OBS! Denna textfil ingår i ett arkiv som är dedikerat att bevara svensk undergroundkultur, med målsättningen att vara så heltäckande som möjligt. Flashback kan inte garantera att innehållet är korrekt, användbart eller baserat på fakta, och är inte heller ansvariga för eventuella skador som uppstår från användning av informationen.
### ###
### ###
### #### ### ### ### ####
### ### ##### ### ###
### ### ### ### ###
### ### ##### ### ###
########## ### ### ##########
### ###
### ###
Underground eXperts United
Presenterar...
Intressant Svenskt Stoff
[ #078 - Inte nu! ]
_____________________________________________________________________
Inte nu!
Klockan tio p sndag morgon ppnade Soli sina rdsprngda gon och
ngrade sig genast. Han lyssnade nyfiket efter Lindas ntta fotsteg men
kunde till sin frvning inte hra ngot. Han klev upp ur sngen och
gick runt i deras hem. Hon hade jobbat hrt i natt, det syntes. Hela
lgenheten var rensad frn allt som tillhrde henne, och mycket av det
som var gemensamt. Till och med duschdraperiet hade hon lyckats f med
sig. Soli satte sig ned med en suck p en pinnstol mitt i vardagsrummet.
Hur i hela helvete hade hon lyckats med att lmna honom nr han lg och
sov? Nr han tnkte efter avsljade en stark smak av frsk torsk i
munnen varfr. Nr Soli drack gjorde han det ordentligt. Nu satt han med
bjd rygg och naken p en pinnstol i ett, tills fr ngra dagar sedan,
hemtrevligt vardagsrum. Minnena frn grdagen lmnade honom inte ifred.
- Mste du verkligen dricka vin till middagen, Soli!
- Mste och mste, jag tycker om det. Allts dricker jag vin.
Lindas ansikte frvreds till ngot groteskt och vidrigt.
- Kan du inte tnka p hur fan jag knner det ngongng! Nu har du ju
faktiskt lagat en jvligt fin middag och allting. Och s mste du
bli full bara fr det.
En millimeterstor flinga av svartpeppar satt fastkilad mellan hennes
framtnder.
- Vad r det med dig egentligen Linda? Jag ordnar fint kk och kper
lite fint vin och du lackar ur fr det. Varfr r det s viktigt fr
dig att jag r nykter egentligen?
- Men snlla Soli, det mste du vl nd frst. Du hller ju p du
r ju alkis. Det enda som verkar spela ngon roll r att du fr
krka.
- Ja.
- Vad ja? Vad r det fr jvla svar!
- Ja. Jag dricker. P samma stt som du gr och simmar tv gnger i
veckan, s dricker jag ngra gnger i veckan.
- Menar du allvar, eller?
- Tnk efter Linda, fr dig s r det viktigt att f trna och hlla
kroppen i form. Fr mig r det viktigt att f dricka och slappna av
litegrand. Det vore dessutom skillnad om det vore s att jag blev
otrevlig nr jag dricker. Det blir jag ju inte.
- Nej, men
- S, frgan r vl kanske inte huruvida mitt drickande r menligt fr
dig eller mig. Snarare s handlar det vl om varfr det r s
viktigt fr dig att jag inte dricker.
Soli tog ngra snabba klunkar av det svala vinet fr att riktigt
markera hur rtt han hade.
- Ja, jag vet inte vad jag ska sga. Allt jag sger kan du p ngot
vis vnda mot mig. Ibland knns det som om hela du egentligen bara
bestr av prat. Taktik och finurliga gensvar. S fort man sger
ngot s fr man tillbaka det p ngot konstigt skruvat stt.
- Linda, kan vi inte bara ta den hr lasagnen och lt det vara nog
med diskussioner? I alla fall ikvll.
- Jo...
Telefonen ringde klockan elva. Soli sprang fram och svarade, trots de
knappt tolv meterna, andfdd. Det var Linda som ringde hemma frn sin
mamma.
- Soli, du mste frst varfr jag har gjort shr.
- Jag... Jag... Vi kan vl...
- Om du r ngorlunda nykter klockan tv i eftermiddag s sitter jag
p Caf Linda.
- Jag kommer dit.
Han lade p telefonluren och knde hur det rasslade till vlbekant i
magen.
Ngon timme efter det att hon hade somnat kvllen innan hade han
smugit sig in i sovrummet med sin vinflaska. Han satte sig ned p
sngkanten, halsade rgngsvinet, och lt sin hand smeka hennes ansikte.
I ett ovanligt klarsynt och melodramatiskt tillstnd hade han sedan
muttrat att; "Det hr r verkligen sknheten och odjuret". Hon mrkte
hans nrvaro och vnde sig demonstrativt om i sngen. Han satt kvar
tills hon hade somnat om och pbrjat nnu en av sina snarkningsorgier.
Caf Linda var egentligen inte bara ett Caf. P dagarna samlades
folk dr och drack kaffe och t kanelbullar tillsammans men p kvllarna
hade de full utsknkning och stllet var knt fr att vara en
kttmarknad. Innan Soli trffade Linda hade han mnga kvllar
frhoppningsfull suttit vid bardisken och druckit sig vacker. Hans kropp
var inte mycket att visa upp. Han var mager med utstende ron och
vanligtvis likblek i ansiktet. Att han inte var vacker hade sannerligen
mrkts p de kvinnor han lyckats vertala att flja med hem.
Men nu satt han nd parkerad i ett av bsen med en kopp kaffe och
vntade p sin kvinna. P frhllandets sista dag, det visste han.
Vntade p den sista dolkstten.
Hon var lika vacker nr hon kom in fr att drpa honom som nr de frst
trffades.
- Hur mr du Soli? Du ser verkligen blek ut.
- Jag har Jag har inte kunnat ta ngot idag. Blev liksom lite
deprimerad ver att mitt livs krlek vergav mig nr jag lg och
sov.
- Ja jag r ledsen att det skedde s pltsligt men fr mig fanns det
inget annat stt.
- Det gjorde det.
- Vad?
- Visst fanns det ett annat stt. Det finns faktiskt ngot som heter
bra stil. Bra stil innebr inte att man rvar bort nio tiondelar av
hemmet medan ens partner ligger i koma.
Hon rynkade gonbrynen fr att se bekymrad ut.
- Du vet varfr jag inte kan leva med dig lngre!?
- Om jag kommer ihg de senaste elvahundra diskussionerna rtt s
beror det p att jag dricker sprit.
- Varfr kan du inte bara lgga av med det dr! Ngonstans lngt
drinne s r du ju faktiskt en frbannat trevlig mnniska. Du
dricker som en svamp och blir ungefr lika intelligent ocks.
- Jag har aldrig psttt att jag har ngon nmnvrd IQ heller.
Hon ryste till och lutade sig tillbaka mot soffan. Hennes gon
brjade tras. Och Soli tittade p. Nu hnder det, tnkte han. Han
riktade all sin uppmrksamhet p det som skedde. Det hr r verkligt.
Mer verkligt n nr de hade sex fr ngra veckor sedan. Mer verkligt n
nr de gick och handlade p ICA fr tv dagar sedan.
Hon hulkade till och lutade sig fram ver bordet.
- Kan du inte frst att det r jvligt jobbigt att se dig p det dr
sttet?
- P vilket stt? Nr jag dricker s blir jag varken elak eller
sluddrig.
- Du blder.
- Ja?
- Du blder konstant ur varenda jvla kroppsppning. Jag r tvungen
att kemtvtta vra lakan fr att du flckar ner dem med blod nr du
sover. Du har stndig rnnskita och ibland... ibland hittar jag dig
med drggel i mungiporna i trappuppgngen nr jag r p vg till
jobbet.
- Ibland blir det fr mycket. Det ska gott erknnas.
- Du r dende. Du hller inte p med ngot hobby-drickande fr att du
tycker att det r sknt att slappna av. Det r sjlvmord, inget
annat. Och det tnker inte jag stannar kvar och bevittna.
- Tja, som det lter hr s vet jag inte riktigt om jag ska vara
tacksam fr att du ptalar, vad du upplever som, ett problem eller
helt enkelt ge efter fr den avgrundsdjupa sorgen ver att du lmnar
mig.
Linda satte p sig sin jacka och reste sig.
- Jag hoppas att du hittar ngon annan, Soli. Ngon som kan ta hand om
dig.
Med en gest som var s nonchalant att Soli, under sina resterande fem
r i livet, aldrig skulle glmma den, slppte hon en femtiolapp p
bordet och gick drifrn.
____________________________________________________________________________
uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu
____________________________________________________________________________