OBS! Denna textfil ingår i ett arkiv som är dedikerat att bevara svensk undergroundkultur, med målsättningen att vara så heltäckande som möjligt. Flashback kan inte garantera att innehållet är korrekt, användbart eller baserat på fakta, och är inte heller ansvariga för eventuella skador som uppstår från användning av informationen.
### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #087 - Suddig ] _____________________________________________________________________ Suddig Det var med bister uppsyn och med bestmda steg som Soli kmpade sig fram lngs grusgngen. Han gick framtlutad med ena handen innanfr skjortan och frskte ignorera kylan som trngde in i minsta vr av hans kropp. Dimman lg tt och det var knappt att han kunde se mer n ngra meter framfr sig. Han stannade upp med en grimas och tryckte handen n hrdare mot sin mage. Ngonstans drinne r det ngonting som hller p att ta upp mig levande, tnkte han. Han kunde tydligt knna en hrd klump innanfr huden mot sina fingertoppar. Han hade frst upptckt utvxten, eller "lilla blden" som han i onyktert tillstnd grna kallade den, fr ett halvr sedan. Givetvis hade han bestllt tid fr underskning samma dag. - Tror du att det kan vara cancer? - Njae, p det hr stadiet gr det ju inte att sga ngot skert. Men vi tar cellprover fr att vara p den skra sidan. - S det r inte cancer allts? - Vi fr se. Du kan ta p dig dina klder nu om du vill, Soli. - Och jag gissar p att ni hr av er om det r ngot? - Sjlvklart, vi ringer s fort resultaten kommit tillbaka. Men det var innan han fick telefonen avstngd och innan han blev vrkt frn sin lgenhet. Nu, ganska precis sex mnader senare, visste han inte. Eller snarare, han ville inte ha det svart p vitt. Det skulle innebra att det var ngot som han mste ta itu med. Som det var nu s var det bara ngot som vxte och vxte fr var dag som gick. Ngot som kunde vara cancer, men som lika grna kunde vara en synnerligen malign konstipation. Klockan var halv fem p eftermiddagen och han var p vg till ett mte med sin flickvn sedan tv mnader tillbaka. Hon hade ringt och ltit synnerligen upprrd tidigare p dagen och krvt att f trffa honom. Nykter, och utan "dina tusen masker". Vad fan nu det kunde betyda, tnkte han. Han steg in p restaurangen och frskte skaka av sig det vrsta av vtan innan han gick fram till hennes bord. Soli drar handen genom hret och log mot sin kvinna samtidigt som han satte sig ner. Maria r bedrande vacker, ven nr han r nykter. Han lutar sig fram fr att ta hennes hand men hon rycker undan den innan han ens hunnit snudda vid henne. - r du nykter Soli? - Sjlvklart. Nykter och genomhrlig. Han fster blicken i hennes gon och frsker dlja sina darrande hnder. - Jag mste f prata med dig Soli. Hennes blick var allvarlig och han anade genast ord. - Nej Maria, nej, nej! Vi har det faktiskt frbannat bra! Jag lskar dig och du tycker inte illa om mig. - Soli! - Ja, allts, vi lskar ju varandra. Varfr ska du lmna det? Vi kommer ju bra verrens och har det trevligt i sngen. Det r ju toppen! - Det r inte det - Och du ska inte tro att jag r rdd fr att binda mig. Det gr jag frbannat grna. En kypare gr frbi med ett bekymrat uttryck i ansiktet. - Jag r med barn. Soli stller sig upp, hugger tag i kyparen och skriker honom rakt i ansiktet. - GARCON! En flaska av din finaste champagne, tack! Soli stter sig ner, upprymd, men fortfarande fundersam. - r det mitt barn? - Hur kan du vara s frbannat jvla ofrskmd Soli! Hr sitter jag och berttar vrldens hrligaste nyhet och s ska du dra ner allting i skiten. Precis som vanligt. Shr r det hela jvla tiden med dig! - Frlt, det var inte meningen. Vilken vecka r du i? Du har vl inte varit p ultraljud utan mig heller? - Varfr ska allting handla om dig hela tiden, Soli? Varfr kan du inte tnka p mig litegrand? Maria bjer sig fram med trar i gonen och nog ser det ut som om hon r lite gravid. Hennes urringning visar mer brst n vad han r van vid att se. - Shr r det. Shr r det alltid med dig, Soli. Det gr inte att komma ifrn. - P vilket stt? - Allting handlar om dig. Allt som hnder, allt som har skett och ska ske. Fr dig r det bara du! - Varfr sger du s? Jag frsker vl alltid stta dig i frsta rummet? Soli drog sig till minnes ett hundratal fr tidiga utlsningar men rrde inte en min. - Nr du sger ngot s r det liksom som att du bara sger det p ltsas. Precis som om; om jag sger det hr, undrar just hur hon kan tnkas svara p det. - Jag vet inte Fr mig s r saker och ting i och fr sig jvligt allvarliga. Men det r f saker som fr mig att visa en genuin reaktion. - Precis som p din pappas begravning. Dina syskon grt, din mamma grt, till och med jag grt men du, du str dr som en jvla staty med dina frbannade tics! - Jag knner. Soli letar efter kyparen och ser honom dyka in bakom baren. Maria fortstter att argumentera och han frsker svara. Det hugger till i magen och han bjer sig fram och trycker sin hand hrt mot det onda. Nr det hugger till som vrst kan han nstan se framfr sig hur det brjar sippra fram blod ur den lilla onda, svarta, verkliga, klumpen. Blod som pressas ut ur en hrd massa och frst klibbar mot ngot nrliggande organ och sedan droppar ner lngs hans tarmar. - Du r s jvla konturls Soli! - Bla. Bla. Bla Definiera mig Titta p mig Seeee mig Hr r jag, speciell - Men hrredu, Maria. Nu brjar det vl nd bli lite fr mycket melodrama. Hon skakar och grter. Soli ser sig nervst omkring och frsker leende bemta blickarna frn de andra restauranggsterna. Hon vger femtiofem kilo med klder och soffan darrar s fort hon hulkar till. Maria tar bort sina hnder frn ansiktet och tittar allvarligt p honom. - lskar du mig, Soli? P riktigt. - Ja Maria, dig lskar jag. - r det skert? - Om jag hatar de flesta andra, men tycker om dig, s mste vl det betyda att ja jag lskar dig. Kyparen svassar med sina tajta chinos-byxor kring borden och frgar vem som skulle ha champagnen. - D kan jag sova gott i natt. - Vilken mnad r du i frresten? Hon smeker hans hand och ler mot honom. - Jag var p ultraljudet igr. De sa att jag var i tredje mnaden, mste det vara. Soli tnker efter. Fem mnader, Anita och Kristina, fyra mnader, frmodligen Birgit och Helena - Tre mnader, d hade vi ju fr fan inte ens trffats. Ditt frbannade jvla stycke! Hr sitter du och frsker f mig att knna skuldknslor fr en unge, som inte ens r min! Den trettiofemrige kyparen, som uppenbarligen inte hrt ett ord av samtalet, bjer sig homosexuellt ned ver deras bord. - Vi mste be att f gratulera p den hr stora dagen! Det r inte ofta som vra gster gr oss den ran att delge varandra sdana hrliga nyheter som denna. Soli stirrar med hatkrlek p den tillgjort homosexuella tnten i svart. - Givetvis s bjuder vi p den hr flaskan. - Tack. Soli tar emot flaskan i hger hand med ett stadigt grepp och kan knappt vnta tills kyparen har avlgsnat sig. Tidigare hade han mest anat diagnosen. Fantasierna hade avlst varandra. Han hade drmt om en romantisk dd med nra vnner och finstmd gospelmusik i bakgrunden. Nu, med smrtan som allt starkare strlade ut frn hans mellangrde, kunde han inte ignorera det faktum att han frmodligen skulle d med ngest och fruktan. Skrikandes, in i det sista. Han fster blicken ngonstans mellan Marias gonbryn. Hon r hysterisk och skriker svordomar mot honom. Nr orden nr honom luktar de lakrits. Soli hller hrt i flaskan medan han i ett svep tar tag i hennes blus och drar henne till sig. Han slr av halsen p flaskan mot bordskanten och ger henne en platt kyss mot munnen medan champagnen rinner ner lngs byxbenet p honom. - Du r ett svin. Du r ett jvla SVIN, Soli! - Inte mitt... Inte mitt problem. Kall champagne och sm glaspartiklar rinner ner i strupen. Gravid och med trar i gonen sitter hon framfr honom. Det tar ganska precis tv minuter innan alkoholen trnger ut i Solis kropp. Han ser p henne. - Vem fan r det som r konturls nu, ditt frbannade Frenulum! ____________________________________________________________________________ uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu ____________________________________________________________________________