Digital Underground - uXu - Underground eXperts United - Intressant Svenskt Stoff #uxu-s056

### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #056 - Dagar i regnet ] _____________________________________________________________________ DAGAR I REGNET Dagen vaknar nu. Jag lyssnar p dig nr du andas. Det r dags att gra som dagen s jag skakar dig, viskar i ditt ra. Du slr upp dina gon fr mig att drunkna i. Rycks upp ur drmmen i en kyss. Vi klr p oss den morgonen, du och jag. Ser p varann, s som vi r. Dagen ska gnas t en vandring genom en stad. En plats jag ska visa dig, ngot jag tervnt till mnga gnger, dr det finns minnen av hur det varit frut. Mr bra, hlet finns inte hr just nu, fr jag r med dig. Gatorna r fulla utav mnniskor, folk som du och jag. Men f kan sga, att de inget mer nskar. Det kan vi, fr just dessa dagar, r fr oss allt man kan nska, ven fastn det regnar och det inte knns som sommar alls. Det finns en annan vrme, den som kommer inifrn. Som vi skapar genom att vara nra, se p, bara vara hos. Tiden vi har tillsammans r knapp, det behver jag inte frtlja, fr vi bda vet, och vi bda frgar; hur dagarna kommer te sig utan din hand i min. Dagen ska komma d vi skiljs t. Det tynger mig, men det inger ocks hopp. Om underbart mste sluta i slitande smrta s mste och slitande smrta sluta i underbart? Drfr nr vi vandrar p stadens gator och vi bara har ngra dagar kvar kan jag f mig sjlv att skratta. Jag ler t dig nr du letar efter ngot du sjlv inte vet vad. ndock fann du vad du skte och bad mig blunda. Du sa att jag skulle knna doften av det och lmnade mig en minut. Jag hoppades p en ros, s vad jag knde nr du kom tillbaka frvnade mig, du bjd mig p mat. Jag rodnade fr jag visste att du visste vad jag trott. Att en simpel hamburgare kunde smaka s himmelskt, ngot jag frut aldrig funderat ver men med rtt sllskap blev s sjlvklart. Regnet fll mot biltaket p vgen hem. Det jag velat visa dig var inte kvar, jag kunde inte lngre se det, inte s som jag mindes det. En knsla som den var inte riktig rtt nu, kunde inte lngre se tjusningen i den. Fr jag har sett det ljuva, det underbara, hur kan jag jmfra ngot s vackert som vi har med ett ting? Ett ting som inte bidragit med mer n frnjelse under ngra minuter fr att sedan ver g i frdmjukelse nr man inte lngre kunde se det med stundens hnfrelse. Hur kan vrde mtas i papper och papper i tyg? Drfr kte vi hem, medan regnet smattrade mot taket och vi glider fram genom vattenplarna nr vi frenas i en kyss. Offra livet fr en kyss nr man kan ha en miljon femton minuter senare? Galet skulle mnga sga, dock inte vi. Vi frgar oss istllet om det r vrt att vnta femton minuter p att f rra vid sin lskades lppar. Vi log nnu en gng mot varandra nr vi klev innanfr drren, nyss hemkomna. Jag sg hur dina bruna gon studerade mina drag. Jag har ofta undrat vad du har tnkt nr du har sett det bruna hret och de bl gonen, om du ngonsin funderar p varifrn mina leenden kommer, lpparna som du smakar s ofta, ser p s frundrat. Ditt hr, som alltid faller ner i gonen p dig, ser aldrig riktigt nyklippt ut, till skillnad frn mitt. Alltid i ordning gjort, som du lskar att rra till, vet inte om jag hatar det eller lskar det. Men det har aldrig spelat nn roll, mitt hr r bara en liten del av vrlden, en obetydlig sdan. Din hud har tagit frg utav solens strlar, den r gyllene och vrmande. Munnen din ser ut som om den r formad efter en vind, lekande och mjukt. Grekernas gudar mste ha inspirerat till din nsa, fr den sg ut som p de vita statyerna, ngot som en hand har slitit med i dagar fr att f som den nskats. Dina gon r stora, nstan skrmmande nr de studerar intensivt. Som lampan vilken lyses i ansiktet under ett polisfrhr, men kanske hade jag redan blivit dmd till ett brott. Kanske var straffet att lska. Dmd till att lska dig, ett livstidsstraff. Och jag blir frhrd av dina gon under dessa dagar, dessa regniga dagar. Du r lngre n jag. Du reser dig p ett stt jag aldrig tidigare skdat ngon gra. Med elegans och smidighet rr du dig men du stannar alltid till, funderar p vart du egentligen r p vg, bde nr du gr och nr du tnker. S som vi alla, men med mer n bara funderingar. Du sker stndigt. Jag vet inte vad du letar efter men jag nskar att jag kunde hjlpa dig att hitta det. Du fr mig att skratta. Ingen har trngt in under mitt skal som du. Rrt om allting s att luften fick plats och lt mig andas. En gng s instngd att det enda jag visste skert var mitt namn. Ett namn som ftt ett nytt uttal nu. Mnga hade skrattat t vra trar, men hur kunde man begra att de skulle frst att du gr mig hel, inget hl, och jag renar dig. Alla ord som sagts betyder s lite. Hur kan man frklara? De ber om svar p frgor som varfr, nr de egentligen br stllas som varfr inte. Varfr kan inte tv lska utan spott och spe? Ska avstnd f avgra hur stor en krlek r? Dri lg problemet hade jag ftt hra, att vi inte sgs varje dag, att vi inte kan trffas nrhelst det skulle behagas. Att ett vatten hller oss isr. Detta vatten, hur kunde det f bestmma vad som finns? Du r nu vad som ger mitt hjrta en takt att sl efter, fljandes ditt. Maten reddes i en hast och ts lika fort. Samtalet var lika sprudlande som alltid och vi log. Ibland behvde vi inget sga, kndes som om allt var sagt.En stund av tystnad gav dig tid till dina funderingar som jag senare slpptes in i och vi var tillbaka i samtal igen, som tystnad aldrig varit. Vi hade inte sett s mycket p TV som jag trott. Med dess repriser var det inget man lngtade till. Jag hade fel. Konstigt kan tyckas att tristessen ledde till ett skratt, ett som vi bda stmde in i, kanske fr att skmten kanske var fyndiga, kanske fr att de egentligen helt saknade pong. Nr kvllen skakade hand med natten sg dig sitta dr p sngkanten och le mot mig. Knde hur varm jag blev. Drog mig nrmre intill fr att hra dina andetag, log frsiktigt tillbaks. Du lade din hand p min axel och smekte nedt min arm. Nr du fattade min hand rann allt motstnd ur mig. En kyss, tv lskare. Att f knna din tunga nudda vid min, lgga mina armar runt din rygg fr att fsa dig nrmare, veta att det r vi tillsammans. Du kommer inte slppa mig. Inte frrn tiden r slut. Vi ska ut p en resa och har bara precis bestmt vart vi ska. Trnga djupare in, in i njutningen, kravla oss igenom lskog och springa upp mot hgre hjder. Tiden hade frvandlats till sand som obemrkt rann genom mina fingrar fr att inte riktigt finnas frrn den frsvunnit. Drfr blev jag s frvnad nr jag tnkte efter, vad det var fr dag. Hur kunde alla planer blivit till minnen av dagar som nyss varit? Nr natten led mot morgon lekte jag med ditt hr. Log t slingan som ideligen fll ner i din panna. Lade mig ner intill dig och lt mig hllas om, bli kysst och frskrad om att allt skulle ordna sig. Jag knde mig ensam den morgonen, smnen verkade vara din trst, inte mitt sllskap. Trodde att trarna jag fllde gick dig frbi. Kunde jag ha haft mer fel? Att du knde saknad som jag trots att vi lg bredvid varandra. Hlet jag haft inom mig gjorde sig pmint igen, nu nr det blev s tydlig. Du skulle ka om mindre n ett dygn. Solen sken en stund nr vi t frukost. Studerade dig nr du packade. Frskte tro att du stannade bara du inte fick ner dina saker i vskorna. Suckade och gick ner fr att kpa brd. Ville inte att du skulle bli hungrig p din resa. Jag visste att du inte skulle ta mackorna jag gjorde t dig, men jag gjorde dem i alla fall. Mest fr att gra nt, vad som helst. S vi sa inte s mycket om det, bara att du ville ha ost, inte skinka. Dina vskor stod klara. De var tre. Alla lika svarta. De passade i varandra. Ganska larvigt tyckte jag. Vem reste med en resvska som var packad med tv andra resvskor? Du log mot mig nr jag sa det. Jag visste ju ocks att det var lttare att ha dem s. Srskilt i en lgenhet s liten som min. Jag tyckte om den dock, den passade mig. Detta hjrta slog som vanligt, men i vrigt var jag som borta. En staty stod p perrongen. Kunde den statyn vara jag? Tiden var utsatt sedan s lnge. nd hoppades jag att klockan p vggen dr skulle stanna. Sg p dina jeans och hll dina hnder. Dessa som smekt, letat och funnit. Vgade inte se in i dina gon. Visste vad de bad om, viskade och skrek. Jag kunde inte ka nu. Jag hade sagt det s mnga gnger, menat det kanske nnu fler. nd stod jag dr och packade i mina tankar, kanske skulle jag hinna hem och hmta tminstone en tandborste och underklder. Vetandes att det bara fanns gonblick, gonblick av hopplshet. Ett av dem nskade jag att tget skulle komma, s att dessa gonblick kunde ta slut. Men jag ville ha dig med mig en stund till. Bara en liten stund till... Vad jag sg var ett monster. Ett monster med fr mnga gon. Ett monster som skulle ta dig, ta dig bort frn mig. Regnet blandades med mina trar. Hret ditt klibbade mot din panna. Strk bort en slinga, en sista kyss. Den smakade salt av alla trar och var blt av regn. Sg efter dig, hur du gick in. Blundade hrt frskte sjunka genom jorden. Knt mina nvar i hopp om att naglarna skulle lmna mrken s att jag kunde veta att jag fortfarande levde. Monstret lmnade mig, med dig i. Ngonstans bland alla barnvagnar och resvskor. Nr jag inte lngre kunde se vart du svngde vnde jag mig om. Ville att ngon skulle frklara, p ett stt jag kunde frst! Skte med blicken efter den plats dr vi sttt, fingrade p ringen. Kysste den. En bit av mig log trots allt. Jag hade funnit, funnit dig, du underbara som gav mig mer n vad jag kunde nska. Hlet brjade grva sig fram i mig igen, det hl som kom fram nr jag var utan dig. Utan dig... Det gnagde i mig nr jag satt dr och sg alla dessa mnniskor vandra frbi. Skatorna hoppade fram och tillbaka p jakt efter drnkta smulor. Hur lnge kunde jag sitta hr? Varfr kunde jag inte g hem? Var det fr att lakanen luktade som vi, inte som jag? Jag var dyngsur, tror att jag i sjlva verket vntade p dig att komma tillbaka. Ngot mste ju f mig att g hrifrn, nu nr mrkret brjade falla. Blundade s hrt, vet inte hur lnge, men ngon kom till slut. En knackning p min axel vckte en glimt a hopp. Slog upp mina hoppressade gon och sg, till min frvning, och kanske ocks lttnad, mamma st dr. Av alla s var det hon som visste att jag satt dr. Hon fljde mig hem. Hon kokade te och hmtade torra klder, viskade p sitt vis, men sin mammiga rst "Lilla gumman", klappade om mig och gav mig en smrgs. Hon tog en tugga av sin egen och sa "Du ska veta att det gr ont, men det blandas" hon sg p mig, genom mig "det blandas med andra saker, det fina kommer upp till ytan, d r det inte s dr" en tung suck "hemskt lngre." Jag knt min nve ver magen dr det grvde, ibland trodde jag det sprngdes ocks. Lyfte p blicken, viskade "jag vet bara inte hur...hur kan jag vara nu?" ppnade min hand igen och la den p bordet, pillade p duken "varfr mste jag vnta, nr jag vet vart jag ska? Vem stllde stoppskylten dr?" Med de sista orden dunkade jag i bordsskivan s att min kopp vlte, mamma rusade upp och hmtade en trasa. Hon torkade, tog min hand och sa "det var du, flicka lilla, du som bestmde att den skulle st dr. Men det r inte du som kr, det r vi alla som gr, du bara tvingas vnta dr tills det r dags att flytta p den, du kan frska sjlv, men det r lttare att vnta p hjlp". Jag visste att hon hade rtt, ingen skulle hjlpa mig med ngonting just nu, jag tror inte ens att du skulle det nr det vl kom till kritan, inte s till fullo som det behvdes. Fr du visste lika vl som jag att jag inte riktigt var redo, inte kunde n. Mamma gav mig en kram innan hon gick hem. Morgonen var en lttnad. Trots att jag suttit p den dr bnken s lnge var jag inte trtt. Ville inte ta. Vntade, vntade lnge. Du ringde nr du kommit fram. Det kndes lite bttre d. Smakade saltet frn vr sista kyss. Du log. Hrde det. Vi log tillsammans. Varje gng jag hr dig fr jag en liten bit att laga mitt hl med. Men bitarna kommer aldrig falla p plats frrn jag kysser dig igen. Jag vrker efter dig. Vill att du ska veta det. Men trots allt s r det ju den sanna krleken som bringar mest smrta men ocks den kta lyckan och som hller om oss nr regnet faller. ____________________________________________________________________________ uXu 1999 Av Laura Aurora 1999 uXu ____________________________________________________________________________

← Svenska e-zines (1990-2008)