Henrik Alexandersson:

Ge dem vad de tål!

Alf Svensson, kristdemokraternas ledare, är upprörd. Han menar att Sveriges Television agerat både åklagare och domare - när man nyligen hängde ut ett antal politiker i Oskarshamn. Politikerna i fråga hade fråntagit ett par sitt barn, eftersom man ansåg att de var för korkade för att få vara föräldrar.

Ha! För en gångs skull får politikerna stå till svars för sina handlingar. För en gångs skull konfronteras de med en värdig motståndare. För en gångs skull går det upp för kommunaltöntarna att handlingar har konsekvenser. Och då är det alltså omedelbart "synd" om dem. Skulle inte tro det. Fallet som Uppdrag granskning avslöjade är på inget sätt unikt. Ständigt omhändertas barn - inte enbart för att de far illa - utan ofta för att politikerna ogillar föräldrarna eller deras livsstil. Hela tiden sätter kattebyråkraterna småföretagare i konkurs innan deras skattemål avgjorts i rätten. Ständigt stoppar kommungubbar utländska lågprisbutiker - för att politikerna är med i samma Rotaryförening som den lokale Ica- eller Coop-handlaren, som ogillar konkurrens. Människor förbjuds att bygga hus på sin egen mark, för att kommunala planer på måfå säger annat. Krögare blir av med sina sprittillstånd på grund av skitförseelser. Exemplen på den handlingskraftiga inkompetensen är fler - väldigt många fler. Vägen kantas av ödelagda liv, krossade drömmar och frustrerade medborgare. Men det skiter väl politikerna i! För en gångs skull blev, i detta fall, politiker och byråkrater ställda till svars. Föga förvånande hade de inga riktigt bra svar att komma med. Kommunalpolitikens grå vardagslunk avslöjades som precis så maktfullkomlig, arrogant och farlig som den i verkligheten är. Det handlar om småpåvar som anser att de är bättre på att bestämma över människors liv, än vad medborgarna själva är. Men ingen är så naken som en avklädd besserwisser. Ingen är så förnärmad som en politiker som avslöjats som en vanlig, sketen och ofullkomlig människa som gjort bort sig. Detta är journalistik när den är som bäst. Uppdrag gransknings Janne Josefsson bör få Stora journalistpriset - igen. Journalistik ska avslöja, ställa till svars och vara obekväm. Allt annat är bara reklam och propaganda. Vad som gör hela historien ännu mer skruvad - det är att de nu uthängda kommunpolitikerna egentligen inte gjort något fel, i formell mening. De anlitade en psykolog, som de förväntas göra - och handlade, i god ordning, i enlighet med dennes rekommendationer. Att psykologen var inkompetent, det hade man ingen aning om. Systemet i sig tillåter alltså sådana här vurpor - utan att någon egentligen kan ställas till svars eller ansvar. Att bete sig jävligt - det är vardaglig rutin. Nu hade socialnämnden i Oskarshamn förmodligen kommit lindrigare undan om den inte hade stått på sig, även efter att politikerna överbevisats om att de haft dåligt underlag och hanterat ärendet sällsynt illa. Men vem har påstått att politiker skulle vara smartare än andra? När Janne Josefsson - i ett annat reportage - i höstas avslöjade rasisterna i valstugorna, då slogs jag av en tanke: Detta är så uppenbart öppet mål, en så självklar story. Varför har ingen tänkt på att göra detta tidigare? Man kan ha en del åsikter om tv-räden mot valstugorna. Var urvalet rättvist? Var det rätt att köra storyn mitt under brinnande valrörelse? Är det rätt att använda dold kamera? Allt detta kan diskuteras. Men det ändrar ingenting. Det som skedde, det skedde. Det som sades, det sades - och det fick konsekvenser. En del av mina bekanta mullrar att den där Janne Josefsson, han är ju kommunist! Och det vet man ju vad sådana går för. Visst. Janne Josefsson har säkert vänstersympatier (även om hans politiska engagemang tydligen började i folkpartiets ungdomsförbund). So what? Vill man ha samhällskritisk journalistik från höger, så var så god! Gör något i stället för att klaga. Allt skulle givetvis bli ännu roligare om det även fanns en och annan ettrig grävande borgerlig journalist. Sverige skulle faktiskt behöva en P.J. O´Rourke eller två! Nu tror jag dock inte att det är politisk övertygelse som driver Josefsson. I stället verkar det finnas ett engagemang mot all slags orättvisor och övergrepp i botten. Här är en kille som klipper till, hårt, mot all form av maktfullkomlighet och dubbelmoral ... Månadens andra toppstory gäller mediernas favoritämne - medierna it self. Det har avslöjats att Aktuellts politiske kommentator, Erik Fichtelius, är statsministerns alldeles egna tama journalist. I vart fall nästintill. Det kan i och för sig hända att den dokumentär Fichtelius håller på att göra om Göran Persson kommer att bli elak. Men det ändrar inte på det faktum att han suttit på två stolar. Man kan inte ha dubbla agendor om man vill vara landets ballaste politiska kommentator och partiledarutfrågare. Denna "affär" är raka motsatsen till vad Uppdrag granskning och Janne Josefsson sysslar med. Persson-filmen visar journalister som stryker makten medhårs. Syftet kan i och för sig vara att "nita den jäveln". Men jag har svårt att föreställa mig att man verkligen nitar människor man regelbundet umgås med och emellanåt äter middag med. För en journalist gäller samma princip som för Ceasars hustru - det får inte ens finnas en misstanke ... Nej - politiker, byråkrater, uppblåsta mallgrodor, viktigpettrar och allehanda prussiluskor ska få ont i magen när de möter en journalist. Journalistens uppdrag är nämligen att granska och avslöja för sina läsares, tittares och lyssnares räkning. Skandaler och affärer, det är nyheter det. Hyllningar och kamratliga porträtt, de är i bästa fall bara triviala och regelmässigt förtäckt propaganda. I fallet Erik Fichtelius är det en tanke som dröjer sig kvar. Fichtelius är inte ensam om detta projekt. Han har till och med själv talat om "de andra" som håller på med Göran Persson - The Movie. Vilka är det? Är det folk på Sveriges Television - eller andra journalister? Och hur påverkar det deras övriga arbete? Här finns många frågor som fortfarande behöver besvaras. Janne Josefssons reportage från Oskarshamn - och avslöjandet om Figges statsministerfilm - visar tydligt hur landet ligger. Det finns hur mycket skit som helst att gräva upp inom politik och förvaltning, för den som är driftig. Och det finns å andra sidan journalister som hellre umgås över en grogg med dem de förväntas granska, än att nita dem. Tyvärr finns det få, mycket få, Janne Josefsson - och en förfärlig massa Erik Fichteliusar där ute.

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2002-12-01