Dag Öhrlund:

Ska Gud ha ATP?

Det är lite svårt att vara religiös när människor oavbrutet förföljs, fördrivs, misshandlas, bombas och massakreras – allt i de heligas namn.

Dags att pensionera gudarna? Detta skrivs bara någon vecka efter terrorattacken mot kapitalismens hjärta i New York. Ännu gräver räddningsarbetare i en hopplös kamp mot klockan. Fortfarande letar den amerikanske presidentens män efter bevis mot dem som såg till att tunga 767:or - plötsligt i form av stridsplan - förvandlade World Trade Center och delar av Pentagon till rykande massgravar. Människor i västvärlden skriker efter blodig hämnd. Förståeligt, men inte en enbart bra idé. Nu kommer ytterligare några att bli irriterade, möjligen hatiska på grund av det jag skriver. Om deras Gud vill. Ty priset för obehagliga åsikter kan ta sig märkliga former. Det blev filosofi på hög nivå i lördags kväll, som det ofta blir efter en del vin. Vi pratade ondska, maktgalenskap, pengar och religion, som fyra skilda ämnesområden. Tills någon frågade vad skillnaden var? Och det är väl så det är. Man brukar prata om att det förs krig av alla tänkbara anledningar, men när ytskiktet filats bort brukar det återstå några ständigt återkommande: Makthunger. Girighet. Och framför allt - religion. Inte sällan används det ena för att skyla över det andra. Och en gud blir alltför ofta ondskans alibi. När jag sitter framför TV:n och tittar på oräkneliga bilder av blodiga, skrikande människor, av gråtande människor som tvingas lämna sina hem för att ett annat folk förföljer, fördriver dem, kommer samma fundering alltid upp: Vem är det som fått ett folk att hata ett annat folk? Och svaret blir ofta: Tron på en gud. I någon form. Jag tror inte att judar och araber, serber och kroater, iranier och irakier, katoliker och protestanter hade haft svårt att acceptera varandra, om inte någon för tusentals år sedan bankat in i deras huvuden att de borde hata varandra. Alla ber de till en gud. De ber om i stort detsamma men har olika namn på det, och på sina gudar. Allah. Gud. Buddha. Jahve. You name it. I dessa gudars namn fördriver människor andra och plundrar. Skär av halsar och våldtar. Stjäl och mördar. I gudars namn kan man göra det man annars aldrig kan göra utan att själv riskera döden eller livslånga fängelsestraff. Det slog mig att det kanske är dags att pensionera gudarna en gång för alla. Trots att jag nyss sett en helfärsk version av Bibeln presenteras på bokmässan i Göteborg. Och OK, jag är imponerad. Bibeln är helt eller delvis översatt till 2 261 språk och sägs ha tryckts i över 2 500 000 000 exemplar. Efter som Gud blivit digital finns Bibeln nu på CD-Rom och video, och fan vet om man snart inte kan ladda ner den som MP 3-fil eller få den rätt in i sin handdator också. Bibeln är en av de bästa stories som skrivits. Icke desto mindre kan jag inte tro att den är sann. Den är för mig, som så många andra böcker, en bra historia. Punkt slut. Men alltför många behöver något att tro på, förutom sig själva. Det finns folk som måste tro på stenar, drakar, gudar, brinnande buskar, döda får, flygande tefat eller snyltande politiker för att orka leva. Alltför många läser sina biblar och motsvarande böcker med svarta skygglappar och utan kritik. Så går det som det går. Kanske är det så att både Bibeln, Gud och deras motsvarigheter i andra religioner för länge sedan spelat ut sina roller. De är omoderna, obehövliga som gamla telexmaskiner eller trattgrammofoner. Kanske är det dags att pensionera Gud? Och så uppstår förstås genast en politisk fråga - är han berättigad till ATP? Ska han tillhöra det nya eller det gamla pensionssystemet? Om Gud nu är en han? Jag vill minnas att en känd underhållare, tillika homosexuell, framhållit att Gud i själva verket är tjej, svart och lesbisk. Och vem skulle kunna säga emot honom, med någon som helst logik i botten? Gud har inte skyddat vita heterosexuella män mer än svarta lesbianer, inte västerlänningar mer än afrikaner. Tvärtom verkar den gud som människor tror på i så många skepnader, under olika namn, vara duktigare på ondska och katastrofer än lugn och fred. Jag tycker att vi pensionerar Gud, med eller utan ATP. Om judarna, muslimerna, buddhisterna och alla de andra gör detsamma, på en nyinrättad pensionsdag, så finns det väl inte längre så mycket mer att bråka om? Fast vi människor är ju rätt uppfinningsrika. Rätt korkade. Och rätt långsinta. Vi kanske ändå skulle ha svårt att glömma, fortsätta tjafsa om ett och annat landområde eller så. Det är en rätt bedrövlig värld vi lever i. En värld med alltför många onda människor som ingen egentligen behöver. Det är synd om människorna, och kanske är det extra synd om dem som slaktar andra i sin guds namn. En dag ska de också betala sluträkningen. Om det den dagen visar sig att deras Gud inte fanns trots allt, blir det förmodligen extra hett om öronen för dem. Och tänk om han är pensionerad då. Eller hon, den svarta lesbianen. Bli en bättre människa redan nu. Och släng Bibeln. Eller läs den som vilken roman som helst ...

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2004-07-01