Dag Öhrlund:
Bögar äter också jordgubbar!
Tillhör du dem som tror att du kan få aids av att möta en bög på gatan?
Häng med mig på homofestival, så kanske du ändrar uppfattning ... Det ringde och jag svarade sömndrucket. Det var Love 22 som jag skrev om i FNA nummer 167. För dig som missade det gör jag en liten utvikning: Love lämnade för 22 år sedan ett välbetalt toppjobb sedan han insett hur magiskt talet 22 är för honom. I en bok hittade han en matematisk nyckel, skapad av Pytagora, och har sedan ägnat sig åt att utforska den. Love trycker 22-dollarsedlar som han viker till små ringar medan han underhåller turister med historier om talet 22. Han bor i en husbil i Key West, Florida, och reser fem månader om året. Det där har han levt på i 22 år nu. Han är, kort sagt, en kul typ. Tillbaka: Love var nu i Stockholm. Jag plockade upp honom. Han var sur för att han inte kunde hitta någon marknad att uppträda på. Han ville tjäna snabba stålar. Det slog mig att homofestivalen Pride just slagit upp portarna i stan. Vi åkte upp till Tantolunden som festivalen till ära fått byta namn till Pride Park. På ett område stort som ett par fotbollsplaner hade man byggt en scen och satt upp ett gäng tält. Min blick fastnade omedelbart på trälådor med härligt nymogna jordgubbar. Vi käkade lunch. Iförd amerikahatt och slips försvann Love för att trolla med sina 22-dollarsedlar. Min fru Katten och jag gick runt och glodde. Arrangörerna hade verkligen tagit i. Under nio dagar arrangerades alltifrån seminarier om bögpolitik i EU och våld mot homosexuella till artistgalor, MC-uppvisningar och allehanda utställningar. Det såg ut som det gör mest vid festivaler. Tält och stånd. Utställningar av hyfsade konstnärer. Försäljning av öl, mat och allsköns prylar. Jag köpte ett Yin och Yang-inspirerat klockspel i form av en metallmobil som spelar när det blåser genom den. Något ska man ju köpa. Alla var där. Vi siktade snabbt Jonas Gardell, Eva Dahlgren och Efva Attling, bland andra kända ansikten. Solen sken, alla verkade trivas och ha det bra. Centerpartiets ungdomsförbund hade byggt en miniatyrbastu av ett skoställ och propagerade för att lagen mot bastuklubbar skulle rivas upp, vilket mest lät som tveksamt röstfiske med tanke på årstiden. Vi såg homosexuella socialdemokrater, homosexuella läkare och homosexuella miljöpartister och till slut undrade jag när jag skulle få se ett tält med homosexuella bilmekaniker från Tranås? Ibland blev det lite väl specialiserat, om man säger så. På kullarna i parken och på säkert avstånd utanför stängslet hade vanliga Svenssons slagit sig ner med filtar och kaffekorgar och satt och stirrade in på festivalområdet. De väntade sig förstås att få se våldsam bögsex och flator som slickade varandra offentligt. Det kan ju inte vara så att de bara var för snåla för att slanta upp 80 spänn och gå in och kolla själva. Men sexorgierna uteblev. Vad de fick se var singlar och par som åt, drack, pratade, handlade och hade det trevligt som på vilken marknad som helst. Tre timmar senare satt svennarna fortfarande kvar och smygtittade. Idioter! Jag tycker inte om sånt där trams. Missförstå mig inte, jag är själv straight men anser att homosexuella ska få vara ifred så länge de inte stör någon annan. Det är hög tid att ta udden av gamla fördomar: Bögar och flator kan faktiskt träffas och ha det trevligt utan att knulla dygnet runt. Homosexuella sprider inga sjukdomar genom att man går för nära dem. Bögar och flator äter också jordgubbar. Och jobbar. Och tittar på film. Och sover och tvättar och diskar som alla vi andra. Och det viktigaste av allt: De har inte valt! De har inte vaknat upp en morgon och sagt: Tja, jag tror att jag ska bli bög från och med idag, vad kul det ska bli! De har någon gång upptäckt att de har en sexuell dragning som gör att de inte kan leva lyckliga med en person av motsatt kön. Förstått att de måste leva bespottade och belastade med allsköns fördomar under resten av livet. Tänk om du själv hade vaknat en morgon, tittat på din tjej och eventuella barn och med is i blodet kommit fram till, att det faktiskt är Jonas du verkligen älskar. Eller Svante, eller Erik. Hur kul hade det varit? Tänk på det ett tag. Och tala gärna om vad du tycker. Men glöm inte namn och adress. Riktiga män törs tala om vad de heter. Och riktiga män smygtittar inte på bögar genom Gunnebostängsel!
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2003-11-01