Digital Underground - uXu - Underground eXperts United - Intressant Svenskt Stoff #uxu-s036

### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #036 - Ortega y Gasset ] _____________________________________________________________________ Ortega y Gasset av Speed Devil Show Vi inom uXu r sjlvfallet ppna fr trender - iallafall sdana vi skapar sjlva. En sdan trend har nda sedan The GNN skrev "Guardians of the Masses" (UXU-278) att i tid och otid referera till "massorna" i alla mjliga relevanta och irrelevanta texter. Det r hg tid att vi erknner att det faktiskt inte r vi som skapat kult kring det uttrycket (inte fr att vi skapar kult i ngra sammanhang alls, men va fan...) utan en filosoferande spanjor under brjan av detta sekel. Fr att upplysa er, kra lsare, och mina kollegor inom uXu, tog jag mig tid att forska en smula kring den personen. Hr r resultatet. i. Introduktion 1898 var ett omtumlande r i Spaniens historia. Ett uppror p Kuba ledde landet i krig med Amerika, ur vilket Spanien gick som frlorare med resultatet att en mngd kolonier gick om intet. Frlusten utgjorde kulmen i en rad besvrligheter som Spanien genomgtt under 1800-talet och frsatte landet i en social och politisk depression. Ur denna kris uppstod den s k 98-generationen, en gruppering bestende av en handfull intellektuella som verkade under 1900-talets frsta hlft. Knnetecknande fr gruppen var att de inriktade sig p att frska analysera och frklara vad de svrigheter som Spanien frsatt sig i egentligen grundade sig p. Analyserna, som var av en mngd olika former - filosofiska och historiska avhandlingar, sknlitterra verk, poesi, med mera - prglades av en stor negativitet vad gllde landets frflutna och framtid, och verskred inte allt fr sllan rent nationella frgor. Strst inflytande p gruppens inriktning och teoretiska innehll spelade Jos Ortega y Gasset (1883-1955), filosof och kulturhistoriker, professor i metafysik vid Madrids universitet frn 1910 (frivillig exil i Buenos Aires under inbrdeskriget). Ortega skrev huvudsakligen om Spanien och Europas socio-politiska klimat, men ven om filosofi som verksamhet i allmnhet. Hans perspektiv var samtida och partikularistiskt i det att han enbart ville stta sina analyser i direkt relation till den situation som vrlden d befann sig i, ngot som ytterst grundade sig i hans uppfattning om filosofins "verkliga" uppgift. Det r tidvis besvrligt att lsa Ortegas bcker - eftersom de inte r skrivna som sdana. Ortega var son till en tidningsman och drev ven sjlv en politisk tidskrift, Revista de Occidente. Hans sprk r tidningssprket: kortfattat, snabbt och omvxlande, utan strre litterra ambitioner. Hans bcker framstr mestadels som blandade esser och artiklar, ibland nrmast p nder sammansatta. Ortega var sjlv medveten om problemet och tillt av den anledningen mycket f versttningar av sina verk tills dess att han skrivit om mnga av dem. S blev dock aldrig fallet och de flesta av hans skrifter versattes drfr frst efter hans dd, huvudsakligen i regi av hans son. Tv analyser str hos Ortega nrmast hjrtat, och de r dessa jag kortfattat tar upp i denna text: fr det frsta, den meta-filosofiska underskningen av filosofins uppgift, verksamhet och stllning vid seklets brjan; fr den andra, den bitska kritiken av masskulturen med den s k "massmnniskan" i spetsen, som enligt Ortega br skulden till att Spanien, Europa - ja, hela vrlden fr den delen - intellektuellt och politiskt r p nedgng. ii. Filosofins samtida stllning De olika naturvetenskaperna (d framfrallt fysik, kemi och biologi) hade under brjan av seklet inte bara rnt framgngar i att de lyckats frklara stora delar av den materiella vrldens inre mekanismer, utan ven gjort succ hos den bredare allmnheten genom att framstlla diverse bekvmlighetsprodukter, ka levnadsstandarden, markant frbttra hlso- och sjukvrden, med mera. Men ven om den sociala vlfrden otvivelaktigen kat tack vare effekterna av naturvetenskapernas vlfyllda kunskapsbanker har samtidigt andra delar av det intellektuella tankelivet frtvinat. "Fysikens imperialism" och "laboratoriernas terrorism", som Ortega elakt kallar det, har frambringat en falsk tro att all verksamhet - ven filosofin - i slutndan mste leda till omedelbara materiella resultat fr att verhuvudtaget ges existensberttigande.(1) Men d filosofi r en rent intellektuell disciplin - som gnar sig t helt andra frgor n de som str i centrum fr naturvetenskaperna - har dess status radikalt frsmrats. Filosofi har infr den bredare publiken blivit ett verfldigt mne, en ondig tankelek som inte tjnar mnskligheten. Men denna uppfattning r enbart resultatet av okunskap infr vad filosofi egentligen r; okunskap som frambringats genom att naturvetenskaperna genom sina sociala framgngar tagit konceptuellt och metodologisk patent p just "vetenskap". Allt som inte r "vetenskap" i den naturvetenskapliga aspekten anses felaktigen vara meningslst. "Filosofi r ingen naturvetenskap - det r betydligt mer n s"(2), konstaterar Ortega. Fr naturvetenskaperna undersker enbart den materiella verklighetens innersta vsen, och erbjuder "symbolisk" kunskap av denna. I en naturvetenskaplig frklaring av verkligheten finner man sm, om ngra verhuvudtaget, likheter med verkligheten som den framstller sig fr oss. Ett bord, exempelvis, r i en fysisk frklaring till strsta delen tomrum, medan vi uppfattar bordet som ett fast freml. Men symbolisk kunskap om objekt r givetvis inte falsk kunskap; naturvetenskapens frmga att frutsga skeenden samt manipulera objekt visar att dess kunskapsbanker r genuina sdana ver en faktiskt verklighet. Symbolisk kunskap r dock endast av vrde fr den disciplin kunskapen r applicerbar till. Olika naturvetenskaper r oberoende av varandra vad gller centrala objekt fr underskning, metodologi och ml. Fysikerna, kemisterna och biologerna kan framgngsrikt arbeta med de centrala frgorna fr sina respektive discipliner utan att konsultera varandra. Den symboliska kunskap en fysiker presenterar angende vrlden ser helt annorlunda ut frn hur biologen framstller den. Drmed inte sagt att de ger inkommensurabla frklaringar av samma objekt - just eftersom de inte arbetar med samma objekt! Skillnaden mellan den symboliska kunskap naturvetenskaperna erbjuder i relation till sina vl avgrnsade discipliner (dr de grundlggande frgorna r av typen "vad?", "hur?", "nr?") och filosofi, r att uppgiften fr filosofin att ska kunskap till frgan "varfr?" - i relation till allt. Filosofi uppstod just genom frgan "varfr" och sedan dess har filosofer funderat ver sig sjlv, vrlden, universum - stndigt frskt finna frklaringar till vad som r meningen med allt, hur allt r organiserat, uppbyggt, sammansatt, ur ett vergripande holistiskt perspektiv. Filosofin har drmed inga disciplinra grnser; filosofi gr in i och utver alla omrden. Medan naturvetenskaperna r p fullt och fast klara med vad de letar efter, vilka frgor som r centrala, vilket metod som r lmpligast fr att testa frgor och svar, s r filosofins frgor och eventuella svar i jmfrelse i ett stndigt dunkel, otydliga och ospecificerade.(3) Men r inte denna karakterisering av filosofin obekvmt otydlig och pretentis? Fr mnga r den skert det, menar Ortega, men bara fr de som dragit den felaktiga slutsatsen att all vrdefull verksamhet mste fungera som naturvetenskaperna. Och filosofins kris bestr i att mnga samtida tnkare som gr ansprk p att "filosofera" just dragit det felslutet och definierat om filosofin till att enbart rra sig inom snva ramar. Allt fr mnga av dagens filosofer skms ver sin verksamhet, eftersom de inte kan producera lika omedelbara resultat som naturvetenskaperna, n mindre bidra till den materiella vlfrden. Och istllet fr att komma till ordentlig frstelse med filosofins uppgift och metod har filosoferna brjat apa efter naturvetenskapen, i det att den, fr det frsta, har brjat populariserats, och, fr den andra, brjat frndras mot en mer "vetenskapligare" form. Filosoferna har brjat stlla upp klara och tydliga frutsttningar fr sin verksamhet, frutsttningar som r olika fr olika avdelningar, med allt fr specificerade koncept och regler vad gller problemlsning. Men detta leder inte till ngra "bttre" resultat. Ytligt sett frefaller filosofin genom denna vndning vara "vetenskap", men en nrmare underskning visar att det bara r symbolisk kunskap ver ingenting alls, intellektuella tankelekar utan ngon som helst koppling till verkligheten. Filosofin i vstvrlden under brjan av 1900-talet hller enligt Ortega sledes p att utvecklas till att blir ngot som varken r naturvetenskap eller filosofi. Ortegas hrda ord frefaller rikta sig mot vissa delar av vad som nufrtiden kallas den analytiska traditionen av filosofi, som just knnetecknas av ett "vetenskapligt" stt att nrma sig vissa problem. Detta ska dock inte missuppfattas. Ortega, liksom mnga av dagens filosofier som framfr liknande kritik, verkar i grunden inte vilja avspisa analytisk filosofi som genuint meningsls. Vad han snarare menar r att den, liksom vilken tradition som helst, br bedrivas med en modest instllning och inte i tron att det r den enda vgen filosofin br ta. Den analytiska filosofin r inte problematisk i vad den sysslar med, utan hur den sysslar med det: den har utnmnt sig sjlv till den ledande metoden, den har med den auktoritra termen "vetenskap" som mantel bedrivit en "imperialism" i att den frpassat alla andra delar av filosofin till skrpkammaren. Den har, kort sagt, blivit allt fr dominant, felaktigt trott sig kunna definiera inom allt fr snva ramar vad "kta" filosofi r. Ngon som gr ansprk p att vara "kta filosof" i Ortegas mening mste vara begvad med ett ppet sinne, en medvetenhet av verksamhetens komplexitet och allmnomspnnande natur. Att inte hitta ngra tydliga och sjlvklara svar r ingen brist hos filosofen - tvrtom, det r nrmast en dygd. En filosofi kan inte "misslyckas" i sin verksamhet, fr om filosofen kommer till slutsatsen att han eller hon inte kan lsa en gta, har svrt att frst en frga, r osker p om det verkligen finns en sker metod fr att n ett ml, s r detta - filosofi! Filosofin r endast misslyckad nr den inte lngre r filosofi: nr den omger sig med allt fr snva ramar, uttalar sig med allt fr stor skerhet om tingens ordning (i ngon avgrnsad disciplin), presenterar en bergfast metod med tydliga ml - och, viktigast av allt, samtidigt gr ansprk p att vara "den enda filosofiska vgen". Ortega frkastar alla frsk till att definiera filosoferandet till skandet efter universiella sanningar, som gller fr alla mnniskor och alla tider. Ett sdant frfarande r i grunden meningslst fr mnniskan, menar Ortega, eftersom sdana sanningar enbart blir intellektuella tankefoster som i vrsta fall kan avstanna tankeprocessen hos dem som tar dem fr allvarliga. Det finns inga universella sanningar som vi kan luta oss mot och stanna vid; vi lever stndigt i en ny tid, ny situation och ny generation.(4) Alla generationer har varit olika, och en viktig uppgift fr det mnskliga filosoferandet r just att se sig sjlv som del i en generation, att frst sin historia och nutid. Mnniskor ur skilda generationer r olika vad deras vrldsuppfattningar, ideal, historia och - vad Ortega kallar - "sanningar". Ortega r inte relativist i den aspekten att han anser ngot s uppenbart paradoxalt att "sanningen r relativ", dremot menar han att fr olika generationer genom olika tiderna har vad man skulle kunna kalla "den centrala sanningen" (eller "den centrala frgan") varierat. Att frska hitta en universella sanningar r drfr ett misstag. Som sagt, resultatet av en sdan jakt kan bara bli en tankelek som inte hjlper oss mycket i den situation vi sitter i nu (eftersom det r allt fr abstrakt), och br drfr inte frknippas med "kta filosoferande". Livet, att leva, att finna sig sjlv i en generation och situation, och verkligen frst sin historia och framtid, gr ver det filosoferande som stannar vid rena abstraktioner. Men i samband med att "fysikens imperialism" kvste filosofins natur till frmn fr symbolisk kunskap av den materiella vrlden, detaljstudier av vl avgrnsade omrden och hetsjakt p omedelbara och skra "vetenskapliga" resultat, frsvann tilltron till filosoferna och filosofin som ndvndig verksamhet fr mnskligheten. De omrden som filosoferna tidigare behrskade (och som naturvetenskaperna inte gr ansprk p att underska), exempelvis stora frgor om livet, moralen och politiken har pltsligt blivit alla mnniskors egendom, dr alla r sjlvutnmnda experter - men dessvrre inte det minsta filosofiska. I den publika debatten har frgornas komplexitet har frfallit till trivialiteter, det ppna sinnet och blygsamheten har ersatts med dogmatism och verdriven sjlvskerhet. Filosoferna r inte lngre filosofer och det mest akuta problemet r att all makt - social, politisk, intellektuell - under 1900-talet fallit i hnderna p "massorna". iii. Massorna och experterna Ortegas tveklst mest internationellt uppmrksammande bok var den kontroversiella "Massornas uppror".(5) I boken avser Ortega ge ett grundlggande svar p varfr Spanien och Europa under 1900-talet lider av sdana politiska och sociala brister. Svaret, sger han, ligger i att makten under vr tidslder fr frsta gngen i vrldshistorien totalt fallit i hnderna p "massorna". Och, "[d] massorna i enlighet med sitt vsen varken kunna eller f bestmma sin egen tillvaro och n mindre kunna styra samhllet i dess helhet, innebr detta faktum, att Europa fr nrvarande genomgr en av de svraste kriser som kunna drabba folk, nationer och kulturer."(6) Man reagerar omedelbart ver Ortegas val av termer. "Massa" r ett ord som klingar elitism och versitteri - ett nedsttande uttryck som grna anvnds i sammanhang dr pongen r att fra fram envldshrskare, d frdelaktigen sjlvutnmnda vermnniskor. Men Ortega r noga med att framhrda att "massa" inte r en socio-politisk term i dess traditionella betydelse - den syftar inte till att utskilja en speciell samling personer ur en viss social klass (den har inte heller ngot med "mnniskovrde" att gra). "Massan" en samling personer som just nu r i majoritet (men inte ndvndigtvis eller per definition behver vara det), som bestr av typiska "massmnniskor". En massmnniska karaktriseras inte av sina yttre attribut, utan av sina inre; massmnniskor finns verallt, i ver-, medel- och underklassen, bland de som styr och de som styrs, och det som utmrker dem r en form av psykologisk disposition: massmnniskan r fullt och fast medveten om att han eller hon r en mycket "vanlig" mnniska, "som alla andra", utan ngra strre intellektuella ambitioner eller kunskaper. Och de r i hnderna p dessa som makten nu har fallit. r detta av ondo? Har inte folket i alla tider varit frtryckta under diverse envldshrskare och skendemokratier? Om det r som Ortega framstller det, r d inte det av godo? Vad r det fr "kris" som egentligen har uppsttt? Ortega frnekar inte att massmnniskans upptrdande p historiens scen delvis medfrt vissa tillskott. Mnskligheten har numera en strre tillgng till kulturlivet, vetenskapen och den politiska makten. Samhllet kontrolleras inte lngre av enskilda despoter och deras lakejer, vars personliga uppfattningar om hur saker br ligga till knappast tjnat mnskligheten i dess helhet (p grund av att de bland annat drivit igenom och upprtthllit vissa sociala konstruktioner som hmmat den vriga mnsklighetens utveckling p olika plan). Makt, vitalitet, kunskap - allt detta som tidigare varit egendom fr ett ftal - r nu ppet till att bli var mans egendom. Denna tid av oerhrda mjligheter innebr dock samtidigt oerhrda faror. Och det r just dessa faror som Ortega menar r p vg att besannas. Den gamla formen av tyranni r p vg att ersttas med en ny form: majoritetens tyranni, massmnniskans diktatur; och denna diktatur r en allvarlig fara fr kultur- och tankelivet i dess olika former. Fr intellektuell strvan och vilja till kad frstelse och kunskap r ingen allmnmnsklig freteelse. Det r ngot som enbart vissa mnniskor tar ett intresse av - liksom alla mnniskor inte nskar att bli skomakare. De som tar ett sdant intresse kallar Ortega "experter", eller "eliten" (vilka samtidigt r "kta filosofer" enligt den otydliga definition som gavs i frra avsnittet). Och experterna r, vad man n anser, de som faktiskt har strst mjlighet att analysera bristerna i ett samhlle och reparera dem, enligt Ortega.(7) Fr vrlden och samhllet r en komplicerad mekanism som inte kan frsts med enkla medel. Ett fungerade samhlle, med ett blomstrande kulturliv, frihet och politisk stabilitet, bestr av avancerad finmekanik som det tar tskilliga r i ansprk att lra sig frst. Enkla och snabba lsningar p komplicerade problem fungerar inte, saker och ting mste underskas grundligt. Annars bestr och accelererar problemen, fr att slutligen rasera hela samhllet. Men ett utmrkande drag hos massmnniskan r att hon trivs med att "vara som alla andra", och avskyr det som avviker frn mngden. Med vld, om det s krvs, r massmnniskan redo att tillintetgra allt som inte r som henne sjlv fr att upprtthlla den trygga knslan av konformitet. Fr i konformiteten med alla andra finner nutidsmnniskan sin identitet; utan den vore hon ensam och vergiven - en nolla. Men i sllskapet av alla andra blir hon pltsligt ngot, hon blir "som alla andra". "Typiskt fr nutidslget r... att genomsnittsmnniskan r fullstndigt p det klara med sin trivialitet men likvl har panna att dristigt trda in fr det trivialas rtt och verallt driva det igenom."(8) Drfr tillter inte massan "experter" vad gller samhllets sociala och politiska konstruktion. Fr dessa "experter" r inte som massmnniskorna - och drfr mste de utraderas fr att massmnniskan skall kunna upprtthlla sin konformitet och identitet. Denna utrensning genomfrs stndigt i enlighet med "upproret", pstr Ortega (men i vanlig ordning utan att ge ngra verdrivet tydliga empiriska exempel). De som skulle kunna tnkas ha frmgan att leda mnskligheten till en ljusare framtid under detta rhundrade har, i enlighet med massans tryck, frvanskat sin egen stllning och verksamhet. Filosofin har som sagt dukat under fr "fysikens imperialism", och likas har de mnniskor som frut gnade sina liv t att frst och frklara helheten nu fallit offer fr detaljer och drmed, i ett strre perspektiv, trivialiteter. Fr massans makt r enorm, och den som inte anpassar sig efter massans vilja blir oundvikligen krossad. Med detta inte sagt att massmnniskan inte vill lta sig styras verhuvudtaget. Massan motstter sig enbart att bli styrd av experter som gr ansprk p att veta bttre (fr dessa r i massmnniskans gon obegripliga och verfldiga). De hrskare som dremot ger uttryck fr att vilja genomdriva massmnniskans trivialiteter fr grna inta landets tron. Men eftersom dessa hrskare inte r experter i Ortegas terminologi, utan blott representanter fr massmnniskans enkla nskningar, kan resultatet av ett sdant styre inte bli annat n en kommande katastrof, en antiintellektuell dystopi som i slutndan frstter vrlden i brand.(9) Vad kan vi konstatera nrmare sjuttio r efter att Massornas uppror skrevs? Vrlden verkar inte helt ha frfallit till den dystopi som Ortega menade skulle uppst om "massmnniskan" fick behlla sin makt ver tankelivet och politiken. Snarare verkar det som om han hade helt fel, att hans domedagsprofetior var ogrundat jmmer. En annan hgeligen intressant frga r naturligtvis om det ngonsin existerat "massmnniskor" med s stor makt som Ortega lt gra gllande. Kanske menade han mer att provocera n att presentera en sanning? Icke desto mindre framstr Ortegas grundtankar trots allt aktuella: vrlden r komplex, och vi fr aldrig glmma detta, oavsett om vi gr det i de bsta av syften, kanske i tron att vrlden skulle bli bttre om vi offrade all intellektuell verksamhet till frmn fr de tankegngar som leder till omedelbara materiella resultat. Som Ahlberg skriver: "[Tankelivets] undergng skulle betyda en fruktansvrd katastrof, som omintetgjorde icke blott seklers landvinningar i vsterlandet utan t o m de elementraste existensbetingelserna fr hundratals miljoner mnniskor. Vgen till avhjlpande av tankefrihetens avigsidor kan icke g genom dess delggelse utan drigenom, att man lr sig bttre bruka den."(10) Men kanske har vi redan brjat offra det komplexa tankelivet, kanske har filosofin dukat under fr "fysikens imperialism"? Strre delen av den moderna akademiska filosofin i vsterlandet hyllar trots allt den konceptuella och metodologiska specialiseringen; detaljfrgor inom snva ramar anses som viktiga - men dessa ramar frefaller ibland s snva att man kan fundera ver om de egentligen erbjuder ngot annat n symbolisk kunskap ver ingenting alls. Eller s r "modern akademisk filosofi" ngot helt annat n "filosofi" i termens ursprungliga betydelse. Eller s r det en del av det - en liten del. En mycket liten del. I vilket fall, stora problem krver eftertanke. Vra egna personliga uppfattningar om vad som r relevanta frgor fr en bttre vrld kanske inte allt r relevanta om vi undvikit att frst gra en allvarlig intellektuell analys. Frivrar vi oss str vrlden fortfarande ppen fr att frfalla till en mrk framtid, dr bcker som innehller allt fr avancerade analyser brnns p bl, "experter" avvisas kategoriskt som "versittare", majoriteten gr ansprk p att veta bst i alla frgor blott p grundval att vara "majoritet" - inte en dystopi i stil med Orwells 1984, snarare Bradburys Fahrenheit 451.(11) --- 1) Se "What is Philosophy?" (am. versttning av en serie frelsningar): New York: Norton, 1960, sid. 47, etc. 2) Ibid, 131. 3) Naturligtvis avgrnsar ibland ven filosofer sina underskningsobjekt. Frgor om "existensen", "moralen", "livets mening", "politikens grundvalar", etc, r specificerade. Men bara ytligt. Bakom alla dessa avdelningar finns inga absoluta och sjlvklara koncept och metoder. Medan naturvetenskaperna r baserade p strikta frutsttningar som behvs fr att kunna gna sig t verksamheten verhuvudtaget (och som inte skapas genom verksamheten: en fysiker undersker exempelvis inte om den materiella verkligheten r baserad p kausala regelbundenheter; fysiken utgr ifrn att den r det), s har filosofin inga sdana frutsttningar; den har inte en utstakad vg att g, den har ondligt mnga. 4) Ett begrepp som spelar stor roll i mnga av Ortegas verk, framfrallt d i "Vr tids tema" (El tema de nuestro tiempo), Stockholm: Natur och Kultur, 1936, som ven den delvis handlar om filosofins centrala uppgift i jmfrelse med naturvetenskapernas. 5) "Massornas uppror" (La rebelin de las masas), Stockholm: Natur och Kultur, 1934. Bokens centrala tankegngar terfinns ven i del tv av "Det ryggradslsa Spanien" (Espaa invertebrada), Stockholm: Natur och Kultur, 1937, men ur ett mer "lokalt" perspektiv. 6) Massornas uppror, sid. 9. 7) Sjlvfallet r inte detta ngon originell tanke - jfr. bok VI i Platons "Staten". 8) Massornas uppror, sid. 16. 9) I boken "Tankelivets frigrelse" frn 1940 av Alf Ahlberg, dr Ortegas samtida analys spelar en central roll, framstlls 30-talets Tyskland som ett paradexempel p en samhllsform som inom kort kommer g ver styr. Ahlberg menar att Hitlers envldsstyre karatriseras av populism och anti-intellektualism som aldrig skulle tilltas av ngon som gnat ett uns eftertanke, men accepteras av massan. "Den som inte respekterar frnuftets lgmlda rst fr snart marschera efter den store Mumbo-Jumbos dnande trolltrummor" r Ahlbergs diagnos; och som det i retrospekt skulle visa sig hade han med all nskvrd tydlighet rtt. (Se "Tankelivets frigrelse", Stockholm: Kooperativa frbundets frlag, 1940.) 10) Tankelivets frigrelse, sid. 13. 11) Bradburys bok antyder i mngt och mycket att vara en reflektion ver hur Ortegas domedagsvrld skulle kunna te sig. Se "Fahrenheit 451", Stockholm: Norstedts & Sners, 1958. Notera exempelvis sid. 49: "D brjade det... i brjan av 1900-talet. Allting brjade n massan.", sid. 129: "Detta r doktor Simmons frn UCLA, han r specialist p Ortega y Gasset...", med mera. --- ____________________________________________________________________________ uXu 1998 Av Speed Devil Show 1998 uXu ____________________________________________________________________________

← Svenska e-zines (1990-2008)