Digital Underground - uXu - Underground eXperts United - Intressant Svenskt Stoff #uxu-s038

### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #038 - Kroken ] _____________________________________________________________________ [Kroken] I mitt hem r jag ensam. Ensam p det sttet som man ltt blir nr man har en balkong. Balkonger r nmligen bland det farligaste fr en ensam mnniska, n, stora fnster med bra utsikt r vl kanske inte heller det s bra. Frn min balkong ser jag alla de andra. De mnniskorna som gr omkring, pratar och ler. Nr jag sitter p min balkong och tnker hnder det ofta att folk som gr frbi tittar upp med ngon slags undrande min. Vem r han druppe? Vad gr han? Hur ser det ut hemma hos honom nr han gr in? Sdana saker inbillar jag mig att de tnker om mig. Jag gillar inte att folk snokar p det sttet. I frra veckan nr jag skulle g ut och slnga mina sopor s hnde en mrklig sak. Mitt hus r ganska s slitet. Det r frmodligen byggt ungefr samma r som jag fddes, p det glada sjuttiotalet. Eller tja, sjuttiotalet i alla fall. Vggarna i trappuppgngen har frmodligen inte blivit ommlade sedan huset byggdes. Det, p den tiden, s glada sjuttiotalsgrna hnger nu i deprimerande flagor. Nr jag nu skulle slnga mina sopor den hr kvllen i frra veckan s hade den sista gldlampan i trappuppgngen gtt snder. Det var dunkelt och endast kvllssolen lyste upp min vg med ett par tappra strlar. Nr sopporna var slngda lade jag mrke till ngot som jag tidigare antagit varit en sck med lump, gamla klder som ngon obetnksam granne helt sonika lagt ut, i sjlva verket var en mnniska. Det var en sorglig syn. Hans vikt skulle jag vl uppskatta till en knappa sextio kilo. Hans ansikte var utmrglat och tckt av skggstubb som mste varit ldre n fyra-fem dagar. Kroppen var ungefr sextiofem sjuttio r, men sg ut att ha levat dubbelt s lnge. Jag gick fram till honom och petade lite ltt p hans arm som lg utstrckt mot den slitna betongen. Jod, han levde, men inte mycket mer. - Hejsan, r du hr fr att rna mig? Vilket mrkligt uttalande! Jag bestmde mig fr att svara sanningsenligt. - Nej, det var inte min tanke riktigt. Bor du hr i huset eller r du bara hr och hlsar p? Scken med klder skrattade till. Skrattet vergick till ett hgljutt hostande och sedan i ett slags rosslande. Efter ngon minut hade han lugnat ner sig s pass att han bara vste. - Jag har bott hr. Fr tjugo r sedan flyttade jag hit med min son. Vi bodde i lgenhet strax druppe. 1101 om jag inte minns fel. Vi flyttade fr ett par r sedan och nu r jag tillbaka fr att f sel lgenheten en sista gng. Det tog ngra sekunder innan jag frstod. 1101 det var ju mitt lgenhetsnummer. Och nr jag tnkte efter s hade det ju onekligen bott en ldre man i min lgenhet innan jag flyttade in. - Jas. Jaha, vill du flja med upp och kika litegrann? Jag kan ju kanske f bjuda dig p en ring falukorv och lite kaffe? - Hemskt vnligt av dig. Jag r inte farlig om du undrar. Hgen reste sig mdosamt upp. Tog tag i handtaget till sopnedkastet, blundade och tog ett par djupa andetag. En frn doft av gammalt dass och ostdad krog vllde upp mot mig. Jag kippade efter andan och vnde bort ansiktet. - Du fr urskta. Jag har haft det lite jobbigt. Om du tycket att jag luktar fr illa s fr du sga till s gr jag hrifrn. En man med bde sjlvinsikt och hnsyn till andra mnniskors luktorgan. Jod, det var en man i mitt tycke. Jag svarade honom att det inte var ngon fara s lnge han inte fick upp ngon gammal middag p mig eller i min lgenhet. Vi pbrjade vr frd uppfr trappan mot min lgenhet. Jag ppnade drren och visade honom in. Jag pbrjade en guidad tur genom min lgenhet men insg efter ett tjugotal sekunder att mannen inte fljde med. Jag vnde mig om och sg honom stende helt stilla och tyst i min hall. Jag gick fram till honom och vid nrmare inspektion sg jag att han grt. Ljudlst och utan trar. Han satte handen fr ansiktet och sjnk ner p min hallmatta. - r du lycklig hr? Frgade han utan att ta handen frn ansiktet. - Nej, inte speciellt. - Nr min son och jag bodde hr var vi lyckliga. Han var tjugotv och brukade komma hem sent p kvllarna. Lycklig och utan bekymmer. Fr det mesta full, men nd. S var det under en tre, fyra r. - Vad hnde? Har han flyttat hemifrn. Och i samma stund insg jag att s var definitivt inte fallet. - Jag ser p dig att du frstr att det inte r s. Nej, han dog. Hr alldeles precis hr. Du ser lampkroken du har hngt upp din IKEA-lampa i? - Ja... - Dr dog han. Tv meter rep och en pall. Det r det enda som behvs fr att en son skall d och en faders sjl frtvina. Jag tror att det finns stunder d det enda sttet mn kan visa riktigt medknsla r att erbjuda sprit. Fljaktligen gick jag ut i kket och slog upp en stor grogg. Den typen av grogg man tar sig nr kvinnan lmnat en, man blivit avskedad frn sitt jobb eller nr man tervnder till platsen dr ens son dtt. Nr jag kom tillbaka hade han rest sig upp och hade handen p drren. Nr han hrde mig komma vnde han sig om och sg glaset i min hand. Utan ett ord tog han emot glaset och drack upp innehllet. - Finns det ngot jag kan gra fr dig? Frgade jag. - Nej. Du r en bra mnniska dock. Jag hoppas att jag inte varit till besvr. Jag mste g nu. Om du vill gra ngot fr mig s, tja var bra. Stll inte till med ngot och fortstt att vara hjlpsam. Det finns fler som jag drute. Jag nickade frstende. Han ppnade drren och gick ut. Jag satte mig ner, tagen av stunden. P hallgolvet. Dr han hittat sin son. Efter ngon timme reste jag mig upp. Plockade ner IKEA-lampan frn kroken och la den p mitt skrivbord. P den kroken skall inget mer hnga, tnkte jag. Nu, efter en vecka s har jag ndrat mig. P kroken hnger numer en ros. Jag plockar dem frska frn grannens blomldor en gng i veckan. ____________________________________________________________________________ uXu 1998 Av Joseph 1998 uXu ____________________________________________________________________________

← Svenska e-zines (1990-2008)