Henrik Alexandersson:

När såg du en modig politiker senast?

Nu är äntligen valhelvetet över! Vänsterpartiet förklarar snabbt att man, som vanligt, är beredda att agera dörrmatta åt Göran Persson.

Sossarna, å sin sida kavlar upp ärmarna för att föra in Sverige i EMU, strama upp budgeten och göra en massa andra saker som deras väljare egentligen ogillar. Miljöpartiet surrar irriterat över att de, som ju har erövrat flera procent av rösterna, inte får allt de pekar på. Centern är glada som små troll för att de klarade fyraprocentsspärren - igen. Folkpartiet jublar över att de fått in en massa nya riksdagsmän. Moderaterna slickar sina sår. Kådisarna drar en lättnadens suck över att Alf överlevde ännu en valrörelse. När dessa rader skrivs vet vi fortfarande inte hur regeringen kommer att se ut - eller vilka partier som kommer att ingå i den. Kanske har läget klarnat innan FNA distribueras. Kanske inte. Men det spelar egentligen ingen roll. Varje regering är nämligen alltid värre än den föregående. Så fort de får en chans stiftar politikerna nya lagar, inför nya förbud, hittar på nya påbud och ökar det politiska tvång vi medborgare utsätts för. Allt vi vet är att politikerna till nästa val, om fyra år, har fått lite mer makt - och vanligt folk lite mindre. Ett skäl till att allt känns så jolmigt är att partierna nu för tiden har övergivit sina idéer och i stället blivit kampanjorganisationer - som bara är inriktade på att få så många röster som möjligt. De skannar debatten, lägger örat mot rälsen och genomför otaliga hemliga väljarundersökningar. Först därefter är de beredda att tala om vad de, kanske, vill. Resultatet blir naturligtvis en smet, där alla tycker nästan likadant. På den lilla plätt i mitten där alla partier trängs finns sedan bara plats för gnäll och taktiska utspel. I det idélösa träsket frodas politiker som inte längre drivs av en övertygelse. I stället ser de politiken som en födkrok eller karriärmöjlighet. Några har som högsta mål att det ska stå "riksdagsledamot" på deras gravsten. Andra är utsända av sina respektive särintressen för att mygla fram ett antal förmåner. Det är därför det finns så mycket tramsigt dökött i riksdag, landsting och kommun. Ingen är längre beredd att slåss för det sanna, det rätta och det vackra. I stället ägnar man sig åt tröskande i utskott, utredningar och kommittéer. När verkligheten ibland tränger sig på, då låtsas de som om de varken hör eller ser. Den svenska politiken är död. Men det har dess utövare inte lagt märke till. Därför är det dags för idéer och lite nerv i politiken igen. Låt mig ge partierna några råd. Vänsterpartiet säger sig vilja avskaffa kapitalismen - men kan inte svara på vad som ska komma i stället. Sluta hymla och föreslå i stället det ni innerst inne vill! Lägg förslag om att förstatliga näringslivet. Damma av de röda fanorna och ställ fram Leninbysten i bokhyllan igen. Åk på studiebesök till Vitryssland. Det är ändå ingen som tror att kommunister är snälla och harmlösa. För att vara det största partiet i det socialistiska blocket är sossarna ovanligt lite socialistiska. I stället ägnar man sig åt sådant som borgarna gärna skulle vilja göra - men inte kan. Plocka fram Wigfors ur arbetarrörelsens arkiv. Driv lite klasskamp. Återvänd till Per Albins folkhem, Myrdalningarnas familjeplanering, löntagarfonderna och miljonprogram i betong igen. Det är ju det ni är bra på! Varumärkesvård, för fan! För miljöpartiet är det tydligen viktigt att sitta i regeringen. Trams. Miljökampen handlar inte om att sitta i knät på Persson eller Leijonborg. Miljöarbete kan bara bedrivas tvärpolitiskt med alla som vill och orkar lyssna. I stället för att bli den ena eller andra regeringens lydiga gisslan borde miljöpartiet använda sin vågmästarroll för att ingå tillfälliga majoriteter med dem som för tillfället är beredda att gå med på det ena eller andra förslaget som ger oss rent vatten och ren luft. Ska detta parti ingå koalition med någon, då är det med ekorrarna och gråsuggorna! Centerpartiet borde sluta låtsas vara ett borgerligt alternativ. De är en lobbyorganisation för bönder och för folk som bor i skogen. Bygg på den plattformen i stället. Lyft på locket och låt jordbruksstöd, knätofsar, förslag om vägar till ingenstans och fiolgnölandet flöda fritt. Var tog lokalsamhället vägen? Folkpartiet kallar sig liberalt. För att vara liberaler vill de bestämma väldigt mycket över hur människor ska leva sina liv. En grund för folkpartiet vore snarare att ta strid för sådant som liberaler runt om i världen kämpar och till och med offrar sina liv för. Yttrandefrihet. Rättssäkerhet. Mångfald. Egenmakt. Skit i rökförbud, morallagar, cykelhjälmar och annat trams. Trust The Force! Moderaterna är fega. Egentligen vill de ha marknadshyror. De vill att framgångsrika människor ska få tjäna mycket pengar. Men så säg då det, jävla människor! Ingen röstar på den som är feg. Det visar väl valresultatet? Men ett tufft parti, i Armanikostym, för folk som är smarta och lyckas - det ger i vart fall lite respekt. Gräv upp Gösta Bohman! Kristdemokraterna är nuförtiden de verkligt värdekonservativa i svensk politik. Men de är lika fega som alla andra. Ta bladet från munnen och våga stå för att ni tycker att abort är mord, att bögar är äckliga, att fruntimmer ska vara hemma och att folk ska veta hut och leva i herrans tukt och förmaning. Det är ändå ingen som går på kådisarnas halvkväden. Morgonbön - det är kristdemokratisk politik, det! Så, kära politiker, sluta springa mot den medelsvensson som bara finns i era hemliga opinionsmätningar. Stå i stället upp för era åsikter, kärnfrågor och verkliga värderingar! Allihop! Då kan det bli lite fart på svensk politik igen. Lite hårda angrepp skadar inte - om de är uttryck för skilda visioner och idéer i stället för pajkastning i mitten. Konfrontation livar upp och är, till viss del, precis vad demokrati handlar om. Ge människor tydliga alternativ. Då kommer väljarna att bli lyckliga igen. Och politikerna slipper ha magknip för att de tvingas säga något helt annat än de egentligen menar. Politik ska inte handla om hur folk var klädda i partiledardebatten. Politik ska inte handla om vilka partiledare som vågade ställa upp i tramsiga lekprogram i teve. Politik ska inte handla om hur olika människor formulerar så gott som likadana åsikter. Vi väljare har rätt att få tycka illa om våra politiker för deras ärliga och uppriktiga idéer!

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2002-09-01