Dag Öhrlund:

Duktig diktator sökes

Författaren och det synnerligen begåvade fyllot Charles Bukowski, en av mina litterära favoriter, skrev en gång: "Skillnaden mellan demokrati och diktatur är, att i en demokrati går vi och röstar först och lyder sen - i en diktatur behöver vi inte kasta bort tid på att rösta."

Så sant. Kanske är diktatur inte att förakta om du orkar tänka efter och inte har behov av att vara så förbannat svenskt politiskt korrekt. Demokratin fungerade hyfsat den gång då ett gäng gubbar satt runt ett torg i antikens Grekland och bestämde tillsammans. Nu har vi skendemokrati. Ett vackert namn på en tom låda. Ty dina möjligheter att påverka något är i stort lika med noll. Låt oss anta att du inte tycker att de etablerade partierna står för något du vill. Du vill starta ett eget parti. Föra fram en åsikt, en linje. Om du skulle lyckas skrapa ihop de 1 500 namnunderskrifter som krävs för att du ska få registrera ett riksdagsparti återstår bara en liten detalj: Att få ihop de 100 eller 200 miljoner kronor en hyfsad valkampanj kostar. Utan dem är du rökt, och några bidrag kan du inte räkna med. Ditt parti är därmed dött innan det ens kommit igång. Alltså - hit med en bra diktator som kan styra båten Sverige. Ett tandlöst folk behöver en stark ledare och vi svenskar är i sanning ett tandlöst folk. Det enda som kan få oss att stolt vifta med flaggan är att Sverige deltar i fotbolls-VM eller tar guld i OS. Men på nationaldagen orkar ingen lämna TV-soffan. När franska politiker försöker banka igenom ett vansinnigt beslut kör bönderna med traktorer och vagnar till Paris och tippar 40 ton koskit framför regeringsbyggnaden medan lastbilschaufförerna ställer långtradarna på tvären över motorvägarna och lamslår landet. Budskapet till de styrande är tydligt: När ni gör som VI vill tar vi bort koskiten, långtradarna och serverar varmt bröd igen. Fransk demokrati. I Sverige arrangerar politikerna "folkomröstningar" och pissar sedan på väljarna genom att besluta tvärt emot folkets vilja. De höjer skatter, hindrar oss från att köpa vin när vi vill, bestämmer att vi ska ha säkerhetsbälten och hjälmar på oss. Vi åläggs straffskatter för att få köra in i landets huvudstad, parkera och drabbas av svinhöga böter. Politikerna ljuger, svindlar, bedrar, stjäl och belönar därefter sig själva med landshövdings- och ambassadörsposter. Jag har i modern tid inte sett en enda svensk politiker skaka galler för sådant som vi andra skulle fått krypa in för omgående. Svensk demokrati. Överväg nu följande: 1. Sverige är sakta men säkert på väg mot katastrof. Medan andra länder går upp till 60 timmars arbetsvecka, oroligt ser sig om och funderar över hur de ska stå sig i världskonkurrensen, gapar Gudrun Schyman om att vi ska ner till 35 timmars arbetsvecka. Statsminister Persson talar om att välfärden ska ökas, glömmer dock nämna att det ska ske med lånade pengar, att Sverige inte har så mycket kvar att konkurrera med. Han - din ledare - påstår att han gärna skulle bo i ett invandrartätt hyreshusområde och bygger därefter en herrgård femton mil från närmaste blatteghetto i hopp om att efter sin statsministerkarriär snabbt förvandla sig till lantbrukare med EU-bidrag. Han pippar en av sina högsta, underlydande chefer efter att för några år sedan sparkat en minister i sin egen regering, som gjorde samma sak. Känns han som en rakryggad kille att hålla i handen när åskan går? Hans konkurrenter är inte mycket bättre. Moderatledaren snor hastigt sossarnas politik sedan 40 år. Kristdemokraten vill plötsligt avskaffa fastighetsskatten. Folkpartiledaren vill ha hårdare tag mot keffade blattar. Värst är kanske centerledaren som efter 30 år låter partiet göra en kovändning och inte alls vill avskaffa kärnkraften utan plötsligt föreslår att vi ska göra "tvärtom" eftersom det finns ett "stöd" för det. Hycklare, allihopa. Hit med en vettig diktator, för fan! 2. Av våra nio miljoner invånare har bara en fjärdedel riktiga jobb och kan betala skatt. Var och en som arbetar ska alltså försörja fyra personer. Prova det i ett vanligt hushåll, så får du se hur det går. 3. Genomsnittssvensken betalar 70 procent av sina inkomster i olika typer av skatter medan folk i den gigantiska statsapparaten (över tusen myndigheter anses behövas för att styra nio miljoner medborgare) har fullt upp med att uppfinna fler skatter och pålagor. Alltfler sjukskriver sig för att de inte vill vara med i spelet längre utan skiter i det och istället spelar golf eller jagar älg medan du jobbar. Tycker du att det ser bra ut för Sverige? Under en sommarmånad lyssnar jag på tre intressanta resonemang. På en herrmiddag umgås jag med chefer för ett av Sveriges största exportföretag. I en förvånande aningslöshet sitter dessa till vardags intelligenta herrar och orerar över hur bra Sverige ligger till när det gäller kunskap och teknisk utveckling - till synes ovetande om hur långt kineserna och indierna kommit, om att unga ryska begåvningar konkurrerar med vilken svensk dataexpert som helst, för en lön på fem tusen i månaden. I takt med att exportcheferna låter kall starköl svalka i solnedgången, växer kostymen av självgodhet och allt är till synes väl i villaområdet. Bortsett från att villorna där kanske är värdelösa om tio år. Samma månad: Sitter med förläggaren på en uteservering vid ett havsbad. Förläggaren är övertygad anarkist. Hans idé om ett samhälle är att staten står för ordningsväsende i form av polis och fängelser. Resten, hävdar han, ser individerna till att sköta på ett hyfsat sätt, även om majoriteten av befolkningen inte är intelligenta som raketingenjörer. Nu är han djupt bekymrad över Sveriges framtid. Hans tes är att vi inom femton år får ta färjan över för att måla polackernas hus för låga, svarta löner. Att svenskar inte kommer att ha råd att åka utomlands på semester. Samma månad: Middag hemma hos ingenjören som bygger produktionslinjer för ett svenskt exportföretag. Han vet vad han pratar om, både vad gäller teknik och konkurrenskraft. Hans prognos är dyster: - Om ingen gör något bor vi i hyddor och servar kineserna om tio år. Vi har ingenting kvar att erbjuda som inte andra kan erbjuda lika bra, till lägre pris. Förmodligen har han rätt. Cheferna på exportföretaget må tro att vi fortfarande är bäst i världen. Sanningen är att vi fortfarande producerar en imponerande mängd idrotts- och musikstjärnor som står sig bra internationellt. Men höjdhopp och poplåtar försörjer inget land. Snart går du - om du orkar bry dig - till val i ett land som är på väg rakt ner i kloaken om ingen vill inse att vi lever i en ny värld med nya villkor, där Sverige måste vakna och kämpa på kniven för att överleva. Att vi inte längre har råd att spela världssamvete, ge obegränsad socialhjälp, skapa onödiga myndigheter och införa vansinne i form av "friår". Min gissning är att ingen av de etablerade partierna kommer att våga ta de obehagliga beslut som krävs för att få landet på fötter innan allt är för sent. Att statsskulden - för närvarande 1 238 miljarder kronor (och hur mycket det blir per invånare kan du ju roa dig med att räkna ut) - fortsätter öka och att Sverige fortsätter falna bort i en värld där andra sliter hund för att överleva medan vi funderar över vilka nya bidrag vi ska införa. Hur vore det med en duktig diktator?

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2006-07-01