Henrik Alexandersson:

Ett provocerande förslag

"Latast i världen." Så beskriver professor Leif G. W. Persson den svenska polisen. Det stämmer. Jämfört med polisstyrkor i andra länder lägger vår ordningsmakt ovanligt lite tid på att upprätthålla ordningen.

Till viss del är det den gamla vanliga visan. Det är helt enkelt roligare och enklare att fika, gå på kurs, hålla MBL-förhandlingar och bedriva kvasiverksamhet än att jobba. Till viss del handlar det om att politiker och byråkrater - i ett extraordinärt anfall av vansinne - gjort sig av med de flesta av polisens civilanställda. Det innebär att poliser som är utbildade på att skjuta pistol, fånga bankrånare och rädda liv istället tvingas skriva maskin, tillverka pass och passa telefoner. Resultatet har beskrivits förut. Blir man rånad eller misshandlad kan man inte alls vara säker på att få hjälp av Farbror Blå. Outredda brott samlas på hög, för att till slut avskrivas. Det finns massor av lagar, men betydligt mindre ordning. Allt har gått i baklås! Detta är naturligtvis ett problem. Först och främst för oss medborgare. Och därmed även för politikerna. Batongpartiet kräver fler poliser. (Borde man inte börja med att kräva att de poliser vi redan har ska sköta sitt jobb istället?) Batongpartiet oroar sig, å sin sida, för att detta kan leda till att deras väljare ruttnar. Så vad ska man göra? Hokus pokus! Om man inte kan klara ut de brott som verkligen begås - då kan man ju alltid uppfinna nya brott, som man tror sig ha kompetens att hantera. Det blir inte fler uppklarade verkliga brott. Men totalt sett kommer det ändå att se bättre ut i statistiken. Detta är kreativ bokföring i den högre skolan. Det är att upphöja strukturell inkompetens till gängse arbetsmetod. Således kommer en utredning (ledd av en gammal SÄPO-chef) inom kort att föreslå att polisen ska få provocera fram brott. Detta är ett farligt, fullständigt livsfarligt, förslag. Märk väl - och här finns en viktig skillnad - det handlar inte om provokation för att locka fram bevis för brott som man vet redan har begåtts. Det handlar om att provocera fram brott som sådana. Helt nya brott! Utredningens logik är enkel - och haltar svårt. Man menar att om man kan provocera någon att till exempel handla med narkotika, då är det en skurk som ändå borde sitta i kurran. Aj. Utredningen talar överslätande om "brott som ändå skulle ha begåtts". Pyttsan! Det finns inget - inget! - som säger att ett visst brott verkligen skulle ha begåtts oavsett hur "disponerad" någon skulle vara för att begå det. Det finns inget som säger att den som redan begått andra brott ändå skulle begå just det brott som provoceras fram. Det finns inget som säger att ens den som kommer att begå andra brott i framtiden (hur man nu skulle kunna veta det) skulle begå just det brott som polisen provocerar fram. Det handlar helt enkelt om att skapa brott, som i många fall annars inte alls skulle ha begåtts. För polisen smakar sådant naturligtvis fågel. Nu kan man noga filma, banda, övervaka och slå till. Klappat och klart. Vattentätt. En polisiär framgång. Men - en katastrof för rättssäkerheten. Man kan nog påstå att alla har ett pris. Är lockbetet tillräckligt saftigt, då kan vilken Svensson som helst trilla dit. Man offrar inte bara rättssäkerheten, utan även människor, för att fixa till den ruttna uppklarandestatistiken. Dessutom har det svenska ordnings- och rättsväsendet redan, emellanåt, uppvisat våldsamt dåligt omdöme. Att låta målkåta snutar och åklagare fixa till egna brott är en riktigt klen plan. Polisen ska bekämpa brott - inte begå dem. Får utredningen som den vill då kommer vi att få se regelrätta rättsövergrepp, justitiemord och en rejäl portion godtycke i rättsutövningen. Mycket talar dessutom för att utredningens förslag blir verklighet. Regeringen är försiktigt positiv. De partier som traditionellt talat om rättssäkerhet - folkpartiet och moderaterna - tiger i frågan. Den enda politiker som tycks ha insett situationens allvar är de unga folkpartisternas ordförande, LUF-basen Fredrik Malm. All heder åt honom. Vet hut, ni andra politiker! Rättssäkerheten försvaras idag inte av politikerna. Istället måste vanliga människor engagera sig för rättssäkerhet, medborgarrätt och de demokratiska fri- och rättigheterna. Gör vi inte det, då är det kört. Då är polisstaten ett faktum.

Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flashback är politiskt och religiöst obunden.

Publicerad 2003-06-01