☰
OBS! Denna textfil ingår i ett arkiv som är dedikerat att bevara svensk undergroundkultur, med målsättningen att vara så heltäckande som möjligt. Flashback kan inte garantera att innehållet är korrekt, användbart eller baserat på fakta, och är inte heller ansvariga för eventuella skador som uppstår från användning av informationen.
V A N L I G A S K Ö T S A M M A U N G D O M A R nummer 5, augusti 1998 Tillbaka igen, efter det 0nda Utgivningsuppehållet från Helvetet LÄS DETTA ZINE PÅTÄND, MED DINA BLODSBESUDLADE HÄNDER IVRIGT SMEKANDE DEN NYLIGEN STULNA PENTIUM II-DATORN!! Officiell epostadress till VSU-redaktionen: harnhammar@yahoo.com SLÄPP KEVIN MITNICK FRI! Innehållsförteckning -==================- (1) INTRO (2) VSU UPLOAD BOMB v1.0 (3) MINI-MIKRO-KÄRLEKSNOVELL (4) NYFIKEN PÅ: SVENSKA ZINES (5) AND NOW THE END IS NEAR, AND SO I FACE MY FINAL CURTAIN ------------------------------------------------------------------------------ Detta nummer av VSU består dels av den här textfilen, och dels av ett tillhörande program, "upldbomb.tgz", som ska vara 25593 bytes långt. Om du bara har fått textdelen har du inte fått hela VSU#5, beroende på att din kompis är lam. Skriv till oss på harnhammar@yahoo.com , så skickar vi hela VSU#5 till dig via epost. ------------------------------------------------------------------------------ INTRO -===- Nej! Vi har inte knarkat ihjäl oss ännu! Vi sjönk tillfälligt ner i Den Låga Utgivningstakten från Helvetet, som åtminstone delvis var besläktad med Den 0nda Skrivkrampen från Helvetet och Den 0nda Verkligheten Utanför Scenen Som Tar Massor Av Vår Tid från Helvetet. Men vi finns fortfarande och så. Vi har hört alla de rykten om oss, som har tisslats och tasslats fram och tillbaka i Stockholms undre värld. De går ut på att det är vi som ligger bakom precis alla de websidor som marknadsför olika svenska prostituerade, och som har uppmärksammats i Metro och andra "högkvalitativa" svenska media tidigare i år. Dessa rykten avböjer vi dock att kommentera. Vad gäller ryktet om att Bonniers ville köpa upp VSU för att låta oss producera vårt redaktionella material i samarbete med det kristna magasinet Petrus kan vi däremot bestämt dementera detta. Våra diskussioner med Bonniers gällde ju enbart att vår annonsavdelning skulle gå ihop med Petrus' dito. Tiden flyter vidare, och vi med den. Året är nu 1998 ($07CE), och det trygga svenska folkhemmet är så gott som totalt nedmonterat. Det bor en sockerbagare här uti staden. Han säljer barnporr mest hela dagen. Den tid som vi inte gav ut några uschla nummer av VSU gick också åt till att fundera över vad fan vi sysslar med egentligen. Detta kommer att resultera i att vi kommer att bli snäppet ambitiösare, här på VSU. Från detta femte nummer och framåt har vi tänkt slänga ut stora delar av det ironiska gnällandet på samhället och ha med mycket mer tekniska hackingartiklar och fler reportage från olika datorundergroundscener. I detta nummer är vi stolta över att kunna presentera er för programmet "VSU Upload Bomb" (Hackern, det här är Programmet. Programmet, det här är Hackern. Skaka nu hand och säg att det är trevligt att träffas), och vi har även ett reportage om den svenska zinesscen som vi själva är en del av. Vi måste också konstatera att vi verkligen ser framemot de riktigt allvarliga buggar, som kommer att lamslå hela det IT-beroende moderna samhället vid nyår år 2000! Samhället suger - därför är det bra att det går sönder! Vi har tänkt hjälpa till så mycket vi kan, genom att lägga in små subtila ändringar i COBOL-koden till alla administrativa program vi kan komma åt, så att saker pajar ännu värre den 1:a januari år 2000! Vi vill inte ha samhället i den form som det är nu! Det är inte bra nog! Back to nature, för fan! Rousseau!! Daisy Miller / Henry James! The Adventures of Huckleberry Finn / Mark Twain!!!! När vi ändå håller på att ändra det vinnande VSU-konceptet kan vi lika gärna genomföra ett par ändringar till. Alla nollor och små I:n istället för stora O och I i alla rubriker har åkt ut. De såg alldeles för warez d00dz-aktiga ut. Vi har också slängt ut det besinningslösa hoppande mellan massor av olika handles som vi har ägnat oss åt i VSU#3-4. All text i dessa två nummer är skriven av tre personer, som skrev under massor av olika handles. Detta blev jobbigt i längden, så i fortsättningen kommer vi att ha ett namn per person som är med och skriver. Vi har också skaffat oss en innehållsförteckning, och dessutom har vi bytt utseende på texternas rubriker (de som förut var omgivna av en ful låda av asterisker har numera en snyggare understrykningsrad under sig). Visste ni förresten att Kungen har en övernattningslägenhet i Stockholm, där han knullar massor med horor från Malmskillnadsgatan? (I Kristoffer Leandoers roman "Flipperspelaren" påstås det att detta faktum skulle vara det mest tabubelagda, något som ingen svensk tidningsredaktion skulle skriva om. "Flipperspelaren" är en mycket bra bok, förresten. Eftersom ni läser VSU är ni ju uppenbarligen intresserade av rebeller, och den romanen handlar mycket om just kollisionen mellan några rebeller och det svenska folkhemmet. Boken är tillägnad alla som har gått för långt, vilket ju också skapar vissa hypertextlänkar till VSU i våra hjärnor..) Ett litet avslöjande - följande personer har gjort de nummer av VSU som har kommit ut hittills: VSU#1: Ulf. VSU#2: Ulf. VSU#3: Ulf, Trazan. VSU#4: Ulf, KIDney. VSU#5: Ulf. Jag sträcker mig efter min DYCP-sourcedisk, och allt blir åter vågigt. // Ulf of VSU ------------------------------------------------------------------------------ VSU UPLOAD BOMB v1.0 -==================- Idag ska vi göra något helt nytt och helt crazy: vi ska bomba uppladdningsskript på websidor! INLEDNING För några versioner sedan införde de mest populära webläsarprogrammen en ny HTML-funktion: <input type="file">. Denna används för att ladda upp en fil från den dator man sitter och surfar på, till ett CGI- eller ASP-skript på servern som man surfar till. Dessa skript gör sedan något med filen som har laddats upp - exempelvis är det vanligt att den lagras i något undanskymt bibliotek, där webmastern senare kan titta på den och se om han/hon ska lägga upp den på sin websida. Vi har gått igenom flera av de mest populära CGI-arkiven på nätet, vars skript används på många servrar. Vi hittade inte något enda offentligt tillgängligt filuppladdningsskript, som hade något som helst skydd mot den lilla Denial of Service-attack som vi ska beskriva i den här artikeln. De som har kodat dessa filuppladdningsskript som vi har tittat närmare på verkar ha tänkt på fyra olika säkerhetsrelaterade problem: (1) filen som laddas upp måste ha ett filnamn som slutar på en viss extension (exempelvis .mp3 eller .sid) (2) filen som laddas upp får inte vara längre än ett visst antal bytes (3) filnamnet på filen som laddas upp måste befrias från sökvägar, så att ingen kan försöka ladda upp filen "../../index.html" eller något (4) det är noga med accessrättigheterna till katalogen som uppladdade filer hamnar i, så att inte en hacker kan ladda upp ett CGI- eller ASP-skript och sedan köra det på servern Dessa fyra punkter räcker till, om man förutsätter att filen kommer från en människa som använder en webläsare. Det kan man dock inte förutsätta - det går att göra s.k. webrobotar, som själva ger sig ut på nätet och surfar runt helt utan hjälp av någon browser. Vi på VSU har kodat en sådan webrobot, "VSU Upload Bomb v1.0", som kan surfa upprepade gånger till samma skript på en server och exempelvis ladda upp massor med filer med slumpmässig data. Denna attack kan dels leda till att webmastern blir irriterad när han/hon kommer till jobbet, och måste gå igenom 150 filer för att se om någon av dem är en riktig upload eller om alla bara är bomber. Men attacken kan även ställa till med allvarligare saker, speciellt på servrar som har någon form av quotasystem igång. Sådana system gör att det inte går att lagra mer än ett visst antal megabyte på varje användares konto. Om man uploadbombar ett sådant konto kan man fylla hela kontots quota. Då kan dels inte de legitima användarna ladda upp några filer, och dels kan andra skript på servern sluta att fungera, om dessa andra skript vill lagra information i någon loggfil eller något annat. Man kan få alla serverns skript att sluta att fungera, vilket är allvarligt om man exempelvis är en butik på nätet, så att nästan alla sidor som finns på ens sida består av olika skript! INSTALLATION "VSU Upload Bomb v1.0" är ett Perl 5-skript för UNIX-system. Så här installerar du "VSU Upload Bomb v1.0": när vi skickade ut detta zine skickade vi även med programmet som ett .tar.gz-arkiv. Packa upp det (kan du inte det är du djävligt lam, och bör dunka huvudet hårt i väggen hundratals gånger, så att vi slipper dig). Editera sedan första raden i filen "vsu_upload_bomb.pl", så att den pekar på Perl 5-tolken på just ditt UNIX-system. TEKNISKA DATA: VÅRT PROGRAMS FINESSER - HTTP/0.9, HTTP/1.0 och HTTP/1.1 (med support för Host och Connection) - GET och POST - två Content-types för POST stöds: både "multipart/form-data" och "application/x-www-form-urlencoded" - mottagning av HTML-dokument som är "chunked data" - support för mottagning av dubbla headers från servern (100 Continue) - filuppladdning av slumpmässig data - upprepade anrop av samma server med några sekunders paus mellan anropen - man kan själv välja vad som ska stå på "Referer:"-fältet - man kan mata in variabler - man kan ha en variabelbomb (en variabel som innehåller mängder med slumpmässig data, som ändras för varje anrop) - man kan välja hur lång variabelbomben ska vara - man kan välja mellan vilka gränser filbombens storlek ska variera - man kan välja vad filbombens filnamn ska sluta på för extension - man kan mata in en fejkad sökväg som det ska se ut som att den uppladdade filen fanns i på systemet som laddade upp filen - Eftersom vi inte kan så mycket om kodning av sockets och TCP/IP än, så använder vi Eric Arnolds bibliotek "comm.pl" bara för att starta en telnetuppkoppling mot en viss dator och en viss port. Alla andra tekniska detaljer utom telnetuppkopplingen sköter vi däremot själva i vår egen kod. (Att använda färdiga bibliotek är ju inte så jättetufft, så vi har tänkt att lära oss sockets senare i höst, så att vi kan slänga ut "comm.pl" och ge ut en senare version av vårt program där även uppkopplingen sköts av kod som vi har skrivit själva.) KÖRNING Leta upp ett skript du vill bomba. Ofta finns det på en server ett vanligt HTML-dokument som man surfar till för att fylla i ett formulär med data och där man väljer vilken fil som ska laddas upp. Detta HTML-dokument kommer vi nedan att kalla "dokument A" (pedagogiskt värre!?). Dokument A anropar sedan CGI- eller ASP-skriptet som sköter uppladdningen. Börja med att anteckna alla variabelnamn som förekommer i dokument A. Variabelnamnen är den del av <input>-taggen som heter name=. (Om du inte kan något om HTML-formulär får du lära dig det någon annanstans. Den här texten skulle bli oerhört lång, om vi skulle förklara ALLT på en enkel och pedagogisk nivå, men det finns en massa siter på nätet där man kan lära sig sådant.) Du behöver också veta vad dessa variabelnamn är till för, d.v.s. vilket innehåll du ska ge dem. Observera att det är skillnad på STORA och små bokstäver i dessa variabelnamn. Anteckna även om <form>-taggen använder sig av metoden "GET" eller "POST". Vänta sedan tills det är utanför kontorstid, både i den tidszon som servern som du vill angripa ligger i, och i den tidszon som ditt UNIX-system ligger i. Annars kan du ju bli avbruten mitt i din körning om någon sysadmin upptäcker dig, och det är inte så kul. Starta sedan vårt program med UNIX-kommandot "./vsu_upload_bomb.pl". Den första frågan som programmet ställer är "Hur många gånger ska servern anropas?". Du svarar på det genom att skriva in ett tal. Nästa fråga är "Serverns namn:". Du skriver in ett namn på en dator på nätet. OBS! Det ska inte stå några snedstreck eller "http://" här, bara ett namn på en dator, som "www.livetsord.se" eller något. Nästa fråga är "Sökvägen till skriptet på servern:". Här skriver du in en sökväg, som ska börja med snedstreck, exempelvis "/en/massa/dumma/kataloger/ upload.asp". Nästa fråga är "Metod (GET eller POST):". Här skriver du in vilken metod som skriptet förväntar sig att ta emot data genom (det ser du i <form>-taggen i HTML-koden för dokument A). Det räcker med att skriva en bokstav (G eller P), och det spelar ingen roll om du svarar med stora eller små bokstäver. Nästa fråga är "Portnummer (80):". Här skriver du in vilken port som webservern svarar på. Det är oftast 80, så om du bara trycker RETURN här kommer programmet att tolka det som att du vill använda port 80. Nästa fråga är "HTTP-version (1.1):". Här skriver du in vilken version av HTTP-kommunikation som du vill använda: "0.9", "1.0" eller "1.1". "1.1" är vanligast nuförtiden, så om du bara trycker RETURN här kommer programmet att tolka det som att du vill använda "1.1". Nästa fråga är "Refererande websida:". Här skriver du antingen inte in något (bara trycker RETURN) - då blir det ingen refererande websida. Annars kan du skriva in en fullständig URL till en sida på nätet (exempelvis "http://www.telia.com/kuken/i/munnen/trista/villaagare/index.html") - då kommer servern att uppfatta det som om det var den sidan som innehöll HTML-dokumentet där du valde en fil för uppladdning och sedan tryckte på Submit-knappen. Jag tror inte det finns några skript som är så petiga än så länge att de undersöker detta fält så noga, men bara för att vara säker kan det ju vara lämpligt att skriva in URL:en till dokument A här. Nästa fråga är "Vill du bomba ett filuppladdningsskript (j/n)?". Du svarar på denna fråga. Det räcker med att skriva en bokstav i ditt svar, och stora och små bokstäver spelar ingen roll. Om du svarade att du ville bomba ett filuppladdningsskript kommer det fem följdfrågor. Den första följdfrågan är "Vilket namn har filen på formuläret?". Här skriver du in vilken name= som finns i dokument A i <input type="file"> - taggen. Den andra följdfrågan är "Filernas minilängd (kB):". Här anger du ett tal, som motsvarar den minimala längden i kB som de filer som senare kommer att föras över kommer att ha. Om du skriver 1024 kommer alla filer alltså att vara minst 1 megabyte stora. Tänk på att en del skript vägrar att ta emot för stora filer, så då får man föra över många något mindre filer istället. Den tredje följdfrågan är "Filernas maximala slumpaddition i storlek (kB):". Filernas längd kommer slumpmässigt att variera mellan den minilängd som du matade in nyss, och denna minilängd plus ett tak för slumpfunktionen. Här matar du in det taket. Om du skriver 0 här blir alltså alla filer exakt så långa som den minilängd som du skrev in förut. Om du skriver 10 på minilängden och 20 på den här frågan kommer alla filer som genereras att vara mellan 10 kB och 30 kB långa (eller egentligen 29 kB p.g.a. hur slumpfunktionen i Perl fungerar). Den fjärde följdfrågan är "Vad ska filnamnen sluta på?". Här matar du in en lämplig filextension (typ ".mp3" eller ".sid" eller något som passar den site som du ska ladda upp på). Vissa skript vägrar att ta emot filer som har fel filextension. Den femte och sista följdfrågan är "En fejkad sökväg som det ska se ut som att du laddar upp filerna från:". Av någon dum anledning skickar Net$cape med hela sökvägen till den fil som man laddar upp, vilket ju egentligen är ett intrång i den personliga integriteten. Iallafall, här kan du mata in en fejkad sådan sökväg. Om du skriver "/home/ulf/" kommer det för skriptet att se ut som att filen du laddade upp låg i katalogen "/home/ulf/" i ditt system. Observera att denna sökväg måste sluta på "/" eller något annat avskiljande tecken. Det är ingen bra ide att bara skriva "/home/ulf". Nu är följdfrågorna för filuppladdning slut. Nästa prompt är "Variabel #1. Ange variabelnamn, eller avsluta variabelinmatningen med en punkt själv på en rad. Variabelnamn:". Då gör vi det. Om vi alltså inte ska ha några variabler alls skriver du en punkt ("."). Annars skriver du in ett variabelnamn, från de som finns i dokument A (typ "author" eller något). Om du skrev ett variabelnamn, snarare än en punkt, blir nästa prompt "Ange variabelns innehåll. Avsluta med en punkt som är själv på en rad. Variabelvärde:". Då gör vi det (exempelvis "VSU"). Då kommer variabeln "author" att få värdet "VSU". Observera att man kan trycka RETURN mitt i, och därigenom mata in variabelvärden som är flera rader långa - detta för att stödja en HTML-tag som heter <textarea>, som skapar ett tvådimensionellt fält på en HTML-sida, där man kan mata in flera rader med information. Avsluta inmatningen med en punkt som är själv på en rad. Nu kommer du till "Variabel #2. Ange...". Detta går till likadant som när du matade in variabel #1 (nähä!?). Detta pågår tills du anger en punkt som variabelnamn. Nästa fråga blir "Vill du skicka med en variabel som en bomb (j/n)?". Du svarar på denna fråga. Det räcker med att svara med en bokstav, och stora och små bokstäver spelar ingen roll. Om du svarade jakande på detta får du två följdfrågor. Den första följdfrågan är "Vilket namn har denna variabel på formuläret?". Du går till dokument A, eller din utskrift av detta dokument, och ser efter vilket fält i HTML-formuläret som du vill skicka stora mängder meningslösa data till, och vad den variabeln heter. Om du ska uploadbomba en webchat för att Carl Bildt är där och snackar skit, måste du alltså kolla vad rutan där man skriver in sina små chatmeddelanden har för variabelnamn. Den andra följdfrågan är "Variabelbombens längd (tecken):". Här anger du hur många tecken varje variabelbomb ska bestå av. Observera att det är dumt att skriva något absurt stort tal här, eftersom en del skript vägrar att ta emot hur långa textsträngar som helst. Dessutom finns det en vanlig bug i CGI-kod för avkodning av POST-information, som gör att de inte klarar av att ta emot hur långa textsträngar som helst. Därför är det bättre att nöja sig med något relativt litet tal (10000 eller så), och istället skicka iväg många bomber. Nu är följdfrågorna för variabelbomber slut. Nästa fråga är "Loggfilens namn (ingen loggfil):". Här kan du antingen bara trycka RETURN - då får du ingen loggfil. Annars kan du skriva ett namn på en loggfil, där det som händer under bombningen lagras. Jag rekommenderar att du använder loggfil, eftersom informationen brukar scrolla förbi snabbt i telnet-fönstret innan man hinner se vad som händer. Loggfilen består av vanlig ASCII-text, med radbrytning enligt UNIX-standard (bara LF). Den allra sista prompten är "Tryck på RETURN när du är redo att börja...". När du har gjort det börjar bombningen!! Allt som händer visas på skärmen - antal anrop, den HTML-kod som servern skickar tillbaks o.s.v. Om du har valt en loggfil lagras även stora delar av denna information i denna fil. När bombningen är slut visas lite statistik. Denna lagras även i loggfilen, om du har valt att ha en sådan. ANDRA TYPER AV SKRIPT Som ni säkert insåg när ni läste avsnittet KÖRNING ovan kan man även använda vårt program för att angripa andra typer av skript. Gästböcker och andra program som tar emot ny data och lägger in i en fil utan att någonsin ta bort gammal data kan användas för att försöka fylla upp en användares quota, genom variabelbombfunktionen. Även program som tar bort gammal data efterhand (typ webchats) har ibland utförliga loggfiler där allt som sägs i chatten lagras, och då får man ju samma effekt som med gästboken. Även andra typer av skript kan angripas: exempelvis kan man ju påverka resultatet av ett omröstningsskript av den typ som då och då förekommer på våra dagstidningars hemsidor. Om du ser frågan "Är det moraliskt av Microsoft att bygga in Internet Explorer mer och mer i Windows?" kan du ju använda "VSU Upload Bomb" för att skicka iväg några tusen röster för alternativet NEJ.. Dessutom kan man sabotera webchattar med programmet. Om man skickar iväg många variabelbomber till en chat, där exempelvis Carl Bildt är inbjuden för att prata med ungdomarna (det ÄR ju trots allt valår...), så blir det helt plötsligt lite svårt för alla att använda den chatten. Dessutom kan man använda programmet för att surfa på nätet! Om du skriver in namnet på en server och sökvägen till ett HTML-dokument, och sedan väljer metoden GET, och inte har någon filuppladdning eller variabelbomb eller några variabler alls, kommer programmet helt enkelt att hämta HTML-dokumentet och visa det för dig! Sedan kan du surfa vidare, genom att starta programmet en gång till och ange sökvägen till något annat HTML-dokument, som du har sett länkat i det första dokumentets HTML-kod! Denna typ av surfande blir dock aningen omständlig ;) PROBLEM Om programmet krånglar på ditt UNIX-system kan det bero på "comm.pl"- biblioteket. Det är dock lätt att slänga ut det och istället använda något annat bibliotek som fixar telnetuppkopplingar. Sök bara efter "<----" i filen "vsu_upload_bomb.pl", så hittar du alla rader som refererar till "comm.pl". En annan grej som vi kanske borde påpeka är att det ibland inte finns något dokument A, utan bara ett skript. Detta skript ser skillnad på om man anropar det på vanligt sätt, eller om man skickar en massa data till det. Om man anropar det på vanligt sätt svarar skriptet med ett HTML-dokument som innehåller formulär för att ladda upp på skriptet självt. Om man skickar data till det börjar skriptet istället att bearbeta dessa data. Denna typ av skript har alltså så att säga "ätit upp HTML-dokumentet" och gömt det inuti sin mage. Ur vår synvinkel skapar inte detta några större problem. Man bara går till skriptets URL med ett vanligt nätläsarprogram typ Lynx, väljer att få se HTML- koden, skriver upp alla variabelnamn och metoder i HTML-dokumentet, och sedan fortsätter man som vanligt. FRAMTIDEN Jag tycker att det här programmet är tillräckligt avancerat för att kunna spridas och förtjäna namnet v1.0, men jag har långt ifrån slut på ideer vad det gäller uploadbombning. VSU kommer säkerligen tillbaks med fler versioner av detta program, när sysadminarna ute i världen har börjat fixa till den här första vågen av problem som detta program exploaterar. LAG OCH MORAL Är detta lagligt? Svar: Vet ej. Det är inte lika uppenbart olagligt som att logga in på system där man inte har rätt att vara, men som man har hackat sig in i. Ett filuppladdningsskript är ju installerat med syfte att folk ska få ladda upp filer, så det är ju öppet för allmänheten på ett annat sätt. Det är däremot möjligt att det finns någon paragraf som säger att man inte får "trakassera" nättjänster så här, genom att dränka dem i massor med anrop och filuppladdningar. Är det moraliskt? Svar: Ja, om man ser sig som en av Nietzsches övermänniskor. Vi fattar mer än sysadminarna och de som har kodat skriptet - därför får vi göra vad vi vill med deras maskiner. Observera också att stora delar av det här programmet faktiskt skulle kunna ingå i något annat, mer produktivt program. Om man till exempel vill koda en egen webläsare som har stöd för CGI kommer man att behöva skriva liknande kod som den som ingår i vissa avsnitt av vårt program. Det är väl i stort sett for-loopen (som gör att samma skript och samma server anropas många gånger) och det faktum att man för över slumpmässigt skräp istället för riktiga filer som gör det här till ett undergroundprogram. Ja, det är klart: EGENTLIGEN finns det ju någon regel som säger att alla webrobotar dels ska hämta filen "/robots.txt" i roten på alla servrar, och följa instruktionerna i den filen, och att de dels ska skicka med en emailadress till den människa som är ansvarig för att roboten körs, i "From:"-fältet i headern. Den här roboten gör varken det ena eller det andra, men det är så kul så. Tekniskt sett fungerar det utmärkt att strunta i denna regel. Iallafall, det faktum att vissa delar av koden till det här programmet skulle kunna ha varit med i något nyttigare sammanhang visar att olika högskolehackare (typ Free Software Foundation, Lysator m.fl.) som brukar hålla hårt på skiljelinjen mellan laglig och underjordisk hacking, och som fördömer alla nätverkshackare som människor som bara kan slå sönder och vandalisera, istället för att skapa något nytt, har fel. För att kunna koda ett sådant här program måste man kunna så pass mycket om programmering att man även kan koda mer "nyttiga" program, när man har lust. // Ulf of VSU ------------------------------------------------------------------------------ MINI-MIKRO-KÄRLEKSNOVELL -======================- Hon ångrade sig. Han ångrade också henne. // Trasigt Alien-Monster of 070-Min-Döds-Novell (d.v.s. Ulf of VSU) ------------------------------------------------------------------------------ NYFIKEN PÅ: SVENSKA ZINES -=======================- Datorundergroundvärlden är intressant på många olika sätt, men ibland kan det vara svårt att få information om vad som händer där. Jag känner endast till två stora publikationer som skriver något vettigt om datorunderground: Flashback och Tekno. Även DN och andra tidningar får för sig att skriva något ibland, mest om den illegala varianten av hackers, men detta brukar inte vara av så hög kvalitet. Jag skrev för övrigt en artikel om zines för Tekno förra året, men det har hänt en del nytt sedan dess, och Tekno och VSU har nog inte exakt samma läsare, så en till artikel kan vara motiverad. Det finns inte bara en datorundergroundscen utan massor av olika - en del stora, en del små. Varken Flashback eller Tekno har någon hundraprocentig koll, utan de missar att skriva om vissa saker. För att få ut lite mer information påbörjar jag härmed stolt artikelserien "NYFIKEN PÅ" i VSU, som är till för att presentera olika datorundergroundscener som jag tycker är tuffa. I detta första avsnitt ska vi gå igenom den svenska zinesscen som VSU själv är en del av. Det finns en massa utrikiska zines, med Cult of the Dead Cow och Brotherhood of Warez och allt sådant, men de ska vi inte skriva om just nu. Zines är för nätverkshackarkulturen (som är störst i USA) vad diskmags är för demoscenen (som är störst i Europa): ett sätt att i text få ut information och nyheter, så att andra som är en del av scenen får reda på vad man sysslar med. Diskmagsen har hållit sig kvar i denna tekniska roll hela tiden, medan en del zines efter hand vågade korsa den enormt breda skyttegraven mellan naturvetare och humanister. Dessa zines slutade skriva om tekniska saker, och började istället skriva om medarbetarnas liv och funderingar runt olika saker, och de hade också med noveller och dikter. Demoscenens diskmags består alltid av ett program som mer eller mindre flashigt visar texten, men zines har alltid bara bestått av ren ASCII-text. Inget program för visning, ingen multimedia, ingen grafik (förutom ASCII- grafik då). Både diskmags och zines har det gemensamt att de sprids som freeware - vem som helst får ladda ner dem gratis och kopiera dem vidare till vem som helst, så länge de är i oförändrat skick. Den svenska zinesscenen är inte så stor, och inte heller så gammal, men där finns ändå en del publikationer som kan vara tuffa. 1997 var ett mycket aktivt år för denna scen, men 1998 har varit litet mer dött hittills. Det enda som hänt i svenska zinessammanhang de senaste månaderna var att ett nytt nummer av uXu kom ut. Samtliga dessa svenska zines är skrivna på svenska, utom uXu vars språkliga dräkt beskrivs mer utförligt nedan. Här är en kort genomgång av alla de svenska zines som jag känner till: * 020-795611-KNULLA-DÖDEN Inriktning: Ironisk humor Antal utgivna nummer: 8, plus en liten 1:a april 1997-snutt Status: Död. Linus jobbar numera på Ericsson. * o3o-PLOCKA-BLOMMOR Inriktning: Ironisk humor Antal utgivna nummer: 4 Status: Död * 2H Inriktning: Ironisk humor Antal utgivna nummer: 2 Status: Död * EN UPPKLÄDD BÄVER (EUB) Inriktning: Ironisk humor Antal utgivna nummer: 1 Status: ??? * JUST ANOTHER ZINE (JAZ) Inriktning: Ironisk humor Antal utgivna nummer: 1 Status: ??? * KLAN OF THE BLOODSTAINED BLADE (KBB) Inriktning: Tekniska artiklar, med mycket info om phone phreaking och tillverkning av bomber Antal utgivna nummer: 15? (eventuellt fler) Status: ??? * KNARK E FUSK (KEF) Inriktning: Ironisk humor och alkoholromantik Antal utgivna nummer: 3 Status: Levande * NO SHIT Inriktning: Tekniska artiklar om hacking Antal utgivna nummer: 2 Status: Död * UNDERGROUND EXPERTS UNITED (uXu) Inriktning: uXu har funnits sedan 1991, och har gett ut massvis med texter. De har breddat sig, och på gott och ont känns de inte lika tydligt underground som sina zineskollegor (trots namnet!). En del av deras material skulle kunna vara med i någon uppkäftig liten kulturtidskrift, typ "Äcklet". Språk: Engelska i huvudsak, men ger även ut en del material på svenska Antal utgivna nummer: 30 Status: Levande * VANLIGA SKÖTSAMMA UNGDOMAR (VSU) Inriktning: Tekniska artiklar om hacking, reportage från olika underground- scener, och ironisk humor Antal utgivna nummer: 5 Status: Levande, men med oroväckande långa pauser mellan vissa nummer Detta är de svenska zines som jag känner till. Om det finns några fler zines, eller om någon del av ovanstående information (antal utgivna nummer, status etc.) var fel, så skriv epost till mig på harnhammar@yahoo.com och berätta det, så är du gullig. Här är några webadresser där man kan ladda ner dessa alster: o3o => http://o3o.plastique.net/ uXu => http://www.uxu.org/ No Shit => http://www.rat.pp.se/under_text_archive/magazine/ Övriga => http://hem2.passagen.se/k3wl/txt/texter.html Fast k3wl-siten har bara nummer 1-14 av KBB. Förutom dessa fyra adresser finns det en massa andra siter där man kan ladda ner dessa zines. Speciellt 020 och VSU finns att hämta ner lite överallt. Sök på Altavista (både på http://www.altavista.digital.com/ och http://www.altavista.telia.com/ , eftersom de tydligen inte hittar samma siter..), så hittar du dessa andra zinessidor. 020 och VSU finns dessutom konverterade till HTML av en utomstående (MagerValp), men originalversionerna är alltså i äkta TXT. // Ulf of VSU ------------------------------------------------------------------------------ AND NOW THE END IS NEAR, AND SO I FACE MY FINAL CURTAIN -=====================================================- (Ja, herr Sinatra har knarkat ihjäl sig under den tid som gick sedan förra numret.) OK, nu är detta femte nummer över, och med det kan vårt kompetenta paradigmskifte (från en typ av undergroundzine till en aningen annorlunda typ av undergroundzine - är man insnöad och begränsad kan man ju inte förnya sig i någon större utsträckning) sägas ha nått sin fullbordan. I am the Lizard King - I can do anything. (Lizard King - var inte han MOD-musiker på Amigan?) I have life / I have cage / I'm going bold / I want to tell the world / I've done nothing / I've achieved nothing / I work for a firm / but I want to burn it down / I'm _SO_ ordinary. Rolandssagan är ett klassiskt litterärt verk. (För de som inte fattar: när vi radar upp aningen osammanhängande citat så där har vi oftast någon poäng med det, fast den brukar vara gömd långt inne. Se det som en rebus att lösa - en liten dold klurighet.) Allt är rätt och inget är fel! HIV-viruset uppfanns av Astrid Lindgren! Hon stod i sitt 0nda kemilaboratorium i Vasastan i Stockholm, och fnittrade hysteriskt medan hon blandade ihop 0nda substanser, och när hon slutligen hittade rätt kombination förvreds hennes gamla rynkiga ansikte i 0nda spasmer. "HAHA! Ett virus som främst kommer att döda massvis med negrer och bögar! Äntligen kommer min blonde, ariske, heterosexuelle Emil att ta makten över Edens lustgård igen!!" (Astrid är ju rasist och homofob, men det visste ni väl redan innan.) Glöm aldrig bort att det är betydligt friare och mer omväxlande att hamna i fängelse än att hamna i villa. Dessutom brukar man ju slippa ut ur fängelset förr eller senare, men det är inte lika självklart att man någonsin kommer ur den torftiga villaexistensen. [VARNING. Gnäll på det uschla TV-utbudet börjar om bara några rader. Det är extremt klicheartat att gnälla på TV i sådana här förment pseudobohemiska och "alternativa" sammanhang. Typ alla alternativa tidskrifter som har kommit ut de senaste 20-25 åren har gnällt på TV-utbudet..] Det pratas mycket om s.k. reality-TV, typ "The Real World" och "Expedition Robinsson" (TV-program som egentligen bara bevisar att om man filmar vad som helst tillräckligt länge, och sedan klipper ihop det med en riktigt falsk och förljugen klippteknik, kan man få precis vad fan som helst att se ut som en såpopera). Dessutom förekommer det mycket program med känslostormar, med Ricki Lake, Jerry Springer och "Förlåt Mig" och allt vad de heter. Vi på VSU vill föreslå en riktig 90-tals-TV-hit, som kommer att revolutionera detta viktiga media: man kan helt enkelt kombinera realitytrenden med känslotrenden, och få fram det ultimata programmet "Begrav Mig" - TV-sändningar från riktiga begravningar med inzoomningar på den gråtande änklingen och små dokumentära klipp från den dödes liv med Arne Weise som speakerröst. Den sena barnförbjudna reprisen kan dessutom ha autentiska bilder, som visar hur pass angripna liken som begravdes i tidigare program börjar se ut efter några månader. "Ja, här ser vi Alva igen, eller vad som är kvar av henne, hehe, ni vet hon som vi begravde i maj. Hon har börjat ruttna en hel del som ni ser, men likmaskarna har inte nått in i kistan än." Jag lovar, det skulle bli det populäraste TV-programmet på länge. Återigen sluter sig den vidrigt bajsindränkta cirkeln av köttätande tigrar och den maskinmässiga konformitet som de symboliserar, och med en irriterad min tvingas vi åter ta på oss kostymen och slipsen, och återvända till det totalt meningslösa jobbet på Ericsson där någon har fått för sig att vi klarar av att koda ASP-skript, och några timmar senare tvingas vi umgås med den iskallt kalkylerande Bergström-flickvännen som bara tog första bästa ingenjör för pengarnas skull. Men vi kommer att dränka er fula mailbox även med ett sjätte nummer av detta uschla zine - var så säker. Tills dess, glöm inte vårt stolta motto som totalt genomsyrat alla våra delar av vårt liv: -- INGET AV DET HÄR SPELAR NÅGON SOM HELST ROLL. SNART SKA VI ALLA DÖ. -- // Ulf of VSU