Digital Underground - uXu - Underground eXperts United - Intressant Svenskt Stoff #uxu-s075

### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #075 - Franz ] _____________________________________________________________________ Franz Det var nr Franz vrmde sin middag den tjugoandra juli som det slog honom att det var p dagen tio r sedan han hade blivit blind. Han kom av sig och glmde nstan att ta ut pizzan ur mikrovgsugnen nr han tnkte tillbaka p olyckan. Hndelsen i sig var tmligen otraumatisk. Ngon gammal ovn hade dykt upp en kvll nr han hade varit p vg hem frn jobbet och slngt en knapp deciliter saltsyra i ansiktet p honom. Han kom ihg det brinnande vita ljuset och s framfrallt smrtan. Givetvis hade de frsta timmarna varit vrst men det tog mnga veckor innan han kunde ta utan att grimasera av smrta. Han kunde inte lta bli att tnka att det hela hade varit s ondigt. Det sista synminnet han hade var av en hnflinande man med dliga tnder som kastade ngot som sg ut som vatten mot honom. Efter det var allt svart. Matlusten var som bortblst. Den svampiga pizzan stillade hjlpligt hans hunger och han beslt sig fr att g en promenad fr att lugna ner illamendet. Han kunde hela proceduren utantill. Frst vardagsrummet fr att hmta hundjveln och sedan det eviga trasslet med att f p sig skor och ytterklder. Staten hade varit s utomordenligt givmild nr de gav honom den dr frslagna lopphgen som assistent. Det r vl bttre med byrackor och valla runt blinda med, hundar behver man ju inte betala ngon ln till. Till en brjan hade de kommit ganska bra verrens och byrackan hade till och med hmtat tofflorna nr han steg upp p morgonen. Men det vara bara de frsta veckorna. Sedan s var det precis som om hundfan visste att han skulle f stanna vad han n gjorde. Han lystrade inte till Max som han tydligen hade blivit dpt till. Han lystrade i verhuvudtaget inte till ngot namn. Franz hade flera gnger ftt snubbla omkring i sitt eviga mrker fr att hitta lopphgen. Till slut hade han i en, bokstavligt talat, svart fylla dpt lopphgen till Pitten. Det tog ngra r, men sedan s hade han faktiskt brjat lystra till sitt nya namn. Sjlvklart ledde Pitten honom fel fler gnger n rtt. Han mindes ngot tillflle d hans vnner bjudit honom p fin middag p stadens finaste restaurang. Ngon timme in p middagen hade Franz behvt g p toaletten och kopplade Pitten fr att han skulle leda honom rtt. Till de vriga restauranggsternas odelade frtjusning och till garens stora frtret visade det sig att det porlande vatten som han siktade mot inte var ngon toalett utan fontnen i entrn. Han avskydde varelsen, frmodligen lika mycket som Pitten avskydde honom. Nr han vl letat reda p Pitten och ftt p sig sina klder promenerade han frsiktigt ner mot det skogsomrde som varit hans ljumma tillflykt under s mnga r. Han knde hur solens strlar slutade vrma nr asfalten under hans ftter vergick till grus, fr att sedan verg till mjukt grs. Pitten slet sig ur hans grepp och rusade skllandes ivg nr han fick syn ngra vilda fasaner. Blind eller inte, men han kunde den hr skogen p sina fyra kvarvarande fingrar. Hundjveln kunde gott f springa till vrldens nde svitt det ankom honom. Trafiken omkring honom tystnade och istllet fylldes luften av ett sakta sus och ngra ensamma sjungande fglar. Med liten mda letade han sig fram till sin solvarma sten och satte sig ned med ryggen vilandes mot dess sydsida. Detta var det enda fridfulla stlle han hade kvar. Lt s vara att han aldrig kunde se ngra solnedgngar, men han kunde lika fullt njuta av dem. De sista tappra solstrlarna slocknade mot hans vita kinder och skogen vergick frn sitt knakande och kvittrande till ett slags dovt och fridfullt susande nr solen helt gick ner bakom horisonten. Han vaknade av att ngon pratade till honom. En stark doft av billig parfym och svett slog emot honom. Av rstvolymen och prasslandet i grset kring honom kunde Franz sluta sig till att mannen som tilltalade honom var stor, mycket strre n han sjlv. - Sitter du och sover gamling dr! - Tja, jag r klockan mycket? Nickade visst till dr ett litet tag. Kanske dags att dra sig hemt i alla fall. Det var ngonting med den frmmande uppenbarelsen som fick kalla krar att ila upp och ner lngs Franz ryggrad. - h, kom igennur. Du har ju inte ens presenterat dig. Hr kommer man en alldeles vanlig hederlig karl och liksom tittar till dig, s kan du liksom inte ens presentera dig. - Franz, mitt namn r Franz och jag mste g. Han frskte resa sig upp men knde genast en stenhrd hand gripa tag i rocken och dra ner honom. - Vad tar du dig till mnniska! Jag ska g hem nu. Lt mig vara ifred, vi knner inte varandra, s lt mig vara. - Vi kan vl sitta och snacka lite. Jag r inte farlig. Franz knde paniken och vanmakten vxa nr den frmmande mannen bjde sig fram mot honom och lt sina lppar vidrra hans kind. Den starka, nstan frtande parfymen stack honom i nsan nr mannen gav till ett ljudligt smackande. - Lt mig vara, grt Franz. - Du vet inte vem jag r. Det r nog drfr som du verkar s rdd fr mig. Jag heter Carl och r en p det stora hela taget sjysst lirare. Om folk r sjyssta mot mig, det vill sga. Ngonstans lngt borta kunde Franz hra Pitten sklla nr den frmmande mannen lutade sig mot hans sida och liksom kilade fast honom mot den nnu varma stenen. En kall och stadig hand letade sig in genom hans rock och in under skjortan. Franz ville inget hellre n springa drifrn men han kunde inte slita sig ur det skruvstd han nu satt i. Den kalla handen trevade frst upp mot hans brstvrtor och sedan ner mot byxorna. Franz frskte spnna ut magen s gott han kunde medan han skrek. - HJLP! Hjlp mig fr i helvete! Den oknde mannen med alldeles fr mycket parfym vrkte ner honom i grset och satte handen fr munnen p honom nr han hrde hjrtskrande skriket. - Jag tror att ngonstans vet du innerst inne att det r det hr som du vill, Franz! Ser du det hr! Hihi, nej givetvis gr du inte det. N, i alla fall, det hr r en kniv lng som en underarm. Knner du hur kall och vass den r? Franz knde det kalla stlet mot sin hals och hostade fram ett ja. - Nu tnker jag visa dig lite krlek. Du ser ut att behva lite. Han var stel i hela kroppen och vgade inte rra sig en centimeter. Tv arga hnder slet upp hans byxor. En vass kniv skar rocken och skjortan i sm strimlor. Det var frst nr Franz knde hur vinden gav honom knottror p skinkorna som han riktigt frstod vad som var p vg att hnda. Han frskte protestera och vrja sig nr mannen som kallade sig Carl bjde upp hans ben mot brstet. Han var nu helt naken och lg p rygg i en slags pervers fosterstllning. Carl lade sig ner med hela sin kroppstyngd p hans bjda ben och pressade honom mot marken. Han kunde hra hur frst bltet lstes upp och sedan nr byxorna hasades ner ngra decimeter. - Nu du, min kre blinde vn s tnker vi lska. Jag ska ge dig krlek och du ska tycka om det. Frstr du det. Du ska tycka om det. Franz skinkor srades med en van rrelse och en stor och ovlkommen makt penetrerade honom. Han frskte skrika av smrta nr Carl pressade sig lngre och lngre in i honom. Mannen bjde sig ner mot hans ansikte och kysste honom ltt p munnen medan hans flmtade; sluta krysta det gr bara ont fr dig. De strva skggstren irriterade hans ansikte och han vnde ner ansikte och frskte tnka p grset som kittlade hans kind. Det hade alltid luktat gott men nu var det doftlst, sjllst. Franz tnkte ngra frbjudna tankar om hur det var. Ngonstans djupt inne hade det alltid funnits ngot som var nyfiket. Men det vulgra flmtadet och den nu starka doften av avfring ddade i stort sett all nyfikenhet. Franz grt hejdlst nr mannen intensifierade sina anstrngningar fr att till slut n klimax och sjunka ihop livlst ver honom medan den varma vtskan fyllde honom. - Du var mig ett frbannat fint knull, sa mannen med den frtande parfymen medan han drog sig ur. Ett klafsande ljud uppstod nr Carl slutligen lmnade hans kropp. Kroppen var som en sck med sten. Han kunde inte rra sig, fruktansvrt rdd och frvirrad. Han kunde ter igen knna hur knivbladet smekte hans ansikte. - Tack och god natt. Snittet gick frn ra till ra. Den hr gngen var inte smrtan lika intensiv. Nu var den mer vlkommen. Nu var han glad ver att det faktiskt blev s pass slutgiltigt. Han hrde hur mannen knppte sina byxor och sprang drifrn. Han vnde sig om och lade sig p sidan. En frostig kvllsbris svepte ver hans nakna och blodiga bak. Marken kring hans huvud strlade av vrmen frn det nnu kroppsvarma blodet. Den blodiga och sargade kroppen av en blind man gnade nu sina sista krafter t grten. Sakta brjade intrycken frn omvrlden tonas ned. Frn en plats inte lngt ifrn kunde Franz hra en hund yla. ____________________________________________________________________________ uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu ____________________________________________________________________________

← Svenska e-zines (1990-2008)