Digital Underground - Vanliga Skötsamma Ungdomar #vsu-8

_ __ ___ | | / /___ _____ / (_)___ _____ _ | | / / __ `/ __ \/ / / __ `/ __ `/ | |/ / /_/ / / / / / / /_/ / /_/ / |___/\__,_/_/ /_/_/_/\__, /\__,_/ /____/ _____ __ _ _ __ / ___// /__(_)_(_) /__________ _____ ___ ____ ___ ____ _ \__ \/ //_/ __ \/ __/ ___/ __ `/ __ `__ \/ __ `__ \/ __ `/ ___/ / ,< / /_/ / /_(__ ) /_/ / / / / / / / / / / / /_/ / /____/_/|_|\____/\__/____/\__,_/_/ /_/ /_/_/ /_/ /_/\__,_/ __ __ __ / / / /___ ____ _____/ /___ ____ ___ ____ ______ / / / / __ \/ __ `/ __ / __ \/ __ `__ \/ __ `/ ___/ / /_/ / / / / /_/ / /_/ / /_/ / / / / / / /_/ / / \____/_/ /_/\__, /\__,_/\____/_/ /_/ /_/\__,_/_/ /____/ VANLIGA SKÖTSAMMA UNGDOMAR NUMMER 8, APRIL 1999 .. e-zinet för oss som aldrig har mött Herren Jesus! .. Antal prenumeranter -=================- 356 Officiell emailadress till VSU-redaktionen -========================================- harnhammar@yahoo.com Ladda ner gamla nummer av VSU -===========================- http://c5.hakker.com/magazines/ http://welcome.to/Zineworld http://www.geocities.com/Baja/1156/ezines/ .. och sådär en 10 andra websidor där ute på Informationsmotorvägen. Innehållsförteckning -==================- (1) VSU RASAR (2) NYFIKEN PÅ: HÖGSKOLEHACKERS (3) JAG SLAKTAR LÖGNER (4) ATT SOCIALINGENJÖRA PIZZERIOR UTAN ATT ÅKA FAST (5) 0NDA LÄNKAR (6) NYFIKEN PÅ: SID-SCENEN Medverkande skribenter i detta nummer -===================================- Ulf, Panik och PhoboS ------------------------------------------------------------------------------ VSU RASAR -=======- Herre, hör vår bön! Nä men är det inte VSU, som är tillbaks igen med ett åttonde nummer. En del tid har gått sedan förra numret. Kan detta bero på att databussarna i alla våra datorer gick ut i busstrejk för att få fler pauser? Vem vet! Den här gången har vi extra mycket torr teknisk info, för alla oss som brukar ägna all vår fritid till att läsa RFC-filer om NNTP-protokollet och samtidigt runka litet. Vi avslöjar också vad som egentligen händer på IKEA. Det är med sorg i hjärtat och med gråten i halsgropen som vi tvingas komma med det sorgliga beskedet att Ravekommissionen kommer att läggas ner. Det är inte mindre än en skandal, att denna viktiga organisation med det ytterst lovvärda syftet att hålla borta våra fina skötsamma ungdomar från knark och annat skit, inte ens kan få.. *brister ut i gapskratt* VSU slår larm: nu är det allt mindre än nio månader kvar till det viktiga millennieskiftet. Många av de berörda företagen har kommit igång med att fixa år 2000-buggen i sina datorsystem, men en annan mycket allvarlig säkerhetsbrist har hittills fått passera obemärkt! Ingen har ju tänkt på att vi måste Y2K-anpassa dataingenjörerna! De är ju också maskiner och de har också en viss uppfattning om datum och tid, så de kommer förmodligen också att bugga ur vid nästa nyår, med helt oförutsägbara följder. De maskinmässiga Dilbertarna kanske flippar ur totalt, och börjar hänga sig i slipsen i korridorerna, vem vet. Allt är tråkigt, och allt är yta. Den enda skillnaden mellan Hemingways "A Moveable Feast" och Damernas Värld är att skvallret i Hemingway är äldre, samt att han var bättre på att skriva än Damernas Världs skribenter är. Vi tycker också att det är hög tid att stifta en lag mot det allvarliga brottet Själviskhet. Om man kan programmera, och inte släpper något större UNIX-program under GNU GPL minst en gång per år, bör detta räknas som en grovt brottslig handling. Det duger ju inte att bara roffa pengar och knarka familjetrygghet, som Roland gjorde. Jag yrkar på att detta ska bestraffas med fängelse i minst två år, gärna på någon unken anstalt i Turkiet där fångarna får massor med stryk. Som vi redan har skrivit så uppstår ju människovärde, när man gör något för andra människor. Ett annat bra sätt att få bort sådana skräpmänniskor är att helt enkelt förgifta det vita vin och de räkor, som de närmast tvångsmässigt förtär med sin fru vareviga jävla fredagskväll. Istället för att bli död inuti och knarka trygghet i villaområdet i Ljungby föreslår vi att ni ska åka till H0lland och äta mycket KRUMELURPILLER. Då behöver man aldrig bli stur. Det fortsätter att komma ut massor med nya svenska zines hela tiden. Det finns nu en bra bit över 20 olika svenska zines, och det är ju kul. Keep 'em comin'! Med stolta trumpetstötar kommer vår alerta nyhetsredaktion springande in med de senaste nyhetstelegramen i handen, pennan bakom ena örat och med andan i halsgropen: vi meddelar härmed att den gamla goda tyska hackergruppen Chaos Computer Club kommer att ordna hackerfestival i Berlin i augusti i år! De verkar ha blivit inspirerade av HIP'97 och de tidigare festivalerna som Hacktic-människorna anordnade. Jag var på HIP'97 och det var rackarns tufft, så jag kommer förmodligen att åka på den här CCC-festivalen också. Var där, eller bli fyrkantig! Mer info på http://www.ccc.de/camp/ .. Massmänniskan gör entré: "Vet hut! Det som är viktigt här i livet är ju Trygghet och Snällhet! Stil, Bildning och Moral är helt oväsentligt! Metal Maniac har väldigt lite Stil, Bildning och Moral, och därför blir hans C64-demos för jävla kassa. Men eftersom Metal Maniac är så Trygg och så Snäll känns det som om hans sunkiga demos skulle vara riktigt bra, bara för att han, eh, är så Trygg och så Snäll. Jag vet inte riktigt hur jag menar, men bra blir de!" Nåja! Som ni såg ovan har vår kraftfulla och objektorienterade prenumerantsiffra passerat 300-strecket sedan sist. Vi har numera prenumeranter vars emailadresser börjar på alla bokstäver från A till Z - utom Y. Alltså vill vi ha många nya prenumeranter vars emailadresser börjar på Y tills nästa gång! FATTA! APA! KÄFT! Föga förvånande är de fyra vanligaste domänerna bland våra kraftfulla och objektorienterade prenumeranter hotmail.com, swipnet.se, usa.net, och passagen.se .. Det är roligt att skriva en massa dumheter. Förutom att jag ger ut VSU har jag också med två texter i nya numret av "en, två, flera" - en kulturtidskrift som ges ut av folk som jag känner som går på konstskola i Oslo, så nu är jag minsann finkulturell fan asså. En fråga som jag har fått oftare och oftare den sista tiden är om jag är så bisarr och manisk på riktigt, som jag verkar när man läser VSU. Ja, det skulle ni allt bra gärna vilja veta, va? Det KAN ju vara så att jag är hur labil som helst och hur nerknarkad som helst och sitter i den våldsamma och dystra förorten och skriver VSU medan jag lever på bidrag. Det KAN också vara så att jag är en välkammad och välanpassad ung datakonsult i kostym, som då och då tackar nej till flickvänner och MUF-möten för att skriva lite VSU. Sanningen KAN också ligga någonstans mittemellan. // Ulf of VSU ------------------------------------------------------------------------------ NYFIKEN PÅ: HÖGSKOLEHACKERS -=========================- :hacker: /n./ [originally, someone who makes furniture with an axe] 1. A person who enjoys exploring the details of programmable systems and how to stretch their capabilities, as opposed to most users, who prefer to learn only the minimum necessary. 2. One who programs enthusiastically (even obsessively) or who enjoys programming rather than just theorizing about programming. 3. A person capable of appreciating hack value. 4. A person who is good at programming quickly. 5. An expert at a particular program, or one who frequently does work using it or on it; as in 'a Unix hacker'. (Definitions 1 through 5 are correlated, and people who fit them congregate.) 6. An expert or enthusiast of any kind. One might be an astronomy hacker, for example. 7. One who enjoys the intellectual challenge of creatively overcoming or circumventing limitations. 8. [deprecated] A malicious meddler who tries to discover sensitive information by poking around. Hence 'password hacker', 'network hacker'. The correct term for this sense is cracker. The term 'hacker' also tends to connote membership in the global community defined by the net (see network, the and Internet address). It also implies that the person described is seen to subscribe to some version of the hacker ethic (see hacker ethic). It is better to be described as a hacker by others than to describe oneself that way. Hackers consider themselves something of an elite (a meritocracy based on ability), though one to which new members are gladly welcome. There is thus a certain ego satisfaction to be had in identifying yourself as a hacker (but if you claim to be one and are not, you'll quickly be labeled bogus). See also wannabee. -- från Jargon File 4.0.0 Någon gång har du kanske sett någon skriva att hackers byggde Internet. Men vilken typ av hackers var det i så fall? Olagliga hackers av den typ som VSU brukar skriva om ägnar sig ju åt dataintrång, snarare än att utveckla stora nya projekt. Svar: Det var högskolehackerkulturen, som jag har tänkt beskriva i den här artikeln. Högskolehackers håller inte på med dataintrång. Istället är de människor som tycker om att skaffa sig så mycket teknisk kompetens som möjligt, och att lösa problem och ta sig runt begränsningar. De misstror auktoriteter och censur, och tror på frivillig ömsesidig hjälp. Högskolehackers löser problem och ger sedan bort lösningarna fritt, genom att publicera FAQ-filer (Frequently Asked Questions) på nätet eller genom att skriva stora UNIX-program och lägga upp dessa inklusive källkod på nätet. Detta gör att andra hackers kan lösa nya problem, istället för att behöva återuppfinna hjulet och lösa samma gamla problem massor av gånger, vilket blir följden om ingen källkod och ingen information är fri. Högskolehackers respekterar också alla typer av kompetens och är ständigt på jakt efter den vackraste och bästa lösningen på varje problem. De brukar också ha konstiga dygnsrytmer, och sitta uppe halva nätterna och hacka. När de inte hackar är de intresserade av science fiction, musik, kinamat och zenläran. En högskolehacker är en rebell, eftersom han/hon inte har samma värderingar som resten av samhället. Däremot gör de inget olagligt. Förmodligen var detta anledningen till att media åtminstone förut skrev mycket mer om olagliga hackers än om högskolehackers: det är ju alltid spännande med folk som bryter mot lagen. Det ser man ju inte minst på det förträffliga TV-programmet "Efterlyst" och dess stora popularitet. Högskolehackerkulturen är elitistisk, precis på samma sätt som en del andra subkulturer som har med musik och mode att göra. Den hackerslang som de talar innehåller en hel del slanguttryck för att håna människor som är korkade och/eller inte kan så mycket om datorer som högskolehackarna tycker att man ska kunna. Man skulle kanske kunna sammanfatta det med att säga att en högskolehacker är något så ovanligt som en naturvetare som har en attityd till det han/hon gör som brukar vara vanligare bland humanister: en betoning av att saker ska kännas rätt, motvilja mot auktoriteter, en vilja att ta sig runt begränsningar o s v. Allt detta känns igen från riktigt extrema varianter av Konstnärsmyten (komplett med svart basker, absinth och destruktivt leverne). Högskolehackerkulturen har varit av enorm betydelse för alla datoranvändare över hela världen. Titta bara på dagens Internet: DNS sköts av programmet bind som är utvecklat av högskolehackers, e-mail skickas oftast vidare av sendmail som är utvecklat av högskolehackers, den populäraste webservern på nätet är Apache som är utvecklad av högskolehackers, och för att göra websidor interaktiva används ofta programmeringsspråket Perl som är utvecklat av högskolehackers. Dessa program körs ofta under operativsystemet Linux, som är utvecklat av högskolehackers o s v. Denna kultur uppstod 1959 vid universitetet MIT (Massachusetts Institute of Technology) i Cambridge i USA. Där fanns en modelljärnvägsklubb som hette TMRC (Tech Model Railroad Club), och ett gäng mycket teknikintresserade unga studenter som var med i denna klubb och som numera närmast är legendariska lyckades få tillgång till skolans dyra TX-0 & PDP-1-datorer. De skapade snabbt denna nya hackerkultur som bestod av att programmera och förbättra varandras program fanatiskt, prata en bisarr hackerslang som de själva kom på, och att teoretisera runt att all information borde vara fri. Ungefär samma människor blev senare anställda vid MIT:s AI-labb, och hackade fram massor av program för deras PDP-10 för anslag som kom från den amerikanska militären. Bland de projekt som de utvecklade kan nämnas operativsystemet ITS (Incompatible Time-sharing System), nya assemblatorer och LISP-tolkar och FORTRAN-kompilatorer, det första datorspelet Spacewar, program som spelade upp musik på datorer, datorprogram som kunde spela schack, program som styrde robotarmar och små robotar, och nya texteditorer. De programmerade i programmeringsspråket LISP (som fortfarande är en favorit bland hackers världen över) och i assembler. De var också med och designade DEC:s PDP-6-dator. Richard Greenblatt, Bill Gosper, Alan Kotok och Stewart Nelson är några av de mest kända MIT-hackarna. Deras program spreds fritt, och alla jobbade vidare på andras program, ungefär som när dansmusikproducenter skapar ny musik genom att göra remixar på gammal musik. Den här friheten har sedan dess funnits kvar i den här scenen, även under perioder när resten av datorvärlden har arbetat enligt helt andra principer. Dessa MIT-hackers formulerade också ett gäng hackerlagar, The Hacker Ethic, som de skulle leva efter. Dessa lagar har levt kvar i den här kulturen sedan dess, och de lyder som följer: (1) Access to computers - and anything which might teach you something about the way the world works - should be unlimited and total. Always yield to the Hands-On Imperative! (2) All information should be free. (3) Mistrust Authority - Promote Decentralization. (4) Hackers should be judged by their hacking, not bogus criteria such as degrees, age, race, or position. (5) You can create art and beauty on a computer. (6) Computers can change your life for the better. Några år efter MIT-hackarna uppstod även grupper av hackers på skolor som Stanford University och Carnegie-Mellon University. När nätverket ARPANET (som skulle utvecklas till att bli Internet, långt senare) skapades 1969 började olika grupperingar av hackers som tidigare hade varit isolerade att ta kontakt med varandra och började att prata och samarbeta över ARPANET. Olika hackers var för övrigt med och byggde ARPANET och dess program, precis som de har fortsatt att skriva program för Internet. Tiden gick, och utvecklingen fortsatte framåt. Någon gång runt 1980 började operativsystemet UNIX av Ken Thompson och Dennis Ritchie på Bell Labs att få en riktigt stor grupp av anhängare. UNIX kördes vid den här tiden på datorer som PDP-11 och VAX. UNIX-användarna programmerade i första hand i programmeringsspråket C. Något år senare gjorde nästan alla MIT-hackers en gigantisk sell out. De hade utvecklat en ny dator, LISP-maskinen, som de ville sälja. Efter diverse bråk om hur man bäst borde leda ett företag bildade olika grupper från MIT två olika nya företag som sålde nästan likadana LISP-maskiner. MIT-hackern Richard M. Stallman (RMS), som tidigare hade skrivit den populära texteditorn EMACS för ITS-systemet, var en av de få som blev kvar. Detta blev en stor chock för Richard! Han kände sig som den siste hackern som fortfarande levde, och han bestämde sig för att försöka bevara den kultur som han kom från. Detta gjorde Richard genom att starta ett enormt projekt, The GNU Project, som han och många andra har varit sysselsatta med sedan 1983/1984 (uppgifter om deras startår varierar från källa till källa). The GNU Project syftar till att utveckla en komplett uppsättning av fri programvara - GNU-systemet (där GNU är en rekursiv förkortning som står för GNU's Not Unix!). Detta system ska bestå av operativsystemskärna, editorer, kompilatorer, applikationer och allt annat som man kan behöva. Detta system och programmen som ingår i systemet ger man bort, komplett med källkod och dokumentation. GNU-program släpps under en licens som heter "General Public License" (GPL), som i korthet innebär att man får använda, ge bort, sälja eller ändra programmen hur man vill - bara man inte kopierar dem utan att ta med källkoden eller på något annat sätt försöker ta olika former av FRIHET från den man kopierar programmen till. De olika medarbetarna på organisationen Free Software Foundation, som Stallman grundade för att driva detta GNU-projekt, brukar argumentera för fri mjukvara ur ett moraliskt perspektiv: det är fel att ta från folk friheten att kopiera program och ändra dem hur de vill. Det är grundläggande att en hacker som tycker om ett program ska kunna ge bort kopior av det till sina vänner. Kontrasten mot Microsofts och andra storföretags åsikter kunde inte vara större! Program från Free Software Foundation brukar ha namn som börjar med ordet GNU, och program som är släppta under GPL av folk som inte jobbar på FSF brukar ha namn som inte börjar med ordet GNU. Vad gäller denna "General Public License" skiljer den sig på många punkter från de licenser som brukar följa med freeware och shareware i PC-världen. Ett typiskt freewareprogram för PC brukar ha en licens som säger att man får kopiera det till sina vänner, lägga upp programmet på Internet o s v så länge man inte tjänar några pengar på det, och så länge man bara sprider den omodifierade versionen av programmet som upphovsmannen publicerade. Dessa program brukar heller inte publiceras med källkod. Program under GPL släpps alltså med källkod, och man får både sälja dem och sprida vidare modifierade versioner. De flesta fria program i UNIX-sammanhang släpps alltså under licensen GPL, men det finns även andra licenser för fri mjukvara, som BSD-licensen och Artistic License. The GNU Project gick oerhört bra, och både de filosofiska/politiska idéerna bakom projektet och de program som skapades accepterades av högskolehackers världen över, även om många tycker att Richard M. Stallman är aningen fanatisk. (Enligt en websida på MIT som jag har hittat ska Stallman ha hotat att spränga Symbolics, ett av företagen som sålde LISP-maskiner, i luften. Om denna uppgift stämmer är nog karln aningen labil.) Bland de mest populära GNU-programmen märks C-kompilatorn gcc, texteditorn GNU Emacs och komprimeringsprogrammet gzip. Den gamla kulturen runt operativsystemet ITS dog ut i samband med att folk började sälja LISP-maskiner och att DEC bestämde sig för att sluta sälja PDP 10-datorn. Om man vill veta mer om denna kultur finns den fortfarande dokumenterad i en fil med hackerslang som heter the Jargon File, och i ett dokument som heter HAKMEM. HAKMEM är skriven av olika MIT-hackers, och innehåller små kluriga algoritmer och matematiska formler. En bit in på 80-talet började Sun Microsystems och andra företag att tillverka arbetsstationer, som många högskolehackers körde UNIX på, istället för att använda VAX-datorer. Fram emot början av 90-talet hade The GNU Project utvecklat många av de program som behövdes till ett fritt operativsystem, men fortfarande saknades själva operativsystemskärnan. Vid den här tiden började också persondatorer i den prisklass som vanliga privatpersoner hade råd med att bli så kraftfulla att de skulle kunna klara av att köra ett UNIX-system. GNU-projektet började att skriva en operativsystemskärna, GNU Hurd (som f ö fortfarande inte är klar), men den drog ut på tiden, bland annat på grund av att Stallmans händer började att ge vika efter decennier av idogt programmerande. Då skapade istället den unge finlandssvensken Linus Torvalds operativsystemskärnan Linux tillsammans med folk på nätet. Denna operativsystemskärna släpptes under GNU:s General Public License. Alla de färdiga programmen från The GNU Project + andra fria program (bland annat från Berkeley) + operativsystemskärnan Linux = ett totalt fritt operativsystem! Det är sådana system som idag är installerade på miljontals PC-datorer, och som det skrivs om i tidningarna under det aningen missvisande namnet Linux. Linux växte och växte. Några år senare höll en gammal hacker vid namn Eric S. Raymond ett föredrag om hur högskolehackarkulturen hade utvecklat Linux. Folk på Netscape hörde detta föredrag, och tände till. I mars 1998 släppte Netscape källkoden till sitt browserprogram Communicator fri. Eric och folk han kände startade nu en rörelse vid namn Open Source-rörelsen, som propagerade för fri mjukvara på tekniska grunder (programmen blir bättre och säkrare), snarare än på de moraliska grunder som Stallman tidigare hade använt. Open Source- rörelsen blev en succé, och det senaste året har världen fått se hur företag efter företag (bland annat Apple (!), IBM (!!), Corel med sitt kända program WordPerfect, och olika databasföretag) har släppt sina program fria. Nu har vi nått fram till nutid i vår lilla historik. En nutida högskolehacker programmerar i språk som C, LISP, Java, C++, Perl och Python - och använder operativsystem som Linux eller FreeBSD/NetBSD/OpenBSD. Han/hon använder texteditorer som EMACS eller vi. Det finns en större variation i ålder bland högskolehackers än vad det finns i t ex demoscenen. En del av högskolehackarna är tonåringar, men många fortsätter med detta långt upp i medelåldern. Richard M. Stallman är 46 år gammal, och Eric S. Raymond är 38 år. Högskolehackerkulturen är så stor och mångfasetterad, att det inte finns något speciellt ställe på Internet där alla samlas, men ett bra ställe att träffa på högskolehackers är i Usenets nyhetsgrupper - speciellt i grupper som handlar om Linux, Internetteknik, programmering i de programmeringsspråk som nämndes ovan, eller vissa datorprogram. Man kan också träffa högskolehackers på någon lokal Linux-förening i sin hemstad. Här i Sverige representeras den här högskolehackerkulturen främst av föreningen Lysator på Linköpings Universitet, som också är Sveriges äldsta datorförening. Lysators medlemmar har bland annat utvecklat KOM-systemet LysKOM, programmeringsspråket Pike och webservern Roxen. Den här högskolehackerkulturens förhållande till mer olagliga hackers av den typ som VSU brukar skriva om är lite speciell. Bland tidiga högskolehackers på MIT och liknande ställen fanns det folk som höll på med phone phreaking, dyrkning av lås för att komma in i olika rum på skolan o s v - men det var viktigt för dem att bara utforska olika system, inte förstöra något eller tjäna pengar på detta. De skulle inte ha uppskattat dagens websideshack. Nutida högskolehackers kallar däremot olagliga hackers för crackers, och beskriver dem som ointelligenta vandaler. (Uttrycken hacker och cracker är för övrigt rätt meningslösa att använda, eftersom det finns åtminstone tre definitioner vardera på bägge dessa ord beroende på vilken del av datorkulturen man kommer ifrån. Det är bättre att använda andra ord, som tydligare beskriver vad man menar.) Det var allt jag hade att säga om detta. Jag hoppas att de delar av läsekretsen som bara vill hacka sig in i storföretagen, phreaka telefonsystemet och spränga sönder allt inte blev alltför uttråkade av denna text. Själv tycker jag att de här människorna är attans tuffa, och det kan vara väl värt att kolla upp länkarna nedan vid något tillfälle när man inte känner sig alltför 0nd. LÄNKAR TILL HÖGSKOLEHACKERSCENEN: * How To Become A Hacker http://www.tuxedo.org/~esr/faqs/hacker-howto.html * The Jargon File (jättestor fil med hackerslang, belysande anekdoter, information om hackarnas livsstil, och tips på böcker där man kan läsa mer om denna kultur) http://www.tuxedo.org/~esr/jargon/ * A Brief History of Hackerdom http://www.tuxedo.org/~esr/faqs/hacker-hist.html * The GNU Project / Free Software Foundation http://www.gnu.org/ * The Open Source Page http://www.opensource.org/ * Slashdot (nyheter från denna scen) http://slashdot.org/ * Freshmeat (programarkiv för Linux, med länkar till alla nya program som släpps varje dag) http://freshmeat.net/ * Lysator http://www.lysator.liu.se/ * HAKMEM http://www.hack.org/hackerdom/hakmem/hakmem.html BÖCKER OCH TIDSKRIFTER SOM HANDLAR OM HÖGSKOLEHACKERS: Levy, Steven. Hackers: Heroes of the Computer Revolution. (En mycket bra bok, där den första delen (av tre) handlar om högskolehackers på MIT, och där epilogen handlar om Stallman. Levy är mycket bättre än jag på att beskriva den här kulturen på ett levande och medryckande sätt. Ett litet minus för att den designer som har gjort omslaget till den pocketutgåva som jag äger inte har fattat skillnaden mellan olika typer av hackers, och därför har gjort ett omslag som leder tankarna till mer illegala hackers. Omslaget har bland annat en fillista med sådana fält som CREDIMTC.ZIP - Hacking MTC Credit Company, vilket ju leder tankarna åt fel håll. Men om man kommer över denna yttre miss är bokens innehåll mycket läsvärt. Boken finns inte översatt till svenska.) Linux Journal. (En amerikansk månadstidning där de flesta artiklar skrivs av folk från Open Source-rörelsen. Den innehåller mycket tekniska artiklar med roliga programlistningar, men den har ibland även artiklar om Open Source i samhället. Tidningen finns att få tag på åtminstone här i Stockholm, men den är tyvärr dyr att köpa.) Open Sources: Voices from the Open Source Revolution. (Det här är en bok som har kommit ut nu i år, och den innehåller uppsatser från Stallman, Torvalds, Raymond, Larry Wall (upphovsman till programmeringsspråket Perl) och många andra från den här scenen. Jag har inte läst boken än själv, men att döma av innehållsförteckningen så låter den intressant.) // Ulf of VSU ------------------------------------------------------------------------------ JAG SLAKTAR LÖGNER -================- Efter en fältdag ute i verkligheten har jag nu infiltrerat Svensson-samhällets hemliga tillflyktsort #1, nämligen inrättningen kallad IKEA. Vid en första betraktelse får man uppfattningen om att det hela rör sig om en instans som säljer möbler.. Detta är dock bara en fasad och en förbannat stor lögn gentemot mänskligheten! Jag observerade länge hur kundvarelserna inte var intresserade av några specifika möbler utan att de gled runt som i en trans som om de försökte dra ut på vistelsen så länge som möjligt. Man såg tydligt att de kände sig som hemma och gärna satte sig ner i fåtöljer och startade långa djupa filosofiska diskussioner. Detta föreföll mig vara besynnerligt, men nu kan jag, Panik - er reporter i verkligheten, avslöja den sanningen som makthavarna alltjämt har försökt gömma! IKEA ÄR I SJÄLVA VERKET DEN FABRIK DÄR SVENSSONMÄNNISKORNA BYGGS! I de stora Kampradägda fabrikerna byggs Svenssonmänniskorna ihop innan de skickas ut i samhället för att göra livet surt för oss med deras skrikprogrammerade barn och bankomatköer. Dessa Svenssonvarelser köper möbler från IKEA därför att innehavet av dylika möbler förutom känslan av grupptillhörighet även påminner dem om sitt sanna ursprung! Sedan efter att på morgonen ha vaknat upp ur sin nattliga downtime så ser de sina hemska IKEA-möbler som sänder ut fascistiska Kamprad-signaler som får dem att vilja ge sig ut och göra verkligheten otrevlig för den resterande fraktionen av medborgare. Bl a så bildar de långa köer i matvarubutiker genom att betala de minsta inköpen med sina ondskefulla plastkort, som för övrigt används för att förtrycka alla som blir bestulna på sina tillgångar av staten och som därför ej har råd att betala räkningar och därmed erhåller betalningsanmärkningar som i sin tur leder till oförmåga att skaffa liknande plastkort, och sedan kommer de med sina s k barnvagnar som förs fram likt bulldozers för att framkalla kaos, beväpnade med mindre Svenssonenheter som skriker ut fruktansvärt höga frekvenser för att spränga våra hjärnor från insidan och ut.. Dock så har jag i egenhet av frälsare och räddare av läsare kommit fram till att det går att filtrera bort dessa skadliga skrikattacker genom att direkt man stöter på en barnvarelse köra ned en (1) st. tubsocka i halsen på den. Detta tar raskt och effektivt bort eventuella störande signaler från fientliga varelser. För att bli av med plastkortsattackerna kan du försöka få ett foto av Svenssonvarelsens plastkort (de som heter VISA är bäst) med din trustworthysupertinysecretspycamera av real äkta plast och efter framkallning och förstorning erhålla kreditkortsinfo! Hur du får fram billingadressen på kortet kan du läsa dig till i en tidigare artikel.. Sedan debiterar du kortet så långt det bara går med diverse bisarra inköp (du kan även carda hem uppblåsbara får och liknande intressanta företeelser till kortinnehavarens adress) tills personerna frivilligt säger upp sitt lilla kort. Ett annat bra ställe att lokalisera bra kort för eget bruk är en högre inrättning kallad NK. Här har vi ett helt hus fullt med ondskefulla personer som trots att de tjänar enorma pengar utan att göra ett skit (som dessutom har en innestående förmögenhet på belopp större än din mamma) fuskar och smiter ifrån skatten.. Dessvärre så riktar som vanligt statsväsendet in sina stormtrupper på att slå hårt emot förortsmänniskor istället för NK-varelserna eftersom NK-varelsernas huvudsakliga föda är bajs och därmed blir de lämpliga för framtida regeringsposter. Svensson-varelserna och NK-varelserna är lika eftersom inga av dem räknas som samhällsfientliga förortsförbrytare. Därmed skall de genast skickas till nödslakt. Håll käft och hämta slaktmasken! Här skall det effektiviseras! Låtom oss skrika okvädelser medan vi sätter kniven i dessa slaktlamm i ett extatiskt rus av allsköns narkotika, sprit och björnklister! Vi tänder eld på världen och låter den brinna! JA! Skicka molotoven, broder! Det är dags att omprogrammera barnen för en bättre värld! Dra ditt strå till stacken genom att sticka kanylen i dagisbarnen och visa dem vilken fin värld vi alla kan samsas om! Dessutom får vi mera pengar över eftersom vi inte behöver skatta för knark.. Put your mark on society, not in it! // Panikivskijistnik0vshaklakknij ------------------------------------------------------------------------------ ATT SOCIALINGENJÖRA PIZZERIOR UTAN ATT ÅKA FAST -=============================================- Jag läste artikeln "37337 D00DZ WITH KARDZ: ATT SOCIALINGENJÖRA PIZZERIOR" i VSU#7. Ville bara tillägga några viktiga saker. 1.Ring INTE hemifrån! När jag gjorde detta, dum som jag var, så ringde jag till pizzeria xxx, sa att jag var från ekonomiroteln blah blah blah.... men den dumma jäveln gick inte på det, så han blev lite arg och la på....sen efter ca 5 min så ringde han upp igen och undrade va fan jag ville ha kreditkortsnumret till! (Han hade alltså nummerpresentatör) 2.Det skulle kunna gå bra att ringa hemifrån. Om man slår #31# på sin Felefån så får man tillfälligt hemligt nummer (de dumma nummerpresentatörerna ser alltså inte hemliga nummer). OBS! Du måste slå detta innan varje samtal du ringer! 3.Felias Felefån-automater brukade ju kunna ringa gratis till Felia Nummerupplysning, men nej nej, inte nu längre. Nu har de jävlarna gjort så att man måste ha ett Felefånkort i automaten! (men då är det iofs gratis) Om man vill vara x-tra säker när man är på kreditkortsjakt så kan man ju ringa ifrån dem istället, vilket gör det omöjligt att få reda på vem det var som ringde ifrån Felefånautomaten! 4.Jag förstår inte heller riktigt hur man ska få tag i "offrets" adress..... Visst kan man ringa till Felia Nummerupplysning och fråga, men troligtvis så är namnet man fått av Pizzerian så vanligt, så det finns massor som heter så. Men då är det ju självklart att man frågar om det finns nån som heter så i just den staden (området, kommunen). 5.Som ni redan kanske visste, så kan man hitta s k carbon-copys på ICA, Statoil m fl. På dem står det kreditkortsnumret och giltighetstiden. Om ni har en vän som är anställd på nån affär som tar kreditkort, så kan man ju be dem att sno med sig lite carboncopys till dig. 6.När du väl har fått tag i all information du behöver, så rekommenderar jag inte att du själv använder detta att carda med...för detta är lite mer risky än om du använder ett fr t ex USA. Byt då till dig ett "virgin cc#" (fräscht, oanvänt cc#) på irc, mot ditt cc#. 7.När du cardar, använd en s k proxy. En proxy är en server som du skickar din utdata "igenom" villket gör att du blir anonym. Du ställer in proxyn i inställningarna i din browser. En svensk proxy: hulda.boden.se port:8080 . Flera proxys kan hittas t ex på http://www.lightspeed.de/irc4all/eproxy.htm . // PhoboS ------------------------------------------------------------------------------ 0NDA LÄNKAR -=========- *** KATEGORI (I) : Jag vill HACKA! *** http://www.sekure.net/~happy-h/ Här hittar man Happy-H:s websida, med hackerrelaterade texter och egenutvecklade program. -- http://www.flashback.net/~mm/swehack/ Det här är en websida för en svensk IRC-kanal för hackers. Websidan innehåller deras filarkiv (där man bland annat hittar en svensk serie med hackerfiler som heter "My Word") och deras egna zine, "Swehack Underground Zine". -- http://www.textfiles.com/ Detta är en enorm samling med underjordiska textfiler, främst från 80-talet. -- http://www.ctrl-c.liu.se/~ingvar/legends/ Net.Legends FAQ är en presentation av några av Usenets största galni^H^H^H^H^Hpersonligheter: Kibo, B1FF, Archimedes Plutonium och många fler. *** KATEGORI (II) : Jag vill KNARKA! *** http://www.hyperreal.org/drugs/ http://www.lycaeum.org/ *** KATEGORI (III) : Jag vill KNULLA! *** http://www.worldsexguide.org/ // Ulf of VSU ------------------------------------------------------------------------------ NYFIKEN PÅ: SID-SCENEN -====================- På det stillöst pastellfärgade 80-talet fanns det en hemdator som hette Commodore 64. Den hade en inbyggd synth vid namn SID, och den hade tre stämmor och många olika funktioner. Folk som utvecklade spel och demos (se VSU#7 för mer information om demos) till Commodore 64 komponerade en hel del musik till Commodore 64-program, s k SID-musik. Bland de mest kända SID-musikerna kan nämnas Rob Hubbard, Martin Galway, Ben Daglish, Jeroen Tel, Tim Follin m fl. Många människor som tycker om att lyssna på elektroniskt blippande musik som synth och techno i sin stereo hemma tycker även om att lyssna på elektroniskt blippande SID-musik på sin dator. Commodore 64 är ju numera en gammal och omodern dator, men för några år sedan kom SIDPLAY-projektet igång. SIDPLAY är ett program som emulerar SID-kretsen och 6510-processorn, och som därmed kan spela upp gammal god SID-musik på moderna datorer. SIDPLAY finns portat till alla de vanligaste operativsystemen (Windows, Linux, DOS, MacOS, OS/2, Amiga). Dessutom finns det folk på nätet, som samlar ihop SID-låtar i s k SID-samlingar. Dessa människor tar ut SID-låtar ur gamla C64-program (vilket brukar kallas att rippa). Sedan för de över dem till sin PC eller någon annan modern dator med olika kablar. Efter det lägger de till extra information i början av filerna så att SIDPLAY kan spela upp musiken, och de letar även upp gamla avdankade SID-musiker på nätet för att vara säkra på att musikern X verkligen har gjort musiken till spelet/demon Y. Den absolut största SID-samlingen heter The High Voltage SID Collection. Den innehåller f n över 10000 SID-låtar. (En av dessa har jag, Ulf of VSU, gjort för länge sedan! Sök på titeln "Unipacker v1" i någon SID-sökmotor så hittar ni den..) Både SIDPLAY och The High Voltage SID Collection är helt gratis att ladda ner från Internet. Egentligen har ju de gamla SID-musikerna eller de företag som de jobbade för fortfarande copyright på denna gamla musik, men hittills har ingen av dem klagat på att musiken rippas och läggs upp på nätet. Det finns ju inte så mycket marknadsvärde i över tio år gamla datorspel för museal hårdvara, så företagen bryr sig nog inte så mycket om detta. För den som blir en riktigt biten SID-fantast finns det även sidor på nätet med intervjuer med dessa gamla musiker. LÄNKAR TILL SID-SCENEN: * Programmet SIDPLAY http://www.geocities.com/SiliconValley/Lakes/5147/ * SID-samlingen The High Voltage SID Collection http://hvsids.c64.org/ // Ulf of VSU

← Svenska e-zines (1990-2008)