OBS! Denna textfil ingår i ett arkiv som är dedikerat att bevara svensk undergroundkultur, med målsättningen att vara så heltäckande som möjligt. Flashback kan inte garantera att innehållet är korrekt, användbart eller baserat på fakta, och är inte heller ansvariga för eventuella skador som uppstår från användning av informationen.
### ###
### ###
### #### ### ### ### ####
### ### ##### ### ###
### ### ### ### ###
### ### ##### ### ###
########## ### ### ##########
### ###
### ###
Underground eXperts United
Presenterar...
Intressant Svenskt Stoff
[ #019 - Normalhysteri ]
_____________________________________________________________________
NORMALHYSTERI
Vi föds som orginal men de flesta av oss dör som
kopior.
Jag har märkt en otrolig rädsla hos mäniskor omkring mig för att vara
NORMALA.
Det är som om ordet i sig har blivit ett skällsord.
Och jag har inte ännu förstått vad som räknas som onormalt.
Fler och fler människor protesterar mot det normala, på sitt eget sätt.
Färgar håret grönt, skriver annorlunda texter, klär sig i fisknät,
lyssnar på musik som knappast kan kallas det, men detta har blivit så
vanligt så jag anser inte att man kan kalla det Onormalt.
Jag förstår inte heller vad rädslan grundar sig i. Vad är det hemska
med att vara normal?
Är ordet normalt lika med att man rättar sig i de regler som samhället
har satt upp, att man blir en del av systemet?
Det tror inte jag, men det kanske du gör.
Jag förstår inte att någon kan avsky att leva ett normalt liv.
Att avsky att vara en Svensson, ok, men annars.
Jag tror att det är ganska ensamt därute bland de icke normala, de som
hela tiden kämpar för att hålla sig på den sidan, de onormalas sida. De
som ägnar sina liv åt att inte vara som andra.
Det som jag tycker är värst med hela den här NORMALhysterin, det är att
den existerar hos ALLA.
Från han Svensson, som vi alla vet lever ett normalt liv, till
överklassmedborgaren som sitter på sitt feta arshle och dricker fin
whishy, till knarkaren i kvarten som kanske lever det minst normala liv
av oss alla, men kanske ändå normalt för att vara i hans värld.
För vem är det som ska bedöma var skillnaden är mellan normalt och
onormalt.
Vems normer ska vi jämföra med?
Och var i ligger faran att vara normal?
Tror ni att vi då när vi träder in i detta stadie, förvandlas till
grönsaker som inte längre kan tänka, inte längre i frågasätta?
Jag anser mig normal, och jag anser mig både som tänkande, självgående
och ifrågasättande.
Men jag kanske är ett undantag.
En onormal bland de normala.
____________________________________________________________________________
uXu Av Knyttet uXu
____________________________________________________________________________