Dag Öhrlund:

Smoking Desperado

Rökare är numera en förtryckt minoritet som får kämpa för varje millimeter utrymme i tillvaron. Men för den som är kreativ eller desperat nog, finns det alltid möjligheter.

Låt mig påpeka att jag, rökare sedan snart 30 år, är emot rökning. All logik säger att rökning borde totalförbjudas. Det borde för övrigt också tillverkning och bruk av knivar, snabba bilar, alkohol, gröna ärtor, sex, bergochdalbanor, brödkavlar, luftballonger, pneumatiska borrar, sega råttor och en hel del annat. För precis allt det där kan man dö av, om man missbrukar det. Man kan säkert dö av en del politikers uttalanden också. Snart kommer det vetenskapliga rapporter som bekräftar att dessa kan leda till snabba hjärtinfarkter. Kanske borde politikerna gå omkring med varningsetiketter, typ: För mycket av MBS (min bullshit) kan leda till en för tidig död. Nåväl. Jag åkte tåg för ett tag sedan. Ända tills nyligen har man i SJ:s X 2000-tåg, längst fram i första klass, reserverat en smutt där vi förtappade rökare kunnat samlas, blossa vilt och njuta av att inte se varann för alla rökmolnen. Nu var smutten borta. Jag skulle bara till Göteborg, proppade käften full med påssnus och stod ut. Från Göteborg åkte jag till Malmö med ett gammalt hederligt tåg. Jag fick nästan lyckotårar i ögonen av att se skyltar med "Kupé Rökare" och sådär. Tills jag kom ombord, tåget rullade iväg och konduktören förklarade att det var gamla skyltar och att rökning numera är helt förbjuden på tågen. Jag åkte från Malmö till Stockholm och stod ut i ett par timmar innan jag kände att jag MÅSTE röka. Jag förberedde mig som bara en rökare kan. När jag hörde högtalarutropet om stoppet vid nästa station, plockade jag fram grejorna och begav mig mot närmaste dörr. I samma sekund som tåget stannat stod jag på perrongen med tänd cigg i käften. På perrongen stod en olycksbroder, som på mycket bred skånska förklarade: - Dä ä min själ himst att man ente får röga mäjr. Vi kom överens om att det gick väl an så länge vi fick hoppa av en minut här och där, dra några bloss och sedan stå ut till nästa station. Värre är det när man flyger. Vår diskussion påminde mig om hur det var när jag reste till USA senast. Jag flög från Stockholm till London och lyckades på Gatwicks flygplats hitta en bar där jag kunde röka, innan det var dags för långbänken: London - Orlando. Nio timmar och 45 minuter. Totalt rökförbud. I Orlando rusade jag som en skållad get ut från flygplatsen och tände en cigg, medan jag väntade på väskorna. På en bänk satt en olycksbroder, frustade högt och drog djupa bloss. Jag tittade medlidsamt och frågade om resan varit svår? Han nickade och svarade på London cockney: - Yes mate, but I smoked on the friggin' plane! Jag blev intresserad. Trots rökförbudet hade han lyckats röka på planet. Jag förhörde mig vidare. Efter några timmars flygning hade han inte stått ut längre. Han gick in på en av toaletterna, låste väl om sig, tände och blossade på. Efter sisådär 45 sekunder gick brandlarmet. Personalen kom farande, öppnade dörren med nyckel och slängde ut honom från toaletten. Han fick sig en rejäl avhyvling av pursern, som upplyste honom om vilka straff som gällde om han gjorde om sitt tilltag. Han satt ett par timmar till och tänkte. Han kom fram till, att han inte ville leva en enda timme till om han inte fick röka. Han tänkte ut en plan. Han tog med sig sin jacka och gick till toaletten. Väl inlåst ställde han sig på alla fyra på golvet. Han stack ned huvudet i toalettstolen, bredde noga ut jackan över huvudet så att den täckte honom helt, sträckte upp en hand till toalettens spolknapp och tände sedan cigarretten. Med huvudet nere i det stinkande dasset rökte han begärligt och tryckte efter varje bloss han på spolknappen. Alla som spolat en flygtoalett vet hur kraftigt suget är och naturligtvis sögs varje uns av röken ner i toaletten utan att nå de känsliga detektorerna i taket. - Du är rätt desperat, va? undrade jag när han berättat klart. Bara tanken på att röka med huvudet nedstoppat i en toalett kan få nästan varje inbiten rökare att fundera på att sluta. - Yes mate, sade han. I'm a friggin' smokin' desperado, that's what I am. En rökande desperado, tillika kreativ. Och - han klarade sig för den här gången. Vid ankomsten till Orlando möttes vi av skyltar, som meddelade att de amerikanska luftfartsmyndigheterna skärpt straffen för rökning på flygplan. Den som ertappas med att röka på ett flyg till USA betraktas numera som en brottsling och förs direkt till transithallen för att sättas på nästa plan hem, utan att få komma in i USA. Allt detta medan landets president roat sig med feta cigarrer, kanske inte bara i Monica Lewinsky utan också i munnen. Men det är förstås skillnad på Vita Huset och ett flygplan. Monica Lewinsky hade väl inga rökdetektorer. Ändå gick det som det gick. Det finns tydligen inga gränser för vad tobak kan ställa till med.

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2001-09-01