OBS! Denna textfil ingår i ett arkiv som är dedikerat att bevara svensk undergroundkultur, med målsättningen att vara så heltäckande som möjligt. Flashback kan inte garantera att innehållet är korrekt, användbart eller baserat på fakta, och är inte heller ansvariga för eventuella skador som uppstår från användning av informationen.
### ###
### ###
### #### ### ### ### ####
### ### ##### ### ###
### ### ### ### ###
### ### ##### ### ###
########## ### ### ##########
### ###
### ###
Underground eXperts United
Presenterar...
Intressant Svenskt Stoff
[ #021 - Att ta farv{l, att s{ga Adj| ]
_____________________________________________________________________
Att ta farv{l, att s{ga Adj|
Att h}lla en m{nniskas hand n{r d|den kommer ifatt och m{nniskan {ntligen
g}r till vila. Det kan k{nnas bra och fint och vackert men {ven jobbigt
att sv}rt. Att sluta |gonen p} en m{nniska man har {lskat kan k{nnas
sk|nt, men {nd} s} jobbigt. Att beh|va forts{tta sj{lv utan sin livskamrat
kan vara sv}rt.
Att som personal sitta med, hos en m{nniska man knappt k{nner l}ter nog
inte s} sv}rt. Men kom d} ih}g att andras d|d s} l{tt f}r oss att minnas
v}ran egen, och de k{nslor vi har inf|r den. De r{dslor, minnen och
f|rdomar som oftast f|ljer oss sedan barndomen. Ofta en r{dsla f|r att
inte hinna med allt som vi tror oss vara menade att hinna. En k{nsla av
saknad av en annan medm{nniska och kanske en k{nsla av otillr{cklighet.
Det {r ocks} sv}rt att m|ta n{ra och k{ras sorg. Vi vill s} g{rna men
kan inte veta vilka ord som {r de r{tta, av r{dsla att s{ga dem fel s{ger
vi inga alls. Vi forts{tter bara att g|ra v}rat jobb, det som vi f}r
betalt f|r att g|ra.
Sk{ms, javisst. F|r vi vill ju s} mycket men v}gar s} lite. F|rtryckta
kvinnogrupper sl{pper ut k{nslorna n{r de kommer hem. Sk{ller p} man och
barn f|r att l{tta p} v}ra skamk{nslor och k{nslor av otillr{cklighet.
K{nslorna v{xer och allt kommer inte ut f|rr{n p} personalfesten d} vi
dricker f|r mycket r|dvin och fl|rtar med den unga manliga vikarien.
Att h}lla en m{nniskas hand n{r hon g}r till vila, kan vara vackert men
{nd} s} sv}rt. Jag hoppas och tror p} ett liv efter detta, f|r alla de
m{nniskor jag {lskat och som har g}tt f|re. Till alla de som jag aldrig
tog chansen att s{ga s}dant som {r viktigt, till dem jag aldrig sa att jag
{lskade, jag hoppas att jag kommer att se dem alla igen och f}r en ny
chans, f|r den g}ngen kommer jag att ta den.
L}t oss alla hoppas att det jordiska avskedet inte {r det viktigaste,
och om det {r det s} l}t oss hoppas att jag har gjort ett bra jobb de
g}nger jag har f}tt vara st{llf|retr{dande }t v{nner och barn som inte har
hunnit komma i tid, eller helt enkelt inte orkat med, att s{ga adj|. L}t
oss hoppas att det finns n}gon slags mellanzon d{r man f}r insikt och
f|rst}else, d{r man kan f|rl}ta, allt det andra gjort och framf|rallt allt
man sj{lv har gjort.
F|r n}got jag aldrig klarat av n{r jag suttit p} s{ngkanten hos v{nner
och obekanta, det {r att l{tta b|rdan av skuld som de axlat s} l{nge.
____________________________________________________________________________
uXu Av Knyttet uXu
____________________________________________________________________________