Aleister Crowley

ALEISTER CROWLEY - ARISTOKRAT OCH VILDDJUR Aleister Crowley är sannerligen ett kulturellt 1900-tals-fenomen som heter duga. De flesta unga människor av idag har på något sätt hört talas om honom, ofta i förvrängt stereotypa former: "världens ondaste man", en satanist, ett utslaget knarkoffer, en kvinnoföraktare o.s.v. Självklart stämmer dessa bilder inte helt överens med någon slags objektiv historieskrivning, utan är snarare resultat av vandringssägner som stammar från den tid han levde (1875-1947). Engelsk skandalpress älskade att hata honom i.o.m att han uppfyllde så många av deras syndabocks-kriterier på en och samma gång. Ett tacksamt offer! Men tack och lov finns det även nog med objektivt material om denne märklige man. Om man använder sig av detta, och dessutom skapar en syntes av hans egen syn å den ena sidan och av hans motståndares å den andra, så kanske vi får någon slags vettig och oförvrängd överblick över det hela. THE GREAT BEAST 666 Han föddes i en rik engelsk bryggarfamilj 1875. Familjen var fanatiskt kristen och medlemmar i en sekt som kallade sig "The Plymouth Brethren". Ett av denna sekts karaktärsdrag var att den tolkade Bibeln bokstavligt. Edward Alexander (som han egentligen hette) började här sin livslånga revolt mot familjens absurda livsåskådning och mot de repressiva elementen i kristendomen. Hans mor kallade honom "Det Stora Odjuret 666", syftandes på Satan i Bibelns Uppenbarelsebok. För att provocera sin mor tog pojken Aleister med glädje helt och hållet på sig denna roll. Resultatet blev självklart en ännu större klyfta mellan moder och barn. Då tiden kom för studier i Cambridge, kunde Crowley äntligen börja andas frihetens morgonluft. Han tjusade unga damer med sin poesi, experimenterade med sinnesvidgande substanser och ägnade sig åt andra ungdomliga äventyr. Han visste mycket väl hur han ville leva sitt liv - som de stora poeterna: Lord Byron, Shelley, Keats o.s.v. - men han saknade än så länge fokus och en koncentrerad mening i livet. Han ägnade sig också en hel del åt bergsbestigning, och i samband med detta fann han en vän i matematikern Oscar Eckenstein. De klättrade tillsammans vid många tillfällen och Eckenstein blev mycket av en mentor för den unge Crowley. Och han tränade honom även i fundamentala koncentrationsövningar som, om man ville, skulle kunna kallas yogiska. ETT ANDLIGT UPPVAKNANDE Genom en korrespondens med författaren A. E. Waite fick Crowley tag på Karl von Eckartshausens lilla skrift "The cloud upon the sanctuary". Något förenklat kan boken sägas behandla en personligt mystisk aspekt av kristendomen. Denna skrift blev som en uppenbarelse för den unge poeten. Han hade under en lång tid känt sig kallad av "krafter" han inte riktigt kunde sätta fingret på, och försökte därför få klarhet i saken genom att ta kontakt med folk som var kända för att ha kunskap om esoteriska ämnen. Läsandet av von Eckartshausens bok var ett avgörande steg i Crowleys begynnande bana som magiker, mystiker och filosof av rang. (En lustig, kanhända mytisk, parentes i detta sammanhang av "uppvaknande" var att Crowley fick en av sina första mystiska visioner, och en första smak av ett högre medvetandetillstånd, efter att ha legat med en ung svensk städerska på Grand Hotel i Stockholm 1896! I diktsamlingen "White Stains" finns en dikt om det hela, "At Stockholm".) 1898 kom så den unge sökaren i kontakt med en magisk orden, ett strukturerat broderskap som ägnade sig åt "mysterierna" - The Hermetic Order of the Golden Dawn. Denna grupp var intressant på många sätt, men kanske främst därför att en sant unik samling människor där arbetade med metodiskt och strukturerat självförverkligande. EN GYLLENE GRYNING Gruppen byggde sina läror på den västerländska ceremoniella magin, den judiska kabbalan, tarot, rosicruciansk symbolik och mycket annat. Allt snillrikt och intelligent formulerat i ritualer och texter av en av ordens grundare, MacGregor Mathers. Denna nya och fascinerande miljö i London, med konstnärer, författare och andra udda och kreativa individer som, liksom han själv, sökte efter andlig upplysning och kontakt med högre aspekter av sig själv, blev för Crowley ett veritabelt paradis. En av gruppens medlemmar, Allan Bennett, flyttade in hos Crowley och lärde honom mycket av grunderna i det magiska system The Golden Dawn arbetade med. Och MacGregor Mathers blev väldigt mycket av en fadersfigur för den spirande unge magikern. Crowley utvecklades snabbt i detta trygga och generösa sällskap, han lärde sig mycket och avancerade snabbt i graderna. Allt verkade frid och fröjd och den unge poeten tog sig nu mer och mer an rollen som magiker "par excellence". Studier av gamla arkaiska texter av visdom från olika kulturer, utövandet av rituell magi, experimenterande med s.k. astrala resor och mycket annat fyllde hans liv med massor av svar och ännu fler lockande frågor. EN GYLLENE SKYMNING Många i Golden Dawn-gruppen i London klarade dock inte av hans flamboajanta sätt och manér, och då självaste ledaren Mathers började favorisera Crowley framför andra medlemmar, brakade helvetet lös. Han var ung, arrogant och kom från en bakgrund som var betydligt mer solid ekonomiskt än de flesta andra i den bohemiska gruppen. Han såg sig vidare som Englands störste levande poet, vilket förmodligen stack en smula i ögonen på andra ordens-medlemmar med poet- och författar-drömmar. Efter många turbulenta turer och kaotiska karuseller upplöstes The Golden Dawn i förvirring. Crowley hjälpte Mathers att från Paris föra "magiska" krig mot den andra fraktionen i London, och resultatet kunde bara bli ett... Sönderfall. Spillror av The Golden Dawn återstår än till denna dag, men ingen av dessa kan sägas ha uppnått samma kaliber av kvalitet som London-gruppen under Mathers ledarskap. Crowley bröt dock senare kontakten även med Mathers och blev i mångt och mycket högst desillusionerad över bedrägligheten i människans till synes så hedervärda sidor. Efter att ha konfronterats med idel egoist-ulvar i osjälviska fårakläder, sökte sig nu Crowley ut i den stora vida världen istället. STORA VIDA VÄRLDEN Ett fadersarv gjorde det möjligt för honom att resa jorden runt kors och tvärs, och på olika håll och kanter närstudera olika religioner och magiska system. Vänskapen med Allan Bennett bestod och då denne flyttat till Sri Lanka p.g.a. hälsoskäl och dessutom för att bli buddhist-munk, fann Crowley det inspirerande att genom Bennett ta del av yogans och meditationens välsignelser. Han gifte sig med en ung engelska vid namn Rose Kelly, och tillsammans fortsatte de det extensiva resandet. Under en vistelse i Kairo 1904 hände något avgörande för dem båda. Crowley, som vid denna tid alltså var en smula blasé vad gäller det magiska generellt, underhöll gärna sin fru med magiska ritualer som en slags uppvisning. Fru Crowley, som dock inte hade speciellt mycket till övers för andliga excesser (hon föredrog själv alkoholens destruktiva njutningar), började mer och mer få en pirrande känsla av att något stort var på gång. Hon instruerade sin man att vara beredd på något extraordinärt under de tre följande dagarna, den 8:e till 10:e april, mellan klockan 12 och 13 lokal tid. LAGENS BOK De höll sig båda beredda, och vad som skedde kom att prägla resten av Crowleys liv på ett markant sätt. Exakt på de förutspådda tidpunkterna, under en timmes tid varje dag, satt Crowley ensam på hotellrummet och lyssnade till en röst som dikterade tre stycken prosa-poetiska stycken för honom. Han skrev frenetiskt ned de ord han hörde i rummet, och granskade förvirrat bunten med papper efter att de tre dagarna passerat. Han kallade texten "Liber L" (senare "Liber AL"), "Lagens Bok" och visste varken ut eller in vad allt detta betydde. Tidigare hade han haft många s.k. astrala upplevelser, d.v.s. visioner och kommunikationer på ett högre och mer frikopplat medevetandeplan, men ingenting som känts så starkt som denna gång. "Varelsen" som dikterade för Crowley kallade sig för Aiwaz, och upplevdes av den förvirrade engelsmannen som en mörk man som stod bakom honom. Det var något i det hela som var så starkt för Crowley att han inte kunde avfärda det som rent hokus-pokus. Naturligtvis hade han redan ett öppet sinne vad gäller "övernaturliga" upplevelser, men, som nämnts, var hans attityd vid denna tidpunkt mer skeptisk än naivt "troende". FÖRFATTAREN CROWLEY Livet gick dock vidare. Aristokraten Crowley, som nu var i sina bästa och mest produktiva år, skrev och skrev och skrev; poesi, magiska instruktionstexter, manifest, artiklar, dramatik och mycket annat. Fr.o.m 1909 gav han ut en periodisk tidskrift som var tänkt skulle samla all ockult kunskap av värde i en enda volym. Tio band kom ut totalt, och denna "tidskrift" (något missvisande, eftersom det rör sig om tio tjocka böcker), "The Equinox", fick Crowley att återigen hamna i rampljuset. I "The Equinox" publicerade han nämligen bl.a. The Golden Dawns hemliga ritualer, något som den gamle mentorn MacGregor Mathers inte såg på med speciellt blida ögon. En rättegång blev följden och Crowleys namn började nu allt oftare synas i den engelska skandalpressen. Var det inte skandalösa och chockerande uttalanden, så var det rykten om sexuella perversioner och drogmissbruk. Fanns det ingen konkret sanning i dessa rykten, så spelade det heller ingen roll. Tidningarna hittade på egna myter, och Crowley, som älskade all slags uppmärksamhet över huvud taget, njöt av det hela och spann vidare på sitt dåliga rykte som "Odjuret 666". DEN (O)FRIVILLIGE NOMADEN Under första världskriget spenderade han sin tid i USA och byggde bl.a. upp sina två magiska ordnar där (mer om detta senare), Ordo Templi Orientis (O.T.O.) och A.'. A.'. Då freden åter infunnit sig, fann Crowley det säkert nog att återvända till Europa. På Sicilien byggde han upp en magisk koloni, "The Abbey of Thelema", för personer som ville utveckla sig själva inom det magiska och filosofiska system han vid det här laget skapat utifrån direktiv i "Lagens Bok" (som nu alltså kommit att spela en betydligt större roll i hans liv). Bohemer från hela världen som i den stillsamma fiskebyn Cefalu hängav sig åt ceremoniell magi, sexuella experiment, yoga och allmänt lättjefullt leverne sågs med mördande misstankar från de lokala sicilianarna. Till slut, efter ett par års minst sagt radikal existens på den vackra ön, vräktes Crowley från italiensk mark enligt direktiv från "Il Duce" Mussolini själv. Färden fortsatte sedan till Nordafrika, till Frankrike, till Tyskland, till England o.s.v. Med ett fåtal lärjungar och älskarinnor reste Crowley som en nomad genom tillvaron, mer eller mindre konstant i behov av pengar men å andra sidan alltid extremt kreativ vad gäller skrivandet i alla dess former. Det var en minst sagt kaotisk och turbulent tillvaro, som inte direkt underlättades av hans dåliga rykte eller av hans problem med sitt heroinberoende. ETT TRÖTT ODJUR I gammal ålder slog han sig så ned till ro i England igen, för att där fortsätta sitt skrivande och för att hjälpa sina lärjungar och magiska grupper, som växte i antal och stabiliserades över hela världen. Då Crowley till slut dog 1947, 72 år gammal, var han utblottad och sjuk. Ingen höjde ögonbrynen speciellt mycket förutom den lilla skaran av trogna följare. "Världens ondaste man" fick knappt ens några notiser då han gick bort. En ny och mer dramatisk tid höll nu skandalpressen sysselsatt, en tid med nya tacksamma syndabockar. Sedan Crowleys död har hans rykte onekligen mer och mer förbättras, mycket tack vare att folk nu främst verkar se till vad han producerade och inte till vem han var som "social" person eller kulturell "agent provocateur". Många som levde tillsammans med honom, älskarinnor eller sekreterare eller lärjungar, har intygat i mångt och mycket samma sak: att Crowley var extremt jobbig att ha att göra med som person, men att hans idealistiska sida, d.v.s. den sida som instruerade och lärde ut all världens visdomar, var så välmenande och osjälvisk att detta utan problem vägde upp de negativa kvaliteterna hos Crowley själv. MONSTER ELLER GURU? Som personligt fenomen är han alltså intressant som en viljestark och ego-dyrkande författare, som skrev i ett febrilt och rasande tempo. Hans litterära arv omfattar hyllmeter efter hyllmeter av högkvalitativ poesi och prosa. Och dessutom förstklassiga instruerande texter om det mesta inom västerländsk esoterik. Som lärare, eller som Crowley själv ville se sig, som "profet", var han dock helt i en klass för sig, utan motsvarighet under detta sekel. Där ytan som sagt kunde vara självisk, cynisk och misantropiskt elitistisk, fanns det alltid högre och mer andligt orienterade motiv bakom. "Lagens Bok" blev för Crowley ett rättesnöre, en livlina, en bibel, som han t.o.m. gick så långt som att tolka som den allra viktigaste texten i den nya tidsålder som inträtt i mänsklighetens historia just i.o.m. mottagandet av denna text! För vanliga människor låter detta säkert som ren galimatias, exempel på distortioner ur ett dekadent överklass-sinne med uppenbart storhetsvansinne. Men man bör nog inte glömma att samma kritik alltid kan riktas mot alla s.k. profeter eller religiösa skrifter. THELEMA Det som skiljer Crowleys filosofi, "Thelema" (grekiska för vilja), från andra världsreligioner, är att den är tolerant och personlig. Endast buddhismen, som Crowley för övrigt respekterade enormt mycket, har samma toleranta och personliga syn på upplysning som Thelema-filosofin. Grunden i denna filosofi är att människan, för att utvecklas till fullkomlighet, måste ta reda på exakt vad hon vill, och sedan dessutom göra detta (vad det nu än vara månde) helt och fullt ut. Halvmesyrer duger inte och utgör endast grunden för kompromiss-baserade neuroser. Mycket av denna jargong kan man känna igen t.ex. från amerikansk s.k. framgångs-filosofi eller klätt i psykologiska termer. Men Crowley var i alla fall först med att skapa en syntes av visdomar från olika håll i världen, som går ut på att individen måste sätta sig själv i första rummet. Inte för att som ett ego-monster racka ned på, eller förstöra för, andra människor, utan snarare tvärtom: för att som individ utgöra en stadig och harmonisk grund för att kunna hjälpa och inspirera andra människor. EN NY RELIGION FÖDS Tankarna och mentaliteten i Aiwaz dikterade text, "Lagens Bok", har dock kommit att få en betydelse för fler människor än bara för den skara som faktiskt ser Crowley som varandes en veritabel profet. Filosofin kan vi se manifesteras på många håll och kanter, kanter som förmodligen aldrig ens hört talas om Thelema eller om Aleister Crowley. Frihetsälskandet t.ex., med människans obändigt fria vilja i centrum, manifesterar sig dagligen runt omkring oss i västvärlden. Ungdomar fortsätter att ifrågasätta befintliga värderingar även efter puberteten, och många i vuxenvärlden bryter upp från gamla vanor för att "ta itu med sig själva". Det är denna typ av viljebaserade beslut som enligt Crowley är den högsta formen av magi. Trots att han konkret var involverad i förvaltandet och formulerandet av allsköns magiska skolor och tekniker, var han noga med att alltid poängtera att magin är "konsten och vetenskapen som skapar förändring i enlighet med ens vilja". Och denna förändring kan ju självklart åstadkommas även med icke-rituella metoder. Hans syntes av rituell magi och yoga lever hur som helst vidare i de magiska brödraskapen O.T.O. och A.'. A.'. Enligt Crowley är det främsta syftet med dessa att agera som socialt symboliska modeller för spridandet av Thelema-filosofin (främst O.T.O.) samt det konkreta instruerandet av individer i tekniker och metodik (främst A.'. A.'.). EN POP-IKON AV RANG Aleister Crowley har kommit att bli något av en ikon i vår samtida värld. Han dyker upp i pop-texter, i romaner, i filmer och existerar över huvud taget som någon slags symbol för en frihetskämpe som vigde sitt liv, på gott och ont, åt att göra vad han ville. Han var inte så mycket en frihetskämpe för några vaga och dunkla politiska ideal, som för den individuella människans gudomliga rätt att helt enkelt styra sitt eget liv helt på sina egna villkor. Där den kristna religionen mycket kommit att basera sig på blind lydnad under en makthungrig struktur, är situationen omvänd i profeten Crowleys religion: Människan har ansvaret för sig själv, och endast genom att INTE blint lyda "överheten" (av vilket slag den nu än kan vara...) och genom att själv fokuserat och målmedvetet ta makten över sitt eget liv och därmed bli en starkare varelse, kan mänskligheten utvecklas vidare mot nya höjder. Låt oss dock inte glömma att alla profeter endast är människor. Människor med svagheter och brister, hur gudomliga och felfria deras efterföljare än försöker hävda att de är. I Crowleys fall hette den huvudsakliga "demonen" heroin. På ett tidigt stadium diagnostiserades Crowley nämligen som astmatiker. Rekommenderat för astmatiker vid sekelskiftet var heroin, i.o.m. att alla opiumderivat har som effekt att de vidgar bronkerna i luftrören och därmed underlättar andningen. ÄRLIGHET VARAR LÄNGST Det var alltså inte någon glamorös eller romantisk syn på drogbruk som fick den unge Crowley att bli heroinist, utan snarare en naiv medicinsk samtid. Vid ett flertal tillfällen lyckades han sporadiskt bryta sitt beroende, men, liksom tyvärr många människor runt omkring oss idag, fann han det svårt att helt och hållet bryta "the curse of the white lady". Till skillnad från många hycklare (däribland mig själv, jag som ofta inte ens vill - eller kan - inse hur svårt det kan vara att sluta röka t.ex.) var Aleister Crowley medveten om denna svaghet och han gjorde ingen hemlighet av den heller. I många av hans publicerade dagböcker finns stycke upp och stycke ned av ren ångest inför heroinberoendet och inför svårigheterna att bemästra andra personliga beroenden av denna grava typ. Personligen tror jag att det är denna ärlighet som får honom att framstå som en genuint god person. Han ville nog hemskt gärna framstå som en perfekt lärare, men var i alla fall vis nog att medge att han inte helt och fullt ut kunde vara det. Åtminstone inte på ett personligt plan. Men hans litterära arv visar på ett osjälviskt sinne som ville mänskligheten som sådan enormt väl. Ett sinne vars filosofi hävdar att det absolut viktigaste är att i alla fall försöka förändra sitt liv till det bättre. Misslyckas man, har man i alla fall försökt. Och då har man förhoppningsvis litet mer visdom i bakfickan då man försöker igen. Och igen. Och igen... Text: Carl Abrahamsson