Paradoxal pornografi - Ett samtal med Luke Ford

Los Angeles är världens största nöjes- och underhållningscentrum, det känner vi alla till. Hollywood, skivbolag, medieimperier, en extrem ytlighet och en moral sammanvävd av lika delar stenhårt arbete och rövslickande kan fungera som en adekvat sammanfattning. Där finns även en annan bransch som är minst lika karakteristisk för Los Angeles, och som definitivt präglas av en liknande moral och attityd. Innehållet skiljer sig dock väsentligt. Vi talar inte längre om produkter, program eller filmer som är tänkta att lättsamt underhålla ett så brett lager av befolkningen som möjligt. Nej, Los Angeles är även den här planetens centrum då det gäller avbildandet av könsorganens mäktiga möten. I USA släpps 20 000-30 000 porrfilmer per år på video. Det rör sig om en groteskt stor inhemsk marknad som även sprider sig vidare internationellt genom exportavtal, licenser för kabel-tv, satellitkanaler och liknande distributionsformer. Det mesta av detta digra dollarsnusk produceras i San Fernandodalen i Los Angeles. Hur det kommer sig kan nog ingen ge en heltäckande förklaring på, men generellt sett har Kalifornien alltid varit lite extra liberalt och generellt sett finns det i LA en stor mängd människor som studsat från det "riktiga" Hollywood ut på gatan - både vad gäller inspelningspersonal och det som i branschen kallas "talent", det vill säga aktörerna i tusentals och åter tusentals köttsliga epos. En gigantisk och lukrativ bransch vill naturligtvis ha lugn och ro. Man vill producera vidare i sin egen lilla våta drömfabrik och inte låta någon störa. Allt var mer eller mindre frid och fröjd i San Fernando ända fram till mitten av 90-talet. Omsättningen bara ökade och ökade i takt med de trimmade och silikonstinna stjärnornas pumpande. Vad var det då som hände? Rädsla för aids? Juridiska restriktioner? Nej ... En australiensare vid namn Luke Ford började skriva om branschen som sådan, dess inblandade, samt alla dess problem och avarter. Från 1997 och framåt har hans webbsida varje dag attraherat tusentals fans såväl som porrproffs. Sedan dess har Luke Ford träget granskat, avslöjat, trängt in och skapat nyheter. Och fiender. Branschen som sådan avskyr honom. För producenter och stjärnor är han bokstavligen en annan slags "pain in the ass" än vad de är vana vid. En som inte försvinner då kameran stängs av ... "Jag studerade vid UCLA men blev sjuk 1988 ...", berättar Luke i sitt lilla arbetsrum, fullt av böcker, tidningar, mediciner och annat. "Kroniskt trötthetssyndrom ... Jag låg till sängs nästan hela tiden i sex år. Så det blev ingen akademisk karriär för mig. Jag jobbade senare med radio i Sacramento som någon slags allmänreporter. Jag följde och skrev om San Francisco 49'ers, bland annat lite sport och lite av varje under ett par år." "Runt 1995 hankade jag mig fram som journalist och jag kände att jag ville profilera mig. Jag letade efter ett ämne jag snabbt kunde skriva en bok om. Så jag undersökte vad som fanns. Ingen hade riktigt behandlat hela den här branschen på ett bra sätt. Jag är fortfarande den ende journalisten som slår hårt. Alla andra är anställda av branschen eller jobbar på andra sätt ändå för branschens bästa. Branschens bästa är något jag struntar fullkomligt i! Jag vill bara ha mina scoop ... Jag började skriva om porr av samma anledning som jag fortfarande gör det: det finns ingen konkurrens. I grund och botten lyder alla andra vad branschen dikterar." Boken i fråga, "A History of X", kom ut 1999 och är precis vad titeln anger: en mer eller mindre komplett kronologi om sex- och porrfilmens utveckling. Här kan man läsa om amerikanska herrsällskapsvisningar av erotiska filmer vid 1900-talets början, om super-8-filmer med "diskret avsändare", om tidig videodistribution och om dagens multimiljardindustri. Luke Ford berättar torrt men underhållande om centrala figurer i sammanhanget. Bland annat om de danska bröderna Theander som tidigt skapade sig miljardförmögenheter, om italienaren Alberto Ferro som i Sverige började producera hårdporr genom sitt alter ego "Lasse Braun". Och om en annan europeisk gigant, Berth Milton, som genom sina påkostade porrtidningar lade grunden för sonens internationella och börsnoterade Private-imperium. Samt om många amerikaner som distribuerade dessa skandinavers produkter i USA och lade grunden för vad som komma skulle ... Då man läser materialet Luke Ford lägger ut varje dag på sin webbplats, är det uppenbart att det handlar om en "man med ett uppdrag". Men det tar heller inte lång tid innan många bisarra nya världar öppnar sig. Det som presenteras som journalistik och avslöjanden innehåller förvisso dessa element. Men där finns också långa stycken om judendomens förträfflighet och berättelser ur Lukes eget liv. Något så enkelt som en journalistisk, porrkritisk webbplats handlar det alltså inte om. Det handlar lika mycket om en fanatisk kristen som konverterat till judendomen och vars kall är att avslöja syndarna och synderna i San Fernando ... "Det finns onekligen vissa i branschen som faktiskt respekterar vad jag håller på med, men de är få ...", berättar Luke Ford. "De flesta läser min webbsida varje dag oavsett om de gillar vad som står eller inte. Det är bara något man gör. Jag har yrkesmässiga kontakter med en hel del folk i branschen. Det är första gången de verkligen blir granskade och det har tagit många lång tid att vänja sig vid. De flesta gillar mig fortfarande inte.", berättar han vidare. Trots den kritiska attityden är Luke Fords webbsida full av porrannonser från olika företag. Många av dessa företag är desamma som han dagligen ventilerar sitt agg mot. Och som ofta hotar honom med antingen stämningar eller våld. Hur kan detta gå ihop ...? "De flesta som annonserar på min sida är delar av olika annonspaket, något jag bara anmäler mig till och får betalt för. Från januari 1999 till augusti 2000 hade jag en sponsor i Kanada. Då behövde jag inte bekymra mig om annonser. De betalade ut en lön som jag klarade mig på. Men de gick i konkurs och jag fick leta vidare. Det är därför alla idiotiska banners ligger där de ligger. Jag tycker de är extremt smaklösa och jag skulle helst av allt inte tjäna mina pengar på dem. Men just nu är det mitt enda alternativ. Som du kan se, lever jag inte precis i lyx ..." Luke Ford lever i ett enda rum, inhyst i en bekants hus. På golvet en hoprullad madrass och kläder. Överallt på de två borden böcker, tidningar och datorn han producerar webbsidan på. Vid tiden för mitt besök hyste han seriösa planer på att i sin nedgångna van arrangera porr-sightseeing för turister med udda intressen. Då han berättar om det verkar han nästan skamsen. "Jag går till synagogan varje morgon i två timmar. Jag går på Talmudlektioner. Jag ber morgonbönerna. Det händer ofta att jag går tillbaka senare på dagen och kvällen också. Jag läser mycket om judendomen. Jag tycker om att läsa. Jag tar små promenader. Ibland går jag på bio. Det är väl ungefär det. Sedan min sponsor gick i konkurs har det inte varit så lätt ekonomiskt. Så jag läser mest ..." - Vore det inte en bättre idé att skriva en ny bok än att arrangera sightseeings för porrturister och avsky att dagligen plaska omkring i de träskmarker du helst inte skulle vilja se finnas?, undrar jag. "Jo, men jag är inte alls nöjd med 'A History of X'. Redigerandet var en mardröm. Jag är inte speciellt nöjd med min egen insats heller. Inte tillfredsställande alls ... Den fick minst sagt blandade recensioner. Somliga gillade den, andra inte ... Precis som med webbsidan. Jag kommer att försöka med en ny bok i stället. Jag har lekt lite med tanken på att skriva om alla mina äventyr i branschen. Jag har samlat massor av material för projektet och mycket ligger ju redan ute på webbsidan. Det är bara att redigera och krydda allt lite ..." Då man skrapar på Luke Fords yta finner man många motsägelser. Den bitska attityden till trots, umgås han med många i branschen privat. Jag misstänker att det inte bara handlar om ren research ... "Det finns en del människor som jag tycker om på ett personligt plan men det betyder inte att jag stöder att de tjänar sitt uppehäller på porr ...", hävdar han. "Om jag inte skrev om branschen, skulle jag inte träffa någon av alla de här människorna.", hävdar han vidare, men frågan är om någon tar honom på allvar. Han tycks till exempel inte ha något emot att besöka en och annan inspelning själv. "Jag har varit med i ett dussin porrfilmer, men jag har aldrig haft sex i en film.", medger Luke. "I januari 1996 gjorde jag faktiskt en egen porrfilm, 'What women want', samma titel som Mel Gibson-filmen. Men annars har jag bara haft roller utan sex. I en film spelade jag en skrupelfri författare. Det är väl exempel på någon slags humoristisk rollbesättning, antar jag ... Jag har spelat mig själv i ett antal av filmerna. Det var faktiskt någon som ringde i dag och ville att jag skulle vara med i en film. Jag tror jag skall ställa upp på det ... Men absolut ingen sex ..." Luke Ford är kritisk mot den bransch som alltid varit både passivt och aktivt liberalt orienterad och, inte helt förvånande, är han själv republikan. President Bush vid makten har inneburit många förändringar för porrbranschen i USA. Inte så mycket genom konkreta åtgärder eller lagstiftningar, utan mest genom tysta hot. Chefs- åklagaren Ashcrofts blotta närvaro vid undersökningar om verksamheterna i San Fernando har skrämt många producenter och bolag. "Jag är mycket lycklig över hur det gick. Överväldigad! Jag tror Bush kommer att bli en mycket bra president och Ashcroft är en bra åklagare ... Jag skulle inte ha något emot att se ett antal pornografer åka in i fängelse! Mest för att de behandlar människor så dåligt. Jag har blandade känslor inför det att folk skulle åka i fängelse bara för att de producerat eller spridit porr. Branschen skulle bli verkligen förskräckt om någon fick ett fängelsestraff. Jag skulle inte bli förskräckt alls, men hyser definitivt blandade känslor inför det." "Jag tror att branschen generellt sett är i reträttposition ...", fortsätter Ford. "En storslagen reträtt. Det finns hundratals titlar som drogs in över en natt och som nu inte distribueras längre. Detta kommer sig av rädsla för det nya Washingtonstyret. Max Hardcore [producent känd för sina extremt sadistiska och misogyna scener./red.] förlorade sin distributör tidigare i år. De ville eller vågade inte ha kvar hans material längre. Han har nu massor av problem på grund av det. Alla är i reträtt och det tycker jag är utmärkt. Under Clinton var allt på väg mot mer extrema uttryck, men inte nu längre ... Gud välsigne republikanerna!" Om man bortser från de judisk-moraliska aspekter som snurrar i Luke Fords huvud och att ingen annan journalist, enligt honom själv, granskat branschen, kan man nog anta att det finns andra skäl till varför han valt att positionera sig i centrum av något han säger sig avsky ... Antingen ren och skär masochism eller ett genuint men skamfläckat intresse för porr. "Det fanns en tid då jag fascinerades av porr på ett sexuellt plan ...", erkänner Luke motvilligt. "Men det dog efter ungefär ett år i branschen. Efter att jag gjort research för min bok kände jag att jag aldrig mer ville titta på porr. Ibland kan jag se en bild eller en scen som får mig att haja till. Men jag recenserar ju inga produkter på min webbsida så därför får jag inte så mycket material. Men ibland då jag är med på inspelningar kan jag se en modell jag gillar, någon eller något som får mig att reagera. Men det är sällsynt. De flesta sexuella fantasier jag har kretsar kring kvinnor jag träffar i Synagogan ..." Som samtidsfenomen är både Luke Ford och hans webbsida intressanta. Det handlar om snabb journalistik med en väl dold sensationalistisk underton. Dessutom presenterad med omedelbar verkan. Luke Ford vill provocera, det är uppenbart, men tillvägagångssättet har medfört ett antal tillfällen då han känt sig nödgad att publicera ursäkter och andras dementier. "Jag kollar min e-post konstant ... Mycket av materialet kommer in till mig via läsarna. Jag brukar verifiera med fler källor men det beror på vad själva anklagelsen handlar om. Det är svårt att klassificera webbsidan och det är svårt att klassificera vad jag håller på med. Det är definitivt inte traditionell journalistik och det är inte bara skvaller heller. Det är inte heller bara en slags personlig dagbok. Det är alla dessa saker tillsammans. Allt beror på hur allvarlig till exempel en anklagelse är. Om det sägs att någon har aids, så kollar jag självklart upp det. Speciellt om det rör Los Angelestrakten. Jag har en redaktörsvän på en brasiliansk porrtidning som jag korresponderat med i över två år. Han är en bra och trovärdig informationskälla. Han berättade nyligen att en brasiliansk porrtjej dött av aids, så det kommer jag att skriva om utan att kolla upp det vidare. Jag har ju inget sätt att direkt kolla vad som händer i Brasilien. Jag har över 6 000 faktakollare i mina besökare ... Om jag har fel i något jag skriver, är de väldigt snabba att påpeka det!" Luke Ford är inte speciellt intresserad av vad som händer i Europas porrvärld. Flertalet av hans besökare och läsare finns i USA och de flesta just på Västkusten. Vilka är annars de huvudsakliga skillnaderna mellan amerikansk och europeisk pornografi enligt honom? "USA är mycket mer fokuserat på marknadsföring. 90 % av alla världens porrfilmer produceras i San Fernandodalen. Amerika är fortfarande jätten i den globala branschen. Nästan alla stora porrstjärnor är amerikaner. Skådespelerskorna och modellerna i Europa satsar inte på karriärer på samma sätt som amerikanskorna. Jag skulle nog säga att arbetsförhållandena är bättre i USA. Fler hiv-tester och det finns mer pengar att tjäna. Europeisk porr är nog mer verklighetstrogen. Amerikansk porr är som en Hollywoodfilm, glittrande och glamorös. Och kvinnorna här utsätter sig för mycket mer plastikkirurgi ...", säger Luke och ler sardoniskt. Los Angeles är förvisso en mycket stor stad. Trots porrbranschens omsättning är själva branschen förhållandevis liten och insulär. Det är väl känt i USA att många producenter både är handlingskraftiga och aggressiva. Dessutom har de ofta kontakter i en "riktig" undre värld ... Känner han sig aldrig rädd för att få stryk rent fysiskt? "Hela tiden är det något. Jag är konstant mordhotad. Jag har misshandlats ett antal gånger. Det är som en slags vardagsrutin ...", suckar Luke Ford. "Jag har stämts tre gånger. Förtal. Jag har fått över 100 brev från olika advokater som hotar med stämningar. Ett fall gjordes upp i godo. Vi betalade kvinnan i fråga 150 000 $! Det var faktiskt billigare än att ta det vidare i rättegång! Ett annat fall var med Laurie Holmes, John Holmes änka. Domaren avfärdade den stämningen. Den höll inte. Just nu är jag inte inblandad i något ... Vi får se hur länge det varar!" Luke Ford är dock snabb att tillägga att det även finns positiva kvaliteter hos de som är någorlunda intelligenta i branschen, även om de, enligt honom, inte är många. "På många plan är människorna i den här branschen de minst hycklande, de öppnaste, de mest accepterande och de mest toleranta människorna man någonsin kan stöta på. Definitivt de minst pretentiösa ... Det kan faktiskt vara ganska uppiggande att träffa dem ibland.", medger han. Han har dock inte mycket till övers för de unga tjejer som vill söka lyckan i branschen. "De är vanligtvis oansvariga, lite upproriska, ganska lata. De vill ha berömmelse och pengar snabbt. De har en slags hormentalitet, en mentalitet där man vill ha allt men inte ge något tillbaka. Vanligtvis är de inte alltför intelligenta eller väldisciplinerade. De har inga starka värderingar och de är sällan integrerade i sina familjer eller i samhället. Vanligtvis är de inte aktiva i någon organiserad religion. Då man accepterat Jesus Kristus som sin Herre och Frälsare, är det väl inte sannolikt att man spelar in porrfilm?" På Lukes webbsida finns även en avdelning med kontaktadresser just för tjejer som vill in i porrbranschen i Los Angeles: modellagenturer, frilansande talangscouter, produktionsbolag och så vidare ... Om detta är ett uttryck för en extrem cynism eller ett mal- placerat uttryck för ansvarig välvilja ville Luke inte riktigt svara på. Han kan dock konstatera att det tycks som om fler och fler tjejer söker sig till porr, striptease, prostitution och liknande arbeten i dag i USA. "Visst kan jag se att lågkonjunktur kan påverka ...", fortsätter Ford. "Men vi har i själva verket inte haft någon lågkonjunktur sedan 1991. Det handlar snarare om ett kulturellt förfall. Om vi nu får åtta år med George Bush och allt då drivs mer mot konservativa värderingar, så kommer vi att kunna se antalet nya inblandade i branschen minska. Rädslan för aids påverkar också. Det är sådana saker som påverkar mer än en allmän lågkonjunktur. Då det blev känt att det förekom aids i branschen 1998, reducerade det, om än tillfälligt, antalet människor som ville in och jobba i branschen." Hur hipp och "rock'n'roll" branschen än kan tyckas för utomstående, berättar Luke, är den också en uppsamlingsplats för förlorare och tragiska livsöden. De äldre porrtjejerna, säg äldre än 25 år, är bra exempel på detta, menar han. "En slags tvärsnittstjej i branschen har lärt sig mycket om livet ...", generaliserar Luke. "Hon har definitivt en mer verklighetsförankrad syn på tillvaron. Färre förhoppningar och färre drömmar. Hon förstår den manliga naturen bättre. Det är få som klarar sig längre än ett år i branschen. Efter att de varit i branschen ett halvår eller ett år, antar de branschens värderingar, dess språk och dess perspektiv. De ger inte lika bra intervjuer. De börjar uttrycka sig som alla andra. De sväljs hela av branschen. Jag tror faktiskt att de kvinnor som klarar sig i över ett år främst är lesbiska kvinnor. De förhärdas och då de är tillräckligt hårda börjar de prostituera sig. Det är fascinerande att se hur snabbt det går. De flesta tjejer horar faktiskt vid sidan av ..." Att droger är vanligt förekommande på inspelningar och privat är något Luke Ford ofta skriver om på sin webbplats. "Viagra är stort. Vid vissa inspelningar är Viagra till och med ett måste. De manliga aktörerna måste ta Viagra därför att producenterna inte vill slösa tid och därmed pengar på grund av eventuella förseningar. Det är väldigt vanligt förekommande. Till dess Viagra dök upp var det inte vanligt alls att killarna använde droger i arbetssammanhang. Det skulle bara minska deras kapacitet. Om de höll på med hårda droger, skulle de inte kunna arbeta. Ecstasy är vanligt bland tjejerna. Alkohol också. Och kokain ..." "Större delen av tiden gillar jag mitt arbete ...", konstaterar Luke Ford. "Jag njuter av att kunna disponera tiden som jag vill och flexibiliteten i det hela. Jag gillar mina läsare. Jag har ett intressant förhållande till dem sedan flera år tillbaka och jag njuter av den kommunikation vi har via e-post. Jag gillar helt enkelt det jag håller på med. Vid vissa tillfällen kan jag känna att jag har en mission, ett slags rättfärdigt uppdrag. Till exempel då jag har en nyhet som ingen annan vill röra och som jag sprider till läsarna. Det är ganska sällan det händer på någon högre nivå, men jag har riktigt bra nyheter ungefär varannan vecka, tycker jag. Ibland har det hänt att nyhetsbyråer och andra journalister hakat på. Det var jag som var först med aidshotet 1998. Den nyheten fick spridning runt hela världen. Fem olika aktörer fick besked att de var hiv-positiva vid samma tidpunkt ungefär och jag var den förste journalisten som rapporterade om det." Journalisten Luke Ford trivs tydligen lika mycket som den kristne juden Luke Ford vantrivs i den miljö av mänsklig och könslig exploatering han valt att arbeta och leva i. Jag kan inte låta bli att fråga om han någonsin bett sin Gud att en gång för alla förstöra detta soldränkta Sodom och alla dess pornografiska profitörer ... "Jodå, det har hänt, men inte dagligen. För det mesta hyser jag blandade känslor. Jag brukar säga som Thomas av Aquino sa om prostitution: 'Det är som en kloak, men den är nödvändig'. Det är så jag betraktar porrbranschen. Ibland känner jag mig bara äcklad. Då ber jag till Gud att han ska förstöra allt. Men om jag vore konsekvent i mina böner skulle jag ju då även be om mitt eget förgörande ... Jag har en massa olika känslor om branschen som sådan och det är bara vissa av dem som är utpräglat negativa ..." Luke Ford vrider huvudet mot sin dators skärm. Någon har e-postat information som totalt sliter hans koncentration bort från min närvaro. Vi skiljs åt och jag vandrar vidare i Los Angeles hetta med en enda tanke i huvudet. Där inne sitter Luke på sin kammare och skriver. Runt omkring honom i LA pågår sannolikt i samma ögonblick minst hundra inspelningar av hård pornografi, snart redo att skeppas ut i en mängd format och former. Alla känner vi till historien om David och Goliat. Luke Ford gör det definitivt. Frågan är dock om inte Goliat vinner denna match ... Webbadress: http://www.lukeford.com

Denna intervju är publicerad i Flashback News Agency (FNA) nummer 143 (juli 2001)

Text & Foto: Carl Abrahamsson