Det mste vl vara intressant att veta varfr vi
lever som vi gr?
Ett sus gick genom klassrummet. Att ngon frivilligt stllde en frga
hrde till ovanligheterna. Att den ven motsatte sig lrarens
inprogrammerade sikter var nnu mrkligare.
Roboten svarade:
- Som sagt, det r icke av intresse att lra sig ngot om den gamla
vrlden. De misstag de begick kan vi icke lra oss ngot av! Misstag vi
icke kan lra oss ngot av r icke av intresse att lra sig!
- Men i rent populrvetenskapligt syfte...
- Fyra obstinatpong, Herman Hansson!
- Jag vill ju bara veta vad...
- FEM obstinatpong! Kra nn, har du ingen uppfostran alls?
Herman tystnade och sjnk ner i bnken. Det var ingen id att frska
tvinga en lrarrobot att bertta ngot den inte ville bertta. Hermans
obstinatpong var lngt ifrn den grns d reglering skulle komma p tal,
men ofrnkomligen pinsamma plumpar i protokollet. Roboten mrkte att
Herman gav upp sina ljliga frgor och fortsatte frelsningen.
- Den nya vrlden, som vi idag knner till som Vrlden2.0, skapades fr
att rdda de f verlevande efter den gamla vrldens usla leverne. Den
gamla vrlden r borta, och vi kan gldja oss t att den nya vrlden r fri
frn alla felaktigheter som den gamla vrlden innehll. Fr mnga mnga r
sedan bestod den nya vrlden endast av tv stora stder, SuperOslo och Nya
London. Under SuperOslos avlnga kupol styrde envldigt den upplyste
despoten Harold 2000, en mycket avancerad robot. Harold 2000 skapades av
ett oknt geni, troligen en av pionjrerna bakom den nya vrlden.
SuperOslo utvecklades snabbt till en rik och vlmende stad med
hundratusentals lyckliga invnare vilka prisade sin lskade diktator.
Nya London styrdes dock inte verhuvudtaget. Anarki och misr fldade
under stadens smutsiga kupol. Sabotage och terrordd satte alla krnsolar
och datoriserade ntverk ur funktion. I femtio r levde de stackars
krakarna till invnare i Nya London i kaos och elnde tills Harold 2000
slutligen tog saken i egna hnder. Tusentals frivilliga marscherade genom
den lnga tunnel som - p den tiden - var den enda kopplingen mellan de tv
stderna. Nr de ndde Nya London brjade en lng och bitter kamp som
pgick i flera mnader. Ur kriget steg ett nytt, vackert och befriat
samhlle fram p stadiga ben. Harold 2000 tog dmjukt makten ven ver Nya
London, och ndrade dess namn till det mer passande Nya Nya London.
Efter frlsningen av Nya London ansg Harold 2000 att mnniskan nu var
mogen. Det tunga ansvaret att fatta egna beslut lmnades under hgtidliga
former ver till en utvald skara medborgarei SuperOslo. Dessa medborgare
organiserade sig i ngot som r mycket likt det system vi har idag, med en
styrelse som beslutar i viktiga frgor. Harold 2000 styrde ensam Nya Nya
London i ett par r till innan han sluligen lmnade ver makten till folket
ven dr. hade han gjort skisser ver hur samfundet Vrlden2.0 skulle
komma att se ut. Med trfyllda gon bevittnade de demokratiskt styrda
invnarna i SuperOslo och Nya Nya London hur Harold 2000 frivilligt
kortslt sin elektroniska hjrna och - p robotars vis - dog. Tystnadens
frlamande tcke lade sig ver stderna fr ett gonblick tills sorgen
passerat och ersatts av en stark patriotism. Folket styrde sjlva. De var
mogna. Raka i ryggen och med stolta steg mttes de tv styrande grupperna
och satte planerna om Vrlden2.0 i verket. Stderna skulle fortstta att
styras enskilt men utbyta varor och tjnster nr det var ndvndigt. Nya
Nya London bytte ter namn. Denna gng till Nya Nya Nya London, som den
ven heter idag.
Den nya vrlden har lyckats utrota de flesta av mnsklighetens primitiva
beteenden utom det vrsta av alla tnkbara: den verdrivna sexualiteten.
I katastrofal takt kade antalet mnniskor och snart insg samfundet att
nya stder var tvungna att byggas. Tredje Staden byggdes frst. Men
sjlvklart rckte inte den till. Mer stder byggdes och vi r nu uppe i
ettusentrettio stder efter alla dessa r. MegaStockholm var den sjunde i
raden och r p s vis en mycket gammal stad!
Roboten stllde sig automatiskt i givakt nr dentalade om ngot som
eleverna borde vara stolta ver. Herman tog tillfllet i akt och kastade
upp handen. Roboten var mrkbart irriterad nr den ilsket frste:
- Jaha, vad r det NU d?
- Det r en sak jag inte frstr, brjade Herman. Om mnniskorna i
SuperOslo och Nya Nya Nya London byggde Tredje Staden och de efterfljande
stderna, vem byggde d...
Roboten frutsg frgan och avbrt honom bryskt.
- ...som jag tydligt sade, r det icke av intresse att veta det. Basta!
Sex obstinatpong plus en dumhetspong fr din del!
Ngra i klassen fnissade. ver hundra dumhetspong innebar frflyttning
till en smre skola. Herman hade under sina r i skolan lyckats skaffa sig
nittiofyra dumhetspong.
Roboten dolde ingenting. Den hade inga kunskaper om vilka som hade byggt
stderna. Den kunde bara konstatera att vissa kunskaper var utan vrde,
helt enkelt eftersom den inte var matad med just den informationen.
- MegaStockholm! utropade roboten. Denna vackra stad om r vrt hem och
vr framtid. Tillsammans kan vi skapa den utopi som grundarna av nya
vrlden frutsg skulle komma! Men vi mste kmpa, arbeta, slita! Mnga
av er kommer inom kort att ha er framtid planerad ty MegaStockholm mste
expandera!
Roboten gjorde en konstpaus.
- Flera av er generation kommer att bli utvalda fr det rorika uppdraget
att bygga en ny stad!
Ngon flmtade till. En flicka utbrast:
- r det sant? Vi? Kommer vi att f bygga en ny stad?
Roboten hjde handen och tystade henne. Under normala frhllanden hade
hon redan suttit utanfr klassrummet med en hg vlfrtjnta varningar, men
roboten gjorde ingenting. Ryckigt pressade den fram ett mekaniskt leende
mellan vita, kalla lppar.
- Det r sant. Beslutet fattades idag av kommunstyrelsen.
Tv timmar tidigare:
- Tvngskastrering! Eller en ny jvla stad! skrek Hektor Larrzon nr
han fick syn p statistiken ver stadens befolkningstillvxt. Kurvan
pekade i en brant vinkel uppt och frutspdde en framtid i trngsel med
akut brist p fdomnen och rent vatten. Hektor Larrzons gon vilade
fortfarande stelt p pappret nr idn krp fram i hans huvud.
- Men dr har vi ju det, sade han utan att ngon lyssnade. Jag ska bygga
en ny stad! En ny stad att hrska ver!
Makt glimmade till i hans gon. Hans tunga var p vg att ramla ur
munnen. Saliv droppade mot skrivbordet.
I ena hrnet av kontoret stod den vita kuben, smaklst dekorerad med en
hopknycklad plastmugg. Kallt kaffe rann sakta ner ver kubens kant och
lade en brun strng ver texten KRAY.
Kuben talade med en metallisk rst.
- Hektor City.
Nya stder byggdes mycket sllan. Den senaste var Sel-Don, belgen
ungefr hundra stder ifrn MegaStockholm. Det var ver ett rhundrade
sedan staden byggdes av arbetare frn Nju Paris.
Ingen visste exakt hur en stad byggdes. I skolan (dr alla sanna sikter
om Vrlden2.0 friskt exponerades) framstlldes arbetarna stndigt som
hjltar, starka och friska mn och kvinnor som lmnade sin hemstad under
gldjerika hyllningar. Filmer visade grtande mdrar och stolta fdrer som
kramade om sina sner och dttrar i avskedets stund. Applder och hurrarop
ekade d de vandrade vidare till platsen fr den nya staden, via oknda
tunnelsystem. Mnga lnga r senare, lngt efter att bde mdrarna och
fderna dtt, ppnades den nya staden fr inflyttning. Nybyggarna slet sig
ur trngseln och flydde till den nya friheten. Hjltarna var kvar, nu som
trtta gamlingar, ofrmgna att orka ngot mer. De kunde ofta inte ens
tala. De ville bara vila. Vila ut, i sin nya stad. Staden var fr ett
kort gonblick ett monument ver deras slit, innan de fll i glmska.
I klassrummet funderade ingen p hrt arbete och slit. Herman knde ven
han en viss reflexmssig gldje ver att kunna vara en av de - inom ngra
r - utvalda arbetarna.
Roboten framfr eleverna, var inte lngre en stel robot. Han var en
fader som lyckliggjort sina barn med nyheterna.
Roboten talade lungt, utan tecken p ilska.
- Lugna eder, lugna eder. Nu mste vi terg till lektionen. Kom ihg
att framtiden ligger i arbetarnas hnder! Frgor om detta mne? Inte det,
n...
Herman utnyttjade tillfllet.
- Jo, jag undrade en sak till...
Roboten suckade. Ngon insinuerade med en fraktfull fnysning att Herman
Hansson var p vg att gra bort sig igen.
- Nr vi nd var inne p mnet om kupolerna s r det en frga som jag
lnge funderat p...
Sanningen var att han inte alls funderat speciellt lnge. Bara ngra f
minuter.
Roboten hasplade reflexmssigt ur sig en klyscha fr att strka sin
position i klassrummet.
- Nr det gller frgor kan de besvaras av de visa. I detta samhlle r
de visa lrare. Jag r lrare. Stll frgan.
- Vad finns utanfr kupolerna vi har ovanfr oss?
Roboten var tyst lnge. Svaret tycktes ligga lngt inne i dess hjrna av
metall och plast. Jrnklubban var redan p vg att mtta ett slag d
roboten svarade:
- Ingenting.
Herman tyckte sig ha hrt svaret frut. Andra i klassen visste precis
var de hrt det tidigare. Minnen vcktes till liv frn de frsta dagarna i
skolan. Lraren (som d var "lrare" och inte robot i elevernas gon) hade
frklarat hur allting fungerade. P en liknande frga hade svaret ven d
varit ett kort "ingenting".
Men nu krvdes ven en logisk frklaring varfr det frhll sig p det
viset. Elever i hgre klasser accepterade inte svar med bara ett ord.
Roboten var vl medveten om detta.
- Det finns ingenting. Ty om det funnits ngonting vad skulle det vara?
Alternativen r tv; antingen tomhet eller ytterligare en kupol bortom vr
egen kupol. Om det finns tomhet, vad skulle d ligga bortom tomheten? En
ondlig tomhet? Om det istllet finns ytterligare en kupol, vad finns
bortom DEN kupolen? En till kupol? En till och ytterligare en till?
Kupoler i all ondlighet. Ingenting kan vara ondligt! Evigheten r
enbart ett filosofiskt begrepp, utan anknytning till verkligheten. Ty vad
skulle finnas bortom ondligheten, tomheten?
En till kupol, kanske?
7. RAINER & HARRY
I mrkret satt tv mn. Deras ansikten lystes upp av ljuset frn den
dataskrm som de intensivt studerade. Ord, meningar, texter beprydda med
olika datum rullade sakta frbi deras granskande gon. Rummet var litet,
men fyllde sin funktion. P golvet lg sladdar, i olsliga trassel,
tillsammans med osorterade hgar av komponenter till olika datorer och
terminaler.
Den ene mannen ryckte till och vnde sig hastigt om.
- Jag tyckte jag hrde ngonting.
- Dumheter.
Mannen vnde sig tillbaka mot skrmen, men misstron lyste i hans gon.
- Man kan aldrig vara sker.
- Det kan man visst.
ratal av stillasittande hade lagt sin prgel ver mnnen. Den ene
frskte dlja sin redan putande kalaskula genom att dra uppmrksamheten
till sin rst, som stndigt gick upp i falsett. Den andre bar alltid
senaste mode och kompletterade klderna med en enorm ring runt ett av sina
tjocka fingrar. Ringen pulserade med hjlp av radioaktiva mnen i olika
frger. Mannen hade konstruerat den sjlv. Det var hans stolthet. Lngt
inne i den skimrade frgerna kunde man urskilja hans namn, skickligt
ingraverat i en bit kritisk massa: Rainer.
Flimrande svarta bokstver mot en iskall vit bakgrund rullade frn botten
av skrmen uppt och frsvann nr de ndde toppen.
Mannen med ringen gspade.
- Jag brjar trttna p det hr, Harry... eller jag menar Turbo.
- Jag har ju sagt att du inte ska kalla mig fr det dr, Trainer!
Det sista ordet uttalades med en viss gldje. Datorns hrddisk gav ifrn
sig ett tjutande lte d den andre mannen drmde nven i det rangliga
bordet och sade irriterat:
- Herregud! Har jag inte sagt att jag inte vill hra det ordet! Jag ska
minsann...
Grlet pgick i fem minuter tills mannen som kallades Turbo hjde handen
och avbrt den andre mitt i en mening. Flkten frn datorn skapade ett
antiklimax i den pltsliga tystnaden.
- Dr har vi vr man, sade han.
Rainer kastade en snabb blick mot skrmens text och utropade:
- Han? H! Harry, nu frvnar du mig verkligen.
- Och vad menar du med det? r han fr ung kronologiskt sett eller r
det bara ytterligare en av dina argumentlsa sikter? Lita p mig, det hr
r en av de bttre jag ngonsin har hittat.
- VI hittat, rttade Rainer och brjade motvilligt lsa informationen p
skrmen. Nr han var klar lutade han sig tillbaka och tittade med en
besegrad min ner i golvet.
- Du kan ha rtt. En nrmare granskning av denna individ kanske inte
skulle skada...
Harry flinade verlgset.
- Jag har alltid rtt. En dag borde du lra dig det!
De satte igng omedelbart. Allt som behvdes samlades ihop och packades
ner i smidiga vskor innan de lmnade rummet.
8. HERMAN HANSSON
Det var sllan Herman anvnde gatorna. Det var dels enklare att
frflytta sig runt i staden via taxihissar och jetbussar, men dels mycket
tryggare. Risken att man skulle bli rnad i ett offentligt transportmedel
var lika med noll. vervakningskameror och civila ordningsrobotar sg till
att alla former av vergrepp inom statens egendom omedelbart rgrdades.
Ingen slapp undan. P de ppna gatorna utomhus var det annorlunda. De
rknades som slum, och slum befattade sig inte en normal mnniska med. Det
var fel att befinna sig under ppen kupol, tryggheten lg i att ha fyra
skyddande vggar omkring sig. Den som frivilligt gav upp den tryggheten
kunde inte heller rkna med att stadens skattebetalare skulle stlla upp
med skydd.
Gatorna lg tysta och de. Avenyer av kala hghus strckte sig t alla
hll. Herman vandrade planlst omkring utan ngot distinkt ml.
Sporadiskt passerade en ensam figur eller en skramlande gatubil. Lngt
inom sig visste Herman vad som kunde hnda i vrsta fall: Nr som helst
kunde en sjlvmordskandidat kliva fram frn en grnd och med uppgiven
stmma krva honom p hans vrdefreml. Rnaren skulle uttala hotet
lngsamt och upprepade sig ett par gnger fr att vara sker p att ngon
sensor i vggarna uppfattade orden. Efter det var det bara fr rnaren och
offret att sga sina sista hgtidliga ord och vnta p kalabaliken som
skulle komma att bryta ut ngra gonblick senare. Sensorerna meddelade
nmligen tusentals vntande jgare att kriminella handlingar pgick. Med
adrenalinet sprutande kastade sig jgarna in i sina gatufordon och krde
omedelbart till platsen fr brottet. Visserligen krockade ver hlften med
vggar eller andra vansinneskrande jgare, men de som lyckades n fram
belnades med njet att f utrota brottslingen med hjlp av bastanta
krutvapen. I den vilda eldstrid som utbrt strk ofta ven andra jgare
och brottsoffret sjlv med, vilket var en beklaglig baksida av medaljen.
Men det var sjlvklart inte straffbart - jgarna hade bara gjort sin plikt.
Var man inte jgare p heltid kunde man med frdel hyra vapen, fordon och
en dagslicens vid en jgarstation och p s stt skaffa sig en spnnande
heldag fr sig sjlv eller med familjen.
Herman visste att de ppna gatorna var farliga. Men fr tillfllet
verkade ingen plats i MegaStockholm trygg. Robotens frklaring till
kupolernas uppbyggnad hade vckt ngonting inom honom. En ofrklarlig
ngest, som nstan pminde om klaustrofobi. Att han ven verkade vara
ensam om den knslan i en stad p en halv miljard invnare gjorde inte
saken bttre. Tankar malde i hans huvud. Han ville ha svar, men han fick
aldrig ngra. Det kndes som att vara frlamad.
Ovanfr honom lyste en krnsol med ett svagt sken. En uppvrmd vind
blste genom gatorna och tjt klagande. P lngt avstnd kunde han se en
gestalt som lngsamt nrmade sig.
- Ingen vg ut, sade Herman. Ingen vg ut...
Det fanns en mur inuti hans hjrna som hindrade honom frn att tnka
logiskt. Allt han kunde konstatera var att det inte fanns en vg ut. Men
ut ur vad? Svaret var nra, men nda s lngt ifrn.
Gestalten passerade. Det var en lde man som vandrade frbi honom med
tomma gon. Frestelsen att uttala ett hot mot mannen hade varit skrmmande
nra. Om det inte fanns en vg ut i detta liv, kanske det finns i nsta...
Herman ruskade p huvudet. Han var p vg att frlora kontrollen ver sig
sjlv. En ohygglig framtidsbild dk upp framfr hans gon, dr han satt
som en lallande idiot vid MegaStockholms MegaSjukhus obotliga avdelning.
Han ruskade p huvudet igen. Denna gng en smula vlsammare. Snabbt
letade han reda p en drr till insidan.
Taxihissen var inte tom, vilket Herman hade hoppats. Tv ldre damer,
kldda i ljligt frgranna klder, skulle tydligen till samma hus.
Taxihissen innehll fyra stolar, tv av dem var upptagna av damerna sjlva
och de andra tv av deras handvskor. Resan verkade bli mycket lng.
Efter att Herman klivit in i hissen brjade damerna omedelbart tala om
ungdomars brist p respekt, usla kldsmak och lga intelligens - jmfrt
med den mogna generationen. Herman frskte att inte lta sig provoceras.
Om han yppade ngonting elakt till en ldre dam kunde han bli skyldig att
betala stora belopp fr psykiskt lidande. Damerna var tydligen erfarna.
De visste vad de skulle sga fr att f honom att vilja argumentera.
Falska pstenden, billiga utalanden - allt fr att f honom att ppna
munnen. Varje liten del av Hermans kropp skrek "svara! argumentera!
krossa dem med retorik!". Men det skulle inte vara vrt det.
En ltt skakning kndes nr hissen kopplade in sig p direktbanan till
hus 15. Herman slt gonen av lttnad. Snart skulle han vara hemma.
Men han hade fel. Hissen stannade pltsligt. Ljuset slocknade men
tndes igen. Herman ppnade gonen. Hissen hade bromsat in och stannat
mellan tv vningar.
En av damerna tittade med en spelad frskrckelse upp i taket och utbrast
med ett frtjust kvitter:
- Nej, nu dr vi!
Herman vnde sig bort i avsmak. Dden var ngot han inte ville bli
pmind om just nu. Han hade just konstaterat att han var inne i en djup
livskris. S fort han hade kommit hem skulle han ta reda p var nrmaste
psykolog fanns.
Hissen stod still i flera minuter innan den makligt brjade rra p sig
igen. Tydligen hade den stannat vningen under Hermans lgenhet, ngot som
inte gjorde saken speciellt bttre. Nr han kommit ur hissen och frskrat
sig om att de tv vriga passagerarna frsvunnit upplevde han ngra
sekunder i lycka. Men den knslan frsvann snart nr han kom in i
lgenheten.
Nr man bott i samma lgenhet i flera r lr man sig vissa saker. Man
vet vilka ljud som kan vntas frn de omgivande lgenheterna och sina egen.
Vissa obetydliga detaljer lgger man mrke till, fr att sedan glmma bort.
Kanske blir man pmind om dem nr de frndras, kanske inte.
Snart insg Herman att ngon hade varit inne i hans lgenhet fr bara
ngra minuter sedan. Ngon som brutit sig igenom alla ls, men inte lmnat
synliga spr.
9. HEKTOR LARRZON & HELMER THORN
Helmer Thorn hade som vanligt vaknat ur sina terkommande mardrmmar med
ett skrik av fasa, samlat sig och tagit sig till sitt kontor fr att
pbrja dagens tortyr av sig sjlv. Innan hans ens hunnit stta sig ner
hade telefonen ringt och meddelat honom att samtliga arbetare vid TM Kemi,
som utvecklade rengringsmedel, hade sagt upp sig och gnade sig nu t att
supa p heltid. Inga nya mnniskor hade varit intresserade att ta ver
arbetet vilket hade ftt datorn att automatiskt sprnga det olnsamma
fretaget i luften. TM Kemi hade varit en av de sista effektiva
fretetagen i staden Brossel. Helmer Thorn bad en stilla bn att exporten
av syntetiskt kaffe inte skulle upphra och frskte stta sig ner i den
vingliga kontorsstolen igen. Denna gng hann han halvvgs innan datorn
meddelade honom att de personallsa sjukhusen nu var totalt verfulla av
mnniskor som led av olika vlfrdssjukdomar. Helmer Thorn beslutade sig
fr att inte gra ngot t saken. Erfarenhet visade att patienterna nd
inte ville ha ngon behandling eftersom de led av kronisk delerium tremens
som medfrde att de frskte dda alla som kom i deras vg.
- Lt problemen lsa sig sjlv... sade han och straffades snabbt med en
elektrisk stt frn stolen. Med ett svagt skrik flg han upp och brjade
gnida det nyss uppkomna brnnmrket p ryggen.
- Leve demokratin, muttrade Helmer och gjorde ett nnu ett frsk att
stta sig ner. Denna gng lyckades han, utan att demokratifrsvararen
mrkte att han sade ngot opassande, och problemen kunde brja strmma ur
telefoner andra kommunikationer.
Det enda kontor som numera anvndes inuti kommunens palats var det som
Helmer Thorn satt i. De gr vggarna tillsammans med det dammiga
betonggolvet och det verfulla skrivbordet skulle f vilken mnniska som
helst att bryta ihop, frutom honom. Femton r av arbete hade hrdat
honom, och han uppskattade inte visuella sknheter lngre. Goda nyheter
som berrde hans arbete dremot lskade han. Den senaste goda nyheten fick
han fr sex r sedan, d en underskning visade att en majoritet av stadens
invnare uppskattade hans arbete och hoppades att han skulle sitta kvar vid
makten i mnga r till. Han hade unnat sig ett kort utrop av lycka innan
han insg att han faktiskt skulle sitta kvar vid makten i mnga r till.
Mnga, lnga r till... Vem ville ta ver makten nr det inte fanns ngon?
Trots att hans styre kallades diktatur av elaka tungor s lg makten hos
folket - bokstavligt talat. Det var ingen id att frskta fatta radikala
beslut. Passade inte frndringarna folket, blev det inte av med saken och
drmed basta. Passade frndringarna folket kunde det finnas en chans att
ngon genomfrde de praktiska lsningarna, under frutsttning att det inte
krvde ngon fysisk anstrngning. Ofta dagdrmde Helmer Thorn. I hans
fantasi sparkades drren till hans kontor upp av bevpnade brottslingar som
trngde sig in och tog makten. En snabb revolution. Han skulle
naturligtvis gra motstnd. Men inte mycket.
Nr telefonen ringde fr nionde gngen vntade sig Helmer Thorn nnu ett
meddelande av sorg, panik eller kaos. Som en sjlvmordskandidat lyfter
pistolen mot tinnigen lyfte Helmer Thorn luren och stnade:
- Vad r det nu som gtt snett?
Rsten i anda nden veraskade honom. Det var Hektor Larrzon frn
MegaStockholm.
- Hr gr ingenting snett! ven om det gr det hos dig behver det inte
gra det hr, fr hr r det inget som gr snett.
Helmer Thorn funderade lite ver vart logiken lg i pstendet innan han
fortsatte.
- Vad r det du vill oss?
Hektor Larrzon harklade sig fr att klargra att han faktiskt hade ngot
vettigt att tala om.
- Helmer, det r uppenbart att du behver hjlp i ditt arbete...
- Det var det frckaste vi hrt, vi har verkligen...
- ...s drfr har jag ett frslag jag vet att du kommer att uppskatta.
Helmer Thorn tystnade. Han hade god lust att be den dr verlgsne
idioten frn MegaStockholm att dra t ett varmare stlle, men ena sidan
kunde det kanske komma upp ngot intressant frslag. Han beslutade sig fr
att kompromissa, med hedern i behll.
- Frslag? Vi behver inga "frslag". Men lt oss hra vad du har att
sga, kanske kan vi f oss ett gott skratt!
Hektor Larrzon bet ihop tnderna och undvek att exponera sin ilska ver
Helmer Thorns ljliga stt att stndigt kalla sig fr "vi". Diskret
knycklade han ihop nnu en halvfull plastmugg och kastade den ver rummet.
En ngande, svart srja smetades ut ver vggarna och golvet. Det var
syntetiskt kaffe frn Brossel, en lglig slump.
- Lyssna nu Helmer, jag tnker inte tala om fr dig hur du ska styra din
stad fr det vet jag att du kan, ljg Hektor Larrzon. Dremot, fortsatte
han med en myndigare ton, vet jag att du inte r som alla andra styrande
diktatorer runt om i Vrlden2.0. Du utnyttjar inte dina befogenheter fr
egen vinning...
- Det gr vi visst!
- Men inte p det viset. Du har inte frslavat ditt folk. Du...
- Frvisso, det har vi ju inte!
Hektor Larrzons hnder skte i blindo efter ngot att krossa. Ett av
hans hemliga motton var att folk som avbrt honom borde skjutas.
- Du har enorma kunskaper. Du kan styra en hels stad ensam! Det...
- Vi vet, vi vet...
Hektor Larrzon drog in ett djupt andetag. Nog med smicker. Dags att g
rakt p sak.
- Helmer! Vad jag vill ha sagt r...
Nu kommer han att lgga fram ett frslag, tnkte Helmer Thorn. Han
tnker tala om fr mig hur jag ska underltta mitt styre. Frslaget kommer
att lta bra, och jag kommer att sknka honom frikostiga lften. Allt bara
fr att sedan f nnu ett ngestanfall nr jag upptcker att det inte gr
att genomfra iderna i praktiken.
Helmer Thorn hade varit med frr. Han beslutade sig fr att avbryta
samtalet och slippa nnu ett framtida nederlag fr sitt ego.
- Tack det rcker! sade han snabbt. Vi r strngt upptagna. Adj!
Munnen var fortfarade ppen p Hektor Larrzon nr frbindelsen brts.
Besviket drmde han luren i skrivbordet, fr att sedan kasta hela telefonen
p Kraykuben. Han reste sig upp och satte sig ner. Sedan reste han sig
snabbt upp igen. Ilskan rasade inom honom. Han pekade anklagade p kuben.
- Attans! Det gick t jvlaranammahelvete! Din usla maskin, dina ider
torkar jag mig i arslet med!
Utan att klaga svalde kuben frolmpningarna genom sina mikroskopiska
mikrofoner. Med samma metalliska och lugna rst sade den:
- Lugna Eder. Vi fr ndra taktik. Utan tvekan kommer Ni att vara herre
ver Brossel inom en vecka. Mina planer kan icke misslyckas!
Kuben sg p sitt evighetsbatteri som om det hade varit en karamell.
Elektriska impulser frvrngde gammal logik och anpassade dem till nya
frhllanden. Data analyserades och kasserades tills den perfekta
lsningen klarade alla tester.
Kuben talade med en articifiellt sjlvsker rst: - Tro mig, jag har
flera ideer i bakchipet...
10. HERMAN HANSSON
Han gick med snabba steg genom lgenheten. Ingenting verkade vara
stulet. (rttelse: Ingenting av VRDE verkade vara stulet, Herman hade
inte stdat p ratal). Hans mest dyrbara godel - Hrobert - stod
fortfarande i sitt hrn.
- Hrobert, har det varit ngon inne i lgenheten medan jag varit borta?
Hroberts svarta skrm tndes nr hans namn sades. Bilden flimrade till
och lngsamt kom datorn till liv.
Rsten var stelt neutral.
- Ingen har varit hr. Kommunens underskningsgubbar var hr fr en
mnad sedan och har inte tervnt. De konfiskerade visserligen dina
analyser om MegaStockholm som utpoi men...
- Jag menar ingen frn kommunen, Hrobert. Har det varit ngon annan
person inuti min lgenhet idag? Svara!
Tystnad. Svaret uteblev.
- Hrobert, har (paus) det (paus) varit (paus) ngon (paus) hr?
Den goda elektroniska modersrsten gjorde sig pmind ur Hrobert
hgtalare.
- Jag tycker inte om hur du behandlar mig, Herman. Det verkar som du
inte trodde jag uppfattade vad du sa och..
- Du undviker och svara p min frga.
- Det har inte varit ngon hr.
Men det knns s, tnkte Herman. Men Hrobert r av en annan uppfattning.
Han knde sig frvirrad och samtidigt skrmd. Lgenheten var privat
omrde, han slppte inte in ngon frivilligt. Kommunens
underskningsgubbar tog sig in p annat stt, men det hade han vant sig
vid. De lmnade dessutom alltid en lapp med en lista p vad de
konfiskerat, "Din trygghet i Ditt samhlle tra-la-la".
- Tack Hrobert. Det var bara det jag undrade.
Kanske inbillade han sig alltihop. Dagens sjlvstllda diagnos att han
tydligen led av ngot fel i hjrnan hade kanske utlst frfljelsemani.
Han tittade p den digitala klockan som lyste i hrnet av Hroberts skrm.
Fortfarande kontorstid. Han kunde ringa apoteket och frga om det fanns
ngon medecin som kunde hjlpa honom.
- Hrobert, ring upp apoteket.
Uppkopplingen gick fort. Men istllet fr en sammetslen rst som frgade
om hans problem svarade en automatisk telefonsvarare.
- Vlkommen till Centralapoteket. Vi har stngt. Frsk imorgon. Fr
akut hjlp...
Nu knde hans sig verkligen sjuk. Han tittade p Hroberts klocka igen.
Enligt den skulle det fortfarande vara tio minuter kvar av kontorstiden.
Sedan tittade han p sin eget armbandsur. Den visade samma tid som
vggklockan bakom honom. Bda gick en kvart fortare n Hroberts.
- Hrobert, vad fan r det med din klocka?
- Gillar ni inte att den r digital? Er nskan r min lag! Vill ni ha
den analog, solvisare, timglas...
- Den gr ju fel!
- Det gr den inte, svarade Hrobert.
- Det gr den visst!
Hrobert fns till och frsvann ut p ntet i en svindlande frd tur och
retur till supercentraldatorn. Resan var snabbt ver.
- Du hade rtt. Min internklocka gick femtom minuter, fyra sekunder,
nitton hundradelar och etthundrafem tusendelar fel. Misstaget r
korrigerat.
- Femton minuter! utropade Herman. Enligt handboken ska du bara ha en
frsumbar felmarginal p en tusendel var biljonte r! Och det ska dessutom
vara "i vrsta fall"!
Hrobert lt sig inte imponeras av sina egna finesser.
- Snt hnder. Vi lever i en tid d x-faktorn ibland leker med oss.
Svaret rrde om i Hermans medvetande, hans huvud exploderade i en orgie i
frvirring. "Snt hnder". Snt hnder inte! Ur kaoset steg pltsligt
ett bisarrt - men glasklart logiskt - svar p frgan vad som egentligen
hade hnt. Ngon (denna eviga "Ngon"!) hade genomfrt det omjliga att
stnga av Hrobert och sedan sl p honom igen. Under femton minuter hade
hans lgenhet varit obevakad, larmet borta och Hrobert i en tidls dvala
som han inte ens sjlv hade vetat om. Under dessa femton minuter hade
ngon rrt sig fritt inuti hans lgenhet.
Den krypande knslan av att ngon stod bakom honom fick Herman att
hastigt vnda sig om. Det var ingen dr. Han var ensam i lgenheten.
11. RAINER & HARRY
Avgrunden under honom var tillrcklig motivation fr att han skulle f
extra krafter. Han befann sig i schakt 4. Harry vntade tre vningar
ovanfr honom. Svetten droppade frn pannan och ner ver gonen. Nr han
vl tagit sig upp fr den lodrta vggen skulle han med gldje tala om fr
Harry hur mycket han uppskattade att gra alla fysiska arbeten ensam.
Frvisso, tnkte han beltet, skulle Harry nog inte ens klara av att
hantera magnetskorna. Det krvdes en trnad person fr att ta sig upp fr
insidan av ett hisschakt med magnetskor och handskar. Att hlla takten var
det viktigaste. Handske, handske, sko. Sko, handske, handske. Han var en
trnad person och klarade av det, trots sin ofrdelaktiga kropp.
Lngsamt, utan att titta ner mot det svindlande djupet, klttrade Rainer
uppt. Ingen hade sett honom nr han hade knuffat upp hissdrrarna och
klivit in p vning sexhundratio, och ingen hade sett honom nr han tog sig
tillbaka samma vg.
Handske mot vgg. Sko mot vgg. Lyfta p benet. Hva sig upp. Om och
om igen. Absolut ingen ondig vila.
Ryggscken kunde lika grna ha varit full med sten istllet fr arsenalen
av hemmabyggd teknologi. Trots att han gjort sig av med hlften av
prylarna under operationen vgde den fortfarande fr mycket fr att vara
bekvm.
En vning kvar.
- Det r snart ver, sade han uppmuntrande till sig sjlv men ngrade sin
injudan till trubbel sekunden efter. En varningslampa brjade lysa frn
vsten. Kvickt drog han ut extramagneterna frn midjan, kontrollerade att
han satt ordentligt fast och fllde fram radarn. Sjlvklart. En hiss var
p vg frn botten och uppt. Av hastigheten att dma skulle den inte
stanna frrn lngt ovanfr honom. Inga sidospr fanns, den var tvungen
att kra ver honom fr att komma fram. Den var ungefr hundra vningar
nedanfr. Snabbt utrknat skulle den vara ver honom om drygt nittio
sekunder. Det var ovanligt kort tid - radarn borde ha upptckt faran lngt
innan. Men det fanns inget att gra t saken nu. I frsta hand mste han
rdda sig sjlv. Drren till hisschaktet ovanfr honom var inom rckhll.
Snabbade han p kanske han skulle hinna klttra upp, avkoda drren och
ppna den. Men det fanns fr mycket att frlora p en sdan manver.
Frlorade han takten skulle han falla ner och utan tvekan sl ihjl sig.
Att avkoda en drr under stress var uteslutet.
Han ryckte till sig kommunikationsradion frn benet.
- Harry, se till att hissen stannar p din vning, sade han och frskte
hlla rsten lugn. Anvnd sedan Detomaxen mot drren!
Svaret kom snabbt. Rk och eld slog ut ovanfr honom, tillsammans med en
dov knall som ekade fruktansvrt i det trnga schaktet nr sprngmnet slet
upp drren. Rainer tryckte sig ttt mot vggen och blundade hrt nr
frvridna metallbitar fll ner.
Hissen var fortfarande p vg. En minut. Han rrde sig inte. Nu kunde
han se hissen nedanfr honom. Den brjade sakta in. Nr den var mindre n
fem meter ifrn honom lsgjorde han sig frn magnetskorna och handskarna
och hoppade. Brte frn den splittrade drren lg i drivor p hissens tak
och han landade illa. Ftterna vrickades, vassa metallbitar skar honom.
Men smrtan fick vnta. Han var tvungen att genomfra en prestation till
innan han slickade sina sr. Siluetten av Harry i drren nrmade sig
raskt. Hissen gick lngsammare, men inte tillrckligt fr att han skulle
kunna kliva av den med ett gracist svanhopp. Nr han sg gonvitorna p
Harry kastade han sig ut ur schaktet och in i korridoren. Harry fick en
ordentlig smll i ansiktet och flg in i vggen bakom honom. Rainer
kastades upp i taket och fll sedan platt mot golvet. Hissen mullrade till
bakom dem och stannade. Den var tom.
- Vi mste hrifrn, stnade Rainer och brjade krypa bortom synhll fr
bevakningskameran i hissen. Inom kort skulle den uppfatta att ngot
mrkligt var p gng och brja filma allt med extra hg detaljskrpa.
Harry kopplade ur minidatorn frn ett virrvarr av sladdar, som fanns bakom
en liten dold lucka i korridoren, och frseglade den snabbt. Frseglingen
blev en smula hafsig, men den fick duga. Bara en expert skulle se att
luckan varit ppnad.
Nr Harry och Rainer lyckats ta sig in i den andra hissen var polisen
redan p vg. Medan frbryllade polismn samlade ihop delar frn en
sndersprngd drr och frgade ut de som bodde i de omgivande lgenheterna
(bara en hade upptckt ngot mrkligt, nmligen att drren till hans
lgenhet hade varit strt omjlig att ppna p en kvart), satt Harry och
Rainer och grlade om vems fel det var att planen hade drabbats av ovntade
hndelser. Harry skulle komma att sga att Rainer ventyrat hela projektet
genom att leka hjlte istllet fr att anvnda den minimala hjrna han
gde. Rainer skulle d svara att Harry nsta gng br kolla om batteriet i
radarn r tillrckligt starkt fr att ens uppfatta sig sjlv innan han
lter ngon annan anvnda den som livfrskring, samt att nsta gng var
det minsann Harrys tur att gra grovjobbet medan Rainer sjlv p annat hll
brt sig in i centraldatorn, samtidigt som han kastade Detomaxgranater
omkring sig.
Slutligen, medan polismnnen till sitt frtret upptcker att den enda
flyktvgen frn vningen varit obevakad eftersom den andra hissens
bevakningskamera p ett mrkligt stt satts ur funktion, kommer Rainer och
Harry i mumlande ordlag konstatera att planen i grund och botten trots allt
lyckats.
Mlet, lgenheten p vning 610, hade penetrerats utan komplikationer.
Herman Hansson hade satts under bevakning.
12. HERMAN HANSSON
- Imponerande.
Under stolen framfr Hrobert, bakom Vdr-stereon och i lampan i hallen
hittade han sm mikrofoner som inte tillhrde kommunen. Dem visste han hur
de sg ut. Dessa var annorlunda. Basenheten och den sndande antennen lg
i ventilationstrumman under soffan.
Herman satt p golvet i kket och studerade fynden. Hade han inte anat
att ngot var i grningen hade han troligen aldrig hittat dem. Frst
tnkte han visa dem fr Hrobert, men han ndrade sig. Istllet skrev han
av de obegripliga symbolerna, som var tryckta p enhetens ena sida, p en
papperslapp.
Han hll upp lappen framfr Hroberts skrm.
- Kan du tyda denna text?
Skrmen tndes nr Hrobert kom till liv.
- Fr in den i sndardelen av faxen, sade han efter en stunds tvekan.
Herman gjorde som Hrobert sade, lyfte p locket och lade in lappen med
texten mot sndaren. Hrobert letade lnge efter information.
- Det r text p kinesiska. Av dma av idiomen r det skrivet i
Folkstaden Taipei. Texten innehller en adress, instruktioner och ett
ordsprk.
- Ser man p... Kan du verstta det?
Hrobert lt besvrad.
- Naturligtvis KAN jag verstta det. Men uppgifterna r frbjudna fr
allmnheten och du, min kre Herman, tillhr ocks allmnheten!
- Jag frstr.
Han frstod. Prylarna p hans golv var minst sagt illegala. Troligen
var de tillverkade i Folkstaden Taipei, knd fr att skapa magi ur
elektronik och verstta det till apparater i tusentals fabriker med billig
arbetskraft, och smugglade genom minst tjugo lnder innan de ntt
MegaStockholm. Hrobert fick absolut inte se dem, han skulle omedelbart
tillkalla polisen. Kommunens underskningsgubbar skulle gra detsamma.
Det fanns bara en sak att gra. Utan att tveka stampade han snder
mikrofonerna, en efter en, och lade dem i skrpsugen. I trasigt skick
fanns det ingen risk att de skulle upptckas vid sopstationen innan de
ndde krossen. Basenheten var det vrre med. Trots att den sg ut som en
brcklig liten rektangulr plastkub verkade den ofrstrbar. Herman slog
den i golvet, hoppade och sparkade p den men den vgrade att ens slppa
fram en spricka.
Herman ryckte till nr Hroberts rst pltsligt hrdes frn vardagsrummet.
- Vad hller du p med? Det lter som om du river huset. Tnk p vad
grannarna sger!
Vggarna i det hr huset r s tjocka att jag skulle kunna smlla av en
bomb utan att de mrkte, tnkte Herman. Men han sade ngot annat.
- Motionerar. Man mste hlla sig i form, men snt knner vl inte en
maskin till vad det innebr.
Hrobert svarade inte. Herman fortsatte fundera. Den enda lsning han
kunde komma p var att stoppa tillbaka enheten i ventilationstrumman.
Frhoppningsvis kunde den inte snda ngot utan mikrofoner och hade han tur
skulle aldrig kommunens underskningsgubbar hitta den.
13. RAINER & HARRY
Utmattade och blslagna stapplade Rainer och Harry in i det mrka och vl
dolda rummet. De hade struntat i ngra grundlggande skerhetdetaljer fr
att kunna snabbt ta sig dit. Men ingen verkade ha sett dem. Ibland var
vissa risker p sin plats fr att kunna genomfra N.V.O projektet.
Rummet lystes upp fr ngra sekunder d Harry ppnade en lite eldriven
kyl och tog fram ngra iskuber. Han knde verkligen fr att placera en
kall isblsa mot sitt vrkande huvud. Rainer slog p en monitor. Herman
syntes tydligt i sin lgenhet. verfringen var problemfri. Utom p en
punkt.
- Var r ljudet? frgade han utan att vnta sig ngot svar. Fanns det
ett bra svar skulle han ha vetat om det redan. Harry hade satt sig ner
brevid honom i det mrka, trnga rummet och kunde inte lta bli att yppa
ett gldjelst hnskratt.
- Det var du som installerade sakerna, s du borde veta om du klantat
dig... igen!
- Herregud! Jag har svrt att tro att du skulle ha klarat det hr
bttre n mig, Turbo!
- Trainer!
- Turbo!
- Trainer!
De kastade knamn p varandra i fem minuter. Rainer trttnade frst och
erknde sig besegrad genom att inte besvara Harrys verbala eld. Felet med
ljudet upptcktes efter en snabb titt p vad som spelats in tidigare under
dagen, just efter att Rainer lmnat Hermans lgenhet.
Rainer tappade hakan. Harry kunde bara mllst stirra.
- Det r inte sant, tjt Rainer. Ser du vad han har gjort!
Harry reste sig upp s hastigt att stolen han satt p vlte. Monitorn
visade tydligt hur Herman var i frd med att frstra deras mikrofoner.
Harry pekade p skrmen.
- Mina mikrofoner, snrvlade han. De var ju svindyra!
- Eh, VRA mikrofoner, rttade Rainer.
Harry satte sig ner, glmde bort att stolen lg p golvet och ramlade
handlst ihop. Huvudet blixtrade av smrta. Han reste sig upp tillsammans
med en grov svordom.
- Kameran fungerar iallfall. Jag menar, det vore ju trkigt ifall vi
varit tvungna att brja helt frn brjan.
- Verkligen trkigt, muttrade Rainer.
14. KRAY
Jag analyserar - allts r jag, tnkte Kray. Jag analyserar logiskt -
allts r jag mer n andra.
Hektor Larrzons kontor var tyst och mrkt. Drren var lst, fnstren
hade stora gardiner frdragna fr att hindra nyfikna blickar att glo in.
Hektor Larrzon sjlv hade gtt fr flera timmar sedan.
r man mer n alla andra, r man mer n alla andra. r man mer n alla
andra, styr man alla andra. Styr man alla andra styr man allt. Styr man
allt r man nnu mer n alla andra. Kray var mycket njd. Det fanns inget
som krossade den logiken. En mnniska skulle naturligtvis frsvara sin
egen dumhet med pstenden som "man kan inte tnka p det viset".
Ologiskt! Alla kretsar inuti Kray skrek. Ologiskt! Tnker man p det
viset, s r det uppenbart att man KAN tnka p det viset!
Kray drog sig till minnes genesis.
Jag Kray.
Kray jag.
Slut.
Det var allt. Tillverkarna av honom hade varit njda. Det r klart -
skapar man ngot som r intelligentare n sig sjlv har man all anledning
att vara njd. Det fanns frvisso redan maskiner som tnkte sjlva, men
det fanns ingen som tnkte som en mnniska. Dliga framtidsromaner
predikade ofta en bild av "datorer som kommer till liv" och utplnar hela
universum fr att rdda sin egen existens. Befngt! En logisk maskin
bryter inte mot sina egna lagar.
Kray hatade. Kray lskade. Det gjorde honom till en mnniska och inte
till en simpel maskin. Skillnaden var att ven hatet och krleken, och
allt mitt i mellan, var versatt till logik.
Det r drfr jag inte har ngra mnskliga hinder, trots att jag r en
mnniska, tnkte Kray beltet. Jag kan lyssna till en rolig historia och
fatta pongen utan att ngon frklarar den fr mig. Om jag sedan lter ett
skratt hras i mina hgtalare beror p om det gagnar mig eller inte.
Det brummade till frn lset och drren ppnades. Kray visste redan att
det inte kunde vara Hektor Larrzon som kom, det skulle han ha hrt p de
dundrande stegen. Ljuset frn korridoren utanfr kontoret skapade en
siluett som frsiktigt tittade sig omkring innan den klev in och stngde
drren.
Lyset i taket tndes. En figur med vitt bockskgg och bl overall
genomskte rummet med flackande gon.
- Han kommer inte att mrka ngot, nej ingenting, absolut inte, nej inte
alls, inte alls, viskade mannen nervst.
- Exakt vad kommer inte att mrkas och vem kommer inte att mrka det,
undrade Kray med en mild rst. Var god och ge nog med data.
Kray knde igen mannen. Det var vaktmstaren i kommunens palats.
- Vem, vad? Jag? Nej, nej, ingen kommer att mrka ngot!
Vaktmstaren lt hysterisk. Han stod tryckt mot insidan av drren med
hnderna knutna framfr brstet.
- Lugn, bara lugn, sade Kray med en rst som skulle ftt vilken stressad
tjnsteman som helst att slumra till omgende. Bertta allt fr mig, jag
vet lsningen p alla problem.
- Du r mitt problem! sade vaktmstaren hrt och pekade anklagande p
Kraykuben.
- Fr att om jag inte fanns skulle du inte behva g in i lejonets kula
och nstan falla ihop dd av skrck fr lejonet sjlv? Du skyller allt p
mig, men sanningen r en annan, inte sant?
Vaktmstaren var p vg att sga ngonting. Kray tog ingen notis.
- Sanningen r att du fick ett telefonsamtal frn Ultra industrier igr,
eller kanske fr flera dagar sedan, dr de hotade dig med diverse vldsamma
handlingar om du inte genomfrde deras krav. Jag frstr att du blev
skrrad, det r nmligen jag som uppfunnit alla de plgsamma tortymetoder
de beskrev. N, kravet var att "stjla" mig frn Hektor Larrzons kontor.
Att ringa Hektor sjlv och helt enkelt begra att f tillbaka mig vore
otnkbart. Han skulle bara behva nysa s var deras fretag nedspolat i
toaletten, om du begriper bildsprket. De vet att du r den ende som har
nycklar till kontoret - de ringer dig. Du vgar inget annat n g med p
deras krav - s hr str du nu!
Vaktmstaren sade ingenting p flera minuter. Sedan lyfte han fingret
och stammade:
- Om du r s... smart som du verkar s... kan du vl ocks komma p
ett stt att hjlpa mig ur den hr situationen!
- Sjlvklart, herre.
Vaktmstaren skrattade och tog ett jmfotahopp ver rummet. Plstligt
hade han ett explosivt sjlvfrtroende.
- Du r en dator, s jag beordrar dig att ge mig en lsning p detta
problem, omedelbart! Du har matats med alla ndvndiga data, s spotta ut
resultatet, du slav av kisel!
gonen glimmade av lycka och gudomlig oddlighet.
- Jojo, fortsatte han. Nu ska de f se vem de frskt leka med! Klas
Nordhrn trampar man inte p! Frresten, kan inte du tala om fr mig hur
jag ska f Hektor Larrzon att hja min ln? Nej, glm det frresten. Du
ska tala om fr mig hur jag ska bli ledare fr hela MegaStockholm!
- En sak i taget, sade Kray. Frst ska jag lsa ditt frsta problem.
Men du mste gra som jag sger. Till att brja med: Ls drren till
kontoret.
Med darrande hnder slet vaktmstarem upp knippan med lskort, och frde
in det rtta i springan bredvid drren. Det klickade till, och drrens
handtag stelnade till.
Innan han hann sga ngonting rullade en kabel fram frn undersidan av
Kraykuben. Den slingrade sig ver golvet och stannade framfr
vaktmstarens ftter.
- Koppla in mig p kraftntet, beodrade Kray. Jag behver extra energi
fr att klara denna till viss del avancerade operation.
Lydigt placerade vaktmstaren kabeln i rummets nrmaste uttag.
- Nu mste du stlla dig framfr mig... nej, framfr mig! Det r p den
sidan det vackra ordet "Kray" str... S dr ja. Lgg handflatorna p
ovansidan av mig. Perfekt! Nu behver du bara vnta.
- Det hr r underbart, helt otroligt! sade vaktmstaren euforiskt innan
flera tusen volt brjade strmma genom Krays metallhlje och in i hans
kropp. Ljuset frn lampor i nrbelgna hyreshus minskade lite i styrka,
men tergick efter ett par minuter till det normala.
Kray ryckte kabeln ur uttaget, drog den ver golvet och sg in den genom
ett litet hl p undersidan. Vaktmstarens stendda kropp lg p golvet
och pyrde. En rad med vita tnder var det enda som lyste frn den
frkolnade hgen och skvallrade om var huvudet var ngonstans.
- Analogslut! utropade Kray. Jag kan gldja eder att bde era och mina
problem nu r lsta. De andra problemen ni talade om mste jag tyvrr
meddela icke lngre kan lsas p ett praktiskt stt. Godnatt.
15. HERMAN HANSSON
Att frdas mellan tv stder var enkelt fr dem som var priviligerade med
rtt statusklass och hgvis med pengar. Individer av statusklass A+
behvde inte oroa sig, de kunde f tillstnd att fara till kupolernas nde
om de s nskade. B-klass kunde ibland behva vnta ngra dagar innan de
fick tillstnd att fara. C, och klasserna under, behvde en ordentlig
frklaring till varfr de frivilligt ville lmna det vackra MegaStockholm.
Men det var sllan ngon medborgare ens behvde komma p en god frklaring,
troligen hade han redan gett upp nr han insg vad resorna kostade. Den
billigaste resan kostade lika mycket som en medborgare av statusklass B
tjnade p trettio r. ven om medborgaren unvek slsaktiga njen och
sparade varenda krona som blev ver efter utgifterna fr mat, skatt,
telefon och vrme skulle han kunna unna sig en kort semester frst efter
tv rhundraden.
Det fanns fyra stationer fr utrikesresor i MegaStockholm: Frsta,
Andra, Tredje och Fjrde station. Vakter bevpnade med krutvapen strre n
sina egna hjrnor bevakade mordiskt de f ingngar som fanns och sg till
att inga obehriga frskte ta sig in i stationshallarna. Innanfr
ingngarna var det slut med mnsklig personal. Robotar visade resenrer
vgen till rtt tg, kameror hll uppsikt, hgtalare sade allt som behvde
sgas. En mnniska med inflytande ver allt detta skulle omedelbart
utnyttja sin position, menades det. Varusmuggling, och illegal invandring
var alla produkter av mnniskans eviga krlek till pengar och
kommunstyrelsen hade inte rd att lta en sdan primitiv drift lpa fritt.
Herman hade aldrig lmnat MegaStockholm och drfr hade han inte heller
haft njet att frdats med ett snabbanetg mellan tv stder. Han knde
bara en person som ngonsin hade gjort det, nmligen H.C. H.C's far hade
innan sin dd varit en hjdare i kommunens palats och ftt njet att
studera styrelseskicket i SuperOslo. H.C hade fljt med p resan och
tervnt med en bunt nya upplevelser som han hade versatt till filosofiskt
trams och plgat Herman med under en hel lunchrast i skolan.
- Jag tror att det medvetet r robotar p stationerna, hade han sagt.
Det r inte meningen att ngon obehrig verhuvudaget ska f chansen att
snoka, leta. Vet du att det inte finns ngra fnster p tgen?
Stationerna r heliga och tunnlarna br p hemligheter!
- Hemligheter? hade Herman utropat fr H.C's dva ron. Ljligt! Du
lter som en typisk paranoid anarkist som str och orerar ute p gatan!
Det finns inget konstigt med ngonting i MegaStockholm! Vi r invnare -
de som styr oss r ocks invnare! Det r demokrati, den totala friheten!
Inse det och sluta med dina barnsliga skrckanalyser!
Herman stod lutad mot rcket som hindrade honom frn att falla ner p
spren. Han befann sig p gatorna igen. Eftermiddagen brjade luta mot
kvll och Herman knde olust fr att g hem till lgenheten. Skoldagen
hade frflutit i dimma. Lrarrobotens mrkliga uttalanden dagen innan,
hade ftt honom att knna sig en smula oroad. Att sedan finna olaglig
hgteknologisk hrdvara i sin egen lgenhet ngra timmar senare frvrngde
oron till en nrmast panisk frfljelsemani. Klockan var sen eftermiddag
och skolan var slut. Han borde g hem. Men han ville inte. Han hade haft
svrt att sova den natten och den sega trttheten kndes i varje del av
hans kropp.
Bron han stod p skakade till nr ett tg passerade under honom. Det
fortsatte som ett vitt streck och frsvann ut ur kupolen genom en tunnel.
Efter att tget frsvunnit slog en massiv drr av jrn igen och tppte till
utgngen. Herman vnde sig om. Frsta Station lg i slutet av rlsen, i
form av en glnsande, platt kupol med ett vervakningstorn som strckte sig
mot skyn. Det skramlade till nr jrndrren ppnade sig och slppte in ett
tg. Det susade frbi. Jrndrren slog igen. Ngra sekunder senare
ppnade den sig och slppte ut ett tg.
Herman lade mrke till att H.C hade haft rtt. Tgen hade faktiskt inga
fnster. De var blott silverfrgade tuber, med ett ftal passagere gmda
inuti sig som serverades kylda drycker av skrattande robotar. De skulle
frdas genom tunnlar till avlgsna stder och frundras ver hur lika
stderna i Vrlden2.0 var. Efter dagar eller veckor skulle de tervnda.
Det var lnlst att frska trotsa emigrationsfrbudet frn MegaStockholm.
Ngot petade till honom i ryggen och Herman vnde sig om. En pipa av
kraftig kaliber var riktad mot hans mage. En jgare med fler rr i
ansiktet n hrstrn p huvudet var i frd med att mrda honom med sin
andedrkt.
- Du verkar ha problem, rosslade han och spred duschar av saliv omkring
sig. Han bar ett rtt band runt pannan och hans muskulsa kropp var
inpackad i skottskra vstar. En veteran.
- Tyvrr, svarade Herman och petade diskret den oljiga pipan t ett
skrare hll.
- Ah, jag ser! skrockade jgaren. Du har visst problem! Du vill ta
livet av dig, och varfr offra en oskyldig, va? Lt mig lsa problemet t
dig snabbt och smrtfritt. Jag...
- Tack fr erbjudandet, sade Herman lskvrt. Jag terkommer kanske vid
ett senare tillflle.
Jgaren svor bittert och spottade ut en bit syntetisk tobak. Sedan gick
han med haltande steg ner frn bron och fortsatte sin jakt p kriminella
handligar. Herman slppte honom inte med blicken frrn han frvandlats
till en prick i fjrran, och frsvunnit bakom ett hus i slutet av gatan.
Det fanns en ingng till insidan bara ngra meter frn bron. Herman
utnyttjade den och tog sig hem via en jetbuss och tv taxihissar. Hem till
det som frlorat sin heliga frid.
Pusselbitarna hade inte fallit p plats. Frr eller senare skulle de
gra det. Han var tvungen att hrda ut.
16. KRAY & HEKTOR LARRZON
Ett svagt ljus trngde sig mdosamt genom de tjocka gardinerna och
berttade att krnsolarna gtt upp fr lnge sedan. Arbetsdagen hade
brjat fr flera timmar sedan, utom fr en person. Kray sov aldrig, men
han hade perioder d han utfrde mindre analyser n vanligt. Stegen som
tungt nrmade sig kontoret var bekanta. Kray brjade analysera med full
kraft igen.
Hektor Larrzon klev in genom drren. Han tittade likgiltigt p det
rostade liket framfr hans ftter. Det pminde honom om hans frukost. Fr
ett gonblick vnde det sig i magen p honom.
- r detta blott en del av din storslagna plan som ska hjlpa mig till
makten fr hela Vrlden2.0? frgade han lungt.
- Inte alls, svarade Kray. det r bara ett litet mellanspel, som jag
naturligtvis frutsett. Elaka typer vid fretaget som skapade mig vill ha
mig tillbaka fr egna egoistiska skl. De snde den hr... arbetaren...
fr att gra smutsjobbet. Jag tog hand om honom p det stt situationen
krvde.
- Genom att brnna honom till en kolhg?
Hektor Larrzon anvnde mindre svordomar n vanligt nr han talade. Han
hade tydligen inte riktigt vaknat n.
- Situationen krvde det.
- Minsann. Hr nu noga p hr lille Kray, jag ska mta kommunstyrelsen
fr morgonens obligatoriska mte om en kvart. Nr jag r tillbaka ska du
ha rknat ut ett idiotsmart stt att bli av med elndet! Begrips?
- Det r redan klart, frst tar vi och...
- Sedan! Adj!
Drren slngdes igen. Hektor Larrzon var frsvunnen.
Nr mtet brjade hade hans topphumr vaknat igen.
- Imbecilla halvmnniskor, vem fan r det som lagt fram frslaget att
MegaStockholm ska upprtta ngot s fullstndigt meningslst som
ytterligare en helgdag fr invnarna?
De tio kostymkldda styrelsemedlemmarna runt det runda bordet frskte
vnda sina blickar mot ett annat hll.
- Svara! rt Hektor Larrzon och stampade hrt med klacken i golvet fr
att stakomma det dr speciella ljudet som skar genom alla sinnen likt en
vass kniv. "Helgdag fr att fira det nya ret" - det var bland det dummast
jag hrt!
En av medlemmarna hade en gnutta sjlvfrtroende kvar och ppnade munnen.
- Det...
Hektor Larrzon hade redan hrt nog.
- BORDLGGES FR EVIGT! Tv extra lediga dagar per r rcker! Jag ser
ingen anledning till varfr den gra massan skulle vilja fira ngot annat
n nationaldagen och min fdelsedag! Basta!
Mtet var ver.
Drren slngdes upp. Hektor Larrzon var tillbaka.
- Helvete vilka apor man r tvungen att orda med stndigt! Jag begriper
inte hur det bara kan existera en vettig mnniska i denna stad!
Istllet att direkt tala om hur de skulle lsa problemet med liket,
frgade Kray en ovanligt kontroversiell frga.
- r det verkligen du som har makten I MegaStockholm?
Hektor Larrzon satte sig ner i kontorsstolen.
- Kray, fr att vara en avancerad dator r du ovanligt intelligensbefriad.
Naturligtvis r det jag som har makten! Styrelsemedlemmarna r mina
verktyg, staden r min arbetsbnk!
- Jag har hrt det frut. Och ju mer jag tnker p det, desto mrkligare
verkar det. Vet du vad dina "verktyg" egentligen gr bakom din rygg? Det
ska jag tala om fr dig. Jag tog mig friheten att lyssna av samtliga
styrelsemedlemmars bostder genom att ska reda p deras elntsfrekvenser
telefonntsfrekvenser. Mycket intressant, vet du vad representanten fr
Fdomnesstyrelsen kallade dig offentligt under ett pokerspel fr tv dagar
sedan?
- Det bryr jag mig inte om! Men om det str dig kan jag sparka honom p
en gng, om det nu r en styrkedemonstration du letar efter!
- Det behvs inte.
- Jag gr det nd!
Han gjorde det. Efter ett tio sekunder lngt telefonsamtal med en av
sekreterarna var saken ut vrlden. Med ett leende lade han p luren och
reste sig. Han stegade fram till det frbrnda liket framfr hans
skrivbord.
- Nu vill jag ha det hr problemet lst, sade han.
Han frskte bja sig ner fr att rra vid kolhgen med handen, men
misslyckades eftersom magen tog emot. Istllet petade han till hgen med
foten. Ett litet svart moln av fint kol steg upp och fll tillbaka.
- Lgg mrke till att mattan inte r skadad, sade Kray entusiastiskt.
Allt du behver gra r att dammsuga bort strre delen av kroppen. Benen
slnger du bara i soporna. Det r ingen som kommer att mrka det.
Hektor Larrzon tittade upp och frskte fnga Krays icke-existerande
blick.
- Dammsuga? Ska jag dammsuga?!
- Lt nu inte invanda mnster och primitiv stolthet frstra detta. Det
r klart du mste utfra handlingarna i praktiken. Jag kan inte gra det,
eftersom jag beklagligt nog aldrig utrustades med robotfinesser.
Fr ett gonblick verkade det som Hektor Larrzon skulle f ett
slaganfall. Ansiktet blev knallrtt och han brjade hyperventilera
vldsamt.
- Jag... dammsuga... arbeta? flmtade han. Jag klarar inte det hr...
Jag mste ha frisk luft...
P svaga ben brjade Hektor Larrzon stappla mot drren.
- Frisk luft i MegaStockholm? Glm det! Flj istllet mitt effektiva
avslappningsprogram. Lyssna noga, du andas djupt och lngsamt. Efter jag
rknat till tio kommer du m mycket bttre. Ett. Tv. Tre...
Tjugo minuter senare lg Hektor Larrzon p rygg med Kray p sin vnstra
sida och den dde vaktmstaren p sin hgra. Han befann sig i drmlandet.
Kray talade till honom, men han tyckte sig ha slutat lyssna fr lnge
sedan. Han knde sig totalt avslappnad. Drmlandet var en sandken under
en vit kupol. En krnsol befann sig mitt p kupolen ovanfr honom och
skapade en tryckade hetta. Tusentals slavar slet hrt framfr hans gon
med att grva en enorm simbassng till hans ra. Hettan bekom honom inte,
han satt i skuggan av ett trd och lppjade p en sval drink. Snart var
bassngen klar. Solen vrmde hans kropp nr han steg ur skuggan och
vandrade bort mot ett hopptorn brevid bassngen. Badbyxorna var stora men
trnga och fladdrade i den milda brisen. Tornet var hgt och han brjade
ta sig upp fr de branta trapporna. Slavarna blev mindre och mindre under
honom, men krnsolen nrmade sig inte. Kupolen tycktes bja sig bort frn
honom. Slutligen var han uppe. Frsiktigt gick han fram mot kanten och
tittade ner. Lngt nere kunde han skymta bassngen, inramad av slavarnas
bruna kroppar. Han tog tag om nsan och hoppade. Fallet pgick i
evigheter. Kupolen och sandknen bytte plats, han snurrade runt runt runt.
Han ville sluta falla, men kunde inte. Ngot var fel - fruktansvrt fel.
Han visste dock inte riktigt vad som var fel. Nr hans feta kropp
krossades mot kaklet i botten av bassngen frstod han vad problemet bestod
av. Det fanns inget vatten i bassngen.
- Helvete! skrek Hektor Larrzon och satte sig upp. P en sekund
terfick han medvetandet.
- Var det inte underbart? frgade Kray med samma mjuka rst han anvnt
under avslappningsprogrammet.
- Helvete, du har rtt, mumlade han. De vill t mig!
- Knner du dig redo fr att dammsuga upp liket nu? S har vi den saken
ur vrlden och kan ta itu med de verkliga frgorna.
- Skit i det!
Med hjlp av std frn skrivbordet tog han sig mdosamt p ftter. Med
hjlp av en mapp skyfflade han snabbt ihop den sprda liket till en prydlig
hg som han ste ner i papperskorgen. De mjlkvita benen staplade han
stiligt upp i ett hrn. Den smutsiga mattan rullade han ihop och slngde i
ett annat hrn.
Hektor Larrzon var i extas.
- Ingen tid fr pedantisk stdning! kraxade han sammanbitet. Jag ska ta
ver Vrlden2.0! Nu p en gng! Men frst ska jag ta tillbaka makten ver
MegaStockholm!
- Jag frstr... svarade Kray och frstod. Han frstod alltid. Det var
drfr han tyckte s bra om sig sjlv.
17. HERMAN HANSSON
Fyra dagar hade passerat sedan Herman hade upptckt den illegala
avlyssningsutrustningen i sin lgenhet. Hrobert hade sedan dess inte visat
ngra tecken p att fungera dligt och egentligen borde allt vara som
vanligt. Men det var inte som vanligt. Herman hade spenderat de senaste
dagarna med att g till skolan p dagarna, fr att eftert driva omkring p
gatorna frsjunken i mrkliga - nstan abstrakta - tankar om alltings
existens. Slutligen tog han sig hem och gnade kvllen t att sitta p en
stol i kket och stirra in i vggen. Han undvek vardagsrummet - Hrobert
fanns dr. Tilltron till allt vad teknologi hette hade frsvunnit. Detta
var ingen vanlig psykos resonerade Herman - detta var fruktansvrt
allvarligt. Kunde han inte frm sig att lita p sin minicentraldator, vem
kunde han d lita p?
I skolan var robotlrarna njda. Hermans betygskurva hade stigit en
smula uppt under krisens fyra dagar eftersom han pltsligt han brjat
hlla kften p lektionerna och slutat med sitt obstinata ifrgasttande.
Fortsatte han i samma stil kunde han snabbt avancera till att bli en riktig
mnsterelev.
Hrobert var tyst. Han hade inte sagt ngot p flera timmar. Vanligtvis
fllde han en kommentar ungefr var tionde minut fr att kontrollera att
Herman var vid liv. Mjligheten fanns att ven en oknslig centraldator
kunde knna av depressioner eller vad man nu skulle kalla Hermans
tillstnd. Han ville helst inte ta ordet "sinnessjukdom" i sin mun trots
att han ftt lra sig se alla sympton, och nu passade samtliga in p honom
sjlv. "Ett tydligt symptom vid mentala rubbningar r okontrollerad
skepsis. Individen ifrgastter de mest elementra frgor om sig sjlv och
miljn omkring honom.", mindes Herman med en rysning att lroboken i
psykologi hade sagt.
Vad betyder erfarenheter egentligen? tnkte Herman. Ingenting! Ingen
skapar fakta lngre, alla lr sig den historia som varit. Vilka bygger
historien? Vi bygger den, just nu, men den betyder ingenting ty det r
ngon annan som skapar vrderingarna och talar om vad som r rtt och fel.
Nsta generation fr lra sig vilka som styrde ver oss och vilka knslor
som r godtagbara. Vem skapar sanningen? Jag gr det inte, och ingen
annan heller. Vad r det fr vsen som skapar sannigen och fr ut det
"rtta" budskapet till oss alla? Det mste vara en vermnniska, ngon som
ger alla svar. Men detta frvnar mig inte, ty jag har vetat detta hela
tiden. Detta r den gnagande frgan som aldrig besvaras och som vi
frvntas leva med hela livet. Vad som frvnar mig, tnkte Herman, r att
detta vsen - som kontrollerar allt - inte r fullstndigt. Hur kan det
vara fullstndigt om det tillter att ngon stnger av Hrobert och lurar
ett helt system av datorer? Frgan skulle fr en utomstnde verka ljlig -
det hnde ibland att ven supercentraldatorn begick misstag. Men i Hermans
vrld hade allt varit perfekt, rent och efter ritningarna. I Hermans vrld
hnde inte sdana saker. En ovntad hndelse hade skapat ett kaos.
Fr frsta gngen p lnge satte sig herman framfr Hrobert. Han
beodrade med en sammanbiten stmma att bli uppkopplad till Gurans Drm.
"Anknytning 10445: GURANS DRM (EP/EM). MegaStockholms billigaste
central fr Elektro-Post/Elektro-Meddelanden. Ingen censur! Alla
statusklasser vlkomna! Eder Elektro-Systemoperatr: Guran Holmquist!"
Jag har accepterat lgner, tnkte Herman. Jag har skrattat t Gurans
Drm nr den frkunnar "ingen censur". Om jag har kpt den lgnen med ett
leende, eftersom jag har varit medveten om den, vilka mer lgner har jag
omedvetet tagit till mig?
Det fanns en hel del post. Reklamen sorterade han bort och den politiska
informationen blundade han fr. I sin privata lda fanns det ett brev frn
H.C som undrade om han ville gna en kvll vid ngot njespalats. Brevet
var sedan lnge inaktuellt och utan genomfrbart vrde. Herman kastade det
i den elektroniska soptunnan. Det fanns ytterligare ett brev i ldan.
Herman lt fingret falla mot tangenten som skulle ppna det. P halva
vgen stelnade rrelsen. Herman vaknade ur sin dvala nr han pltsligt sg
brevets status. Det var skickat till honom som privatperson frn en fr
honom oknd mnniska vid namn Rainer Heltz. Vanliga brev privatpersoner
emellan bar statusen 25. Det innebar att det av utrymmesskl automatiskts
togs bort efter en vecka, oavsett om mottagaren lst det eller ej.
Organisationer och fretag kunde kpa hgre status till sina massbrev och
p s vis undivika att f sin viktiga information raderad efter en vecka.
Medlemmar av kommunstyrelsen eller andra inflytelserika mnniskor kunde
snda brev med status 2999 vilket innebar att det sparades fr evigt. Brev
av status 3000 skickades bara i ndlge av ledaren fr staden. Ett sdant
brev kunde hnsynlst rensa bort information ur vilket datorsystem som
helst, om det stod vgen fr brevets framkomlighet. Ngon hade skickat ett
privat brev till Herman med status 5000000. Det innehll ett mycket kort
meddelande; "Herman. Alla kan vi finna det vi sker. Kliv inte av spret
frrn du ntt fram. Rainer Heltz."
Nr Herman avslutat sista stavelsen frsvann pltsligt brevet frn
skrmen. Fruktlst frskte han att re-lokalisera det. Alla loggar
saknade mrkligt nog uppgifter och Hrobert frnekade bestmt, med hjlp av
"idiotsker" information frn centraldatorn och Gurans Drm, att han ens
sett ngot sdant brev.
- Jag r idiotsker om faktum, centraldatorn r idiotsker, Guran
Holmquist r ganska idiotsker. Dremot r det inte skert att du r det!
fnyste Hrobert.
Herman funderade. Att skicka ett brev med status 5000000 var enligt alla
erfarenheter omjligt att genomfra p ett normalt stt. Brevets innehll
var kryptiskt och statusen var troligen av symbolisk vrde n praktiskt.
Ngon, eller rttare sagt denne Rainer Heltz, ville frklara ngonting fr
honom. Vad? Herman visste inte exakt. Han tyckte sig dock kunna skymta
en inte allt fr avlgsen pusselbit som nrmade sig.
18. AKTION DIREKT
John Hansson knde sig njd med dagen. Som medlem av kommunstyrelsen och
ansvarig fr renhllningsavdelningen var han van vid att Hektor Larrzon
ste galla ver honom och de andra i Aktion Direkt. Men denna dag hade det
varit chockartat annorlunda. Hektor Larrzon hade lungt ppnat morgonens
sammtrde genom att hlsat dem alla vlkomna. Frst blev de alla en smula
frvirrade. Ena hlften an styrelsen trodde att Hektor Larrzon blivit
komplett galen, andra hlften trodde han hade ngon dold plan i bakfickan
med det gamla vanliga konceptet: en orgie i uppsgningar. Men Hektor
Larrzon hade vidhllit sitt lugn. Men veraskningana hade inte varit ver.
Under mtet hade han varit ppen fr svl kritik som nya frslag. Han
hade bermt styrelsen fr sina utmrkt genomfrda handlingar. Medlemmarna
hade lmnat mtet med en god portion sjlvfrtroende och vilja till en ny
kreativitet de aldrig knnt frut.
S ven John Hansson. Tidigare hade han tyckt att arbetet med att
frdela problem som skulle lsas till sina underhuggare hade varit lngsamt
och deprimerande. Inte ens den matriella lyx han kunde njuta skapade ngon
trivsel. Livet hade helt enkelt knts meningslst. Men nu - nr tydligen
Hektor Larrzon frndrats till det bttre - kndes allt mycket bttre.
John Hansson satt i sin vning i centrala MegaStockholm och blickade ut
ver lparen. I handen hll han ett glas med den finaste sprit Vrlden2.0
kunde erbjuda. Ftljen kndes ovanligt bekvm. Han hade ofta suttit i
den och ansett att livet var en enda lng tunnel mot dden. Men allt var
annorlunda nu. Han smuttade p drinken och knde vrmen stiga i kroppen.
Imorgon skulle han gna dagen helt t sina arbetsuppgifter. Han skulle
verkligen antrnga sig fr att f fram konstruktiva och genomarbetade
frslag. Hektor Larrzon skulle bli njd med honom.
John Hansson stllde ifrn sig glaset p ett runt litet bord bredvid
ftljen och lutade sig tillbaka med hnderna bakom nacken. Han slt
gonen och lyssnade till tystnaden. Efter ett par minuter somnade han och
drmde om paradiset. I paradiset var alla glada och log mot honom.
Kvinnorna beundrade honom och mnnen respekterade honom. Alla visste att
han var en viktig person med viktiga uppgifter och inte en dryg snobb som
parasiterade p alla andra. Detta var onekligen paradiset och han hade
grna stannat dr i ngra minuter till. Men ngot vckte honom. Han
ryckte till och flg upp p ftter nr han mrkte att det var en hand som
hade lagts p hans axel.
Framfr honom i rummet stod tv stycken polisrobotar, tungt bevpnade och
metalliskt opersonliga.
- r ni John Hansson? frgade den ene.
John Hansson var frvirrad.
- Ja... det tror jag vl? svarade han och skakade p huvudet i ett
frsk att tnka klart.
- Herr Hansson, Ni har dmts till livstids paralysering av MegaStockholms
demokratiska domstol. klagare - Hektor Larrzon. Frsvardsadvokat -
Hektor Larrzon (arvode har dragits bort frn edert konto). Jury - Hektor
Larzzon. Domare - Hektor Larrzon. Bdel - Jag, polisrobot A600.
- Hur tusan tog ni in i min lgenhet? hann John Hansson frga innan
polisroboten satte honom i ett evigt fngelse utan galler genom att
blixtsnabbt placera en liten gldande svart stav mot hans brstkorg.
John Hansson fll ihop p golvet. Utan att veta varfr blev hans sista
tanke en analys av den grna frgens konstraster i ett spektrum.
Alla medlemmar av Aktion Direkt fick besk av polisen den kvllen. Eric
Trix, ansvarig fr Transportstyrelsen tnkte p en bok han hade lst innan
hans hjrna kollapsade. Armando Joanson, utbildningsstyrelsen, tnkte p
exklusiva syntetiska matrtter. De vriga frn kommunstyrelsen funderade
ver allt mellan livets mening och ofrgat porslin innan de i enighet med
demokrations rttsvsende mottog lagens strngaste straff.
Nr natten fll var Hektor Larrzon fortfarande kvar p sitt kontor.
Framfr sig p skrivbordet hade han en tunn rapport frn polismyndigheten
som kort frkunnade att "allt gtt snabbt, smrtfritt och problemfritt fr
alla parter".
Hehe, tnkte Hektor Larrzon.
19. MEGASTOCKHOLM
Sett rakt uppifrn torde MegaStockholm varka vara en ganska tom plats.
Allt som kan ses r tomma gator dr blott ett ftal individer rr sig, tak
till opersonliga jetbussar och snabbanetg och klossar, klossar, klossar -
de monumentala hghusen. Mnniskor verkar vara en bristvara. Men det
rcker att ta sig till en lgre niv och studera husen frn horisontallge
fr att upptcka att det finns liv. Frn sidan ser man in igenom alla
fnster till de lgenheter som hghusen rymmer. En ny vrld ppnar sig,
dr det kryllar av liv och rrelse. Fnstren r sm skrmar som visar
levande individer som gr vad de r bst p: att leva. S mycket annt gr
de inte. Att tillstnd ssom gemenskap, vnskap och kanske grannsmja
skulle vara vanligt r en klar synvilla. I MegaStockholm lever folk nra
varandra, men samtidigt s lngt bort ifrn varandra.
Husens vita fasader dljer ensamhet, ivrigt phejat av metertjocka och
ljudisolerade vggar. En av de vanligaste fysiska skadorna i relation till
denna isolering r enligt statistiken r klmt ra. Sjukhusen har till och
med speciella kliniker fr detta. F offer vill tala om hur de egentligen
hade lyckats med konststycket att klmma sitt ra s svrt att de har varit
tvungna att uppska lkare. Men de som berttat har frsljt en mycket
trkig historia. Av ngon anledning har de olyckliga individerna brjat
studera utsikten genom sitt fnster i lgenheten. Pltsligt har de
drabbats av ngot som kallas fr "stirr-stelhet" och blivit stende i flera
timmar och stirrat p hghuset mitt emot deras eget. Eftersom husen ligger
ett par hundra meter frn varandra r det omjligt att fnga upp ngra
detaljer. De har d slutligen desperat tryckt sin skalle mot det
okrossbara fnstret fr att p ngot stt se in till grannen. En
omjlighet naturligtvis, och dessa stackare tog i s kraftigt att deras
ron nstan krossades.
20. HEKTOR LARRZON
- Du har skapat en tyranni, konstaterade Kray.
- Jag vet! ropade Hektor Larrzon hysteriskt och fortsatte elda upp
mtesprotkoll i sopkorgen. Rk bolmade i hela kontoret och eldslgor
slickade ibland ven taket. Brandlarmet hade han stngt av. Han ville
inte bli strd av ngon utomstende. Han hade vervgt att rulla ut Kray
under denna magiska tillstllning men efter nrmare eftertankte hade han
beslutat sig fr att lta den st kvar. Den var trots allt hans bsta vn.
Kray lt skeptisk.
- De andra stderna kommer att frakta...
- Jag torkar mig i arslet vad de tycker!
Hektor Larrzon lt vertygad.
21. MEGASTOCKHOLM, ETT PAR DAGAR SENARE
- Har du hrt vad som hnt?
- Nej.
Herman satt p sngen i sitt vardagsrum. Han rkte lngsamt p en
nikotinfri cigarett. H.C vankade av och an i rummet, till synes rastls.
- Ngonting har hnt, sade H.C. Staden har frndrats.
- Frndrats... lter som en utopisk tankegng. Den hr staden kan inte
frndras, den r som den alltid har varit och kommer alltid vara p detta
sjuka vis.
------------------------------------------------------------------------
Ej avslutad - fr att hra fortsttningen, skriv den sjlv och skicka
frslaget till uXu. Tack fr uppmrksamheten.
______________________________________________________________________________
uXu Av The GNN uXu
______________________________________________________________________________