Henrik Alexandersson:

Godtrogenhet skapar inte fred

Så blev det då till sist krig. Man får hoppas att det blir kort, att antalet offer blir minimalt och att övergången till ett demokratiskt Irak blir smidig. Men man vet aldrig...

Krig är alltid fruktansvärt. Men frågan är om något blir bättre när de som protesterar mot kriget beter sig så urbota korkat som nu är fallet. Uppenbarligen är det just nu högsäsong för slagord, högljudda förenklingar och lustmord på fakta. För den som vill vara saklig, eftertänksam och framsynt är det en dyster tid - på alla sätt och vis. Men låt mig börja med själva kriget och dess problem. Jag återkommer strax, nedan, vad gäller att reta de fredsdemonstranter som inte har alla sina pommes frites på tallriken. Ett krig kräver alltid civila offer. Det är djupt deprimerande. Just de människor vars frihet man vill åstadkomma, kan mycket väl bli offer för krigets bomber. Dessutom tvingas fäder, söner, bröder och andra ut att kriga - och riskera sina liv - för en diktator som man oftast ogillar och alltid fruktar. Därför är krig i sig ett misslyckande. Dessutom är krig ett hot mot vårt öppna samhälle, mot fri information, rättssäkerhet, mångfald och pluralism. De rättighetsinskränkningar som krig (och terrorism) medför är alltid ett nederlag för det fria samhället och dess medborgare. Varje gång våra fri- och rättigheter inskränks, med hänvisning till nationens säkerhet, har de krafter vi vill bekämpa tagit ett poäng. Det är inte alls självklart att allt kommer att normaliseras av sig självt efter en konflikt. Våra fri- och rättigheter måste alltid återvinnas. Nu är jag dock inte helt säker på att detta är speciellt viktigt för de fredsdemonstranter vi just nu ser på gator och torg. Jag tror, uppriktigt sagt, att deras handlande inte alls gynnar freden. Jag såg de första stora anti-krigsdemonstrationerna i Köpenhamn. Demonstrationståget anfördes av en kille med en kubansk flagga. Vilket jävla sätt! En demonstration mot krig, som anförs med symbolen för en nation som förtrycker sitt eget folk! Det skulle bli värre. Här kunde man till och med se nordkoreanska flaggor. Hur i helvete tänker de människor som viftar med symbolen för vår tids kanske värsta diktatur, i ett demonstrationståg för fred? Dessutom förekom allehanda paroller, vänsterparoller, som inte har ett skit med kriget att göra. Det som kunde ha varit en värdig demonstration för fred kapades till att bli ett jippo där vanligt folk lurades att tåga med extremvänstern, under dess sekteristiska paroller. Liknande bilder förekom - och förekommer fortfarande - i demonstrationer runt om i världen, inte minst i Sverige. Man måste välja sitt sällskap. Det är inte trovärdigt att demonstrera mot kriget tillsammans med ljusskygga typer som egentligen motarbetar frihet, öppenhet, lika rättigheter och folkvälde. Diktaturerna har fortfarande sina vänner. Diktaturens kreatur tar sig alltjämt ton på våra gator. Och de lurar allmänt välmenande människor att gå i demonstrationståg som inte är något annat än en uppvisning för ofrihet, mörker, förtryck och mord. Alla normalt sett anständiga människor som slutit upp i dessa demonstrationståg borde skämmas! De har inte gynnat freden. Istället har de gått hand i hand med yrkesdemonstranter som har blod på sina händer. Inte nog med att de så kallade fredsdemonstrationerna på detta sätt blivit billiga vänsterjippon. Nu kan de dessutom avskrivas som just billiga vänsterjippon - istället för att utvecklas till värdiga manifestationer för fred. Att tåga sida vid sida med odemokratiska krafter är, för att använda vänsterns egen terminologi, att vara en nyttig idiot. Jag blir rädd när jag ser hur många sådana "nyttiga idioter" det finns. Visst. Jag skulle kunna tänka mig att demonstrera för fred och frihet. Men några sådana demonstrationer finns helt enkelt inte. Och med tanke på hur illa vår tids rödgardister beter sig, betvivlar jag att en sådan demonstration skulle få hållas i fred - utan att vänstern skulle komma dit för att störa eller försöka ta över. Om det är för mycket av billig vänsterretorik i dagens demonstrationståg, så är det för lite av något annat. Här saknas i princip allt vad kritik mot Saddam Hussein och hans diktatur heter. Är man för Iraks folk - då får man vara så god och visa det! Sanningen är att de demonstranter som nu är ute tänker mycket lite på det irakiska folkets frihet. Istället förefaller det viktigare för dem att visa att de hatar USA. Detta ger dessa jippon en mycket falsk klangbotten. Någonstans måste det göras en avvägning mellan den skada ett krig kan ställa till med - och vad en diktator kan göra mot sitt eget folk och mot andra länder. Det är fullt möjligt att det största antalet liksäckar kan komma att räknas om diktatorn får sitta i orubbat bo. Därför är det varje anti-krigsdemonstrants förbannade skyldighet att redogöra för hur han eller hon vill åstadkomma frihet och demokrati i Irak. Men något sådant ser vi inte. Alls. Möjligen kan man, om man vill föra en seriös debatt, diskutera vad som skett i FN och dess säkerhetsråd. Även här finns mer att diskutera än vad som normalt framkommer i svenska media. Vi ska komma ihåg att Frankrike hotat att lägga in sitt veto mot alla former av väpnade insatser mot Irak. Alla. Under alla omständigheter. Detta är inte trovärdigt för att komma från en nation vars generaler ledde avväpningen av medborgarna i Srebrenica - vilket öppnade dörren för serbernas folkmord på stadens befolkning; Det är inte trovärdigt för att komma från ett land som inte lyfte ett finger för att hindra massmorden på miljoner människor i Rwanda; Det är inte trovärdigt för att komma från en nation som har guldkantade oljeavtal med Saddam Husseins Irak. Fragglarna vill helt enkelt - trots att de gång på gång bevisat sin opålitlighet och inkompetens - leka stormakt, sura över att de inte längre är någon. Vi ska också komma ihåg att länder som Ryssland och Kina har sina dolda agendor. Ryssarna vill kunna fortsätta sitt krig och folkmord i Tjetjeninen, utan att FN eller någon annan lägger sig i. Kina vill fortsätta som diktatur, fortsätta förtrycka sitt eget folk och fortsätta ockupera Tibet, utan att någon annan lägger sig i vad de sysslar med. Därför är de helt enkelt inte roade av demokratisering, frihet och folkvälde i andra delar av världen. Tro aldrig någonsin att dessa länder drivs av ädel idealitet! På så sätt stöder dagens demonstranter, indirekt, ett antal rövarstaters förtryck, folkmord och krig. Det är synnerligen osnyggt. Kärnan i demonstrationstågen utgörs av samma människor som demonstrerade mot att man befriade Kuwait; mot att man bombade för att få stopp på folkmorden i Bosnien och Kosovo; mot de militära aktionerna för att bli av med en förtryckande och terroristkramande regim i Kabul. Hade dessa demonstranter fått som de velat - då hade vi idag sett mer av död, ofrihet, förtryck och krig i världen. Det är en galen tid - då människor låter sig luras att stödja diktatur och ofrihet. Det är en farlig tid, då människor sluter upp i första bästa demonstrationståg - utan att ägna sig åt ett uns av kritisk analys. Det är en sorglig tid - då plakat, slagord och gatsten kommit att ersätta seriöst arbete för frihet för alla världens folk. Just nu följer jag oroligt varje nyhetssändning. För varje civilt dödsoffer som rapporteras blir jag sorgsen. För varje soldat som dör blir jag också dyster. För varje människa som offras i denna strid, lider jag. Men jag är inte säker på att någonting alls skulle vara bättre, för någon, om diktatorn fick hållas. Den som är för fred, för folkens frihet, för ett anständigt samhälle där människors rättigheter respekteras - den personen hoppas på ett kort krig; på att en demokratisk regim kommer att upprättas i Bagdad så snart som möjligt; på att de demokratiska nationer som nu gått i krig mot Saddam Hussein lever upp till sina stolta och viktiga principer. Tyvärr är det allt för många som - på gator och torg, just nu - försöker hindra dem från att åstadkomma just detta.

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2003-03-01