Henrik Alexandersson:
Ravekommissionen hotar rättssäkerheten
I Stockholm finns något så unikt som en kulturpolis. Det handlar om den så kallade ravekommissionen.
Detta är en grupp inom polisen som anser sig ha räknat ut att människor som gillar rave och technomusik förmodligen också sysslar med knark. Detta är naturligtvis en våldsam generalisering och många helt oskyldiga människor drabbas när kommissionen gör sina regelbundna razzior. Att på förhand peka ut en grupp människor som misstänkta eller disponerade för brott utifrån deras musiksmak är inte bara tveksamt ur rättslig synpunkt. Det är dessutom direkt kränkande. Människor skall i stället betraktas som individer och bedömas utifrån sina egna handlingar. Allt annat är ett hot mot rättssäkerheten. Därför borde man lägga ner ravekommissionen. Men det tänker makthavarna inte alls göra. Låt oss därför vända på resonemanget för en stund. Om man nu skall ha en ravekommission - varför då inte inrätta några andra insatsgrupper vars existens bygger på samma typ av grova generaliseringar, fördomar och kollektiva människosyn? Till exempel skulle man kunna inrätta en dansbandskommission. Dess medlemmar skulle kunna storma olika danskrogar för att motverka hembränning, hustrumisshandel och rattfylleri. En körkommission skulle kunna granska landets körsångare lite närmare i sömmarna. Är inte dessa människor lite misstänkt glada och lyckliga? De kanske knaprar piller? Dessutom reser de mycket både inom och utom landet. Är inte det ett beteende som är som upplagt för smuggling och distribution av olagliga substanser? Vidare skulle en Operakommission kunna storma in under andra akten av Tosca - i syfte att motverka och avslöja insiderhandel, skalbolagsaffärer, pengatvätt och pedofili. "Händerna mot muren!" Naturligtvis är dessa exempel hårresande dumma. Man kan inte misstänka någon för brottslig verksamhet utifrån deras musikaliska preferenser. Man får inte dra alla över en kam och man skall vara försiktig med sina förutfattade meningar. Men, trots detta fortsätter ravekommissionen sin verksamhet på just så tveksamma grunder. Ständigt stormar man ravepartyn. Regelbundet övervakar kommissionen ställen där det spelas techno. Ibland blir det närmast parodiskt. Ett exempel är när ravekommissionen slog till mot "Loveboat" - en gaykryssning på Ålands hav med Viking Line. Man kan anta att de modiga poliserna bedrivit spaning och kommit fram till att det spelas mycket technomusik på stans gayklubbar. Eftersom technomusik, i polisens ögon, är synonymt med misstänkt hantering av olaga substanser - då måste följaktligen även homosexuella betraktas som misstänkta. Stärkta av denna grumliga analys slog man till mot kryssningen. Knarkhundar gläfste och många passagerare togs åt sidan för att utsättas för grundlig visitation och inspektion av kroppens håligheter. Polisen lyckades dessutom göra ett hattrick genom att huvudsakligen välja ut resenärer med icke-nordiskt utseende för denna kränkande behandling. Här går kollektivism före individen och dennes handlingar. Fördomar ersätter misstankar. En grumlig teoretisk analys ersätter sunt förnuft och gammaldags hederligt polisarbete. Individens rättssäkerhet och medborgerliga rättigheter åker ut genom fönstret. Men det tycks inte oroa polisledningen och politikerna. Tvärtom - de applåderar åt ravekommissionen och dess dubiösa verksamhet.
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2000-06-01