Kopyrite Liberation Front (KLF)

Vilka är KLF? Ett kreativt samarbete mellan Bill Drummond (alias King Boy D, Time Boy) och Jimmy Cauty (alias Rockman Rock, Lord Rock), huvudsakligen uppskattade för deras dansmusik från 1987-92, under namnen The Justified Ancients of Mu Mu (The JAM’s), The Timelords, The Kopyright Liberation Front (The KLF), The Forever Ancients Liberation Loophole (The Fall) och The K Foundation. De har även producerat andra grupper, inkluderat deras bakgrundssångare Disco 2000, och gjort remixer åt Depeche Mode och Pet Shop Boys. Jimmy Caute var även tidigare medlem i The Orb vilka han lämnade, tog några låtar med sig, vilka gavs ut under namnet Space. De gav ut en rad hitsinglar under 90-talet som slog över hela världen, och 1991 sålde de mer singlar än något annat band. De har även förgreningat sig till andra former: de gav ut en bok, The Manual, och planerade minst två till som aldrig kom ut, en grafisk novell, spelade in en film, The White Room, vilken inte har visats ännu, givit ut en ambient video, och planerade minst två konstutställningar men som aldrig hade någon visning. De är också ökända för diverse anarkistiska situationsupptåg och händelser, vilket inkluderar en hednisk midsommarritual (The Rites of Mu), en protest mot Brit Awards innefattande ett dött får och hinkar med blod, en rad av underliga helsidesannonser och en alternativ konsttävling för årets värsta artist. Varför är det åratal sedan KLF kom ut med någon ny skiva? KLF drog sig tillbaka från musikindustrin den 5:e Maj 1992, och utplånade samtidigt hela sin bakkatalog för att visa att de menade allvar, och att detta inte var något trick för att sälja flera skivor. I en annons i en engelsk musiktidning så uppgav de att ”the forseeable future there will be no further records releases from... any past, present & future name attached to our activities”. De sa också ”if we meet further along be prepared... our disguise may be complete”. De återvände till publikens kännedom som The K Foundation, i en rad underliga annonser i pressen sommaren 1993, men typsättningen, det poetiska språket och pyramid logon var bekanta. De har släppt en singel sedan dess, The K Foundation’s ”K Cera Cera (War Is Over If You Want It)”, vilken är ”Availible Nowhere...No Formats” tills den dagen då det blivit världsfred, men den har redan framförts på musikfestivaler, och en limiterad utgåva gavs ut i Israel/Palestina till ära för överenskommelsen mellan Rabin och Arafat. Kopior av singeln byter nu ägare för mycket stora pengar. Varför drog KLF sig tillbaka? Den officiella linjen var att de var ”utslitna” efter att ha producerat 6 hitsinglar och en LP under de senaste 18 månaderna. Det finns en teori att de hade planerat att lämna det hela när de stod på toppen av sin karriär. I slutet av Brit awards meddelade man att ”The KLF have now left the music industry”. Bill Drummond ville att meddelandet skulle framföras den 5:e Maj, femton år efter att han gett sig in i musikindustrin. Jag hörde att KLF nyligen hade en konsert. Jag trodde de hade lagt av. KLF gjorde ytterst få konserter när de var aktiva under namnet, och (uppenbart) inga efter att de har dragit sig tillbaka. Däremot så har KLF’s gästsångerska Wanda Dee gjort ett hundratal framträdanden runt om i världen de senaste åren under namn som The KLF featuring Wanda Dee, Wanda Dee and The New KLF, Wanda Dee and the KLF experience o.s.v., vilket av arrangören brukar annonseras som The KLF. Detta är den typen av ”konserter” som du hört talas om. Bill och Jimmy har hursomhelst ingenting med dessa ”konserter” att göra., och skulle gärna se dem stoppade. Varför är kvalitén på låtarna så olika? Du bör vara uppmärksam om att Bill och Jimmy bytte musikalisk riktning oftare än vissa byter underkläder. Du behöver inte älska allt de har gjort, men bör vara fördomsfri och öppen samt komma ihåg kontexten ur vilken tid dessa låtar var producerade. Här är en kort guide till dess olika inkarnationer. 1987-1988 som the JAMs: Punketik, politisk skotsk rap, skränig klipp-o-klistra sampling, primitiv hiphop. Stor influens på bl.a. Pop Will Eat Itself. 1988 som Timelords: En utövande kväljande nymodighet, gjorde den listklättrande houseskivan Doctorin’ the Tardis och förklarade sedan hur de gjort den i The Manual (How To Have A Number One The Easy Way). Stor influens på bl.a. Edelwiess. 1988-1990 som KLF: Tvillingstil av acid trance house och instrumentala ljudlandskap. Väldigt svårt att finna skivorna, men kolla efter Chill Out-skivan, vilken fortfarande finns i tryck. Ravelåtarna var influenser för bl.a. Black Box, och andra italienare, medans de instrumentala styckena i praktiken startade hela ambientscenen på 90-talet. 1990-1991 som KLF: Deras tidiga singlar gjordes i remix, re-remix och re-re-re-remix i versioner som du säkert hört på radion. Influerade bl.a. Blue Pearl, Utah Saints, Nomad etc. 1992 som KLF: De började arbeta med trashgitarrer och heavy metal techno dans. Influens på bl.a. God Machine och Kerosene? 1993 som K Foundation: Som all god postmodernism så förgrenar de sig till tvärvetenskaplig konst men hittills bara med en singel, en limiterad utgåva i Israel/Palestina för att fira fredsavtalet. Vad gjorde de innan the JAMs? Före the JAMs bildande, så gav sig en tonårig Bill Drummond ut på sjön för att bli fiskare i nordöstra kusten av Skottland, innan han kom till Liverpool för att studera konst. Där hjälpte han till att scensätta en produktion av kultboken Illuminatus! innan han blev involverad i punkscenen och bildade punkbandet Big In Japan tillsammans med Holly (”Frankie Goes To Hollywood”) Johnson och Ian (”Lightning Seeds”, numera producent) Broudie, den 5:e Maj 1977, ett datum som han senare kom att referera till den dagen ”då han gav sig in i musikindustrin”. Senare började även Budgie (”Siouxie & the Banshees”) och Jayne (”Pink Industry”) Casey i gruppen, vilka gav ut ett flertal singlar under sitt årslånga liv. 1978 formgav han Zoo Records tillsammans med Dave (”Food Records”) Balfe och gav ut en EP med Big In Japan postumt, och sedan skivor med Echo and the Bunnymen och Teardrop Explodes. Balfe och Drummond var också under namnet The Chamealeons husets produktionsteam på Zoo samt gruppen Lori and the Chamealeons. Echo and the Bunnymen och Teardrop Explodes skrev genom Zoo senare kontrakt med WEA. Han började senare själv på WEA, och arbetade där med bl.a. Strawberry Switchblade, Zodiak Mindwarp and the Love Reaction, The Proclaimers och Brilliant med bl.a. ex-Killing Joke-medlemmen Youth och den framtida kollegan Jimmy Caute, som producerades av Stock-Aitken-Waterman. 1986 slutar den då 33 år gamla Drummond på WEA. Han spelar in sitt soloalbum ”The Man” för Creation Records. Skivan innehåller bl.a. ”Julian Cope is Dead” vilket är Drummonds svar på låten ”Bill Drummond Said” som är med på Julian Cope’s soloalbum ”Fried”. När Drummond fick pengar av Creation att filma en video, samt spela in en b-sida till ”King of Joy” så använde han pengarna till att starta ett nytt projekt: ”The Managers Speech” var en ambientvideo filmad av Bill Butt, med Drummond klädd som en gatusopare lunkande uppför en lantväg talande om musikindustrin, och berättande att om de sände honom 100 pund, så skulle han ge nya band viktiga råd om hur man blir framgångsrik. Han skulle lämna musikindustrin, men höll sitt ord endast i sex månader tills den 1:a Januari 1987 när han beslutade sig för att starta the JAMs. Vilka skivor finns fortfarande tillgängliga? All utgåvor på gruppens engelska bolag KLF Communication är förstörda av gruppen själva, men icke-engelska bolag med licens (inkluderat Arista och TVT i USA, Liberation i Australien, och Toshiba/EMI i Japan) har fortfarande rättigheterna att producera skivor för åtskilliga år framåt. Men det är inom begränsad tid, och det ser inte ut som om Drummond och Cauty kommer att släppa sina produkter igen. Följande skivor finns fortfarande tillgängliga: History of The JAMs (US: TVT) Chill Out (US: WaxTrax!/TVT 7155-2) The White Room (US: Arista) What Time Is Love? (Jap: EMI TOCP 7401) 3 a.m. Eternal ((Jap: EMI TOCP 7402) Last Train To Trancentral (Jap: EMI TOCP 7403) Its Grim Up North Justified And Ancient America: What Time Is Love? Vad är skillnaden mellan den engelska och amerikanska utgåvan av albumet The White Room? Den amerikanska versionen är, olyckligtvis, nedklippt. Den engelska versionen presenterade de första fem låtarna (”WTIL?” till ”Last Train”) som en form av minikonsert med samplade publikoljud olika ställen, bl.a. U2’s ”Rattle And Hum”. Alla fem låtarna är omgjorda och ommixade.