Dag Öhrlund:

Torkels tes

Vem vill bli miljonär?

Jag! tjoar folk, snurrar på konstiga hjul och fläker ut sig i teven. Men kanske är Den Stora Pengen inte mer värd än en god kalkon? Jag sitter i skånska Håla hos Torkel och har det bra. Kalkonen står på bordet och Torkel har gjort en härligt doftande, tjock brunsås. Gelén darrar fint och potatisarna är oskalade. I en skål ryker det från kokt brysselkål, i en annan från varm rödkål. Det står ett par flaskor hyfsat chilenskt rödvin på bordet. - Vill du ha en snaps till? frågar Torkel på sitt försynta vis. Det gör han alltid, vad vi än äter. Så småningom pratar vi om pengar. Torkel är lite bekymrad för att folk i Håla är avundsjuka. Hade jag nu avslöjat vad Håla heter i verkligheten och vem Torkel är, hade hans liv förmodligen blivit olidligt för att jag skrivit om honom också. Jag suckar och tänker på vad en god väns fru sa till mig häromdagen: - Sverige måste vara det enda landet i världen där avundsjukan är starkare än sexualdriften! Högre makter förbjude att hon har rätt. Men kanske. Torkel har, tro mig, startat med tomma händer och inte ett steg på hans väg har varit lätt eller gratis. Idag är han, vid några och trettio, småföretagare i gräv- och byggbranschen och det går bra. Han har byggt en liten firma till hyfsad omsättning med hjälp av några anställda och hårt slit. Står själv varje morgon med fötterna vid spaden, gräver, kör lastbil och grävskopa som en hel karl, lägger sig inte förrän ett rejält dagsverke är klart. Ibland inte ens då. Just därför är Torkel ett lysande exempel på basregeln här i Landet Lagom: Du får bli miljonär på Lotto, BingoLotto, Tipset eller till och med tävlingar som "Vem vill bli miljonär" eller "Robinson". Du får bli miljonär om du är en idrotts- eller musikidol. Som Björn Borg, ABBA, Stenmark och dom där. Du kanske till och med får bli rik på ett arv. I alla fall om den du ärvde var ett riktigt svin som inte förtjänade pengarna. Men du får inte bli rik på att jobba. Det är, obegripligt nog, riktigt fult. Har du dessutom mage att njuta av dina surt förvärvade pengar på ett sätt som syns, är omgivningens svåra avund ett faktum. Torkel och jag suckar över det där en stund och undrar var logiken finns. Och så tänker jag på alla som blivit hastigt nyrika utan större arbetsinsats. Jag undrar om de är lyckliga? För inte så länge sedan träffade jag en bankdirektör som hade skrämmande saker att berätta. Ett par av hans kunder hade vunnit fyra-fem miljoner och i ren förvirring inbillat sig att de var rika. De hade snabbt sagt upp sig från sina jobb. Köpt nya villor, bilar och husvagnar, rest jorden runt ett par varv. I förvåning över att hälften av pengarna sedan var väck hade de sedan lånat lika mycket med de nya villorna som säkerhet. Några år efteråt fann de sig utblottade, arbetslösa och med två-tre miljoner i skulder. Skilsmässor, alkoholism och annat elände följde. Delvis för att de under alla år i svensk skola inte fått en timmes vettig utbildning i vanligt sunt hushållande med pengar. Delvis för att banker inte sätter stopp så länge det finns pengar att hämta. För banken, alltså. Hörde häromdagen talas om ännu en gosse som ska bli rik. En duktig kille som så många andra ska sälja sin del i ett framgångsrikt dataföretag. Det pratas om att han ska få 25 miljoner. Kanske till och med 30. Vad som blir över när skatten är dragen har jag ingen aning om. Däremot gissar jag att pengarna inte kommer att förvandla hans liv så mycket som många tror. Visst är 25 miljoner mycket pengar. Men de köper dig inte upp i nästa division. Du får pengarna, köper ett hus, ny bil, en resa och allt det där. Säger upp dig på jobbet och ber chefen dra åt helvete. Men sen då? Hur ska du tillbringa dagarna? Smärtsamt upptäcker du att alla dina gamla kompisar fortfarande måste slita mellan nio och fem när du ligger på soffan, äter chips och petar in en DVD i superdatorn. Att polarna inte har råd att åka med till Mallorca över helgen, att de till sist tackar nej till att bli bjudna av ren stolthet. Att gamla polare kanske inte ens är gamla polare längre utan - just det - dödligt avundsjuka svenskar. Och de andra, de som äter frukost i Monaco, lunch i Paris och middag i London (om de nu finns, det verkar vara väldigt stressigt att hinna med allt det där), dem är du inte rik nog att få leka med. För att äga eget jetplan och äta femtusenkronorsmiddagar krävs det mer än 25 miljoner spänn. Mycket mer. På det glada 80-talet läste jag ofta om börsyuppisar som satt och grät i sina Porschar så att Rolexklockorna blev alldeles flottiga. 25-åriga gossar fick skriva in sig på privatkliniker för att bota depressionerna. De hade köpt allt, ätit allt, druckit allt, rest överallt och gjort allt. Livet var slut vid 25 och de hade ingen aning om hur de skulle ha roligt för alla miljonerna. Nu upprepas scenariot för de få som hinner sälja sina IT-andelar innan luftslotten rasar ihop igen. Landet Lagom får fler nyrika, deprimerade 25-åringar som plötsligt inser att det de drömde om kanske inte var den stora lyckan i alla fall. Och varje lördag bänkar sig nya människor i TV:n för att till varje pris få en chans att vinna en miljon. Eller två, eller fem. - Vad är lycka, då? frågade jag Torkel medan han hällde upp ny snaps. Han tänkte rätt länge innan han på sin trygga skånska svarade. - Först och främst att få vara frisk. Att ha det bra. Att ha lite mer än man behöver och inte behöva oroa sig över morgondagen. Att kunna köpa sig en riktigt bra kalkon och ta en snaps till, förstås. Skål! - Skål, Torkel, svarade jag och höjde det immiga glaset. Sen åt jag mer kalkon med gelé och tjock brunsås på. Det var nästan osannolikt gott.

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2006-02-01