Henrik Alexandersson:
Amatörer!
Hela tiden och överallt stöter man på webbsidor som fungerar riktigt illa eller inte alls. De saknar grundtanke; de saknar vettiga avslutsvägar; de är informationstekniskt sett vrak och språket är under all kritik. De är bara slöseri med tid och pengar.
Nu vore det naturligtvis lätt att lägga hela ansvaret på de webb-byråer som producerar skräpet. Tacksamt och lättfångade poäng, förvisso. Men ansvaret ligger naturligtvis också hos kunden som specificerar, beställer och i slutändan godkänner och betalar för eländet. Även kunder som i vanliga fall är fenor på information får hjärnsläpp när de träffar webbproducenter i oranga tröjor. Glatt kastar de alla krav på stringens och effektivitet över bord och övertygas istället om att satsa på små glatt blinkande knappar och tämligen meningslösa java-experiment. Detta är inte det minsta märkligt. Kunden är ute på okända vatten och litar därför blint på människor som verkar begripa vad de sysslar med. Problemet är dock att nio av tio webbproducenter inte verkar ha förstått ett smack om information och effektiv kommunikation. De flesta förefaller inte heller kunna formulera en fullständig mening. Deras kompetens ligger i att få företagsloggan att snurra som besatt i ena hörnet av en bildskärm. Webb-byråer skall, (om de inte kan uppvisa medarbetare som har väl dokumenterad erfarenhet av framgångsrikt informationsarbete) helt enkelt bara fungera som originalare på webbområdet. De skall inte lura på sina kunder en massa hokus-pokus. De skall helt enkelt göra som de blir tillsagda. Precis så enkelt skulle det kunna vara. Men det resonemanget faller naturligtvis på att merparten av kunderna inte heller är speciellt bra på det där med kommunikation. En blind leder en blind, typ. Samma form av ömsesidig inkompetens utgör grunden för den så kallade "nya ekonomin". Det "nya" i sammanhanget är att människor med pengar fullständigt okritiskt öppnar sina plånböcker för att investera i projekt som inte sällan saknar såväl en vettig affärsplan som realistiska ekonomiska ramar och kompetenta aktörer. Glada amatörer har alltid skissat upp hårresande, enfaldiga affärsprojekt. Men nu finns det alltså folk som är villiga att investera i dessa. Tja, de får väl skylla sig själva. Även politikerna har klivit i fällan. Utan att egentligen begripa vad de sysslar med, pekar de på IT som något fint och fantastiskt som nog har framtiden för sig. De pumpar in pengar i obskyra projekt och finansierar bredbandsutbyggnad till varenda buskage. Som tack sänder IT-branschen fram en lismande Christer Sturmark som rabblar politiskt korrekta plattityder och kindpussar makthavare. Visst borde IT-branschen kunna leva och utvecklas utan skattepengar! Exakt på vilket sätt skulle politiker (vars affärsidé är att styra och reglera) kunna öka den dynamik som branschen bygger på? Varför skall riksdagsmän, som nätt och jämt förstår sig på sitt eget ordbehandlingsprogram, fatta onödiga beslut om teknik som de inte har något som helst grepp om? Tja, kanske för att de... kan? Summan av kardemumman är att IT-kunder lägger sina investeringar på informationsområdet i händerna på människor som inte begriper något om information. Finansierärer investerar glatt pengar i IT-bolag där folk inte begriper speciellt mycket om ekonomi och affärsverksamhet. Politikerna lägger sig i i onödan och låter sig sedan styras av särintressen i branschen - bara för att det verkar ballt. Är det på denna handlingskraftiga inkompetens som vår framtid skall byggas? Det här kan bli både intressant och underhållande.
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2000-08-01