Henrik Alexandersson:
Språkförbistring
Nu har jag kastat mina reseparlörer. Jag insåg att de är helt värdelösa, kanske till och med farliga. Samtidigt förstod jag varför utländska turister tycker att svenskan är ett så exotiskt språk. Alla dessa sanningar uppenbarades för mig när jag bläddrade i en liten pocketbok med den missledande titeln Swedish for Travellers.
Denna fickparlör är en garanti för att utlänningar och svenskar aldrig kommer att kunna kommunicera med varandra. Ett huvudsakligt skäl för detta är att den lär ut svenska fonetiskt. Dessutom tycks den skildra ett Sverige av år 1960. Under rubriken "Ankomst - bagage och bärare" kan man finna mycket intressant. Men framför allt är det öppningsmeningen som slår an. "Var snäll och ta det här bagaget." Och vem tror besökaren att han talar till? Optimist! Den enda person som över huvud taget skulle kunna tänka sig att ta hans väskor är flygplatsens eller järnvägsstationens tjänstgörande bagagetjuv. Någon bärare lär han i vart fall inte hitta. Det är för övrigt lika så gott. Den fonetiska meningen lyder nämligen "vaar snehl ok taa day(t) hœr bahgaashert". Så även om ett stadsbud, mot alla odds, skulle uppenbara sig kommer han aldrig att förstå vad turisten menar. Till slut ger främlingen upp. Avsnittet avslutas därför helt korrekt med den moderna och mer jämlika frasen "vaar finss bahgaashkhœornah?". Sedan kommer den stackaren till sitt hotell. Inspector Clouseau skulle inte kunna göra en bättre entré. "Haar nee nawgrah laydiggah rewm?" Sedan fyller den stackaren i sin "inskeevningsblahnkeht" och går upp till sitt "rewm". Jag förstår att han sedan vill ut på stan. "Kahn nee skahfah may enh tahksi?" Så kommer taxin. Färden går kanske till krogen. Vad skall man då välja att äta? Matsedeln, tack! Eller snarare "kahn yaa(g) faw maatsayderln tahk". Kanske blir det "faerskah raikoor" om det är säsong eller varför inte "luryrom"? Risken är dock att det enda som blir förståeligt är "faalewkorv". Annars kan man ju alltid pröva "brewnah burnoor mayd flehsk". Mums. Eller varför inte lite "byurnstayk" - när man ändå är i det vilda Sverige? Detta med lite "rawstaykt pootaatiss och veetlurkssmurr". Som avslutning lägger man självklart in en portion "yoortron mayd glahss". Rätter som serverats på svenska krogar efter 1976 berör parlören inte alls. Skulle, mot förmodan, denna måltid inte ha varit helt till belåtenhet kan man ju alltid klaga. "Kahn yaa(g) faw taalah mayd hawvmehstahrn!" Man kan ju undra vad den stackars fonetiskt vägledde turisten skulle lyckas kommunicera honom. Därefter - mot baren. Det lustiga är att till och med drinkar som skulle framstå som kristallklara på engelska skall förvandlas till fonetisk svenska. Hallå där! Kan jag få en "yin ok tonnik" eller kanske en "viski". Ja, om man nu inte gör som Fantomen och beställer in "eht glaass myurlk" förstås. Sedan är det dags att göra stan! "Kahn nee rehkommerndayrah nawgon trayvlig nahtklewb?" "Hewr dahgss burryahr showern?" "Skah(l) vee dahnsah?" (Förmodligen inte.) "Aer dew ooyeeft?" "Vahrfurr skrahtahr dew?" Detta kan nu bara gå på ett av två sätt. "Vaar boor dew haer?" eller "Vaar snehl ok lehmnah may eefray(d)!" Går det bra är det bara att slinka förbi Pressbyrån och köpa "konddawmerr". "Konddawmerr! Kond-daw-merr!!!" Nästa dag är det kanske dags att bli seriös. "Yaa(g) skewler vilya haa ehn furlawningsring". Eller varför inte slå till med "eht paar mahnshetknahpahr"? Därpå markerar parlören att slutet är nära. "Vaar snehl ok ewnderretah min fahmily!" alternativt "Dayt haar vaarit ehn mewker(t) trayvli(g) visterlser". Men det kunde varit värre. Så sent som på femtiotalet kunde man se britter på besök i Sverige, styrkta av en påstridig och felunderrättad parlörförfattare, ställa frågor som "Har ni platser i orkestern också?" och "Vill ni vara vänlig att bädda min svärmor?". Sådant får mig att undra om reseparlörer för svenskar i utlandet är lika skruvade. Möjligen är fransmännen inte alls oförstående, otrevliga och snorkiga. I stället är det kanske vi som, beväpnade med små fåniga ordböcker, mumlar obegripliga dumheter. "Nehstah gong moster nee kommah ok hehlsah paw oss!"
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2002-03-01