Digital Underground - uXu - Underground eXperts United - Intressant Svenskt Stoff #uxu-s054

### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #054 - Kort om Kants moralfilosofi ] _____________________________________________________________________ Kort om Kants moralfilosofi av Speed Devil Show Detta r en sammanfattning av Kants moralfilosofi. Den duger inte som grund till ngon genomgripande analys, eftersom den enbart ytligt redogr fr mnet, men kan med frdel stjlas, kopieras och lmnas in i eget namn om nu du inte orkar skriva allt detta sjlv. Enligt Kant skulle du d visserligen handla omoraliskt, eftersom ditt motiv r att dupera folk. Och vill du veta varfr han anser detta s r det bara att lsa vidare... Fr den akademiska moralfilosofin har Immanuel Kants "Grundlggning av sedernas metafysik" haft stor betydelse.(1) ven om de konkreta svar Kant gav i mnet successivt har bleknat, r hans ambition och metod fortfarande aktuell. Kant ville n den solida och sanna moraliska kunskapen, den som r befriad frn tvetydigheter och inte gr att ifrgastta. Men perioden av sjuttonhundratalets filosofi som Kant levde och verkade i prglades i allmnhet av skepticism. Man ifrgasatte huruvida det var mjligt att finna ngon sker kunskap vad gllde moralen, och svarade som oftast att det inte frefll mjligt. Kant menade att skepticisterna hade fel, men inte fr att de inte letat tillrckligt efter kunskapen, utan av anledningen att de letade dr den nd inte gick att finna. Deras pessimistiska instllning var ett resultat av vad Kant ansg var tidigare misslyckanden i filosofihistorien. ldre filosofer hade frskt grunda moralen i spekulationer omkring antingen ngon transcedent ordning som mnniskan med sin begrnsade kunskapsfrmga nd inte kan n fram till - eller genom att observera och analysera empiriska freteelser, vilket var lika frkastligt d mnniskorna ytligt sett upplever vrlden s frdomsfullt annorlunda frn person till person att ingen gemensam nmnare ngonsin kan uppst. Den skra kunskapen om moralens vsen var att finna i mnniskan sjlvt, i det som Kant ansg frenade oss alla oavsett hur olika vi annars r: vr frmga till objektiv rationalitet, som vi kanske inte alltid anvnder oss av, men i alla fall _kan_ bruka; vrt rena frnuft, det som r befriat frn subjektiva nskeml och frdomar. Att finna och bringa ordning i den kunskapen var inte bara mjligt, utan ven hgst ndvndig. Fr utan den frblir allt prat om moral inget annat n ett lsryckt hopkok av diverse ogrundade sikter som aldrig kan ge ngra definitiva svar. nskar vi verkligen veta vad vi br gra r det av strsta vikt att vi kommer bort ifrn alla frfelade spekulationer.(2) "Grundlggning..." vill stta moralen p en sker grund. Sprsmlet r dock rent teoretiskt, utan ngra strre frsk till mer omfattande substantiella frgor och svar.(3) Boken r uppdelad i tre delar, dr respektive avsnitt analyserar och argumenterar ett specifikt omrde. Delarna r relativt oberoende av varandra, men bygger tillsammans upp helheten av Kants teori. Den frsta delen handlar om _vrde_, vad det egentligen r vi prisar nr vi i vardagslag sger att en handling r moralisk. Utifrn detta formulerar Kant en moralisk lag, men hvdar i andra delen att det inte r skert att vi ngonsin har fljt den. Dremot menar han att vi i egenskap av _rationella_ varelser br flja den lagen. Tredje delen vill visa att vr den moraliska lagen och vr rationalitet intimt hnger samman med huruvida vi har en _fri vilja_ eller inte. * Frsta delen: vrde Kant inleder underskningen av moralens vsen med frgan vad som r "obetingat gott" - det vill sga gott i kraft av sig sjlvt allena. Underskningen tar i enlighet med Kants metod sin plats i frnuftet; vi kan, genom att vi r rationella varelser, komma fram till svaret genom en noggrann objektiv analys av vra vardagsfrestllningar p omrdet. r det kanske - som mnniskor i allmnhet ofta lite fr hastigt svarar nr frgan kommer p tal - hlsa, rikedom, vnskap, kunskap, eller liknande? Nej, menar Kant; dessa ting kan mycket vl missbrukas fr onda syften. Den rike kan spendera sina pengar p vapen i syfte att demolera vrlden, den hlsosamme kan utnyttja sin styrka till slagsml, kunskap kan producera effektiva tortyrmetoder, och s vidare. Dessa ting r uppenbarligen betingat goda, de blir frst goda nr de frs fram till tillgg till ngot annat. Moraliskt goda freteelser och handlingar har ett visst vrde, de genomsyras av det obetingat goda. Om detta nu inte r exempelvis rikedom i sig sjlvt, r det _effekterna_ av rikedomen som r detta goda? Blir rikedom gott nr det leder till de bsta konsekvenserna fr vrlden? ven hr blir svaret negativt. Fr vi klandrar inte den rike som av misstag spenderar sina pengar p ngot denne tror r ett gott ndaml, men sedan visar sig vara frkastligt. Vi anser fortfarande att handlingen genomsyrades av det obetingat goda, ven om den ledde till katastrofala konsekvenser. Samma sak gller omvnt: vi prisar inte den som med ont uppst frskte f till stnd dliga konsekvenser, men av misstag eller okunskap rkade framkalla goda sdana.(4) Det obetingat goda ligger istllet just i uppstet. Det vi prisar r _motivet_ bakom handlingen eller freteelsen - att den r utfrd i enlighet med "en god vilja", att aktren medvetet vill gra gott.(5) Men de genuint moraliska handlingarna mste dock vara baserade p motivet att vilja gra gott i ett visst syfte. Vilka syften som helst - viljans godhet riktad hursomhelst mot vad som helst - duger inte. En affrsman som avhller sig frn att lura sina kunder enbart i syfte att upprtthlla sitt rykte rknar Kant inte som moralisk. Hans vilja r god, men bara vad ankommer honom sjlv, och det rcker inte. Men ven den som handlar med hela mnsklighetens vl och ve i tanke behver inte ndvndigtvis vara moralisk. En person som hjlper folk fr att han knner fr det kan mycket vl - nr handlingen utfrs - ha en genuin altruistisk nskan att gra gott, men _baserar_ detta p blott en knsla att gra s. Detta duger inte heller, anser Kant, eftersom denna person skulle inte gra denna handling om inte knslan fanns.(6) Handlingen r mjligtvis prisvrd, men inte mer. Den saknar grundmurad frankring i det genuint moraliska. Det genuint moraliska r inte att bara knna fr att handla moraliskt, utan att vilja det, att anse det vara sin "plikt". Frst d fr handlingen moraliskt vrde.(7) Huruvida en handling var utfrd utifrn plikt eller inte kan vi finna ut genom att underska vilken "medveten avsikt" som frelg handlingen, dess "maxim".(8) En handling kan utfras av mnga olika avsikter. Jag kan hjlpa fattiga fr att det roar mig. Du kan gra det fr att du vill gra vad du anser r rtt. Vi _gr_ bda samma sak - vra handlingar fr samma effekter - men _utifrn_ radikalt olika stndpunkter. Vem av oss handlar moraliskt? Det r inte jag, utan du. Vi finner att ett moraliskt vrde freligger nr du handlar, men inte nr jag gr det. Detta kommer vi inte fram till genom ngon slags moralisk intuition, utan genom frnuftigt vervgande. Det rena frnuftet pbjuder oss som bekant att resonera objektivt och universiellt, och genom detta finner vi att din avsikt var korrekt eftersom den ligger i linje med detta allmnomspnnande resonemang; din avsikt kan upphjas till en allmn lag, som gller fr alla, alltid. Sledes, handlingar fr moraliskt vrde nr de utfrs utifrn pliktskyldig respekt infr en allmn lag.(9) Att handla utifrn "respekt" r att inse lagens gllande rtt och drigenom flja den, inte flja den blott drfr att man lsryckt "knner fr det". Morallagen blir slunda att man ska "enbart handla i enlighet med de maximer som kan upphjas till universell lag."(10) Denna lag r strikt formell, den meddelar bara hur viljans form mste vara beskaffad fr att vara genuint god. * Andra delen: rationalitet ven om vi nu funnit och r verens om vad vi anser krvs fr att en handling ska vara moraliskt - att den r utfrd med pliktskyldig respekt utifrn den moraliska lagen - innebr detta inte att folk i allmnhet handlar p s stt. Kanske har ingen ngonsin gjort det.(11) Vad vrt rena frnuft vid en nrmare underskning krver behver inte automatiskt motivera oss att handla drefter. S, ven om vi accepterar morallagen, varfr skulle vi flja den? Kant vill visa att det r rationellt att gra s; att acceptera men inte flja morallagen r irrationellt. Allting i naturen fljer lagar. Objekt, ting, fljer utan reflektion de naturlagar som gller. S ven mnniskor. Men mnniskor r mer n blott ting - de r ven reflekterande subjekt, som utver de omedgrliga naturlagarna ven har mjlighet att flja _representationer_ av lagar. Mnniskan kan med frnuftet reflektera ver vad som ses som en lag, och sedan vlja att flja den eller inte. Mnniskans frnuft genom detta ett "praktiskt" sdant, som har mjlighet att stlla sig grundfrgan: "vad br gras?"(12) Lagar fr frnuftet som talar om vad vi br gra r "imperativ", hypotetiska eller kategoriska. Hypotetiska pekar ut vgen fr att uppn vissa specifika ml. Vill jag bli stark, br jag trna. Vill jag bli mtt, br jag ta. Jag r naturligtvis fri att gra hur jag vill, men vill jag uppn ett ml och samtidigt undviker att flja det fr situationen lmpliga hypotetiska imperativet handlar jag uppenbarligen irrationellt. Vill jag uppn ett ml vill jag ocks vgen dit. I ett mer omfattande perspektiv leder hypotetiska imperativ till en ondlig regress. Vi kan hela tiden frga oss varfr vi ska gra det ena eller det andra. Varfr trna? Fr att bli stark. Varfr bli stark? Fr att... och s vidare. Ngon gng mste vi komma till en punkt dr vi hittar ett pbud som inte hnvisar till ngot ytterligare: ett kategoriskt imperativ. Kategoriska imperativ handlar inte om medel till ml, utan sger bara vad vi br gra, punkt slut. Morallagen r det enda kategoriska imperativ som finns. Ur detta imperativ kan alla moraliska plikter hrledas. Och Kant vill som sagt visa att vi reflekterar ver och medvetet vljer att flja detta imperativ i den mn vi r rationella.(13) Men morallagen i den frsta formuleringen sade att enbart handla i enlighet med de maximer som kan upphjas till universell lag. Detta frefaller en smula innehllslst. Men Kant menar att morallagen mycket vl kan anvndas till att utesluta vissa handlingar och pvisa dem irrationella. Tekniken r helt enkelt att frestlla sig hur vrlden skulle vara beskaffad om vissa maximer universialiserades.(14) Vissa utesluts d p en gng. Kant ger som exempel sjlvmord, falska frespeglingar vid ln av pengar, bortse ifrn sina talanger och girighet. Exempelvis, lnar jag pengar av dig och lovar att lmna tillbaka dem, vl medveten om att jag inte kan det, r min maxim: "lna alltid pengar av folk ven om du inte kan betala tillbaka dem". Kan jag rationellt vilja att den maximen upphjs till allmn lag, att mnniskor alltid lnar pengar av varandra ven om de aldrig kan betala tillbaka? Det vore irrationellt, sger Kant, eftersom det leder till "motsgelser". Vad Kant menar med detta r mycket otydligt. Intuitivt kan man kanske tycka att det ligger ngot i det hela, ungefr som man ibland utan analys accepterar argumentet "tnk om alla gjorde p det viset?" som slagkraftigt. Kant ger sjlv inget uppenbart svar.(15) Men han sger att ven om det - fr mnniskan - inte r omjligt att leva med sdana motsgelser, s kan inte frnuftet rationellt _vilja_ att sdana uppstr; fr _det vore fr frnuftet att motsga sig sjlvt_.(16) Kant vill att vi ser p morallagen som bunden till frnuftet liksom naturlagarna r bundna till tingen. Naturlagarna gr inte att bryta, tingen kan inte "motsga" dem. Mnniskan kan ven uppfatta representationen av lagar, och kan frvisso vlja att bryta mot dem, men br inte det. Kants andra formulering av morallagen, det kategoriska imperativet, blir drmed: "handla som om din handlings maxim genom din vilja skulle vara en naturlag."(17) Men om nu universialiserandet av vissa maximer skulle leda till sdana besvrande motsgelser, uppkommer tmligen naturligt frgan varfr man skulle vilja universialisera dem verhuvudtaget? Vi har inte s mycket annat att vlja p. Vrt rena frnuft ledde oss till det kategoriska imperativet, den objektiva universella lagen fr moralen som gller fr alla, alltid. Vi r drmed objektivt bundna av morallagen, oavsett vad vi som operfekta mnniskor tillflligt anser gller fr stunden. Mlet fr det kategoriska imperativet r i enlighet med sin universialitet alla varelser med frmga till rationalitet, vilket inkluderar hela mnskligheten. Denna humana mnniskosyn fr stora direkt sociala implikationer; ingen br p ngot vis offras fr andra. Alla mnniskor har ett individuellt vrde som r lika stort som alla andras. Utifrn detta hrleder Kant ytterligare en formulering av det kategoriska imperativet: "anvnd mnskligheten, vare sig det gller dig sjlv eller andra, alltid som ml i sig, ej blott som medel."(18) Idealsamhllet, dr alla behandlar varandra och sig sjlva som ml i sig och ej blott som medel, kallar Kant "ndamlens rike".(19) I detta rike handlar alla s som om de vore lagstiftare utifrn sina maximer och samtidigt laglydiga under dem. ndamlens rike r givetvis en utopi, men en som vi i vra handlingar br strva efter att frverkliga. * Tredje delen: fria viljan Fr att handla moraliskt krvdes det att vi faktiskt _vljer_ att flja morallagen, det kategoriska imperativet. Men vore vi strikt determinerade i vra handlingar - antingen genom att vi vore slavar under naturlagarna eller fr all del vra begr - skulle vi inte kunna gra det valet, och skulle d inte ha ngon mjlighet att vara moraliska. Fr att Kants moralsyn ska g ihop mste han sledes slutligen visa att vi har en fri vilja. Frgan om vi har en fri vilja eller inte r ett klassiskt och evigt filosofiskt problem. Ingen har ngonsin i egentlig mening faktiskt lst problemet tillfredsstllande, och Kant gr inte heller ngra sdana ansprk. Han njer sig med att frska besvara frgan om vi har goda grunder till _frestllningen_ att vi har en fri vilja. Fr oavsett vilka benhrda teoretiska argument vi fr fram mot viljans frihet s r det svrt, fr att inte sga omjligt, att praktiskt frestlla sig sjlv som utan fria val. Ord kommer inte av sig sjlva ur vra munnar, vra ben promenerar inte ivg med oss t hll vi egentligen inte vill, jag knner det inte nu som om att jag inte har bestmt mig fr att skriva just den hr meningen, och s vidare. S lngt verkar vi ha goda grunder till att tro att vi r fria i vra val. Sedan kan man naturligtvis komplicera frgorna ytterligare, men det anser Kant inte behvs. Nr vi frsker handla rationellt s gr vi trots allt detta utifrn den konceptuella frutsttningen att vi r fria; vi tycker oss vlja att gra det ena eller det andra. Det rcker fr att kunna hvda att det kategoriska imperativet br vljas. Om det sedan p ett eller annat stt skulle visa sig att vi egentligen inte hade ngon fri vilja, s spelar det ingen roll i valsituationen, _nu_.(20) --- (1) Publicerad 1785 (Grundlegung zur Metaphysik der Sitten). Kant levde 1724-1804. (2) Ibid. 4:390; 4:410-411. (3) Dessa sparade Kant till en uppfljande bok, "Sedernas metafysik" (Metaphysik der Sitten), publicerad 1797. (4) Grundlggning... 4:394. (5) Ibid. 4:393-394. Kants inriktning p motiv klassificerar honom "dentolog", och stter honom i kontrast mot en "teleolog", som intresserar sig fr effekterna. ven om man s lngt tycker att Kant kanske har en pong i sin analys behver man inte helt och fullt anse att detta verkligen r det hela mnskligheten anser. Kant talar i termer av att bertta fr "oss" vad "vi" "faktiskt" anser r moraliskt gott, men r det verkligen s? Tyvrr fr man nog konstatera att det inte behver vara p det viset; Kants analys r inte s befriad frn subjektivitet som han nskade ge sken av. Kant var en djupt troende pietistisk protestant, och inom den religisa skolan hrskar just uppfattningen om att det r den goda viljan som rknas, inte effekterna av handlingarna; fr effekter r ingenting mnskligheten egentligen kan rda ver. Vi hamnar ju i paradiset ven om vi smller av en atombomb, bara vi gjorde det med goda avsikter. S mycket fr Kants generalisering. Men detta fr vi bortse ifrn just nu. (6) Kant ingr i en dualistisk tradition som uppfattar mnniskan som en varelse bestende av dels ett frnuft med mjligheter att uppfatta och rationellt skapa objektiva ordningar, dels begr som r strikt subjektiva med inriktning p individens egna nskningar. (7) Ibid. 4:397. (8) Ibid. 4:400. (9) Ibid. 4:400-401. (10) Ibid. 4:402. (11) Ibid. 4:406-408. (12) Ibid. 4:412. (13) Vore vi rakt igenom rationella (utan begr och frdomar) skulle det kategoriska imperativet inte behva vara ett imperativ, utan en ren sjlvklarhet. (14) Notera att Kant inte menar hur vrlden skulle _bli_, utan hur den skulle _vara_ beskaffad. Kant frsker s lngt det gr att undvika att analysera problematiken i termer av konsekvenser. (15) Enligt Christine M. Koorsgard r detta ett problem som Kantforskare n idag brottas med. Hon ger tre frslag p vad Kant kan tyckas mena med "motsgelse". Det kan antingen rra sig om en "logisk" motsgelse: lnar vi pengar under falska frespeglingar upphr sjlva praktiken med ln, vilket skulle gra maximen obegriplig. Det kan ven rra sig om en "teleologisk" motsgelse: maximen gr emot sjlva "meningen" med att lna pengar. Eller det kan rra sig om en "praktisk" motsgelse: maximen skulle inte uppn sitt eget formulerade ml nr den universialiserades. (Introduktionen till "Grundwork of the Metaphysics of Morals", Cambridge: Cambridge University Press (1998): xix-xx.) (16) Grundlggning... 4:424 (17) Ibid. 4:421-422. (18) Ibid. 4:431. (19) Ibid. 4:433. (20) nskar man ett lngre svar fr man underska Kants teori om kunskap (vilken redogrs fr i "Kritik av det rena frnuftet" (Kritik der reinen Vernunft), 1781.) Den r dessvrre mycket komplex och egentligen omjlig att gra rtt fr p mindre yta n han sjlv tar upp i sina verk p mnet. Men det kan vara vrt att gra ett frsk. Smrtsamt kortfattat kan man sga att Kant anser det finns tv stt att uppfatta vrlden: Dels som den r `i sig sjlv', vilket Kant kallar den "noumenala" vrlden. Som vrlden r i sig sjlv kan vi inte ha ngon kunskap (den r "transcendent"), fr den mnskliga kunskapen uppstr inte genom att den naket skdar tingen i sig sjlva. Den mnskliga kunskapen uppstr genom att vi tar in sinnesintryck, filtrerar dessa intryck genom vissa a priori begrepp ("kategorier", det "transcendentala") och sedan med hjlp av vrt frstnd (ej att frvxla med Kants begrepp om `frnuft' - vad gller det frnuftiga r alla som r rationella lika; vad vi skiljer oss i r just vra olika frmgor att bruka vrt frstnd) organiserar och frstr. Den vrld vi uppfattar p detta vis r det "fenomenella" vrlden, och det r om den vi har kunskap. Den noumenala vrlden r en frutsttning fr den fenomenella, sger Kant, och undviker genom detta drag att bli beskylld fr idealism. Den noumenala vrlden r oberoende av vrt frmga att uppfatta, men det r inte den fenomenella. Den r interrelaterad till vr kunskapsfrmga; liksom vi kan ndra uppfattning om den fenomenella vrlden genom att uppfatta den, kan den vrlden ndras genom att vi uppfattar den p ett eller annat stt. Kort sagt. Fr frgan om viljans frihet r detta mycket centralt. Nr vi observerar den fenomenella vrlden finner vi ingen frihet, allt frefaller vara styrt av utomstende kausala lagar. Allt som hnder har en yttre orsak, inte orsaker i kraft av sig sjlvt (vilket Kant definierar som frihet). Vrlden, med oss i den, gr p i enlighet med sina orsaker och verkan, och dessa ndrar sig inte; fr, som tidigare sagts, naturlagarna r omjliga att bryta. Men som rationella uppfattar vi oss sjlva som de som skapar mjligheterna till observationerna, tankarna och valen. Vi r i den aspekten fria - eftersom vi just inte kan hitta ngon annan orsak _n oss sjlva_ till att vi uppfattar och frstr det fenomenella; vi frefaller vara delar av bde det noumenala och det fenomenella. Detta r inget bevis fr att vi r fria, det r bara en vad Kant uppfattar som god grund att tnka sig att det r s. ____________________________________________________________________________ uXu 1999 Av Speed Devil Show 1999 uXu ____________________________________________________________________________

← Svenska e-zines (1990-2008)