Digital Underground - uXu - Underground eXperts United - Intressant Svenskt Stoff #uxu-s039

### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #039 - Uppgng 80 ] _____________________________________________________________________ Uppgng 80 Under de senaste veckorna hade han inte sovit mnga timmar. Kroppen var tung och vrkte vid varje steg han tog. Klderna han hade p sig sg ut som ngot taget direkt ur en UFF-lda. Vilket de ocks var till strre delen. Att se ut som en lodis det var inte s jobbigt. Han hade vant sig vid mnniskornas undvikande blickar. Precis som man undviker att se Medusas ansikte viker blicken nstan automatiskt ifrn en uteliggare. Fr ngra r sedan hade han upptckt att folk helst undvek fysisk kontakt. Frst hade han tyckt att det var lite lustigt, han kunde g rakt genom en folksamling utan att stta i en enda mnniska. Likadant var det i butiker och p tunnelbanan. Ingen kontakt. Nstan osynlig. Det som var svrt att st ut med var snarare lukten. Han hade inget hem och i och med det inte heller ngon dusch. En och annan tvagning hanns vl med p ngon offentlig toalett. Men det var inte ofta. Allts luktade han. Mnniska. Inte heller det speciellt populrt. Nr hans son Erik hade dtt, det var snart fyra r sedan, s tappade han all lust att leva. Han gav upp och sjlen brjade frtvina. Bara ngra mnader efter sjlvmordet hade han sttt utanfr sin egen trappuppgng med en ryggsck i handen och i sllskap av tv stadiga polismn. Vrkt. Utkastad som en smutsig trasa. Ingen brydde sig. Har man inga pengar och inget jobb r man inget. Man r en ickeperson, en sdan som det r svrt att se. Nu var ven kroppen p vg att ta slut. Det var ett medvetet beslut. Han hade frskt ta livet av sig, men inte vgat fullt ut. Ngon vecka p psyket lite d och d var det enda resultatet av dessa frsk. Istllet satsade han p spriten. Ett nst intill idiotskert stt att ta livet av sig. Han drack varje dag, vecka in och vecka ut. Hrt och mycket. Ibland vaknade han mitt i natten under ngon balkong. Knappt utan att ppna gonen strckte han handen mot flaskan och drog upp den ur fickan. Ngra djupa klunkar och sedan tillbaka in i ngot halvsovande tillstnd. Kroppen tog sjlvklart mycket stryk. Det var precis vad han ville. Det var ett medvetet beslut. Klockan var ungefr sju en onsdagskvll nr han knde att det var dags. Dden kommer ofta inte som en verraskning. Svida man inte rkar ut fr en olycka s kan man knna nr man bara har ngra timmar kvar. Han knde det p sig. Ikvll br det av. Nu skulle han ntligen f komma tillbaka till Erik. Han var inte religis men tnkte att man kan ju alltid hoppas. ven om han inte skulle f trffa sin son s var det i alla fall slut med elndet. Nu stod han dr, utanfr uppgng 80. Ett tegelstenskltt hus frn sjuttiotalets brjan. Han ruskade p huvudet och plirade upp mot det fnster som vette mot grden. Just dr hade han sttt och sett hur hans son hade gtt ivg till sin frsta dag i skolan. Just dr hade han sttt och sett hur ambulansen frt ivg honom till sjukhuset. Nu ville han st dr en sista gng och knna efter. Knna efter Erik. Han klev in och brjade g uppfr trapporna till lgenheten. Han hoppades att den personen som nu bodde dr inte skulle bli alltfr rdd nr han ringde p. Han strckte p ryggen och rttade till klderna i ett tappert frsk att se lite mer proper ut. Han trampade mdosamt vidare. Det var ungefr sju vningar upp och krafterna brjade sina. Efter sex trappor orkade hans kropp inte mer. Han sjnk ihop i en vr invid ett sopnedkast. Han kmpade fr att orka resa sig upp men tappade medvetandet efter ngra sekunder. Han visste inte hur lnge han hade legat p betonggolvet, men nr han vaknade hll solen precis p att g ner. Han tittade upp och sg en lng och gnglig man i tjugors ldern som petade p honom med ena foten. Han visste inte vad han skulle sga. - Hejsan, r du hr fr att rna mig? Var det enda som kom ur honom. - Nej, det var inte min tanke riktigt. Bor du hr i huset eller r du bara hr och hlsar p? Svarade mannen. Han skrattade till. Hostan tog verhanden och han gnade ngra minuter t att terhmta sig frn hostattacken. - Jag har bott hr. Fr tjugo r sedan flyttade jag hit med min son. Vi bodde i lgenhet strax druppe. 1101 om jag inte minns fel. Vi flyttade fr ett par r sedan och nu r jag tillbaka fr att f se lgenheten en sista gng. - Jas. Jaha, vill du flja med upp och kika litegrann? Jag kan ju kanske f bjuda dig p en ring falukorv och lite kaffe? - Hemskt vnligt av dig. Jag r inte farlig om du undrar. Han reste sig upp hmtade andan mot vggen. Doften av gammal urin och sprit slog upp som en vgg frn hans klder. Han knde att han kanske borde urskta sin lukt. Det r ju trots allt inte s kul att umgs med en vandrade sopptipp. - Du fr urskta. Jag har haft det lite jobbigt. Om du tycket att jag luktar fr illa s fr du sga till s gr jag hrifrn. Mannen tycktes acceptera honom och tog honom under armen och hjlpte honom upp fr den sista trappan. Nr han kom in i lgenheten kndes det som en iskall vg hade trffat honom. Han tappade andan och tog sig fr ansiktet. - r du lycklig hr? Frgade han utan att ta handen frn ansiktet. - Nej, inte speciellt. - Nr min son och jag bodde hr var vi lyckliga. Han var tjugotv och brukade komma hem sent p kvllarna. Lycklig och utan bekymmer. Fr det mesta full, men nd. S var det under en tre, fyra r. - Vad hnde? Har han flyttat hemifrn? - Jag ser p dig att du frstr att det inte r s. Nej, han dog. Hr alldeles precis hr. Du ser lampkroken du har hngt upp din IKEA-lampa i? - Ja... - Dr dog han. Tv meter rep och en pall. Det r det enda som behvs fr att en son skall d och en faders sjl frtvina. Mannen sg att han mdde dligt och gick ut i kket. Han knde att mste komma drifrn. Han stod inte ut lngre. Nrheten till Erik blev fr stark. Han lade handen p handtaget men precis nr han var p vg ut kom mannen tillbaka, han hade en grogg stor nog att slcka en brunbjrn med sig. Han tog emot groggen och drack upp den i ett svep. - Finns det ngot jag kan gra fr dig? Frgade mannen. - Nej. Du r en bra mnniska dock. Jag hoppas att jag inte varit till besvr. Jag mste g nu. Om du vill gra ngot fr mig s, tja... var bra. Stll inte till med ngot och fortstt att vara hjlpsam. Det finns fler som jag drute. Han sg sig om en sista gng, ppnade drren och gick ut. Vl utanfr sg han en park. Det var samma park som han hade lekt med Erik i nr han varit s liten att han knappt kunde g. - Kllornas ursprung, sade han tyst fr sig sjlv. Med stort besvr gick han till den parkbnk som han hade brukat sitta p nr Erik var med. Han lade sig ner och andades ut. Nu var det mycket nra. Han kunde knna hur benen domnade bort och hjrtat slappna av. Innan han slt sina gon fr sista gngen sg han, bakom en soptunna, en leksaksbil och en repstump. S retsamt. ____________________________________________________________________________ uXu 1998 Av Joseph 1998 uXu ____________________________________________________________________________

← Svenska e-zines (1990-2008)