OBS! Denna textfil ingår i ett arkiv som är dedikerat att bevara svensk undergroundkultur, med målsättningen att vara så heltäckande som möjligt. Flashback kan inte garantera att innehållet är korrekt, användbart eller baserat på fakta, och är inte heller ansvariga för eventuella skador som uppstår från användning av informationen.
### ###
### ###
### #### ### ### ### ####
### ### ##### ### ###
### ### ### ### ###
### ### ##### ### ###
########## ### ### ##########
### ###
### ###
Underground eXperts United
Presenterar...
Intressant Svenskt Stoff
[ #050 - Sweety Boop ]
_____________________________________________________________________
Daggkpa av Sweety Boop
Jag hll upp burken mot solen och lt strlarna glittra. Jag stllde ner den
p bordet och sg p honom. Tittade lite p hans hr. Jag ville rufsa till
det. Men det hatade han, s jag lt bli.
Det var inte min frsta sommar som tonring och inte heller min sista.
Jag visste inte alls vad jag skulle sga. Jag ville aldrig sga ngot men
om jag inte sa nt s blev det s tyst.
Jag hade kt ifrn staden dr jag bodde fr att f vara med honom och han
hade kt ifrn sin fr att f vara med mig. Men nu satt vi bara hr tysta
och funderade. Jag trodde att han ignorerade mig, s det brnde till i
kroppen och jag ville bara springa drifrn, skrika och sl tills hnderna
bldde, men jag frmdde inte att gra ngot dylikt. Han slet ut mig
inifrn, kastade runt mig tills jag inte var mer n en mosig massa. Och det
gjorde ont. Det gjorde s satans ont. Han sliter hjrtat ur brstet p mig
ibland nr han r tyst, men hans ord stter alltid tillbaka det.
Jag visste kanske inte varfr, men jag var helt frstrd innan. Men det
struntade han i. Eller rttare sagt, det sket han i. Mhnda han tyckte lika
mycket om mig som jag om honom men det trodde jag inte. Eller det gjorde
jag! Det fanns stunder d jag lyckades f honom att erknna det, men de var
ack s korta. Men trots allt var det dessa sommaren var till fr. Iallafall
just d.
Det r ltt att komma ihg frsta gngen jag sg honom. Leendes t tanken
att han inte passade in slngde ngon ur sig att han var perfekt fr mig.
Jag blev ditslpad av ngra som jag nskar kalla satmaror, men det borde jag
inte eftersom de ven kan g under benmningen vninnor, s satte jag mig
p grset intill grusgngen. Jag lekte med stenar som en liten flicka;
kanske var det det som fngade hans intresse, kanske var det urringningen
och behn med glasdiamanter. Den var inhandlad av mig bara ngra dagar
tidigare, fr semesterliga kvllsnjen. Den kndes fortfarande ganska kul.
Jag ville inte alls, var inte p humr och s verkade han s konstig. Han
satt och lste en serietidning. Han log ibland s den mste ha varit rolig.
Gotlandssommar, jag sger bara det. Man kunde lika grna ha simmat ver
stersjn till alkoholisterna i Danmark.
Jag suckade. Han tittade omvxlande p mig, omvxlande p tidningen. En
omedveten kamp mellan mannen och pojken mnne. Nu frtljer ju historien
redan vem som vann striden s det behver jag knappast g in p. Tyvrr fr
man vl sga r det ju s att desto tidigare mannen vinner i ett sdant
lge, ju strre r risken att pojken kommer tillbaka. Kanske var det d bra
att jag fick sitta dr en stund och knna mig som ett objekt.
Han frgade till slut "vad vackra damen hade fr sig dr p marken". Nr
jag hrt honom tala ville jag bara sga "vntar p att du ska lgga dig hr
bredvid mig", men det gjorde jag s klart inte. Han talade p klingade
vrmlndska och med ett snett leende som fick mig att smlta. Jag log. Han
log. Men de som log allra mest var satmarorna. Han mste ha injicerat ett
gift i mig, fr han tog mig till Visby. Men vi gjorde inte s mycket. Inte
det som man skulle kunna tro iallafall.
Vi satt p ett kaf och drack kaffe med franska namn och jag fick reda p
att han hette Torsten, "men det spelar vl fr fan ingen roll" kommer jag
ihg att jag tnkte d. Han kom frn Arvika och spenderade sommaren hos sin
mormor hr p Gotland och knde inte nn. Jag, mitt pucko, sa att jag var
hr med mina kompisar - ja jag kom ihg att inte kalla dem satmaror - fr
att en av dem hade bestmt sig fr att trotsa sina frldrar som var mer
pingstvnner n verklighetsvnner och knulla musen av sig i sommar. D
skrattade han och jag studerade hans tnder. De var lite krokiga men de
vgdes upp av vackra lppar vilka jag bara ville bja mig fram och kyssa.
Jag ville leta med min tunga, frbi tandraden, och mta en annan tunga och
leka med den. Leka tills hnderna brjade sin jakt. Jag log t tanken och
frskte se ut genom fnstret, all rk till trots.
Han hade en skjorta p sig, en sdan som man ser i amerikanska
bowlingfilmer s jag kom att frga om han jobbade ngonstans. Han svarade
att det gjorde han visst, i en simhall. Nr han sa det kunde jag inte lta
bli att garva - vem fan simmar i en simhall nr man r p Gotland,
jordgubbarna serveras och det r 27 grader i skuggan? Han tittade p mig som
om jag inte var riktigt klok. Det gjorde han nog bde rtt och riktigt i,
fr klok har jag aldrig varit, men det verkade inte som om han direkt brydde
sig.
En stund senare tittade han upp. Och s frgade han mig, bara s dr, om
jag ocks hade planerat att f musen avknullad i sommar. Jag satte den sista
slurken av min caf au lait i halsen, eller kaffe latte som man mste sga
fr att man r s jvla trendig nr man kommer frn en "storstad" som
Stockholm och vill komma upp sig i graderna som dessa wanna-be
poetservitrer. Jag blev frnrmad och rodnade. I stundens laddning tog jag
min grna kofta som jag hngt ver stolen bredvid, reste mig och gick. Jag
vet att han hann se mina trosor; klnningen var alldeles fr kort och benen
kndes nakna, men det r s det ska vara brukade den vrsta satmaran sga.
Jag klampade ut frn kafet. Det r inte ltt att g snyggt nr man bara
vill ut drifrn. Nr jag sedan stod p gatan s blev jag arg. Jag skulle
sagt ja! Jag ville ju fan inget hellre n att han skulle stta p mig.
Knappast kunde jag vl nu g in dit igen och sga "snlla Torsten, ta mig
tills jag skriker?". S jag brjade g. Jag hade ingen aning om vart man
skulle g fr att komma tillbaka s jag valde att g snett t hger.
Jag stod och tittade i ett skyltfnster nr jag hrde honom ropa. Han sprang
frn andra nden av gatan och sa flmtande att jag aldrig sagt mitt namn.
Det var vl i och fr sig sant, men det var vl fr sent att bry sig om det
nu? Jag hade inte fr avsikt att sga upp min brstkorg och ge honom mitt
hjrta, men nu blev det s i vilket fall.
Jag tnkte be om urskt fr att jag gick, men flt istllet ivg till vad
han hade sagt. Hur i helvete kunde man frga ngon ngot sdant? Men han
bara log mot mig, la sin hand p min rygg och tryckte sig till mig. Det fll
sig nu istllet s att det var han som bad om urskt. Sen gav han mig en
puss p pannan. Jag mste erknna att jag kunde ha sugit av honom just d,
men jag hejdade impulsen. Det tackar man gudarna fr nu i efterhand. Jag bad
honom ta mig tillbaka, fast ordet "tillbaka" passade inte riktigt in. Det
hade brjat stngas, s klockan hade vl dragit sig mot 18:00.
Vi tog en buss och konversationen var livlig. Jag brjade lska de dr
lpparna. Leendet som de bildade fick det att vattnas i mig.
Det var definitivt kvll nr vi kom tillbaka till campingen och det var
slckt i mitt tlt. En satmara satt vid elden. Hon sa att det var bttre
att jag satt dr med henne n att jag vckte de andra. Jag knde en hand
glida ner lngs ryggen, men lngre denna gng, ner till min bak. Ett mjukt
klm och mitt beslut var fattat. "Jag sover hos Torsten d" sa jag och alla
tre verkade lika frvnade ver vad jag sagt.
Vl hos honom fll jag i nn slags trans la Frida eller Mitt Livs Novell.
Han la koftan p bordet och satte mig bredvid, kysste min kind och ner
lngs halsen. Sen kom kyssen som jag fantiserat om p kafet. Hans lppar
var mjukare n jag trott och tungan ngot mer alert. Klnningen var borta
med ett zip frn blixtlset. Nr han tog av mig behn styvnade brstvrtorna
av att blottas fr luften, och han fljde deras exempel.
Jag hade aldrig trott, innan den dagen, att jag skulle gra det jag
gjorde nu, det heliga med ngon som inte ens visste mitt namn! Men knslan
helgar handlingen.
Jag somnade alldeles fr fort, jag ville ju ha mer! Han var nog tacksam
fr mitt insomnade skulle jag tro.
Natten gled d sakta frbi och nr jag slog upp mina gon stod frukosten
klar p sngkanten. Han kysste mig p pannan, som p gatan dagen innan, och
sa "vakna nu min daggkpa". Syftningen var roande och jag tuggade p mitt
rostade brd med ett flin p lpparna. Han bad om urskt fr att det inte
fanns ngot kaffe men jag trstade honom med att jag hellre drack te om
morgnarna. Han bad mig att kl p mig innan jag gick p toa. Jag tyckte det
var lustigt men gjorde som han bad. Nr jag kom ut i kket frstod jag
varfr d jag sg en ldre kvinna och tv barn vid kksbordet. De
presenterades som mormodern och kusiner. Min kofta lg p en stol och de
log mot mig.
"Vem m du vara d, unga frken?" undrade kvinnan, och med all rtt.
"Elvira" sa jag och rckte fram handen.
Jag stannade kvar nr satmarorna kte tillbaka. Det finns inte mycket att
gra i ett frkristnat Jnkping.
Numera r jag van vid att han r tyst ibland. Jag tror att det r fr att
han tnker. P vad har jag ingen aning om men det gr detsamma.
S fll det sig.
____________________________________________________________________________
uXu 1999 Av Sweety Boop 1999 uXu
____________________________________________________________________________