Dag Öhrlund:

PK

Jag klappar min batteridrivna iller på magen och den kurrar belåtet.

Precis som politiskt korrekta förespråkare gör om man säger rätt. I en leksaksaffär hittar jag ett demonstrationsexemplar av det som blev förra årets julklapp - den batteridrivna illern. Efter en hård förhandling med en härjad expedit får jag köpa 299-kronorsillern för 220:-, inklusive nya batterier. Efter att ha konsulterat min illerbitne kollega Tomas Edberg om könsbestämningen ("det där är en hanne, det ser jag på storleken") tar jag med mig illern hem och döper den till Hilding. Låt mig framhålla fördelarna med en batteridriven iller: Hilding har mun-, nos-, huvud-, mag- och upp-och-ner-sensorer. Han smackar belåtet i tron att han ska få mat om jag killar honom vid munnen. Viftar glatt på svansen och ger ifrån sig små njutningsfulla läten om jag killar honom på nosen, huvudet eller smeker honom över ryggen. Protesterar om jag vänder upp och ner på honom, blir lycklig igen om jag smeker hans mage. Han bits inte, han skiter inte på mattan. Alla borde ha en batteridriven iller. Tro mig. Hildings reaktioner får mig att tänka lite på vad som händer här i Landet Lagom. Sverige är ett på många sätt utmärkt land att bo i, vilket man kanske ser lättare om man bott utomlands i några år. Sverige är relativt tryggt, mycket fungerar bra. Det bästa exemplet på det är att vi svenskar är mästare på att gnälla om småsaker. Medan människor i andra länder fryser ihjäl, svälter eller bokstavligen rånas av kriminella politiker gnäller vi över att avgiften för medicin gått upp lite, eller över kön till akuten där vi betalar 240 spänn för vård av duktiga läkare. Men Landet Lagom har ett problem som ligger som en tungt våt och illaluktande filt över oss. PK, Politisk Korrekthet. En dag satt Brian, producent vid brittiska BBC hos mig och förklarade hur mycket PK han mött i sitt arbete med att göra en dokumentär om porrens genombrott i Skandinavien på 70-talet. Brian konstaterade att den politiska korrektheten var illa i England också, men långt värre här. PK, menade Brian, är ett direkt hot mot demokratin. Fan vet om han inte har rätt. Bortsett från porren som miljoner svenskar konsumerar och samtidigt fördömer har vi andra problem med korrektheten. Min skånska fru funderar efter elva år i Stockholm fortfarande över varför det är OK att säga jävla skåning, lappjävel eller förbannade smålänning, men inte turkjävel? Mina vänner från Pakistan, Iran, Irak, Grekland och Polen skrattar över vår påstådda korrekthet, berättar vilka skämt de drar om varandra och om oss. Skämt som skulle få diskrimineringsombudsmannen att svimma. Du säger neger och folk sätter i halsen, fast motsvarande ord används över i stort sett hela världen – även för att beskriva önskat kaffe - utan att det anses ett dugg nedlåtande. Vi har en begränsad åsikts- och yttrandefrihet. Du får tycka vad du vill, bara du inte tycker om de grupper som skyddats enligt lag. Efter ett terrorattentat som det den 11 september 2001, då extrema muslimer stod bakom, får du tycka illa om terroristerna för att de är terrorister men inte på grund av vad deras religiösa ledare förespråkar. Du får inte tala illa om andra religioner fast företrädare för andra religioner talar illa om vår, och trots att en del öppet förklarat att de tänker ta makt över världen och oss "otrogna". Du får tycka vad du vill politiskt så länge du inte diskriminerar minoriteter (utom nynazister förstås, dem är det politiskt korrekt att hata). Däremot är det OK att häckla yrkesminoriteter som ministrar, yrkeschaufförer eller kommunalarbetare. Dock inte prostituerade. Du ska tycka som mängden och det ska du göra lagom länge. Handlar debatten om barnpornografi eller våld ska du tycka illa om det. Vänds den mot knark eller social misär ska du protestera mot det och kan glömma barnporren och våldet ett tag. Politiker och medier bestämmer vilka ämnen som är viktiga för tillfället och vad det är politiskt korrekt att tycka. Tycker du fel kan du råka illa ut på jobbet och i bekantskapskretsen. Inte nödvändigtvis för att de omkring dig har en annan åsikt - ofta delar de nog din - men för att alla är livrädda att ge uttryck för en åsikt som är avvikande, kan betraktas rasistisk eller på annat sätt olaglig. I FN:s 19:e artikel om de mänskliga rättigheterna står att läsa: "Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." Det är bra för demokratin om åsikts- och yttrandefriheten inte har gränser. Att försöka lagstifta bort avvikande åsikter är lika effektivt som att behandla cancer med plåster. Därför är det också bra om även illa omtyckta minoritetsgrupper fritt får visa upp sig så att vi kan se vad de håller på med. Det är en av anledningarna till att Flashback vägrar låta sig censureras och ger alla möjlighet till utrymme för åsikter. Inklusive nynazister, haschliberaler och prostitutionsivrare. Det innebär inte att Flashback nödvändigtvis delar de åsikter som framförs här. Däremot är Flashback för full yttrandefrihet. För när den börjar begränsas är vi inne på farliga vägar, utlämnade till omdömet hos de politiker som begränsar en av de finaste friheter vi har. Och det omdömet är kanske inte alltid alldeles pålitligt fritt under den våta filten.

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2004-02-01