OBS! Denna textfil ingår i ett arkiv som är dedikerat att bevara svensk undergroundkultur, med målsättningen att vara så heltäckande som möjligt. Flashback kan inte garantera att innehållet är korrekt, användbart eller baserat på fakta, och är inte heller ansvariga för eventuella skador som uppstår från användning av informationen.
### ###
### ###
### #### ### ### ### ####
### ### ##### ### ###
### ### ### ### ###
### ### ##### ### ###
########## ### ### ##########
### ###
### ###
Underground eXperts United
Presenterar...
Intressant Svenskt Stoff
[ #053 - Vad hnde med 'Vgen ut'? ]
_____________________________________________________________________
VAD HNDE MED 'VGEN UT'?
av THE GNN/DCS/uXu
Minns ni "Vgen ut"?
Nej, det gr ni knappast. Och gr ni det har ni garanterat missfrsttt
frgan; jag menar inte filmen med samma namn, utan en textfil som jag skrev
fr tta r sedan. Det var tnkt att bli en bok, men jag gav upp i frtid
efter ungefr 125kb eftersom jag tappade inspirationen. Det ofrdiga verket
publicerades s smningom av uXu 1994 (UXU-S011.TXT), och sedan dess har
jag inte gnat det mnga tankar.
Tills fr ngot r sedan, d jag av ngon anledning plockade upp
manuskriptet ur den elektroniska byrldan och gnade igenom det. Det var
en ganska mrklig upplevelse att lsa en halv bok man skrivit nr man var
sjutton r gammal, det vill jag lova. Lustigt nog tyckte jag att den inte
alls var s dum. S jag beslutade mig fr att ge projektet en chans till.
Manuskriptet var ganska uselt skrivet, sprkligt sett, s jag tog mig ett
par mnader och skrev om alltihop. Sedan frskte jag mig p att frfatta
fortsttningen. Det gick ovntat bra. I mitten av sommaren detta r (1999)
var boken frdig. Omkring 300 kb lng, och med en ny titel.
Jag vntar just nu med spnning p att en lejd illustratr ska skapa ett
dussin bilder till manuskriptet. Det lr drja ett bra tag innan de blir
frdiga. Sedan - var, nr och hur manuskriptet blir publicerat nsta gng
vet jag nnu inte. Men oroa er inte. Ni blir de frsta som fr veta det nr
den dagen vl kommer.
Tills dess, varfr inte ett lsryckt kapitel?
---------------------------------------
Utdrag ur "MegaStockholms sista dagar":
---------------------------------------
... kontoret i Kommunens palats hade frvandlats till ngot som liknade en
butik fr frsljning och reparation av teveapparater, tyckte Elmer.
Mrkliga tekniska produkter hade anlnt med varubud dagen lng frn
MegaStockholm och de sex lydstderna. Mn av f ord hade knkat och slpat
apparaterna in p kontoret under Elmers ledning. Det var i de gonblicken,
nr han faktiskt fick _sga till_ om vad folk skulle gra, som han kort
lskade sitt nya arbete. Mnnen hade grymtat och gjort som han sagt,
T-Moment Analysier till vnster, Cred-a-calcen 7.0 till hger, C-Cortex
Extracter ovanp Izon, Hertz-compilern vid drren, och s vidare tills
rummet fyllts med nrmare bestmt sjutton olika apparater.
Elmer hade sjlvbedragit sig till den falska tron att det faktiskt var
han som fattade besluten och gav order om hur saker och ting skulle ligga
till; det fick honom att m lite bttre. Men egentligen var det
naturligtvis Kray som stod bakom allting, in i minsta detalj.
Nr kvllen fll valsade Elmer planlst omkring p kontoret och
underskte apparaterna. Han hade inte den minsta aning om vad de gjorde.
Men han ltsades att han visste. Han ponerade, "hr r en maskin som gr
kakor till frukost, trevligt", "och hr r en apparat fr att trimma skgg
och massera ftter, trevligt". Han sade naturligtvis ingenting om sina
sjlvterapeutiska lgner till Kray. Kray skulle bara ha klmt fram en
elektronisk suck genom sina hgtalare och bett honom att komma ner p
marken igen. Och det hade Elmer verkligen ingen lust med.
Kray hade tillbringat dagen under ett skynke fr att inte bli upptckt.
Argumentet: "Jag r den mest avancerade datorn ngonsin tillverkad! Om
ngon av de dr springpojkarna fr syn p mig kommer de att gra vad som
helst fr att frska stjla mig, och sdana saker har vi verkligen inte
tid med!"
Elmer lutade sig ver en cylinderformad tingest som klmde ur sig ett
blippande lte. Ovanp den fanns en liten manverskrm. Han frde
frsiktigt fram fingret mot en slumpmssigt utvald knapp, men blev i sista
sekunden hindrad av Krays domderande rst.
"Nej, Elmer. Bara titta, inte rra! Du har ingen aning om hur den
fungerar! S lt bli! Jag vet hur de fungerar, br jag tillgga (trots att
det givetvis r verfldigt), och jag ska instruera dig i deras
anvndningsomrden. Men frst har du ytterligare ett litet uppdrag att ta
uti med. Nej, inte telefonen denna gng. Du ska springa ut och handla en
borrmaskin. Det finns en kvllsppen jrnaffr runt hrnet. Ta taxihissen.
S, s, rappa p."
Elmer tog p sig hatten och slpade sig ut ur kontoret. Taxihissen tog
honom ett kvarter bort. Drrarna ppnades och han tittade ut i en lng
korridor med drrar och skyltfnster till olika butiker utplacerade lngs
vggarna. Jrnaffren lg strax till vnster. Han skred vrdigt in. En
robotfrsljare p hjul gled omedelbart fram ur en lucka i vggen och
undrade vad den kunde st till tjnst med. Elmer svarade inte, utan
trippade med nsan i vdret vidare in i butiken, som om det vore en
sjlvklarhet vad han ville.
Nr ingen reagerade, varken frsljningsroboten eller ngon av de f
kunder som beskte butiken undrade Elmer om han var osynlig.
Han harklade sig och hjde rsten.
"Vi r Elmer Van Thoorn", faststllde han hgtidligt.
Ngra kunder tittade sltt till p honom men tergick snart till sina
bestyr med att finna rtt mtt p skruvar och spikar. Ngra av dem skakade
till och med p huvudet.
Vad r det hr fr trams? tnkte Elmer. Ingen som helst vrdnad infr
regeringen!
"Vi nskar en borrmaskin", sade han nasalt och rrde handen i en
speciell cirkelrrelse som han sett att verklassen ofta gjorde av ngon
anledning.
Frsljarroboten stack blixtsnabbt ivg bland hyllorna och tervnde
lika fort med en illustrerad kartong i gripklorna.
"Detta r vr finaste! Mycket billig!"
"Billig?!" ropade Elmer. "Vi struntar vl i vad den kostar!"
Han ryckte t sig kartongen och marscherade ut genom drren tillsammans
med hgljudda klagoml rrande pbelns brist p hgaktning. Han kom en
meter ut i korridoren, sedan fll en jrnbur ner frn taket och fngslade
honom. Elmer brakade rakt in i jrngallret och vrickade nsan.
Frsljarroboten rullade ut i korridoren och kraxade ngonting om att stld
var ett allvarligt brott.
Elmer kokade av ilska och skakade gallret.
"Begriper du inte vem vi r din lilla kiselfjant!? Vi r Elmer Van
Thoorn!"
Namnet sade inte roboten ngonting. Inte heller sade det butikens gare
ngonting, som pekade p Elmer och kallade honom kriminell. Inte heller
polisrobotarna som anlnde ngra minuter senare ngot till vers fr
namnet. Polisen portabla klagare trumfade den portabla frsvararen och
vertygade deb portabla juryn om att Elmer var skyldig till snatteri, och
den portabla domaren dmde till bter. Elmer tjatade om sin storhet, men
var tvungen att ge upp och ta emot bteslappen. Gallret reste sig och Elmer
frdes in i hissen av polisen, med en frmaning att aldrig mer stta sin
fot i affren.
"Det tog d en sagolik tid", sade Kray.
Elmer smllde ner kartongen p Krays hlje.
"Jag blev behandlad utan respekt!"
Elmer hade tnkt klaga lnge och vl, i tron att Kray skulle vara
intresserad och sedan omedelbart vidta tgrder fr att gottgra honom fr
hans umbranden. S blev det inte. Kray brjade istllet utstta
instruktioner om hur Elmer skulle koppla ihop apparaterna, konfigurera och
kalibrera, testa och kontrollera. Elmer utfrde sysslorna utan strre
entusiasm, och nr natten fallit var allt klart. Rummet var en blippande,
blinkande och brusande maskinpark. Apparaterna verkade med varandra i en
digital symbios, de utbt och analyserade olika data. Vad fr sorts data
hade Elmer ingen aning om.
En tjock svart kabel rullade pltsligt fram frn Krays undersida. Elmer
betraktade den likgiltigt.
"Koppla in mig p kraftntet!"
Elmer gjorde s, utan kommentarer. Sedan rullade ytterligare en kabel
fram frn Krays undersida. Den var betydligt mindre n den frsta.
"Och nu: den frsta fussionen!" sade Kray. "Kabeln ska kopplas in i
kontakten till den gulliga gula maskinen med de lustiga lamporna
ovanfr..."
"Jag vet att den heter Interphas! Jag r inget barn!"
"... som sagt, den gula maskinen. Stt igng!"
Och som s mnga gnger tidigare gjorde Elmer som han blivit tillsagd.
Han slet t sig kabeln frn golvet och tryckte in den i den sagda
kontakten. Inget hrdes, inget speciellt mrktes. Men Kray var nu ett med
hela maskinparken, med tillgng till alla analyser som nu kunde frndras
och manipuleras efter behov. Kray knde till alla mjligheter och
begrnsningar. Alla korrigeringar och finputsningar infr den kommande
operationen genomfrdes under lika lng tid som det tog fr Elmer att fr
femte gngen sucka surt ett par gnger ver sttet han blev behandlad p i
jrnaffren.
"Raskt vidare till nsta del! Borren! Koppla in den!"
Elmer packade upp borrmaskinen och stod sedan som ett
fn och sg sig omkring bland apparaterna. I vilken av dem skulle han
koppla in den? Han kunde naturligtvis frga Kray, men det ville han inte.
Han ville kunna sjlv.
Krays tlamod strckte sig till tio sekunder.
"Sladden till borren kopplar du in i..."
"Jag vet! Jag vet!"
"... elkontakten vid skrivbordet. Du kan koppla ur bordslampan. Det
finns nd tillrckligt med ljus hr."
"Jag var just p vg!" ljg Elmer.
Elmer kramade avtryckaren p borren och den ven till med ett isande
ljud.
"Jaha, och vad ska jag borra i d?" frgade Elmer med ett obstinat
tonfall.
"Tinningen."
____________________________________________________________________________
uXu 1999 Av The GNN 1999 uXu
____________________________________________________________________________