Digital Underground - uXu - Underground eXperts United - Intressant Svenskt Stoff #uxu-s088

### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #088 - Tillbaka ] _____________________________________________________________________ Tillbaka Lgenheten var svart och kall. Genom gliporna vid fnsterkarmen svepte den fuktiga och ra Uppsalaluften in och kylde rummet. Mannen i sngen huttrar till, sveper in sin kropp i tcket och vnder sig med ett missbeltet snarkande om i sngen. Mrkliga drmmar om kvinnor som med ett krystat leende sger nej. Mrkliga drmmar om bartenders som med ett krystat leende sger ja. Trots den rusiga och febriga stmningen i hans drmvrld fryser han. Inte ens i drmmen fr han vara nykter. Inte ens i drmmen sger kvinnorna ja. I den stora dubbelsngen som han fr ngra r sedan delade med en kvinna syns nu de vulgra och illaluktande tecknen p att han r ensam. Ena delen av sngen r nytvttad och bddad. Den andra delen, som den frysande mannen sover i, r brunsolkig och stel av sperma och svett. Klockan tv p fredag eftermiddag ppnar klockradion sitt fnster mot omvrlden. "Hj, hj och nu kommer nyheterna med Pelle! I frankrike har det regnat hela veckan och till och med hundarna brjar nu ledsna" Ur den fuktiga bollen av tcke och man strcks en hand ut mot klockradion men missar. " flera tusen hundlskare har nu gtt man ur huse fr att tgrda problemet". Tv bruna nikotinfingrar hittar rtt och stnger av. Nr han ntligen lyckats komma ur sngen, tit och duschat terstod bara frgan vad han skulle hitta p i tre timmar innan han fick dricka alkohol igen. Nr hans kvinna lmnade honom hade han lovat sig sjlv dyrt och heligt att aldrig dricka p dagarna. Det var bara svrt alkoholiserade mnniskor och gamla krringar som drack p dagen. Han ville inte bli en av dem som luktade p ICA eller i kn till posten. Han skulle bli ngot strre, ngot lite bttre, han hade det bara lite jobbigt just nu. Soli hade precis lst ytterdrren nr han hrde att det ringde p andra sidan. Han funderade ngra sekunder och rusade sedan in och svarade. - 073-9470269 - r det Soli? - Jajamensan. - Det r Sara. Hur r det med dig? - Fint, fint du var det ngot speciellt eller? Jag ska precis ivg till en jobbintervju. - Vad kul! - Ja, verkligen - Vi tnkte ha en inflyttningsfest jag och Micke. Du vet Micke va? - Jag r dum, inte senil. - I alla fall, om du har lust s fr du grna komma ver ikvll. Alla tar med sig eget kk. - Dricka? - Alla tar med sig eget dricka. Som jag alltid gr, tnkte Soli med ett litet leende. - Kommer det ngon man knner eller? - Tror inte att du knner ngon av dom faktiskt. De flesta som kommer r kompisar till Micke. - Jag dyker upp vid niosnret. Han lade p och funderade p hur i hela friden han skulle klara av det. Visserligen hade han druckit varje dag i ngra mnader, men hela tiden utan att trffa ngon. Systembolaget lg p gngavstnd frn hans lgenhet och det drjde inte mnga minuter innan han botaniserade bland de dyrare rda vinerna. En solbrnd kvinna i de vre femtio svepte frbi och nuddade vid hans arm. Soli spnde sig, blundade och lt sin nsa tnka. Parfymen hon hade p sig var tung och fruktig. Han lt sin nsa dra in doften i sin helhet innan han tordes ppna gonen igen. Trots att han kunde hra hennes gnlliga rst borta vid kassan frestllde han sig sin kropp mot hennes. Vita lr sprckliga av celluliter och kttiga brst som kunde tryckas mot honom. Tnk om det vore s enkelt att han ung, snygg och sjlvsker kunde vertala kolosskvinnan frn cideravdelningen att flja med honom hem. Men han var varken snygg eller sjlvsker. De sista kvinnorna som drjde sig kvar p dansgolvet, de som alltid blev valda sist i hgstadiets brnnbollslag. Det var de kvinnorna som var hans rov. Vackra kvinnor var aldrig att tnka p, de nyktra n mindre. Han trttnade p att vlja och slet t sig tv flaskor rdvin fr ttio kronor styck. Trots allt s r det ju inte s ofta man fr komma ut och vara bland folk, tnkte han. Vit i ansiktet av anstrngning hasade han sig klockan halv nio upp fr trapporna till Saras lgenhet. P vgen in hade en vnlig uteliggare menande knuffat till honom och sedan sprungit ut med munnen full av spya. Trappuppgngen luktade vlling och gammal gumma. Han lutade sin panna ngra svala sekunder mot Saras drrkarm innan han ringde p. Frst nr fingret lmnat drrklockan insg han att han var nykter. En snabb titt ner i systempsen avsljade tv korkfrseglade flaskor och inget, som ens med en ordentligt portion MacGyver-fantasi, kunde likna en korkskruv. Hade ngon hrt hans snabba ringande? Om han var riktigt snabb s kunde han faktiskt springa ner fr trapporna, sl av halsen p en flaska mot jrnrcket vid ingngen, svepa den och sedan vara tillbaka inom fem minuter. Nr han hunnit tv trappsteg ned hrdes ngon skruvade ner volymen p stereon drinne. Genom de tunna vggarna kunde han hra Sara sga: "Jag tror att det r Soli som kommer nu.". Magen frvandlades till en isklump och han stannade med foten hngande ver det tredje trappsteget. De ltta och trippande stegen frn hans vninna Sara hrdes genom drren. Han hann inte ens stlla sig i en position som kunde antyda att han vntat lnge, innan hon ppnade drren. - Vlkommen Soli! Vad vi har vntat p dig! - Tack. Skulle just till att titta ut p grden. Verkar som om ngon mr lite dligt drute. - Bry dig inte om honom. Han har legat dr i stort sett sedan jag flyttade in fr tre veckor sedan. - Nr han inte krks ser han jvligt hungrig ut. - Jag tror nog att han klarar sig. - Undrar just om man kanske skulle - Skit i det nu Soli. Kom in och ta av dig ytterklderna s stter vi igng och festar! Han tog av sig sina ytterklder och gick direkt till kket och hllde upp ett pint-glas med rdvin. Nr han luktade p den rda vtskan kunde han frvnat konstatera att det verkligen var bttre vin man fick om man lade till trettio kronor per flaska. Ngon hjde volymen p stereon och sllskapet tertog sin hgljudda diskussion om ingenting. Frsta klunken var len och vlkomnande, andra klunken pirrade i fingertopparna och vrmde hans organ. - Soli! Kommer du ut och hlsar p folk d? Fingrarna krktes girigt kring dricksglaset. - Kommer, kommer! Ska bara f upp den hr jvla flaskan. Han slt gonen och lt resten av det varma och lena vinet rinna ner fr sin strupe och fylldes ter av mod och fantasi. Nr han med ett leende ppnade sina gon stod Sara lutad mot kylskpet. - Kom igen nu, Soli. Paja inte det hr ocks. - Jag pajar ingenting bara fr att jag frfestar lite i ditt kk. Han stllde pint-glaset p diskbnken och hmtade ett vinglas frn kksskpet. - Du vet vl att du inte dricker? - Va? - Ja, du dricker inte lngre. Du super. Stter man igng dig med ett glas vin s slutar det alltid med att du blir full och r den sista som gr hem. Han fyllde vinglaset och gick fram till henne. - Ja Sara, jag vet. Jag vet allt det dr. - Men - Kom igen nu, avbrt han. Presentera mig fr dina vnner. Nr Sara drog in honom i vardagsrummet var han, trots en halvliter vin, vettskrmd. Luften stank av salta jordntter och fotsvett. Sara presenterade sin pojkvns vnner en efter en. Den ena mer skrckinjagande n den andra. Vackra, intelligenta och snabba mnniskor. Den enda han knde igen var Micke. Han satte sig ned bredvid honom, lade ena benet ver det andra och lutade sig bakt i soffan. Det tog ngra sekunder innan Micke reagerade och vnde sig om. - Nmen, tjenare Soli. Kul att du kunde komma! - Trevligt att f komma hit. Har du tnkt p att det bara r Arier hr? De glansigt bla gonen som tillhrde Micke stelnade till och stirrade sedan p honom. - Arier? - Ja Bara vita, allts. No niggers liksom. - Det r vl inget som vi liksom planerat. Jag tror inte jag knner s mnga nigg svart ehh frgade. - Hihi, lugna ner dig. Jag skmtar med dig. - Ja, hehe, hur r det med dig d Soli? Sara berttade att du mr rtt pyton efter separationen frn vad hette hon? - sa. - Ja, du tog vl det dr ganska hrt eller hur? - Ibland knner jag mig som Wasa. - Va? - Regalskeppet allts. mnad fr stordd men stupade redan p jungfruresan. Skillnaden r vl bara att mig kommer ingen att brga och bygga ett museum kring om tvhundra r. - S illa kan det vl nd inte vara. Du bor ju bra och jobbar till och frn. - Jag mr skit ska du veta. Innan han avslutat meningen insg han att det inte var rtt tillflle. - Det gr vi ju alla lite till och frn, Soli. Sjlv s var jag hos doktorn fr ngra dagar sedan. Ett fdelsemrke p vaden som jag funderat lite p. Enligt honom s skulle det nog vara bra om jag kom tillbaka om ngra dagar och skar bort skiten. - Och nu undrar du om det r Malignt melanom? - Man funderar ju. - Vill du att jag ska ordna det t dig? - Fixa en bra doktor? - Nej, jag kan ta bort skiten t dig. Ingen patientavgift, en flaska vin efter ingreppet r allt jag behver. - Skmtar du med mig eller? Soli drack ngra klunkar vin till och funderade p vad han egentligen hll p med. - Biopsi? - Va? - Har du gjort ngon biopsi? - Ja. - Och? - Den var grn. Men, man vet ju aldrig. - I sdana fall s kan jag fixa det t dig. Kom ver p mndag eftermiddag s kokar jag en kniv och lite nlar, sen fixar jag det dr p en pisskvart. - Du r vl fr fan ingen jvla doktor! - Nej men jag r en jvel p att skra i folk. Ljudnivn var olidligt hg och Soli frstod att han inte kunde vrva Micke till sina sm kirurgiska experiment. Soli tittade p klockan. Halv tolv. Det kndes som om det var dags att gra kvllens frsk. Kanske den hr kvllen, kanske den hr festen, kanske hon som satt i kket. Vad var det hon hette? Kerstin?, Meline?, Malin?, nej, det var ngot vanligt namn. Ett namn som, i vanlig ordning, stmde verens med hennes kroppsbyggnad. Han reste sig upp och gick ut i kket. Mikaela, s var det! Givetvis. Hon satt vid kksbordet och frskte tnda en cigarett mot lgan frn ett stearinljus. - En del sger att varje gng man tnder en cigarett frn ett ljus s dr en sjman. Han skmdes redan. - Det sgs s, sa hon och lyckades ntligen f glden att tnda. - Soli heter jag. - Mikaela. - Vill du ha lite vin? Jag har en flaska jedrigt fint rdtjut som inte blir bttre av att ligga p kksbnken. - Tack ja. Han hmtade ett glas och fyllde upp det till brdden t henne. Han tittade ut genom fnstret och utanfr vibrerade Uppsalas disigt rosa skymning. - Visst r det ganska snuskigt, Mikaela? - Ja. - Du trivs inte heller hr? - Knner du ocks den hr frbannade lukten, Soli? ntligen en kvinna som kunde frmedla de sjlvklara och ckliga sinnesretningarna som han sjlv stndigt upplevde. Mikaela, kanske att hon var en av de f som frstod att - Det luktar skit, knner du det Soli? - Och gammal strumpa, sa Soli Hon sken upp och lade ifrn sig cigaretten i askkoppen. Hon log mot honom med munnen full av bla tnder. - Sara har berttat om dig. - Jag frstod nstan det. - Du dricker fr mycket, eller hur? - Beror lite p hur man ser det. Om man ser det utifrn mitt perspektiv s dricker jag inte tillrckligt. Det blir liksom nd inte uthrdligt. - Och utifrn ngon annans perspektiv? - S krkar jag alldeles fr mycket. Han drack upp sitt glas och fyllde p. Egentligen s borde han inte. Egentligen skulle han lta den fylla han redan hade sakta plana ut i ngon timme och sedan sakta sp p nr det behvdes. - Hur kommer det sig att du r s jvla deprimerad fortfarande d? - Jag Hur skulle han frklara det? Hade han ens ngon frklaring? Stndigt fanns det, som ett slags mantra, en mening som han upprepade fr sig sjlv; "Jag r ensam". Men det var ingen frklaring. - Men du mste ju ha brjat supa av ngon anledning? Givetvis fanns det mer n tusen anledningar. Den knsla han stndigt levde med gick dock inte att frmedla. Han visste att han inte kunde frklara fr den bltandande kvinnan vad han knde nr han satt bredvid en kvinna p bussen. Hur han direkt kunde identifiera de vanligaste parfymerna. Inte heller kunde han frklara hur det kndes nr den frmmande kvinnan p bussen rkade nudda honom och han fick sin enda mnskliga kroppskontakt p en vecka. Ibland kunde han i ensamheten bland mnniskor lta sig sjlv kliva ur sin kropp. Han frestllde sig hur sjlen lmnade den motbjudande kroppen som en flottig dimma och sakta gled fram mot den kvinna som satt nrmast honom. Som vanligt satt de stilla med frusna gon. Han kunde lta sin dimma lukta dem vid halsen, kyssa dem p kinden och krama deras midjor. - Jag r ensam, sa han och sg p henne med en blick som han hoppades frmedlade den outgrundliga frtvivlan och tr han knde infr omvrlden. Nr man r ensam och utan mnsklig kontakt frsker man i varje min, knuff och mening uttolka ngon slags dold mening. Ngot som tyder p att mnniskorna i ens nrhet faktiskt vill, kan och orkar bry sig. - Dina fingrar r bl, Soli. - Tnderna blir bl nr man dricker rdvin, om du inte visste det. - Inte tnderna, fingrarna. - Igen?, sa han fr sig sjlv. - Det dr ser inte bra ut. Jag tror att du borde kolla upp det dr! Fingrarna var mycket riktigt bl och Soli frstod att han inte kunde tillta sin kropps frfall frstra festen. Han ringde en taxi och gick ut p grden. Frn Saras lgenhet hrdes fortfarande genom musiken glla rster om regering, jmstlldhet och exotiska drinkrecept. Taxibilen svngde upp med sina breda dck p grusplanen framfr huset och slckte sina strlkastare. - Tar vi det hr vitt eller grtt hrru? - Svart, om du fixar mig upp till akuten inom fem minuter under hundra spnn. - Fixar vi ltt. Soli slog igen drren till bilen till taxin och lt sin kropp sjunka tillbaka mot det ljusbruna lderstet. Taxin rivstartade och hade precis svngt ut p gatan frn grden nr Soli skrek till. - Stopp fr i helvete! - Lugn, lugn. Taxichauffren tvrbromsade och gruset sprutade ut p gatan utanfr. Porten, som han nyss lmnat, hade precis spottat ut en till varelse, Mikaela. Med drren i ena handen och ett glas rdvin i den andra lutade hon sig ut och skrek ngot mot honom. Han ppnade bildrren och frskte hra vad hon sa. - Soli,. ag ..or.. fr... r! - Va!?, skrek han. - Soli, jag tror jag frstr! - Tack. Det var med en ovanligt njd min som Soli en kvart senare terigen lade sig p britsen p akutmottagningen. ____________________________________________________________________________ uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu ____________________________________________________________________________

← Svenska e-zines (1990-2008)