Digital Underground - uXu - Underground eXperts United - Intressant Svenskt Stoff #uxu-s085

### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #085 - Smuts ] _____________________________________________________________________ Smuts ven om ensamheten var svr s var hatet strre. Han tvingades dagligen umgs med de andra, de som skrattade och umgicks. S fort han gick utanfr drren var han tvungen att se dem. Oavsett om han var och handlade eller gick p krogen fanns de alltid dr. Folket. De skrattande, fisande, luktande, mnskliga. Soli satte sig yrvaket upp i soffan och tittade p klockan. Det var tisdag natt och visarna stod p tolv. Han fyllde tv PET-flaskor med vin, kldde p sig och gick ut. Regnet smattrade mot den svarta asfalten och gjorde axlarna p hans grna kavaj svarta av vta. Hans hgra sko hade fr lnge sedan givit upp och gapade nu hungrigt efter vatten s fort han lyfte den frn marken. P sitt hgra smalben hade han tejpat fast en femton centimeter lng kkskniv med silvertejp. Knivbladet skavde mot den oskyddade huden. Nr han fr tredje gngen var tvungen att stanna upp fr att lyfta p byxbenet och klia sig funderade han p om det verkligen var vrt plgan. Han hade knappt hunnit fram till parken innan hans hgra fot var s genomvt att den gav ifrn sig ett vulgrt klafsande ljud. Solen hade gtt ned fr lnge sedan och skogen lg mrk och kall framfr honom. Ngonstans i fjrran, han kunde inte riktigt avgra varifrn, hrdes en man och en kvinna brka om en rakapparat. Soli stannade till och frskte hra efter vad de sa. De korta stunder d motorvgen inte verrstade dem kunde han uttyda brottstycken frn deras diskussion. Mannens djupa basrst skllde genom skogen: "Fy, fan! Hrp en tisdag str ju fan och. Rakar mig". Soli fnittrade till och frestllde sig hur paret stod p en altan ngonstans och diskuterade sitt frhllandets vara eller icke vara. "Men jag knner", hr kommer det, tnkte Soli. "inte fr dig p lngre". Rsterna drunknade i bruset frn motorvgen och Solis leende var som bortblst, han stod som huggen i sten. Han funderade ordentligt. Ngonstans bortom den mrka skogen fanns det nu med strsta sannolikhet en man som mdde precis lika illa som han hade gjort fr bara ngra mnader sedan. Framfr sig sg han hur mannen frmodligen stter sig ned p altangolvet. Lmnad, frbrukad och utan sjlvknsla. Lika frvnad som kall av den pltsliga nyheten. Sittandes, flmtandes, strykandes sin lena kind. Efter ett par minuter skruvade han av kapsylen p flaskan. Han hjde flaskan i en skl mot den svarta och olyckliga skogen och frde den sedan mot sina lppar. Ur skuggorna lsgr sig en man med hund som promenerar oskert lngs den grusade gngen. Soli str stilla och hoppas att inte behva tvinga fram ngra krystade fraser till mannen med de svarta solglasgonen. "Pitten!" Soli, tror inte sina ron. "Pitten, kom hit!". Antingen r karln fullkomligt vansinnig eller s, tja det fanns nog inte s mycket att vlja p. Soli blundade och stod stilla i ett barnsligt frsk att undg upptckt. Mannen var ngra meter bort nr hunden hade hunnit fram till Soli och brjade sklla. "Vad r det Pitten? r det ngon dr?" Soli sparkade till schfertiken ver nosen. Hunden stod stilla i ngra sekunder och stirrade p honom med en frvnad blick Den gnydde och satte av sedan frn stigen genom ett flt fyllt med grs. Mannen med de mrka solglasgonen viftade med sin vita kpp och sg sig omkring med ronen. - Pitten! Kom tillbaka! Pitten, kom igenur! Soli visste inte om han skulle skratta eller grta. Uppenbarligen var mannen med hunden blind. Uppenbarligen hade han sparkat en ledarhund. Uppenbarligen var Soli en frbannad skit. Mannen bjde sig lngsamt ner och knde efter kopplet p marken. - Hej, jag tror din hund kutade ivg efter en hare ngonstans. Mannen ryckte till och strckte ut hnderna fr att vrja sig. - Lugn, lugn, det r ingen fara. Hej, Soli heter jag! - Franz. Sg du t vilket hll han sprang? Soli funderade ett tag och pekade sedan ut vilken vg hunden tagit. Frst efter ngon minut av tystnad insg han misstaget och lyfte upp mannens hgra arm i riktning mot hunden. Han kunde inte frst hur i helvete han kunde vara s jvla dum att han sparkat en ledarhund. Den uppenbarligt blinde mannen steg av grusvgen och brjade famla sig genom det meterhga grset. Ngra meter in i fltet vnde han sig om. "Han gr shr ibland. Tack fr hjlpen, Koli!". Soli vinkade och log. Det tog inte mnga minuter innan den blinde mannen hade frsvunnit tillbaka in i mrkret. Soli sg sig omkring och lyssnade efter mannen som alldeles nyss lmnat honom. Inget hrdes. Till och med motorvgen hade tystnat. Han tog ngra klunkar av vinet, skruvade p kapsylen och fortsatte sedan sin promenad. En kvinna joggade frbi honom och han vnde sig om mot hennes ryggtavla. Luften som omgav henne var fylld av sekundgammal svett och en frisk, upphetsande, doft av parfym. Hennes fysiska uppenbarelse var sedan lnge frsvunnen nr Soli lt sina lungor fyllas av henne. Tre r. Tre r, ensam. Han var s svltfdd p sex att han inte ens orkade masturbera lngre. Mnga gnger kunde han knna sig som ett vandrande ollon. Pinsamt rd, med ett rrelsemnster som styrdes av kroppspulsen och sprittandes av tr. Oavsett hur mycket penis han n var bland de skrattande och luktande hade han nnu inte hittat ngon av det motsatta knet som hade samma pulserande, vibrerande och knsrosa utstrlning som han. Sjlvklart s var folk kta och villiga, det frstod nog han ocks. Men det var sllan de tillt honom vara med. Det var inte det att han inte fick ligga med ngra kvinnor, det fick han, men det var liksom p nder. Han riktade in nsan mot doftspret och frskte undvika den kalla och ra nattluften. Men den varma och nysvettade doften tunnades ut alltmer och Soli stod strax lika ensam som frut. Han bjde sig ner och kliade sig under kkskniven och sprang sedan med sin alkoholfyllda pse till det stlle han hade frestllt sig att han skulle tervnda till. De tv mossiga klippblocken han efter sin korta sprngmarsch flmtande lutade sig mot sg verkligen inte mycket ut fr vrlden, men fr Soli betydde de allt. Det hade slutat regna men marken var fortfarande vt och svampig nr han satte sig ned. En daggmask, lika nyfiken som enkelsprig, brjade krla upp p hans skor. Han bjde sig fram och plockade upp den mellan tummen och pekfingret. Den lade sig fram och tillbaka, upp och ner, fr att slippa ur sin onaturliga tillvaro i luften. Soli luktade p den och sg sig omkring. Det fanns absolut ingen dr. Som vanligt. Han hade alltid undrat hur de smakade. Han putade med munnen och frde in daggmasken som fr att kyssa den, med ett pastasurplande ljud. "Vad fan hller jag p med?", tnkte Soli innan han bet av varelsen. Smakerna som dk upp i hans hjrna frvnade honom inte. Jord och snor. Frbannade djur, tnkte han. Vad fan var det som hade gtt snett? tnkte han. Fr tre och ett halvt r sedan s hade han haft en kvinna som han lskade ver allt annat och nu nu satt han halvpackad och kkade daggmask i en park. En tisdagkvll, av alla kvllar. Spriten givetvis, de stndiga neuroserna samt det faktum att han aldrig riktigt kunde behrska kttdrillen ordentligt nr hans kvinna somnat. I sin plastkasse hade han, efter en timmes utflykt, drygt en liter kvar av det sura vinet. Han bjde sig ned fr att klia sig p smalbenet n en gng. "Frbannat ondigt, givetvis", "I den hr Sherwood-skogen har jag inga fiender", tnkte han hgt. Tejpen satt hrt kring vaden och det krvde ordentlig viljestyrka fr att Soli inte skulle skrika nr han rev loss den. Han grinade illa av smrta och satte lpparna mot plastflaskans svala ppning. Soli tar upp kniven och stter den mot huden p sin arm. Mrkligt nog r kniven, fr en gngs skull, varm. Den isande knslan av kallt stl mot hud uteblir fullkomligt. Soli tnker tillbaka. Tillbaka p de kvinnor som lmnade honom hr, bland mossiga stenar och snoriga daggmaskar. - Jag orkar inte lngre, Soli! Stlet gnids mot huden. Ngra hrstrn brkar och fljer med in. - Om du bara kunde lta bli att Det varma bladet kittlas nr han trycker hrdare. - Fr dig, Soli, existerar bara Soli! Inget annat. Hur fan kommer det sig att du aldrig kan frst att jag ocks knner? Det brjar droppa ur Solis kropp. Blodfldet r inte alls s poetiskt fridfullt som han hade frestllt sig utan skvtter och pruttar ut ur hans vener. Han spnner sina muskler och frsker knna efter. Knivbladet har letat sig ned till hans ktt. Nr han vrider om bladet knner han hur muskeltrdar och senor ger efter. Det gr fruktansvrt ont. "Visst ja, nu duger det jvligt gott att kunna knna efter", tnker han. Soli sliter pltsligt kniven frn sin kropp och stller sig upp. Han dricker ngra djupa klunkar av vinet, fyller brstkorgen med luft och skriker; "Hur fan kommer det sig att det ska behva gra s jvla ont att vara Soli!" Han lyckas st kvar ngon minut innan vinet och blodfrlusten gr att han segnar ned. Ngonstans, inte lngt ifrn, hrs rop p hjlp. ____________________________________________________________________________ uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu ____________________________________________________________________________

← Svenska e-zines (1990-2008)