Henrik Alexandersson:
Rätt och fel - eller bara åsikter?
Det finns bra lagar. Man får inte sno andras egendom. Man får inte skada eller ha ihjäl folk. Man får inte utsätta andra för risker. Man får inte hota eller tvinga människor. Detta är naturligtvis helt i sin ordning.
Sedan finns det skumma lagar. Man kan tycka att den som inte kränker någon annan människa - inte heller ska kunna betraktas som brottsling. Men så enkelt är det inte i Sverige. Här kan man bli tagen av polis, bötfälld och inspärrad utan att ha kränkt någon annan människa, hennes rättigheter eller frihet. Våra lagböcker svämmar nämligen över av lagar som inte har någon annan grund, än att de förbjuder saker som politikerna själva ogillar. Detta är anmärkningsvärt. Det är inte längre handlingen i sig, och dess effekter i relation till andra människor, som regleras av våra lagar. I stället är det en fråga om vad den för tillfället rådande politiska majoriteten gillar eller inte gillar. Det som är lagligt i kristdemokraternas Sverige kan mycket väl vara förbjudet i socialdemokraternas - och vice versa. Det som var förbjudet i går kan vara lagligt i dag - och förbjudet i morgon igen. Lösa åsikter är en skakig och dålig grund för lagstiftning. Att låta politikernas fixa idéer, nojor, fobier, livsuppfattning, böjelser, moralpanik, dolda syften och dåliga humör styra vad som ska vara tillåtet respektive förbjudet - det är inte bara riskabelt. Det förutsätter också att politikerna vet bättre än vanligt folk. Så är naturligtvis inte fallet. Riksdagsmän är lika ynkliga som alla vi andra. Men de har makt. Därför tar de sig rätten att använda lagstiftningen till sådant den varken är tänkt eller lämplig för. Själva föreställningen att politikerna, med hjälp av lagen, ska kunna tvinga sin livsstil på alla andra - det strider mot tanken om alla människors lika rättigheter. En frireligiös nykterist är i sin fulla rätt att leva sitt liv efter eget huvud. Men han har inte rätt att tvinga andra att leva på detta sätt. Och han ska inte heller bli hindrad av andra. Lika rättigheter hänger samman med - och får sin mening av - människors olika, fria val. Om lagstiftningen bara hade sysslat med att skydda människor mot kränkningar från andra - då hade den varit begriplig, respekterad och möjlig att efterleva. Men när allt fler lagar handlar om hur Bror Duktig anser att vi bör leva våra liv - då tappar lagen all trovärdighet. Och vad värre är - när vissa lagar bara är trams, då tappar vi respekt för alla lagar, även de som är bra och viktiga! Hur skall en stökig tonåring förstå att det i grunden är fel att råna eller slå någon annan på käften - om samhället till exempel straffar frivilliga affärsuppgörelser om sex mellan vuxna människor lika hårt? Är straffet för sådant politikerna ogillar lika hårt eller hårdare än för verkliga kränkningar - då har vi på ett ögonblick skapat ett samhälle som är farligt att leva i. Betraktas det som värre att strunta i politikernas pekpinnar än att kränka andra människors frihet, egendom, säkerhet och liv - då har vi skapat total förvirring i vårt land. För att sammanfatta: Eftersom alla människor är olika, har olika preferenser, olika behov, olika åsikter och gör olika livsval - så är det både olämpligt och orimligt att komma dragande med subjektiva moralkakor upphöjda till lag. Det som däremot är viktigt för precis alla människor - frihet och säkerhet - det kan man aldrig försvara starkt nog. Men så fungerar det, som sagt, inte i dagens Sverige. I stället har politikerna skapat ett träsk, där lagarna inte längre har med vad som är rätt och fel att göra. Detta kan aldrig sluta väl.
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.
Publicerad 2002-10-01