Dag Öhrlund:
Det kostar inget ...
Det en gång vackra och stolta landet har förvandlats till flathetens och den politiska korrekthetens mjuka sandlåda. Och att göra fel, eller mörda, kostar nästan aldrig något.
Barn är smarta. Mina säger: - Får vi godis idag? Jag tittar på snartnioåringen och snarttioåringen. Svarar: - Det är inte lördag idag. Snarttioåringen: - Men du dricker ju vin. Och så röker du. Vad svarar jag? Barnen vet att de vinner förr eller senare. De har hur mycket tid som helst. Och det kostar inget att fråga. Kanske tröttnar han. Det är jag som är puckot. Rätt vad det är får de godis en tisdag, utan att jag ens vet varför. Det är då de skjuter knytnäven i luften och skriker "Yes!" I det stora perspektivet handlar det om utmattningstaktik. Om att få någon att acceptera något som egentligen inte ska vara så. Jag vet en chef som betalade 20 000 kronor för att gå och lära sig det där. Då kallades det "Elefanttekniken" och var del av ett för uppfinnaren mycket inkomstbringande koncept. Jag läser dagstidningen. Ett gäng sossepampar i styrelsen för en stiftelse som ska lämna lägenheter till behövande kvinnor, har istället givit paradvåningar till sig själva och sina barn. En klok människa kommenterar affären i TV: - Jag tror inte ens att de skäms. Jag tror att de tänker så här: Jag får en lägenhet i Stockholm, värd fyra miljoner. Kommer de på mig så blir jag uthängd i TV och kvällstidningarna som The Bad Guy i max en vecka. Sen kommer det en ny naturkatastrof eller något och alla glömmer mig. Och jag fick en lägenhet värd fyra miljoner. Det var värt besväret. Det kostade inget. Dagstidningarna igen. Vin & Sprits marknadsdirektör sedan åtta år, Eva Kempe-Forsberg, har varit på sprittest på jobbet. Under tre timmar testar hon 40 sorters sprit (vilket betyder att hon under testet kan ha fått i sig upp till 17 centiliter starksprit). Efteråt kör hon bil och torskar i en kontroll. Hon har 0,27 promille alkohol i blodet, vilket är över gränsen för rattfylleri. I rätten försvarar sig Kempe-Forsberg med att hon har druckit vatten mellan varje sprittest och ätit ett smörgåsrån. Hon har spottat ut alkoholen. Hon förstod inte att man kunde bli berusad av ett sprittest. Hon måste ha fått i sig alkoholen genom smörgåsrånen eller genom att ha inandat ångor. Kempe-Forsbergs har glömt sambandet mellan spritförbrukning och förbränningstid. Jag ringer några experter och alla är ense om att hon skulle klarat sig om hon suttit kvar på jobbet en timme till innan hon klev in i bilen. Tingsrätten friar henne, liksom hovrätten, trots att promilleutslaget är solklart. Domstolen anser det inte bevisat att kvinnan förstod att hon fått i sig sprit. Trots att rätten i nästa andetag formulerar att just detta påstående från Kempe-Forsberg, att hon inte förstod, "ter sig tämligen svårsmält". Problemet ligger i grunden inte i att Kempe-Forsberg glömt förhållandet mellan spritintag och förbränningstid. Problemet ligger i att vi har en lag som säger att hon per definition var rattfull, men att rätten släpper henne fri ändå. Tingsrätt och hovrätt skrapar med hovarna. Sverige har åter satt en ny standard. Hon hade ju för helvete ätit smörgåsrån och druckit vatten. Har ni ingen förståelse, förbannade bönder? För Kempe-Forsberg kostade det inget. För tre år sedan skrev jag om 49-årige Gennadi Kirves som kom till Sverige från Estland för att mörda. Med en hammare slog han ihjäl den 79-årige pensionären Kurt Dorph. När polisen kom till platsen erkände Kirves omedelbart och sa att han ville komma till ett svenskt fängelse. Kirves dömdes till åtta års fängelse. Som alla andra interner har han möjlighet att tjäna upp till 1 600 kronor i månaden genom att jobba, läsa in en akademisk examen eller delta i fängelsets anti drog-program. 1 600 kronor är mer än vad en polis tjänar i hans hemland Litauen. Och när han väl lämnar fängelset kan han ta med alla pengarna hem, och svenska skattebetalare betalar hans återresa. Med dagens penningvärde kan han lämna fängelset med 153 600 kronor som tack för att han mördade. Och med en akademisk utbildning i bagaget. Det där med att slå ihjäl någons morfar eller farfar med en hammare, belönades rikt. Tack, Sverige. Ner på lägre nivåer. Under sina första fyra år i skolan får mina döttrar och deras kamrater stryk, fysiskt och psykiskt. Och här går det inte att skylla på invandrare eller slum. I det välmående villaområdet finns inga fattiga barn. Här borde det vara ordning och reda. Och skolan har de bästa kvalitetsmåtten i kommunen. Men innan min äldsta dotter fyllt tio har hon blivit spottad i ansiktet, nerslagen och sparkad, slagen med en dörr i huvudet och blivit kallad "jävla hora". Nu råkar dottern ha föräldrar som inte tycker att det där är okay. Som under tre års tid pratar, samtalar, besöker skolan, försöker förstå, hjälpa till och skriftligen konverserar med rektorn för att påkalla hennes uppmärksamhet. Resultatet är svarsbrev från en rektor som anser att hon har läget under kontroll och att vi nog borde förstå att skolan gör det den ska. Dottern blir fortfarande slagen, kallad för jävla hora och CP-nörd. Kulmen blir ett extrainkallat föräldramöte. Jag tror att vi nu samlas för att äntligen ta itu med problemen. Jag har fel. Det visar sig att vi ska dricka kaffe, äta småkakor och "se framåt". Vi ska prata om hur vi kan "stärka barnens positiva självbild". Skolan har uppfunnit ett belöningssystem, eftersom det visat sig att tioåringarna efter fyra år i skolan blivit duktiga på att hänga upp jackor och slänga papper i papperskorgen. Att de fortfarande är lika duktiga på att spotta varandra i ansiktet, sparka varandra och kalla flickorna för horor, vill ingen prata om. Ty alla har bråttom med akademiska karriärer och jobb. Det är väl för guds skull viktigare än småtjafs bland ungarna i skolan? Vi tar dottern ur skolan och konstaterar att en nioåring ska betala för att vuxna inte längre törs stoppa dumheter. Chefen för Barn- och Ungdomsnämnden försöker få mig att förstå att det är synd om de barn som har spottat, slagits och sparkats. Flickan har tack och lov försvunnit från skolan. Inget har hänt i det välmående villaområdet, och inget kommer att hända. De som spottade, sparkade, slogs och på andra sätt misshandlade, kan lugnt och leende sitta kvar medan hon som fick ta smällarna fick flytta. Att spotta på henne, kalla henne hora, kostade ingenting. Det är i skolan vi lägger grunden för det samhälle vi vill leva i. Därför kan du tryggt räkna med att bli misshandlad i Stockholm eller Ängelholm även nästa år utan att få hjälp. Du kan räkna med att de som kan kommer att sno åt sig de lägenheter som skulle gått till någon annan. Och att fler poliser rånar banker eller att fler präster sätter på sina konfirmander. För att det inte kostar någonting. I förebilden Sverige.
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2005-08-01