Vart tog glädjen vägen?

Denna artikel skulle från början ha blivit publicerad i den drogliberala tidningen "Nyliberalen" men stoppades av tidningens redaktör, Johan Norberg, pga. att den ansågs vara 'för' liberal. Hasch har i långa tider varit en väg för människor att öppna sina medvetanden, stimulera intellektet och att njuta. Idag har denna möjlighet begränsats på grund av skräckpropaganda och förföljelse. Haschisch, eller i dagligt tal hasch, är hartset från de obefruktade honblommorna från växten Cannabis sativa (hampa). Ordet haschisch härstammar från det hebreiska ordet schischon som betyder glädje. Men vart har glädjen tagit vägen? Det är känt att hasch användes som medicin i Kina 2737 före Jesus. I Indien har hasch använts som drog i åtminstone 4000 år. I Rig-Veda, den första av de heliga hinduiska skrifterna ingår 108 hymner till "soma", en tillredning som bland annat innehöll hasch och användes av prästerna för att få delaktighet i den gudomliga naturen. Även guden Indra påstås bruka "soma" för att upprätthålla sin gudomlighet. Bruket spreds från Indien via assyrierna till arabvärlden, Afrika och Europa. I persisk litteratur är drogen känd som "glädjegivare", "himmelsk vägvisare" och "bringare av ett långt liv". Homeros beskrev i Odys`en hur hasch har "kraft att skänka tröst åt våra betryckta sinnen". I Indien används hasch ofta i samband med meditation för att "rensa huvudet och stimulera hjärnan att tänka". Förföljelse och skräckpropaganda Sedan den 19 februari 1925 står hasch under internationell kontroll och är med några få undantag förbjudet i alla länder. I många Europeiska länder börjar dock bruket numera bli ganska accepterat och till och med, i praktiken, legaliserat. Men i Sverige har under de senaste tjugo åren de fredliga haschrökarna jagats med blåslampa av antiknarkfanatiker som ser denna medvetandehöjande drog som inkörsporten till tyngre missbruk, ett påstående lika löjligt som att lättöl skulle vara inkörsporten till alkoholism. För en tid sedan kunde man höra en tullare sitta i radio och säga "Testa aldrig, du kan bli fast på första pipan" detta trots att världshälsoorganisationen, WHO, slagit fast att cannabispreparat inte ger upphov till vare sig fysiskt beroende, toleransutveckling eller abstinensbesvär. Förstörd kultur Man kan tydligt se resultatet av förföljelserna och skräckpropagandan i den förändring som har skett i haschkulturen sedan sjuttiotalet. Idag röker man helt enkelt hasch, för tjugo år sedan hade ingen nöjt sig med att veta att den lilla mörkbruna bit av detta underbara berusningsmedel som han just tänker stoppa i sin pipa helt enkelt är en bit hasch. Innan haschkulturen hade förstörts helt användes istället benämningar som beskrev ursprungsland, färg och konsistens, tre viktiga kvalitetsmått. Exempelvis kunde det röra sig om "mörk fet afghan", "ljus mjölig marockan" eller "glasturk". Ingen köpte hasch om säljaren inte kunde uppge vad det var för sort, idag är det inte längre någon som frågar. Rökritualen Även det sätt varpå haschet röks och ritualen omkring detta har förändrats drastiskt. Idag blandar man snabbt och slarvigt haschet med tobak och kör med okänslig hand ned det i pipan, ofta en enkel majspipa, tänder på och röker. Vanligtvis gör man det ensam eller i sällskap av endast en person. På den gamla goda tiden då avnjutandet av denna euforiframkallande drog var närmast att betrakta som en konstart gick det aldrig till på det sättet, det skulle ha betraktats som barbari. Istället samlades man i betydligt större grupper, sällan mindre än fem. Ofta i en mysig och för avnjutandet av ruset lämplig miljö med psykedelisk bakgrundsmusik, rökelse, levande ljus och kuddar på golvet. Haschbiten skickades runt och den som anskaffat den berättade om ursprungsland och andra fakta. Kvaliteten kommenterades med kännarmin, man luktade, som en vinkännare luktar på ett årgångsvin. Sedan utsåg man den som skulle få den stora äran att mecka. Olika meckningsmetoder förekom, vanligast var, liksom idag, att lägga lite tobak i handen och ovanpå denna lägga haschbiten som sedan försiktigt värmdes med en tändare och därefter smulades sönder mellan fingrarna och blandades med tobaken. Även mer speciella metoder, idag förmodligen bortglömda, förekom. Nämnas bör bland andra så kallad dansk meckning som sker genom att man lägger hasch och tobak i ett foliepapper och sedan värmer det med en tändare. När meckningen omsorgsfullt genomförts stoppades pipan. Naturligtvis inte vilken pipa som helst, utan en för haschrökning särskilt avpassad modell till exempel en chillum eller en cho-bang, eller mera sällan en vattenpipa. Först gjordes ett bottenstopp av tobak därefter fylldes pipan med den iordningmeckade blandningen och sedan skrapade meckaren, med en kniv, av alla rester från händerna och stoppade omsorgsfullt ned dem i pipan varefter han slickade handen för att njuta av den fulländade smaken. Meckar'n tänder Därefter tillämpades den urgamla lagen "meckar'n tänder, lag i alla länder". Var och en tog ett bloss och skickade sedan pipan vidare till nästa man. Effekten kommenterades därefter i uppskattande ordalag. Under ruset diskuterades allehanda världsproblem och deras lösning både i allvarlig och skämtsam ton, njutningen av god musik intensifierades och tankarna gick i nya banor. Njutningen av hasch förhöjs om bruket sker i en större grupp. Ruset "smittar av sig" och en djup känsla av gemenskap uppstår. Denna verkan, så kallad gruppberusning, är en väl känd positiv egenskap hos de medvetandeutvidgande drogerna. Det är därför en klar nackdel att förbud och därav åtföljande hemlighetsmakeri begränsar kretsen av människor med vilka man kan dela upplevelsen. Förhöjd njutning av sex En av de största njutningarna av haschbruket uppnås om det kombineras med sexuella aktiviteter. Hasch har förmågan att kraftigt öka den sexuella njutningen. Detta sker framför allt genom att huden blir mer känslig, smekningar och beröringar upplevs därför mer intensivt. Potensen ökar och samlaget förlängs, en särskild känsla av gemenskap uppstår om båda parter är påverkade. Även det förhöjda associationsflödet och känslan av att tiden går långsammare förhöjer njutningen, liksom förmågan att under samlaget uppleva bilder, mönster och färger. I Tusen och en natt beskrivs i lyriska ordalag den extatiska lyckokänsla som endast kan uppnås genom sex under haschrus. Tyvärr minskar möjligheten att finna en sexualpartner som vill älska under inverkan av hasch genom den skräckpropaganda som bedrivs. Konst och musik Intrycken av konst och musik förstärks och intensifieras under påverkan av hasch. Färger och mönster upplevs på ett nytt och djupare sätt, liksom ljud och rytmer. Den som rökt hasch upplever ofta helt nya dimensioner i konst och musik, dimensioner som är fördolda för den opåverkade. Tyvärr är det inte accepterat att röka hasch varken på moderna museet eller på konserthuset varför konsten respektive musiken på dessa institutioner ej kan njutas till fullo. Ökad intellektuell förmåga Den intellektuella förmågan ökas under påverkan av hasch på grund av flera samverkande faktorer. Associationsförmågan ökar radikalt på grund av att den kognitiva kontrollen minskar, fantasin och kreativiteten förstärks. Hörsel och syn förstärks och detaljer i omgivningen, vilka tidigare inte kunnat upptäckas, framstår tydligt. Minnet öppnas och sedan länge bortglömda saker blir åter tillgängliga och kan vävas in i de nya associationsbanorna. Den för nyliberaler förmodligen inte helt obekante John Stuart Mill beskrev drogens kraft att framkalla minnesbilder som fallit i glömska. Undersökningar vid amerikanska universitet visar att studenterna förbättrade sina resultat om de rökte strax före en tentamen. Egna erfarenheter Jag saknar givetvis inte egna erfarenheter av haschbruk, jag har rökt då och då under en tidsperiod av ca 17 år. Några av mina upplevelser förtjänar att nämnas. En kamrat till mig bodde i slutet av sjuttiotalet i en mycket liten etta med kokskåp. I denna lägenhet både odlades och röktes cannabis. Vid ett tillfälle hade någon fått tag på en bit ljus marockan av mycket god kvalitet. Efter ingående studium av lukt och konsistens bestämdes att det lämpligaste sättet att avnjuta detta var i det största rökverktyg som fanns tillstädes, en gigantisk cho-bang. Cho-bangen var 50 cm lång och 5 cm i diameter och hade förfärdigats av en affischrulle. När hasch av god kvalitet röks i en så grov cho-bang uppstår en helt fantastisk effekt, en kick. När den stora rökvolymen på en sekund strömmar ned i lungorna och fyller dessa tas så mycket av det verksamma ämnet upp i blodet på kort tid att man för en kort stund blir helt stenad. Man blir helt enkelt hög som ett höghus, hjärnan flyger ut genom rymden omvärlden flimrar förbi och en fantastisk lyckokänsla infinner sig. Vid detta tillfälle blev vi så höga att vi till och med hade svårt att hitta ut ur lägenheten. Även när hasch skulle inköpas fanns tidigare en viss kultur, en ritual som alltid följdes, men givetvis med största diskretion, särskilt om affären gjordes upp på offentlig plats. Vid ett tillfälle hade jag och en kamrat åkt till Biblioteksgatan, ett av dåtidens centra för haschhandeln. Vi gick från Stureplan och medan vi gick ned för gatan gjorde jag upp en affär. Jag luktade på haschet, blev informerad om ursprungsland och pris, samt betalade. När vi kom fram till Norrmalmstorg sa jag till min kamrat att nu åker vi hem och röker på. Han såg mycket förvånad ut eftersom han inte hade märkt att jag gjorde upp affären, trots att han under promenaden hela tiden gick bredvid mig.. Roskildekultur Jag har besökt den årligen återkommande rockfestivalen i Roskilde 14 gånger. Vid dessa tillfällen har jag haft möjlighet att studera danskarnas positiva inställning till hasch, och givetvis även provat på att röka i denna mycket liberala miljö som är som gjord för att avnjuta en välfylld pipa. De danska polismän som bevakar festivalen bryr sig inte om ifall man tar sig ett bloss och det är aldrig långt till en pilsner, en dryck som lämpar sig mycket väl att skölja ner en "braja" med. Även musiken och den internationella stämningen gör att Roskildefestivalen är ett av de få ställen i Sveriges närhet där man fortfarande kan stöta på riktig haschkultur av fint gammaldags märke (såvida man undviker att röka med svenskar naturligtvis). Sex När det gäller haschets inverkan på sexlivet har jag många positiva erfarenheter. Jag är även i opåverkat tillstånd en mycket bra och uthållig älskare, och efter lite hasch kan jag prestera saker som om jag beskrev dem i denna artikel ofelbart skulle leda till att jag skulle betraktas som skrytsam, varför jag avstår från att gå in på detaljer. Jag kan bara intyga att ingen som försöker älska efter att ha rökt hasch kommer att ångra sig. Faktaruta - Hasch är i medicinsk bemärkelse inte att betrakta som narkotika. - Hasch har bevisad effekt mot bl a grön starr och mildrar verkningarna av cellgifter vid cancerbehandling, trots detta får läkare inte skriva ut hasch till patienter. - Hasch ger, enligt WHO Expert Committee on Addiction-Producing Drugs, inget fysiskt beroende, ingen toleransutveckling och inga abstinensbesvär. - Dödsdosen för hasch är cirka ett halvt kilo, normaldosen är mindre än ett gram. - Att mecka är att smula sönder haschet, oftast med hjälp av uppvärmning, och påföljande blandning med tobak. - Cho-bang är en pipa med tjockt rörformigt skaft som är öppet i båda ändar. - Chillum är en rak pipa med trattformigt huvud. - Stenad betyder att man inte utan betydande viljeansträngning kan röra sig, en effekt som ibland uppstår i början av haschruset. Text: Mats Sylvan