Intervju med Jack Stevenson

De flesta kom i kontakt med ditt namn för första gången när du gav ut tidningen Pandemonium. Vad gjorde du innan? Under tio år arbetade jag under kortare tider på en rad olika arbeten; som utrotare, på en fabrik som tillverkade TV-apparater, som diskare, 3 år som tryckare... och som brevkanslist. Jag bodde då på en rad billiga hotel i Chelsea (Massachuesettes), Los Angeles och Milwaukee. När jag bodde på Hastings Hotel i Hollywood fick jag även jobb på ett tryckeri där chefen lät mig göra ungefär som jag ville. Jag satt då ihop en liten tidning, Living Color, och tryckte 2,000 ex. på jobbet. Detta var också min officiella entré som utgivare. Det var en verklig No Budget-affär. Sedan så liftade jag tillbaka till öst, och stannade upp i...New York. När fick du idén till att starta Pandemonium, och vilka andra tidningar influerade dig när du började? Under 1985, efter att ha bott i en kompis buss i Cambridge, Mass., hittade jag en extremt billig våning för 90 Dollar i månaden. Bara ett rum egentligen, men detta enkla faktum gjorde det möjligt för mig att istället spendera mina pengar på något annat, och jag återinträdde som utgivare rustad med en trave brev som jag hade samlat ihop efter brevväxling med Charles Manson, Bukowski - som jag brevväxlade med i L.A. (och egentligen aldrig hade några önskningar att möta) & William Burroughs. Jag kompletterade dessa med intervjuer av John Waters och Al Goldstein på SCREW magazine, tryckte breven på en kopieringsmaskin, tog sedan med mig oredan till tryckeriet och fick 750 kopior av Pandemonium, vilken bara var planerad att vara en en-gångs-pryl. Jag såg förövrigt att Black Sparrow press har gett ut en bok med Bukowski's brev efter hans död. Jag har tittat igenom boken, och jag tycker att den saknar något mycket väsentligt, därför att de har typsatt allting väldigt ordentligt, och antagligen även korrigerat stavningen. De borde endast ha reproducerat breven som de var med alla sorters vilda flygningar av felstavningar, kråkfötter och teckningar. ...Vilka tidningar som influerade Pandemonium 1? Jag var influerad av de små tidningarna och av fanzine-rörelsen i Amerika, men som specifik inspiration så kan jag inte komma på någon. Du gjorde totalt tre nummer. Hur många exemplar tryckte du? Pandemonium 1 och 2 var tryckta i ungefär 750 kopior vardera, mest sålda via brev-beställningar. Pandemonium 3 var tryckt i 2,800 kopior och distribuerades formellt av Last Gasp (S.F.), och andra marknader för en kort tid. De två första numren kan inte bli nytryckta då jag förstört originalen av någon anledning som undgår mig. Alla tre nummer är också slutsålda sedan länge. Nummer 3 skulle kunna bli nytryckt någon dag, tryckplåtarna är fortfarande arkiverade hos tryckeriet. Jag kommer att göra några mindre ändringar och troligtvis utvidga den rejält i så fall. Jag har ungefär 10 kopior kvar av varje nummer, vilka jag planerar att behålla. Det sista numret kom 1989. Varför slutade du? Jag slutade 1989, därför att det var väldigt uttömmande på tid, energi och pengar. Jag hade alltid gjort tidningen helt ensam, så jag behövde inte kompromissa med någon redaktionskommitté eller några finansiella intressen. Men baksidan var uppoffringen, varje form av existens utanför tidningen. Det var också tid att lämna det pyttelilla rummet i Central Square, Cambridge, och det var även dags att lämna Boston. Jag hade börjat samla film, och under sommaren 1990 gjorde jag en film turné genom landet med San Francisco som min destination. Sommaren 1991 flyttade jag ut därifrån för gott... trodde jag. Du började nu att turnera med olika filmshower. Kan du berätta lite bakgrund, och var du fick idén från? Min första film turné var sommaren 1989. Jag kom över till Europa med 7 filmer och gjorde shower i Holland, Tyskland, Danmark och Sverige, och började skapa kontakter med den oberoende filmscenen här. Efter att ha flyttat till San Francisco gjorde jag en annan turné våren 1992, och det var även här i Köpenhamn på Subversive Film & Video Festival som jag mötte min framtida fru, som intervjuade mig för en dansk tidning. Hon är också redaktör för den danska filmtidningen, Kosmorama. Likt Link Wray och James Darren (Time Tunnel, etc) så gifte jag mig med en dansk kvinna. Jag flyttade över hit i Oktober 1993, och vid denna punkt så var också nästan alla mina filmer här. Mina syften är två: jag försöker tjäna mitt uppehälle på film turnéer/distribution och samtidigt också introducera några bisarra katastrofer till filmscenen häröver. De flesta filmklubbar har inte råd att hyra filmer från Amerika, så mitt mål är att få över sakerna hit och göra det möjligt genom distribution via Köpenhamn istället. Och var jag fick idén till att turnéra med filmer? Jag var inte inspirerad av någon annan, därför att jag vet faktiskt inte någon annan som gör detta. Det var mer en finansiell nödvändighet: jag insåg att jag kunde göra lite pengar och kanske slippa leta efter ett "riktigt jobb" igen. Hur många olika shower har du totalt? Jag har omkring 25st 16mm shower i distribution, och en mängd slumpmässiga kortfilmer att visa ensamma. Jag handlar med (moderna och gamla) amerikanska independent & underground filmskapare, långfilmer som "Hells Angels On Wheels" och trailer-shower. Jag har Cult, Sex, Rock & Roll, Drug-Scare och Driver-education shower plus att jag distribuerar "Hated", filmen från 1993 om G.G.Allin. Jag planerar även att organisera en turné med Charles Gatewood i juni 1995, där han visar "Dances Sacred And Profane" om forntida body piercing ritualer och moderna primitiva kulturer. Han kommer också att ta med sig en del nytt material. Han levde förövrigt i Stockholm 1964 med avsikt att bli svensk, och han talar & läser fortfarande språket trots att han inte varit där sedan dess. Förhoppningsvis så kommer han att kunna spendera några dagar i Stockholm när han kommer hit. Har du alla filmer kompletta, eller har du endast korta klipp från vissa av dem? Hur många filmer har du totalt? Jag har ungefär 500 filmer totalt, oftast i komplett form, vissa i klipp. Var får du tag på filmerna? Det måste ha varit svårt att få tag på många av dessa filmer. Jag får filmer från en väldigt bred variation av ursprung: vänner, andra samlare, institutioner som kastar eller auktionerar ut filmer, från soprum, i källarvåningarna på lumpaffärers, religiösa inrättningar, utspridda över golvet i San Franciscos alla porraffärer, kommande feladresserade med posten... från alla tänkbara ursprung. Jag beställer även filmer från film labb, dyrt men väl värt pengarna. Gillar du allting som du har i showerna, och vilken är din favorit? Ja, allting som jag har gillar jag i någon form, jag är en filmfanatiker i första hand och en businessman - en tämligen fattig sådan - i andra hand. Det är en besatthet som jag upptäckte att jag kunde göra lite pengar på. Sedan gillar jag också att göra underliga upptäckter, för att sedan visa dem så mycket att de blir genuina kultklassiker inom undergroundgenren. San Francisco var en bra stad för tilldragande underliga saker, och för att skaffa sig en fanatisk supporterskara. Jag vet inte om jag har några direkta "favoriter" - i själva verket så är det en fråga som skulle kunna förbruka tio sidor av denna intervju, så jag skulle föredraga att hoppa över den. Hur många shower har du gjort totalt? Oräkneliga. Jag gjorde 75 shower när jag spenderade 5 månader här hösten/vintern 1992/1993, på alla typer av ställen. Är det några människor som blivit upprörda p.g.a. dina shower? Jag har en Gay & Lesbian show med gammalt amerikanskt material; klipp, trailers och hemmagjorda filmer, etc. De lesbiska i Schweiz stoppade nyligen två shower därför att de trodde att mycket av mitt lesbiska material i själva verket bara var manliga fantasier. I annat fall, brukar det vara några i publiken som tycker att de har blivit lurade. Det är sällsynt att jag stöter på skandaler eller protester. Förhoppningsvis har folk en uppfattning om vad de kommer att få se. Otherwise let the fuckers stay home! Inga återbetalningar! Finns det något nätverk av ställen i Europa och USA som är intresserade av dessa typer av shower? Det finns ett bra nätverk av oberoende ställen i Europa, men INTE i USA och England. Men i Holland, Tyskland och Skandinavien är det bra. Jag arbetar med allting från national museumets biograf till underjordiska punk filmklubbar, biografer på kommersiella konstinrättningar, små film festivaler och universitetets filmsällskap och speciella arrangemang. En av de mest minnesvärda shower var inuti en rostig lastbåt som var ankrad i Stockholms hamn 1989 med ungefär 200 betalande. Beträffande oberoende filmvisningar i Amerika, så är det så gott som obefintliga - med några få undantag. Det jag gör här, skulle jag t.ex. aldrig kunna göra i Amerika. Har du några begränsningar av vad du vill visa? Har du några personliga tabun? Du nämnde bl.a. före din show med Bodil Jönsen i Stockholm, att du inte var så positiv inför att visa den sista sekvensen. Ja, jag har begränsningar, inte så mycket i VAD jag borde visa men i kontext av hur jag vill visa det. Endast en serie av chockerande, blodiga och pornografiska bilder för att chocka och pigga upp publiken är jag inte intresserad av. Vad jag hatar mest är alla dessa industriband som backar upp musiken med alla dessa orelaterade bilder just för sakens skull att vara extrema. Det är härligt att visa extrema filmer, men filmerna borde visas på en biograf i dess kompletta form. I annat fall, personligen, så finner jag visserligen flera av mina filmer motbjudande - Bodilfilmen som exempel. Jag är en ganska vanlig puritan i mitt personliga liv, och dessa jättelika överdrivna närbilder i färg av hennes djursexakter är inte precis min smak. Jag vill aldrig bli någon som aldrig kan bli chockad. Mycket av de extrema sakerna inom ramen av sexuella akter, fetischer och sånt - jag vet vad de är och att de finns, men jag vill nödvändigtvis inte SE dem. Men om jag måste se dem, låt det i så fall hellre vara på en stor bioduk i en samling med otäcka främlingar, än på video. Men javisst, jag är fortfarande kapabel att bli chockad och att ta anstöt av mina egna filmer. Du har varit i Ryssland och några andra östländer för att visa film. Vad fick du för reaktion där? Reaktionen från öst-europas publik är ibland den mest intressanta, ifall du kan komma förbi språkbarriären. Det finns absolut inga pengar att tjäna där, men jag är villig att göra gratis shower och har gjort det i Moskva och Budapest och planerar att åka till Riga vid något tillfälle... Leipzig var också en intressant publik. I öst-europa är inte leveransen av popkultur så framskriden och överväldigande som här i väst, så folk kan stanna i ett tillstånd för att "titta efter saker", mot här där popkulturen är för-tillverkad och såld till oss på en sekund. Tror du att östländerna kommer att bli intressanta i framtiden, ur ett underground och subkulturellt perspektiv? Ja, naturligtvis... Vissa filmer jag visar i Amerika som folk verkligen tycker är urkomiska, kan jag visa i t.ex. Budapest, och ingen har den ringaste jävla aning varför de borde kolla på den här skiten. Jag älskar det, att stöta på alla olika signaler... så länge de inte reser sig TILLSAMMANS och lämnar showen - i grupper av tio är det okej. Av någon orsak gillar jag att se folk lämna visningar, även om det är mina egna visningar. Mina kärleksfullaste minnen från mina shower är de största katastroferna. Det ligger en skräck och uppsluppenhet och förödmjukelse i luften inför en katastrofal show, du minns den och kryper ihop inför blotta tanken på den, medans en lyckad visning inte är något extra att minnas. Levande scenframträdanden och filmvisningar som blir katastrofer... underbart! Är det stora skillnader mellan den europeiska och amerikanska publiken? Jag har redan rört vid detta tidigare. I många fall, i väst-europa (bortsett från Frankrike), är publikens reaktion väldigt lik den amerikanska. Amerikansk popkultur och även amerikansk nostalgi är en smula universellt - jag säger dock inte att detta är något positivt. Vilka är dina favoritfilmer? Mina favoritfilmer som ligger närmast toppen är: Beyond the Valley of the Dolls, Clockwork Orange, Santa Sangre, Female Trouble, That Tender Touch,... och omkring 634 andra, men jag ska inte fortsätta. Några planer för framtiden, eller något du vill tillägga? Jag berättade tidigare om Charles Gatewood turnén. Annars så hoppas jag att kunna återvända till Stockholm, och göra fler visningar vid Cinemateket och Fylkingen, eller någon annanstans. För ytterligare information, kontakta: Jack Stevenson, Blågårdsgade 4 (2tv), 2200 N. Copenhagen, Denmark. Fax: 009-45-35366030 Text: Jan Axelsson