Dag Öhrlund:

Hundliv

Sverige har blivit hemvist för alltifrån terrorister till maffior, med statens goda minne. Men en liten dansk terrier törs vi inte ta emot utan vidare ...

Sverige är fortfarande ett bra land, även om vi kanat som en bob på is på Europas välfärdsliga. Vår offentliga administration fungerar hyfsat, än behöver vi inte betala mutor för att få en telefon. Samtidigt: Organiserade maffior startar fler verksamheter än svenska småföretagare orkar och kan. Får man tro de möjligen aningen paranoida amerikanska myndigheterna FBI och CIA är Sverige ett terroristnäste. Knarket flödar över gränserna, mord och grov misshandel ökar och ingen politiker har tillräcklig ryggrad för att ta itu med eländet. Samtidigt håller vi ställningarna i rejält allvarliga lägen, som till exempel att släppa danska hundar över gränsen. För vilken idiot som helst förstår väl vilket hot en dansk terrier utgör. I följande exempel framgår hur allvarligt vi ser på danska hundar: Min danska kollega Ronny och hennes man Brian fick i ett svagt ögonblick för sig att besöka Sverige över nyår, och ta med sig sin trogna terrier Megan. Ronny hade på känn att det hela inte skulle bli så lätt. Redan i juli tog hon Megan till en veterinär för att få nödvändiga vaccinationer. Veterinären tittade sorgset på henne, vaccinerade och bad om 543 kronor. Sedan förklarade han att det inte var riktigt så enkelt, att Ronny måste beställa ansökningsblanketter från det svenska Jordbruksverket. Nu visade det sig, att vårt land som inte längre klarar att upprätthålla en bra sjukvård för människor, under Jordbruksverkets smittskyddsenhet bedriver en hel hund- och kattavdelning med egna telefontider och allt. I mitten av augusti fick Ronny ansökningshandlingarna från Jordbruksverket, fyllde i dem medan Megan tålmodigt tittade på, och skickade in dem. Hon fick veta att det kostar 400 kronor enbart att få ansökan behandlad! Hon tog Megan till veterinären för ännu en vaccination, för bara 336 kronor. I oktober fick Ronny svaret: ”Jordbruksverket bifaller ansökan, om villkoren som uppges i verkets ovan nämnda föreskrifter är uppfyllda". Till detta följde tio A4-sidor. Här meddelades bland annat, att det enda som krävdes för att Megan skulle få besöka Sverige var ID-märkning, vaccination mot Rabies, Leptospiros och Valpsjuka, Antikroppstest för rabies och veterinärundersökning. Samt att Ronny vid ankomst till Sverige skulle inställa sig i tullen med Megan och alla papper. Ronny började jobba hårt. I december fick hon skicka iväg Megans blodprov till Sverige, betala för analysen av detta samt skaffa ett friskhetsintyg och sända. Detta kostade 880 kronor. Nu var kalaset uppe i 2 159 kronor. - Till detta, sa Ronny, kommer förstås bensin, plus att resan över bron kostar 500 kronor tur och retur. Det som skulle ha blivit en billig nyårsafton i Sverige med bara man och hund, kostade plötsligt lika mycket som en charterresa till Spanien. Tiden gick. Trots det dyrbara nyårsäventyret började Ronny och Brian trots allt överväga en liten sommarresa till Sverige. I juni fick Ronny ett nytt brev från Jordbruksverket, med ändrade regler. Det påpekades, att Megan förutom vaccinationer också måste avmaskas om hon planerar en tripp till Sverige. Nu hör det till saken att danska veterinärer inte avmaskar djur som inte har mask. - OM vi skulle till Sverige i sommar, sa Ronny, ska jag alltså fylla i en ny laddning ansökningar, omvaccinera Megan, hitta en korrumperad djurläkare som olagligen ger Megan en avmaskningskur, och betala för hela kalaset. Men nu blir det inte så. Sverige kan ta sig i häcken, Megan tänker inte sätta sina tassar där igen. Dessutom vill jag påpeka att ungefär 20 procent av alla svenska hundar lider av näskvalster som de smittar danska hundar med! Ronny slog på radion. Händelsevis intervjuade en dansk reporter en svensk veterinär om just problemet med danska hundar. Den danske reportern skojade med veterinären, undrade hur det var med alla danska, förmodligen nersmittade möss som varje dag sprang över Öresundsbron och in i Sverige? Veterinären svarade gravallvarligt att det var ett stort problem, att alla dessa möss borde infångas om man hade resurser till det. Vad är det jag sagt hela tiden? Den där bron kommer att bringa oss i fördärvet. Avslutningsvis kom det ett e-mail från Ronny, i vilken hon skriver: ”Jag kunde gott tänka mig att vi danskar börjar utfärda ansökningsblanketter, restriktioner, ”halvdagsintyg” och hälsodeklarationer för alla de förbannade svenskar som välter in i Danmark, dricker sig sanslöst fulla, förolämpar danska tjejer och pissar i varenda port och hörn de kan hitta.” Jag förstår Ronny. Hon känner sig besviken, upprörd och förnedrad. Jag vågar inte ens tänka mig hur Megan känner det. Men trots att de är mina vänner måste jag försvara Sverige och påpeka att de har missat ett par svenska poänger. Som att vi anser att i stort sett alla djur och förmodligen även de flesta människor i Danmark, kanske i hela världen, har rabies. Nu hävdar Ronny förstås att rabies är utrotat i Danmark. Men alla vet väl hur danskarna ljuger? Sverige är ett stolt land som dessvärre inte kan göra undantag bara för att vi är med i EU. Ordning måste råda. Det borde väl till och med en dansk förstå?

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2005-03-01