Henrik Alexandersson:
Storebror är här nu!
Alla har väl hört talas om den där stackars grodan. Den som lät sig kokas utan att hoppa ur kastrullen. Detta genom att temperaturen höjdes stegvis, så att grodan inte märkte vad som var på gång. I vart fall inte innan det var för sent.
Ibland kommer man att tänka på den där grodan. Under årens lopp har de styrande gjort mycket för att öka övervakningen och kontrollen av svenska folket. På senare år, under justitieminister Thomas Bodström (s), har denna utveckling börjat skena. Förslagen kommer nu i rask takt: Brottsprovokation, avlyssning även av människor som inte är misstänkta för brott, lagring av telefondata och lagring av uppgifter om vilka hemsidor vi har besökt - det är bara ett par exempel. Plötsligt har svenska staten skaffat sig kontroll- och övervakningsverktyg som slår allt vad forna tiders diktaturer kunde åstadkomma i den vägen. Stalin, Hitler och Mao skulle alla ha skrattat sig lyckliga om de haft sådana kontrollverktyg som nu ställs till den svenska statens förfogande. När dessa verktyg väl finns på plats, då räcker det med ett enkelt politiskt beslut för att ändra hur de används. Det som var tänkt för brottsbekämpning kan mycket väl komma att användas i andra syften. Staten kommer att kunna övervaka vilka vi talar med och mailar till. Den kan hålla koll på alla medborgerliga nätverk - från frimärksklubbar till människorättsorganisationer. Staten kommer att kunna lyssna till alla som planerar vad den anser vara "jävulskap" - till exempel demonstrationer. Den kommer därmed också att kunna gå in för att styra eller stoppa sådana aktiviteter. Och genom att registrera vårt surfande får myndigheterna snabbt en blid av våra politiska åsikter, vår eventuella tro och våra sexuella preferenser. Detta för att nu bara ta ett par exempel. Men inte ens om makthavarna håller sina löften om hur de nya övervakningssystemen är tänkta att användas - inte ens då kan man känna sig säker. All erfarenhet visar nämligen att en av de svaga länkarna i alla övervakningssystem är de människor som använder dem. Det vore liksom inte första gången klåfingriga och nyfikna poliser ställde till skada... Storebror och hans vänner försöker förklara för oss att "den som är oskyldig har inget att frukta". Det är fel på flera plan. För det första behöver man inte vara "skyldig" till något för att uppleva att det är obehagligt att vara övervakad. För det andra har den som är oskyldig allt att frukta. Oskyldiga människor är nämligen lättare att fånga och snärja. Det krävs inte speciellt mycket fantasi för att föreställa sig vilka knäppa teorier polisen kan koka ihop om den får tillgång till våra kommunikationsmönster, rörelsemönster och dessutom möjlighet att avlyssna oss. Teorier som det kan vara väldigt svårt att motbevisa, hur oskyldig man än är. Toppar man sedan detta med brottsprovokation från polisens sida - då kan precis alla råka oförskyllt illa ut. Man kan också undra om den svenska staten inget lärt av historien. Finns möjligheten, då uppstår åsiktsregistrering. Det visar erfarenheten - med all önskvärd tydlighet. Att övervakning och registrering även kan missbrukas på andra sätt - det har vi också sett gång på gång ... Den svenska staten upprätthåller redan de politiska besluten med tvång. Den som inte lyder kan tvingas att lyda - eller bli inspärrad. Det är illa i sig. Toppa sedan det med justitieminister Thomas Bodströms kontroll- och övervakningsstat. Resultatet blir ett samhälle där vi på allvar måste ställa oss frågan om vi inte lever under förtryck ...
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2005-10-01