Henrik Alexandersson:

Livsstilsnazisterna

Konspirationsteorier är i princip alltid bara trams. Den som känner sig förföljd är som regel bara inbillningssjuk. I själva verket är det ovanligt att planering över huvud taget har något med mänskligt beteende att göra. Saker bara händer. I köket. I FN. Inom polisen i Skövde. Allt lever sitt eget liv, styrt av tillfälligheter. That´s it!

Ungefär så kan min skepsis mot de flesta konspirationsteoretiker och rättshaverister sammanfattas. Det finns undantag. Men jag är väl rätt så cynisk och luttrad ... Därför kan det kanske förvåna en och annan att jag nu ska påstå att jag är förföljd. Det handlar inte om FN och en världsregering som sänder ut svarta helikoptrar. Det handlar inte heller om regeringen, oppositionen, facket och näringslivet - i hemlig maskopi - för att dölja sanningen bakom Estonia eller Palme-mordet. I stället handlar det om livsstilsnazisterna. Till skillnad från de mörka krafter som förväntas ligga bakom diverse knasiga konspirationer, så verkar livsstilsnazisterna helt öppet. Det finns ingen tvekan om att de existerar. Så fort vi slår på tv:n, radion eller öppnar en tidning - så är de där. En del av livsstilsnazisterna är riktiga nazister. De vill slänga ut folk ur landet för att dessa inte är av "svenskt blod". Nu håller jag inte med om detta. Eller för att vara mer exakt - jag är av precis motsatt uppfattning. Jag vill ha öppna gränser. Det är i och för sig inget konstigt i att folk har olika åsikter. Men vad som stör mig är att nazister och rasister ofta inte tål att andra ens hyser en alternativ åsikt. Någon gång då och då blir man mordhotad av dessa mentala kalhyggen. De vill att man ska hålla käft - annars ...! Inte sällan hör man formuleringar av typen att de, när de kommer till makten, ska "ta hand om fosterlandets fiender". Detta förmodligen för att skrämma folk till tystnad. Men jag har ingen lust att hålla käft, bara för att någon annan säger åt mig att göra det. Jag tycker att alla människor ska ha lika rättigheter. Den åsikten kommer jag att trumpeta ut, så ofta jag känner för det. Men det är inte bara nazister och rasister som vill att jag ska ändra på mitt beteende. Under rubriken "Sluta tro, börja tänka" skrev jag för något år sedan en krönika här i FNA. Den gick ut på att jag tycker att man får ut mer av livet om man är rationell och tar ansvar för sina handlingar - än om man passivt lägger sitt öde i religionens händer. Jag respekterar i och för sig att folk väljer att vara religiösa, om det gör dem lyckliga. Men det passar inte mig, eftersom jag vill ha kontroll över mitt eget liv. Denna åsikt orsakade ett jävla rabalder i vissa läger. Under en dryg månads tid bombarderades jag med e-post från kristna fundamentalister. En del av dem lät meddela att de bad för mig och för att jag skulle "finna Gud". Rart, men skruvat! Andra var mer svavelosande och bannade mig för att jag inte följde den enda rätta och sanna läran. Åter igen - här har vi massor av folk som lägger tid och kraft på att försöka förmå mig att ändra mitt beteende. Lägg av! Jag gör som jag själv vill. Men det är tydligen oerhört svårt att smälta för Bror Duktig och hans vänner. Tro nu inte att det bara är korkade nazister och religiösa hysterikor som ogillar det sätt på vilket jag lever mitt liv. Av statliga Folkhälsoinstitutet får jag veta att jag röker för mycket; att jag äter fel; att jag borde dricka mindre och att jag borde ge mig ut i joggingspåret. Den stat som själv inte klarar av de enklaste uppgifter lägger alltså tid, kraft och skattepengar på att förklara för mig att jag är ett svin. Ha, trams! När vi i höst ska välja en ny riksdag, då står också valet mellan ett antal livsstilskleptomaner. Kristdemokraterna ojar sig och rullar med ögonen så fort de tänker på hur jag gillar att ha sex. Moderaterna håller på att kvävas av ilska för att jag insisterar på min rätt att få röka på någon gång emellanåt. Sossarna är förbannade och skulle helst vilja låsa in mig, eftersom jag försöker bestämma över så mycket som möjligt av mina pengar – i stället för att låta staten köpa filmcensur och konferensresor för skattepengarna. Alla verkar avsky mig och mitt beteende. Ändå skadar jag inte någon annan människa. Jag tar mig friheten att hålla mig med en del rätt så frihetliga, toleranta och (förhoppningsvis) rationella åsikter. Jag knäcker emellanåt en vinare för att det är gott. Jag varvar ner med en cigarr när jag känner för det. Ibland äter jag gott men ohälsosamt, ibland sallad. Jag har sex med grabbar som vill ha sex med mig. Jag använder någon gång då och då de droger som jag uppfattar som bra och förhållandevis riskfria. Men jag skadar ingen! Ändå står livsstilsnazisterna i kö för att försöka ändra mitt beteende, rädda mig från mina laster och förfasas över min moral. De mordhotar, ber, bannbullar, bedriver "upplysningsarbete" och de vill till och med, i vissa fall, spärra in mig på grund av mitt beteende. Stickåbrinn! Vill folk ha knasiga åsikter, tro på hokuspokus som Gud eller fosterlandet, käka müsli, dricka mjölk till kräftorna, lämna delar av livet outforskat och ha cykelhjälm ... Fine! Varsågoda! Jag kan tycka att sådant beteende är fånigt. Jag kan garva åt det. Men är folk lyckliga - då vill jag inte tvinga dem att leva på något annat sätt. Men detta är tydligen inte ömsesidigt. Det är ett helvete att vara frihetlig, tolerant och nyfiken. Samtidigt som man själv inte vill lägga sig i andras liv - så vill alla andra in och peta i ens eget. Kanske är de avundsjuka. Eller elaka. Möjligen rädda. Jag vet inte. Men en sak är klar: Bara för att man tar strid för sin egen och andras frihet, ska man inte förvänta sig att folk kommer att vara öppna och toleranta tillbaka. Snarare tvärtom.

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2002-07-01