Digital Underground - uXu - Underground eXperts United - Intressant Svenskt Stoff #uxu-s017

### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #017 - Utkast Till Generationsroman ] _____________________________________________________________________ Utkast Till Generationsroman av THE GNN/DualCrew-Shining/uXu att skriva en generationsroman kan vem som helst göra och detta är ett utkast för att bevisa detta faktum ------------------------------------------------------------------------- FÖRORD Denna bok skrevs av en mycket sjuk ung man. Strax efter publiceringen av detta hans enda verk dog han av den numera mycket trendiga sjukdomen HTLV3. Dock finner skribenten till detta förord att boken trots allt måste ut till den bredare publiken, ty det meddelande som ges är av sådan karaktär att det icke kan förbises med en axelryckning. Denna bok behandlar den generation som växte upp under <SÄTT IN VALFRI GENERATION HÄR> i Sverige. Det är en bok om glädje, sorg, lidande, våldtäkt, mord, kätteri, slakt, brutalitet, pubertet, anarkism, stil, klass, charm - allt blandat med en hälsosam nypa salt. Det är helt enkelt den vardag våra fina ungdomar upplever idag. Bli inte chockad, kära läsare, om ni finner ordvalet och innehållet vidrigt. Det är en bok om en vardag som många aldrig upplever (förutom de som haft missnöjet att ha en jävla tonåring i huset). Vanliga människor får sällan se den misär som många lever i. Och de flesta tackar fan för det. Så även jag, men dock ska det tillstås att jag tjänar en helvetes massa pengar på att godkänna ett sådant här skitverk. Allt jag behöver göra är att skicka det här manuset till tryckeriet och be dem producera sextusen exemplar av detta avancerade dasspapper, så tjänar jag mer än vad vanliga knegare gör på femton sekunder. Det är därför ni bör läsa den här boken. Ni har aldrig sett något liknande (ja, naturligtvis har ni sett något liknande - allt för många dumskallar har lidit sig igenom Lundell för att bara komma upp med den genomkorkade kommentaren 'Han har så jävla RÄTT!'). <SÄTT IN FÖRFATTARENS NAMN HÄR> föddes <SÄTT IN VALFRITT ÅR HÄR> i en förort till Stockholm. Redan tidigt insåg han att han knappast var en självskriven medlem av den intellektuella eliten, vilket underlättade umgänget med andra likasinnade. Strax efter han fyllt tolv år beslutade han sig för att författa denna bok. Han var dock ingen novis när det kom till skrivandet. Han hade tidigare försökt ge ut sexton diktsamlingar, samtliga refuserade på grund av de grova sexuella anspelningar han så gärna bredde på med. Vad denna bok handlar om (och vaför den överhuvudtaget publicerades) har ni, KÄRA läsare, redan fått reda på i ingressen. Jag överlåter nu det hela till eder, att stänga av eran minimala hjärna, korka upp folkölen, strila skitsnöret och VERKLIGEN LÄSA denna bok! Den är ett symposium över idioti. Ni kommer att älska den (inte för att den är bra, utan för att ni lagt upp tvåhundrafemtio spänn för skräpet, och inte kan erkänna att den var usel, speciellt efter all genomgod kritik från pseudo-intellektuella dynghögar i Dagens Nyheter). <SÄTT IN VALFRI REDAKTÖR HÄR> KAPITEL I. 'Sunt förnuft är samlingen av alla fördomar man innehar efter arton års ålder' (Einstein) Mitt namn är <NAMN>. Vad mitt efternamn bekommer behöver ni inte bry er. Jag växte upp i Långhalen, strax utanför Stockholm (Långhalen ligger fem mil utanför Göteborg. Redaktörens anmärkning). Mitt liv har bestått av ingenting annat än sprit. Jag kan inte säga att jag beklagar detta faktum. Spriten har gett mig kvinnor, underhållning, poesi och en märklig åkomma som gör att kuken kliar som fan. För det ovanstående finns vissa undergrupper. Kvinnorna har gett mig intressen och den där jävla åkomman. Underhållningen har varit att slå någon fjant över käften. Poesin har bestått i att skriva MAD TOKEN ALIEN över husfasader. Låter det som ett torftigt liv? Inte alls. Jag har levt i den bästa av alla världar (oavsett vad Voltaire sade, och vad Leibniz lade i definitionen skitter jag i (medveten felstavning för att inte bli stämplad som smart)). Men låt mig börja från början - mina föräldrar. Farsan gick ständigt på heroin sedan tjugo års ålder. Han var en reslig man med burdus skäggväxt, en riktig karlakarl som kunde lägga ner vilken kvinna som helst. Morsan däremot var tvärtom. Hon kom ifrån ett kristet hem, med kors på väggarna och vigvatten i kranarna. Hon såg för jävlig ut. Dessvärre råkade hon göra ett litet misstag (att träffa farsan var visserligen också ett misstag men det glömmer vi nu), nämligen det att börja en karriär som hora. Farsan besökte ständigt horhuset RAUS MEIN FUHRER på söder, där han knullade med sitt stamprostitut Charin (eller 'horjäveln, som farsan brukade kalla henne innan han spöade skiten ut henne). När så en dag farsan ragglade till R.M.F för att få sig lite gott, så visade sig att Charin hade avlidit av de senaste skadorna farsan bjudit på. Det var naturligtvis tråkigt - men inte katastrofalt. Värdinnan på stället var nämligen frikostig, och erbjöd farsan en annan kvinna istället: Morsan. Mardrömmen hade börjat. Farsan tackade och tog emot, drämde i ballen i ni-vet-var och spritzade ut sig nog med vätska för att göra halva EU med barn. Så vart (blev) ni inte fallet, istället vart (blev) det bara ett: Jag. Men, frågar ni er - hur kunde det bli barn på ett horhus? Skökorna är ju trots allt kända för att använda diverse medel för att undvika sådana fadäser? Förvisso. Men minns att morsan var kristen. Hon kunde ju inte använda syndens gummi. Resultatet blev (vart) mitt liv, tillsammans med farsan och morsan och ghettot Långhalen (eller Sovjetunionen som det kallades). Farsan åtevände flera gånger till horhuset för att tillskansa sig en välförtjänad orgasm efter en hård dags knarkande. Då morsan plötsligt blivit hans favorit ("Hon skriker ju så jävla högt när man misshandlar henne!") uppstod tycke. Så när morsan efter nio månader meddelade att killen i hörnet av rummet inte alls var voyeör eller runkfantast, utan hans SON så var det inga problem. Farsan sparkade ut både mig och henne ur det tjaskiga huset, sålde femton videoapparater, och hyrde en etta i Långhalen. Vi flyttade in 1965, en varm sommar. Och mitt liv började utvecklas. KAPITEL II 'Skit mig i munnen hora, så ger jag dig en dysing' (Larry Hagman, "LIVING WITH THE DIARREAH") Jag fick snabbt nya vänner. Farsan drog nämligen ständigt hem knarkoffer till lägenheten, och många av dem envisades med att ta med hela familjen. Min första polare var Lazlo, femårig unge till ett av offren. Han dök ofta upp på söndagarna, med släkten i släptåg, samtliga beroende av Speedball (och farsan var den enda som langade det i Långhalen). Lazlo var juste. Han brukade leka 'livets hårda skola' med mig, en lek som gick ut på att han jagade mig runt hela lägenheten med en brödkniv. Efter ett par timmar brukade han få tag på mig och då kom leken till sitt klimax, Lazlo körde in kniven i huvudet på mig tills jag skrek på hjälp. Men eftersom alla besökare var så höga på knark så hjälpte ingen mig. Det var det som var 'livets hårda skola' enligt Lazlo. Jag älskade Lazlo. Det var därför jag inte klagade när han två år senare utnyttjade mig för sina homosexuella behov. Ärligt talat så uppskattade jag faktiskt det till och med. KAPITEL III. "Apa!" (umst) När jag var sju år började jag skolan. Långhalens småskola var visserligen beryktad för antalet mord per capita, men farsan hade försett mig med en flaska tårgas innan jag gick iväg. "Som du vet, min son, så kan inte jag eller mor genomlida varje dag i din skolgång," sade han. "Hör av dig när du fyllt tjugo, och berätta hur det var." Sedan stängde han dörren. Jag var ensam. Mitt största problem var just då att hitta till skolan. Men det ordnade sig. Ty efter en stunds irrande i Långhalens centrum hittade jag uppenbarligen det som var skolan. Lustigt nog hette den inte 'Långhalens skola', utan 'Busstation'. Utanför detta komplex satt en helvetes massa i min egen ålder, många av dem sög på välbekanta glaspipor. Jag beslutade mig för att joina dem. Fem sekunder senare hade jag förlorat oskulden med en brud vid namn Charina. Jag förstod att jag hamnat rätt. Sedan gick det bara bättre och bättre. Efter en timme hade jag nya vänner: Harry - dum som fan, men snäll. Conny - hög på pentymal, fick jämt stryk av Benny - som älskade Kiss och Krokus. Fittan - fick sitt namn efter utseendet. Kuken - fick sitt namn eftersom han en gång sög av Fittan. Urban - var den som hittade på alla namn på sina vänner. Fick en gång på käften av Conny, när denne insåg att den logiska kopplingen mellan Fittan och Kuken var åt helvete. Själv blev jag kallad Ballen, varför vet jag inte. Vi hittade på många roliga saker i vårat gäng. Det är lite som roar små, och eftersom vi alla var sju-åtta år gamla så hade vi roligt åt det lilla vi gjorde. På måndagarna langade vi LSD till flower-power dårar som överlevt sextiotalet. På tisdagarna spöade vi snuten. Övriga dagar fördrev vi med att snatta folköl från Domus. Vi hade alla väldigt roligt. Men barndomen varade inte för evigt. KAPITEL III. "oh, how we danced" (Vetefanvem) På min tionde födelsedag fick jag ingenting. Det var naturligtvis inte oväntat. Tja, till viss del var det kanske det. Jag var van att få en smäll av morsan eftersom min födelsedag ständigt påminde henne att hon närmade sig döden med rakethastighet. Det visade sig snart varför jag inte fått någonting. Morsan var död. Hur det gick till vet jag inte. Jag tror jag var inblandad. Farsan och jag hade på senare tid börjat knarka tillsammans, och varje gång vi slappnade av med en majja började vi fnittra som fan. Sedan gav vi oss på morsan. Jag hade tröttnat på ludren nere vid busstationen, och att ge morsan lite äkta kärlek tillsammans med farsan kändes mycket bättre. Hur hon fick teven uppkörd i fittan vet jag inte. Men jag fick iallafall ingenting på min tionde födelsedag. KAPITEL IV. "What is this thing called Science?" (Jerry Lee Lewis) Conny, min polare nere vid busstationen, fick en dag en utmärkt ide. "Vi skjuter Palme", sade han och flinade. Sagt och gjort. KAPITEL V. "........................." (Hey Renegade) Vaknade upp klockan halv fyra på eftermiddagen på en parkbänk. Av någon anledning befann jag mig inte vid busstationen, utan i en för mig okänd del av staden (vilken stad vi talar torde vara uppenbart). Reste mig upp och fokuserade blicken på de förbipasserande. Jag var tydligen helt åt helvete. Alla bar slips och kostym och fluga. Det här var inte min del av kakan. Försökte tänka efter vad jag skulle ta mig till, men blev avbruten av någon som sade: "Du ser sliten ut." Det var en kvinna i trettiofemårsåldern. Dyr kjol, dyra skor, dyr portfölj. Tänkte kommentera över att här skulle ingen karriärshora komma och tala om för mig hur jag såg ut. Men jag ändrade mig. "Tja, det är väl en smula... arbetsamt just nu." "Jag ser det." Tystnad. "Vill du följa med hem?" frågade hon utan att blinka. Vad svarar man på det? Jag utgick ifrån att hon gjorde ett sexuellt förslag, och sådana tackar man bara nej till når man blivit sinnessjuk på allvar. "Varför inte..." Hon bodde som hon klädde sig. Hennes säng bestod av guldkanter och lampor överallt. Övriga lägenheten hann jag inte se, eftersom hon slet in mig i Det Heligaste på en gång. Det var rätt kul. Inte ens Charina hade gett mig en sådan avsugning, tamejfan inte farsan heller. Efteråt vill hon prata. "Jag undrar vad som händer efter döden..." började hon. Själv ville jag bara sova. "Undrar om det inte finns något efter döden..." fortsatte hon. "Det kanske bara blir svart, morsning och goodbye, sedan händer inget mer. Gud finns troligen inte, och inte heller Satan. Jag troe att vi måste göra det bästa av situationen nu. Leva som om varje dag var den sista. Leva livet. Halleluja. Rulla bandet. Se på..." Hon harklade sig. Otroligt äcklande. "... se på... ja... det..." Mer hann hon inte säga. Jag reste mig upp och förklarade att jag hade fått nog. Hon klagade över mig kylighet som individ. Medan jag funderade över vad det betydde slog jag ihjäl henne med bara händerna, klädde på mig och gick. KAPITEL VI. "We are living in an age of anarchy..." (Richard Nixon) Ibland skriver jag dikter. Eller för att vara exakt - jag SKRIVER inte dikter, jag ristar in dem med en morakniv på väggar. Folk klagar över att idioter klottrar överallt, så lite kultur på fasaderna kan de inte tacka nej till gissar jag. När jag strövade omkring i staden, full som fan på Connys nysnattade folkpilsner, råkade jag ramla över ett mästerverk jag författat. Jag kommer dock inte ihåg när jag skrev det. Men bra var det. Om ni passerar baksidan på Konsum Berghåla, lägg märke till den fina poesi som ges: röda rosor i en vas på ett bord i vårt hus Glöm inte att nämna för era vänner vem som konstruerat eposet. Jag tror jag ska försöka få min femtonde diktsamling publicerad vilken dag som helst. KAPITEL VII. "Knulla kuk" (Zike) Trots min rätt tjaskiga bakgrund, med dito utseende, blir jag ibland bjuden på fest. Detta ska separeras ifrån de tillfällen jag och mina vänner TAR OSS IN på fest. Det är något helt annat. Det brukar sluta med att någon dör. Benny och Charina hade tydligen fixat ihop det med en riktig höjdare. Jag vet inte vad han gjorde, men han körde porsche och ägde en fejkad rolex. Denne man skulle ha en tillställning på fredagen. Jag var bjuden (som nämnts). Jag tror inte han visste att jag var från 'Sovjetunionen'. Eller så var han bara ovanligt fördomsfri. KAPITEL VIII. "fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you, fuck you." (GG Andersson) Jag fyllde tolv igår. Denna bok börjar ta en skitig form. Jag inser att det snart är dags för mig att gå i döden. VIIII. EPILOG. (IX är snobberi) Finns det något att tillägga? Så fan heller. ------------------------------------------------------------------------- se, det var väl inte så svårt? ///////////////////////////////////////////////////////////////////// Välkommen till Aphuset. Ingen vidare information ges hos: gnn@krille.update.uu.se \\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\ Lyckomaskinens Död ____________________________________________________________________________ uXu Av The GNN uXu ____________________________________________________________________________

← Svenska e-zines (1990-2008)