Henrik Alexandersson:
Det behövs en opposition mot allt
Expressen och TV4 har genomfört en opinionsundersökning om svenska folkets vilja att gå till valurnorna i höst. Siffrorna visar att 87 procent tänker rösta. Det är en rätt hög siffra. Politiker och journalister jublar. Själv blir jag bara matt. Mina invändningar är många.
För det första: Oavsett vilket parti man röstar på, så blir resultatet hinkvis av politisk styrning, även där sådan inte behövs. Låt mig göra en grov förenkling. Det är lika fel att besluta att alla ska ha röda gardiner som att besluta alla ska ha blå. I stället borde det vara upp till människor att välja själva - bland massor av olika alternativ. För det andra: Ett högt valdeltagande uppmuntrar politikerna att bestämma över allt mer av vår vardag och ta över allt fler av våra livsval. Borgare eller socialist - alla kommer de med massor av olika förslag till hur de vill styra och ställa över medborgarnas liv. För det tredje: Oavsett vem som vinner valet, så upprätthåller politikerna sina beslut med tvång. Du får inte lov att lämna eller avvika från systemet. Envisas du, kan det till och med hända att du blir inburad. I ett land där det mesta i våra liv styrs av politiker kan detta bli rätt så jobbigt. Dessutom är hela tanken på att hålla folket under kontroll med hjälp av tvång och hot i grunden osmaklig. Det är alltså detta system som 87 procent av svenska folket stolt tågar iväg för att ge sitt stöd den 15 september ... Att alla tramsar med får även andra effekter. Till exempel är vår rättsäkerhet och våra fri- och rättigheter ständigt i farozonen. Just nu vill politikerna begränsa yttrandefriheten för att kunna komma åt så kallad indirekt tobaksreklam. Det är illa. Riktigt illa. Det visar att politikerna inte har någon respekt för folks rättigheter. I stället är det makten och det för tillfället politiskt korrekta som leder dem. Inte nog med att politikerna stiftar våra lagar. De är även med och upprätthåller dem. De nämndemän som sitter i våra tingsrätter är nämligen utsedda av de politiska partierna. Det borde vara en självklarhet att skilja på den lagstiftande och den dömande makten. För att minska risken för rättsövergrepp och ett politiserat rättsväsende måste det finnas vattentäta skott här. Men det gör det alltså inte. I stället sitter en massa politiska stolpskott - som inte ens kvalade in som ledamöter i fritidsnämnden - och sover i våra domstolar. I det politiska Sverige är det riksdagsmän, utredningar, kommittéer, byråkrater och kommungubbar som gäller. De som vill skapa något sätts däremot på undantag. Det borde vara uppenbart för de flesta att allt kommer att gå åt pipan om vi inte får fler nya företag - som kan skapa jobb och tillväxt. Men inte då. De man inte kväver med regler och byråkrati - dem förstör man motivationen för genom att inte tillåta dem att tjäna pengar. Så blir det också som det blir. Tillväxten är oroväckande låg. Sverige rasar i välståndsligan. Hade Sverige varit en delstat i USA, då hade vi varit den fattigaste. Hade svenskarna varit en amerikansk folkgrupp, då hade vi också varit den fattigaste. (Till och med fattigare än gruppen "färgade".) "Skit samma att allt går åt pipan - så länge vi är överens och så länge det sker i god demokratisk ordning." Det tycks vara dagens lösen. Det här landet skulle behöva fler bråkiga medborgare som gör motstånd. Vi skulle behöva en medborgarrättsrörelse värd namnet. Sverige skulle behöva elakare journalister och tuffare medier. Det är politikerna som ska ha magknip - inte folket. Men tro inte att något kommer att hända. 87 procent av svenska folket är en rätt rejäl garanti för att inget kommer att förändras. Alls. Någonsin. Ridå!
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2002-05-01