Henrik Alexandersson:
Rökfria krogar - på rent djävulskap!
Redan när jag lägger fingrarna på tangentbordet vet jag att arga människor kommer att skriva och skälla på mig efter denna krönika. Det är liksom regel när man skriver om rökning. Sådana är dom, rökhatarna.
Men jag kan inte hålla fingrarna i styr. Det rökförbud som politikerna vill införa på landets krogar gör mig nämligen uppriktigt förbannad. Så här ligger det till: Regeringen vill förbjuda rökning på krogen från sommaren år 2005. Enda undantaget kan bli små skrubbar, där ingen mat eller dryck får förtäras. De flesta riksdagspartier nickar bekymrat instämmande till detta förslag. För så är det ju. Politikerna går till jobbet varje dag. De känner inte att de gjort någon nytta om de inte hittat på i vart fall några lagar, infört några förbud och skrivit några regleringar innan arbetsdagen är över. Och eftersom allt som är riktigt farligt redan är förbjudet, måste de kasta sig över nya områden tills precis allt är noga reglerat. Så de ojar sig över att folk inte har cykelhjälm. De förfasas över att människor tar ett järn. De oroar sig för att vi äter fel. Och de stör sig på att medborgarna gillar att ta en cigg till ölen på krogen. På detta sätt tar politikerna, steg för steg, ifrån oss allt ansvar över våra egna liv. Vi behandlas som femåringar. Och om vi behandlas som idioter som inte kan sköta oss själva - då kommer vi snart också att förvandlas till just sådana lallande idioter. Vi behöver inte fatta egna beslut. Vi behöver inte tänka själva. Vi behöver inte ta ansvar. Till slut är vi en lättledd flock som går i takt och lyder Storebrors minsta vink. Obehagligt! Därför börjar det bli dags att sätta ner foten. Vi är vuxna människor som kan ta ansvar för våra egna liv. Och skulle vi efter moget övervägande välja att göra saker som är dumma, farliga eller osmakliga - då är det vårt eget problem. Vi måste få göra våra egna val. Och vi måste vara beredda att ta konsekvenserna av dem. Men så ser alltså inte politikerna på saken. De anser att svenska folket är idioter som måste tvingas till sitt eget bästa. Till råga på allt anser de tydligen att vi är större idioter än alla andra folk. Skulle vi till exempel få köpa vin på ICA, då skulle vi till skillnad från tyskar, danskar, engelsmän och fransmän ligga och dö i drivor i rännstenarna. Inte ens saker som andra nationaliteter klarar av att hantera betror våra politiker oss med. Vi är helt enkelt omyndigförklarade. Det tycker i vart fall jag är förnedrande. Det senaste greppet är alltså att förbjuda oss att ta en cigg på krogen. Det ska inte ens få finnas speciella krogar för de mest inbitna nikotinisterna. Håll käft och avstå, det är budskapet. OK, man säger att det kan få finnas små skrubbar som rökare kan få smita in i. Men där får ingen mat eller dryck förtäras. Man får förmoda att politikerna fruktar att skrubbarna skulle bli allt för populära annars ... Det är inte svårt att räkna ut vad som kommer att ske. Det kommer att bli bråk mellan krogpersonal (som tvingas upprätthålla förbudet för att inte bli av med sprittillståndet) och gäster som är på kanelen. Folk kommer att ränna ut och in. Rökare kommer att stå och huttra utanför krogen och sedan behöva bråka med IQ i dörren för att få komma in igen. Bråk, lunginflammation, stök och rännande. Strålande, Sickan! Men det tycker rökhatarna att det är värt. För dem finns ingen fredlig samexistens. För dem finns bara Total Seger! Det borde naturligtvis inte vara några problem att hålla lokaler där både rökare och icke-rökare kan vistas samtidigt. På många håll har man lyckats väl med detta. Men icke! Anti-rök-maffian ger sig inte förrän den siste rökaren är nedkämpad. Det känns lite ogint, får man nog lov att säga. Sedan är ju frågan om detta alls är ett område som staten ska reglera. Mitt svar är nej. Den som ska bestämma om rökning ska vara tillåten eller inte, det är krögaren som äger lokalen. De flesta krögare är kloka affärsmän. De vill ha så många kunder som möjligt. Därför ligger det i deras intresse att skapa en miljö där så många som möjligt trivs. Vill man sälja mycket bira, då kan det vara en god idé att se till att både rökare och icke-rökare kan trivas. Det känns dessutom trevligare än ett snipigt förbud och hets mot den rökande delen av befolkningen. Och skulle någon krögare vilja ha en krog bara för rökare, eller en helt rökfri krog - så varsågod! Det kanske inte är en så smart affärsidé, men det är krögarens lokal och han ska få bestämma över den. Den som inte trivs där får gå någon annan stans. För så är det ju i livet i övrigt. Den som ogillar bögar kanske bör hålla sig borta från bögklubbar. Den som ogillar hamburgare väljer något annat än McDonalds. Den som ogillar klassisk musik kan inte sitta på Operan och kräva att där ska spelas Death Metal-musik. Själv tycker jag sällsynt illa om krogar som spelar öronbedövande hög musik. Jag vill kunna tala med folk. Jag vill inte behöva skrika för att kunna beställa. Därför väljer jag krogar som spelar mer dämpad musik. Svårare än så är det inte. Jag tjurar inte. De som vill ta sin öl till infernaliskt oljud får göra det. Själv går jag någon annan stans. Rökförbudet på krogen är ett beslut som fattats på rent djävulskap. Det handlar om att en massa nyjoggade folkhälsofascister vill avgå med den totala segern. De nöjer sig inte med mindre än att kunna få stå och hånskratta rökarna rakt upp i ansiktet. Det handlar om att få sin vilja igenom till varje pris, utan minsta antydan till kompromiss eller fredlig samexistens. Just därför kommer det att uppstå svartklubbar för rökare. Var så säker. När förbudet, sommaren 2005, blir verklighet då kommer i vart fall jag att vara med och slå upp portarna till en fristad för förföljda rökare. Sedan lär vi väl bli stormade av poliser som tycket att vi har för trevligt. Men det är det fan värt!
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2004-01-01