Dag Öhrlund:

Ormen

Föreställ dig att du ska sätta dig i bilen för att köra hem. Att du plötsligt upptäcker att du har sällskap av en exotisk giftorm. Och att varken Anticimex eller polisen kan hjälpa dig ...

Låt mig redan här förklara att kamrat Carina normalt sett inte är speciellt hispig. Men häromkvällen var hon rätt uppspelt. Carina hade parkerat utanför dagiset där hon jobbar. Vid lunchtid, när hon hämtade frisk luft, informerade en förbipasserande kille på cykel vänligt men bestämt om att det låg en orm under hennes röda Toyota. Carina och hennes kolleger tittade och såg mycket riktigt en hoprullad orm. Efter att ha försökt skrämma iväg ormen med pinnar beslöt Carina att flytta bilen. Hon backade men stannade när hennes kollega viftade frenetiskt med armarna: - Backa inte mer, ormen är på väg in i bilen nu! Carina hoppade ur. Hon tänkte på rosthålen i bilen och var livrädd att ormen plötsligt skulle dyka upp mellan pedalerna. Efter att ha tagit på sig läderhandskar och arbetshandskar utanpå dem öppnade flickorna motorhuven, tappade den, öppnade den igen och upptäckte odjuret längst fram till höger i motorrummet. Carina ringde Anticimex, som sade att ormar inte var deras bord, och bad henne ringa till Stockholm Entreprenad. Där sade en jourkille vänligt att ormar inte var hans bord. Han sade dessutom att han själv skulle få panik om han hade en orm i sin bil! Carina ringde sin pappa, som för övrigt har ormfobi. Pappan sade att han satt i ett viktigt möte och avslutade med: - Hade jag en orm i bilen skulle jag sätta eld på den. Det finns bara en annan sak du kan göra, sälj bilen billigt som fan, och fort! Carina ringde runt och hamnade hos jourhavande biolog på Naturhistoriska museet. Denne förklarade att levande ormar inte var hans bord, och föreslog att Carina skulle ringa polisen, vilket hon gjorde. Under tiden kom en mormor förbi för att hämta sitt barnbarn. Mormodern sällade sig till gruppen av nyfikna runt bilen, besiktigade odjuret och sade kunnigt: - Det där är minsann ingen svensk orm. Den är exotisk och mycket farlig! Ormen tycktes växa. Alla som såg dess märkliga huvud blev övertygade om att det handlade om en Boa vulgaris från Bortre Indien eller så. Poliserna, som vi för sakens skull kan kalla Kling och Klang – anlände. De förklarade att de ringt till Skansen efter en ormexpert. Poliserna försökte peta bort ormen. De sprutade vatten på ormen, som fräste ilsket. De hämtade håvar och försökte utan framgång fånga den. De gav upp, sa att de hade viktigare uppdrag, bad Carina vänta på folket från Skansen och avvek i patrullbilen. Plötsligt lämnade den jagade, blöta ormen sitt näste under huven för säkrare jaktmarker. En förbipasserande man lyckades med en håv fånga ormen och lyfta över den till en kompostlåda. Carina hade nu hittat en ormbok, jämförde sin minnesbild med bilderna i boken, kände igen mönster och blev helt säker på att det rörde sig om en mycket farlig, exotisk orm. Samtidigt besiktigade föräldrar som kommit för att hämta sina barn ormen. De påpekade sakligt att det rörde sig om en snok och inget annat. Carina tänkte på ormexperten polisen ringt efter. Hon bad tyst om att det skulle röra sig om en betydligt farligare orm än en snok. Så kom Bosse från Skansen, reptilexpert med lugn i sinnet. Han hade tagit en sväng och hämtat sina egna barn för att de skulle få vara med om äventyret. Bosse öppnade kompostlådan, tittade på ormen, tog upp den och suckade: - En snok. Sånt här måste vi ta betalt för. Normalt sett rycker vi inte ut för snokar, men när polisen beställer det, så ... Carina rodnade men andades ut när Bosse lugnt stoppade snoken i en tvåliters plastburk och satte på locket. Bosse log och sade: - Visste du att snokar är fridlysta? Jag tar och släpper ut honom i skogen. Så rynkade han aningen bekymrat pannan och fortsatte: - Nu har ormen avsöndrat sekret som drar andra ormar till sig, så bli inte vara förvånad om du hittar fler ormar i bilen den närmaste tiden. Carina blev vit i ansiktet. Snokproffset Bosse log: - Äsch, jag bara skojade, sade han. Så tog han burken med snoken, hoppade in i bilen och åkte. Carina kunde äntligen köra hemåt efter en – nästan - vanlig dag på jobbet.

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2002-08-01